I slutet av förra året rapporterade Socialstyrelsen att närmare 190 000 barn och unga vuxna i Sverige hade sökt vård på grund av psykisk ohälsa år 2016. Under det senaste decenniet har andelen barn i åldern 10–17 år som fått en psykiatrisk diagnos av läkare inom den specialiserade vården eller förskrivits psykofarmaka ökat med 100 procent. Motsvarande ökning bland unga vuxna 16–24 år var närmare 70 procent. Att fler av dem som behöver stöd söker och erbjuds stöd är positivt. Den ökande psykiska ohälsan är dock varken acceptabel eller hållbar.

Även Folkhälsomyndighetens enkätundersökning "Skolbarns hälsovanor" visar på en liknande utveckling. Sedan 1980-talet har Folkhälsomyndigheten följt utvecklingen av självrapporterade psykiska och psykosomatiska besvär bland flickor och pojkar i åldersgrupperna 11, 13 respektive 15 år. Fram till i dag har en fördubbling skett av besvär bland barn i åldrarna 13 respektive 15 år.

Även om oro och nedstämdhet kan vara en del av livet är den kraftiga ökningen av psykiska och psykosomatiska besvär illavarslande. Studier visar att de ofta förekommer tillsammans med andra svårigheter, som att inte kunna prata med sina föräldrar, att vara stressad av skolarbetet och att vara mobbad.

Socialstyrelsens registeranalyser visar dessutom att unga som har uppgett att de har ängslan, oro eller ångest löper högre risk än andra att dö i förtid, att vårdas för psykisk sjukdom eller självmordsförsök. Det finns därför all anledning att ta barn och ungas psykiska besvär på allvar, inklusive de självrapporterade.

En förändring behöver därför ske, både gällande att främja psykisk hälsa, förebygga ohälsa, samt att erbjuda stöd och behandling till de som utvecklat psykisk ohälsa eller de som har psykisk funktionsnedsättning.

Folkhälsomyndigheten har tidigare lyft fram skolans centrala roll i frågor som rör barns och ungas psykiska hälsa, och i skolan finns möjlighet att sätta in förebyggande åtgärder. Det är troligt att brister i skolans funktion och en större medvetenhet om förändrade krav i arbetslivet har bidragit till ökningen av psykosomatiska besvär bland barn och unga.

Även Socialstyrelsen har pekat på att ökningen kan ha att göra med de ungas livssituation och miljöerna där de vistas. Detta tyder på att insatser många gånger krävs utanför hälso- och sjukvården, dels för att främja hälsa och förebygga ohälsa innan den blivit alltför uttalad, dels för att vården ska klara att stödja de som har mer omfattande behov.

För att möta den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga krävs att skolan, inklusive elevhälsan, men även till exempel mödra- och barnhälsovården, ges förutsättningar att minska den. Först när samhället i stort skapar goda livsvillkor för de unga kan hälso- och sjukvården ges möjlighet att möta behoven.

Olivia Wigzell
Generaldirektör Socialstyrelsen

Johan Carlson
Generaldirektör Folkhälsomyndigheten

Publicerad i Expressen 2018-10-10.

Kategori: Debattartikel