I det här avsnittet beskrivs buller i olika miljöer och situationer samt hur Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller och höga ljudnivåer kan tillämpas.
Buller från grannar
Ljud från grannar kan upplevas som störande, exempelvis högt ljud från tv, musik, fester och skällande hundar. Oavsett om det gäller hyresrätt, bostadsrätt eller enfamiljshus får boende inte utsätta sina grannar för alltför mycket buller (13). Men man kan heller inte kräva att det ska vara helt tyst. Normala ljud från exempelvis lekande barn, röster, fotsteg och skottning måste i många fall accepteras.
Problemet med störningar från grannar kan bero på att bostaden har otillräcklig ljudisolering, vilket gör att normala vardagsljud hörs mellan olika bostäder. Det kan röra sig om äldre fastigheter som byggdes utifrån lägre krav på isolering, eller nya eller ombyggda fastigheter som är felkonstruerade.
I alla klagomålsärenden som gäller buller inomhus handlar tillsyn i första hand om att bedöma om det finns en olägenhet för människors hälsa enligt 9 kap. 3 § miljöbalken, och en individuell bedömning görs i varje enskilt fall.
Störningar från boende regleras även i annan lagstiftning, t.ex. 12 kap. jordabalken (1970:994), bostadsrättslagen (1991:614) och ordningslagen (1993:1617). En hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare riskerar att förlora sin nyttjanderätt om den exempelvis utsätter sina grannar för störningar, t.ex. genom att spela musik på hög volym vid olika tider på dygnet.
Om miljö- och hälsoskyddskontoret får in klagomål från de boende kan fastighetsägaren bli skyldig att utreda och eventuellt åtgärda en bristande ljudisolering. Men dålig ljudisolering är inte ovanligt och man kan inte kräva att äldre fastigheter ska klara dagens nybyggnadskrav på ljudisolering. Det finns vägledning om stegljud och ljudisolering i Boverkets byggregler, och även om Boverkets regler inte gäller retroaktivt kan de vara en hjälp när miljö- och hälsoskyddsnämnden ska avgöra om det finns en brist i fastigheten. Det finns dock exempel där mark- och miljödomstolen har bedömt att enbart stegljuds- och ljudisoleringsmätningar inte var tillräckligt för att bedöma om ljudnivåerna i den klagandes bostad kan vara en olägenhet för människors hälsa enligt 9 kap. 3 § miljöbalken (14).
Om en bostadsrättsinnehavare renoverat och försämrat ljudisoleringen kan eventuella krav om utredning och åtgärder i vissa fall ställas på bostadsrättsinnehavaren, beroende på vem som bedöms ha rådighet i frågan.
Läs mer om miljöbalken och tillsyn på www.folkhalsomyndigheten.se.
Buller från byggarbetsplatser
Vid byggarbetsplatser är de dominerande bullerkällorna framför allt maskiner såsom stenkrossar, större borrmaskiner och avfallssugar, och speciella arbetsmoment såsom pålning, skutknackning, borrning, schaktning och spontning. Även sprängningar kan orsaka både buller och vibrationer. Det är därför viktigt att planera arbetsplatsen noga, dels maskinernas uppställning och avskärmning, dels transportvägarna för att köra bort schakt- och sprängmassor och frakta fram olika byggnadsmaterial. I kommunernas lokala ordningsföreskrifter kan det stå att arbete som orsakar störande buller, t.ex. stenkrossning, pålning och nitning, kräver tillstånd från Polisen.
Naturvårdsverket har tagit fram en specifik vägledning om buller från byggplatser som beskriver hur sådant buller bör bedömas. Vägledningen innefattar riktvärden både utomhus och inomhus. Dessa riktvärden medger högre bullernivåer än Folkhälsomyndighetens riktvärden om buller inomhus. Läs mer om detta på www.naturvardsverket.se.
Buller från industrier och annat verksamhetsbuller
Buller kan komma från verksamheter som finns i samma hus eller i en närliggande fastighet, t.ex. garage, affärer, restauranger och industrier. Beroende på källan kan bullret ha olika karaktär. Det kan vara varierande eller kontinuerligt och även innehålla olika stora inslag av lågfrekvent buller. Buller kan spridas på olika sätt, som stom-, steg- och luftljud.
De flesta industrier alstrar någon form av buller. Förutom störningar från själva tillverkningsprocessen förekommer också buller från fläktar och transporter till och från verksamheten. Öppna fönster och portar kan försämra avskärmningen av ljudet från den industriella processen och göra att bullret breder ut sig mer. Specifika bullerproblem hos en industri kan exempelvis vara utsläpp av ånga eller tryckluft eller förbränning av överskottsgaser. Andra typer av industriliknande verksamheter kan också alstra buller, och dessa verksamheter bör bedömas på samma sätt som industrianläggningar. Exempel på bullerkällor från andra industriliknande verksamheter är höfläktar, skogsavverkningsmaskiner och godshantering vid lastkajer och omlastningsterminaler. Fler exempel finns i Naturvårdsverkets vägledning om industri och annat verksamhetsbuller (12).
Buller från godshantering och varuleveranser kan ge upphov till störningar, t.ex. lastbilar som går på tomgångskörning eller transportvagnar som lastas och lossas. Detta kan vara ett särskilt stort problem i stadsmiljöer. Lastbilar anländer ofta tidigt på morgonen till verksamheter som kan ligga i nära anslutning till eller i samma fastighet som människors bostäder.
Även musik från t.ex. en restaurang eller en nattklubb kan ge upphov till buller i hemmiljön. Det kan exempelvis bero på att man har placerat högtalarna till en musikanläggning felaktigt, att ljudnivån är väldigt hög eller att fastigheten har otillräcklig ljudisolering. Musikbuller i bostaden kan också komma från arrangemang utomhus, t.ex. en utomhuskonsert.
Människor som besöker en restaurang eller liknande kan orsaka störningar för de som bor i närheten. Enligt ordningslagen är det förbjudet att störa den allmänna ordningen på offentlig plats, t.ex. genom att föra oväsen. Polis kan ingripa när det förekommer mycket oroligheter i en folkmassa.
I kommunernas lokala ordningsföreskrifter kan det stå att arbete som orsakar störande buller, t.ex. stenkrossning, pålning och nitning, kräver tillstånd från Polisen.
Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13) kan tillämpas på buller från både industrier och andra typer av verksamheter. Naturvårdsverkets vägledning om industri och annat verksamhetsbuller (12) innehåller riktvärden utomhus vid bostäder, skolor, förskolor och vårdlokaler. I Naturvårdsverkets vägledning finns även exempel på när trafikrelaterat buller från exempelvis transporter och rangering bör bedömas som industribuller. Läs mer om den vägledningen på www.naturvardsverket.se. Naturvårdsverkets vägledning togs fram i ett samarbete med Boverket, som samtidigt gav ut vägledningen ”Industri och annat verksamhetsbuller vid planläggning och bygglovsprövning av bostäder” (15).
Buller från fasta installationer
Exempel på fasta installationer är hissar, värmepumpar, tvättmaskiner, fjärrvärmesystem, sopsugar, fläktar och ventilationsanläggningar. Flera av dessa källor kan alstra buller under hela dygnet. Ett sådant buller kan bli särskilt tydligt i områden med en låg bakgrundsnivå, eller där ljudnivån är betydligt lägre under kvällar och nätter. Många fasta installationer alstrar dessutom lågfrekvent buller, exempelvis ventilationsanläggningar och värmepumpar. Ibland innehåller bullret också tonala komponenter eller svängningar (modulationer), och då kan ljudet upplevas som extra störande.
Om den fasta installationen är felaktigt placerad i byggnaden kan stomljud uppstå. Det kan exempelvis förekomma i tvättstugor när maskiner har blivit placerade så att de orsakar vibrationer som i sin tur ger upphov till stomljud, t.ex. en tvättmaskin som står direkt på ett betongfundament eller är i direktkontakt med en vägg.
Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13) omfattar buller från fasta installationer. Naturvårdsverkets vägledning om industri och annat verksamhetsbuller (12) omfattar även buller utomhus från fasta installationer. Naturvårdsverkets vägledning togs fram i samarbete med Boverket, som samtidigt gav ut vägledningen ”Industri och annat verksamhetsbuller vid planläggning och bygglovsprövning av bostäder” (15).
Buller från motorsportbanor
Bullret från en motorsportbana varierar med vilken typ av motorsport som pågår, typ av motor, eventuell avskärmning m.m. Oftast är det mycket olika ljudnivåer vid motorsportaktiviteter. Om anläggningen har tävlingsverksamhet kan även högtalarljud och buller från trafik till och från tävlingarna bidra till den totala ljudnivån. Naturvårdsverket har en vägledning om buller från motorsportbanor som beskriver vilka skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått som kan behöva vidtas för att minska buller utomhus från motorsportbanor. I vägledningen finns också riktvärden för buller utomhus. Läs mer om detta på www.naturvardsverket.se. Om Naturvårdsverkets riktvärden utomhus inte överskrids är risken för störning inomhus liten. Ifall det ändå upplevs vara problem med buller inomhus kan Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13) tillämpas.
Buller från skjutfält och skjutbanor
Det förekommer ofta skarpa och höga ljud på skjutfält och skjutbanor. De används dessutom ofta när de flesta människor är lediga, vilket innebär buller på helger och kvällar.
Vid tillsyn av dessa ärenden bör man i första hand använda Naturvårdsverkets vägledning om buller från skjutbanor och skjutfält, som innehåller riktvärden utomhus vid bostäder, vårdlokaler, undervisningslokaler och friluftsområden. Läs mer på www.naturvardsverket.se.
Buller från trafik
I det här avsnittet behandlas bullerkällorna vägtrafik, flyg, tåg och annan spårburen trafik samt sjöfart. Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13) kan tillämpas på buller från trafik, men vid bedömningen bör man först beakta Naturvårdsverkets vägledningar om buller utomhus innan en bedömning av inomhusmiljön görs. Det är även viktigt att beakta rättspraxis och vägledningar från andra myndigheter. De riktvärden och etappmål, även kallade åtgärdsnivåer, som redovisas i infrastrukturpropositionen (1) har i rättstillämpningen fått stor betydelse för bedömningar av trafikbullerärenden. Det har bl.a. bedömts som rimligt att vidta mer omfattande bulleråtgärder i samband med nybyggnad och väsentlig ombyggnad av vägar och järnvägar jämfört med åtgärder längs befintliga vägar och järnvägar. Exempelvis har Mark- och miljööverdomstolen gjort avsteg från Folkhälsomyndighetens riktvärden om bullret bedöms ligga under åtgärdsnivåerna i proposition (4). Läs mer om infrastrukturpropositionen i Naturvårdsverkets vägledning ”Riktvärden för buller från väg och spårtrafik vid befintliga bostäder” (5).
En del trafikrelaterat buller från t.ex. godshantering, rangering och trafik inom en industriverksamhet brukar inte bedömas som trafikbuller, se Naturvårdsverkets vägledning om industri och annat verksamhetsbuller (12) för mer information.
Trafikbuller från väg-, spår- och flygtrafik utvärderas i normalfallet endast i A-vägd ljudnivå, dvs. de riktvärden för ekvivalent ljudnivå och maximal ljudnivå inomhus som finns redovisade i infrastrukturpropositionen men som också finns i Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus. Propositionen innehåller ingen motsvarighet till Folkhälsomyndighetens riktvärden för lågfrekvent buller. I dagsläget saknas också anvisade mät- och beräkningsmetoder för att utvärdera buller från trafik i förhållande till Folkhälsomyndighetens riktvärden för lågfrekvent buller. Därför har miljö- och hälsoskyddsnämnderna sällan tillämpat riktvärden för lågfrekvent buller. Det finns dock vissa trafikljudkällor som alstrar höga nivåer av lågfrekvent buller där Folkhälsomyndighetens riktvärden för lågfrekvent buller har tillämpats av miljö-och hälsoskyddsnämnderna, t.ex. på platser där diesellok ofta är uppställda på tomgång under längre tid (16). Det har även förekommit att riktvärdena för lågfrekvent buller beaktas för vägsträckor med tung trafik i stadskärnor.
Vägtrafik
Karaktären på ljudet från vägtrafik varierar med trafikmängden, avståndet till bostaden och sammansättningen av trafiken. Ljudets karaktär varierar också beroende på fordonens egenskaper och hur fordonen framförs. Generellt brukar man säga att motorljudet överväger vid låga hastigheter, men vid 30–50 km/tim för personbilar och 60–70 km/tim för tunga fordon dominerar i stället ljudet från däcken och vägbanan. Vägbanans konstruktion kan också medföra olika specifika ljud. När man kör över broar och brunnslock uppstår slagljud, och det finns andra typiska ljud som kommer från inbromsningar och accelerationer före och efter vägbulor.
På avstånd från trafikleder blir ljudet kontinuerligt och upplevs som ett jämnt brus. Det är en typ av buller som på ett bra sätt kan beskrivas i ekvivalent ljudnivå. Däremot blir bullret mer oregelbundet om det handlar om gles trafik nära bostaden eller trafik med en stor andel tunga fordon. Den typen av buller bör därför även beskrivas med exempelvis maximal ljudnivå och antalet ljudhändelser.
Läs mer om mät- och beräkningsmetoder på www.folkhalsomyndigheten.se och i kapitlet ”Mät- och beräkningsmetoder” i publikationen ”Om ljud och buller”, som finns att hämta på www.folkhalsomyndigheten.se.
Tåg och annan spårbunden trafik
Ljud från tågtrafik är normalt mer högfrekvent än ljud från vägtrafik och dämpas därför lättare av husfasader. Vissa loktyper kan dock ge upphov till lågfrekvent buller när de står på tomgång. Järnvägsbuller, precis som vägtrafikbuller, upplevs som mer störande när det dessutom förekommer vibrationer. Andra järnvägsrelaterade ljudkällor är bangårdar med växlings- och rangeringsarbete (slag, stötar och bromsljud) och signalljud vid korsningar med vägar. Inbromsning av tåg, framför allt tunga godståg, kan ge bromsskrik, både vid stationer och vid mötesspår vid enkelspårig järnväg.
Störningar från spårvagnar följer ungefär samma mönster som störningar från tågtrafik. Spårvagnsbuller kan dock ge upphov till mer störningar eftersom det kan innehålla kortvariga höga ljud, t.ex. bromsskrik.
Läs mer om mät- och beräkningsmetoder på www.folkhalsomyndigheten.se och i kapitlet ”Mät- och beräkningsmetoder” i publikationen ”Om ljud och buller”, som finns att hämta på www.folkhalsomyndigheten.se.
Flygtrafik
Flygbuller sprids över långa avstånd vilket innebär att de höga frekvenserna dämpas av luften. Olika flygplan alstrar också olika mycket buller. För jetplan kommer bullret främst från motorns fläkt och turbin samt från jetstrålen. Propellerplanens dominerande bullerkälla är i stället själva propellern.
Flygbuller förekommer vanligtvis som enstaka bullerhändelser och uttrycks i maximal och viktad ekvivalent ljudnivå (FBN). När maximal ljudnivå anges gäller det i princip flygbullret från ett enda flygplan i en specifik punkt. När man använder maximal ljudnivå för att beskriva en bullersituation bör också antalet flyghändelser registreras. Av Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus framgår att man bör använda tidsvägning F för att mäta och beräkna maximal ljudnivå. För flygtrafik brukar dock tidsvägningen S användas.
Läs mer om mät- och beräkningsmetoder på www.folkhalsomyndigheten.se och i kapitlet ”Mät- och beräkningsmetoder” i publikationen ”Om ljud och buller”, som finns att hämta på www.folkhalsomyndigheten.se.
Hamnar, sjöfart och fritidsbåtstrafik
Buller från sjötransporter är sällan ett stort problem inomhus i bostäder eller andra lokaler som omfattas av Folkhälsomyndighetens allmänna råd. Men ljud från t.ex. vattenskotrar och fritidsbåtar kan vara störande. Vattenskoterkörning regleras genom vattenskoterförordningen, där länsstyrelsen kan besluta om undantag från det allmänna förbudet mot att köra vattenskoter. Buller vid hamnar och färjelägen bedöms i de flesta fall som industribuller, exempelvis slammer och smällar från fartygens ramper och buller från godshantering och uppställningsplatser. Detta gäller också buller från fartygens motorer, som ofta har inslag av låga frekvenser. Väg- och spårtrafik till och från hamnar och färjelägen bedöms som trafikbuller. Läs mer på www.naturvardsverket.se.
Buller från vindkraftverk
Vindkraftverk alstrar ett svischande ljud som uppstår när rotorbladen passerar genom luften och när vinden träffar rotorbladen. Ljudnivån ökar med vindhastigheten.
Naturvårdsverket har riktvärden för vindkraftsbuller (17). Om Naturvårdsverks utomhusriktvärden inte överskrids är det liten risk att Folkhälsomyndighetens riktvärden överskrids. Men i vissa fall kan marginalerna vara små, och särskilt när det gäller lågfrekvent buller går det inte utesluta att riktvärdena inomhus överskridas i enskilda fall. Då kan Folkhälsomyndighetens riktvärden för lågfrekvent buller tillämpas.
Buller i undervisningslokaler
I skolor, förskolor och andra lokaler för undervisning kan buller uppstå både från själva verksamheten, dvs. ljud som uppkommer i undervisningen eller från barnen, och från andra källor såsom fasta installationer eller yttre ljudkällor. Vilka krav som ska ställas på en lokal beror på om det är aktivitetsljudet som är för högt eller ljudet från t.ex. yttre ljudkällor och fasta installationer.
Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13) omfattar buller från installationer, t.ex. ventilation, eller buller från yttre ljudkällor, t.ex. en närliggande verksamhet. De allmänna råden omfattar däremot inte buller från själva verksamheten. Ofta kan pedagogiska insatser sänka ljudnivån från verksamheten, och man kan vid tillsyn lyfta frågan och diskutera tänkbara lösningar såsom att se över möblering och använda bullerdämpande material. Man kan också, beroende på vilken typ av aktivitet som ska genomföras, t.ex. dämpa belysningen, se över lokalanvändningen eller dela upp gruppen i flera mindre. Vid planering och byggande av undervisningslokaler utgår man från Svensk standard SS 25268 som innehåller funktionskrav när det gäller ljud i undervisningslokaler (18). Där kan man läsa att t.ex. klassrum och utrymmen för vila och pedagogisk verksamhet i förskola bör klara en ljudnivå motsvarande Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus. Standarden anger även att högre ljudnivåer kan tillåtas i t.ex. matsalar, gymnastiksalar och korridorer.
Arbetsmiljölagen gäller framför miljöbalken i frågor som avser skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt frågor i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön på skolor och förskolor. Arbetsmiljölagen är tillämplig i alla verksamheter där en arbetstagare utför något arbete för en arbetsgivares räkning. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kan ändå tillämpa miljöbalkens bestämmelser vid tillsyn i skolor, trots att frågor om t.ex. buller i inomhusmiljön även regleras enligt arbetsmiljölagstiftningen.
Arbetsmiljölagen omfattar förskolor, fritidshem, grundskola, gymnasium och högskola. Elever som genomgår utbildning räknas som arbetstagare i arbetsmiljölagen, förutom barnen på förskolor och fritidshem. När arbetsmiljölagen gäller är det arbetsgivaren som har ansvaret för bullerstörningarna. Enligt miljöbalken är det i stället fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren som är ansvarig. Läs mer om buller och arbetsmiljö på www.arbetsmiljoverket.se.
Akustik i skolan
En viktig faktor som påverkar ljudmiljön i skola och förskola är lokalernas akustiska utformning. Lokaler med olämplig akustik kan leda till försämrad inlärning, trötthet, koncentrationssvårigheter, beteendeförändringar och andra besvär hos barnen.
Det finns idag tillräckligt vetenskapligt stöd för att bristfällig rumsakustik ger negativa hälsoeffekter och kan därmed vara en olägenhet för människors hälsa (19). Akustiken i en lokal för undervisning bör därför vara anpassad till den verksamhet som bedrivs. Lokalens akustiska utformning bör inte påverka verksamheten negativt genom att exempelvis försvåra inlärning hos elever och barn. Om akustiken upplevs som bristfällig och inte anpassad efter verksamheten kan miljö- och hälsoskyddskontoret ställa krav på att verksamhetsutövaren ska utreda akustiken.
Lokaler i skolor och förskolor har olika behov av akustisk utformning. I vissa fall eftersträvas maximal dämpning, t.ex. i förskolor. Förhållandena är mer komplexa i klassrum där mer klassisk katederundervisning bedrivs, där en bra balans ska finnas mellan tillräcklig dämpning och god taluppfattbarhet.
Det finns flera mått för att bedöma ett rums akustiska kvalitet, t.ex. efterklangstid, bakgrundsljudnivå, signal till brusnivå, STI/RASTI och C50. Dessa mått används för att bedöma den rumsakustiska kvaliteten. Inget anses dock ha ett tillräckligt starkt vetenskapligt stöd för att ange ett specifikt hälsobaserat riktvärde för efterklangstid eller andra mått för rumsakustik som kan gälla i alla utbildningslokaler. Oftast behövs flera mått för att ge en bra bild av den rumsakustiska kvaliteten eftersom inget av dem är heltäckande. Efterklangstid kan t.ex. användas i kombination med andra akustiska mått (t.ex. bakgrundsljudnivå, signal till brusnivå, STI/RASTI och C50). En beskrivning av de olika akustiska måtten finns i publikationen ”Om ljud och buller”, som finns att hämta på www.folkhalsomyndigheten.se.
Metoder för att bedöma rumsakustik har olika för- och nackdelar och kan vara mer eller mindre lämpliga för olika förutsättningar och syften (20). Metoder som baseras på klassisk mätning eller beräkning kräver akustisk kunskap och erfarenhet för att användas och tolkas rätt. Mer subjektiva metoder såsom enkät- och inspektionsmetoder utan teknisk mätning kan vara användbara men kan inte relateras till något specifikt värde.
Buller i lokaler för vård eller annat omhändertagande
Precis som i undervisningslokaler kan buller i lokaler för vård eller annat omhändertagande uppstå både från själva verksamheten, dvs. aktiviteter som bedrivs inom verksamheten eller de boende själva, och från andra källor såsom fasta installationer eller yttre ljudkällor. Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13) omfattar i första hand buller från andra källor än själva verksamheten i lokaler för vård eller annat omhändertagande.
Med lokaler för vård och annat omhändertagande avses i denna vägledning de lokaler som omfattas av Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13). Det gäller främst lokaler för omsorg där människor vistas under bostadsliknande former, t.ex. hem för vård eller boende (HVB), särskilda ungdomshem, särskilda boenden för äldre (SÄBO), bostäder med särskild service, gruppbostäder, lokaler för daglig verksamhet för människor med funktionsnedsättning, asylboenden och kriminalvårdsanstalter. Här ingår rum för sömn och vila och rum för daglig samvaro, men inte väntrum och andra utrymmen där människor vistas under en begränsad tid. Tillsyn enligt miljöbalken bedrivs inte i lokaler där det bedrivs hälso- och sjukvård, t.ex. vårdavdelningar, operationssalar, behandlingsrum och undersökningsrum. För vidare information, se Folkhälsomyndighetens vägledning om lokaler för vård och omsorg på www.folkhalsomyndigheten.se.
Arbetsmiljölagen gäller framför miljöbalken i frågor som i första hand berör arbetsmiljön för de som arbetar i lokaler för vård eller annat omhändertagande. Arbetsmiljölagen gäller i alla verksamheter där en arbetstagare utför något arbete för en arbetsgivares räkning. För de som har en plats på en särskilt boende är det däremot bestämmelserna i miljöbalken som gäller. När arbetsmiljölagen ska tillämpas är det arbetsgivaren som har ansvaret för bullerstörningarna, och enligt miljöbalken är det i stället fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren som är ansvarig. Läs mer om buller på www.arbetsmiljoverket.se.
Buller i tillfälligt boende
Miljöbalken och förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd innehåller krav på bostäder och lokaler för allmänna ändamål. Av förarbetena till miljöbalken framgår att allmänna lokaler exempelvis kan vara hotell och liknande, det vill säga ett tillfälligt boende (21). Exempel på tillfälliga boenden är hotell, pensionat, lägergårdar, vandrarhem och härbärgen.
Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13) omfattar tillfälligt boende. Hur lång tid man vistas i ett tillfälligt boende är dock viktigt att beakta när det gäller att bedöma en eventuell olägenhet enligt miljöbalken. Exempelvis är störd nattsömn några enstaka nätter på grund av buller inte en olägenhet enligt 9 kap. 3 § miljöbalken. Studentbostäder räknas inte som tillfälligt boende och bör därför uppfylla samma krav på ljudmiljö inomhus som permanenta bostäder.