Folkhälsomyndigheten har utrett och sammanfattat kunskapsläget kring vaccination mot RS-virus under graviditet, för att det nyfödda barnet ska erhålla skydd mot allvarlig RS-virusinfektion. Det vaccin som i nuläget finns tillgängligt bedöms vara säkert och effektivt. Skyddet är som bäst under de första tre månaderna efter födseln och avtar sedan men finns kvar åtminstone till sex månaders ålder. Vaccinationen är godkänd för att ges mellan graviditetsvecka 24 och 36 och ges med fördel från graviditetsvecka 30 för att få bästa möjliga effekt. Minst 14 dagar bör gå mellan vaccinationstillfället och barnets födsel. En dos vaccin kan ges vid varje graviditet. Utredningen ser att det kan vara lämpligt att det går minst 12 månader mellan upprepade doser. Den gravida får också ett eget skydd mot infektionen under minst ett år framåt.

Vaccination mot RS-virus under graviditet är ett av två sätt att skapa ett överfört och övergående skydd mot RS-virusinfektion. Det andra sättet är att ge spädbarnet en injektion med ett förebyggande läkemedlet som är en långverkande monoklonal antikropp. Det kan ges inför eller under en RS-virussäsong. Båda läkemedelsinterventionerna, gravidvaccination och långverkande monoklonala antikroppar bedöms ha ett gott och säkert skydd mot allvarlig RS-virusinfektion som kräver sjukhusvård.

Under 10 september 2025 till och med 17 maj 2026 så erbjöds nyfödda via landets förlossningskliniker det förebyggande läkemedlet och erhöll därmed skydd mot allvarlig RS-virusinfektion inför och under smittspridningsperioden. En hög täckningsgrad har uppnåtts och en minskad sjukdomsbörda i åldersgruppen sågs under RS-virussäsongen 2025–2026. Fortsatt implementering under säsongen 2026–2027 görs på samma sätt enligt NT-rådets beslut och långverkande monoklonal antikropp erbjuds till nyfödda via landets förlossningsenheter.

Denna utredning befäster den tidigare riskgruppsdefinitionen som inkluderar alla spädbarn upp till tolv månaders ålder där alla friska spädbarn ingår i riskgrupperna 3a-c utifrån ålder.

The Public Health Agency has investigated and summarized the state of knowledge regarding maternal vaccination against RSV to protect the newborn from severe RSV infection. The vaccine that is currently available for maternal vaccination is considered safe and effective. Protection is at its best during the first three months after birth and then decreases but remains until at least six months of age. The vaccination is approved to be given between pregnancy week 24 to 35 and is preferably given from pregnancy week 30 to achieve optimal protection. A minimum of 14 days should pass between the time of maternal vaccination and birth. The vaccination also offers the pregnant woman protection against RSV for at least one year.

Vaccination against RSV during pregnancy is one of two ways to provide passive immunization to protect the infant from RSV infection. The other available medical intervention involves administering an injection of a preventive drug, a long-acting monoclonal antibody, to the infant. This can be given before or during the RSV season. From September 10, 2025, through May 17, 2026, newborns in Sweden were offered this preventive drug at maternity clinics across the country. Thereby newborns were offered protection against severe RSV infection prior to and during the RSV season in Sweden. The same implementation strategy is planned for the season 2026–2027.

Det här sammanfattande kunskapsunderlaget har tagits fram under utredningen om vaccination mot RS-virus under graviditet med syfte att bidra till att fler nyfödda och spädbarn i Sverige skyddas mot allvarlig RS-virusinfektion. Utredningen är egeninitierad av Folkhälsomyndigheten och fokuserar på vaccination under graviditet mot RS-virusinfektion och skydd mot allvarlig RS-virusinfektion hos det lilla barnet men lyfter också andra aspekter kring att skydda barn med högre risk för allvarlig RS-virusinfektion.

Kunskapsunderlaget vänder sig framför allt till hälso- och sjukvårdspersonal och regioner.

Ansvarig enhetschef för utredningen har varit Tina Crafoord, och projektledare har varit utredaren Susanne Strömdahl. Utredningen avslutades i juni 2026.

Folkhälsomyndigheten

Erik Sturegård

Tillförordnad avdelningschef, Avdelningen för smittskydd och beredskap

Syftet med utredningen har varit att undersöka och beskriva förutsättningarna för att skydda nyfödda och små barn mot allvarlig RS-virusinfektion genom vaccination under graviditeten.

Utredningen har använt aktuell litteratur och Läkemedelsverkets uppdaterade behandlingsrekommendation om läkemedel vid infektion med RS-virus som en stödjande kunskapsbas (1), liksom diskussioner med en externt tillsatt expertgrupp. Under utredningen har en samverkan skett med Rådet för nya terapier (NT-rådet), Nationell samverkansgrupp för läkemedel och teknik (NSG) samt med Läkemedelsverket och regionernas smittskyddsenheter. Samverkan har även skett med ett nätverk som finns mellan Folkhälsomyndigheten och barnhälsovårdsenheterna för kunskapsspridning och ett nätverk mellan myndigheten och aktörer för vaccination under graviditet med samma syfte.

Utredningen inleddes med att en extern expertgrupp utsågs. Folkhälsomyndigheten bad professionsföreningarna att delta och utse representanter för Svensk förening för obstetrik och gynekologi, Svenska Barnmorskeförbundet, Svenska Barnläkarföreningen och aktuella delföreningar samt Smittskyddsläkarföreningen. I tillägg så tillfrågades Läkemedelsverket och Nationellt programområde för barns och ungas hälsa om deltagande med representanter. Samtliga representanter har inlämnat en jävsdeklaration om jäv, intressekonflikter och övriga bindningar, och utifrån dessa har de bedömts som icke jäviga i utredningen. Se lista över deltagare i bilaga 2.

Under utredningens gång har digitala möten med den externa expertgruppen hållits för att diskutera kliniska aspekter av RS-virusinfektion och vaccination mot RS-virus under graviditet.

Respiratoriskt syncytialvirus (RS-virus) är en vanlig orsak till luftvägsinfektioner, som i allvarliga fall kan kräva behandling på sjukhus och intensivvårdsavdelning. Störst risk för allvarlig sjukdom har de yngsta och äldsta i samhället, samt vissa personer med bakomliggande medicinska tillstånd (2). I Sverige förekommer RS-virusinfektion främst i form av årliga epidemier under vinterhalvåret. Behandlingen mot RS-virusinfektion är symtomatisk, till exempel syrgas, sondmatning och vätska vid behov (1, 3).

Det finns två sätt att ge små barn ett övergående skydd mot allvarlig RS-virusinfektion:

• vaccination mot RS-virusinfektion under graviditet
• läkemedel med långverkande monoklonala antikroppar mot RS-virus till nyfödda eller spädbarn (4) (5).

Allmänna hygienåtgärder är en grundläggande strategi för att undvika RS-virusinfektion (6).

Från den 10 september 2025 till och med 17 maj 2026 fick alla nyfödda i Sverige via förlossningskliniker erbjudande om läkemedel med långverkande antikroppar mot RS-virus, baserat på NT-rådets rekommendation (7). Detta kunskapsunderlag fokuserar på vaccination mot RS-virus under graviditet.

Världshälsoorganisationens (WHO:s) Strategic Advisory group (SAGE) rekommenderade i september 2024 alla länder att införa passiv immunisering med någon av läkemedelsinterventionerna ovan för att förebygga svår RS-virussjukdom hos spädbarn (8).

RS-virus hör till virusfamiljen pneumoviridae och är en nära släkting till humant metapneumovirus. Det finns två huvudsakliga subtyper, RSV-A och RSV-B, som ger liknande symtom. Båda cirkulerar globalt. De förekommer ofta parallellt men den ena kan dominera under vissa säsonger. RS-virus sprids genom direkt eller indirekt kontaktsmitta och genom droppsmitta när en infekterad person nyser eller hostar (1, 3).

Viruset orsakar akut luftvägsinfektion med symtom som kan variera från lindrig förkylning till allvarlig lunginflammation eller bronkiolit (akut infektion i de nedre luftvägarna som ger andningssvårigheter) (1). Tiden från att man har smittats tills man blir sjuk (inkubationstiden) är oftast 4–6 dagar. Hos de flesta läker en RS-virusinfektion ut på 1–2 veckor (1).

Hos små barn under ett års ålder är det vanligt med feber och andningsbesvär, vilket kan leda till trötthet och svårigheter att äta. En del kan behöva tillfällig sondmatning genom näsan för att kroppen ska orka ta hand om infektionen. De allra yngsta barnen, som bara är någon månad eller några månader gamla, kan ibland drabbas av andningsuppehåll, så kallade apnéer (1). Ungefär en fjärdedel av de små barnen får lunginflammation eller bronkiolit, och 1–3 procent av barnen under ett års ålder behöver sjukhusvård (3). För barn som är under ett års ålder och som blir mer allvarligt sjuka i sin RS-virusinfektion, sker oftast försämringen omkring dag 4–5 efter infektionens start, ibland tidigare (1).

De vanligaste symtomen hos äldre barn och vuxna är nästäppa, rinnsnuva, halsont, hosta, andningsbesvär och ibland feber. I början av infektionen dominerar förkylningssymtomen och därefter ökar vanligtvis andningsbesvären (1) (3).

En genomgången infektion ger ingen bestående immunitet mot att bli infekterad igen.

Behandlingen mot RS-virusinfektion är symptomatisk, till exempel syrgas, sond och vätska vid behov (1). Små barn som inte orkar äta på grund av sin RS-virusinfektion kan behöva tillfällig sondmatning genom näsan för att få energi till att orka ta hand om infektionen. De barn som drabbas av andningsbesvär kan behöva hjälp med andningsstöd och syrgas och ibland intensivvård (1). Ibland kan sekundära bakteriella infektioner inträffa som kräver antibiotikabehandling.

Nästan alla barn infekteras av RS-virus under sina två första levnadsår, och majoriteten före ett års ålder. Globalt är RS-virusinfektion en ledande orsak till spädbarnsdödlighet. I Sverige är det ovanligt med dödsfall bland barn, men infektionen orsakar ett stort lidande och en avsevärd sjukdomsbörda. Belastningen på sjukvården är störst under vintersäsongen då även andra virus cirkulerar mer än andra tider på året.

De flesta barn som sjukhusvårdas för RS-virusinfektion i Sverige är tidigare friska barn under 3 månaders ålder, följt av barn under 6 månaders ålder, följt av barn upp till 12 månaders ålder. Att ha ett syskon i förskoleålder utgör även en betydande risk (2, 9–11). Bland barn med bakomliggande sjukdom är andelen sjukhusvårdade högst bland barn som fyllt 1 år (9-11). Tabell 1–5 och figur 1–2 nedan visar sjukdomsbördan i form av slutenvård på vårdavdelning och intensivvårdsavdelning samt specialiserad öppenvård, det vill säga vårdbesök på akutvårdsmottagning eller på öppenvårdsmottagning med specialistsjukvård, med huvuddiagnos RS-virusinfektion (ICD-10: J12.1, J21.0, J20.5, B97.4).

Källa: Svenska patientregistret.

Figur 1. Antal vårdtillfällen per säsong, inneliggande sjukhusvård, med huvuddiagnos RS-virusinfektion, fördelat på åldersgrupp, från juli 2016 till juni 2025.

Källa: Svenska Intensivvårdsregistret.

Källa: Svenska Intensivvårdsregistret.

Figur 2. Antal vårdtillfällen per säsong, intensivvård med huvuddiagnos RS-virusinfektion, fördelat på åldersgrupp, från juli 2016 till juni 2025.

Källa: Svenska Intensivvårdsregistret

Källa: Svenska patientregistret.

Figur 3. Antal vårdtillfällen per månad och åldersgrupp, inneliggande sjukhusvård med huvuddiagnos RS-virusinfektion, beräknat som snitt från 2015/2016 till 2024/2025.

Källa: Svenska patientregistret.

Det finns ett tydligt samband mellan en RS-virusinfektion tidigt i livet och astma senare under barndomen (12). Däremot är det inte klarlagt om själva infektionen predisponerar för en astmautveckling, eller om de individer som drabbas av både RS-virusinfektion och astma har en genetisk sårbarhet för obstruktiva besvär (12, 13). En sådan genetisk sårbarhet skulle innebära en tendens till att reagera med obstruktivitet oavsett agens, däribland också RS-virus (14, 15). Under covid-19-pandemin minskade spridningen av RS-virus och andra luftvägsvirus (16), samtidigt som färre barn insjuknade med astmaliknande besvär jämfört med åren före (17). Detta kan tala för att infektionen ökar risken för astma.

Miljöfaktorer kan också påverka en eventuell utveckling av astma senare i barndomen, och det kan även allvarlighetsgraden på någon av de RS-virusinfektioner man får och när i livet den första RS-virusinfektionen inträffar (12, 14, 18, 19).

På norra halvklotet orsakar RS-virus årliga epidemier under vinterhalvåret. Liksom influensan kan epidemierna komma vid olika tidpunkter på säsongen och vara olika kraftiga från år till år. I Sverige ses ofta ett tvåårigt cykliskt mönster med en kraftigare epidemi och en tidig start på säsongen det första året, varvat med en lindrigare epidemi och senare start följande år. Spridningen av RS-virus kan följas genom Folkhälsomyndighetens rapportering (2, 3, 20, 21).

Risken för smitta av RS-virus i Sverige är generellt störst under perioden november/december–mars/april. Det varierar dock mellan olika år, olika geografiska områden och mellan olika åldrar, åldrar och avseende infektionstryck (20, 21).

Före covid-19-pandemin fanns en tydlig säsongsvariation som innebar att smittspridningen i samhället startade tidigt på året vartannat år och sent på året vartannat år. Smittnivån var också omväxlande hög och låg, och smitta bland de yngsta rapporterades med en tidigare start än smitta bland vuxna och äldre. Dessutom varierade epidemistarten mellan olika delar av landet. Under 2020–2022 ändrades detta mönster på grund av pandemin, men spridningen av RS-virus tycks nu gå mot det tidigare mönstret såsom innan covid-19 pandemin (20, 21).

Figur 4. Antal vårdtillfällen per månad barn <12 månader, sjukhusvård med huvuddiagnos RS-virusinfektion, före covid-19-pandemin samt efter återgång till typiskt mönster.

Källa: Svenska Patientregistret

Figur 5. Antal vårdtillfällen per månad bland barn <12 månader, sjukhusvård med huvuddiagnos RS-virusinfektion, säsonger under och närmast efter covid-19-pandemin.

Källa: Svenska Patientregistret

Folkhälsomyndigheten övervakar förekomsten av RS-virusinfektion genom omvärldsbevakning och sjukdomsspecifik övervakning. Laboratoriebekräftade RS-virusfall rapporteras veckovis mellan vecka 40 och vecka 20 från landets laboratorier och en del barnkliniker. Rapporteringen är frivillig men möjliggör vår löpande övervakning enligt länken som följer.

Anmäl och rapportera smittsamma sjukdomar

Sjukdomen kan diagnostiseras på landets mikrobiologiska laboratorier genom att smittämnets arvsmassa påvisas med molekylärbiologiska metoder. Det finns även enklare antigentester med lägre känslighet. Typning utförs på Folkhälsomyndigheten i övervakningssyfte.

Sedan 1999 och fram till 2023 har en mindre grupp barn prioriterats för det förebyggande läkemedlet palivizumab i form av en kortverkande monoklonal antikropp mot RS-virusinfektion. Denna riskgruppsdefinition finns publicerad i Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation från 1999 och inkluderade framför allt barn som fötts före 26 fullbordade graviditetsveckor och som var yngre än 6 månader (kronologisk ålder) vid RS-virussäsongens start. Den omfattade också vissa barn med svår hjärtsjukdom eller lungsjukdom (till exempel bronkopulmonell dysplasi). Eftersom fler förebyggande läkemedel sedan slutet av 2022 funnits godkända för allvarlig RS-virusinfektion och med bredare indikation än palivizumab uppdaterade Folkhälsomyndigheten den tidigare riskgruppsdefinitionen 2023. I och med detta underlag uppdateras riskgrupperna ytterligare 2026 vilket redovisas i bilaga 1. På så sätt inkluderas fler barn än tidigare som har risk för allvarlig RS-virusinfektion i riskgruppsdefinitionen. Den reviderade definitionen innefattar nu fem nivåer där nivå 1 är densamma som de barn som sedan tidigare erbjudits palivizumab. De i nivå 1 ansågs ha högst risk för allvarlig RS-virusinfektion, därefter barn i nivå 2 och så vidare. Sammanfattningsvis innefattar de två första nivåerna barn som är för tidigt födda eller barn med olika bakomliggande sjukdomar. I detta kunskapsunderlag uppdateras riskgrupperna avseende friska spädbarn. Nivå 3a-c inkluderar friska barn utifrån ålder där 3a inkluderar alla barn under tre månaders ålder och nivå 3b alla barn under sex månaders ålder vilket är en ny grupp som har lagts till i denna utredning, nivå 3c inkluderar alla barn under tolv månaders ålder (tidigare nivå 4) (1) (2). Den nya riskgruppsdefinitionen finns i bilaga 1 och beskrivs även mer detaljerat i det underlag som togs fram 2023 (2). Nivåindelningen är meningen att vara till hjälp om eventuella prioriteringar behöver göras utifrån tillgänglighet av aktuella och godkända förebyggande läkemedel. Samtliga barn i riskgruppsnivåer 1-3 har risk för allvarlig RS-virus infektion som leder till sjukhusvård och god nytta av en förebyggande läkemedelsintervention mot RS-infektion.

Förutom de fem beskrivna nivåerna av risk för allvarlig RS-virusinfektion så beskrivs i tidigare underlag också ytterligare riskfaktorer som man kan ta hänsyn till vid beslut om förebyggande läkemedel mot RS-virus till spädbarn, till exempel att ha ett äldre syskon i förskoleålder (2).

Allmänna smittförebyggande åtgärder är alltid viktiga för att begränsa spridningen av RS-virus och undvika allvarlig infektion hos barn i riskgrupp. Bland annat bör små barn i möjligaste mån inte träffa förkylda personer, och personer omkring det nyfödda barnet bör ha rutiner för god handhygien (6). Dessa åtgärder kompletterar alltid förebyggande behandling med läkemedel mot RS-infektion.

För vårdnadshavare finns ett faktablad om hur man kan skydda sitt spädbarn mot luftvägsvirus såsom RS-virus.

Skydda ditt spädbarn mot RS-virus och kikhosta

Det finns två sätt att ge spädbarn ett överfört och övergående skydd av antikroppar mot RS-virus, så kallad passiv immunisering:

• Den gravida blivande föräldern vaccineras under en viss period under graviditeten. Immunförsvaret skapar antikroppar mot RS-virus (aktiv immunisering) som transporteras till barnet via moderkakan (4).
• Barnet får ett läkemedel med antikroppar mot RS-virus efter födseln. Denna typ av läkemedel kallas för långverkande monoklonala antikroppar mot RS-virus och ges som en intramuskulär injektion (5).

Båda varianterna bedöms vara säkra och effektiva. De ger barnet ett skydd i minst sex månader från födseln respektive injektionstillfället, och det mest effektiva skyddet har setts under de tre första månaderna (4, 5). Inget av de två läkemedlen ger ett hundraprocentigt skydd mot sjukdom, men andelen som blir allvarligt sjuka minskar (4, 5, 22, 23). Båda är godkända i Sverige sedan 2024 och används i många delar av världen med god skyddseffekt mot behov av sjukhusvård hos barn med störst risk för allvarlig RS-virusinfektion. Nedan beskrivs de båda läkemedlen mer i detalj. För långverkande monoklonala antikroppar finns en monografi och behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket för ytterligare information (1, 5).

Passiv immunisering skapar inte ett immunologiskt minne på samma sätt som aktiv immunisering, det vill säga vaccinering. I nuläget finns inget godkänt vaccin mot RS-virus för barn, men studier pågår. Om spädbarn som fått passiv immunisering (via gravidvaccination eller via långverkande monoklonala antikroppar) utsätts för RS-virus så utvecklar barnets immunförsvar på naturlig väg parallellt sitt egna skydd på RS-virus.

Det finns för närvarande ett tillgängligt vaccin för gravida, Abrysvo. Vaccinet är godkänt att ges under graviditetsvecka (GV) 24–36 (4). Abrysvo godkändes av Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) i augusti 2023 och är ett icke-levande, icke-adjuvanterat vaccin som innehåller två rekombinanta stabiliserade RSV prefusion F-antigener, som representerar subgrupperna RSV A och RSV B. Vaccinet ges som en engångsdos intramuskulärt om 0,5 ml till den gravida och då framkallar prefusion F-antigenerna ett immunsvar med bildande av neutraliserande antikroppar som skyddar mot RS-virusinfektion. Antikropparna överförs via moderkakan till fostret och skyddar sedan spädbarnet under de första sex levnadsmånaderna mot nedre luftvägssjukdom som orsakas av RS-virus. För mest effektiv överföring av skydd behöver det gå 14 dagar mellan vaccinationstillfället och barnets födelse (4, 22).

Folkhälsomyndigheten följer utvecklingen av kommande vacciner till gravida med syfte att skydda nyfödda och små barn mot RS-virusinfektion.

Ett annat vaccin mot RS-virus är Arexvy. Det vaccinet är godkänt för vuxna men godkändes inte för att användas till gravida på grund av signaler om en ökning av för tidiga födslar i en placebokontrollerad klinisk prövning (24).

Skyddseffekten mot RS-virusinfektion hos nyfödda och små barn bedöms som god. Skyddet är övergående och som mest effektivt under barnets tre första levnadsmånader, men kvarstår i minst sex månader (4, 22), se nedan. Hittills kommer de mest robusta data för skyddseffekten från den randomiserade kliniska prövning som ligger till grund för godkännandet av Abrysvo, den så kallade Matisse-studien (25–28). Studiens resultat är presenterade i Läkemedelsverkets monografi om Abrysvo samt produktresumén (4, 22). Det finns även observationella studier av vaccineffekten hos nyfödda och små barn och de väntas bli fler i takt med att vaccination mot RS-virus under graviditet implementeras världen över. Bland fler så har resultat från Argentina, Skottland och England redovisats, där skyddseffekten är i nivå med Matisse-studiens (29–32).

Matisse-studien var en dubbelblindad, randomiserad placebokontrollerad fas-3-multicenterstudie av okomplicerade enkelbördsgraviditeter. Omkring 3 700 gravida vaccinerades med Abrysvo och ungefär lika många fick placebo. Mediantiden för vaccination i båda grupperna var 31 fullgångna graviditetsveckor och 1 dag. Totalt 55 procent vaccinerades i graviditetsvecka 24–32 och 45 procent i graviditetsvecka 32–36. Drygt 25 procent vaccinerades i graviditetsvecka 24–27. De flesta barnen föddes sedan i fullgången tid. Bland de barn som föddes för tidigt var majoriteten födda efter graviditetsvecka 34 (25–28).

Uppföljningstiden var minst tolv månader. De två primära effektmåtten var allvarlig RS-viruspositiv nedre luftvägssjukdom som krävde sjukvård och RS-viruspositiv nedre luftvägssjukdom som krävde sjukvård, och som uppträdde inom 90, 120, 150 eller 180 dagar efter födseln. Störst skyddseffekt sågs för allvarlig RS-viruspositiv nedre luftvägssjukdom som krävde sjukhusvård. Skyddet mot RS-virusinfektion tycktes också vara mer effektivt när vaccinationen gavs i graviditetsvecka 30–36 jämfört med graviditetsvecka 24–29 (4, 22, 25–28). För vaccinationer som gavs efter graviditetsvecka 36 finns inga data från den randomiserade kliniska prövningen.

Nedan presenteras skyddseffekten för de båda effektmåtten tillsammans med en definition av dem. För alla effektmått är de 95-procentiga konfidensintervallen breda, vilket indikerar att större studier behövs framöver (25–28).

Nedan visas en punktlista för skyddseffekten för allvarlig RS-viruspositiv nedre luftvägssjukdom som krävde sjukvård vid olika ålder på barnet och dess 95 procentiga konfidensintervall:

• 82 procent (95 procentigt KI: 41–97), 90 dagar efter födsel
• 74 procent (95 procentigt KI: 46–89), 120 dagar efter födsel
• 71 procent (95 procentigt KI: 45–86), 150 dagar efter födsel
• 70 procent (95 procentigt KI: 51–83), 180 dagar efter födsel

Utfallsmåttet beskrivs så här i produktresumén: RS-virusassocierad allvarlig nedre luftvägssjukdom definierades som ett sjukdomstillstånd som uppfyllde kriterier för RS virusassocierad nedre luftvägssjukdom plus minst ett av följande: mycket snabb andning, låg syremättnad (SpO2 < 93 procent), syretillförsel via nasal högflödesgrimma eller mekanisk ventilation, intagning på intensivvårdsavdelning i > 4 timmar och/eller oförmåga att svara/medvetslöshet (22).

Nedan visas en punktlista för skyddseffekten för RS-viruspositiv nedre luftvägssjukdom som krävde sjukvård vid olika ålder på barnet och dess 95 procentiga konfidensintervall:

• 57 procent (95 procentigt KI: 15–80), 90 dagar efter födsel
• 57 procent (95 procentigt KI: 31–74), 120 dagar efter födsel
• 53 procent (95 procentigt KI: 29–69), 150 dagar efter födsel
• 51 procent (95procentigt KI: 29–67), 180 dagar efter födsel

Effektmåttet beskrivs så här i produktresumén: RS-virusassocierad nedre luftvägssjukdom definierades som ett sjukvårdsbesök där RS-virussjukdom bekräftas med omvänt transkriptaspolymeraskedjereaktion (RT-PCR), med ett eller fler av följande respiratoriska symtom: snabb andning, låg syremättnad (SpO2 <95 procent) och indragen bröstkorg (22). För detta effektmått observerades en viss kvarvarande skyddseffekt, upp till 40 procent, i upp till 360 dagar efter födelsen, enligt studiens bilaga (26).

För allvarlig nedre luftvägssjukdom som krävde sjukvård och som uppkom inom 180 dagar, var vaccineffekten 57 procent (95 procent KI: 10–81) för barn till kvinnor som vaccinerades tidigt i graviditeten (24 till <30 veckor) och 78 procent (95 procent KI: 52–91) för barn till kvinnor som vaccinerades sent under den kvalificerade graviditetsperioden (30 till 36 veckor). För nedre luftvägssjukdom som krävde sjukvård, och som uppkom inom 180 dagar, var vaccineffekten 31 procent (95 procent KI: 14–59) för barn till kvinnor som vaccinerades tidigt i graviditeten (24 till <30 veckor) och 62 procent (95 procent KI: 42–76) för barn till kvinnor som vaccinerades sent under den kvalificerade graviditetsperioden (30 till 36 veckor). Folkhälsomyndigheten bedömer i samråd med Läkemedelsverket att data visar en trend för ökande skyddseffekt om den gravida vaccinerats senare i det rekommenderade intervallet. Studien var dock ej designad för att studera denna fråga och därmed bör data tolkas med försiktighet. Vaccination i den tidigare delen av det rekommenderade intervallet har fördelen att skydd då även ges till barn som föds för tidigt.

Det finns resultat från observationsstudier i länder som infört vaccination mot RS-virus till gravida. I Argentina skyddade vaccinet till 79 procent mot behov av sjukhusvård (95 procent KI: 62–88) för barn upp till tre månaders ålder och till 71 procent (95 procent KI: 53–82) för barn upp till sex månaders ålder (30). I England och Skottland var skyddseffekten 73 procent (95 procent KI: 48–85) hos barn till mödrar som vaccinerats mer än 14 dagar före förlossningen, och 58 procent (95 procent KI: 28–75) om vaccinationen gjordes närmare förlossningen (33).

En stor observationsstudie från Frankrike jämförde de två läkemedelsinterventionernas skyddseffekt mot allvarlig RSV-infektion bland spädbarn i en så kallad head-to-head design (34). Kohortstudien publicerades 2026 och analyserade data från det nationella franska patientregistret under en tidsperiod då båda läkemedelsinterventionerna var tillgängliga. Gravidvaccination gavs mellan graviditetsvecka 32–36 till barn som föddes mellan första september och sista december 2024. Den långverkande monoklonala antikroppen nirsevimab gavs inför utskrivning från sjukhus efter förlossningen till barn som föddes under samma tidsperiod och som ej erhållit skydd via gravidvaccination. Nyfödda matchades i ratio 1:1 efter utskrivningsdatum efter födsel, kön, graviditetsvecka vid födseln och region (de 13 franska fastlandsregionerna). De nyfödda följdes tills 28 februari, 2025. Det primära utfallsmåttet definierades som sjukvårdskrävande RSV-associerad nedre luftvägsinfektion och identifierades via de RS-virus specifika ICD-10 koderna för akut bronkiolit (J210), pneumoni (J121) och akut bronkit (J205), vilka kräver en laboratorietest konfirmerad RS-virusinfektion i det franska sjukvårdssystemet. Det sekundära utfallsmåttet definierades som sjukvårdskrävande RSV-associerade nedre luftvägsinfektion enligt ovan som erhöll inläggning för intensivvård, intermediärvård, ventilatorstöd, och / eller syrgasstöd.

Via registerdata identifierades att 107 778 spädbarn fötts under första september till sista december 2024 av vilka 85 476 hade erhållit en läkemedelsintervention, fördelat på 62 340 (72,9 procent) spädbarn som fått nirsevimab och 23 136 (27,1 procent) spädbarn som fått immunisering via gravidvaccination. Efter matchning 1:1 så kunde 42 560 spädbarn följas under 84 dagar. Sedan gjordes en invers sannolikhetsviktning (IPW) som tog hänsyn till exempel socioekonomi för att balansera grupperna.

Totalt uppfyllde 481 spädbarn det primära utfallet av sjukvårdskrävande RSV-associerad nedre luftvägsinfektion varav 212 (44,1procent) i nirsevimabgruppen och 269 (55,9 procent) i gravidvaccinationsgruppen, skillnaden mellan grupperna utvärderades till -11,8 procent (95 procent KI -18,1 till -5,5 procent). Injektion med nirsevimab var associerat med en lägre risk för sjukvårdskrävande RSV-associerad nedre luftvägsinfektion jämfört med gravidvaccination (justerad hazard ratio 0,74 (95 procent KI 0,61–0,88)). Medelåldern vid inläggning för sjukvårdskrävande RSV-associerad nedre luftvägsinfektion var 38,9 dagar. Majoriteten av fallen hade diagnosen bronkiolit (464 barn, 96,5 procent). Medianlängden på sjukvårdtiden var 5 dagar (IQR 4–7 dagar).

Angående de sekundära utfallsmåtten så behövde färre i nirsevimabgruppen intensivvård (justerad hazard ratio 0,58 [95 procent KI 0,42–0,80]), intermediärvård justerad hazard ratio 0,87 (95 procent KI 0,60–1,25), ventilator stöd (justerad hazard ratio 0,57 [95 procent KI 0,40–0,81]), och syrgasstöd (justerad hazard ratio 0,56 [95 procent KI 0,38–0,81]).

Riskmönstret i tid från utskrivning från sjukhuset efter födelsen för sjukvårdskrävande RSV-associerad nedre luftvägsinfektion varierade. Nirsevimabgruppen hade en högre risk under de första sju dagarna jämfört med gravidvaccinationsgruppen (justerad hazard ratio 2,94 [95 procent KI 1,19–7,69]), sedan sågs en lägre risk i nirsevimabgruppen efter dag 31 till uppföljningsperiodens slut.

Studien är begränsad i och med att det är en retrospektiv observationsstudie. Till exempel så kan missklassificering av både utfallsmått och exponering uppstå i liten utsträckning i patientregisterdata trots att rutinmässig validering av det franska patientregistret har gjorts.

Sammanfattningsvis så visar den första head-to-head studien av läkemedelsinterventionerna på att i observationsdata från samma population under samma smittspridningsperiod är nirsevimab associerat med en lägre sjukdomsbörda orsakad av RS-virus samt en lägre allvarlighetsgrad (34).

Fler observationsstudier väntas framöver, bland annat från EU-nätverket VEBIS som leds av European Centre for Disease Control (ECDC).

Sammanfattningsvis gav den initiala kliniska prövningen inga säkerhetssignaler hos spädbarn upp till 24 månaders ålder (25). Studien visade inga skillnader mellan barn till dem som fått Abrysvo under graviditeten och gruppen som fått placebo. Utfall som undersöktes i prövningen var bland annat prematur födsel, låg födelsevikt och medfödda missbildningar. Övervakningen fortsätter med långtidsuppföljningar och bedömningar av EMA:s säkerhetskommitté Pharmacovigilance Risk Assessment Committee (PRAC).

Eftersom Abrysvo godkändes relativt nyligen sammanställs säkerhetsuppföljningarna var 6:e månad i en rapport vilket är ofta i sammanhanget. Säkerhetsuppföljningarna inkluderar säkerhetsdata från alla länder, även utanför Europa. Hittills har inga vaccinsäkerhetssignaler rapporterats. Om säkerhetsuppföljningen leder till någon uppdatering av produktresumén eller ändring av godkännandet publiceras detta på EMA:s hemsida. EMA:s säkerhetsuppföljning innefattar alla händelser som bör uppmärksammas när det gäller graviditet, förlossning och prematur födsel (35, 36).

Hos gravida som vaccinerades i GV 24‍–‍36 var smärta vid vaccinationsstället (41 procent) den vanligaste rapporterade biverkningen i den kliniska prövningen, följt av huvudvärk (31 procent) och myalgi (27 procent). De flesta lokala och systemiska reaktionerna var milda till måttliga och gick över inom 2‍–‍3 dagar (22).

I säkerhetsuppdateringar som täcker perioden från godkännandet fram till 30 maj 2026, bedömer EMA/PRAC att det inte finns något i säkerhetsdata avseende vaccination till gravida som föranleder ändring av indikation eller användning av Abrysvo. Det finns inga pågående så kallade signalutredningar. (36).

Kumulativ exponering efter godkännandet baserat på globala data beräknas vara ungefär 24–25 miljoner doser av Abrysvo. Exponering till gravida kan i nuläget bara beräknas utifrån data från hälsomyndigheter i USA och UK, och den kumulativa exponeringen till gravida beräknas till totalt 294 692 doser (från godkännandet till och med 30 maj 2025).

Enligt produktresumén ska ett intervall på minst två veckor gå mellan administrering av Abrysvo och vaccin mot stelkramp, difteri och kikhosta, acellulärt (Tdap) (22). Abrysvo kan administreras samtidigt som vaccin mot säsongsinfluensa och samtidigt som mRNA-vaccin mot covid-19 (22).

Behovet av omvaccinering vid efterföljande graviditeter har inte utvärderats i kliniska studier. Folkhälsomyndigheten bedömer att vaccination kan ges vid varje graviditet dock kan det vara lämpligt med minst 12 månader emellan doserna.

Spädbarn med befarad medfödd blödarsjuka inklusive hemofili A, hemofili B, von Willebrands sjukdom, annan koagulationsfaktorsbrist, svårt trombocytfunktionsdefekt eller bärarskap för hemofili riskerar blödningskomplikationer om intramuskulär injektion ges i nyföddhetsperioden (37). Därmed kan dessa nyfödda spädbarn ej erhålla injektion med nirsevimab i pågående implementeringsinsats. Sveriges tre nationella högspecialiserade vårdenheter (NHV) för koagulationssjukdomar har därmed rekommenderat att gravida kvinnor vars barn riskerar blödarsjuka ska erbjudas RS-vaccination under graviditeten (38).

RS-virus vaccination under graviditet är rekommenderat under säsongen 2025/2026 i elva EU/EEA länder inklusive vårt nordiska grannland Danmark (39). Det är även rekommenderat i Storbritannien och USA (40, 41). Flertalet länder erbjuder båda läkemedelsinterventionerna, där gravidvaccination först erbjuds och sedan erbjuds långverkande monoklonala antikroppar vid födseln till de som ej tagit gravidvaccination(39).

Acceptansen bland gravida för att vaccinera sig mot RS-virus kan bero på flera olika faktorer, bland annat medierapportering om RS-virus, vaccinationskostnaden och antalet andra vaccinationer som rekommenderas under graviditet. Tidigare erfarenheter av RS-virusinfektion kan också påverka viljan att vaccinera sig, liksom om det finns äldre syskon i förskoleålder hemmavid som potentiellt kan smitta det nyfödda barnet.

För att få en bild av den möjliga acceptansen för vaccination mot RS-virus under graviditet kan man studera hur andra vaccinationer under graviditet har tagits emot i Sverige, eller hur vaccination mot RS-virus under graviditet har accepterats i andra länder. I nuläget finns dock ingen nationell registrering av vaccinationer under graviditet, och det går inte heller att likställa vaccinacceptans med vaccinationstäckning.

I vissa kontexter har föräldrar rapporterat en preferens för gravidvaccination mot RSV jämfört med att monoklonala antikroppar ges till spädbarnet då man föredragit att en vuxen ges läkemedlet och får en spruta jämfört med ett spädbarn (42, 43).

För andra vaccinationer under graviditet finns regionala skillnader i vaccinationstäckning. Till exempel är den regionala täckningsgraden mellan 41–88 procent för vaccination mot kikhosta under 2024, och den totala täckningsgraden uppskattas till 58 procent i landet 2024 och 38 procent 2023. I Region Norrbotten rapporterar man en täckningsgrad på 80 procent när vaccination mot kikhosta under graviditet blev kostnadsfri under 2024 och erbjöds vid mödravårdscentraler. I Region Stockholm så har man rapporterat en täckningsgrad på 60-70 procent sedan vaccination mot kikhosta blev kostnadsfri i mars 2024 (44, 45). För vaccination mot influensa under graviditet har täckningsgraden varit betydligt lägre. Folkhälsomyndighetens egen analys av data från graviditetsregistret under influensavaccinationskampanjerna 2024–2026 visar på att 27 procent av gravida svarat att de vaccinerat sig mot influensa. I graviditetsregistret årsrapport för 2024 ses att 23 procent av gravida rapporterat influensavaccination (46).

I Storbritannien rekommenderas vaccination mot RS-virus under graviditet och täckningsgraden rapporteras ligga mellan 49-67 procent i olika regioner (47). I Argentina tackade cirka 60 procent av alla gravida ja till vaccination när vaccinet började erbjudas 2024 (48). Danmark påbörjade sin implementering av gravidvaccination mot RS-virus under 2025 som en del av mödravården för gravida och rapporterar cirka 70 procent täckningsgrad under första årets implementering (49).

Tidigare implementeringserfarenhet av gravidvaccination i Sverige tyder på svårigheter i att uppnå en täckningsgrad i nivå med barnvaccinationsprogrammet på över 90 procent jämlikt nationellt. Förutsättningar finns dock över tid för att förbättra täckningsgraden av gravidvaccinationsinsatser. Täckningsgrad skulle kunna påverkas positivt av de nya föreskrifterna om ordinationsrätt av vaccinationer för sjuksköterskor och framtida implementering inom MVC.

Det finns två typer av antikroppar mot RS-virus som kan ges till små barn inför eller under RS-virussäsongen. En är kortverkande och en är långverkande, båda typer innebär passiv immunisering via intramuskulär injektion (1). Effekten av dem bedöms vara jämförbar av Läkemedelsverket (1).

Palivizumab, en kortverkande monoklonal antikropp mot RS-virus
Den monoklonala antikroppen palivizumab (Synagis) används sedan 1999 som förebyggande behandling till barn med hög risk för allvarlig RS-virusinfektion på grund av extrem underburenhet (födda före 26 fullbordade graviditetsveckor) eller svår underliggande sjukdom. Riskgruppsdefinitionen finns i Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation från 1999 och i reviderad form från 2024 (1). Palivizumab behöver ges en gång i månaden under RS-virussäsong på grund av läkemedlets korta halveringstid. Injektionen ordineras av ansvariga läkare och vid barnmedicinska specialistmottagningar, med start utifrån det epidemiologiska läget (1).

Sedan 2022 finns en långverkande monoklonal antikropp mot RS-virus, nirsevimab (Beyfortus) godkänd för prevention av sjukdom i nedre luftvägarna orsakad av RS-virus hos nyfödda och spädbarn under deras första RSV‍-‍säsong. Senare tillkom indikation för barn upp till 24 månaders ålder som fortfarande har hög risk för allvarlig RS-virussjukdom under deras andra RSV-säsong. Nirsevimab har en längre halveringstid än palivizumab och behöver därför endast ges en gång inför eller under RS-virussäsongen för att ge ett skydd mot allvarlig sjukdom i minst sex månader. Nirsevimab är godkänt för alla spädbarn 0–1 år, och upp till 2 års ålder för barn med fortsatt hög risk för allvarlig sjukdom (2). Därmed är indikationen för nirsevimab bredare än för palivizumab (1). När detta läkemedel blev tillgängligt i Sverige inför RS-virussäsongen 2025/2016 så har det ersatt den kortverkande monoklonala antikroppen motiverat av fördelarna med att endast en injektion per RS-virussäsong behöver ges. Läkemedlet ges som intramuskulär injektion och finns i två doser utifrån barnets vikt. Användning av nirsevimab görs enligt Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation (1).

Ytterligare en långverkande monoklonal antikropp mot RS-virus, klesrovimab (Enflonsia) godkändes i april 2026 för prevention av sjukdom i nedre luftvägarna orsakad av RS-virus hos nyfödda och spädbarn under deras första RSV-säsong (50). Detta läkemedel finns ännu ej tillgängligt i Sverige.

Läkemedelsverkets initiala behandlingsrekommendation från 1999 reviderades i maj 2024, med hjälp av en expertgrupp som inkluderade Folkhälsomyndigheten (1). Under arbetets gång konstaterades att alla spädbarn kan ha nytta av profylaktisk behandling med monoklonala antikroppar, och att en sådan allmän profylax skulle innebära fördelar för barnet och familjen samt en minskad sjukdomsbörda av RS-virus i samhället. En prioriteringsordning om vilka barn utifrån riskgruppsdefinition föreslogs inom behandlingsrekommendationen (1).

Rådet för nya terapier (NT-rådet) är en expertgrupp med representanter för Sveriges regioner med mandat att ge rekommendationer till landets regioner om användning av vissa nya läkemedel, oftast sådana som används på sjukhus. I mars 2025 beslutade NT-rådet om att Sveriges regioner ska erbjuda långverkande monoklonala antikroppar (nirsevimab) till alla nyfödda barn via förlossningsenheter under vintersäsongen 2025/2026 med syftet att barn under 3 månaders ålder, riskgrupp 3a, ska skyddas mot allvarlig RS-virusinfektion. Så även vid särskilda medicinska tillstånd (riskgrupp 1 och 2) för barn upp till 12 månaders ålder, och för vissa av dessa barn ges behandling med nirsevimab även under efterföljande vintersäsong (före 24 månaders ålder). NT-rådet specificerar att förlossnings- och nyföddhetsvården ska administrera behandlingen (7). Våren 2026 beslutade NT-rådet att rekommendera regionerna att implementera ett erbjudande om långverkande monoklonala antikroppar som skyddar mot RS-virus (nirsevimab) till alla nyfödda barn via förlossningsenheter under vintersäsongen 2026/2027 på samma sätt som under säsongen 2025/2026.

Nirsevimab har visat en god skyddseffekt mot RS-virusinfektion i de nedre luftvägarna hos friska spädbarn som föds senare än 29 fullgångna graviditetsveckor, och effekten kan extrapoleras till de barn som är ännu mer för tidigt födda eller väger mindre än de som inkluderats i studierna (5). Tre kliniska studier låg till grund för godkännandet av nirsevimab, varav två (D5290C00003 och Melody) var randomiserade (2:1), dubbelblindade och placebokontrollerade studier med liknande design. Båda omfattade cirka 3 000 spädbarn under deras första RS‍-virus‍säsong. Det primära effektmåttet i dessa två studier var incidens av nedre luftvägsinfektion som kräver läkarbesök (inklusive sjukhusinläggning) och som orsakats av RS-virus (RT‍‍-PCR‍-bekräftad), karakteriserad främst som bronkiolit eller pneumoni, inom 150 dagar efter att läkemedlet gavs. Resultaten finns även redovisade i produktresumén och Läkemedelsverkets monografi om Beyfortus (5, 23). Studierna visade en signifikant relativ minskning av risken för ‍sådan infektion, upp emot 75 procent (95 procent KI: 50–87) beroende på i vilken graviditetsvecka barnen föddes i (5, 51, 52). Ett sekundärt effektmått gällde förekomst av sjukhusinläggning hos spädbarn med nedre luftvägsinfektion som orsakats av RS-virus, eller försämring av andningsstatus hos en redan inlagd patient med bekräftad RS‍-virus‍infektion. För detta mått sågs en skyddseffekt på 62–64 procent (5). Incidensen av mycket svår nedre luftvägsinfektion utvärderades också, definierad som inläggning på sjukhus och behov av extra syre eller intravenös vätska. Dessa analyser var explorativa (5).

I Melody-studien har man sett att antikroppar mot RS-virus finns kvar vid 360 dagars ålder, men i en betydligt lägre nivå än tidigare, och den kliniska signifikansen av detta är ännu inte klarlagd (53).

I den tredje studien (Medley) jämfördes nirsevimab med palivizumab hos totalt 925 barn med högre risk för svår RS‍-virus‍sjukdom. Medley-studien syftade i första hand till att studera säkerhet, och effektmåttet var explorativt. Resultatet visade att 0,6 procent fick en ‍infektion i de nedre luftvägarna som krävde läkarbesök, inom 150 dagar efter dosen (4 av 616 barn) i nirsevimab-gruppen. Motsvarande incidens var 1,0 procent (3 av 309 barn) i palivizumab-gruppen. Osäkerheten i jämförelsen är stor eftersom antalet utfall är så litet (5).

För ytterligare effektdata hänvisas till Läkemedelverkets monografi om nirsevimab (Beyfortus).

Observationsdata från implementering av långverkande monoklonala antikroppar för att skydda spädbarn mot RS-virusinfektion publiceras successivt. Sammantaget visar de en likvärdig eller något högre skyddseffekt jämfört med de studier som låg till grund för godkännandet av läkemedlet. Spanien rapporterar att behovet av sjukhusvård för allvarlig RS-virusinfektion bland spädbarn har minskat med över 85 procent (54). I Frankrike har RS-virusorsakad sjukhusvård bland små barn minskat med 73–78 procent (55) (56). Liknande effektdata har rapporterats från studier i flera andra länder (57-62).

Läkemedelsverket har bedömt att behandling med nirsevimab ger milda biverkningar och att den övergripande säkerhetsprofilen väl uppvägs av skyddseffekten (5). Den vanligaste biverkningen var utslag (0,7 procent) inom 14 dagar efter administrering, och majoriteten av fallen var av lindrig till måttlig intensitet. Dessutom rapporterades feber (0,6 procent) och reaktioner vid injektionsstället (0,4 procent) inom 7 dagar. Reaktionerna vid injektionsstället var inte allvarliga (5, 23). Det har sedan godkännandet tillkommit tillägg av en biverkning i produktresumén; överkänslighet (ingen känd frekvens). Detta tillägg utgår från ett fåtal spontanrapporterade fall med utslag, urtikaria, och/eller ansiktssvullnad. Inget av fallen bedömdes ha anafylaxi.

Säkerhetsprofilen för nirsevimab bedöms vara jämförbar med den för palivizumab, och överensstämmande mellan fullgångna och för tidigt födda barn efter 29 fullgångna graviditetsveckor. Det finns begränsade data för extremt prematura spädbarn (gestationsålder under 29 veckor) som är yngre än 8 veckor, och inga kliniska data för spädbarn vars postmenstruella ålder (gestationsålder vid födseln plus kronologisk ålder) understiger 32 veckor. Säkerhetsbedömningen för nirsevimab bedöms av Läkemedelsverket kunna extrapoleras till de yngsta barnen och barn med låg vikt, oavsett om de fötts för tidigt eller inte (5).

Säkerheten utvärderas kontinuerligt i kliniska studier (5).

Efter godkännandet fortsätter säkerheten för spädbarn och äldre barn övervakas i långtidsuppföljningar (periodiska säkerhetsuppföljningar, PSUR). Övervakningen sker löpande och bedöms av EMA:s säkerhetskommitté (PRAC). Eftersom nirsevimab är relativt nyligen godkänt, sammanställs uppföljningen av säkerheten i perioder med 1 års intervall. Säkerhetsuppföljningarna inkluderar säkerhetsdata från Europa samt övriga länder där nirsevimab använts.

I periodiska säkerhetsuppdateringar som täcker perioden från godkännandet fram till 30 april 2025, och löpande därefter, bedömer EMA/PRAC att det inte finns något i säkerhetsdata som föranleder ändring av indikation eller användning av nirsevimab. Det finns inga pågående så kallade signalutredningar.

Enligt senaste säkerhetsuppföljningen beräknas den kumulativa exponeringen efter godkännandet, baserat på globala data, att 9 miljoner till 11,3 miljoner barn har fått nirsevimab (från godkännandet till och med 30 april 2025).

Långverkande monoklonala antikroppar till friska spädbarn som skydd mot RS-virusinfektion är rekommenderat under säsongen 2025/2026 i arton EU/EEA länder. I Norden erbjöd Finland långverkande monoklonala antikroppar på förlossningsenheter och på BVC under RS-virussäsongen 2024/2025 medan Island startade liksom Sverige inför vintersäsongen 2025/2026.

Acceptansen bland föräldrar för att immunisera sitt spädbarn mot RS-virus kan, liksom acceptansen för vaccinationer, bero på flera olika faktorer. Medierapportering om RS-virus, kännedom om sjukdomen, kännedom om interventionen och tidigare erfarenheter av RS-virusinfektion. Om det finns äldre syskon i förskoleålder hemmavid som potentiellt kan smitta det nyfödda barnet, och föräldrarna känner till nackdelarna med RS-virus för spädbarn kan detta bidra till ökat intresse för behandling med monoklonal antikropp.

Vaccinationstäckning för olika vaccinationer till vuxna inklusive till gravida varierar mellan regioner. Vaccinationstäckningen inom barnvaccinationsprogrammet varierar långt mindre, även om det även i denna finns lokala och regionala olikheter. En monoklonal antikropp som ges till alla barn skulle kunna ses av föräldrar som en del av barnvaccinationsinsatsen och erhålla samma tillit och höga täckningsgrad. Enligt data från Social och hälsovårdsministeriet (PALKO) i Finland var täckningsgraden för nirsevimab 92 procent på sjukhus och 89 procent på barnavårdscentraler, i mars 2025 (63). I en studie av upptaget i flera länder i Europa, publicerad 2025, ser man att upptaget är högt i flera europeiska länder i regionala och nationella data där monoklonala antikroppar förts fram som den primära interventionen: Luxembourg 84procent, Italien 69 procent, Frankrike 77 procent, under säsongen 2023/2024 (64).

Monoklonal antikropp har erbjudits inom förlossningsvården i Sverige till nyfödda barn mellan den 10 september 2025 och 17 maj 2026 (7). Folkhälsomyndigheten utvärderar den pågående insatsen avseende täckningsgrad, rapporterade fall med RS-virus som kräver sjukvård inom åldersgruppen, samt erbjuder subtypning av RS-virus vid misstanke om infektion hos ett barn som erhållit nirsevimab. Analyser av interimdata fram till 30 december 2026 visar på en nationell täckningsgrad på cirka 85 procent. Vi ser även en minskning i rapporterade fall med RS-virus i åldersgruppen jämfört med föregående vintersäsonger. Sammantaget har implementeringen av RS-virusskydd till spädbarn haft en hög täckningsgrad och gett ett mycket positivt hälsoutfall.

Baserad på de estimat på skyddseffekt som rapporterats i de studier som ligger till grund för läkemedelsinterventionernas godkännande har antal doser som behöver ges för att undvika en slutenvårdsinläggning bland spädbarn beräknats, se tabell 6.

Enligt Läkemedelsverket finns det ingen känd risk med att ett barn får båda behandlingarna, det vill säga om den gravida vaccinerats och barnet sedan ges långverkande monoklonala antikroppar. Detta kan vara aktuellt om det bedöms att barnet inte har skydd mot RS-virusinfektion genom vaccination under graviditet, trots att vaccination är given, till exempel om:

• det gick mindre än 14 dagar mellan vaccination och födsel
• barnet föddes för tidigt
• den gravida vaccinerades men har någon immunbristsjukdom, tillstånd eller behandling vilket leder till att det finns en risk att tillräcklig överföring av skyddande antikroppar till barnet ej har skett.

Studierna som låg till grund för godkännandet av de två läkemedelsinterventionerna har olika upplägg men båda visar på god effekt för spädbarn under deras första RS-virussäsong. De specifika effektutfallen påverkas av studiedesign, definition av utfallsmått, RS-virusspridning och risk under studiens tidsperiod, studieplatsernas geografiska läge och studiepopulationer.

De två läkemedelsinterventionernas implementeringssätt skiljer sig åt. I nuvarande implementering via landets förlossningsenheter har en hög täckningsgrad på cirka 85 procent uppnåtts nationellt under första säsongen implementering, september 2025–maj 2026. Därmed har majoriteten av landets spädbarn erhållit skydd mot allvarlig RS-virusinfektion vilket även avspeglas i myndighetens övervakning av sjukdomsdata. Täckningsgraden är avsevärt högre än vad som uppnåtts inom implementeringen för gravidvaccination mot kikhosta och influensa.

Täckningsgrad bland gravida för RS-virusvaccination varierar beroende på region, land och insatsens upplägg mellan knappt 50 procent och drygt 80 procent. Rekommenderade gravidvaccinationer i Sverige uppnår en nationell täckningsgrad på 58 procent för kikhostevaccination och 23 procent för influensavaccination under 2024. Täckningsgraden för insatser med monoklonala antikroppar i Sverige och flera andra länder har legat mellan 70 till något över 90 procent.

En fransk nationell head-to-head studie av de två läkemedelsinterventionerna visar på att långverkande monoklonal antikropp leder till minskad sjukhusvård och intensivvård orsakad av RS-virusinfektion samt ger ett mildare sjukdomsförlopp jämfört med gravidvaccination bland spädbarn upp till tre månaders ålder. I tillägg så kan läkemedelsinterventionen ges till äldre spädbarn med god tajming till RS-virus riskperioden.

Det finns fördelar som talar för att långverkande monoklonala antikroppar som RS-virusskydd till spädbarn är en fördelaktig strategi i svensk sjukvårdskontext. På längre sikt kan utvidgning av RS-virusskydd till fler spädbarn övervägas för att skydda även äldre spädbarn och inte endast nyfödda. Denna utredning befäster den tidigare riskgruppsdefinitionen som inkluderar alla spädbarn upp till tolv månaders ålder där alla friska spädbarn ingår i riskgrupperna 3a-c utifrån ålder, se bilaga 1. Sammanfattningsvis är det av stor vikt att så många spädbarn som möjligt erhåller skydd under deras första vintersäsong och därmed slipper sjukhusvård orsakad av RS-virusinfektion.

Framöver blir det viktigt att följa upp läkemedelsinterventionerna avseende säkerhetsfrågor, effekten på sjukhusvård och vårdbesök samt mikrobiologiska och epidemiologiska frågor såsom resistensutveckling, ändrad incidens eller säsongsvariation av viruset. Folkhälsomyndigheten planerar även att följa täckningsgrad och sjukdomsbörda bland spädbarn framöver.

Hur tillgången till de två olika läkemedelsalternativen blir framöver är också viktigt att följa. Ur ett beredskapsperspektiv är det en fördel om det finns flera olika läkemedel att tillgå inom samma användningsområde. Att det nu finns olika typer läkemedel för skydd mot RS-virusinfektion hos spädbarn är av stort värde. Det finns också grupper där den ena eller andra läkemedelstypen är förstahandsval, varför tillgång till båda alternativen behövs även utanför en beredskapssituation. Kostnadsutvecklingen för läkemedelsinterventionerna är även av vikt att följa ur hälsoekonomiskt perspektiv.

Det är fortfarande oklart hur orsakssambandet mellan RS-virusinfektion och astma ser ut. Data för hur astma under barndomen är kopplat till en tidig RS-virusinfektion är av vikt att kartlägga. Det kan finnas ytterligare hälsovinster av att förebygga tidig RS-virusinfektion tidigt i livet i form av minskad incidens av astma. Detta blir av vikt att studera i kommande uppföljningar (12, 14).

1. Läkemedelsverket SMPA. Läkemedel vid infektion med respiratoriskt syncytievirus (RSV) Behandlingsrekommendation Maj 2024. 2024.
2. Folkhälsomyndigheten. Allvarlig RS-virusinfektion bland barn och vuxna i Sverige – Sammanfattande kunskapsunderlag för riskgruppsdefinition och förebyggande insatser. 2023.
3. Folkhälsomyndigheten. Sjukdomsinformation om RS-virusinfektion 2025 [Available from: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/rs-virusinfektion/.
4. Agency SMP. Abrysvo (respiratoriskt syncytialt virus, bivalent, prefusion-F-protein, rekombinant) 2023.
5. Agency SMP. Beyfortus (nirsevimab) monografi. 2023.
6. Folkhälsomyndigheten. Skydda ditt spädbarn mot RS-virus och kikhosta, faktablad. 2025.
7. NT-rådet. Beyfortus (nirsevimab) för prevention av sjukdom orsakad av respiratoriskt syncytialvirus (RSV). 2025.
8. Organization WH. WHO position paper on immunization to protect infants against respiratory syncytial virus disease, May 2025. 2025.
9. Hamrin J, Bennet R, Berner J, Rotzén-Östlund M, Eriksson M. Rates and risk factors of severe respiratory syncytial virus infection in 2008-2016 compared with 1986-1998. Acta Paediatr. 2021;110(3):963-9.
10. Dallagiacoma Gea. Risk factors for severe outcomes of respiratory syncytial virus infection in children: a nationwide cohort study of over 2 million Swedish children preprints with THE LANCET. 2025.
11. Hamrin J KI. Viral respiratory tract infections in children, thesis 2021.
12. Rosas-Salazar C, Chirkova T, Gebretsadik T, Chappell JD, Peebles RS, Jr., Dupont WD, et al. Respiratory syncytial virus infection during infancy and asthma during childhood in the USA (INSPIRE): a population-based, prospective birth cohort study. Lancet. 2023;401(10389):1669-80.
13. Stensballe LG, Simonsen JB, Thomsen SF, Larsen AM, Lysdal SH, Aaby P, et al. The causal direction in the association between respiratory syncytial virus hospitalization and asthma. J Allergy Clin Immunol. 2009;123(1):131-7.e1.
14. Jartti T, Bønnelykke K, Elenius V, Feleszko W. Role of viruses in asthma. Semin Immunopathol. 2020;42(1):61-74.
15. Jartti T, Smits HH, Bønnelykke K, Bircan O, Elenius V, Konradsen JR, et al. Bronchiolitis needs a revisit: Distinguishing between virus entities and their treatments. Allergy. 2019;74(1):40-52.
16. Kelderer F, Granåsen G, Holmlund S, Silfverdal SA, Bamberg H, Mommers M, et al. Respiratory morbidity before and during the COVID-19 pandemic from birth to 18 months in a Swedish birth cohort. J Allergy Clin Immunol. 2025;155(4):1214-23.e10.
17. Barbieri E, Cantarutti A, Boracchini R, Bonadies L, Donà D, Giaquinto C, et al. Wheeze Among Children Born During COVID-19 Lockdown. JAMA Network Open. 2024;7(7):e2420792-e.
18. Agossah C, Marie J, Bendoukha Y, Vallet C, Brouard J, Brossier D. The severity of the first occurrence of bronchiolitis increased the risk of developing asthma symptoms. Acta Paediatr. 2025;114(6):1283-90.
19. Be'er M, Bushmitz S, Cahal M, Sadot E, Yochpaz S, Besor O, et al. Asthma risk after a pediatric intensive care unit admission for respiratory syncytial virus bronchiolitis. Pediatr Pulmonol. 2022;57(7):1677-83.
20. Folkhälsomyndigheten. RS-virus – sjukdomsstatistik 2025 [Available from: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistik-a-o/sjukdomsstatistik/rs-virus/.
21. Folkhälsomyndigheten. RS-virus veckorapporter 2025 [Available from: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistik-a-o/sjukdomsstatistik/rsv-veckorapporter/.
22. Fass. Produktresumé (SPC) Abrysvo 2025. Available from: https://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=20221223000033&docType=6.
23. Fass. Produktresumé (SPC) Beyfortus 2025 [Available from: https://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=20220131000029.
24. Dieussaert I, Hyung Kim J, Luik S, Seidl C, Pu W, Stegmann JU, et al. RSV Prefusion F Protein-Based Maternal Vaccine - Preterm Birth and Other Outcomes. N Engl J Med. 2024;390(11):1009-21.
25. Kampmann B, Madhi SA, Munjal I, Simões EAF, Pahud BA, Llapur C, et al. Bivalent Prefusion F Vaccine in Pregnancy to Prevent RSV Illness in Infants. N Engl J Med. 2023;388(16):1451-64.
26. Madhi SA, Kampmann B, Simões EAF, Zachariah P, Pahud BA, Radley D, et al. Preterm Birth Frequency and Associated Outcomes From the MATISSE (Maternal Immunization Study for Safety and Efficacy) Maternal Trial of the Bivalent Respiratory Syncytial Virus Prefusion F Protein Vaccine. Obstet Gynecol. 2025;145(2):147-56.
27. Otsuki T, Akada S, Anami A, Kosaka K, Munjal I, Baber J, et al. Efficacy and safety of bivalent RSVpreF maternal vaccination to prevent RSV illness in Japanese infants: Subset analysis from the pivotal randomized phase 3 MATISSE trial. Vaccine. 2024;42(22):126041.
28. Simões EAF, Pahud BA, Madhi SA, Kampmann B, Shittu E, Radley D, et al. Efficacy, Safety, and Immunogenicity of the MATISSE (Maternal Immunization Study for Safety and Efficacy) Maternal Respiratory Syncytial Virus Prefusion F Protein Vaccine Trial. Obstet Gynecol. 2025;145(2):157-67.
29. al TCWe. Bivalent Prefusion F Vaccination in Pregnancy and Respiratory Syncytial Virus Hospitalisation in Infants: Results of a Prospective, Multi-Centre, Test-Negative Study. Preprints with THE LANCET. 2025.
30. Pérez Marc G, Vizzotti C, Fell DB, Di Nunzio L, Olszevicki S, Mankiewicz SW, et al. Real-world effectiveness of RSVpreF vaccination during pregnancy against RSV-associated lower respiratory tract disease leading to hospitalisation in infants during the 2024 RSV season in Argentina (BERNI study): a multicentre, retrospective, test-negative, case-control study. Lancet Infect Dis. 2025.
31. Zar HJ, Stein RT. Maternal vaccination to prevent severe RSV disease in infants. Lancet Infect Dis. 2025.
32. Government U. UK's first RSV vaccination programme protects older people 2025.
33. Williams TC, Marlow R, Cunningham S, Drysdale SB, Groves HE, Hunt S, et al. Bivalent prefusion F vaccination in pregnancy and respiratory syncytial virus hospitalisation in infants in the UK: results of a multicentre, test-negative, case-control study. Lancet Child Adolesc Health. 2025.
34. Jabagi MJ, Bertrand M, Gabet A, Kolla E, Olié V, Zureik M. Nirsevimab vs RSVpreF Vaccine for Respiratory Syncytial Virus-Related Hospitalization in Newborns. Jama. 2026;335(9):787-98.
35. (EMA) EMA. Abrysvo. 2025.
36. Agency EM. Periodic safety update reports (PSURs) 2025.
37. Barnkoagulationsförening S. Riktlinje för vaccination vid blödningssjukdom 2026 [Available from: https://pho.barnlakarforeningen.se/wp-content/uploads/sites/20/2026/02/PM-vaccination-vid-blodningssjukdom-SBKF-ver-1.0.pdf.
38. Maria Magnusson VMH, Center KCC, Universitetssjukhuset TCK. 2026.
39. Control ECfDPa. Rapid scientific advice on protecting infants against respiratory syncytial virus disease for the European 2025/26 winter season – November 2025 Stockholm: ECDC; 2025 [Available from: https://www.ecdc.europa.eu/sites/default/files/documents/RSA-winter-season.pdf.
40. Agency UHS. Guidance A guide to RSV vaccination for pregnant women 2025 [Available from: https://www.gov.uk/government/publications/respiratory-syncytial-virus-rsv-maternal-vaccination/a-guide-to-rsv-vaccination-for-pregnant-women.
41. Prevention CfDCa. RSV Vaccine Guidance for Pregnant Women: CDC; 2024 [Available from: https://www.cdc.gov/rsv/hcp/vaccine-clinical-guidance/pregnant-people.html.
42. McClymont E, Wong JMH, Forward L, Blitz S, Barrett J, Bogler T, et al. Acceptance and preference between respiratory syncytial virus vaccination during pregnancy and infant monoclonal antibody among pregnant and postpartum persons in Canada. Vaccine. 2025;50:126818.
43. Young A. To explore perceptions of pregnant people and healthcare professionals regarding RSV preventative options and strategies for supporting an equitable future immunisation roll-out in Aotearoa New Zealand. Aotearoa New Zealand Immunisation Conference 20252025.
44. Vårdgivarguiden RS. Kikhosta - vaccinationstäckning. 2024.
45. Skogsdal Y och Conner P och Elvander C HC, Ageheim M, Algovik M, Granfors M, Bjelke M, Svanvik T på uppdrag av Graviditetsregistret. . Graviditetsregistrets Årsrapport 2024: Graviditetsregistret; 2025 [Available from: https://www.medscinet.com/GR/uploads/hemsida/Graviditetsregistretsprocent20aprocentCCprocent8Arsrapportprocent202024procent20v2.0.pdf
46. styrgrupp G. Graviditetsregistrets årsrapport 2024 v5.
47. Agency UHS. Respiratory syncytial virus (RSV) maternal vaccination coverage in England: August 2025 2026 [updated Jan 15, 2026. Available from: Respiratory syncytial virus (RSV) maternal vaccination coverage in England: August 2025.
48. Blauvelt CA, Zeme M, Natarajan A, Epstein A, Roh ME, Morales A, et al. Respiratory Syncytial Virus Vaccine and Nirsevimab Uptake Among Pregnant People and Their Neonates. JAMA Netw Open. 2025;8(2):e2460735.
49. Institut SS. Overvågning af influenza, covid-19, RS-virus og andre luftvejssygdomme Danmark: Statens Serum Institut; 2026 [updated Jan 22, 2026. Available from: https://www.ssi.dk/sygdomme-beredskab-og-forskning/overvaagning-af-luftvejssygdomme.
50. Fass. Produktresumé (SPC) Enflonsia. 2026.
51. Griffin MP, Yuan Y, Takas T, Domachowske JB, Madhi SA, Manzoni P, et al. Single-Dose Nirsevimab for Prevention of RSV in Preterm Infants. N Engl J Med. 2020;383(5):415-25.
52. Hammitt LL, Dagan R, Yuan Y, Baca Cots M, Bosheva M, Madhi SA, et al. Nirsevimab for Prevention of RSV in Healthy Late-Preterm and Term Infants. N Engl J Med. 2022;386(9):837-46.
53. Wilkins D, Yuan Y, Chang Y, Aksyuk AA, Núñez BS, Wählby-Hamrén U, et al. Durability of neutralizing RSV antibodies following nirsevimab administration and elicitation of the natural immune response to RSV infection in infants. Nat Med. 2023;29(5):1172-9.
54. Ares-Gómez S, Mallah N, Santiago-Pérez MI, Pardo-Seco J, Pérez-Martínez O, Otero-Barrós MT, et al. Effectiveness and impact of universal prophylaxis with nirsevimab in infants against hospitalisation for respiratory syncytial virus in Galicia, Spain: initial results of a population-based longitudinal study. Lancet Infect Dis. 2024;24(8):817-28.
55. Brault A, Pontais I, Enouf V, Debeuret C, Bloch E, Paireau J, et al. Effect of nirsevimab on hospitalisations for respiratory syncytial virus bronchiolitis in France, 2023–24: a modelling study. The Lancet Child & Adolescent Health. 2024;8(10):721-9.
56. Chauvel C, Horvat C, Javouhey E, Gillet Y, Hassenboehler J, Chakra CNA, et al. Changes in Respiratory Syncytial Virus-Associated Hospitalisations Epidemiology After Nirsevimab Introduction in Lyon, France. Influenza Other Respir Viruses. 2024;18(12):e70054.
57. Drysdale SB, Cathie K, Flamein F, Knuf M, Collins AM, Hill HC, et al. Nirsevimab for Prevention of Hospitalizations Due to RSV in Infants. N Engl J Med. 2023;389(26):2425-35.
58. Riccò M, Cascio A, Corrado S, Bottazzoli M, Marchesi F, Gili R, et al. Impact of Nirsevimab Immunization on Pediatric Hospitalization Rates: A Systematic Review and Meta-Analysis (2024). Vaccines (Basel). 2024;12(6).
59. Sumsuzzman DM, Wang Z, Langley JM, Moghadas SM. Real-world effectiveness of nirsevimab against respiratory syncytial virus disease in infants: a systematic review and meta-analysis. Lancet Child Adolesc Health. 2025.
60. Sun M, Lai H, Na F, Li S, Qiu X, Tian J, et al. Monoclonal Antibody for the Prevention of Respiratory Syncytial Virus in Infants and Children: A Systematic Review and Network Meta-analysis. JAMA Netw Open. 2023;6(2):e230023.
61. Turalde-Mapili MWR, Mapili JAL, Turalde CWR, Pagcatipunan MR. The efficacy and safety of nirsevimab for the prevention of RSV infection among infants: A systematic review and meta-analysis. Front Pediatr. 2023;11:1132740.
62. Wang X, Kong L, Liu X, Wu P, Zhang L, Ding F. Effectiveness of nirsevimab immunization against RSV infection in preterm infants: a systematic review and meta-analysis. Front Immunol. 2025;16:1581970.
63. Peltola V. Implementation of nirsevimab in Finland in 2024-2025. In: 20250916 PSvF, editor.: Folkhälsomyndigheten; 2025.
64. Trusinska D, Lee B, Ferdous S, Kwok HHY, Gordon B, Gao J, et al. Real-world uptake of nirsevimab, RSV maternal vaccine, and RSV vaccines for older adults: a systematic review and meta-analysis. EClinicalMedicine. 2025;84:103281.

Alla barn med vissa bakomliggande tillstånd och alla barn under 12 månaders ålder under vintersäsongen har en ökad risk för sjukhusvård på grund av RS-virusinfektion jämfört med andra barn. De aktuella riskgrupperna för allvarlig RS-virusinfektion bland barn redovisas i tre nivåer nedan. De två första utgår från medicinska bakomliggande tillstånd kopplat till en ökad risk för allvarlig RS-virusinfektion. Den tredje nivån inkluderar friska barn och utgår från låg ålder hos barnet vilket är kopplat till en ökad risk för allvarlig RS-virusinfektion.

Allvarlig RS-virusinfektion utgår här från sjukhusvård för RS-virusinfektion.

Denna riskgrupp inkluderar den mindre grupp av barn yngre än 12 månader som tidigare varit de barn som erbjudits palivizumab under vintersäsongen, enligt den tidigare behandlingsrekommendationen från 2015 av Läkemedelsverket.

Denna grupp består bland annat av barn som är födda före 26 fullbordade graviditetsveckor och barn med svårare hjärt- och lungsjukdomar, däribland barn med bronkopulmonell dysplasi (BPD). Vissa av dessa barn är sedan tidigare rekommenderade profylax mot RS-virus inför även den nästkommande vintersäsongen. Detta gäller fortfarande.

Denna riskgruppsnivå innefattar ytterligare grupper av barn med medicinska tillstånd som ökar risken för allvarlig RS-virusinfektion utifrån den aktuella utredningen. Tabell 1 nedan sammanfattar de riskgrupper som innefattas i nivå 2 med exempel på tillstånd.

Utöver de medicinska riskgrupper som definieras nedan kan det vara aktuellt att i samråd med ansvarig läkare ordinera förebyggande behandling med en långverkande monoklonal antikropp även för andra barn med ökad risk för allvarlig RS-virusinfektion.

Barn under 3 månaders ålder under vintersäsongen har en högre risk för intensivvård och sjukhusvård på vårdavdelning för RS-virusinfektion än äldre barn.

Barn under 6 månaders ålder under vintersäsongen har en högre risk för sjukhusvård på vårdavdelning för RS-virusinfektion än äldre barn.

Alla barn under 12 månaders ålder under vintersäsongen har en högre risk för sjukhusvård för RS-virusinfektion jämfört med äldre barn.

• Andreas Ohlin, barnläkare, docent, representant i expertgruppen för Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation.
• Anna Olivecrona, barnläkare, ordförande för Svenska Barnläkarföreningen.
• Anna-Karin Hannerfors, barnmorska, Svenska barnmorskeföreningen.
• Bernice Aronsson, barnläkare, klinikutredare vid Läkemedelsverket.
• Elin Kimland, senior utredare vid Läkemedelsverket.
• Eva Nordlund, ordförande för Svenska Barnmorskeförbundet.
• Farshid Jalalvand, klinikutredare vid Läkemedelsverket.
• Karin Pettersson, obstetriker, docent, styrelsemedlem i Referensgruppen för antiviral terapi och vetenskaplig sekreterare Svensk förening för obstetrik och gynekologi.
• Kathy Falkenstein-Hagander, barnläkare, barnhälsovårdsöverläkare, Svenska Barnläkarföreningen.
• Lars Navér, barnläkare, docent, styrelsemedlem Referensgruppen för antiviral terapi, representant i expertgruppen för Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation.
• Malin Bengnér, smittskyddsläkare och ordförande för Smittskyddsläkarföreningen.
• Maria Furberg, infektionsläkare och medicinsk utredare vid Läkemedelsverket.
• Urban Tirén, barnläkare, Nationellt programområde barn och ungas hälsa.