Immunsvaret riktas mot ytan på aktuella influensavirus

De dominerande immunstimulerande substanserna i influensavaccin är influensavirus ytkomponenter hemagglutinin (H) och neuraminidas (N). H binder influensa till cellen, och har man immunitet mot H kan virus överhuvudtaget inte infektera. N klipper loss influensa från den infekterade cellens yta, och gör att influensa kan spridas i kroppen och till andra personer. Immunitet mot N skyddar mot spridning av sjukdomen, och antikropparna fungerar vid infektion ungefär som de antivirala medel vi har mot influensa.

H och N skiljer sig ur immunsynpunkt mellan olika typer och subtyper av influensa. Eftersom de är de dominerande immunogenerna är det också de som förändras mest under influensavirus evolution undan immunförsvaret (mutationer). Med existerande influensavacciner vill man inducera ett gott skydd mot aktuella, cirkulerande H och N. Eftersom influensaevolutionen går fort ser WHO varje halvår över sin rekommendation för vilka influensastammar som bör ingå i alla vaccin som produceras, baserat på analyser av cirkulerande stammar vid WHO:s referenslaboratorier. Ofta hinner cirkulerande virus förändras något under det halvår som vaccinproduktionen tar, men högst vart tionde år ändrar de sig så mycket att vaccinet blir i stort sett verkningslöst.

Se aktuellt innehåll i vaccinet på vår sida om vaccin mot influensa.

Spjälkade, äggbaserade vacciner används mest

Den dominerande vaccintypen i Sverige, som upphandlas av de flesta landsting, innehåller spjälkade viruspartiklar som har odlats fram i ägg och är ett trivalent influensavaccin (TIV). Nytt för säsongen 2017–2018 är att ett fyrvalent injicerat vaccin godkänts för användning i Sverige. Förutom att detta vaccin innehåller fyra influensastammar istället för tre är det jämförbart med TIV och har tagits fram på samma sätt. Eftersom viruspartiklarna har splittrats kan influensaviruset inte förökas i den vaccinerade individen och man kan därmed inte få influensa av vaccinet. Vaccinerna ska innehålla en specificerad mängd H för att bli godkända för försäljning. Vaccinet ges som injektion med en dos till vuxna. Barn upp till och med 8 år som tidigare inte har vaccinerats (inte är "primade") behöver två doser för att få skydd.

Äggbaserade trivalenta influensavacciner började användas på 1940-talet. I början var de inte spjälkade utan så kallade helcellsvacciner, vilka gav mer biverkningar än dagens renare produkter. Många miljarder människor över hela världen har vaccinerats sedan dess, framför allt med de spjälkade vaccinerna. Under 2000-talet har ca 500 miljoner doser distribuerats i världen varje år.

Influensavirosomer är jämförbara med spjälkade vacciner

Ett relativt nytt sätt att framställa influensavaccin är att infoga högrenade ytproteiner från virus i ett hölje av fosfolipider. Dessa virosomer liknar ett virus men innehåller inget genetiskt material och kan liksom övriga vacciner som bygger på spjälkade virus inte föröka sig. De har en effekt som är jämförbar med vanliga spjälkade vacciner, men innehåller mindre mängd äggproteiner och kan därför vara något säkrare för äggallergiker.

Levande försvagade vacciner för barn

Sedan år 2012 finns i Sverige ett levande, attenuerat (försvagat) influensavaccin (LAIV) som ges som nässpray till barn från 2 till 17 år. Virusstammarna förökar sig i slemhinnor i näsa och svalg och stimulerar till ett immunsvar som liknar det man får vid en influensainfektion. Influensastammarna i vaccinet är förändrade så att de inte förökas lika fort som vanliga influensavirus. De är också anpassade till att växa vid lägre temperatur och därmed växer de bäst i näsan, där det är lite svalare än inne i kroppen. Genom försvagningen framkallar vaccinet inte influensasjukdom. Levande försvagade vacciner har framförallt visats vara effektiva vid vaccination av barn. Studier på vuxna är inte entydiga, men sannolikt är det levande försvagade vaccinet inte lika effektivt som det vanliga inaktiverade vaccinet hos personer som redan har haft många influensainfektioner.

Läs mer om skyddseffekt av influensavaccin

I Europa är det nasala vaccinet godkänt sedan 2011 för barn och ungdomar från 24 månader till 18 år. I Storbritannien erbjuds från och med säsongen 2017-2018 alla friska barn i förskola och de första skolåren vaccinationen inom ramen för barnvaccinationsprogrammet. Enligt beslut från 2013 fasas erbjudanden av vaccination in för att till slut erbjudas alla barn 2-17 år. I Finland erbjuds alla barn 2-3 år vaccination med LAIV. De flesta övriga länder i Europa inriktar sig däremot hittills, liksom Sverige, på att skydda barn med ökad risk för allvarlig sjukdom.
En stor nackdel med det levande vaccinet inte är användbart för stora grupper av barn i riskgrupp för svår influensa eftersom det är kontraindicerat för dem. LAIV ska inte ges till barn med påtaglig immunbrist, barn som behandlas med salicylsyra eller till barn som har allvarlig astma eller med aktivt väsande andning.

Läs mer på sidan Frågor och svar om barn och säsongsinfluensavaccin

Cellbaserade vacciner är äggfria

Man kan även producera influensaantigen till vaccin genom att odla det i celler istället för i hönsägg. Det cellbaserade vaccinen innehåller inga rester av äggprotein, vilket kan vara viktigt för mycket kraftigt äggallergiska personer. Dessa vaccin är inte i nuläget tillgängliga i Sverige.

Adjuvanterade vacciner

För närvarande används inga adjuvanterade influensavacciner i Sverige.

Ämnen som förstärker det immunologiska svaret vid vaccination, så kallade adjuvanser, används sedan många år i vissa vacciner och har även använts i influensavaccin, framförallt under pandemin 2009 då Pandemrix® användes. Adjuvans ger även ett bredare immunsvar, vilket ökar chansen att vaccinet skyddar även om ingående virus inte helt "matchar" de virus som cirkulerar. Sedan 2010 används inte pandemivaccinet Pandemrix® i Sverige på grund av ett samband med vaccinationen hos främst barn och unga vuxna som insjuknat i narkolepsi.