Vattkoppor börjar i allmänhet med lätt till måttlig feber och värk i kroppen under något dygn. Sedan uppstår ett kliande, blåsformigt utslag. Detta brukar först ses på bålen, senare i ansikte, hårbotten och munhåla.

Efter genomgången sjukdom/infektion, med eller utan symtom, finns virus sovande (latent) kvar i nervceller i kroppen. Vid en eventuell reaktivering får man bältros.

Vem rekommenderas vaccination?

Vaccin mot vattkoppor ges i Sverige i första hand till särskilda medicinska riskgrupper. En utredning om förutsättningarna för att införa vaccination mot vattkoppor i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn finns på Folkhälsomyndighetens prioriteringslista.

För närvarande rekommenderas vaccination av barn med underliggande sjukdom som nedsätter immunförsvaret, till exempel maligna sjukdomar och kronisk njursjukdom. För att dessa barn inte ska smittas rekommenderas även vaccination av syskon och nära kamrater. Bedömningen görs av patientansvarig eller annan sakkunnig läkare.

Vaccin mot vattkoppor kan ges till barn från 9 månaders ålder och vuxna. Det rekommenderas 2 doser med minst 4 veckors mellanrum för att säkerställa skydd mot vattkoppor.

Det finns numera också ett vaccin mot bältros. Detta vaccin innehåller samma virusstam som vattkoppsvaccinet men i betydligt större mängd. Vaccinet skyddar mot bältros, och ska inte ges till människor som inte har haft vattkoppor.

Vem ska inte vaccineras?

Personer med mycket allvarliga sjukdomar med nedsatt infektionssvar ska inte vaccineras. Detta eftersom virusstammen som ingår i vaccinet under sådana förhållanden kan föröka sig och ge upphov till sjukdom.

Vid säkerställd överkänslighet mot någon beståndsdel i vaccinet ska vaccination undvikas. Vid infektion med hög feber ska man vänta med vaccination. Absolut kontraindikation (omständighet som utgör skäl eller hinder mot att vaccinera) är en svår allergisk reaktion inom 48 timmar efter föregående dos eller en sådan reaktion mot en ingrediens i vaccinet. Gravida bör inte vaccineras mot vattkoppor.

Skyddseffekt

Nästan alla småbarn utvecklar antikroppar mot vattkoppsvirus redan efter en dos vaccin. Vid vaccinering i vuxenåldern eller efter puberteten utvecklas enligt det amerikanska smittskyddsinstitutet CDC antikroppar hos cirka 80 procent av de vaccinerade efter en dos, och hos så gott som 100 procent efter två doser. Om en person insjuknar trots vaccinering får personen en betydligt mildare form av vattkoppor.

Biverkningar

Vaccinet kan orsaka rodnad, svullnad och ömhet på injektionsstället under några dagar. En försvagad form av sjukdomen med enstaka blemmor eller (i sällsynta fall) blåsor uppträder 1-2 veckor efter vaccinationen hos cirka fem procent av de vaccinerade. Allmänsymtom är ytterst sällsynta.

Allergiska reaktioner har beskrivits i enstaka fall, men det är ofta svårt att veta om allergin orsakats av vaccinet eller av något annat som den vaccinerade utsatts för.

Läs mer

CDC: Vaccine Information Statement
Vaccination mot bältros – vägledning för hälso- och sjukvårdspersonal

Källor

1177 Sjukvårdsupplysningen: Fakta om vattkoppor