Angelägenhetsgrad och tilltro till den egna förmågan

Klientens motivation är en kombination av angelägenhetsgrad (vilja, viktigt) och tilltro till sin förmåga (kunna). Det vi kan skatta innan vi genomfört en förändring är endast tilltron till vår förmåga. Vår egentliga förmåga, vad vi i praktiken kan, visar sig när vi gör vårt handlingsförsök. Vi kan både över- och underskatta denna.

Genom att skatta var i figuren nedan patienten ligger får du en fingervisning för vad samtalet bör handla om.

Motivation

Grupp A

Behöver stärka tilltron till sin egen förmåga, så att de upplever att de kommer att lyckas med att genomföra förändringen. Delmålen behöver formuleras på ett sätt som gör dem möjliga att uppnå.

Grupp B

Om mått och steg inte vidtagits för att genomföra förändringen kan det bero på att förändringen inte prioriterats just nu. Klienten kan behöva hjälp med att lägga upp en handlingsplan. Det kan också vara så att det är svårt att tillstå att man inte tror sig kunna.

Grupp C

Här kan det vara bra att ge relevant information, utforska eventuell ambivalens och upplevelse av diskrepans samt ge hjälp att stärka tilliten till den egna förmågan.

Grupp D

Klienter som tillhör denna grupp kan behöva mer individuell och relevant information samt reflektera över hur förändringen prioriteras i förhållande till annat. Det är inte bara medicinsk information som motiverar till förändring. Även värderingar kan få människor att besluta sig för att genomföra en förändring.

Att använda skalorna nedan är ett hjälpmedel för att på ett enkelt sätt bedöma klientens motivation. Om klienten svarar med en hög siffra på frågan hur viktig en förändring är kan du fortsätta med att skatta tilltron till den egna förmågan.

Vikten av förändring

Låt klienten bedöma frågan: "Hur viktigt är det för dig att ändra dina . . . vanor?" med hjälp av en skala från 0 till10 (0=inte alls viktigt och 10=mycket viktigt).

Motivation

Klientens svar ger en bra vägledning till hur samtalet kan fortsätta.

Fråga varför just den siffran valdes och inte noll. Det framkallar förändringsprat.

Tilltro till den egna förmågan

Tilltron till att göra en beteendeförändring påverkas av många saker, som bland annat; hur man tidigare har lyckats genomföra förändringar, hur andra i en liknande situation har klarat av att göra en förändring, om man vet hur man ska gå till väga och av omgivningens stöd.

Att be klienten bedöma sin egen förmåga att genomföra förändringen ger ett bra utgångsläge för den fortsatta diskussionen om vad som är möjligt.

Klienten får bedöma frågan: "Hur säker är du på att kunna ändra dina . . . vanor?" med hjälp av en skala från 0 till 10 (0=ingen förmåga alls och 10=klarar absolut av förändringen.

Om klienten svarar en siffra över 0 kan du fråga varför just den siffran valdes och inte noll. Då får klienten själv höra sig berätta om vilka resurser denne har.

Ju mer man kan stimulera klienten att berätta om sina resurser desto mer stärks den egna förmågan. Du kan locka fram mer förändringsprat genom att fråga vad som skulle höja siffran ytterligare.

Att vilja och kunna är två aspekter av motivationen som kan ligga nära varandra och som inte alltid låter sig delas upp på ett enkelt sätt. Många kan uppleva det enklare att uttrycka att de inte vill något istället för att uttrycka sin låga tilltro till den egna förmågan. För andra kan det vara tvärt om, jag vill, men det går inte! Det är viktigt att rådgivaren lyssnar och fångar upp vad klienten verkligen menar.