Uppdaterad 2 december 2019

Nationellt handlingsprogram

Riksdagen beslutade 2008 om ett nationellt handlingsprogram för arbetet med att minska självmord. Programmet består av nio åtgärdsområden som omfattar insatser på såväl individ- som befolkningsnivå.

I december 2006 lämnade Socialstyrelsen och dåvarande Statens folkhälsoinstitut över ett förslag till regeringen om ett nationellt handlingsprogram för suicidprevention. I rapporten som utgjorde ett underlag till förslaget presenteras nio punkter för hur antalet suicid ska minska. Förslaget antogs av riksdagen i juni 2008 som en del av propositionen En förnyad folkhälsopolitik. I propositionen uttrycks tydligt att regeringen har som vision att ingen människa ska behöva hamna i en sådan utsatt situation att självmord ses som den enda utvägen. De nio åtgärdsområdena i handlingsprogrammet utgår dels från ett befolkningsperspektiv, dels ett individperspektiv. Idag används handlingsprogrammet av många aktörer som ett ramverk för det suicidpreventiva arbetet på en övergripande nivå.

Nationellt handlingsprogram

  • Främja goda livschanser för mindre gynnade grupper

    Grundläggande faktorer i människors livsvillkor har en koppling till suicid. Risken för suicid är exempelvis högre i socialt mindre gynnande grupper, som de med låg utbildningsnivå. Därför är socialförsäkringar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder viktiga delar i arbetet med att främja livschanser för mindre gynnade grupper. Det är också viktigt att skapa goda förutsättningar för unga att lyckas i skolan.

  • Minska alkoholkonsumtionen i befolkningen och i högriskgrupper för suicid

    Flera studier har visat att det finns en koppling mellan hög alkoholkonsumtion och ökad risk för suicid, både i befolkningen och hos individen. Såväl en restriktiv, nationell alkoholpolitik som enskilda alkoholpolitiska åtgärder har visat sig kunna minska självmord, särskilt bland män. Det handlar om att dels minska tillgången till alkohol, dels påverka normerna kring drickande. Personer med beroendeproblematik måste också få stöd och vård av god kvalitet.

  • Minska tillgängligheten till medel och metoder för suicid

    Att minska tillgången till olika medel och metoder för suicid är ett effektivt sätt att förebygga självmord. Viktiga insatser är bland annat:

    • lagstiftning för kontroll av skjutvapen
    • restriktioner i förskrivning och försäljning av vissa läkemedel
    • skyddsbarriärer vid exempelvis höga broar och andra utsatta platser, som järnvägs- och tunnelbanespår.

    Utsatta inomhusmiljöer såsom slutenvårdskliniker, fängelser, häkten och förvar, bör utrustas med duschställningar, takkrokar, dörrhandtag och andra inredningar som är särskilt framtagna för att vara suicidsäkra.

  • Se suicid som psykologiska misstag

    Suicid är en avsiktligt självdestruktiv handling som leder till döden. Ofta handlar det om att en person befinner sig i en svåruthärdlig situation, som just då framstår som omöjlig att förändra. Därför ser hen ingen annan utväg än att ta sitt liv.

    Om vi ser suicid som ett psykologiskt misstag eller olycka, blir handlingen en följd av påfrestningar som individen för stunden inte kan bemästra, på samma sätt som vid fysiska olyckor. Fokus flyttas då från individen till de miljöer och sammanhang människor befinner sig i. Detta perspektiv bidrar till att minska den skam och stigmatisering som suicid förknippas med. Perspektivet gör det också lättare att lära av andra områden, där man arbetar med att förstå varför olyckor sker och hur man kan utveckla system för att förhindra dem.

  • Förbättra de medicinska, psykologiska och psykosociala insatserna

    Uppemot 90 procent av alla suicid föregås av någon form av psykisk ohälsa. Medicinska, psykologiska och psykosociala insatser måste därför sättas in tidigt, och innefatta bästa möjliga omhändertagande av personer med risk för suicid.

    Inom hälso- och sjukvården är behandling av depression en av de viktigaste insatserna, tillsammans med en sammanhållen vårdkedja och uppföljning av patienten. Inom skolan kan man arbeta med att öka elevers medvetenhet kring psykisk hälsa och förmågan att hantera stress och negativa livshändelser. Inom såväl den offentliga som den ideella sektorn är olika typer av stöd som kan erbjudas på distans via telefon och internet också viktiga delar av det förebyggande arbetet.

  • Sprid kunskap om evidensbaserade metoder för att minska suicid

    Beslutsfattare och olika professioner måste ha aktuella kunskaper om suicid och suicidförebyggande insatser. Kunskapen kan omfatta bland annat vilka förebyggande strategier och arbetssätt som har effekt samt uppföljning och redovisning av utvecklingen och det förebyggande arbetet.

    Fortfarande finns ett otillräckligt vetenskapligt stöd för effekten av många suicidpreventiva insatser. Ändå är det viktigt att utgå från och sprida den kunskap som finns, parallellt med att ny forskning bedrivs. Samverkan mellan berörda myndigheter, vårdgivare och andra aktörer i samhället underlättar för att alla parter ska kunna ta del av bästa tillgängliga kunskap.

  • Höj kompetensen hos nyckelpersoner

    Arbetet med att förebygga suicid kräver särskild kompetens bland olika yrkesgrupper som kan komma i kontakt med suicidnära personer. Kontinuerlig utbildning behövs därför för att höja kompetensen hos olika professioner, i till exempel att känna igen tecken på ökad suicidrisk och avgöra vilka åtgärder som behövs.

  • Gör händelseanalyser efter suicid

    Händelseanalyser efter suicid är viktiga för att få veta hur och varför ett suicid inträffat, och visa vilka åtgärder som kan förhindra att det sker igen. De kan också vara en viktig del av stödet till närstående, personalgruppen och andra efterlevande.
    Även om det inte längre är obligatoriskt att anmäla alla suicid enligt lex maria, kan vårdgivare göra händelseanalyser av de suicid som inträffar under pågående vård eller i anslutning till en vårdkontakt i syfte att förbättra patientsäkerheten.

    Utöver det behövs händelseanalyser som omfattar mer än enbart vårdens arenor. Kommuner kan därför spela en viktig roll i att utreda fler fall av suicid, eftersom personen som tagit sitt liv sannolikt varit i kontakt med någon av kommunens olika verksamheter, som socialtjänst, äldreomsorg eller skola.

  • Stöd frivilligorganisationer

    Den ideella sektorns insatser är angelägna i det suicidpreventiva arbetet. Ideella organisationers roll är ofta att förstärka och komplettera statens, landstingens och kommunernas insatser. Det gör organisationerna genom sitt arbete med utbildning, information, opinionsbildning och olika former av stödjande arbete.

    Det behövs också ett tydligare brukar- och anhörigperspektiv i det suicidpreventiva arbetet. Samverkansgrupper kring suicidprevention bör därför inkludera representanter från brukar- och anhörigorganisationer. Samtidigt är det viktigt att arbetsmetoder och rutiner inte hindrar eller exkluderar ideella organisationers medverkan.