Frågor och svar om legionella i kyltorn

Det är den som uppför och/eller använder ett kyltorn som ska anmäla kyltornet till kommunen. Ett av syftena med anmälningsplikt är att tillsynsmyndigheten ska få möjlighet att ställa eventuella krav i ett tidigt skede. Den som anmäler kyltornet ska därför ha rättsliga och faktiska möjlighet att vidta eventuella åtgärder på kyltornet. Om ett företag har det övergripande ansvaret för ett kyltornssystem är det lämpligt att detta företag även skickar in anmälan till kommunen.

Ja. Anmälningsplikten gäller samtliga kyltorn, även om de börjat användas före det att nuvarande bestämmelse om anmälningsplikt infördes.

Ett viktigt syfte med anmälan är att tillsynsmyndigeten får kännedom om kyltornet och var det finns. Om samma verksamhetsutövare ansvarar för en anläggning eller ett system med flera kyltorn bör det därför vara tillräckligt att verksamhetsutövaren skickar in en anmälan. Av 46 § framgår att anmälan ska vara skriftlig och innehålla de uppgifter som behövs för ärendet samt de ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma de anordningar, lokaler eller anläggningar som avses i anmälan. Av den bestämmelsen bör det följa att det i anmälan ska framgå om det är fråga om flera kyltorn.

I vissa fall kan det vara fråga om mycket stora anläggningar med flera kyltorn, och därmed vara fråga om flera anläggningar. I sådana fall behöver tillsynsmyndigheten göra en bedömning i det enskilda fallet om det är fråga om fler än en anläggning och om det därför behöver göras flera anmälningar.

Analys av legionella bör utföras enligt metoden SS-EN ISO 11731.

Analys av odlingsbara mikroorganismer bör utföras enligt SS-EN ISO 6222, med odling vid 30 ±2 °C i minst 48 timmar, men inte mer än 3 dygn. Detta innebär modifikationer av det som står i standarden avseende temperatur och inkubationstid, vilket gör att metoden kan anges som modifierad i laboratoriets ackrediteringsbeslut.

Se även fråga om transporttid: Hur lång transporttid kan accepteras?

I SS-EN ISO 19458 (tabell B.1) finns rekommenderade respektive acceptabla tider mellan provtagning och analys för olika mikrobiologiska analyser. För odlingsbara mikroorganismer anges exempelvis att denna tid inte bör överskrida 12 timmar. Men på grund av långa avstånd mellan provtagningsplats och laboratorium, samt att analys av legionella och odlingsbara mikroorganismer utförs på samma prov, så kan det vara svårt att klara de rekommenderade transporttiderna. I dessa fall behöver längre transporttider kunna accepteras. Tiden bör dock vara så kort som möjligt för att minimera påverkan på halterna av mikroorganismer i provet. För egenkontrollprover (rutinprover) är det lämpligt att tiden mellan provtagning och analys inte överskrider 48 timmar. Detta gäller för både odlingsbara mikroorganismer och legionella.

Vid smittspårning är det viktigare att provtagning faktiskt sker än att analysen av legionella påbörjas inom 48 timmar. Någon övre tidsgräns går då inte att sätta eftersom analysen måste kunna genomföras. Även i dessa fall bör dock transporttiden vara så kort som möjligt. Det är lämpligt att den som tar provet rådgör med mottagande laboratorium för att i möjligaste mån minimera påverkan på provet.

Detektionsgräns är den lägsta halt av legionella som kan kvantifieras i ett vattenprov, det vill säga den lägsta halt som kan anges med ett tal. Vid egenkontroll är det viktigt att detektionsgränsen, utifrån analyserad volym, är tillräckligt låg och anpassad till de aktionsvärden som finns i vägledningen.

Vid smittspårning är det främsta syftet med provtagningen att antingen påvisa eller utesluta att det förekommer legionellabakterier i ett kyltorn. Det är därför viktigt att sträva efter en så låg detektionsgräns som möjligt.

Detektionsgränsen kan sänkas genom att laboratoriet analyserar en större vattenvolym. Det är viktigt att den som tar proverna är medveten om detta och vid behov skickar in större volymer till laboratoriet. Vid frågor bör den som tar provet rådgöra med mottagande laboratorium;

• Vilka provtyper kan de hantera?
• Vilka detektionsgränser har laboratoriet för olika provtyper?
• Vilka provvolymer behövs?

Provet kan också behöva förbehandlas på olika sätt på laboratoriet, i enlighet med
SS-EN ISO 11731, för att säkerställa att legionella kan påvisas. Detektionsgränsen påverkas även av andra mikroorganismer och partiklar i provet.