Informera i dialog och ge råd

Att informera i dialog är att utforska kunskaper innan samtalsledaren erbjuder information och sedan utforska hur informationen möjligen påverkar.

Genom att informera i dialog kan samtalsledaren dela med sig av sin eventuella expertis genom ett kunskapsutbyte med personen. Samtalsledaren frågar då först efter personens erfarenhet, kunskap och tankar om ett visst ämne. Först därefter kan det vara aktuellt att erbjuda mer/annan information på ett visst tema. Inom motiverande samtal kallas det för att: utforska, erbjuda information, utforska, så kallat U–E–U. När samtalsledaren frågar efter personens kunskaper är det viktigt att förmedla att det inte handlar om ett kunskapsprov, utan om ett intresse för personens erfarenheter, kunskaper och föreställningar om ämnet.

Samtalsledaren får på så vis ett värdefullt tillfälle att ta del av förkunskaper eller eventuella kunskapsbrister hos personen. Det är samtalsledarens ansvar att erbjuda korrekt och relevant information, för att minimera risken att personen tar beslut grundade på missuppfattningar eller okunskap. Personer förväntar sig dessutom ofta att samtalsledaren har expertis inom det aktuella samtalsområdet. Samtidigt är samtalsledarens sätt att dela med sig av informationen avgörande för hur den tas emot. Inom motiverande samtal erbjuds information enligt U–E–U och det första steget är att be om lov att prata om ämnet, detta för att betona autonomi och visa acceptans för personens önskan om att ta emot eller avvisa ny information. Läs mer i exemplen nedan:

Samtalsledaren (ber om lov):

– Är det okej att vi pratar om klamydia?

Personen:

– Ja.

Samtalsledaren (utforskar):

– Vad känner du redan till om klamydia?

Personen:
– Jag vet att man oftast inte har några symtom och att det går att bota.

Samtalsledaren (utforskar):

– Okej det har du koll på, många har inte symtom och det går att bota. Vad vet du mer?

Personen:

– Jag har hört att det är vanligt.

Samtalsledaren (erbjuder information):

– Du har helt rätt, det går att bota. Klamydia är ganska vanligt just nu och ibland har man inga symtom. Samtidigt finns det lite mer som kan vara viktigt att känna till om klamydia. Vill du att jag berättar om det?

Om personen svarar ja, ger samtalsledaren information. Det är viktigt att ge lagom mycket information, och man kan därför ibland behöva dela upp informationen. Efter informationsgivandet utforskar samtalsledaren igen hur informationen eventuellt har påverkat patienten. Här följer några förslag på utforskande följdfrågor:

  • Vad tänker du om detta?
  • Vad innebär detta för dig?
  • På vilket sätt kan det här påverka dig?
  • Vad kan oroa dig när det kommer till Klamydia?
  • Utifrån det jag berättade, vad kan vara av vikt för dig?
  • Hur känner du nu?

Att ge råd

Att ge råd skiljer sig från att ge information. Det finns två tillfällen då det är aktuellt att ge råd: när personen frågar efter råd och då samtalsledaren ber om lov att få ge råd. Rådgivandet följer samma mall som informationsgivandet, alltså U–E–U. Man börjar med att fråga om lov för att ta hänsyn till autonomi och uttrycka acceptans för att personen i slutänden själv bestämmer och vet vad som blir nästa rimliga steg, exempelvis:

Samtalsledaren (utforskar):

– Hur tänker du att du vill göra nu?

Personen:

– Jag kanske borde dricka mindre... Men jag vet inte hur det ska gå till...

Samtalsledaren (erbjuder råd):

 Dricka mindre. Låter som en klok idé. Jag vet inte vad som skulle fungera för dig, men jag vet vad andra har gjort i situationer som liknar din. Vill du veta?

Personen:

– Ja...

Samtalsledaren (ger råd):

 En del har funnit det hjälpsamt att bestämma sig för att bara dricka öl och hoppa över vin och drinkar. Andra dricker varannan vatten. Ytterligare andra har berättat att de har lagt in en påminnelse på telefonen vid en speciell tid, för att påminna sig själva om att sluta dricka alkohol då. Är det något av detta som skulle passa dig?