Uppdaterad 15 juni 2018

Skalfrågor

I motiverande samtal används skalor främst för att bedöma personens tro på sin egen förmåga och beredskap att förändra ett beteende.

Skalor kan bland annat användas för att bedöma motivation. För att en person ska känna en inre motivation att förändras, krävs det att personen känner en viss otillfredsställelse med nuet och att den har en tro på att den har något att vinna på förändringen. Personen behöver också känna att målet är rimligt. Som samtalsledare blir det därför av vikt att ta hänsyn till att även avståndet till målet kan spela roll för personen. De vanligaste skalfrågorna att arbeta med är: Hur viktigt är detta för dig? Hur mycket tror du på att du kan lyckas? Hur beredd är du att satsa på detta nu?

Att arbeta med diskrepans och skalfrågor

Genom skalfrågor kan samtalsledaren försöka utveckla diskrepans hos de personer som av olika anledningar har svårt att se att en förändring är önskvärd eller möjlig. Diskrepans handlar om en känsla av att nuet på olika sätt inte överensstämmer med det vi önskar. Samtalsledaren kan framkalla diskrepans genom att uppmuntra och erbjuda kunskap i ämnet (enligt U–E–U) samt genom att ställa frågor om en eventuell oro kring nuet eller framtiden om ingen förändring sker.

Paradoxalt nog är inte den största eller starkaste känslan av diskrepans alltid den största motivationshöjaren. Det är ofta tvärtom. Personen kan känna och uttrycka hopplöshet om skillnaden mellan nuet och det önskvärda är för stor. Samtalsledaren behöver därför vara mycket uppmärksam i den här fasen av förändringsprocessen. Om målet känns ouppnåbart för personen, är det samtalsledarens uppgift att tillsammans med personen finna delmål eller att fokusera på de enskilda stegen mot målet.

Samtalsledaren bör lägga fokus på att erbjuda information (U-E-U) och utveckla diskrepans om personen sätter en låg siffra på hur viktig förändringen är. En låg siffra tyder på att personen inte upplever förändringen som särskilt angelägen.

Samtalsledaren bör däremot söka efter resurser hos personen för att stärka självtilliten om personen svarar med en låg siffra på frågan om hur mycket den tror på sin förmåga att lyckas. Det är alltså avgörande att samtalsledaren förstår vad personen blir mest hjälpt av.

Det finns en risk med att fortsätta att trycka på hur viktigt något är då personen själv sätter en hög siffra som svar på en skalfråga. Det kan i värsta fall skapa dissonans, det vill säga ett avbrott i samarbetet, eftersom det inte är den upplevda angelägenheten som är problemet utan tilltron, självförtroendet.

En hög siffra på de två första skalorna innebär förenklat att personen har en inre motivation. Ibland använder samtalsledaren den tredje skalan för att göra beredskapen tydlig eller för att finna andra faktorer som spelar in, det vill säga andra prioriteringar i livet, externa faktorer.

För att locka fram förändringsprat i samband med skalfrågor använder samtalsledaren frågan: Hur kommer det sig att du säger X och inte en lägre siffra?

När det gäller den första skalan (viktigt) kommer personen sannolikt att berätta varför den tycker att en förändring är önskvärd (förändringsprat). Efter det att samtalsledaren sammanfattat förändringspratet blir det relevant att fråga personen om dess tro på att lyckas om den bestämde sig.

Även här ställer man frågan: Vad är det som gör att du sätter X och inte en lägre siffra? Syftet är att ge personen möjlighet att berätta om de resurser (förändringsprat) som kan hjälpa personen vid en förändring.

En följdfråga kan vara: Vad skulle du behöva för att sätta en högre siffra?

Att fråga efter en högre siffra kan även bli aktuellt om personen sätter en låg siffra på den första eller tredje skalan. I så fall kan samtalsledaren exempelvis formulera frågan så här: Vad skulle behöva inträffa för att du skulle sätta en högre siffra?

Skalorna ska vara personen till stöd. Som samtalsledare bör man släppa skalan om personen inte känner sig bekväm med att sätta en siffra. Skalor passar inte alla.