Rapporten är baserad på den första större enkätstudien bland unga och unga vuxna som lever med hiv i Sverige. Syftet är att ge aktuell kunskap om gruppens hälsoläge, kunskap, attityder och beteende avseende sexuell och reproduktiv hälsa.

Studien genomfördes under perioden februari–september år 2018. Vid studiens genomförande fanns det 475 unga med hiv i Sverige. Antalet respondenter uppgår till 173 personer, vilket motsvarar 36 procent av den totala populationen. Sammantaget medverkade 11 sjukhus som behandlade minst 10 patienter på sina barn- och/eller infektionskliniker.

Resultatet visar att hiv som en kronisk sjukdom ger en möjlighet till ett liv med god hälsa. Resultatet också att studiedeltagarna har specifika förutsättningar och behov när det gäller hälsa i relation till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter(SRHR). Några huvudsakliga slutsatser från studien är:

  • Inte ens hälften (39 procent) av unga med hiv är så öppna med sin hivstatus som de skulle vilja vara. Detta drabbar tjejer hårdare än killar.
  • En hög andel unga med hiv (30 procent) upplever diskriminering. Diskrimineringen har oftast multipla sårbarhetsaspekter, eftersom en hög andel i gruppen är hbtq-personer, utlandsfödda och lever med hiv.
  • En hög andel unga med hiv har varit utsatta för sex mot sin vilja (56 procent) och haft sex mot ersättning (13 procent).
  • Unga med hiv önskar mer kunskap om forskning och mediciner.
  • Unga med hiv önskar stöd i hur de ska kunna leva ett mer öppet liv.
  • Unga som lever med hiv önskar mer kunskap om sina rättigheter.

Utöver ovanstående punkter visar studien att allmänhetens kunskap om den effektiva behandlingen, och att välbehandlad hiv inte överförs vid sex, behöver öka för att det ska gå att skapa en högre grad av förståelse för vad det innebär att leva med hiv idag. Uppdaterad kunskap skulle sannolikt ge bättre förutsättningar för unga personer som lever med hiv, särskilt merparten som har välinställd behandling.

Relaterad läsning

Sexuell hälsa och hivprevention

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Publicerad: 1 december 2020
  • Uppdaterad: -
  • Artikelnummer: 20169