Vägledning för kommunala riktlinjer för alkoholservering

Publicerad: 15 maj 2020Uppdaterad: -Folkhälsomyndigheten

Om publikationen

Vägledning för kommunala riktlinjer för alkoholservering är tänkt som stöd för att skapa förutsebarhet och likabehandling vid bedömningar av ärenden inom alkoholområdet som hanteras av landets kommuner. Genom riktlinjerna kan kommunerna både förmedla vad som gäller enligt alkohollagen och anslutande föreskrifter, och tydliggöra vilka hänsyn till lokala förhållanden de tar när de prövar serverings- eller provsmakningstillstånd.

I denna publikation beskriver Folkhälsomyndigheten hur kommunala riktlinjer enligt alkohollagen kan tas fram. Det ges exempel på områden som kan ingå i riktlinjerna. Inom varje område beskrivs den aktuella bestämmelsen i alkohollagen, i alkoholförordningen och/eller relevant föreskrift och därefter ges exempel på vilka riktlinjer kommunerna kan ta fram kopplat till just den bestämmelsen.

Vägledningen vänder sig i första hand till handläggare och beslutsfattare med ansvar för serveringsfrågor inom kommuner. Men den kan även vara ett stöd för handläggare inom länsstyrelsen i deras uppdrag gentemot kommunerna.

Vägledningen är en uppdatering av en tidigare version som publicerades av Statens folkhälsoinstitut 2012. Vägledningens titel var då Modell för kommunala riktlinjer för alkoholservering.

Den 1 juli 2019 infördes termen alkoholdrycksliknande preparat, vilket innebar en ändring i alkohollagen (2010:1622) SFS 2019:345. De paragrafer i alkohollagen som påverkas av ändringen är reviderade i den här versionen av vägledningen. I en kommande version kommer det att finnas mer utförlig vägledning kring bedömning av ärenden som rör preparaten.

I referensgruppen har det funnits deltagare från länsstyrelserna i Örebro, Uppsala, Jämtlands och Skåne län.

Utredaren Karin Strömberg samt enhetschefen Marie Risbeck har ansvarat för uppdateringen.

Folkhälsomyndigheten

Anna Bessö

Avdelningschef, avdelningen för livsvillkor och levnadsvanor

Inledning

Den här vägledningen är ett stöd för dig som tar fram eller reviderar riktlinjer för serveringstillstånd och provsmakning i din kommun. Den kan också vara användbar om du arbetar med tillsyn av alkohollagens tillämpning på regional nivå.

Riktlinjerna kan beskriva hur kommunen hanterar en ansökan eller anmälan och hur tillsynsarbetet bedrivs. Men det räcker inte att enbart hänvisa till kommunens riktlinjer för att avslå en ansökan om serverings- eller provsmakningstillstånd. Det måste finnas konkreta omständigheter som talar emot beviljandet, i exempelvis Polismyndighetens och miljöförvaltningens remissyttranden.

Den inriktning i kommunens arbete med alkoholtillsyn som finns i riktlinjerna kan fungera som ett stöd i upprättandet av tillsynsplanen. (1) Tillsynsplanen ska mer konkret beskriva kommunens planerade tillsynsarbete, till exempel vilka serveringsställen som är planerade att få besök. Kommunerna bör uppdatera sina tillsynsplaner varje år.

Kommunen ska ha riktlinjer

Kommunen ska tillhandahålla både information om vad som gäller enligt alkohollagen och anslutande föreskrifter, och riktlinjer för tillämpningen av föreskrifterna i kommunen. Det säger 8 kap. 9 § alkohollagen (2010:1622). Med föreskrifterna menas lagstiftningen inom alkoholområdet i sin helhet.

De kommunala riktlinjerna är ett dokument där alkoholpolitikens mål kan förtydligas och spridas. (2) Riktlinjerna bör redogöra för:

  • Vad som gäller enligt alkohollagen (2010:1622), alkoholförordningen (2010:1636) och anslutande föreskrifter.
  • Hur kommunen tar hänsyn till olika förhållanden som kan finnas på lokal nivå när de prövar ansökningar om serveringstillstånd och utövar tillsyn.

Riktlinjerna bör spegla de lokala förutsättningarna som finns i kommunen när ansökningar om serveringstillstånd ska prövas, utifrån det utrymme som lagstiftningen ger. Det gäller exempelvis hur ofta tillsynsbesök planeras, hur informationsinsatser kommer att se ut och hur utbildningar ska genomföras. Riktlinjerna bör därför revideras regelbundet.

Syftet med riktlinjerna

Syftet med de kommunala riktlinjerna för alkoholservering är att:

  • Göra det lättare att förutse om en planerad etablering kan beviljas tillstånd.
  • Kommunen ska behandla ansökningar om serveringstillstånd på ett likvärdigt sätt.
  • Bidra till en rättssäker, snabb och effektiv tillståndsprövning.
  • Bidra till en likvärdig, effektiv och samordnad tillsyn.

I riktlinjerna kan kommunerna informera allmänheten om hur de tillämpar alkohollagen. Riktlinjerna ska utgå från alkohollagens regler och rättspraxis, som i vissa fall ger kommunerna ett visst utrymme att utveckla sin egen alkoholpolitik. Kommunernas riktlinjer får dock inte avvika från alkohollagen. Riktlinjerna får inte heller vara formulerade på sådant sätt att de kan tolkas som regler i lagens mening, det vill säga normgivande. Kommunerna har inte bemyndigande, alltså befogenhet, till normgivning enligt vare sig alkoholförordningen (2010:1636) eller regeringsformen (1974:152).

Alkohollagen – en skyddslag

Alkohollagen är en skyddslagstiftning för att begränsa de skador som alkohol kan orsaka. En utgångspunkt i den svenska alkoholpolitiken är att skyddet för människors hälsa bör gå före företagsekonomiska och näringspolitiska intressen.

Serveringsbestämmelserna i 3 kap. 5 § alkohollagen (2010:1622), bygger på det allmänna kravet att försäljning av alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat ska skötas på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras. Vidare framgår av 8 kap. 20 § alkohollagen (2010:1622) att ansvarig personal ska se till att måttfullhet iakttas och att störningar på grund av oordning eller onykterhet undviks vid servering av alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat.

Vägledningens rättsliga status

Vägledningen anger inom vilka områden kommunerna kan ta hänsyn till de lokala förutsättningarna och därmed vara friare i sin bedömning. De förslag till riktlinjer som finns här är inte de enda möjliga, utan är exempel på vad en kommun kan ta med i sina egna riktlinjer.

Vägledningen ska ses som ett juridiskt stöd men den är inte rättsligt bindande. Du kan alltså inte hänvisa till vägledningen när du fattar beslut i ärenden som rör serveringstillstånd.

Vad vägledningen inte omfattar

Denna vägledning utgår från alkohollagen, alkoholförordningen och anslutande föreskrifter. Det finns också andra lagar och lokala hänsyn som kommunen behöver tillämpa när de upprättar sina riktlinjer kring alkoholservering. Dessa lagar och lokala hänsyn ingår inte i vägledningen. Det kan handla om exempelvis förvaltningslagen och kommunallagen.

Informationsskyldighet, ansökan och tillsyn

Kommunernas informationsskyldighet

Vägledning

I riktlinjerna kan kommunerna skriva om särskilda informationsinsatser som de gör och som kan göra det lättare att förstå hur lagen och föreskrifterna ska tillämpas. Men kommunernas riktlinjer kan även i sig själva vara en informationskälla.

Exempel på insatser och punkter som kan tas med i riktlinjerna och som kan ses som information eller bidra till att sprida information om regelverket:

  • Utbildning i till exempel metoden ansvarsfull alkoholservering (3).
  • Vikten av en alkohol- och drogpolicy på serveringsstället.
  • Information om dekaler med åldersgränser för att kunna påminna om ålderskontroll.
  • Regelbundna informationsmöten med tillståndshavare.
  • Kortfattad information om alkohollagen.
  • Information om kunskapsprovet och rutiner kring provet.
Bestämmelser om kommunernas informationsskyldighet

Enligt 8 kap. 9 § alkohollagen (2010:1622) är kommunerna skyldiga att informera om vad som gäller enligt alkohollagen och anslutande föreskrifter. Därutöver ska kommunen, enligt samma bestämmelse, ha riktlinjer för tillämpning av föreskrifterna i kommunerna.

Handläggningstider vid ansökan

Vägledning

Kommunerna kan specificera olika handläggningstider för olika typer av tillstånd. Alkoholförordningen anger den bortre tidsgränsen, men det är rimligt att kommunerna redovisar vilka mål de har när det gäller handläggningstider. Målen bör vara realistiska och överensstämma med den beräknade genomsnittliga tid som vanligtvis går åt för att handlägga en ansökan.

Bestämmelser om handläggningstider vid ansökan

Enligt 5 § alkoholförordningen (2010:1636) ska kommunerna fatta beslut i ärenden om serveringstillstånd inom fyra månader från det att en fullständig ansökan har kommit in till kommunen. Om det är nödvändigt på grund av utredningen får handläggningstiden förlängas med högst fyra månader. Innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut ska kommunerna informera de sökande om skälen till att handläggningstiden förlängs. Ett beslut att förlänga handläggningstiden får inte överklagas.

Kommunernas tillsynsverksamhet

Vägledning

För att göra tillsynen förutsebar, bör kommunerna beskriva vad den som har serveringstillstånd kan räkna med i fråga om tillsyn från kommunen.

I riktlinjerna kan kommunen beskriva:

  • Hur tillsynen går till.
  • Hur ofta den sker och vid vilka tidpunkter.
  • Hur ofta granskningar med stöd av remisser sker.
  • Om och på vilket sätt kommunen samordnar tillsyn med andra aktörer, till exempel Polismyndigheten, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, miljöförvaltningen och räddningstjänsten.
  • Vilka olika anledningar som finns till att utföra tillsyn.
  • Hur långa handläggningstiderna är.
  • Hur kommunen kommunicerar under ett pågående tillsynsärende.

Observera att riktlinjerna inte ersätter kommunernas tillsynsplaner (4). Tillsynsplanerna är mer detaljerade än riktlinjerna och beskriver kommunernas planerade tillsynsarbete under en viss period, till exempel ett år.

Bestämmelser om kommunernas tillsynsverksamhet

Av 9 kap. 2 § alkohollagen (2010:1622) framgår bland annat att kommunen och Polismyndigheten har tillsyn över efterlevnaden av de bestämmelser som gäller för servering av alkoholdrycker och alkoholdryckliknande preparat.

Kommunen ska upprätta en tillsynsplan som ska ges in till länsstyrelsen.

Av 9 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622) framgår att för tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om marknadsföring i 7 kap. finns det särskilda regler i marknadsföringslagen (2008:486). Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna gentemot den som har serveringstillstånd får, i fråga om marknadsföring på serveringsstället, utövas även av kommunen.

Tillsynsavgifter

Vägledning

Av riktlinjerna kan det bland annat framgå:

  • Var det finns mer information om avgifter som kommunen hanterar.
  • Vad avgifterna baseras på alkoholomsättning, index, verksamhetens inriktning eller något annat.
  • Om avgiften består av en fast eller rörlig del eller båda.
  • Vad avgiften täcker.

Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har information om avgifterna för tillstånd och tillsyn och om självkostnads- och likställighetsprinciperna.

Bestämmelser om tillsynsavgifter

Kommunerna har enligt 8 kap. 10 § andra stycket alkohollagen (2010:1622) rätt att ta ut avgifter för tillsyn av dem som har serveringstillstånd. Avgifterna beslutas av kommunfullmäktige och baseras på självkostnads- och likställighetsprincipen som regleras i kommunallagen (2017:725).

Riktlinjer vid servering

I följande avsnitt ges vägledning och förslag på bestämmelser när det gäller remissyttranden vid servering och störningar, lämplighet och serveringstider.

Remissyttranden och störningar

Vägledning

Kommunerna kan i sina riktlinjer ange vilka kriterier de tillämpar när de bedömer ansökningar om serveringstillstånd, för att det ska bli tydligt för dem som ansöker.

Riktlinjerna kan förtydliga hur kommunen generellt ser på remissinstansers yttranden, till exempel från Polismyndigheten, miljöförvaltningen, Skatteverket, Tullverket och Kronofogden. Exempelvis är det större risk för alkoholrelaterade störningar om lokalen ligger i ett bostadsområde eller vid en skola eller fritidsgård (5). Kommunerna måste dock alltid i varje enskilt fall bedöma samtliga omständigheter i ansökan (6).

I riktlinjerna kan det bland annat finnas information om:

  • Vilka myndigheter som kommunen hämtar in yttranden fr��n.
  • Vilka uppgifter som kommunen efterfrågar hos dessa myndigheter.
  • Vilken betydelse inkommande yttranden har vid kommunens prövning.

Några exempel på kriterier för bedömning som kan tas upp i riktlinjerna:

  • Störningar för omgivningen.
  • Antalet serveringsställen i ett område, eftersom det kan ha betydelse för risken för störningar.
  • Restaurangens inriktning, till exempel renodlad restaurang för matservering eller restaurang med nöjesverksamhet.
  • Socialt utsatta områden.
  • Ungdomshänsyn, till exempel om en skola använder en restaurang som matsal.
  • Serveringstillstånd i livsmedelsbutiker eller shoppingcentrum.
Bestämmelser riktlinjer vid remissyttranden och störningar

Enligt 8 kap. 11 § alkohollagen (2010:1622) får en ansökan om stadigvarande serveringstillstånd inte bifallas utan att Polismyndighetens yttrande har inhämtats. Detsamma gäller, om det inte rör sig om arrangemang av endast obetydlig omfattning, tillfälligt serveringstillstånd för servering till allmänheten.

Polismyndigheten ska i sitt yttrande redovisa samtliga omständigheter som ligger till grund för myndighetens bedömning i det enskilda fallet och särskilt yttra sig om sökandens allmänna lämplighet för verksamheten.

Om en ansökan avser servering inom eller invid ett militärt område ska yttrande dessutom inhämtas av vederbörande militära chef innan ansökan får bifallas.

Av 8 kap. 16 § alkohollagen (2010:1622) framgår att lokaler som används för servering till allmänheten eller för servering till slutna sällskap av den som har stadigvarande serveringstillstånd ska vara lämpliga från brandsäkerhetssynpunkt.

Av 8 kap. 17 § alkohollagen (2010:1622) framgår att om alkoholservering på grund av serveringsställets belägenhet eller av andra skäl kan befaras medföra olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller särskild risk för människors hälsa, får serveringstillstånd vägras även om övriga krav i lagen är uppfyllda.

Remissyttranden och lämplighet

Vägledning

I riktlinjerna kan kommunerna ta upp omständigheter som kan påverka bedömningen både positivt och negativt. Samtidigt ska helhetsbedömningen av konkreta omständigheter i det enskilda fallet vara avgörande. Det räcker inte att enbart hänvisa till riktlinjerna som grund för bedömningen om lämplighetkraven är uppfyllda eller inte.

Remissyttranden från olika myndigheter kan vara en stor tillgång i kommunens bedömning av lämplighet. Det är ett krav att yttrande från polisen ska begäras in och finnas som en del av bedömningen av ärendet enligt 8 kap. 11 § alkohollagen (2010:1622). Även eventuella uppgifter som framgår av utdrag från belastnings- och misstankeregistret kan bli en del av bedömningen. Det kan även finnas uppgifter från andra instanser som kan påverka bedömningen av lämpligheten av personerna som har koppling till den verksamhet som ska bedrivas. (6)

I riktlinjerna kan kommunerna informera om vilka remissvar som kan inhämtas inför bedömningen av lämplighet.

Det kan till exempel vara:

  • Yttrande från Skatteverket.
  • Yttrande från Kronofogdemyndigheten.
  • Uppgifter om betalningsanmärkningar.
  • Yttrande från miljöförvaltningen.
  • Yttrande från räddningstjänsten.

Om det är känt att en sökande tidigare har drivit eller haft betydande inflytande i en serveringsrörelse i den egna kommunen eller en annan kommun, kan även uppgifter i det tidigare ärendet vara av betydelse för bedömningen. Information om att kommunen beaktar uppgifter i tidigare ärenden kan tas upp i riktlinjerna.

Bestämmelser remissyttranden och lämplighet

Enligt 8 kap. 12 § alkohollagen (2010:1622) får serveringstillstånd endast meddelas den som visar att han eller hon med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden samt omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten samt att verksamheten kommer att drivas i enlighet med de krav som ställs upp i denna lag.

Sökanden ska genom att avlägga ett prov visa att han eller hon har de kunskaper om denna lag och anslutande föreskrifter som krävs för att på ett författningsenligt sätt utöva serveringsverksamheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om prov som avses i andra stycket och om undantag i vissa fall från skyldigheten att avlägga prov.

Remissyttranden och serveringstider

Vägledning

Skyddet för människors hälsa och behovet av att upprätthålla ordning, nykterhet och säkerhet ska stå i förgrunden när kommunerna gör prövning av serveringstider. Kommunerna ska därför ta hänsyn till om serveringstiden kan föra med sig störningar i fråga om ordning och nykterhet, eller om den kan innebära särskild risk för människors hälsa (7).

I riktlinjerna kan följande ingå:

  • Inkomna yttrandens betydelse för bedömningen. Polismyndigheten har en särskild tyngd, inte minst vid prövning av serveringstid utanför den så kallade normaltiden klockan 11.00-01.00.
  • Vilka villkor som gäller för sena serveringstider.
  • Vilka faktorer som påverkar kommunens ställningstagande, exempelvis om omgivningen blir störd. Exempelvis kan olika serveringstider vara lämpliga för olika miljöer eller olika typer av serveringstillstånd.
  • Om kommunen tillämpar prövotid vid beslut om utökad serveringstid och vad detta i så fall innebär.

Riktlinjerna kan förtydliga att även om en konkurrerande restaurang har fått längre serveringstider, är det inte skäl till att bifalla en annan ansökan. Det beror på att hänsyn till skydd för liv och hälsa i det enskilda fallet alltid ska gå före affärsmässiga och konkurrensmässiga intressen (8).

Bestämmelser remissyttranden och serveringstider

Av 8 kap. 19 § alkohollagen (2010:1622) framgår att kommunen beslutar under vilka tider alkoholdrycker och alkoholdryckslikande preparat får serveras. Det ska särskilt beaktas vad som sägs i 17 § alkohollagen om serveringsställets belägenhet eller andra skäl som kan antas medföra olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller särskild risk för människors hälsa.

Om inte kommunen beslutar annat, får servering t inte påbörjas tidigare än klockan 11.00 och inte pågå längre än till klockan 01.00.

Serveringsstället ska vara utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång. 

Ordning och nykterhet

Vägledning

Riktlinjerna kan innehålla information om att serveringen av alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat ska vara ansvarsfull och präglas av måttfullhet. Kommunerna kan också informera om vad de behöver för att kunna bedöma att det råder återhållsamhet vid servering, att skadeverkningar av alkohol förhindras och att ordning och nykterhet råder såväl på serveringsstället som i dess direkta närhet.

Riktlinjerna kan också förtydliga hur man undviker övrig oordning som inte är direkt orsakad av alkoholförtäring. Dessutom kan riktlinjerna innehålla information om att personalen har ett personligt ansvar för att nykterhet och ordning upprätthålls, samt hur arbetsgivaren kan se till att personalen har tillräckligt med kunskap.

Riktlinjerna kan även innehålla följande:

  • Vilka förutsättningar som gäller för tillstånd för olika slags drycker, till exempel tillstånd för spritdryck.
  • Vilket stöd kommunen ger till utbildning av personal som arbetar på serveringsställen.
  • Information om möjligheten att ha en policy för serveringen som inkluderar övriga droger.
  • Information om förutsättningarna för att använda ordningsvakter.
Bestämmelser ordning och nykterhet

Av 1 kap. 11 § andra stycket alkohollagen (2010:1622) framgår att försäljning kallas servering om drycken eller preparaten ska förtäras på stället.

Av 3 kap. 5 § alkohollagen (2010:1622) framgår att försäljning av alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat ska skötas på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras. Den som säljer alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat ska se till att ordning och nykterhet råder på försäljningsstället.

Av 8 kap. 20 § alkohollagen (2010:1622) framgår att vid servering av alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat ska ansvarig personal se till att måttfullhet iakttas och att störningar på grund av oordning eller onykterhet undviks.

Av 8 kap. 21 § alkohollagen (2010:1622) framgår att priset för en alkoholdryck eller ett alkoholdrycksliknande preparat får vid servering inte sättas lägre än inköpspriset för drycken jämte skäligt påslag. Prissättningen får inte ske på ett sådant sätt att försäljning av drycker med högre alkoholhalt främjas. Gästerna får inte uppmanas eller förmås att köpa alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat.

Av 8 kap. 22 § alkohollagen (2010:1622) framgår att vid servering av alkoholdrycker ska lättdrycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.

Av 8 kap. 23 § alkohollagen (2010:1622) framgår att från ett serveringsställe med serveringstillstånd får inte någon medföra spritdrycker, vin, starköl eller andra jästa alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat som har serverats i lokalen. Detta gäller inte hotellrum med minibar.

Av 8 kap. 24 § alkohollagen (2010:1622) framgår att på serveringsställe där serveringstillstånd gäller får inte någon inta eller tillåtas inta andra alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat än sådana som har serverats i enlighet med tillståndet. Detta gäller dock inte på hotellrum.

Inte heller får någon inta eller tillåtas inta alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat på ett serveringsställe där dessa preparat inte får serveras eller i en lokal som yrkesmässigt upplåts för anordnande av sammankomster i slutna sällskap vid vilka mat eller dryck tillhandahålls av innehavaren eller genom dennes försorg och där servering av alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat inte är tillåten.

Alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat som inte får serveras i en lokal som avses i denna paragraf får inte heller förvaras i lokalen eller tillhörande utrymmen.

Uteserveringar

Vägledning

Kommunerna kan besluta om kortare serveringstider för en uteservering än för verksamhetens servering inomhus. Anledningen är att verksamheten inte får störa omgivningen, till exempel dem som bor i närheten av restaurangen. Uteserveringen ska vara utrymt senast 30 minuter efter uteserveringens serveringstid.

Av riktlinjerna kan framgå att handläggaren kan ha en dialog med den kommunala förvaltning som ansvarar för gatuverksamheter, exempelvis avfallshantering och väghållning. Även en dialog med räddningstjänsten kan behövas som grund för bedömningen. Anledningen är att de olika verksamheterna har olika intressen när det gäller hur uteserveringar ska avgränsas, exempelvis avseende framkomlighet. Kommunerna kan i sina riktlinjer betona att alkohollagen är en social skyddslagstiftning som finns för att skydda folkhälsan.

I riktlinjerna kan bland annat framgå:

  • Vilka generella tider kommunen har för uteserveringar, men att varje ansökan prövas utifrån sina förutsättningar.
  • Uteserveringens placering i anslutning till serveringsstället och utformning i övrigt, till exempel hur kravet på överblickbarhet tillgodoses.
  • Antalet sittplatser som anses vara lämpligt i förhållande till uteserveringens storlek.
  • Hur avgränsningen av uteserveringen ska göras.
  • Överensstämmelse med regler som avser gatuverksamheter, exempelvis avfallshantering och väghållning.
  • Information om behov av andra tillstånd, till exempel bygglov.
Bestämmelser för uteserveringar

Av 8 kap. 14 § alkohollagen (2010:1622) framgår att serveringstillstånd ska omfatta ett visst avgränsat utrymme som disponeras av tillståndshavaren.

Av 8 kap. 17 § alkohollagen (2010:1622) framgår att om alkoholservering på grund av serveringsställets belägenhet eller av andra skäl kan befaras medföra olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller särskild risk för människors hälsa, får serveringstillstånd vägras även om övriga krav som uppställs i lagen är uppfyllda.

Av 8 kap. 19 § alkohollagen (2010:1622) framgår att kommunen beslutar under vilka tider alkoholdrycker och alkoholdryckslikande preparat får serveras. Vid bestämmande av tiden för servering ska särskilt beaktas vad som sägs i 17 §.

Om inte kommunen beslutar annat, får servering av ovanstående inte påbörjas tidigare än klockan 11.00 och inte pågå längre än till klockan 01.00.

Serveringsstället ska vara utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång.

Bestämmelserna i första-tredje styckena gäller inte rumsservering på hotell eller minibar i hotellrum enligt 5 § alkohollagen.

Gemensamt serveringsutrymme

Vägledning

De förutsättningar som gäller för ett gemensamt serveringsutrymme bör framgå av riktlinjerna.

Kommunens riktlinjer kan bland annat ta upp:

  • Avgränsning av det gemensamma utrymmet.
  • Hur kommunens tillsyn av utrymmet kommer att gå till.
  • Serveringstider.
  • Förordnande av ordningsvakter.
  • Hur stor del av serveringsutrymmet som bör vara avsett för bordsservering.

Av riktlinjerna kan vidare framgå att det är möjligt att ansöka om ett eget serveringstillstånd samtidigt med en gemensam ansökan, framför allt vid ansökan om tillfälliga tillstånd. Kommunerna kan även ha som riktlinje att behandla dessa ansökningar samtidigt.

Bestämmelser gemensamt serveringsutrymme

Av 8 kap. 14 § alkohollagen (2010:1622) framgår att serveringstillstånd ska omfatta ett visst avgränsat utrymme som disponeras av tillståndshavaren.

Särskilt tillstånd kan meddelas för flera tillståndshavare att utnyttja ett gemensamt serveringsutrymme. Varje tillståndshavare ska svara för ordning och nykterhet inom serveringsutrymmet samt för vad som i övrigt gäller enligt denna lag under den tid han eller hon bedriver servering där.

Villkor vid beviljande av serveringstillstånd

Vägledning

Även beslut om att utöka ett gällande tillstånd kan innehålla villkor, till exempel förlängd serveringstid och utökning av serveringslokal eller annat serveringsutrymme. Villkoren får inte vara generella – behovet ska bedömas i varje enskilt fall.

Villkor kan vara en möjlighet att bevilja ett tillstånd när till exempel ett remissvar från andra instanser har påpekat olika hinder för serveringen. Om exempelvis Polismyndigheten i ett yttrande har påpekat att etablering av en servering skulle medföra störningar för omgivningen utan ordningsvakt, kan kommunen i beslutet sätta som villkor att det ska finnas en ordningsvakt.

Kommunen kan i sina riktlinjer beskriva under vilka förutsättningar ett beslut kan komma att villkoras. Till exempel kan yttranden från andra instanser användas som underlag för villkor.

Bestämmelser villkor vid beviljande av serveringstillstånd

Av prop. En ny alkohollag (2009/10:125) framgår att en myndighet som på ansökan meddelar ett för sökanden positivt beslut har, utan författningsstöd, enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer rätt att till sitt beslut foga olika slag av villkor. (s. 166)

Tillstånd till enstaka tillfälle samt slutna sällskap

Vägledning

Kommunerna kan i sina riktlinjer ange principerna för bedömningen av ansökningar för tillfälliga serveringstillstånd. Tillfällig servering förutsätter att det inte är fråga om en regelbundet återkommande verksamhet.

Riktlinjerna kan exempelvis innehålla information om:

  • Eventuella skillnader vid prövning för olika typer av slutna sällskap: privat karaktär, förening eller näringsverksamhet.
  • Huvudreglerna för vad som kännetecknar ett slutet sällskap.
  • Vilka olika typer av servering till ett slutet sällskap det finns, exempelvis arrangörer med en fast lokal som går att anlita för olika slutna sällskap respektive när sällskapet söker ett eget tillstånd för tillfällig servering.
  • Antal tillfällen per år ett tillfälligt serveringstillstånd kan beviljas utan att övergå till regelbunden verksamhet.
  • Antal dagar som ett tillfälligt evenemang bör kunna pågå.
  • Vilka krav som finns på kök och mat vid tillfälliga tillstånd.
  • Serveringstider.
Bestämmelser tillstånd till enstaka tillfälle samt slutna sällskap

Av 8 kap. 2 § alkohollagen (2010:1622) framgår bland annat att serveringstillstånd kan meddelas för servering till allmänheten eller i förening, företag eller annat slutet sällskap. Det kan avse en enstaka tidsperiod eller ett enstaka tillfälle (tillfälligt serveringstillstånd) Serveringstillstånd kan gälla spritdrycker, vin, starköl, andra jästa alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat eller flera av dessa drycker eller preparat. Tillstånd att anordna provsmakning av alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat enligt 6 och 7 §§ kan meddelas stadigvarande eller för enstaka tidsperiod.

Av 8 kap. 13 § alkohollagen (2010:1622) framgår att den som har tillstånd för servering till allmänheten eller stadigvarande tillstånd för servering i slutet sällskap, får köpa de spritdrycker, vin, starköl, andra jästa alkoholdrycker och alkoholdryckliknande preparat som är skattepliktiga enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt, som behövs för rörelsen endast av partihandlare eller av detaljhandelsbolaget. Den som har tillstånd för servering i slutet sällskap vid ett enstaka tillfälle eller under en enstaka tidsperiod, får köpa motsvarande drycker eller preparat endast hos detaljhandelsbolaget.

Av 8 kap. 15 § alkohollagen (2010:1622) framgår bland annat att tillfälligt tillstånd för servering till allmänheten endast får meddelas om serveringsstället tillhandahåller tillredd mat. Detsamma gäller tillstånd för servering i slutet sällskap.

Tillstånd för servering av starköl, vin och annan jäst alkoholdryck i foajéer till teater eller konsertlokal under paus i föreställning eller konsert får meddelas utan krav på matservering. Det ställs inte heller krav på matservering vid provsmakning enligt 6 eller 7 § alkohollagen (2010:1622).

Undantag från krav på serveringstillstånd

Vägledning

Kommunerna kan i sina riktlinjer ange när serveringstillstånd inte krävs och vad ett egenkontrollprogram kan innehålla.

Det kan exempelvis vara:

  • Hur egenkontrollen dokumenteras.
  • Interna åtgärder om serveringsrutinerna inte följs.
  • När och hur personalen utbildas.
  • Vilken information som ingår i utbildningen.
  • Hur utbildningstillfällena dokumenteras.
Bestämmelser undantag från krav på serveringstillstånd

Av 8 kap. 1a § alkohollagen (2010:1622) framgår att serveringstillstånd inte krävs om serveringen avser ett enstaka tillfälle för i förväg bestämda personer, sker utan vinstintresse och utan annan kostnad för deltagarna än kostnaden för inköp av dryckerna, och äger rum i lokaler där det inte bedrivs yrkesmässig försäljning av alkohol- eller lättdrycker.

Av 8 kap. 1 b § alkohollagen (2010:1622) framgår att serveringstillstånd inte krävs för servering till en boende och besökare till denne på sådana särskilda boenden som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styckena och 7 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) och 9 § 9 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, och vid vilka måltidsservice tillhandahålls.

Den som bedriver alkoholservering enligt första stycket ska utöva särskild kontroll (egenkontroll) över serveringen. För egenkontrollen ska det finnas ett för verksamheten lämpligt program.

Riktlinjer vid provsmakning

Vägledning

Den som erbjuder provsmakning av spritdryck, vin, starköl eller andra jästa alkoholdrycker eller alkoholryckliknande preparat måste ha tillstånd.

Riktlinjerna kan innehålla information om:

Vilka olika möjligheter för provsmakning som finns och vad de innebär.

I vilka fall man måste anmäla provsmakningsarrangemanget till kommunen och i vilka fall det inte behövs.

Att den som har ett stadigvarande tillstånd och deltar i en mat- eller dryckesmässa i en annan lokal än den som tillståndet omfattar, behöver ha ett särskilt tillstånd för den lokalen.

Bestämmelser riktlinjer vid provsmakning

Av 8 kap. 6 § alkohollagen (2010:1622) framgår att anordnande av provsmakning av spritdrycker, vin, starköl eller andra jästa alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat vid arrangemang riktade till allmänheten är tillåtet under förutsättning att 1) arrangören har ett stadigvarande serveringstillstånd som omfattar de drycker eller preparat som provsmakningen avser samt den lokal där provsmakningen ska äga rum, eller 2) de partihandlare som deltar enskilt eller gemensamt ansöker om och erhåller ett tillfälligt tillstånd för provsmakning av de drycker eller preparat som ska erbjudas. Den som har ett stadigvarande serveringstillstånd ska innan arrangemanget äger rum göra en anmälan till kommunen.

Av 8 kap. 7 § alkohollagen (2010:1622) framgår att den som tillverkar alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat från råvaror som produceras på den egna gården och som har ett stadigvarande serveringstillstånd har rätt att, efter anmälan till kommunen, vid tillverkningsstället erbjuda provsmakning av de egenproducerade dryckerna eller preparaten. Om sådant tillstånd saknas, får tillverkaren erbjuda provsmakning av egentillverkade alkoholdrycker eller preparat vid tillverkningsstället om den har ett särskilt tillstånd för provsmakning.

Av 2 och 6 §§ Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd (FoHMFS 2014:8) om anmälan av lokal för cateringverksamhet, kryddning av spritdryck för servering som snaps och provsmakning framgår att anmälan som tillståndshavaren ska lämna till kommunen ska innehålla tillståndshavarens namn och organisationsnummer. Om det är en enskild firma ska personnummer och uppgift om lokal för provsmakning finnas. I anmälan ska det finnas uppgifter om vilka alkoholdrycker som ska ingå i provsmakningen.

Av 7 § samma föreskrift framgår att tillståndshavaren vid anmälan ska ange serveringsställe, namn på de partihandlare som ska delta som utställare, hur ordning och nykterhet ska säkras, hur betalning ska gå till och dag och tid för arrangemanget.

Referenser

  1. 9 kap. 2 § tredje stycket alkohollag (2010:1622).
  2. En ny alkohollag, proposition 2009/10:125, s. 168.
  3. Folkhälsomyndigheten. Ansvarsfull alkoholservering, Ett utbildningsmaterial.
  4. En ny alkohollag. Proposition 2009/10:125 s. 92 och framåt.
  5. En ny alkohollag, proposition 2009/10:125, s. 170.
  6. Förslag till alkohollag, proposition 1194/95:89, s. 63 och framåt.
  7. 8 kap. 17 och 19 §§ alkohollag (2010:1622).
  8. En ny alkohollag, proposition 2009/10:125 s. 56.

Vägledning för kommunala riktlinjer för alkoholservering

Alla kommuner ska ha riktlinjer för alkoholservering. Publikationen Vägledning för kommunala riktlinjer för alkoholservering ger förslag på områden som kan finnas i kommunens riktlinjer när serverings- och provsmakningstillstånd ska prövas. I vägledningen finns också den eller de bestämmelser som gör det möjligt att fatta beslut om en viss riktlinje.

Vägledningen är framför allt ett stöd för dig som handläggare av serverings- och provsmakningstillstånd på kommunen. Vägledningen vänder sig även till förtroendevalda och beslutsfattare i kommunen i arbetet med att ta fram eller revidera riktlinjer för serverings- och provsmakningstillstånd. Den vänder sig även till dig som arbetar med tillsyn av alkohollagen på regional nivå.

Denna vägledning ersätter den tidigare publikationen Modell för kommunala riktlinjer för alkoholservering från 2012.

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Publicerad: 15 maj 2020
  • Uppdaterad: -

Öppna publikationen

Läs publikation

Beställ

Denna publikation finns ej för beställning.

Gå till toppen av sidan