Doxy-PEP (Doxycycklin postexpositionsprofylax) är en metod för att förebygga vissa sexuellt överförbara infektioner (STI) som orsakas av bakterier genom att ta en dos av antibiotikan doxycyklin inom 72 timmar efter oskyddat sex. Metoden Doxy-PEP används idag i Sverige, med och utan recept samtidigt som det saknas riktlinjer eller rekommendationer för användning. Det finns varierande rekommendationer gällande användning respektive icke-användning av Doxy-PEP i olika länder.

Doxycyklin är en viktig antibiotika som används för att behandla flera olika infektioner och det finns en oro att Doxy-PEP skulle kunna driva på resistensutveckling i bakterier mot doxycyklin. I Sverige arbetar man brett och aktivt för att använda antibiotika på ett ansvarsfullt sätt. Det bidrar till att vi har låg antibiotikaförbrukning och låg antibiotikaresistens jämfört med många andra länder.

Forskning visar att Doxy-PEP kan minska risken för syfilis och klamydia för personer med hög risk för STI bland män som har sex med män (MSM) och transkvinnor. Doxy-PEP skulle dock sannolikt inte minska risken för gonorréspridning i Sverige på grund av det epidemiologiska läget gällande resistens mot doxycyklin hos gonorré.

Det saknas studier över effekterna av Doxy-PEP mot bakteriella STI i en kontext som liknar den vi har i Sverige när det gäller prevention och vård av STI. Här är testning och behandling kostnadsfritt och lättillgänglig vilket bidrar till att snabbt fånga upp dessa infektioner. Den effekt som Doxy-PEP eventuellt skulle medföra på incidensen av klamydia och syfilis i Sverige är därför oklar.

Det finns ytterligare kunskapsluckor och möjliga risker kopplat till användning av Doxy-PEP:

• kunskap saknas om hur effekterna av Doxy-PEP kan ändras på sikt, även gällande hur mycket antibiotika som används totalt vid användning av Doxy-PEP och förekomsten av komplikationer av bakteriella STI.
• kunskap saknas om möjligt ändrat beteende beträffande användning av skydd mot STI (kondom) och testning
• kunskap saknas om effekterna av Doxy-PEP hos andra grupper med hög risk för STI, exempelvis personer som säljer sex.
• risk för utveckling av resistens mot doxycyklin för STI som orsakas av bakterier, inklusive gonorré, och andra bakterier som kan orsaka sjukdom eller är en del av normalfloran
• risk för utveckling av resistens mot andra typer av antibiotika hos bakterier som orsakar STI och andra bakterier som kan orsaka sjukdom eller är en del av normalfloran
• risk för sämre tolkning av diagnostiska resultat för syfilis

Det här kunskapsunderlaget visar också att det behövs en tydlig, anpassad rekommendation som speglar rådande förutsättningar i Sverige, samt tar hänsyn till ovan nämnda kunskapsluckor. En sådan rekommendation skulle kunna fungera som ett viktigt stöd för kliniskt verksamma i deras arbete. Den rekommendationen skulle också kunna hjälpa vårdpersonal och civilsamhället att möta den ökade efterfrågan om Doxy-PEP hos vissa målgrupper med entydig och tydlig kommunikation.

Doxy-PEP (doxycycline post-exposure prophylaxis) is a method of preventing certain sexually transmitted infections (STI) caused by bacteria by taking one dose of the antibiotic doxycycline within 72 hours of having unprotected sex. Doxy-PEP is currently used in Sweden, with and without a prescription, and there are no established guidelines or recommendations for or against use of Doxy-PEP in Sweden, while they vary in other countries.

Doxycycline is an important antibiotic that is used to treat several different infections and there is a concern that Doxy-PEP could lead to increased resistance to doxycycline in bacteria. In Sweden, many actors work together and actively to use antibiotics responsibly. This contributes to our low antibiotic use and low antibiotic resistance levels compared to many other countries.

Studies show that Doxy-PEP can lower the risk of syphilis and chlamydia for people with a high risk of STI among men who have sex with men (MSM) and transwomen. Doxy-PEP is unlikely to lower the risk of gonorrhoea in Sweden due to widespread resistance to doxycycline in gonorrhoea.

More research is needed to clarify how effective Doxy-PEP would be in preventing bacterial STIs in a context similar to that of Sweden regarding prevention and treatment of STIs. In Sweden, STI testing and treatment is free of cost and easily available, which makes it possible to identify and treat these infections quickly. The effect of Doxy-PEP on the incidence of chlamydia and syphilis is therefore unclear.

There are additional knowledge gaps and potential risks associated with the use of Doxy-PEP:

• lack of knowledge of how the effects of Doxy-PEP can change over time, regarding the total consumption of antibiotics with use of Doxy-PEP and the prevalence of complications of bacterial STIs.
• lack of knowledge of potential changes in behaviour, regarding use of condoms and testing for STIs
• lack of knowledge of the effects of Doxy-PEP in other groups with a high risk of STI, such as people who sell sex
• risk for selection for doxycycline resistance in bacteria causing STIs, other diseases or in bacteria that are a part of the normal flora
• risk of selection for resistance to other types of antibiotics in bacteria causing STIs, other diseases or in bacteria that are a part of the normal flora
• risk for difficulties in interpreting diagnostic results for syphilis

This knowledge base report shows that there is a need for a clear recommendation or guideline adapted to the current situation in Sweden that takes the above-mentioned gaps in knowledge into account. Such a recommendation for or against Doxy-PEP use would be an important tool for clinical practitioners and allow for clear and consistent communication regarding use of Doxy-PEP by healthcare personnel and civil society.

I dagsläget finns det olika syn på att använda Doxy-PEP för att förebygga bakteriella STI. I vissa länders nationella riktlinjer ingår Doxy-PEP som en förebyggande strategi mot STI, medan andra länder avråder från bred användning. De olika synsätten har lett till att EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) tagit fram en vägledning med folkhälsomässiga överväganden under år 2025 (1).

I Sverige ses en ökad efterfrågan av Doxy-PEP. De t här kunskapsunderlaget syftar därför till att sammanställa aktuell kunskap om Doxy-PEP i en svensk kontext utifrån ECDC:s vägledning, och riktar sig till kliniskt verksamma, verksamhetsansvariga inom sjukvård och relevanta delar av civilsamhället i Sverige. Kunskapsunderlaget utgör grund för bedömning om Doxy-PEP bör rekommenderas som en förebyggande strategi mot STI i Sverige. Bedömningen och den eventuella utformningen av en sådan rekommendation bör göras av lämplig aktör i nästa steg.

Detta kunskapsunderlag har tagits fram av Folkhälsomyndigheten med stöd av flera externa parter som beskrivs i bilaga 1. Projektägare på Folkhälsomyndigheten har varit enhetschef Andreas Sandgren och utredare Jennifer Jagdmann har varit projektledare.

Folkhälsomyndigheten

Olivia Wigzell

Generaldirektör

Doxycyklin postexpositionsprofylax (Doxy-PEP) är en åtgärd för att förebygga bakteriella sexuellt överförbara infektioner (STI) som innebär att ta en dos (200 mg) av antibiotikan doxycyklin inom 72 timmar efter oskyddat sex. Denna metod har visat sig vara effektiv mot syfilis och klamydia i vissa grupper med hög risk för STI i kliniska studier (1). Skyddseffekten mot gonorré är lägre på grund av utbredd resistens mot tetracykliner hos den bakterien.

Doxycyklin är ett bredspektrum tetracyklinantibiotikum som rekommenderas som behandling för flera infektioner, bland annat lunginflammation, klamydia och borrelia (2). Doxycyklin används även vid tularemi (harpest) och för profylax mot malaria eller borrelia i vissa delar av världen (3-6). Andra tetracykliner används mot akne (7). Detta skiljer Doxy-PEP från hiv-PrEP, där ett särskilt antiviralt läkemedel mot hiv används.

Det finns en tradition av brett arbete med rationell antibiotikaanvändning i Sverige genom bland annat Strama, Samverkan mot antibiotikaresistens. I ett internationellt perspektiv har Sverige både låg antibiotikaförsäljning och låg förekomst av antibiotikaresistens (8-10).

I dagsläget varierar rekommendationer om Doxy-PEP. I vissa länder ingår Doxy-PEP för specifika målgrupper i nationella riktlinjer. Flera länder saknar riktlinjer för användning av Doxy-PEP eller har professionsföreningar eller liknande som avråder från bred användning (1). I Sverige har yrkesverksamma vid specialistkliniker som sett en hög efterfrågan betonat riskerna med Doxy-PEP i tidskrifter som riktar sig mot vårdgivare och målgrupper för Doxy-PEP (11, 12). Även professionsföreningen Sektionen för Venereologi och Genital Dermatologi (SVGD) har valt att rekommendera en mycket restriktiv hållning till Doxy-PEP i Sverige (13).

Doxy-PEP förskrivs och används i Sverige i dag. En EMIS undersökning genomförd 2024 bland män bosatta i EU-/EES-länder som uppgett att de har haft sex med icke-fasta manliga partners under de senaste 12 månaderna av användning av antibiotika för att förebygga STI, visade på låg användning i Sverige (2,8 procent jämfört med 8,4 procent i hela undersökningen) (1). Infektionskliniken Venhälsan i Stockholm genomförde år 2025 en enkätundersökning där över 1000 respondenter som sökt vård för en STI under en tremånadersperiod deltog (70 procentig svarsfrekvens, opublicerad studie). Tolv procent av respondenterna svarade att de hade använt Doxy-PEP under det senaste året. Bland de som svarade att de hade använt Doxy-PEP, angav var femte respondent att de hade fått det förskrivet av läkare som postexpositionsprofylax mot STI. Andra svarade att de hade köpt antibiotika utomlands eller på nätet, eller använt överblivna antibiotika från en tidigare behandling. Det finns också indikationer på en ökad efterfrågan i takt med att användningen ökar i andra europeiska länder.

Från sjukvårdspersonal och andra sakkunniga finns det farhågor om långsiktiga risker med att använda Doxy-PEP, exempelvis risken att driva på utvecklingen av antibiotikaresistens och svårigheter relaterade till diagnostik av syfilis (11). Eventuella beteendemässiga förändringar hos användare av Doxy-PEP gällande STI prevention, såsom risk för minskad testning och kondomanvändning, bör också uppmärksammas som en möjlig effekt av förskrivning av Doxy-PEP.

Under 2025 tog ECDC fram en vägledning som sammanfattar aktuell kunskap och lägesbeskrivning (1). Eftersom exempelvis STI-vård och -epidemiologi varierar inom ECDC:s område syftar det här kunskapsunderlaget till att sammanfatta aktuell kunskap och beskriva den svenska kontexten i det förebyggande arbetet mot STI.

Detta kunskapsunderlag bygger på ECDC:s vägledning med tillägg av epidemiologi och annan relevant information för att ge en kontext för STI-prevention och antibiotikaanvändning i Sverige (1). Bland annat har dialoger och ett samråd med referensgrupper, och en begränsad systematisk litteraturöversikt legat till grund för tilläggen i detta kunskapsunderlag. En beskrivning av dialoger och samråden finns i bilaga 1. Den begränsade systematiska litteraturöversikten beskrivs i bilaga 2.

Syfilis-, klamydia- och gonorré-fall rapporteras via SmiNet, Sveriges nationella anmälningssystem för anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar, och övervakas av Folkhälsomyndigheten på nationell nivå. SmiNet-systemet samlar in både kliniska och laboratoriebaserade anmälningar, vilket möjliggör insamling av vissa epidemiologiska variabler för varje sjukdomsfall, till exempel ålder, kön, födelseland, smittväg och smittland. En del av dessa variabler som smittväg och smittland är patientrapporterade. Det finns begränsningar i den data som rapporteras i SmiNet: exempelvis rapporteras inte variabler såsom infektionskomplikationer och nationell övervakning av dessa.

Syfilis orsakas av en långsamväxande bakterie och tidiga symtom under första året efter smittotillfället inkluderar sår genitalt (primär syfilis), förstorade lymfkörtlar, hudutslag samt vårtliknande förändringar analt och genitalt. Sena symtom av syfilis uppträder flera år efter smittotillfället och är mycket ovanligt i Sverige. Bland dessa sena manifestationer förekommer hjärt-kärlsjukdom med aortaaneurysm eller aortainsufficiens och neurosyfilis med väldigt varierande neurologiska symtom. Neurosyfilis kan också förekomma tidigt i infektionsförloppet. Latent syfilis definieras som positiv syfilisserologi hos en person utan symtom och som inte fått behandling tidigare. Anmälningsplikt för syfilis gäller endast för sexuellt smittsam syfilis, d.v.s. primär, sekundär eller tidig latent syfilis (inom ett år efter smittotillfället), samt för barn under två års ålder med kongenital eller neonatal syfilis (14).

Antalet syfilisfall ökade mellan år 2015 och 2021, men har sedan 2021 minskat. Under den perioden rapporterades det i genomsnitt 450 syfilisfall per år med en motsvarande incidens av 4,4 fall per 100 000 invånare. Under 2024 rapporterades 412 fall (3,9 fall per 100 000 invånare) vilket är en minskning med 27 procent jämfört med 2023 (n=566, incidens 5,4).

Under 2016–2019 uppgavs de flesta fallen ha primär syfilis, vilket motsvarade i genomsnitt 38 procent av samtliga fall per år. Åren 2020–2024 har andelen fall med tidig latent syfilis, inom 1 år från smittotillfället, ökat till i genomsnitt 37 procent av alla fall per år medan andelen primär syfilis har minskat.

Flest fall rapporteras bland män (91 procent år 2024) och majoriteten är i åldersgruppen 25–44 år. Under de senaste 10 åren har det rapporterats i genomsnitt 40 fall per år bland kvinnor (spann 25–58 fall) och majoriteten har varit mellan 25 och 34 år. Några enstaka fall av barn med medfödd syfilis har rapporterats under senaste decenniet.

Majoriteten av syfilisfallen är män som har sex med män (MSM; genomsnitt 76 procent av alla fall per år). Antalet fall som rapporterats av MSM ökade åren 2015–2021, var stabil under 2021–2023, men minskade kraftigt mellan 2023 och 2024 (33 procent minskning, n=461 fall respektive n=308 fall). Antal fall som rapporteras av män som smittats genom sex med kvinnor och av kvinnor har varit stabilt 2015–2024.

Antalet syfilisfall som smittats i Sverige ökade kraftigt 2016–2021 men har sedan dess minskat. Under 2024 rapporterades 235 fall smittade i Sverige vilket är en minskning med 36 procent jämfört med 2023.

Majoriteten av syfilisfallen (cirka 60 procent) har rapporterats från Region Stockholm under de senaste åren. År 2024 observerades en signifikant minskning av syfilisincidensen i Region Stockholm (40 procent). Minskningen i Stockholm sågs framförallt bland MSM i åldersgrupp 25–39 år. Det finns oftast några regioner varje år som inte rapporterar några syfilisfall.

Figur 1. Antalet rapporterade fall av syfilis per smittväg och kön under åren 2015–2024 (15).

Sverige har en lägre incidens av syfilis än snittet i EU. År 2024 rapporterades 3,9 syfilisfall per 100 000 invånare i Sverige, medan ECDC:s senaste årsrapport (2023) visar en ungefärlig incidens för syfilis på 9,9 fall per 100 000 invånare i EU/EES-länderna (spann 0,8–24,8 fall per 100 000 invånare) (16).

Män med klamydiainfektion saknar ofta symtom och i de fall symtom förekommer ses flytningar från uretra eller smärta och svullnad i pungen. Komplikationer av klamydia hos män är mycket ovanligt och är främst epididymit och orkit. Hos kvinnor är klamydiainfektion asymtomatisk i majoriteten av fallen. Klamydia hos kvinnor kan däremot ge komplikationer såsom inflammation i äggledare och risk för ektopisk graviditet eller infertilitet.

Under de senaste 10 åren har klamydiaincidensen minskat med i genomsnitt 3,4 procent per år. Sedan 2015, har det rapporterats i genomsnitt 33 000 klamydiafall per år med en motsvarande genomsnittlig incidens av 321 fall per 100 000 invånare. Under 2024 rapporterades 26 392 fall av klamydiainfektion motsvarande en incidens av 249 fall per 100 000 invånare, vilket är en minskning med 19 procent jämfört med 2023 (n=32 298, incidens 306) (17).

Varje år rapporteras drygt hälften av klamydiafallen bland kvinnor (54 procent år 2024). Klamydia är vanligast i åldersgruppen 20–24 år för både män och kvinnor (1 244 respektive 1 801 fall per 100 000 invånare år 2024), följt av åldersgrupperna 15–19 år för kvinnor och 25–29 år för män. Minskningen i antal fall under 2024 observerades hos båda könen och framför allt i de yngsta åldersgrupperna (15–19 och 20–24 år).

Klamydiainfektion rapporteras huvudsakligen smitta genom heterosexuell kontakt (i genomsnitt 88 procent av alla fall per år). Andelen klamydiafall som smittats via heterosexuell kontakt har minskat något sedan 2015. Andelen fall rapporterade av MSM har dock ökat stadigt sedan 2015 och utgjorde åtta procent av alla fall under 2024.

Majoriteten av klamydiafallen rapporteras som smittade i Sverige (86 procent av alla fall under 2024). Antalet inhemska infektioner har dock minskat något under 2015–2024. Antalet klamydiafall som smittats utanför Sverige har varit stabilt under åren, med undantag för en minskning under covid-19-pandemin 2020–2021.

Klamydiafallen rapporteras från alla regioner och majoriteten av fallen är inte koncentrerade till en region. Under 2024 observerades en signifikant nedgång i klamydiaincidens i 19 av 21 regioner med minskningar på mellan 10–42 procent per region. Klamydiaincidensen var högst i Region Stockholm under 2024 (304 fall per 100 000 invånare).

Figur 2. Antalet rapporterade fall av klamydia per smittväg och kön under åren 2015–2024.

Gonorré hos män ger symtom beroende på infektionslokal och är hos MSM ofta asymtomatisk extragenitalt, det vill säga vid rektal eller faryngeal infektion. I fall med uretrit ses flytningar eller dysuri. Spridd infektion av gonorré med hudmanifestationer och ledinflammation är ovanligt, liksom sepsis. Hos kvinnor infekterar bakterien uretra och cervix. De flesta kvinnor som drabbas saknar symtom och i de fall infektionen ger besvär är klåda och flytningar vanligt. Infektionen kan sprida sig uppåt från cervix och orsaka inflammation (eng: pelvic inflammatory disease, PID) och symtom i form av låga buksmärtor och ibland blödningsrubbningar.

Under de senaste 10 åren har gonorréincidensen ökat med i genomsnitt 9 procent per år. Den uppåtgående trenden bröts under åren 2020–2021 sannolikt på grund av covid-19-pandemin och förändrat kontaktmönster bland befolkningen. Sedan 2015 har det rapporterats knappt 3000 gonorréfall per år med en motsvarande genomsnittlig incidens av 28 fall per 100 000 invånare. Under 2024 rapporterades 4 365 fall av gonorré (incidens 41 fall per 100 000 invånare), vilket är på samma nivå som 2023 (n=4 215, incidens 40).

Majoriteten av fallen varje år rapporteras bland män (76 procent under 2024). Under perioden 2015–2024 återfinns den högsta gonorréincidens bland män i åldersgruppen 25–34 år (180 fall per 100 000 invånare år 2024) följt av 20–24 år (140 fall per 100 000 invånare år 2024). Gonorré är vanligast bland kvinnor i åldersgruppen 20–24 år (110 fall per 100 000 invånare år 2024). År 2024 observerades en signifikant minskning bland män och kvinnor 15–19 år (30 respektive 32 procent).

Gonorré rapporteras huvudsakligen bland MSM (54 procent av alla fall under 2024). Antalet gonorréfall bland MSM har ökat kraftigt under 2015–2023 men det rapporterades något färre fall inom gruppen år 2024 jämfört med året innan. Antalet gonorréfall bland män som har sex med kvinnor och bland kvinnor har ökat något sedan 2015 med undantag för 2019–2020.

De flesta fall av gonorré rapporteras smittade i Sverige (76 procent av alla fall 2024). Antalet inhemskt smittade har ökat sedan 2015 med undantag för 2019–2020. Antalet personer smittade utomlands har ökat något men är fortsatt en liten andel av det totala antalet fall (24 procent av alla fall under 2024).

Alla regioner i Sverige rapporterar gonorréfall varje år. Majoriteten av fallen senaste åren är dock koncentrerad till storstadsregionerna: Region Stockholm (57 procent av alla fall under 2024) följt av Region Skåne och Västra Götaland. Under 2024 rapporterades stora minskningar i Region Norrbotten och Region Västernorrland medan Region Örebro hade en stor ökning.

Figur 3. Antalet rapporterade fall av gonorré per kön och smittväg under åren 2015–2024 (18).

Mycoplasma genitalium kan orsaka uretrit och kan i ovanliga fall orsaka proktit hos MSM. Hos kvinnor kan M. genitalium orsaka uretrit, cervicit och pelvic inflammatory disease (PID), samt komplikationer av det.

M. genitalium saknas till stor del i ECDC:s vägledning om Doxy-PEP (1). M. genitalium är inte anmälningspliktigt i Sverige och saknas därför i ordinarie övervakning. Fynd av M. genitalium vid provtagning är vanligt, i en svensk tvärsnittsstudie bland MSM som besökte en STI-klinik hade 7,6 procent M. genitalium i rektala prover och 3,9 procent i urinprover (19).

Det finns flera andra bakteriearter som kan vara en del av genitala normalfloran eller spridas via sexuell kontakt och påverkas av Doxy-PEP användning, till exempel: Ureaplasma urealyticum, Ureaplasma parvum, Mycoplasma hominis och vid utbrott av multiresistent Shigella. Kunskap saknas om hur Doxy-PEP skulle kunna påverka dessa arter, både gällande påverkan på normalfloran, förebyggande av infektioner och utveckling av resistens. De ingår inte heller i ECDC:s vägledning (1). Det här kunskapsunderlag kommer inte ta upp dessa mikroorganismer närmare, men fler studier behövs för att förstå hur de eventuellt kan påverkas av Doxy-PEP.

Det samlade nationella arbetet mot STI i Sverige syftar till att säkerställa en god vård, ett effektivt smittskydd, tillgänglighet och patientsäkerhet, samt att främja sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Ansvar och uppgifter är fördelade mellan flera aktörer, där myndigheter, regioner, kommuner och civilsamhället har olika roller och mandat.

En central del av preventionen och vården av STI i Sverige bygger på smittskyddslagen (2004:168). Smittskyddslagen ska tillgodose befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar. Lagen innehåller både skyldigheter och rättigheter för patienter, sjukvård och samhället. Enligt smittskyddslagen är vårdpersonal skyldiga att rapportera vissa STI (klamydia, gonorré, syfilis, hiv, mpox, HTLV I/II och hepatit A, B, C, D och E) till de regionala smittskyddsenheterna. Detta för att möjliggöra smittspårning och förhindra vidare spridning av infektionerna. Smittspårning är obligatorisk och en person som identifierats i en smittspårning är skyldig att lämna ett prov. Varje individ har också enligt smittskyddslagen en skyldighet att vid misstanke om allmänfarlig sjukdom söka vård och lämna prov. Provtagning och behandling av de STI som är allmänfarliga enligt smittskyddslagen är kostnadsfri för alla.

I Sverige praktiseras en så kallad opportunistisk screening, vilket innebär att frikostig provtagning erbjuds på bland annat ungdomsmottagningar, STI-mottagningar och abortmottagningar. Dessutom finns internetbaserad självprovtagning att tillgå i hela landet (20). Således är tillgången till provtagning, diagnostisering och behandling god i Sverige.

I en internationell kontext sticker Sverige ut när det gäller hantering, prevention och vård av STI. Sveriges smittskyddslag med obligatorisk smittspårning för STI skiljer sig från andra länder där smittspårning ofta är frivillig eller mindre systematiskt genomförd. Sverige har också offentligt finansierad hälso- och sjukvård, och har länge satsat på information och utbildning om STI, säkrare sex och preventivmedel. Detta i kombination med lågtröskelmottagningar, såsom ungdomsmottagningar och självprovtagning, bidrar till en god tillgång till vård och behandling i landet.  

Preexpositionsprofylax (PrEP) mot hiv förskrivs i Sverige sedan år 2018 och består av två antivirala läkemedel som kan tas i förebyggande syfte för att förhindra överföring av hiv. Numera ingår PrEP mot hiv i högkostnadsskyddet. Referensgruppen för Antiviral Terapi (RAV) rekommenderar att PrEP tas i förebyggande syfte till personer med hög risk att smittas av hiv såsom MSM med ett högt antal sexpartner, som ofta har kondomlöst sex och nyligen har haft en STI (21). Minskningen av antal rapporterade fall av hiv i gruppen MSM sammanfaller bland annat med introduktion av PrEP mot hiv (22).

I början av 2025 genomförde Folkhälsomyndigheten en datainsamling om PrEP-användning (23, kommande publicering). Vi samlade in data från totalt 19 av landets 21 regioner. PrEP mot hiv förskrivs på 34 mottagningar i Sverige varav 4 av dessa drivs i privat regi. Under 2024 fick närmare 4 400 personer PrEP förskrivet, av dessa var cirka 1 330 nya användare. Män utgör den absoluta majoriteten av alla PrEP-användare. Under 2024 fick cirka 30 kvinnor PrEP förskrivet. I slutet av 2024 stod 694 personer i kö för bedömning av förskrivning av PrEP mot hiv (23, kommande publicering).

Som förväntat är förekomsten av STI hög hos PrEP-användare. De personer som förskrivits PrEP mot hiv tillhör en högriskgrupp för STI och provtas regelbundet. Provtagningen sker med tre månaders intervall vilket innebär att diagnostisering och behandling av STI sker tidigt i sjukdomsförloppet. Det medför att komplicerade fall av bland annat syfilis inte förekommer i denna grupp (24).

Förekomst av antibiotikaresistens mot Neisseria gonorrhoeae, som orsakar gonorréinfektioner i Sverige presenteras årligen i Swedres-Svarm, en sampublikation av Folkhälsomyndigheten och Statens veterinärmedicinska anstalt (8). Resistensen mot ciprofloxacin är hög, 67 procent år 2024. Resistensen mot azitromycin har ökat under senaste decenniet men minskade under 2024 till 22 procent. Frekvensen av resistens mot ceftriaxon fortsatt låg, under 1 procent. Med hänsyn till de begränsade alternativen för empirisk behandling mot gonorré, utöver ceftriaxon, skulle resistensutveckling mot ceftriaxon hos N. gonorrhoeae vara allvarlig. N. gonorrhoeae med resistens mot ceftriaxon har rapporterats i bland annat delar av Asien (25).

Under 2024 testades N. gonorrhoeae även för resistens mot tetracyklin på grund av intresset för användning av Doxy-PEP och 57 procent av stammarna var resistenta mot tetracyklin (8).

För Chlamydia trachomatis och Treponema pallidum, som orsakar klamydia respektive syfilis, saknas kvalitetssäkrade metoder för regelbunden testning av antibiotikaresistens. Därmed saknas även övervakning av resistens för dessa. Det har inte rapporterats om behandlingssvårigheter för klamydia och syfilis som skulle tyda på en resistensutveckling hos dessa patogener.

Studier har rapporterat höga nivåer av makrolidresistens hos M. genitalium i både urin- och rektalprover bland MSM, Det komplicerar behandlingen och ökar risken för persistenta infektioner (19). I Region Skåne genomfördes en studie år 2015 som visade att förekomsten av makrolidresistent M. genitalium var relativt låg jämfört med andra nordeuropeiska regioner. Skillnaderna i förekomsten av resistens mellan olika länder kan möjligen förklaras av att doxycyklin är förstahandsval för behandling för C. trachomatis i Sverige och inte i andra (26). Fluorokinolonresistens ökar också, vilket kräver kontinuerlig övervakning och utveckling av uppdaterade behandlingsriktlinjer för att hantera resistensmönster (27, 28).

Doxy-PEP har undersökts som strategi för att förebygga bakteriella STI hos personer med hög risk för STI bland MSM och transkvinnor i randomiserade kliniska prövningar (RCT) och verkligen användning utanför dessa kliniska studier. Inga studier har utförts i Sverige.

Här sammanfattar vi huvudresultaten från två nyligen publicerade internationella systematiska översikter och metaanalyser om användning av DoxyPEP med fokus på dess effektivitet för att förebygga klamydia, syfilis och gonorré – Boschiero et al. (2025, 3 primära studier) och Sokoll et al. (2025, samma 3 primära studier med tillägg av ytterligare en primär studie) (29, 30). Dessa studier visar att Doxy-PEP är effektivt för att förebygga klamydia och syfilis bland högriskgrupper (Tabell 1). Effekten är varierande för gonorré. Hos ciskvinnor noterades ingen signifikant effekt i de refererade studierna.

Hazardkvot (HR) eller relativ risk (RR) och 95-procentigt konfidensintervall i parantes.

Båda studierna fokuserar främst på MSM, en grupp med hög risk för bakteriella könssjukdomar. Sokoll et al. presenterar en självrapporterad efterlevnad på cirka 80 procent för Doxy-PEP, vilket indikerar god acceptans och genomförbarhet för Doxy-PEP i verkliga miljöer. Primärstudiernas uppföljningstid (mediantid) varierade från 8 till 14 månader i de inkluderade studierna (interkvartilintervall): 7,8 – 18 månader). Dessa primära studier ingår även i ECDC:s vägledning (1).

Båda översikterna inkluderade enbart randomiserade kliniska prövningar (RCT). Översikten av Sokoll et al. innehöll GRADE-bedömningar av bevissäkerhet för Doxy-PEP, det var högt för syfilis, måttligt för alla STI, lågt för klamydia och mycket lågt för gonorré (30). Båda översikterna har bedömt risk för bias, den var låg eller gav anledning till viss oro (på engelska: low or some concerns) (29, 30).

Mycoplasma genitalium orsakar STI men saknas i studier om effekten av Doxy-PEP. Effekt på M. genitalium vid användning av Doxy-PEP är inte känd i dagsläget.

Det finns tre studier över effekterna av Doxy-PEP efter införande på bakteriella STI i olika delar av USA. Dessa ingår även i ECDC:s vägledning (1). Sammanfattat beskriver dessa studier att Doxy-PEP är effektiv mot syfilis och klamydia hos MSM och transkvinnor (31-33). Effekten mot gonorré saknades i en studie och var låg i en annan (31, 32). I den tredje studien sågs en ökning av fall med gonorré (33).

Doxycyklin har använts länge, även som profylax i vissa länder, och dess säkerhet och risker för patienter är välkända. Studierna av verklig användning av Doxy-PEP utanför kliniska studier i exempelvis USA har inte gett några nya signaler kring säkerhet eller biverkningar (1). Eventuella risker kopplat till resistensutveckling och påverkan på mikrobiom diskuteras i nästa avsnitt.

Användning av Doxy-PEP kan också medföra oönskade effekter som behöver beaktas. Exempel på detta är utveckling och ökning av antibiotikaresistens, påverkan på mikrobiom samt försvårad diagnostik mot syfilis. Att använda Doxy-PEP kan även leda till förändrade beteenden, vilket beskrivs i nästa avsnitt, Användning och efterfrågan av Doxy-PEP i Sverige.

Det saknas fullständig kunskap om hur användning av Doxy-PEP kan leda till resistensutveckling mot doxycyklin, tetracykliner i allmänhet och andra antibiotika hos olika bakteriearter. Fortsatta studier krävs för att tydligare se effekter av Doxy-PEP på resistensutveckling mot antibiotika.

I Washington, USA övervakades resistensen mot tetracykliner hos N. gonorrhoeae innan och efter rekommendationer om Doxy-PEP infördes. Övervakningen visade att tetracyklinresistensen ökade, även till en hög resistens (34). I en annan studie från USA följdes andelen N. gonorrhoeae med tetM, en plasmidburen gen som medför hög resistens mot tetracykliner. Efter det att resultat från RCT-studier om Doxy-PEP publicerats och användning ökade, sågs en markant ökning i andelen isolat med genen tetM (35). En högre andel N. gonorrhoeae med tetM sågs även hos gruppen som använde Doxy-PEP än hos gruppen som inte använde Doxy-PEP i DOXYVAC-studien (36).

Resistensen mot tetracykliner är hög i Sverige och Europa jämfört med exempelvis delar av USA där Doxy-PEP har använts (1, 8). Det tyder på att Doxy-PEP sannolikt inte effektivt skulle begränsa förekomsten av gonorré i Sverige (8). En modellering av hur lång tid det skulle ta innan majoriteten av N. gonorrhoeae hos MSM blir resistenta mot doxycyklin har genomförts. Resultaten, som visar snabb utveckling av bred resistens baserade på olika ursprungsnivåer och användning av Doxy-PEP, stödjer detta antagande (37).

Resistensutveckling mot andra antibiotika hos N. gonorrhoeae ingick i den begränsade systematiska litteraturöversikten vars resultat vi beskriver vidare i avsnittet, Resistensutveckling i andra relevanta patogener.

Resistens mot tetracykliner sågs inte hos C. trachomatis i RCT-studierna som beskriver den förebyggande effekten av Doxy-PEP mot STI (1). Doxycyklin har använts länge för att behandla klamydiainfektioner i Sverige utan att man har sett någon ökad resistensutveckling som skulle kunna leda till behandlingssvårigheter. Samtidigt har man sett i labbmiljö att resistens mot tetracykliner kan spridas till C. trachomatis från Clamydia suis, en närbesläktad bakterieart som orsakar sjukdom hos grisar (38). Detta innebär att resistensutveckling och spridning är möjlig även hos C. trachomatis. Risken utanför labbmiljö är dock ännu inte klarlagd. Resistens mot tetracykliner har sannolikt utvecklats hos C. suis på grund av bred användning av tetracykliner inom jordbruk (39).

Doxycyklinresistens har inte rapporterats hos T. pallidum. En teoretisk möjlighet för resistensutveckling hos T. pallidum har dock lyfts (40).

Doxycyklin har bristande effekt för att behandla M. genitalium och används därför inte ensam mot denna art. Samtidigt beskrivs utveckling av doxycyklinresistens hos M. genitalium som något som inte ökar i riktlinjer för behandling (41).

Flera bakteriearter som kan orsaka allvarlig sjukdom kan bäras av människor utan att orsaka en infektion eller ge symtom, exempelvis i tarmen eller på huden. Användning av bredspektrumantibiotika som doxycyklin kan påverka och bidra till utveckling av resistens hos andra arter än de som antibiotikan förskrivs mot, i detta fall bakteriella STI patogener. I vissa sammanhang kan detta kallas ”åskådareffekten” (på engelska: bystander effect). Antibiotikaanvändning kan också påverka resistensutvecklingen mot samma typ av antibiotika, i detta fall tetracykliner, eller mot andra typer av antibiotika.

I DoxyPEP-studien undersöktes resistens mot doxycyklin hos Staphylococcus aureus - en bakterieart som ofta finns på människors hud och kan orsaka allvarlig sjukdom - innan och tolv månader efter påbörjad användning av Doxy-PEP. Man såg en minskad andel med nasofaryngealt eller orofaryngealt bärarskap av S. aureus med Doxy-PEP-användning (från 45 procent innan till 28 procent efter tolv månader), men man såg även att andelen med doxcyklinresistens bland bärare av S. aureus ökade från 12 till 16 procent (42). Samtidigt var det få isolat som ingick i denna studie.

En undersökning av tetracyklinresistens hos S. aureus och grupp A-streptokocker (GAS), som är en annan typ av bakterier som kan bäras av människor och kan orsaka allvarlig sjukdom, hos MSM-besökare på en klinik för sexuell hälsa såg liknande resultat för S. aureus. Användare av Doxy-PEP var mer sällan bärare av S. aureus, men bar oftare på tetracyklinresistent S. aureus (18 procent jämfört med 8 procent). En högre andel Doxy-PEP-användare observerades vara bärare av GAS (9 procent jämfört med 4 procent), men även här ingick få isolat. Man kunde inte se någon skillnad i bärarskap av tetracyklinresistent GAS (34).

Fortsatta studier hos Doxy-PEP-användare krävs för att tydligare se effekter av Doxy-PEP på resistensutveckling mot tetracykliner såsom doxycyklin.

Det finns begränsade studier som undersöker effekten av olika användningsgrad av Doxy-PEP i laboratorieförsök. I en modell i larven Galleria mellonella utformad för att försöka motsvara hög Doxy-PEP-användning (en dos med 48 timmars mellanrum) och effekt på andra relevanta patogener observerades utvecklingen av doxycyklinresistens hos Klebsiella pneuomoniae, en bakterieart som bland annat kan bäras i tarmen och kan orsaka allvarlig sjukdom (43). Det krävs dock fler studier för att undersöka hur Doxy-PEP kan påverka resistensutveckling mot tetracykliner såsom doxycyklin vid olika nivåer av användning.

Resistensutveckling hos bakteriearter mot andra typer av antibiotika har lyfts som en potentiell risk vid användning av Doxy-PEP (1, 40). Vi genomförde en begränsad litteraturöversikt för att undersöka om användning av doxycyklin kan öka risken för resistensutveckling i andra relevanta patogener mot andra typer av antibiotika än tetracykliner (metod, frågebeskrivning och kriterier beskrivs i bilaga 2). Betalaktamantibiotika förutom penicilliner samt ciprofloxacin, en fluorokinolon, valdes som relevanta typer av antibiotika. En sammanfattning av litteraturöversikten beskrivs här. Den fullständiga översikten finns i bilaga 3.

Hos N. gonorrhoeae har resistens mot doxycyklin kopplats till resistens mot andra antibiotika, särskilt ceftriaxon och ciprofloxacin, på grund av korsresistens och spridning av resistensgener (44, 45). DOXYVAC-studien visade minskad känslighet för cefixim, men inga tydliga effekter på ciprofloxacin (36). Risken för resistens mot ceftriaxon finns teoretiskt via plasmidburen resistens, men detta har ännu inte bekräftats (36, 46-48).

Hos K. pneumoniae och E. coli, en bakterieart som kan bäras bland annat i tarmen och kan orsaka allvarlig sjukdom, kan användning av doxycyklin bidra till sam-selektion av resistens mot betalaktamer och ciprofloxacin, eftersom resistensgener ofta ligger på samma plasmid (49-53). Dessutom har resistens mot tetracykliner kopplats till resistens mot andra typer av antibiotika som ceftriaxon och fluorokinoloner, där ciprofloxacin ingår, hos flera arter (54, 55). In vivo-studier i Galleria mellonella har visat ökad resistens hos K. pneumoniae mot både ceftriaxon och ciprofloxacin vid doxycyklinbehandling (43). Sambanden är dock inte entydiga för alla bakteriearter, och resultat från malariaprofylaxstudier är svårtolkade (56-58).

Det finns fler relevanta bakteriearter som kan påverkas av användning av Doxy-PEP, samt fler typer av antibiotika. En mer omfattande litteraturöversikt skulle krävas för en heltäckande beskrivning av problematiken.

Det finns få begränsade studier som undersöker hur användning av Doxy-PEP påverkar totala konsumtionen av doxycyklin och andra antibiotika, exempelvis doxycyklin vid behandling av klamydia eller ceftriaxon vid behandling för gonorré (59). Studier av hur användning av Doxy-PEP kan påverka totala konsumtionen av antibiotika saknas både gällande verklig användning, det vill säga utanför studier, och i svensk kontext. Dessutom kvarstår frågor om skillnaden i selektionstrycket för antibiotikaresistens med upprepade enskilda doser med lägre totalkonsumtion av doxycyklin (Doxy-PEP) och fullständiga behandlingar med doxycyklin eller annan antibiotika. Den specifika doseringsregimen, särskilt med hänsyn till maximalt antal doser under en begränsad tid, är av vikt vid tolkningar av selektionstrycket för antibiotikaresistens.

Hur Doxy-PEP påverkar mikrobiomet, särskilt i tarmen, hos användare har inkluderats till viss del i studier av effektiviteten av Doxy-PEP. Vid 6-månadersuppföljning i en grupp som använt Doxy-PEP sågs en ökning i andel resistensgener mot tetracykliner samt uttryck av dessa gener i tarmfloran (60). Samtidigt ses begränsade effekter på diversitet och sammansättningen i tarmfloran hos de som använt Doxy-PEP (60, 61). Vidare studier krävs för att förstå hur Doxy-PEP kan påverka användares mikrobiom, även utöver tarmfloran.

Doxycyklin kan användas för behandling av syfilis (orsakad av T. pallidum) men Doxy-PEP motsvarar inte en behandling och kan därför misslyckas med att bota pågående syfilisinfektioner. Samtidigt diagnosticeras syfilis med hjälp av serologiprov, vilket kan påverkas av upprepade enstaka doser av doxycyklin genom att antikroppsnivåerna blir lägre och eventuellt fördröjer en diagnos (40, 62). Det saknas ingående studier i hur användning av Doxy-PEP kan påverka den kliniska och serologiska progressionen av syfilis.

Det är inte möjligt att fånga upp hur förskrivningen av doxycyklin för Doxy-PEP i ser ut dagsläget i nationell försäljningsstatistik för antibiotika, eftersom statistiken saknar koppling till diagnos eller ordinationssyfte. I dagsläget finns det ingen indikator för Doxy-PEP i systemet Primärvårdskvalitet heller. Den enkätstudie som Venhälsan genomförde 2025 med över 1000 respondenter, ger dock en bild av förskrivningsmönster och inköp utan recept utomlands eller på nätet (opublicerad studie).

Insikter om attityder, kunskap och beteenden kring Doxy-PEP är viktigt för att förstå efterfrågan och trender i samhället som kan påverka användning av Doxy-PEP och i förlängningen även ha en effekt på resistensutveckling.

Det finns ett antal studier som lyfter attityder, kunskap och beteenden relaterade till Doxy-PEP i andra länder, men det är viktigt att förstå den lokala kontexten för att kunna utforma anpassade insatser (63-65). Därmed kan dessa studier endast användas som vägledning för vidare kunskapsinhämtning i svensk kontext.

För att skapa en bild av aktuell efterfrågan och förstå attityder, kunskap och beteenden kring användningen av Doxy-PEP bland olika grupper i Sverige har vi genomfört ett samråd med representanter från hälso- och sjukvården samt det civila samhället. Deltagare i samrådet var yrkesverksamma som möter personer som tillhör de prioriterade grupperna i strategin mot hiv/aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner (66). Samrådet diskuterade även vilka grupper som skulle kunna gynnas av Doxy-PEP utifrån tillgång till testning och behandling.

Målgrupperna som diskuterades innefattade de prioriterade grupperna i strategin mot hiv/aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner, dock främst: män som har sex med män (MSM), transpersoner, personer som har sex mot ersättning, personer som lever med hiv, migranter samt hiv-PrEP användare (66). Personer utan tillstånd att vara i Sverige samt asylsökande lyftes som särskilt utsatta bland ovanstående grupper.

Personer som tar droger i samband med sex (chemsex) och personer som reser utomlands för att köpa sexuella tjänster nämndes i samrådet som en grupp där hög användning av antibiotika utan recept förekommer.

Framtida undersökningar med svenska målgrupper skulle ge djupare insikter om vilka attityder och beteendemönster som styr användning i Sverige.

Organisationer och vårdpersonal som möter personer ur grupperna MSM och transpersoner rapporterar att frågor om Doxy-PEP dyker upp allt oftare i samtal sedan år 2023, särskilt bland unga, välinformerade personer med internationella kontaktnät.

Yngre MSM och transpersoner som reser mycket, har chemsex och bor i storstadsregioner, inklusive de som får PrEP mot hiv, uppfattas som mest benägna att använda eller vara intresserade av att använda Doxy-PEP enligt deltagarna i samrådet. Detta kan även gälla heterosexuella som köper sex utomlands.

Personer ur dessa grupper hänvisar ofta till bekanta utomlands som beskriver Doxy-PEP som accepterat och vanligt förekommande, och förväntar sig att samma normer ska gälla i Sverige. Bidragande faktorer till detta är tillgången till preparat via nätet, tillsammans med Chat GTP och webbsidor som framstår som vetenskapliga och trovärdiga. Även riktlinjer i andra länder som rekommenderar Doxy-PEP till vissa riskgrupper, såsom USA och Storbritannien. Trots detta uppfattas kunskaparna om Doxy-PEPs effekter och konsekvenser hos grupperna som bristfälliga generellt. Det förekommer också en utpräglad hälsooro bland dessa grupper och en hög tilltro till mediciner generellt.

Enligt deltagarna i samrådet finns det farhågor om antibiotikaresistens och kunskap om att Doxy-PEP inte skyddar mot shigella, campylobacter, herpes, mpox eller svamp bland MSM och transpersoner med hög hälsolitteracitet. Frågor till vården om Doxy-PEP förekommer ofta i samband med frågor och uttryckt förväntan om att gonorré-vaccinet kommer att införas i Sverige.

Deltagarna i samrådet bedömer att risken för att Doxy-PEP skulle ersätta kondomanvändning är låg. Däremot finns en stor risk för minskad regelbunden testning, när personer som av olika anledningar undviker att testa sig för sexuellt överförbara infektioner kan se Doxy-PEP som ett enkelt alternativ.

Medvetenheten om Doxy-PEP är generellt låg i andra grupper, även om frågan dykt upp något oftare det senaste halvåret, främst bland unga personer med utländsk bakgrund som kommit i kontakt med Doxy-PEP i andra länder.

Personer utan tillstånd att vara i Sverige lyftes av samrådet som en grupp som eventuellt skulle gynnas av tillgången till Doxy-PEP. De är ofta svåra att nå för provtagning och uppföljning eftersom de löper hög risk att bli utvisade.

Huruvida Doxy-PEP skulle kunna ingå som postexpositionsprofylax för personer som utsatts för sexuellt våld och personer utan tillstånd att vara i Sverige kom upp i samrådets diskussion men behöver utredas mer.

Deltagare i samrådet framhöll också att användning av en sorts antibiotika lätt kan spilla över på användningen av en annan. Användning av antibiotikan azitromycin (Azitromax) utan recept eller via utländska webbläkare verkar idag vara mer utbrett än Doxy-PEP, speciellt bland resenärer som köper sex utomlands.

Vid samrådet betonades vikten av en nära dialog och kommunikation med de målgrupper som efterfrågar Doxy-PEP. Detta är särskilt viktigt eftersom riktlinjer och rekommendationer för Doxy-PEP varierar mellan olika länder. Kommunikation behövs både gentemot målgrupperna i samhället, för att informera om kunskapsläget, och inom vården, för att stödja dialog med patienter i det kliniska arbetet.

Avslutningsvis lyfte deltagare i samrådet att man bör förenkla möjligheterna till testning ytterligare snarare än att rekommendera införande av Doxy-PEP med hänvisning till riskerna kopplade till antibiotikaresistens.

Det finns belägg för att Doxy-PEP är effektivt för att förebygga klamydia och syfilis hos personer med hög risk för STI bland män som har sex med män (MSM) och transkvinnor. Doxycyklin är ett antibiotikum med lång historik och en känd säkerhetsprofil. Samtidigt finns flera kunskapsluckor och potentiella risker med användning av Doxy-PEP som kan överväga nyttan i svensk kontext.

Det saknas studier över effekterna av Doxy-PEP i svensk kontext, men de epidemiologiska data för resistens mot tetracykliner i N. gonorrhoeae som finns tyder på att Doxy-PEP sannolikt inte skulle vara effektiv mot gonorré i Sverige. Att använda Doxy-PEP i en grupp med högre risk för STI skulle kunna påverka resistensutveckling hos gonorré på liknande sätt som observerats i exempelvis delar av USA. Att det finns samband mellan resistens mot tetracykliner och resistens mot ceftriaxon betonar att användning av Doxy-PEP kan påverka resistensutveckling i N. gonorrhoeae med allvarliga påföljder.

Doxy-PEP är inte 100 procent effektivt för att förebygga klamydia och syfilis och ersätter inte andra förebyggande åtgärder, som exempelvis kondomanvändning och regelbunden testning mot STI. Samtidigt är tidig upptäckt av syfilis viktigt för att undvika allvarliga komplikationer. Eftersom det finns farhågor att användning av Doxy-PEP kan ha en effekt på diagnostiken av syfilis bör detta undersökas vidare (40).

Hanteringen och finansieringen av STI-testning, och behandlingen av STI, skiljer sig avsevärt mellan länder, vilket påverkar tillgängligheten och uppföljningen. Vid utvärdering av nya metoder för att förebygga STI är det därför viktigt att utgå från den lokala kontexten. I Sverige, till skillnad från vissa andra länder med rekommendationer för Doxy-PEP-användning, är testning och behandling av STI både kostnadsfri och lättillgänglig, inklusive hembeställning av provtagningskit och kombinationstest. Denna struktur förenklar vårdens kontakter med personer ur riskgrupper och möjliggör att infektioner kan fångas upp brett och i ett tidigt stadium vilket kan minska risken för komplikationer. I detta sammanhang är det viktigt att notera att antalet test för klamydia och gonorré har ökat de senaste åren i Sverige (17, 18).

Folkhälsomyndigheten genomförde ett samråd för det här kunskapsunderlaget med representanter från hälso- och sjukvården samt det civila samhället om aktuell användning och efterfrågan av Doxy-PEP. Under samrådet bedömdes förändringar i kondomanvändning som mindre troligt bland de riskgrupper de möter. Samtidigt visade en uppföljning av en studie av Luetkemeyer et al. ett ökat sexuellt risktagande, såsom dubbelt så många partners och kondomlöst sex, bland användare av Doxy-PEP (42). Doxy-PEP har ingen känd effekt mot virala STI, till exempel mpox, hiv och hepatit A, B och C.

Användning av Doxy-PEP kan ha en negativ effekt på människors beteende när det kommer till testning av STI. Det lyftes som en stor risk av de representanter som intervjuades för detta kunskapsunderlag. Det saknas studier i Sverige som bekräftar den uppfattningen. Samtidigt skulle testningen kunna öka om Doxy-PEP ingår i ett program tillsammans med regelbunden testning på ett liknande sätt som hiv-PrEP.

Studier som visar en förebyggande effekt av Doxy-PEP är begränsade till MSM och transkvinnor med hög risk för att få STI. Samtidigt är det grupper som sannolikt inte drabbas av allvarliga komplikationer av klamydia. Riskerna för allvarliga komplikationer av syfilis är desamma oavsett kön. Flera länder och ECDC har landat i att Doxy-PEP bör, om det används, främst användas för att förebygga syfilis (1). Det epidemiologiska läget är därför viktigt att beakta vid bedömningen av Doxy-PEP användning på nationell nivå. I Sverige är incidensen av syfilis i hela befolkningen relativt låg jämfört med övriga Europa.

En studie visade att Doxy-PEP saknar effekt hos ciskvinnor, men det behöver undersökas vidare. Personer som säljer sex, oavsett könsidentitet, och andra utsatta grupper kan vara lämpliga målgrupper i studier som undersöker riktade insatser mot STI. Andra förebyggande åtgärder än Doxy-PEP som kondomanvändning och regelbunden testning kan ha begränsat genomslag i dessa grupper. Samma svårigheter skulle kunna finnas med att nå dessa grupper för Doxy-PEP som för andra förebyggande åtgärder för STI, eftersom Doxy-PEP skulle användas i samråd med läkare.

Antibiotikaresistens är ett allvarligt globalt problem. Resistensläget i Sverige är jämförelsevis gott, något som sannolikt beror bland annat på ett långvarigt och brett arbete för att använda antibiotika rationellt. Rationell användning av antibiotika kräver en noga övervägning av nyttan mot möjliga risker för individen och samhället.

Befintliga men begränsade studier visar ingen resistensutveckling mot doxycyklin för klamydia eller syfilis vid användning av Doxy-PEP. Det finns dock svårigheter med att följa resistensutvecklingen hos dessa patogener. Samtidigt har en ökning av resistens mot doxycyklin observerats hos gonorré i områden där Doxy-PEP har använts. Doxy-PEP har också kopplats till ökad förekomst av doxycyklinresistens vid bärarskap av andra patogener, exempelvis S. aureus och K. pneumoniae. Fortsatta studier krävs för att undersöka detta vidare.

Flera studier visar på stammar av exempelvis E. coli eller K. pneumoniae där användning av doxycyklin skulle även selektera för resistens mot andra antibiotika såsom betalaktamer och ciprofloxacin. En studie har försökt efterlikna användning av Doxy-PEP i en djurmodell och sett utveckling av resistens mot ceftriaxon hos K. pneumoniae. Samtidigt saknas det kunskap om hur användning av Doxy-PEP påverkar utveckling av resistens mot andra antibiotika än tetracykliner i andra bakteriearter hos användare. Det behövs längre uppföljningar av utveckling av resistens mot flera typer av antibiotika och hos flera arter hos användare av Doxy-PEP för att utröna risken för utveckling av antibiotikaresistens.

Det finns få studier kring effekten av Doxy-PEP-användning på totalkonsumtionen av antibiotika, inklusive doxycyklin. Fler studier kring detta behövs, särskilt kopplat till verklig användning av Doxy-PEP, för att förtydliga kopplingen mellan Doxy-PEP och förbrukningen av antibiotika. Dessutom saknas kunskap om hur upprepade enstaka doser av antibiotika över lång tid påverkar resistensutvecklingen hos människor, jämfört med fullständiga behandlingar med antibiotika.

Doxy-PEP används redan i Sverige, både med och utan recept. Därför är det viktigt att bevaka exempelvis resistens mot doxycyklin i N. gonorrhoeae. Även behandlingssvikt hos klamydia och syfilis, samt svårigheter med att diagnostisera syfilis bör följas upp och bevakas. Det behövs en bred medvetenhet hos kliniker och kliniska laboratorier om detta.

I samrådet med representanter från hälso- och sjukvården samt det civila samhället lyftes risken för att andra antibiotika än doxycyklin skulle kunna användas. Det stämmer överens med en studie från Nederländerna som visade att flera andra antibiotika används i syfte att förebygga STI (64). Den kunskap som finns om förebyggande effekter av Doxy-PEP är begränsad till doxycyklin. Andra antibiotika kan ha annan effekt i att förebygga STI, högre risk för biverkningar och högre risk för allvarlig resistensutveckling.

Information om Doxy-PEP förekommer ofta tillsammans med information om hiv-PrEP på internet och i sociala medier, särskilt i kanaler som riktar sig till grupper som MSM. Där förekommer information om hur man skaffar doxycyklin utan recept, bland annat på internet (67). Detta kan leda till felaktiga uppfattningar om vad läkemedlen används för och vilka eventuella risker de kan medföra. Det är därför viktigt att kommunikationen från vårdgivare och frivilligorganisationer tydligt belyser skillnaden mellan bredspektrumantibiotika och antivirala läkemedel mot hiv.

Det finns belägg för att Doxy-PEP kan minska risken för syfilis och klamydia för personer med hög risk för STI bland män som har sex med män (MSM) och transkvinnor i vissa kontexter. I Sverige finns en god och kostnadsfri tillgång till provtagning, diagnostisering och behandling av STI. Därmed går det inte att bedöma vilken effekt Doxy-PEP skulle ha på incidensen av klamydia och syfilis här.

Det finns också flera kunskapsluckor om andra effekter och risker av Doxy-PEP användning, såsom ökad antibiotikaresistens samt förändrat testbeteende och minskad kondomanvändning exempelvis hos personer i riskgrupper.

Ett tydligt, anpassat ställningstagande som speglar rådande förutsättningar i Sverige skulle vara ett viktigt stöd för kliniskt verksamma i deras arbete, också för att möta ökad efterfrågan från målgrupper med entydig och tydlig kommunikation. Folkhälsomyndigheten planerar att ta fram ett sådant ställningstagande i samverkan med relevanta aktörer.

Azitromycin – ett antibiotikum som tillhör gruppen och ibland kallas Azitromax. Azitromycin kan användas för behandling av vissa STI.

Betalaktamantibiotika – vanliga förekommande antibiotika där bland annat penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer ingår

Ciprofloxacin – antibiotika som tillhör gruppen fluorokinoloner

Doxy-PEP – doxycyklin postexpositionsprofylax

ECDC – EU:s smittskyddsmyndigheten (eng. European centre for disease prevention and control)

EU/EES – europeiska unionen/ europeiska ekonomiska samarbetsområdet

GAS – grupp A streptokocker

GRADE – (eng.) Grading of Recommendations, Assessment, Development and Evaluation

Hiv – humant immunbristvirus

HR – hazardkvot (eng. hazard ratio)

HTLV I/II - humant lymfotropt virus, variant 1 och 2

MSM – män som har sex med män

PID – (eng.) pelvic inflammatory disease

Plasmid – extrakromosomala DNA- molekyler som kan överföras från en bakterie till en annan

PrEP – preexpositionsprofylax mot hiv

RAV – referensgruppen för antiviral terapi

RCT – randomiserad kontrollerad studie (eng. randomised control trial)

RR – relativ risk

Samresistens – resistens mot olika typer av antibiotika hos samma bakteriestam

Sam-selektion – selektion av resistens mot olika typer av antibiotika hos samma bakteriestam

Selektion – den evolutionära kraft som uppstår vid användning av antibiotika och gynnar bakterier som har eller utvecklar resistens mot antibiotikan

SRHR – sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

STI – sexuellt överförbara infektioner (eng. sexually transmitted infections)

SVGD – Sektionen för Venereologi och Genital Dermatologi

Tetracykliner – antibiotika som tillhör gruppen tetracykliner, bland annat tetracyklin, minocyklin och doxycyklin

Verklig användning – användning utanför RCT och andra studier

Åskådareffekten – användning av antibiotika kan påverka och bidra till utveckling av resistens hos andra arter än de som antibiotikabehandlingen avser (eng. bystander effect)

1. Public health considerations on the use of doxycycline for post-exposure prophylaxis for bacterial sexually transmitted infections in the EU/EEA. Stockholm: European Centre for Disease Prevention and Control; 2026.
2. Folkhälsomyndigheten. Behandlingsrekommendationer för vanliga infektioner i öppenvård. 8 ed 2025.
3. Smittskyddsläkarföreningen. Harpest (tularemi) Läkarinformation. 2022.
4. Marx GE, Beck A, Corey C, Fuller CC, Haug N, Ko JS, et al. Lyme Disease Prophylaxis by Single-Dose Doxycycline in the United States, 2010-2020. Open Forum Infectious Diseases. 2024;11(10):ofae593.
5. Treatment and Intervention for Lyme Disease: U.S. Centers for Disease Control and Prevention 2024
6. Malariaprofylax – rekommendationer från SILF. Svenska infektionsläkarföreningen; 2025.
7. Läkemedelsverket. Behandling av akne – behandlingsrekommendation. 2014.
8. Swedres-Svarm 2024. Folkhälsomyndigheten och Statens veterinärmedicinska anstalt; 2025.
9. Antimicrobial consumption in the EU/EEA (ESAC-Net) - Annual Epidemiological Report for 2024. Stockholm: European Centre for Disease Prevention and Control; 2025.
10. Antimicrobial resistance in the EU/EEA (EARS-Net) - Annual Epidemiological Report 2024. Stockholm: European Centre for Disease Prevention and Control; 2025.
11. Filén F, Eriksen J, Missailidis C. Överanvänd inte doxycyklin som profylax mot STI. Läkartidningen. 2024;121.
12. Filén F, Missailidis C, Ekström A, Eriksen J, Bratt G, Hejdeman B, et al. Svenska läkare varnar för Doxy-PEP: ”Risken finns att vi sprider multiresistenta bakterier”. QX. 2024.
13. Nilsson CS. Verksamhetsberättelse 2024 - Sektionen för Venereologi och Genital Dermatologi (SVGD). 2024.
14. Folkhälsomyndigheten. Falldefinitioner vid anmälan enligt smittskyddslagen 2025. 2025.
15. Folkhälsomyndigheten. Syfilis – sjukdomsstatistik 2025 https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistik-a-o/sjukdomsstatistik/syfilis/.
16. Syphilis. In: ECDC. Annual Epidemiological Report for 2023. Stockholm: European Centre for Disease Prevention and Control; 2025.
17. Folkhälsomyndigheten. Klamydiainfektion – sjukdomsstatistik 2025 https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistik-a-o/sjukdomsstatistik/klamydiainfektion/?tab=tab-report.
18. Folkhälsomyndigheten. Gonorré – sjukdomsstatistik 2025 https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistik-a-o/sjukdomsstatistik/gonorre/?tab=tab-report.
19. Bjartling C, Kertes R, Kristiansen S, Johnsson A, Forslund O. Prevalence of Mycoplasma genitalium and macrolide resistance in rectal and urine samples among men who have sex with men in Sweden. Sexually Transmitted Infections. 2024;100(7):430-4.
20. Söderqvist J, Gullsby K, Stark L, Wikman M, Karlsson R, Herrmann B. Internet-based self-sampling for Chlamydia trachomatis testing: a national evaluation in Sweden. Sexually Transmitted Infections. 2020;96(3):160-5.
21. Hiv preexpositionsprofylax (PrEP) – Rekommendation om praktisk handläggning 2023. Referensgruppen för Antiviral Terapi; 2023.
22. Folkhälsomyndigheten. Hivinfektion – sjukdomsstatistik 2025 https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistik-a-o/sjukdomsstatistik/hivinfektion/.
23. Folkhälsomyndigheten. Användning av PrEP mot hiv i Sverige 2024 - Resultat från enkätstudie vid smittskyddsenheter i Sverige. Kommande publicering.
24. Folkhälsomyndigheten. Hälsa hos män som har sex med män som får preexpositionsprofylax (PrEP) mot hiv. 2025.
25. Enhanced Gonococcal Antimicrobial Surveillance Programme (EGASP): surveillance report 2023. Geneva: World Health Organization; 2024.
26. . Forslund O, Hjelm M, El-Ali R, Johnsson A, Bjartling C. Mycoplasma genitalium and Macrolide Resistance-associated Mutations in the Skåne Region of Southern Sweden 2015. Acta Dermato-Venereologica. 2017;97(10):1235-8.
27. Chua T-P, Vodstrcil LA, Murray GL, Plummer EL, Jensen JS, Unemo M, et al. Evolving patterns of macrolide and fluoroquinolone resistance in Mycoplasma genitalium: an updated systematic review and meta-analysis. The Lancet Microbe. 2025;6(7).
28. Tagg KA, Jeoffreys NJ, Couldwell DL, Donald JA, Gilbert GL. Fluoroquinolone and macrolide resistance-associated mutations in Mycoplasma genitalium. Journal of Clinical Microbiology. 2013;51(7):2245-9.
29. Boschiero MN, Sansone NMS, Matos LR, Marson FAL. Efficacy of Doxycycline as Preexposure and/or Postexposure Prophylaxis to Prevent Sexually Transmitted Diseases: A Systematic Review and Meta-Analysis. Sexually Transmitted Diseases. 2025;52(2):65-72.
30. Sokoll PR, Migliavaca CB, Döring S, Traub U, Stark K, Sardeli AV. Efficacy of postexposure prophylaxis with doxycycline (Doxy-PEP) in reducing sexually transmitted infections: a systematic review and meta-analysis. Sexually Transmitted Infections. 2025;101(1):59-67.
31. Jarolimova J, Bassett IV, Platt L, Germain C, Parker RA, Ard KL. Changes in clinic-level STI burden after doxycycline post-exposure prophylaxis implementation in an urban sexual health clinic. Sexually Transmitted Diseases. 9900:10.1097/OLQ.0000000000002206.
32. Traeger MW, Leyden WA, Volk JE, Silverberg MJ, Horberg MA, Davis TL, et al. Doxycycline Postexposure Prophylaxis and Bacterial Sexually Transmitted Infections Among Individuals Using HIV Preexposure Prophylaxis. JAMA Internal Medicine. 2025;185(3):273-81.
33. Sankaran M, Glidden DV, Kohn RP, Nguyen TQ, Bacon O, Buchbinder SP, et al. Doxycycline Postexposure Prophylaxis and Sexually Transmitted Infection Trends. JAMA Internal Medicine. 2025;185(3):266-72.
34. Soge OO, Thibault CS, Cannon CA, McLaughlin SE, Menza TW, Dombrowski JC, et al. Potential Impact of Doxycycline Post-Exposure Prophylaxis on Tetracycline Resistance in Neisseria gonorrhoeae and Colonization With Tetracycline-Resistant Staphylococcus aureus and Group A Streptococcus. Clinical Infectious Diseases. 2025;80(6):1188-96.
35. Helekal D, Mortimer TD, Grad YH. Expansion of tetM-Carrying Neisseria gonorrhoeae in the United States, 2018–2024. New England Journal of Medicine. 2025;393(2):198-200.
36. Bercot B, Assoumou L, Caméléna F, Voitichouk C, Mérimèche M, Ouattara M, et al. Antimicrobial drug-resistant Neisseria gonorrhoeae (GC) infections in men using doxycycline postexposure prophylaxis. A substudy of the ANRS 174 DOXYVAC trial. Clinical Infectious Diseases. 2025.
37. Reichert E, Grad YH. Effects of doxycycline post-exposure prophylaxis for prevention of sexually transmitted infections on gonorrhoea prevalence and antimicrobial resistance among men who have sex with men in the USA: a modelling study. Lancet Microbe. 2024;5(11):100926.
38. . Suchland RJ, Sandoz KM, Jeffrey BM, Stamm WE, Rockey DD. Horizontal Transfer of Tetracycline Resistance among Chlamydia spp. In Vitro. Antimicrobial Agents and Chemotherapy. 2009;53(11):4604-11.
39. Marti H, Kim H, Joseph SJ, Dojiri S, Read TD, Dean D. Tet(C) Gene Transfer between Chlamydia suis Strains Occurs by Homologous Recombination after Co-infection: Implications for Spread of Tetracycline-Resistance among Chlamydiaceae. Frontiers in Microbiology. 2017;Volume 8 - 2017.
40. Kong FYS, Kenyon C, Unemo M. Important considerations regarding the widespread use of doxycycline chemoprophylaxis against sexually transmitted infections. Journal of Antimicrobial Chemotherapy. 2023;78(7):1561-8.
41. Jensen JS, Cusini M, Gomberg M, Moi H, Wilson J, Unemo M. 2021 European guideline on the management of Mycoplasma genitalium infections. Journal of the European Academy of Dermatology and Venereology. 2022;36(5):641-50.
42. Luetkemeyer AF, Donnell D, Dombrowski JC, Cohen S, Grabow C, Brown CE, et al. Postexposure Doxycycline to Prevent Bacterial Sexually Transmitted Infections. New England Journal of Medicine. 2023;388(14):1296-306.
43. Kenyon C, Gestels Z, Vanbaelen T, Abdellati S, Van Den Bossche D, De Baetselier I, et al. Doxycycline PEP can induce doxycycline resistance in Klebsiella pneumoniae in a Galleria mellonella model of PEP. Frontiers in Microbiology. 2023;14:1208014.
44. Vanbaelen T, Manoharan-Basil SS, Kenyon C. Doxy-PEP could select for ceftriaxone resistance in Neisseria gonorrhoeae. Lancet Infectious Diseases 2025;25(6):E316-E.
45. Mortimer TD, Grad Y. A genomic perspective on The near-term impact of doxycycline post-exposure prophylaxis on Neisseria gonorrhoeae antimicrobial resistance. Sexually Transmitted Diseases. 2024;51(1):S30-S1.
46. Yee WX, Elsener T, Cehovin A, Maiden MCJ, Tang CM. Evolution and exchange of plasmids in pathogenic Neisseria. mSphere. 2023;8(6):15.
47. Elsener TA, Cehovin A, Philp C, Fortney K, Spinola SM, Maiden MCJ, et al. Origin, evolution, and success of pbla, the gonococcal beta-lactamase plasmid, and implications for public health. PLoS Pathogens. 2025;21(5):e1013151.
48. Cehovin A, Harrison OB, Lewis SB, Ward PN, Ngetsa C, Graham SM, et al. Identification of novel Neisseria gonorrhoeae lineages harboring resistance plasmids in coastal Kenya. Journal of Infectious Diseases. 2018;218(5):801-8.
49. Hu D, Wang S, Xu M, Zhang J, Luo X, Zhou W, et al. Double bla(KPC-2) copies quadrupled minimum inhibitory concentration of ceftazidime-avibactam in hospital-derived Klebsiella pneumoniae. Microbiololgy Spectrum. 2024;12(8):e0033124.
50. Attalla ET, Khalil AM, Zakaria AS, Baker DJ, Mohamed NM. Genomic characterization of colistin-resistant Klebsiella pneumoniae isolated from intensive care unit patients in Egypt. Annals of Clinical Microbiology and Antimicrobiology. 2023;22(1):82.
51. Baudry PJ, Nichol K, DeCorby M, Lagacé-Wiens P, Olivier E, Boyd D, et al. Mechanisms of resistance and mobility among multidrug-resistant CTX-M-producing Escherichia coli from Canadian intensive care units: the 1st report of QepA in North America. Diagnostic Microbiology and Infectious Diseases. 2009;63(3):319-26.
52. Iroha IR, Esimone CO, Neumann S, Marlinghaus L, Korte M, Szabados F, et al. First description of Escherichia coli producing CTX-M-15- extended spectrum beta lactamase (ESBL) in out-patients from south eastern Nigeria. Annals of Clinical Microbiology and Antimicrobials. 2012;11:19.
53. Shawa M, Furuta Y, Paudel A, Kabunda O, Mulenga E, Mubanga M, et al. Clonal relationship between multidrug-resistant Escherichia coli ST69 from poultry and humans in Lusaka, Zambia. FEMS Microbiology Letters. 2022;368(21-24):11.
54. Gestels Z, Manoharan-Basil SS, Kenyon C. Doxycycline post exposure prophylaxis could select for cross-resistance to other antimicrobials in various pathogens: An in silico analysis. International Journal of STDs and AIDS. 2023;34(13):962-8.
55. Kenyon C. Doxycycline post-exposure prophylaxis could theoretically select for resistance to various antimicrobials in 19 pathobionts: an in silico analysis. International Journal of STDs and AIDS. 2024;142:3.
56. Carpenter L, Miller S, Flynn E, Choo JM, Collins J, Shoubridge AP, et al. Exposure to doxycycline increases risk of carrying a broad range of enteric antimicrobial resistance determinants in an elderly cohort. Journal of Infection. 2024;89(4).
57. Vento TJ, Cole DW, Mende K, Calvano TP, Rini EA, Tully CC, et al. Multidrug-resistant gram-negative bacteria colonization of healthy US military personnel in the US and Afghanistan. BMC Infectious Diseases. 2013;13:11.
58. Kantele A, Mero S, Lääveri T. Doxycycline as an antimalarial: Impact on travellers? diarrhoea and doxycycline resistance among various stool bacteria-Prospective study and literature review. Travel Medicine and Infectious Disease. 2022;49:11.
59. Raccagni AR, Diotallevi S, Lolatto R, Bruzzesi E, Badalucco Ciotta F, Ponta G, et al. Antimicrobial use for the treatment of bacterial sexually transmitted infections among doxycycline post-exposure prophylaxis (DoxyPEP) users in Milan, Italy. Journal of Antimicrobial Chemotherapy. 2025;80(9):2484-6.
60. Chu VT, Glascock A, Donnell D, Grabow C, Brown CE, Ward R, et al. Impact of doxycycline post-exposure prophylaxis for sexually transmitted infections on the gut microbiome and antimicrobial resistome. Nature Medicine. 2025;31(1):207-17.
61. Knodel S, Main L, DeLeon M, Lamont A, Edward J, Gupta AK, et al. Impact of doxycycline pre-exposure prophylaxis (doxyPrEP) for sexually transmitted infections on the microbiome of men who have sex with men on HIV PrEP. Nature Communications. 2025;16(1):6143.
62. Raccagni AR, Bruzzesi E, Castagna A, Nozza S. Doxycycline postexposure prophylaxis may delay seroconversion in incident syphilis. Sexually Transmitted Infections. 2024;100(6):397.
63. Vanbaelen T, Rotsaert A, De Baetselier I, Platteau T, Hensen B, Reyniers T, et al. Doxycycline post-exposure prophylaxis among men who have sex with men and transgender women in Belgium: awareness, use and antimicrobial resistance concerns in a cross-sectional online survey. Sexually Transmitted Infections. 2025;101(1):34-40.
64. Teker B, Hoornenborg E, Schim van der Loeff MF, Boyd A, Heijne JC, Prins M, et al. Emergent informal use of doxycycline post- and pre-exposure prophylaxis among men who have sex with men and transgender and gender diverse people, the Netherlands, 2024. Euro Surveillance. 2025;30(26).
65. Ehsan R, D'Angelo AB, Westmoreland DA, Grov C. Perceptions about doxycycline post-exposure prophylaxis (Doxy-PEP) as an STI-prevention strategy among gay and bisexual men (GBM) in the United States: Results from a qualitative study. Preventative Medicine. 2024;183:107977.
66. Folkhälsomyndigheten. Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner 2024.
67. DoxyPEP: Queer Health; https://www.queerhealth.info/projects/doxypep.

Läget i Sverige gällande bakteriella STI och resistensepidemiologi beskrivs deskriptivt utifrån de data som samlas in och publiceras av Folkhälsomyndigheten. Där ordinarie övervakning saknas har vi kompletterat med resultat från studier som undersökt detta när det var möjligt.

Under framtagandet av detta kunskapsunderlag har vi haft dialog med, och samlat in synpunkter från, en extern referensgrupp. Referensgruppen bestod av nominerade deltagare från följande myndigheter, verksamheter, professionsföreningar och delar av kunskapsstyrningen:

• Läkemedelsverket
• NAG Strama (under NPO Infektion)
• NAG Venereologi (under NPO hud- och könssjukdomar)
• Sektionen för Venereologi och Genital Dermatologi (SVGD, under Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologi)
• Svenska infektionsläkarföreningen (SILF)
• Smittskyddsläkarföreningen (SMLF)
• Smittskyddssjuksköterskaföreningen (3SF)
• Referenslaboratorium USÖ – sexuellt överförbara infektioner
• Venhälsan

Vi har även haft dialog med motparter från flera nordiska länder: Finland, Norge, Danmark och Island.

För att skapa en bild av aktuell efterfrågan och förstå attityder, kunskap och beteenden kring användningen av Doxy-PEP bland olika grupper, genomförde vi ett samråd med representanter från hälso- och sjukvården samt det civila samhället.

I samrådet deltog fem personer med erfarenhet av att möta målgrupper i sinaarbeten i Stockholmsregionen samt med kännedom om situationen i Örebro och Göteborg. Perspektiv från andra delar av landet (städer eller landsbygd) var därmed inte representerade. Följande organisationer deltog: Venhälsan, Mikahälsan, Läkare i Världen, Stockholms mottagning för sexuell hälsa och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL).

En genomgång av vetenskaplig litteratur om Doxy-PEP kopplat till kunskap, attityder och bruk hos målgrupper (Europa och USA) utgjorde en grund för en semistrukturerad intervjuguide för kunskapsunderlagets syfte. Den anpassades sedan i samarbete med experter inom sexuell hälsa vid Folkhälsomyndigheten. Resultaten från diskussionen i samrådet kodades i en tematisk analys som deltagarna fick möjlighet att validera.

En begränsad systematisk översikt utfördes med stöd av kunskapsstödgruppen för litteraturöversikter vid Folkhälsomyndigheten.

Sökningen i litteraturen vägleddes av följande frågeställning: Kan doxycyklin selektera för resistens mot beta-laktamer (inte penicilliner) eller ciprofloxacin i följande non-target patogena bakteriearter: S. aureus, E. coli, K. pneumoniae, N. gonorrhoeea, S. pneumoniae, eller GAS (S. pyogenes)?

Följande tilläggskriterier styrde sökningen:

1. Ej avgränsat till observationsstudier från isolat från djur eller miljö. Kan vara in vitro-selektion, observation från humanisolat, eller djurmodell (försöksdjur), men inte enbart observation i isolat från andra djur (vilda djur, jordbruk eller husdjur) eller miljö.
2. Om en studie visar aktiv selektion ska det vara rätt riktning, det vill säga att doxycyklin selekterar för resistens mot beta-laktamer eller ciprofloxacin. Även isolat i populationer som har exponerats för doxycyklin är relevanta, exempelvis i population som har behandlats med doxycyklin.
3. Om studien inte visar aktiv selektion utan observerar sam-resistens, är det relevant om man undersökt möjlighet till sam-selektion (på engelska: potential for co-selection). Enbart observationer av resistens (exempelvis andel med resistens i en urvalsgrupp) är inte relevant, om man inte studerat association mellan resistenser. Observation av till exempel resistens på samma plasmid är dock relevant.

Granskning av abstrakt och fulltext utfördes av en utredare. Vid granskning av heltext utfördes en bedömning av relevans och kvalitet, inklusive begränsningar i studieupplägg eller risk för bias utifrån mall (nedan). Stickprov, om minst 10 procent, utfördes av en annan utredare. Efter utförd granskning av stickprov, jämfördes bedömningar i dialog mellan utredare för att uppnå eller bekräfta samsyn kring relevans och inklusion.

• 1291 abstrakt och titlar granskades. Stickprovet innehöll 130 slumpvis utvalda artiklar.
• 34 artiklar granskades i heltext. Fyra slumpvis valda artiklar granskades i heltext för stickprovet. 14 artiklar exkluderades då man inte undersökt möjlighet till sam-selektion eller association. En exkluderades då den inte var relevant för frågan.
• 19 artiklar utifrån sökningen inkluderades i litteraturöversikten. En artikel som publicerades efter sökningsdatum inkluderades i översikten. Alla 20 artiklar beskrivs i tabell 1. Referenser listas i bilaga 3.
• Resultat från litteraturöversikten beskrivs i en narrativ analys (bilaga 3).

a: inklusive kvalitet, 5 högst

För varje artikel som granskades i heltext fylldes i en mall med följande indelning:

• Författare och publiceringsdatum
• Typ av forskning (kvantitativ, kvalitativ eller så kallad mixed methods) och forskningsupplägg
• Beskrivning av population och miljö såsom antal deltagare och demografiska data
• Sammanfattning av forskningsresultat
• Beskrivning av begränsningar till forskning samt kommentarer om kvalitet

Sökträffar som exporterats till EndNote för vidare analys är de 554 på rad 13.

Sökträffar som exporterats till EndNote för vidare analys är de 596 på rad 5.

Sökträffar som exporterats till EndNote för vidare analys är de 986 på rad 13.

Resistens mot andra typer av antibiotika, särskilt det viktiga behandlingsalternativet ceftriaxon, en betalaktam, har observerats hos N. gonorrhoeae. Därför har flera studier undersökt fall av samresistens och samband mellan resistens och olika typer av antibiotika hos N. gonorrhoeae. Poncin et al. beskriver behandlingssvikt hos en fransk patient med N. gonorrhoeae efter behandling med ceftriaxon och doxycyklin (1). Mortimer och Grad beskriver ett positivt samband mellan resistens mot tetracykliner och resistens mot exempelvis ceftriaxon och ciprofloxacin hos N. gonorrhoeae (2). Vanbaelen et al. beskriver ett liknande fynd för ceftriaxon i resultaten för DoxyPEP studien av Leutkemeyer et al (3, 4). Samtidigt beskriver Leutkemeyer et al. att det saknades skillnader i samband mellan resistensnivåer i isolat från gruppen som använde Doxy-PEP och gruppen som inte använde Doxy-PEP, när grupperna jämfördes (5). Det var få isolat av N. gonorrhoeae som hittades och analyserades i DoxyPEP studien (4, 5).

Bercot et al. jämförde fynd av resistens mot flera typer av antibiotika i N. gonorrhoeae från deltagare i gruppen som använde Doxy-PEP och gruppen som inte använde Doxy-PEP i DOXYVAC studien (6). En liknande andel isolat med resistens mot ciprofloxacin sågs oavsett användning av Doxy-PEP. En högre andel N. gonorrhoeae med minskad känslighet mot cefixim sågs i gruppen som använde Doxy-PEP (32,3 procent) jämfört med gruppen som inte använde Doxy-PEP (10 procent). Fler N. gonorrhoeae från gruppen som använde Doxy-PEP (22,2 procent jämfört med 7,5 procent) bar även på både genvarianten som medförde minskad känslighet mot cefixim (penA34.007), och en gen som medför hög resistens mot tetracykliner (tetM).

Flera analyser av sekvenserade N. gonorrhoeae och andra besläktade Neisseria-arter beskriver hur sam-selektion av resistens mot betalaktamer kan ske vid exponering mot doxycklin. En vanlig plasmid i N. gonorrhoeae, pConj, bär på en gen som medför resistens mot tetracykliner. Denna plasmid kan mobilisera en annan vanlig plasmid i N. gonorrhoeae, pbla, som bär på en gen som medför resistens mot betalaktamer (7-9). Resistensgenen som bärs av pbla, blaTEM, kan i andra bakteriearter mutera och medföra resistens mot andra betalaktam-antibiotika, till exempel ceftriaxon (9). Denna gen sågs hos en större andel N gonorrhoeae från gruppen som använde Doxy-PEP än från gruppen som inte använde Doxy-PEP i DOXYVAC studien, samtidigt som inga N gonorrhoeae med resistens mot ceftriaxon hittades (6). Flera studier krävs för att undersöka relevansen av denna möjliga väg för resistensutveckling mot exempelvis ceftriaxon, som skulle kunna sam-selekteras och spridas hos N. gonorrhoeae.

Det finns flera exempel i studier på isolat av E. coli och K. pneumoniae där gener som medför resistens mot doxycyklin och andra typer av antibiotika såsom betalaktamer eller ciprofloxacin, identifieras på samma plasmid, Detta innebär att sam-selektion av annan resistens vid användning av doxycyklin är möjlig (10-14). Samband mellan resistens mot tetracykliner och andra typer av antibiotika har studerats hos K. pneumoniae, E. coli, S. aureus, S. pneumoniae och S. pyogenes (15, 16).

För E. coli och K. pneumoniae sågs ett positivt samband mellan resistens mot tetracykliner och ceftriaxon och liknande betalaktamer, samt fluorokinoloner. För S. aureus sågs ett positivt samband mellan resistens mot tetracykliner och resistens mot ceftriaxon i en av studierna men inte i andra. Båda studier visade ett positivt samband mellan resistens mot tetracykliner och resistens mot fluorokinoloner. I en studie sågs inget samband mellan resistens mot relevanta antibiotika hos S. pneumoniae och S. pyogenes medan ett positivt samband mellan resistens mot tetracykliner och ceftriaxon sågs för samma arter i Kenyon 2024 (15, 16). För resistens mot tetracykliner och resistens mot en kinolon sågs ett positivt samband för S. pneumoniae och ett negativt samband för S. pyogenes i Kenyon 2024 (16).

Tre studier undersökte användning av doxycyklin för andra syften och resistens mot olika antibiotika. I en studie vid flera äldreboenden sågs ett samband mellan användning av doxycyklin och bärarskap av flera resistensgener, som ger resistens mot exempelvis ciprofloxacin. Samtidigt sågs en mindre påverkan på mikrobiomet vid användning av doxycyklin än vid andra antibiotika (17). De andra två studierna jämförde människor som reste och använde doxycyklin som profylax mot malaria med en grupp som reste utan att använda doxycyklin.

En av de två studierna undersökte skillnader mellan bärarskap av särskilda bakterier som är resistenta mot visa betalaktamer (ESBL-producerande Enterobacterales, i detta fall samtliga E. coli) och såg ingen signifikant skillnad vid användning av doxycyklin. Samtidigt ingick få isolat i studien, och sam-resistens mellan doxycyklin och betalaktamer var vanlig (18).

Den andra studien jämförde en grupp militärer som var stationerade utomlands, som alla fick doxycyklin som profylax mot malaria, med en grupp som var stationerade i hemlandet (USA). Studien visade ett samband mellan bärarskap av multiresistenta E. coli och stationering utomlands. Detta samband är svårtolkat eftersom det var små tal även i denna studie och det finns andra faktorer som kan påverka bärarskap av multiresistenta bakterier kopplat till stationering utomlands än användning av doxycyklin (19).

En studie har försökt likna användning av Doxy-PEP med K. pneumoniae i en in vivo infektionsmodell i Galleria mellonella (en larv). I denna studie utvecklades resistens mot doxycyklin hos K. pneumoniae. Dessutom ökade resistensen mot ceftriaxon och ciprofloxacin (20, 21). Det är emellertid svårt att bedöma om denna modell speglar verklig användning av Doxy-PEP.

Det finns förutsättningar för samselektion av resistens mot betalaktamer och ciprofloxacin vid användning av doxycyklin hos flera relevanta bakteriearter. Det krävs fler studier och uppföljning av användning av Doxy-PEP för att tydligare utröna om och i vilken omfattning samselektion av resistens sker i bakterier som bärs av människor.

Det finns fler relevanta bakteriearter som kan påverkas av användning av Doxy-PEP, samt fler typer av antibiotika. En mer omfattande litteraturöversikt skulle krävas för en heltäckande beskrivning av problematiken.

1. Poncin T, Fouere S, Braille A, Camelena F, Agsous M, Bebear C, et al. Multidrug-resistant Neisseria gonorrhoeae failing treatment with ceftriaxone and doxycycline in France, November 2017. Eurosurveillance. 2018;23(21):6-8.
2. Mortimer TD, Grad Y. A Genomic Perspective on The Near-term Impact of Doxycycline Post-exposure Prophylaxis On Neisseria Gonorrhoeae Antimicrobial Resistance. Sexually Transmitted Diseases. 2024;51(1):S30-S1.
3. Vanbaelen T, Manoharan-Basil SS, Kenyon C. Doxy-PEP could select for ceftriaxone resistance in Neisseria gonorrhoeae. Lancet Infectious Diseases. 2025;25(6):E316-E.
4. Luetkemeyer AF, Donnell D, Dombrowski JC, Cohen S, Grabow C, Brown CE, et al. Postexposure Doxycycline to Prevent Bacterial Sexually Transmitted Infections. New England Journal of Medicine. 2023;388(14):1296-306.
5. Luetkemeyer AF, Donnell D, Celum C. Doxy-PEP could select for ceftriaxone resistance in Neisseria gonorrhoeae - Authors' reply. Lancet Infectious Diseases. 2025;25(6):e317.
6. Bercot B, Assoumou L, Caméléna F, Voitichouk C, Mérimèche M, Ouattara M, et al. Antimicrobial drug-resistant Neisseria gonorrhoeae (GC) infections in men using doxycycline postexposure prophylaxis. A substudy of the ANRS 174 DOXYVAC trial. Clinical Infectious Diseases. 2025.
7. Yee WX, Elsener T, Cehovin A, Maiden MCJ, Tang CM. Evolution and exchange of plasmids in pathogenic Neisseria. mSphere. 2023;8(6):15.
8. Cehovin A, Harrison OB, Lewis SB, Ward PN, Ngetsa C, Graham SM, et al. Identification of Novel Neisseria gonorrhoeae Lineages Harboring Resistance Plasmids in Coastal Kenya. Jouranl of Infectious Diseases. 2018;218(5):801-8.
9. Elsener TA, Cehovin A, Philp C, Fortney K, Spinola SM, Maiden MCJ, et al. Origin, evolution, and success of pbla, the gonococcal beta-lactamase plasmid, and implications for public health. PLoS Pathogens. 2025;21(5):e1013151.
10. Hu D, Wang S, Xu M, Zhang J, Luo X, Zhou W, et al. Double bla(KPC-2) copies quadrupled minimum inhibitory concentration of ceftazidime-avibactam in hospital-derived Klebsiella pneumoniae. Microbiology Spectrum. 2024;12(8):e0033124.
11. Attalla ET, Khalil AM, Zakaria AS, Baker DJ, Mohamed NM. Genomic characterization of colistin-resistant Klebsiella pneumoniae isolated from intensive care unit patients in Egypt. Annals of Clinical Microbiology and Antimicrobials. 2023;22(1):82.
12. Baudry PJ, Nichol K, DeCorby M, Lagacé-Wiens P, Olivier E, Boyd D, et al. Mechanisms of resistance and mobility among multidrug-resistant CTX-M-producing Escherichia coli from Canadian intensive care units: the 1st report of QepA in North America. Diagnostic Microbiology and Infectious Diseases. 2009;63(3):319-26.
13. Iroha IR, Esimone CO, Neumann S, Marlinghaus L, Korte M, Szabados F, et al. First description of Escherichia coli producing CTX-M-15- extended spectrum beta lactamase (ESBL) in out-patients from south eastern Nigeria. Annals of Clinical Microbiology and Antimicrobials. 2012;11:19.
14. Shawa M, Furuta Y, Paudel A, Kabunda O, Mulenga E, Mubanga M, et al. Clonal relationship between multidrug-resistant Escherichia coli ST69 from poultry and humans in Lusaka, Zambia. FEMS Microbiology Letters. 2022;368(21-24):11.
15. Gestels Z, Manoharan-Basil SS, Kenyon C. Doxycycline post exposure prophylaxis could select for cross-resistance to other antimicrobials in various pathogens: An in silico analysis. International Journal of STDs and AIDS. 2023;34(13):962-8.
16. Kenyon C. Doxycycline post-exposure prophylaxis could theoretically select for resistance to various antimicrobials in 19 pathobionts: an in silico analysis. International Journal of Infectious Diseases. 2024;142:3.
17. Carpenter L, Miller S, Flynn E, Choo JM, Collins J, Shoubridge AP, et al. Exposure to doxycycline increases risk of carrying a broad range of enteric antimicrobial resistance determinants in an elderly cohort. Journal of Infection. 2024;89(4).
18. Kantele A, Mero S, Lääveri T. Doxycycline as an antimalarial: Impact on travellers? diarrhoea and doxycycline resistance among various stool bacteria-Prospective study and literature review. Travel Medicine and Infectious Diseases. 2022;49:11.
19. Vento TJ, Cole DW, Mende K, Calvano TP, Rini EA, Tully CC, et al. Multidrug-resistant gram-negative bacteria colonization of healthy US military personnel in the US and Afghanistan. BMC Infectious Diseases. 2013;13:11.
20. Kenyon C, Gestels Z, Vanbaelen T, Abdellati S, Van Den Bossche D, De Baetselier I, et al. Doxycycline PEP can induce doxycycline resistance in Klebsiella pneumoniae in a Galleria mellonella model of PEP. Frontiers in Microbiology. 2023;14:1208014.
21. Kenyon C, Abdellati S, Xavier BB, De Baetselier I, Gestels Z, Manoharan-Basil S, et al. Doxycycline PEP can induce doxycycline resistance in Klebsiella pneumoniae -an in vivo study in Galleria mellonella. Sexually Transmitted Diseases. 2024;51(1):S307-S8.