Denna rapport är en aktivitet i den nationella handlingsplanen mot hiv, aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner. Rapportens analyser bygger på data från 2015–2024, insamlat från flera källor, för att ge en så fullständig bild som möjligt av det epidemiologiska läget.

Under perioden 2015–2024 har antalet fall av klamydia och hiv i Sverige minskat, medan antalet gonorréfall har ökat kontinuerligt. Syfilisfallen ökade fram till 2021 och har sedan minskat till 2024.

Bland män som har sex med män (MSM) observeras de senaste åren färre rapporterade hivfall med smittland Sverige. Samtidigt står MSM för i genomsnitt 54 procent av gonorréfallen och 78 procent av syfilisfallen per år, trots en nyligen observerad minskning av syfilisfall under 2024.

Under perioden 2015–2024 har antalet rapporterade fall med en hivinfektion bland unga och unga vuxna (15–29 år) minskat. Incidensen av klamydia bland unga har också minskat. Incidensen av syfilis har ökat fram till 2021 och sedan minskat. Däremot har gonorré ökat bland unga med i genomsnitt 7 procent per år, främst bland kvinnor och män i åldern 20–29 år.

Personer födda i högendemiska områden för hiv står för i genomsnitt 77 procent av alla utrikesfödda hivfall. Den epidemiologiska trenden för rapporterade hivfall sammanfaller till stor del med migrationsflödet.

Antalet personer i Sverige som har fått hivinfektion genom att dela oren injektionsutrustning är numera lågt.

För transpersoner och personer med erfarenhet av sex mot ersättning finns begränsade data om förekomsten av hiv och STI, i både Sverige och länder med liknande hälsosystem och epidemiologiska förhållanden.

Antal personer i Sverige som lever med diagnostiserad hiv har ökat från cirka 6 800 personer 2015 till omkring 8 600 personer 2024. År 2024 var 60 procent män och 40 procent kvinnor. Majoriteten var 40–59 år och tvåtredjedelar var födda utomlands.

De epidemiologiska trenderna skiljer sig avsevärt mellan de prioriterade grupperna. Detta understryker vikten av att följa upp varje grupp för att säkerställa att åtgärder är målgruppsanpassade och effektiva.

Denna rapport kan användas som en baslinje inför genomförandet av den nationella handlingsplanen mot hiv, aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner. Det är viktigt att fortsätta följa den epidemiologiska utvecklingen för att kunna utvärdera effekten av insatser.

This report is an activity in the national action plan against HIV, AIDS and other sexually transmitted infections. Its analyses are based on data from 2015–2024, collected from multiple sources, to provide the most comprehensive picture possible of the epidemiological situation.

During the period 2015–2024, the number of chlamydia and HIV cases in Sweden decreased, while the number of gonorrhea cases increased continuously. Syphilis cases increased until 2021 and then decreased through 2024.

In recent years, fewer HIV cases with Sweden as the country of infection have been reported among MSM. However, MSM account for an average of 54% of gonorrhea cases and 78% of syphilis cases per year, despite a recently observed decrease in syphilis cases during 2024.

During 2015–2024, the number of reported HIV cases among young people and young adults (ages 15–29) decreased and the incidence of chlamydia among young people also decreased. The incidence of syphilis increased until 2021 and then decreased. However, gonorrhea increased among young people by an average of 7% per year, primarily among women and men aged 20–29.

People born in high-endemic areas for HIV account for an average of 77% of all foreign-born HIV cases. The epidemiological trend for reported HIV cases largely coincides with migration flows.

The number of people in Sweden who have acquired HIV infection through sharing contaminated injection equipment is low.

For transgender people and people with experience of transactional sex, there is limited data on the prevalence of HIV and sexually transmitted infections, both in Sweden and in countries with similar health systems and epidemiological conditions.

The number of people living with diagnosed HIV in Sweden increased from approximately 6,800 in 2015 to around 8,600 in 2024. In 2024, 60% of those were men and 40% were women, mostly aged 40–59, and two-thirds were born abroad.

The epidemiological trends differ significantly between the priority groups. This underscores the importance of monitoring each group to ensure that interventions are tailored and effective.

This report can be used as a baseline for the implementation of the national action plan against HIV, AIDS, and certain other sexually transmitted infections. It is important to continue monitoring epidemiological developments in order to evaluate the effectiveness of interventions.

Denna rapport är en del av arbetet med den nationella strategin mot hiv, aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner (STI) samt dess tillhörande handlingsplan. Handlingsplanen identifierar aktiviteter som syftar till att skapa en effektiv, jämlik och kunskapsbaserad hiv- och STI-prevention. Som en central del av detta arbete har Folkhälsomyndigheten tagit fram ett kunskapsunderlag med fördjupade analyser av det epidemiologiska läget för hiv, klamydia, gonorré och syfilis. Underlaget fokuserar på de prioriterade grupper som definierats i strategin och syftar till att öka förståelsen för de epidemiologiska förändringar som skett över tid. Målet är att stärka det preventiva arbetet och bidra till att minska spridningen av hiv och STI i de identifierade grupperna.

Denna första rapport presenterar fördjupade analyser av baslinjedata för perioden 2015–2024 inför genomförandet av handlingsplanen. Under strategiperioden 2024–2035 kommer en uppdaterad version av rapporten att tas fram, med aktuella siffror för de kommande åren. Publikationen riktar sig främst till smittskyddsenheter samt hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar med hiv och STI. Rapporten kan användas som ett kunskapsunderlag för Folkhälsomyndighetens preventionsinsatser.

Kunskapsunderlaget har tagits fram av Folkhälsomyndigheten. Myndigheten vill rikta ett stort tack till de regionala smittskyddsenheterna för deras värdefulla bidrag. Ansvarig enhetschef för arbetet har varit Maria Axelsson, och projektledare har varit Lilian van Leest och Katerina Crawford, alla från enheten för epidemiologisk uppföljning.

Folkhälsomyndigheten

Anna Bessö

Avdelningen för folkhälsoanalys och datautveckling

Folkhälsomyndigheten tog 2024 fram en reviderad nationell strategi mot hiv, aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner (STI) (1). Det övergripande målet med strategin är att överföring av hiv och STI ska begränsas genom att skapa samhälleliga förutsättningar för en god, jämlik och jämställd sexuell och reproduktiv hälsa för personer i hela landet samt att personer som lever med hiv ska ha likvärdiga livsvillkor och likvärdig livskvalitet som befolkningen i stort. En handlingsplan som konkretiserar strategin togs fram under 2025 (2). I handlingsplanen identifieras bland annat aktiviteter som bidrar till en effektiv, jämlik och kunskapsbaserad hiv- och STI-prevention.

År 2025 fick Folkhälsomyndigheten ett regeringsuppdrag att stärka genomförandet av den nationella strategin och handlingsplanen mot hiv, aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner (3). En av dessa aktiviteter är att genomföra regelbundna fördjupade analyser av det epidemiologiska läget för hiv och STI för de identifierade prioriterade grupperna. Den här första rapporten sammanställer det epidemiologiska läget och sjukdomstrender för hiv, klamydia, gonorré och syfilis bland prioriterade grupper under perioden 2015–2024 och riktar sig till smittskyddsenheter samt hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar med hiv och STI. Rapporten kommer att uppdateras med aktuell statistik under strategiperioden 2024–2035.

Rapporten inleds med en bakgrundsbeskrivning av de prioriterade grupperna som definierats i den nationella strategin och handlingsplanen mot hiv, aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner. Därefter beskrivs de källor som använts för denna rapport, framför allt Sminet, men även andra källor såsom enkäter och en kartläggande litteraturöversikt. Huvuddelen av rapporten består av redovisning av resultaten från den epidemiologiska analysen per sjukdom (hiv, klamydia, gonorré och syfilis) och per prioriterad grupp under 2015–2024. Detta följs av en diskussion om händelser med potentiell inverkan på epidemiologin samt beteenden och riskfaktorer per prioriterad grupp. Rapporten avslutas med rekommendationer om fortsatt uppföljning.

I bilaga 1 finns sjukdomsbeskrivningar, i bilaga 2 redovisas metoder för analys av Sminetdata, i bilaga 3 presenteras metod för litteraturöversikten och i bilaga 4 beskrivs styrkor och begränsningar i rapporten.

I den nationella strategin mot hiv, aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner definieras följande prioriterade grupper: män som har sex med män (MSM), personer som kommer till Sverige från högendemiska områden, unga och unga vuxna, personer som injicerar droger, personer med erfarenhet av sex mot ersättning, transpersoner och personer som lever med hiv.

Denna rapport syftar till att öka kunskapen om och analysera förändringar av det epidemiologiska läget för hiv och de sexuellt överförbara infektionerna klamydia, gonorré och syfilis för de prioriterade grupperna under perioden 2015–2024. Rapporten kan användas som en baslinje för att jämföra med framtida epidemiologiska trender. Detta underlag möjliggör anpassning och utveckling av mer riktade förebyggande insatser för prioriterade grupper.

Följande frågor besvaras:

• Hur har det epidemiologiska läget för hiv och STI förändrats under perioden 2015–2024?
• Hur ser det epidemiologiska läget och trenderna för STI och hiv ut per prioriterad grupp?

Rapportens analyser bygger på data från 2015–2024 och hämtas från flera källor för att ge en så fullständig bild som möjligt av det epidemiologiska läget. Sminet, Sveriges nationella databas för anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar, används för att beskriva epidemiologin för hiv, klamydia, gonorré och syfilis i befolkningen totalt samt – i den mån det är möjligt – för identifierade prioriterade grupper. Viss information, såsom testning, beteende (till exempel kondomanvändning) eller viss grupptillhörighet (till exempel transpersoner eller personer som har sex mot ersättning), samlas dock inte systematiskt in i Sminet. Därför kompletteras Sminetdata med andra svenska datakällor samt en kartläggande litteraturöversikt, både nationell och internationell.

Analyser i denna rapport baseras huvudsakligen på data från Sminet (4). Sminet är en levande nationell databas för anmälning av smittsamma sjukdomar, där uppgifter kan uppdateras över tid vid komplettering av fall, och fall kan även makuleras. Metodbeskrivning för analys av Sminetdata finns i bilaga 2.

Sminet samlar in flera epidemiologiska variabler om varje rapporterat fall. Det tillåter dataanalys för följande prioriterade grupper: MSM, personer som kommer till Sverige från högendemiska områden för hiv, unga och unga vuxna samt personer som injicerar droger. De prioriterade grupperna är mycket heterogena och överlappande. En person kan tillhöra två eller flera grupper samtidigt – till exempel både vara från ett högendemiskt område för hiv och tillhöra MSM-gruppen.

InfCareHIV är ett nationellt kvalitetsregister för uppföljning av behandling, hälsa och livskvalitet bland personer som lever med hiv i Sverige. Anslutningsgraden är 100 procent. Alla landets infektions- och barnkliniker som handlägger personer med hiv (29 stycken) är anslutna till InfCareHIV. Täckningsgraden är över 99 procent, det vill säga mer än 99 procent av personerna med konstaterad hivdiagnos är anknutna till InfCareHIV (5).

UngKAB är Folkhälsomyndighetens nationella enkätbaserade undersökning om ungas hälsa, relationer och sexliv som går ut till ett slumpmässigt urval av personer i åldrarna 16–29 år. I denna rapport används resultaten från UngKAB15 och UngKAB23. UngKAB15 besvarades av 7 755 unga vilket motsvarar en svarsfrekvens på 26 procent (6). UngKAB23 besvarades av 9 444 unga vilket motsvarar en svarsfrekvens på 24 procent (7).

EMIS(European MSM Internet Survey)är en europeisk internetbaserad undersökning om behov, sexuella beteenden, risktagande, testningsvanor och kunskap om hiv och STI riktad till män som har sex med män, transpersoner och icke-binära personer som har sex med män. I denna rapport används svenska resultat från EMIS-2017 och EMIS-2024. EMIS bygger på ett självselekterat urval. I den svenska resultatdelen inkluderades svar från 4 008 respektive 2 530 deltagare för EMIS-2017 och EMIS-2024 (8, 9).

Vi har genomfört en kartläggande litteraturöversikt för att belysa kunskapen om det epidemiologiska läget för hiv och andra STI för perioden 2015 till 2024 bland transpersoner och personer med erfarenhet av sex mot ersättning. Litteraturen hade särskilt fokus på Sverige, Norden, Europa samt andra västerländska länder. Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed, Scopus och Web of Science under perioden 29 september till 27 oktober 2025. Publiceringsår avgränsades från 2010 till 2025, och språk begränsades till svenska och engelska. Totalt inkluderades 16 vetenskapliga artiklar i det slutgiltiga urvalet, varav sju om transpersoner, tre om personer med erfarenhet av sex mot ersättning samt fem rapporter och en studie som hittades utanför litteratursökningen. Metodbeskrivning för den kartläggande litteraturöversikten finns i bilaga 3.

Under perioden 2015–2024 rapporterades i genomsnitt 392 nyanmälda hivfall per år (spann 293–474 fall), vilket motsvarar en genomsnittlig incidens på 3,8 fall per 100 000 invånare (spann 2,8–4,6 per år) (figur 1). En stor del av de rapporterade fallen i Sverige har fått hivinfektionen före ankomst till Sverige, cirka 65 procent enligt Folkhälsomyndighetens uppskattning.

Det totala antalet rapporterade fall var relativt stabilt 2015–2019, men minskade 2020–2024, förutom 2022 då 442 fall registrerades, varav 102 var personer från Ukraina som kom till Sverige på grund av kriget. De flesta av dessa personer från Ukraina hade en sedan tidigare känd hivdiagnos med pågående antiretroviral behandling vid ankomsten till Sverige. Under hela perioden 2015–2024 minskade incidensen signifikant med 5 procent per år.

Figur 1. Incidensen av hivfall uppdelad på totalt antal fall och fall med födelseland Sverige per år under åren 2015–2024.

Majoriteten av fallen (i genomsnitt 80 procent per år, spann 75–89 procent) var personer som föddes utomlands, medan 18 procent (spann 11–23 procent) föddes i Sverige och för 2 procent (spann 0–4 procent) saknas uppgift om födelseland.

Under hela perioden 2015–2024 var hivinfektion vanligare bland män: i genomsnitt 64 procent per år (spann 60–69 procent). Även incidensen var högre bland män (i genomsnitt 4,8 per 100 000, spann 3,6–5,9) än bland kvinnor (i genomsnitt 2,8 per 100 000, spann 1,9–3,5). Trendanalyser visar på en statistiskt signifikant årlig minskning med 5 procent för män och 6 procent för kvinnor.

Flest fall förekom i åldersgruppen 30–39 år (i genomsnitt 33 procent per år; spann 30–36 procent).

Cirka två tredjedelar av fallen (i genomsnitt 65 procent per år, spann 58–69 procent) rapporterades från storstadsregioner, främst Stockholm (39 procent, spann 30–45 procent). Trendanalyser visar att under 2015–2018 ökade hivincidensen årligen i Stockholm, men takten avtog (från +8,8 procent 2016–17 till +1,4 procent 2017–18). Under 2019–2024 minskade incidensen årligen, och minskningstakten accelererade (från -2,1 procent 2018–19 till -17,9 procent 2023–24). Västra Götaland stod för 13 procent och Skåne för 14 procent av fallen (Västra Götaland: spann 10–17 procent; Skåne: spann 9–16 procent). I Västra Götaland sågs en årlig minskning på 6 procent, medan Skåne inte hade någon signifikant trend. Det sågs även en signifikant minskning av hivincidensen i övriga regioner med 5 procent per år (figur 2).

Figur 2. Incidensen av hivfall per 100 000 invånare i region Stockholm, Västra Götaland, Skåne och övriga regioner i Sverige per år under åren 2015–2024.

Den vanligaste smittvägen var genom sexuell kontakt med motsatt kön (i genomsnitt 45 procent per år, spann 38–50 procent), följt av sexuell kontakt med samma kön (33 procent, spann 27–39 procent). Andelen fall med smittväg sexuell kontakt med motsatt kön har minskat något under perioden 2015–2024, från cirka 50 procent till strax under 40 procent.

Andelen med smittland utanför Sverige var i genomsnitt 81 procent (spann 80–86 procent per år), medan 15 procent (spann 12–19 procent) hade smittland Sverige och för 3 procent (spann 1–6 procent) saknas information om smittland. Under perioden 2015–2024 har andelen fall med smittland Sverige minskat från cirka 18 procent år 2015–2017 till 13 procent år 2023–24.

Under perioden 2015–2024 rapporterades majoriteten av hivinfektionerna som hivbärare, i genomsnitt 83 procent (spann 81–86 procent per år). Cirka 11 procent rapporterades ha aids (spann 8–14 procent) och 4 procent ha primär hivinfektion (spann 1–5 procent). Andelen personer som rapporterades som hivbärare, ha aids eller en primär hivinfektion visade inga tydliga ökningar eller minskningar under perioden.

Dödsorsaksstatistik från Socialstyrelsen visar att under 2015–2024 avled i genomsnitt 10 personer per år (spann 7–15 personer) med aids i Sverige (10).

Baserat på Sminetdata uppskattas att i genomsnitt 44 procent (spann 40–48 procent per år) av de registrerade hivfallen under perioden 2020–2024 var nydiagnostiserade i Sverige, medan övriga hade diagnostiserats i andra länder före migration till Sverige (53 procent) eller så saknas information (3 procent). Osäkerheten i bedömningen är stor, eftersom tillgängliga diagnosdatum i vissa fall kan vara felaktiga eller ofullständiga.

Under de senaste 10 åren har klamydiaincidensen minskat med i genomsnitt 3,4 procent per år (figur 3). Sedan 2015 har det rapporterats i genomsnitt 33 000 klamydiafall per år (spann 26 392–38 046) med en motsvarande genomsnittlig incidens på 321 fall per 100 000 invånare (spann 249–386 fall per 100 000 invånare). Under 2024 rapporterades 26 392 fall av klamydiainfektion motsvarande en incidens på 249 fall per 100 000 invånare, vilket är en minskning med 19 procent jämfört med 2023 (n = 32 294, incidens 306).

Figur 3. Incidensen av klamydia under åren 2015–2024.

Varje år rapporteras drygt hälften av klamydiafallen bland kvinnor. Andelen fall bland kvinnor har minskat något, från 57 procent 2015 till 54 procent 2024, medan andelen bland män har ökat. Under 2015–2024 har klamydiaincidensen bland kvinnor minskat signifikant med 4 procent per år (spann 268–439 fall per 100 000 kvinnor) jämfört med 2,7 procents minskning för män (spann 230–334 fall per 100 000 män).

Klamydia är vanligast i åldersgruppen 20–24 år för både män och kvinnor (2024: 1 244 respektive 1 801 fall per 100 000 invånare), följt av åldersgruppen 15–19 år för kvinnor och 25–29 år för män. Under 2015–2024 var medianåldern för klamydiafall 23 år (spann 0–90 år). Minskningen i antal fall under 2024 observerades hos båda könen och framför allt i de yngsta åldersgrupperna (15–19 och 20–24 år).

Trendanalysen indikerar att klamydiaincidensen minskar signifikant i alla regioner under denna period. I storstadsregionerna visar trendanalysen att den största minskningen är i Västra Götaland (i genomsnitt 3,7 procent per år), följt av Stockholm (i genomsnitt 3,4 procent) och Skåne (i genomsnitt 1,5 procent). I övriga regioner har incidensen minskat med i genomsnitt 4,0 procent per år.

Den vanligaste smittvägen för klamydia är sexuell kontakt med motsatt kön. Andelen fall med denna smittväg har dock minskat stadigt, från 90 procent av alla fall 2015 till knappt 85 procent 2024. Bland kvinnor rapporteras det att i genomsnitt 93 procent av fallen hade denna smittväg under 2015–2024. För män har andelen fall med smittväg sexuell kontakt med motsatt kön successivt minskat från 87 procent 2015 till 75 procent 2024, medan andelen män med smittväg sexuell kontakt med samma kön har ökat från 6 procent 2015 till nästan 19 procent 2024.

Majoriteten av klamydiafallen under det senaste decenniet har smittland Sverige (i genomsnitt 88 procent per år, spann 85–92 procent). Den högsta andelen fall med smittland Sverige var under 2020–2021, sannolikt på grund av minskat antal utlandsresor under covid-19-pandemin.

Gonorréincidensen har ökat med i genomsnitt 9 procent per år under 2015–2024 (figur 4). Den uppåtgående trenden bröts under åren 2020–2021, sannolikt på grund av covid-19-pandemin och förändrat kontaktmönster bland befolkningen. Sedan 2015 har det rapporterats i genomsnitt nästan 3 000 gonorréfall per år (spann 1 676–4 365 fall) som motsvarar en genomsnittlig incidens på 28 fall per 100 000 invånare (spann 17–41 fall per 100 000 invånare). Under 2024 rapporterades 4 365 fall av gonorré motsvarande en incidens på 41 fall per 100 000 invånare, vilket är på samma nivå som 2023 (n = 4 212, incidens 40).

Figur 4. Incidensen av gonorré under åren 2015–2024.

Majoriteten av gonorréfallen varje år rapporteras bland män (76 procent av alla fall 2024). Under 2015–2024 har gonorréincidensen bland både män och kvinnor ökat med i genomsnitt 9 procent per år (spann 26–63 fall per 100 000 män och spann 8–20 fall per 100 000 kvinnor).

Den vanligaste åldersgruppen för gonorréfall under tioårsperioden bland män är 25–34 år (2024: 180 fall per 100 000 invånare) och 20–24 år (2024: 140 fall per 100 000 invånare) medan det för kvinnor är 20–24 år (2024: 110 fall per 100 000 invånare). Medianåldern vid gonorrédiagnos under 2015–2024 är 30 år (spann 0–88 år). Medianåldern skiljer sig mellan olika grupper: 32 år bland MSM, 29 år bland män som har sex med kvinnor, och 25 år bland kvinnor. År 2024 observerades en signifikant minskning bland män och kvinnor i åldersgruppen 15–19 år (30 respektive 32 procent). Minskningen bland män i denna åldersgrupp var störst hos män med smittväg sexuell kontakt med samma kön, medan den bland kvinnor 15–19 år var störst hos kvinnor med smittväg sexuell kontakt med motsatt kön.

Gonorréfall rapporteras varje år från alla regioner. Majoriteten rapporteras i storstadsregionerna, med högst incidens i Stockholm (2024: 100 fall per 100 000 invånare) följt av Skåne (2024: 41 fall per 100 000 invånare) och Västra Götaland (2024: 28 fall per 100 000 invånare). Trendanalysen visar på en signifikant ökning av gonorréincidensen under 2015–2024 i Stockholm (i genomsnitt 10 procent per år), Skåne (i genomsnitt 10 procent) och Västra Götaland (i genomsnitt 6 procent).

Majoriteten av gonorréfallen bland män rapporteras varje år bland män som har smittväg sexuell kontakt med samma kön (i genomsnitt 70 procent, spann 64–75 procent). MSM utgör i genomsnitt 54 procent av alla gonorréfall under 2015–2024. Antalet gonorréfall bland MSM har ökat kraftigt under 2015–2023, men år 2024 rapporterades något färre fall i gruppen jämfört med året innan. Antalet gonorréfall bland män med smittväg sexuell kontakt med motsatt kön och antalet fall bland kvinnor (oavsett smittväg) har ökat något sedan 2015 utom 2019–2020.

Under 2015–2024 rapporteras i genomsnitt 74 procent av alla fall ha smittland Sverige (spann 68–84 procent).

Mellan åren 2015 och 2021 observerades en ökande trend av syfilisincidensen och därefter en nedåtgående trend. Under perioden rapporterades i genomsnitt 450 fall per år, vilket motsvarar en incidens på 4 fall per 100 000 invånare. År 2024 registrerades 409 fall (3,9 fall per 100 000 invånare), vilket är en minskning med 27 procent jämfört med föregående år (n = 565, incidens 5,4) (figur 5).

Figur 5. Incidensen av syfilis under åren 2015–2024.

De flesta syfilisfall rapporteras bland män, som under perioden 2015–2024 i genomsnitt står för 91 procent av alla fall per år (spann 87–94 procent). Syfilisincidensen bland män visar en uppåtgående trend fram till och med 2021, följt av en nedåtgående trend med en successivt ökande takt. Bland kvinnor är syfilisincidensen låg jämfört med män (2024: 0,7 fall per 100 000 kvinnor och 7,0 fall per 100 000 män). Varje år rapporteras i genomsnitt nästan 40 syfilisfall bland kvinnor (spann 25–58).

Bland män rapporteras flest syfilisfall i åldersgruppen 25–34 år följt av 35–44 år (2024: 17,9 respektive 15,4 fall per 100 000 invånare). För kvinnor är den mest drabbade åldersgruppen 25–34 år (2024: 1,6 fall per 100 000 invånare). Medianåldern för syfilisfall under 2015–2024 är 37 år (spann 0–79 år).

Syfilisfallen är koncentrerade till storstadsregionerna, framför allt Stockholm som har rapporterat i genomsnitt 60 procent av alla syfilisfall per år under 2015–2024, medan några regioner varje år inte rapporterar några fall alls. I Stockholm ökade syfilisincidensen årligen fram till 2018, var stabil under 2019–2020, ökade 2020–2021, men minskade kraftigt därefter. År 2024 observerades en signifikant minskning av syfilisincidensen i Stockholm (40 procent). Minskningen sågs framför allt bland MSM i åldersgruppen 25–39 år. Trendanalysen visar en signifikant ökning av syfilisincidensen i Skåne, med i genomsnitt 12 procent per år enligt modellen, trots att en minskning har observerats sedan 2022. I Västra Götaland finns ingen signifikant trend.

Majoriteten av syfilisfallen under 2015–2024 rapporteras bland män med smittväg sexuell kontakt med samma kön (i genomsnitt 78 procent av alla fall per år). Antalet fall som rapporterats bland män med smittväg sexuell kontakt med samma kön ökade åren 2015–2021, var stabil under 2021–2023, men minskade kraftigt 2023–2024 (33 procents minskning, n = 461 fall respektive n = 308 fall). Antalet rapporterade fall bland män med smittväg sexuell kontakt med motsatt kön och antalet fall bland kvinnor (oavsett smittväg) har varit stabilt 2015–2024.

Majoriteten av syfilisfallen (i genomsnitt 63 procent) under 2015–2024 har smittland Sverige. Andelen syfilisfall med smittland Sverige ökade 2015–2021 men har sedan dess minskat (2024: 58 procent). Under 2024 rapporterades 235 fall med smittland Sverige vilket är en minskning med 36 procent jämfört med 2023.

Anmälningsplikten för syfilis gäller endast för sexuellt smittsam syfilis, det vill säga primär, sekundär och tidig latent syfilis, där tidig latent syfilis definieras som infektion inom ett år efter smittotillfället. Anmälningsplikten omfattar även barn under två års ålder med kongenital eller neonatal syfilis (11). Innan 2017 definierades tidig latent syfilis som infektion inom två år efter smittotillfället. Innan 2020 rapporterades majoriteten av syfilisfallen i primärstadiet, medan fler fall av tidig latent syfilis rapporterades efter 2020 (figur 6).

Figur 6. Antalet syfilisfall per stadium (primär, sekundär, tidig latent, annan, oklar, uppgift saknas) under åren 2015–2024.

Under perioden 2015–2024 rapporterades i genomsnitt 125 hivfall per år (spann 96–156 fall) med män som har sex med män (MSM) som smittväg, vilket motsvarar 33 procent av alla rapporterade hivfall (spann 27–39 procent per år). Av dessa var 75 procent födda utomlands (spann 67–90 procent, i genomsnitt 93 fall per år), medan 24 procent var födda i Sverige (spann 10–32 procent, i genomsnitt 31 fall). För 1 procent (spann 0–3 procent) saknas uppgift om födelseland (figur 7).

Figur 7. Antalet rapporterade hivfall bland MSM uppdelat på födelseland (Sverige, utomlands eller info saknas) samt det totala antalet fall bland MSM under åren 2015–2024.

Under perioden 2015–2024 rapporterades flest hivfall bland MSM i åldersgrupperna 20–29 år och 30–39 år, i genomsnitt 33 procent (spann 26–44 procent per år) respektive 35 procent (spann 27–41 procent). Medianåldern vid rapporteringstillfället i Sminet varierade per år mellan 31 och 35,5 år och medelåldern mellan 34 och 38 år.

Majoriteten av fallen bland MSM rapporterades från storstadsregionerna (i genomsnitt 79 procent per år, spann 77–88 procent), främst från Stockholm (51 procent, spann 39–59 procent), följt av Skåne (15 procent, spann 9–21 procent) och Västra Götaland (13 procent, spann 6–22 procent).

Av alla hivfall bland MSM hade i genomsnitt 23 procent smittland Sverige (spann 16–34 procent per år), vilket motsvarar 30 fall per år (spann 16–41 fall). Antalet fall med smittland Sverige har halverats, från ett genomsnitt på 39 fall åren 2015–2019 till 20 fall åren 2020–2024. I genomsnitt 74 procent (spann 65–81 procent) av alla hivfall bland MSM hade ett smittland utanför Sverige vilket motsvarar i genomsnitt 93 fall per år (spann 69–114 fall).

För fall med smittland utanför Sverige var Väst- och Centraleuropa samt Nordamerika de vanligaste regionerna (i genomsnitt 40 fall per år, spann 17–55 fall), följt av Latinamerika och Karibien (i genomsnitt 16 fall per år, spann 9–21 fall) och Asien och Stillahavsområdet (i genomsnitt 15 fall per år, spann 9–22 fall) (figur 8A).

Rapporterade hivfall bland MSM födda i Sverige hade oftast smittland Sverige, i genomsnitt 55 procent (spann 27–67 procent), eller Väst- och Centraleuropa och Nordamerika, i genomsnitt 30 procent (spann 18–55 procent) (figur 8B).

Figur 8A. Det totala antalet rapporterade hivfall bland MSM uppdelat på smittregion i världen under åren 2015–2024.

Figur 8B. Antalet rapporterade hivfall bland MSM födda i Sverige uppdelat på smittregion i världen under åren 2015–2024.

De flesta hivfallen bland MSM var hivbärare (i genomsnitt 86 procent per år, spann 79–95 procent), medan 7 procent hade en primär hivinfektion (spann 0–12 procent) och 6 procent rapporterades med aids (spann 2–10 procent).

Baserat på Sminetdata uppskattas att cirka 45 procent (spann 38–52 procent per år) av de registrerade hivfallen bland MSM under perioden 2020–2024 var nydiagnostiserade i Sverige, medan övriga hade diagnostiserats i andra länder före migration till Sverige (54 procent) eller så saknas information (1 procent). Osäkerheten i bedömningen är stor, eftersom tillgängliga diagnosdatum i vissa fall kan vara felaktiga eller ofullständiga.

Under perioden 2015–2024 rapporterades i genomsnitt 1 789 klamydiafall per år (spann 926–2 511 fall) bland män som har sex med män, vilket utgör i genomsnitt 6 procent av alla klamydiafall per år. Andelen klamydiafall bland MSM har ökat stadigt från runt 2 procent av fallen 2015 till cirka 9 procent av fallen 2024.

Figur 9. Antalet klamydiafall bland MSM uppdelat på åldersgrupp under åren 2015–2024.

Under 2015–2024 har de flesta klamydiafall i MSM-gruppen rapporterats i åldersgruppen 20–29 år (i genomsnitt 36 procent av fall per år), följt av 30–39 år (i genomsnitt 33 procent) (figur 9). Under perioden 2015–2024 är medianåldern för klamydiafall i MSM-gruppen 32 år och medelåldern 35 år. Andelen klamydiafall bland MSM i åldersgruppen över 50 år har ökat genom åren från 9 procent 2015 till 13 procent 2024, medan andelen fall bland 20–29-åringar har gått ner (38 procent 2015 respektive 26 procent 2024).

Figur 10. Antalet klamydiafall bland MSM uppdelat på region under åren 2015–2024.

Majoriteten av klamydiafallen i MSM-gruppen rapporteras i region Stockholm (figur 10), vilket utgjorde i genomsnitt 58 procent av fallen bland MSM per år under perioden 2015–2024. Efter Stockholm bland storstadsregionerna rapporteras flest fall i Västra Götaland (i genomsnitt 13 procent av fallen bland MSM per år).

Under 2015–2024 rapporterades i genomsnitt 80 procent av de årliga klamydiafallen i MSM-gruppen ha smittland Sverige.

Utifrån rapporteringen i Sminet om testorsak var den vanligaste anledningen till provtagning grupp med högre förväntad prevalens (i genomsnitt 39 procent per år), följt av smittspårning (i genomsnitt 31 procent per år) och utredning av sjukdomssymtom (i genomsnitt 21 procent per år).

Majoriteten av klamydiafallen bland MSM är symtomfria (i genomsnitt 73 procent per år).

Under perioden 2015–2024 rapporterades i genomsnitt 1 575 gonorréfall bland MSM per år (spann 876–2 392 fall), vilket utgör i genomsnitt 54 procent av alla gonorréfall per år.

Figur 11. Antalet gonorréfall bland MSM uppdelat på åldersgrupp under åren 2015–2024.

Under 2015–2024 har de flesta gonorréfall i MSM-gruppen rapporterats bland män i åldern 20–29 år (i genomsnitt 38 procent av fallen per år) och 30–39 år (i genomsnitt 35 procent) (figur 11). Under perioden 2015–2024 är medianåldern för gonorréfall i MSM-gruppen 32 år och medelåldern 34 år. Andelen gonorréfall som rapporterats av MSM i åldersgrupperna 30–39 år och över 50 år har ökat under 2015–2024 (från 31 till 41 procent respektive 6 till 12 procent per år). Andelen gonorréfall som rapporterats från åldersgruppen 20–29 år har dock minskat (45 procent av fallen bland MSM 2015 jämfört med 28 procent 2024).

Figur 12. Antalet gonorréfall bland MSM uppdelat på region under åren 2015–2024.

Majoriteten av gonorréfallen i MSM-gruppen rapporteras av region Stockholm (figur 12), vilket utgjorde i genomsnitt 64 procent av fallen bland MSM per år under perioden 2015–2024. Efter Stockholm bland storstadsregionerna rapporteras flest fall i Skåne (i genomsnitt 13 procent av fallen bland MSM per år).

Under 2015–2024 rapporterades i genomsnitt 77 procent av de årliga gonorréfallen i MSM-gruppen ha smittland Sverige.

De vanligaste anledningarna till undersökning var utredning av sjukdomssymtom (i genomsnitt 35 procent av fallen bland MSM per år), provtagning i grupp med högre förväntad prevalens (i genomsnitt 31 procent) och smittspårning (i genomsnitt 25 procent).

En större andel av gonorréfallen i MSM-gruppen är symtomfria (i genomsnitt 58 procent per år). Andelen symtomfria fall har ökat under 2015–2024 (52 procent av fallen bland MSM 2015 jämfört med 63 procent av fallen bland MSM 2024).

Under perioden 2015–2024 rapporterades i genomsnitt 351 syfilisfall per år (spann 213–468 fall) bland MSM. Majoriteten av syfilisfallen varje år rapporteras bland MSM (i genomsnitt 78 procent av alla fall per år 2015–2024). Antalet syfilisfall bland MSM har ökat stadigt sedan 2015, men minskade med 33 procent mellan 2023 och 2024.

Figur 13. Antalet syfilisfall bland MSM uppdelat på åldersgrupp under åren 2015–2024.

De flesta syfilisfall i MSM-gruppen rapporteras bland män i åldern 30–39 år (figur 13). I genomsnitt rapporteras 33 procent av alla syfilisfall per år av MSM i denna åldersgrupp. Under perioden 2015–2024 är medianåldern för syfilisfall i MSM-gruppen 38 år och medelåldern 40 år.

Figur 14. Antalet syfilisfall bland MSM uppdelat på region under åren 2015–2024.

Majoriteten av syfilisfallen i MSM-gruppen rapporteras av region Stockholm (figur 14), vilket utgjorde i genomsnitt 68 procent av fallen bland MSM per år under perioden 2015–2024. Efter Stockholm rapporteras flest fall i Skåne (i genomsnitt 12 procent av syfilisfallen bland MSM per år).

Varje år rapporteras majoriteten av syfilisfallen i MSM-gruppen ha smittland Sverige (i genomsnitt 68 procent per år).

Figur 15. Antalet syfilisfall bland MSM per infektionsstadium (primär, sekundär, tidig latent, annan, oklar, uppgift saknas) under åren 2015–2024.

Under 2015–2024 rapporterades den största andelen av syfilisfallen bland MSM ha tidigt latent stadium (i genomsnitt 38 procent per år) följt av primärt stadium (i genomsnitt 35 procent per år) (figur 15).

Den vanligaste anledningen till undersökning var utredning av sjukdomssymtom (i genomsnitt 40 procent av fallen bland MSM per år).

Antalet unga och unga vuxna som rapporterar hivinfektion var under perioden 2015–2024 i genomsnitt 83 fall per år i åldersgruppen 15–29 år (spann 47–123 fall) (figur 16). Det motsvarar i genomsnitt 21 procent av alla rapporterade fall per år (spann 16–28 procent) varav 2 procent är 15–19 år, 6 procent 20–24 år och 13 procent 25–29 år.

Figur 16. Antalet rapporterade hivfall bland unga och unga vuxna uppdelat på olika åldersgrupper per år under åren 2015–2024.

Incidensen av hiv bland 15–29-åringar har minskat från 6,6 till 3,1 fall per 100 000 invånare mellan 2015 och 2024. Incidensen minskade signifikant med 7 procent per år under åren 2015–2024.

Under perioden 2015–2024 rapporterades majoriteten av hivfallen i åldersgruppen 15–29 år med födelseland utanför Sverige. I genomsnitt rörde det sig om 69 fall per år (spann 45–95 fall) vilket motsvarar 84 procent av fallen (spann 77–96 procent), medan 12 fall (i genomsnitt 14 procent, spann 7–22 procent) angav födelseland Sverige. För 2 procent av fallen saknas uppgifter om födelseland.

Män utgjorde i genomsnitt 71 procent per år (spann 60–83 procent) av alla rapporterade fall i denna åldersgrupp. Andelen män var högst i åldersgrupperna 20–24 år och 25–29 år, där 72 procent var män. I åldersgruppen 15–19 år var andelen män lägre, 52 procent.

Geografiskt sett rapporterades flest fall i åldersgruppen 15–29 år i storstadsregionerna. Stockholm stod för 41 procent av fallen, Västra Götaland för 16 procent och Skåne för 14 procent under perioden 2015–2024.

Den vanligaste smittvägen i åldersgruppen 15–29 år var sexuell kontakt med samma kön (i genomsnitt 54 procent per år, spann 41–74 procent) vilket motsvarar i genomsnitt 43 fall (spann 35–55 fall). I genomsnitt 29 procent (spann 11–44 procent) av alla unga och unga vuxna angav sexuell kontakt med motsatt kön som smittväg. Sexuell smittväg (sexuell kontakt med samma eller motsatt kön) var vanligast i åldersgrupperna 20–24 och 25–29 år, medan överföring från mor till barn var vanligast i åldersgruppen 15–19 år.

Majoriteten av de rapporterade hivfallen i åldersgruppen 15–29 år hade ett smittland utanför Sverige, i genomsnitt 82 procent av fallen per år (spann 73–86 procent), medan för 15 procent var smittland Sverige. För 2 procent av fallen saknas information om smittland. Fallen med smittland Sverige minskade under perioden från 26 till 10 procent.

Åldersgruppen 15–29 år utgör i genomsnitt 78 procent av alla klamydiafall varje år under 2015–2024. Det rapporterades i genomsnitt knappt 26 000 fall per år i denna åldersgrupp. Andelen av fallen i åldersgruppen 15–29 år har gradvis minskat från 83 procent av alla fall 2015 till 71 procent 2024. Klamydiaincidensen har minskat signifikant bland unga 15–29 år med 3,7 procent per år under 2015–2024 (3,8 respektive 3,5 procents minskning bland kvinnor och män per år).

Figur 17. Incidensen av klamydia bland unga och unga vuxna per kön och åldersgrupp under åren 2015–2024.

Åldersgruppen 15–29 år utgör en större andel av klamydiafallen för kvinnor än för män (i genomsnitt 83 respektive 72 procent per år under 2015–2024). Jämfört med alla andra åldersgrupper har kvinnor i åldern 20–24 år stått för de flesta klamydiafallen genom åren (figur 17). Åldersgruppen 20–24 år har också högst klamydiaincidens bland män.

Trendanalysen visar en tydlig nedgång i klamydiaincidensen bland kvinnor i åldrarna 15–29 år och män 20–29 år (tabell 1, tabell 2). För män i åldern 15–19 år vände trenden från en uppgång fram till 2017 till en markant nedgång därefter. Minskningstakten accelererade från 0,8 procent under 2018 till 11,6 procent 2024 jämfört med året innan.

Under de flesta år har region Stockholm rapporterat den högsta klamydiaincidensen i åldersgruppen 15–29 år jämfört med övriga regioner i Sverige, följt av Skåne. Under 2021 och 2024 var det istället Skåne som hade den högsta incidensen (figur 18). Det fanns en signifikant nedgång av klamydiaincidensen bland unga och unga vuxna (15–29 år) i samtliga regioner under 2015–2024. Den årliga minskningen är som störst i Stockholm (4,4 procent), följt av Västra Götaland och övriga regioner (båda 3,8 procent). Skåne uppvisar en något lägre, men fortfarande signifikant, minskning i klamydiaincidens på 1,9 procent per år.

Figur 18. Incidensen av klamydia bland unga och unga vuxna per storstadsregion och övriga under åren 2015–2024.

Majoriteten av män i åldersgruppen 15–29 år har smittväg sexuell kontakt med motsatt kön (i genomsnitt 88 procent av alla klamydiafall bland män per år). Andelen fall bland män 15–29 år som har smittväg sexuell kontakt med samma kön har dock ökat stadigt under 2015–2024 (2015: 3 procent av fallen bland män; 2024: 9 procent av fallen bland män). De flesta kvinnor har smittväg sexuell kontakt med motsatt kön (i genomsnitt 94 procent av alla fall bland kvinnor per år).

Ungefär 90 procent av alla klamydiafall per år i åldersgruppen 15–29 år har smittland Sverige.

Under perioden 2015–2024 rapporterades i genomsnitt 25 procent av alla klamydiafall per år med akuta symtom, medan majoriteten av alla klamydiafallen i åldersgruppen 15–29 år var symtomfria. Fler män än kvinnor hade symtom (28 respektive 23 procent per år).

Den vanligaste anledningen till undersökning för klamydia i åldersgruppen 15–29 år är smittspårning (i genomsnitt 39 procent av alla fall per år), följt av provtagning i grupp med högre förväntad prevalens (i genomsnitt 23 procent av alla fall per år) och utredning av sjukdomssymtom (i genomsnitt 20 procent av alla fall per år). Andelen män som undersöktes på grund av smittspårning var högre än andelen kvinnor (i genomsnitt 49 respektive 32 procent per år).

Åldersgruppen 15–29 år utgör i genomsnitt lite mindre än hälften av alla gonorréfall varje år under 2015–2024. Andelen som rapporterats från åldersgruppen har minskat successivt från 55 procent av alla fall 2015 till runt 40 procent 2024. Det rapporterades i genomsnitt cirka 1 400 fall per år i åldersgruppen under 2015–2024. Gonorréincidensen ökade signifikant bland unga i åldern 15–29 år med 7 procent per år under perioden (9 procent bland kvinnor och 5 procent bland män).

Figur 19. Incidensen av gonorré bland unga och unga vuxna per kön och åldersgrupp under åren 2015–2024.

Bland kvinnor rapporterades majoriteten av gonorréfallen i åldersgruppen 15–29 år, i genomsnitt 69 procent under perioden 2015–2024. Bland männen var det tvärtom: de som var 30 år och äldre stod för majoriteten av fallen, medan de unga männen i åldrarna 15–29 år stod för i genomsnitt 44 procent av fallen under perioden. De högsta incidenserna observeras dock hos kvinnor i åldern 20–24 år och män i åldern 25–29 år (figur 19).

Trenderna skiljer sig åt mellan åldersgrupperna. Bland 15–19-åringar ökade incidensen fram till 2020 för kvinnor och fram till 2019 för män, varefter en tydlig minskning skedde. Gonorréincidensen minskade med upp till 16,4 procent för kvinnor och 13,0 procent för män under 2024 jämfört med föregående år. I kontrast till detta har incidensen fortsatt att öka signifikant i de äldre åldersgrupperna (20–24 och 25–29 år) för båda könen (tabell 3, tabell 4).

Under 2015–2024 har gonorréincidensen bland 15–29-åringar varit högst i region Stockholm följt av Skåne och Västra Götaland (figur 20). Trendanalysen visar att gonorréincidensen bland unga 15–29 år i Stockholm steg årligen fram till 2022, dock med avtagande takt. Därefter vände trenden till en nedåtgående utveckling med accelererande minskning under 2023–2024. Samtidigt har incidensen ökat signifikant i Skåne och Västra Götaland – med 7,2 respektive 5,1 procent per år – medan även övriga regioner uppvisar en tydlig årlig ökning på 6,7 procent.

Figur 20. Incidensen av gonorré bland unga och unga vuxna per storstadsregion och övriga regioner under åren 2015–2024.

Majoriteten av män i åldersgruppen 15–29 år har smittväg sexuell kontakt med samma kön (i genomsnitt 64 procent av fallen per år), medan de flesta kvinnor i samma ålder har smittväg sexuell kontakt med motsatt kön (i genomsnitt 94 procent av fallen per år).

De flesta gonorréfallen bland båda könen i denna åldersgrupp har smittland Sverige (i genomsnitt 78 procent av alla fall per år; 79 procent bland män och 77 procent bland kvinnor). Under åren 2020–2021 var andelen fall med smittland Sverige som högst, med 87 procent.

Under 2015–2024 rapporterades i genomsnitt 50 procent av gonorréfallen bland unga ha akut sjukdom. Bland män var andelen symtomatiska gonorréfall i genomsnitt högre än bland kvinnor (53 respektive 44 procent).

I genomsnitt 27 procent av fallen per år i åldersgruppen 15–29 år hade smittspårning som anledning till undersökning. Andelen bland män var lägre än bland kvinnor (i genomsnitt 25 respektive 30 procent). Den vanligaste anledningen till undersökning var utredning av sjukdomssymtom (i genomsnitt 43 procent av alla fall).

Åldersgruppen 15–29 år utgör i genomsnitt 24 procent av alla syfilisfall per år. Under 2015–2024 rapporterades i genomsnitt 109 fall per år bland unga och unga vuxna. Trendanalysen visar en uppåtgående trend av syfilisincidensen bland unga från 2015 till och med 2021 (3,9 respektive 7,4 fall per 100 000 invånare) och därefter en nedåtgående trend.

Figur 21. Incidensen av syfilis bland unga och unga vuxna per kön och åldersgrupp under åren 2015–2024.

Antalet fall bland kvinnor i denna åldersgrupp var en bråkdel av antalet fall bland män (spann 9–23 respektive 60–119 fall per år). Under perioden 2015–2024 utgjorde åldersgruppen 15–29 år i genomsnitt 42 procent av alla fall bland kvinnor, jämfört med 23 procent bland män. Den genomsnittliga incidensen bland män 15–29 år är 10 fall per 100 000 jämfört med 2 fall per 100 000 kvinnor. Den högsta syfilisincidensen bland unga vuxna observeras bland män 25–29 år (figur 21).

Det finns inga signifikanta förändringar i syfilisincidensen bland unga kvinnor i åldrarna 15–19 och 25–29 år, eller bland unga män i åldern 15–19 år. Däremot uppvisar kvinnor i åldern 20–24 år en signifikant årlig ökning med 12 procent (tabell 5). För män i åldern 20–24 år observeras en signifikant trend: incidensen steg kraftigt fram till 2020, med en årlig ökning på upp till 31,0 procent (2016 jämfört med 2015). Därefter finns en nedåtgående trend från 2021, med en minskning på 16,0 procent 2024 jämfört med 2023. Bland män i åldern 25–29 år finns en signifikant årlig ökning med 7 procent (tabell 6).

Majoriteten av fallen bland unga rapporteras från region Stockholm (i genomsnitt 13 fall per 100 000 invånare per år) (figur 22). Trendanalysen visar att syfilisincidensen bland unga i åldern 15–29 år i Stockholm ökade fram till och med 2020, men därefter har minskat. Resultat från trendanalysen visar att det finns en signifikant ökning av incidensen bland unga i åldern 15–29 år i Skåne med 14,5 procent per år under 2015–2024. Det finns ingen signifikant trend i Västra Götaland och övriga regioner.

Figur 22. Incidensen av syfilis bland unga och unga vuxna per storstadsregion och övriga regioner under åren 2015–2024.

Majoriteten av kvinnorna i åldersgruppen 15–29 år har smittväg sexuell kontakt med motsatt kön (i genomsnitt 87 procent av alla fall per år) medan de flesta män har smittväg sexuell kontakt med samma kön (i genomsnitt 83 procent av alla fall per år).

År 2015–2016 har nästan hälften av fallen i åldersgruppen 15–29 år ett smittland utanför Sverige. År 2017–2024 har över 50 procent av fallen varje år smittland Sverige. Högst andel fall med smittland Sverige var år 2020 (86 procent).

Figur 23. Antalet syfilisfall bland unga och unga vuxna per infektionsstadium (primär, sekundär, tidig latent, annan, oklar, uppgift saknas) under åren 2015–2024.

Under 2016–2020 rapporterades de flesta fallen bland unga och unga vuxna ha primär syfilis (i genomsnitt 44 procent av alla fall per år), medan 2021–2024 hade fler tidig latent syfilis (i genomsnitt 36 procent av alla fall per år). Fall med sekundär syfilis bland unga och unga vuxna rapporterades mer sällan än de andra två stadierna och utgjorde i genomsnitt 18 procent av alla fall per år under 2015–2024. För några fall varje år var infektionsstadium oklart (spann 3–15 fall per år) eller så saknades information (spann 0–8 fall per år) (figur 23).

Under 2015–2024 var utredning av sjukdomssymtom den vanligaste orsaken till undersökning (i genomsnitt 36 procent av syfilisfallen per år i åldersgruppen 15–29 år), följt av smittspårning. Bland kvinnor var de vanligaste orsakerna smittspårning, utredning av sjukdomssymtom och screening av gravida. Bland män var det utredning av sjukdomssymtom, provtagning i grupp med högre förväntad prevalens och smittspårning.

Under 2015–2024 rapporterades i genomsnitt 313 hivfall per år som utrikesfödda (spann 228–371 fall). De flesta kom från länder som ligger i högendemiska områden: Östafrika och södra Afrika, Väst- och Centralafrika, Latinamerika och Karibien, Östeuropa och Centralasien samt Asien och Stillahavsområdet (figur 24). Urvalet av högendemiska områden för hiv baseras på UNAIDS regionala prevalensdata från 2019–2023 (12). Av alla hivfall var i genomsnitt 240 personer per år (spann 183–312 fall) födda i högendemiska områden, vilket motsvarar 62 procent av alla fall (spann 55–73 procent) och 77 procent av de utrikesfödda hivfallen.

Figur 24. Antalet rapporterade hivfall uppdelat på födelseregion i världen under åren 2015–2024.

Under perioden 2015–2024 stod Östafrika och södra Afrika för 30 procent av alla personer med en hivinfektion som föddes i högendemiska områden (spann 18–47 procent), följt av Väst- och Centralafrika med 23 procent (spann 15–37). Antalet fall från Östafrika och södra Afrika minskade från 115 fall 2015 till 41 fall 2024.

Den största åldersgruppen var 30–39 år (i genomsnitt 36 procent per år, spann 33–41). Medianåldern (vid rapporteringstillfället i Sminet) för personer med en hivinfektion födda i högendemiska områden varierade per år mellan 34 och 39 år medan medelåldern låg mellan 35 och 39 år. Könsfördelningen var jämn: i genomsnitt 49 procent kvinnor per år (spann 43–55 procent) och 51 procent män (spann 45–57 procent).

De tre storstadsregionerna stod för i genomsnitt 63 procent av fallen per år (spann 56–70 procent), där region Stockholm hade störst andel med 39 procent (spann 30–49 procent).

Bland personer i den prioriterade gruppen var sexuell kontakt med motsatt kön den vanligaste smittvägen (i genomsnitt 123 fall per år, spann 74–153 fall), följt av män som har sexuell kontakt med samma kön (i genomsnitt 57 fall per år, spann 46–73 fall). Den vanligaste smittvägen varierade för regionen: sexuell kontakt med motsatt kön sågs mest hos personer som föddes i Östafrika och södra Afrika samt i Väst- och Centralafrika (figur 25), medan män med smittväg sexuell kontakt med samma kön kom främst från Latinamerika och Karibien samt Asien och Stillahavsområdet (figur 26). Smittvägen orena injektionsverktyg var vanligast bland personer från Östeuropa och Centralasien.

Figur 25. Rapporterade hivfall bland personer födda i högendemiska områden med sexuell kontakt med motsatt kön som smittväg uppdelat på födelseregion i världen under åren 2015–2024.

Figur 26. Antalet rapporterade hivfall bland män födda i högendemiska områden med sexuell kontakt med samma kön som smittväg uppdelat på födelseregion i världen under åren 2015–2024.

Bland personer i denna prioriterade grupp angav i genomsnitt 6 procent smittland Sverige (i genomsnitt 14 fall per år, spann 10–19 fall), medan 92 procent (spann 86–94 procent) angav ett smittland utanför Sverige. Personer med hivinfektion som föddes i högendemiska regioner har oftast samma smittregion som födelseregion (tabell 7).

De flesta personer i denna prioriterade grupp var hivbärare (i genomsnitt 87 procent per år, spann 81–91 procent), medan 2 procent hade en primär hivinfektion (spann 0,5–4 procent) och 10 procent hade aids (spann 7–12 procent).

Baserat på Sminetdata uppskattas att cirka 37 procent (spann 32–44 procent per år) av de personer med en hivinfektion som föddes i högendemiska områden var nydiagnostiserade i Sverige under perioden 2020–2024, medan övriga hade diagnostiserats i andra länder före migration till Sverige (61 procent) eller så saknas information (2 procent). Osäkerheten i bedömningen är stor, eftersom tillgängliga diagnosdatum i vissa fall kan vara felaktiga eller ofullständiga.

Uppgifter om födelseland samlas inte in vid rapportering av klamydia- och gonorréfall i Sminet, eftersom återinfektioner är vanliga och majoriteten av fallen har smittland Sverige.

Födelseland registreras för syfilisfall i Sminet, men datakvaliteten är otillräcklig för att kunna redovisas på ett tillförlitligt sätt. Sedan 2017 har majoriteten av syfilisfallen smittland Sverige.

Mellan 2015 och 2024 rapporterades i genomsnitt 16 hivfall per år (spann 2–26 fall) som uppgav delning av orena injektionsverktyg som smittväg. Detta motsvarar i genomsnitt 4 procent per år (spann 1–6 procent) av alla hivfall under den perioden. Antalet fall som rapporterade delning av orena injektionsverktyg som smittväg har halverats från i genomsnitt 22 fall per år (2015–2019) till 10 fall per år (2020–2024) (figur 27). Majoriteten av fallen var män (82 procent), främst i åldrarna 30–39 år (40 procent) och 40–49 år (36 procent). En stor andel, 76 procent, var födda utomlands.

Figur 27. Antalet hivfall bland personer som delar orena injektionsverktyg uppdelat på födelseland (Sverige, utomlands eller info saknas) samt det totala antalet fall under åren 2015–2024.

Av de som fått infektionen genom att dela orena injektionsverktyg angav 26 procent smittland Sverige (i genomsnitt 4 fall per år), medan 73 procent angav ett smittland utanför Sverige. Under 2021–2024 rapporterades endast 2 fall där överföringen skett i Sverige genom att dela orena injektionsverktyg. De vanligaste regionerna för överföring var Väst- och Centraleuropa och Nordamerika (34 procent) samt Östeuropa och Centralasien (34 procent), medan 26 procent av fallen hade smittland Sverige.

Det finns begränsade nationella och internationella data om förekomsten av hiv och STI bland transpersoner i Sverige samt i länder med liknande hälsosystem och epidemiologiska förhållanden. För att ändå kunna beskriva det epidemiologiska läget för denna grupp har vi använt oss av nationella enkätstudier, vetenskapliga artiklar och rapporter. Även dessa data är dock begränsade.

I enkätundersökningen EMIS-2024 rapporterar totalt 229 deltagare (9 procent) att de identifierar sig som transpersoner. Bland dessa uppgav 125 deltagare (55 procent) att de hade fått provsvar för hiv, men ingen av dem hade fått ett positivt provsvar (9).

I EMIS-2024 angav 30 transpersoner (13 procent) att de någon gång hade diagnostiserats med klamydia, och bland dessa hade 5 deltagare (2 procent) diagnostiserats under de senaste 12 månaderna. Vidare uppgav 15 deltagare (7 procent) att de någon gång hade diagnostiserats med gonorré, och bland dessa hade 6 deltagare (3 procent) diagnostiserats under de senaste 12 månaderna (9).

I kvalitetsregistret InfCareHIV är det sedan hösten 2021 möjligt att ange transidentitet, och för närvarande har 77 personer som lever med hiv uppgett att de identifierar sig som transperson (transkvinna, transman, icke-binär, övrig) varav 67 (87 procent) som transkvinna. Av de 66 (86 procent) transpersoner som lever med hiv och är födda i ett annat land än Sverige är 26 procent födda i Asien, 21 procent i Latinamerika eller Karibien, 18 procent i Väst- och Centralafrika och 15 procent i Mellanöstern eller Nordafrika (13).

I ECDC:s årsrapport från 2025 med data från 2024 finns information om hivdiagnoser bland transpersoner i vissa EU- och EES-länder. Under 2024 rapporterades 218 hivfall bland transpersoner i åtta EU- och EES-länder. Andelen av alla rapporterade fall som angavs som transpersoner i de åtta länderna varierade från 0,5 procent (5 fall i Portugal) till 3,6 procent (30 fall i Nederländerna). Det finns ingen information från Sverige om hivdiagnoser bland transpersoner i ECDC:s rapport. En stor majoritet, 85,4 procent, var migranter med ursprung främst i Latinamerika och Karibien. Den genomsnittliga åldern vid diagnos för transpersoner var 33,5 år (14).

På global nivå visar UNAIDS hivuppdatering från 2024 att medianvärdet för hivförekomsten bland transpersoner från Väst- och Centraleuropa samt Nordamerika är 2,4 procent (baserat på data från fyra länder) (15).

En europeisk studie från 2024 undersökte självrapporterad förekomst av hiv och STI under de senaste 6 månaderna bland 178 transpersoner i 20 länder (16). Bland dessa uppgav 5 personer (2,8 procent) att de levde med hiv. Förekomsten av nyligen diagnostiserade STI var 6,7 procent för syfilis, 15,6 procent för gonorré och 19,6 procent för klamydia (16).

En systematisk översiktsstudie från 2021 analyserade kvalitetsgranskade artiklar i databaserna PubMed, Embase och Cochrane Library för att kartlägga hivprevalensen bland fem sårbara målgrupper (17). Översiktsstudien fann endast en italiensk studie som rapporterade hivprevalens hos transpersoner där 173 transpersoner deltog, och prevalensen var 12,1 procent (17).

Även för den prioriterade gruppen personer med erfarenhet av sex mot ersättning finns det endast begränsad information i befolkningsundersökningar och enkäter. Enligt SRHR2024, en nationell enkätundersökning om hälsa, relationer och sex, uppger cirka 1 procent av både kvinnor och män att de tagit emot ersättning i utbyte mot sex. Motsvarande siffra för att ha gett ersättning för sex är 0,1 procent bland kvinnor och cirka 3 procent bland män (18). För att kunna beskriva de epidemiologiska trenderna har vi därför använt oss av vetenskapliga artiklar och rapporter, även om dessa källor är begränsade.

I Folkhälsomyndighetens rapport (2020) om sexualitet och hälsa bland unga (16–29 år) som lever med hiv i Sverige framkommer att erfarenheter av sex mot ersättning varierar mellan könen (19). Av de 173 som svarade, uppgav 5 procent att de hade gett ersättning eller betalat för en sexuell tjänst, en andel som var högre bland killar (6 procent) än tjejer (3 procent). Vidare visar rapporten att det var sammanlagt 13 procent (22 av 173), varav 18 procent bland killar och 7 procent bland tjejer, som uppgav att de fått ersättning eller betalt för en sexuell tjänst (19).

ECDC:s systematiska översikt och metaanalys av prevalensen av STI i Europa, som baserades på artiklar publicerade mellan 2012 och 2023, inkluderade flera populationer, däribland personer som säljer sex (20). Resultaten visar att bland kvinnor som säljer sex var den sammanvägda prevalensen 5,5 procent för klamydia, 2,2 procent för gonorré och 1,8 procent för syfilis. Bland män och transpersoner som säljer sex var den sammanvägda prevalensen 6 procent för klamydia, 6,4 procent för gonorré och 22 procent för syfilis. Baserat på studier som ingick i analysen var prevalensen av STI bland personer som säljer sex generellt högre än i övriga befolkningen i Europa. Jämförelser är dock begränsade, eftersom det saknas uppskattningar av STI-prevalens i vissa populationer, till exempel syfilis hos män i allmänbefolkningen (20).

Enligt UNAIDS globala hivuppdatering från 2024 är medianvärdet för hivförekomsten bland personer med erfarenhet av sex mot ersättning från Väst- och Centraleuropa samt Nordamerika 1,5 procent (data från 7 länder) (15).

Något äldre studier (2013–2017) visar att hivförekomsten bland kvinnor med erfarenhet av sex mot ersättning varierar stort mellan olika regioner och länder. I Västeuropa är förekomsten generellt låg (under 1 procent), medan den i Östeuropa kan vara betydligt högre, särskilt bland personer som injicerar droger (21, 22). En amerikansk systematisk översikt och metaanalys från 2016 visar en stor variation i hivprevalens bland kvinnor med erfarenhet av sex mot ersättning, där den sammanvägda prevalensen uppskattades till 17,3 procent (23). Även här var prevalensen högre bland kvinnor som injicerar droger (23). Flera studier pekar på kunskapsluckor och begränsad forskning om hivprevalens och riskbeteenden bland kvinnor med erfarenhet av sex mot ersättning (23, 24). En studie visar att syfilis förekommer bland kvinnor som säljer sex i Östeuropa, medan klamydia är ovanligt i Västeuropa bland dessa kvinnor (21).

I InfCareHIV:s årsrapport för 2024 redovisas att 8 588 personer med hiv följdes inom svensk sjukvård, varav 60 procent var män och 40 procent kvinnor, medan cirka 1 procent identifierade sig som transpersoner (13). Bland de 8 588 personer ingick 125 barn och unga (0–19 år). Smittvägarna fördelade sig så att hälften (51 procent) uppgav sex med motsatt kön som smittväg, följt av sex med samma kön (32 procent), intravenöst drogbruk (4 procent), mor-till-barn-överföring (3 procent) och okänd smittväg (7 procent). En majoritet, 67 procent, av alla personer som lever med hiv i Sverige är födda utomlands, varav en tredjedel kommer från Afrika söder om Sahara och 10 procent från Sydostasien. Sedan 2022 har andelen personer från Ukraina ökat markant, och personer från Ukraina som lever med hiv utgör nu nära hälften (47 procent) av personer som lever med hiv som invandrat från Östeuropa och Centralasien. När det gäller kön och ursprung var 27 procent svenskfödda män, 32 procent utrikesfödda män, 6 procent svenskfödda kvinnor och 34 procent utrikesfödda kvinnor. Geografiskt sett följs närmare hälften (46 procent) av personer som lever med hiv i Stockholmsregionen, medan Västra Götaland (12 procent) och Skåne (11 procent) står för de näst största andelarna. Åldersmässigt dominerar gruppen 40–59 år. Antalet personer i Sverige som lever med diagnostiserad hiv har ökat från cirka 6 800 personer 2015 till omkring 8 600 personer 2024 (13).

Enligt InfCareHIV står 99 procent av alla personer som lever med diagnostiserad hiv i Sverige på behandling. Män behandlas i något högre utsträckning (98,9 procent) än kvinnor (98,4 procent), och svenskfödda har högre behandlingstäckning (99,3 procent) än utrikesfödda (98,4 procent). Personer som fick hiv via intravenöst drogbruk har också god behandlingstäckning (97,6 procent), medan andelen som fått infektionen via sexuell kontakt med motsatt kön och får behandling ligger på 98,6 procent och MSM på 99,5 procent. Rapporten visar att utrikesfödda har en något lägre andel välbehandlad hiv (93,5 procent) än svenskfödda (95 procent), vilket pekar på behovet av bättre följsamhet och stöd för denna grupp. Av alla personer som står på hivbehandling uppnår 95 procent de svenska kriterierna för välbehandlad hiv (definierat som < 50 viruskopior ml plasma 13.>

Andelen personer som lever med odiagnostiserad hiv i Sverige, det så kallade mörkertalet, uppskattas i en studie publicerad 2024 vara cirka 4 procent (cirka 325 personer) av det totala antalet personer som lever med hiv i landet (25).

I EMIS-2017 svarade 2 913 deltagare (73 procent) att de någon gång hade fått resultatet av ett hivtest och bland dessa angav 210 deltagare (7 procent) att de var hivpositiva (8). En stor andel av deltagarna i EMIS-2024 hade någon gång fått resultat av ett hivtest, 78 procent (n = 1 964), och av dessa hade 103 deltagare (5 procent) diagnostiserats med hiv (9). De allra flesta deltagare hade diagnostiserats för mer än fem år sedan (95 procent) (9).

ECDC:s systematiska översikt och metaanalys av prevalensen av STI i Europa undersökte även MSM som lever med hiv (20). Det visar att den uppskattade prevalensen av klamydia bland MSM som lever med hiv är 6,1 procent, av gonorré 4,7 procent och av syfilis 14,4 procent. Dessa uppskattningar kunde inte jämföras med prevalensen bland övriga MSM, eftersom motsvarande uppskattningar saknas i litteraturen för Europa (20).

Sammantaget visar analysen att den totala incidensen under perioden 2015–2024 har varit högst för klamydia, följt av gonorré, medan syfilis och hiv uppvisat lägre incidens. Mellan 2015 och 2024 minskade antalet fall av hiv och klamydia, medan gonorré ökade. Syfilis visade initialt en uppgång, men minskade 2021–2024.

Under perioden 2015–2024 har flera centrala händelser identifierats som kan ha påverkat de epidemiologiska trenderna för klamydia, gonorré, syfilis och hiv. Dessa är covid-19-pandemin, förändringar i migrantflöden, mpox-utbrottet, framsteg inom hivbehandling, införandet av preexpositionsprofylax mot hiv (hiv-PrEP), användandet av doxycyklin som postexpositionsprofylax (doxy-PEP), utökning av sprututbytesverksamheter samt förbättrade testmetoder för klamydia och gonorré.

Under covid-19-pandemin ledde smittskyddsåtgärderna till förändrade beteenden hos människor som har påverkat förekomsten av andra smittsamma sjukdomar som sprids i nära kontakter mellan människor. Även minskat resande och färre vårdbesök på grund av omfördelade sjukvårdsresurser under pandemin har varit av betydelse.

Förändringar i migrantflöden påverkar hivepidemiologin i Sverige, särskilt när det gäller nyanmälda hivfall. De senaste åren har Sverige sett en minskning av migration från vissa länder i Afrika och sedan 2022 en ökad migration från Ukraina på grund av kriget (26). Under 2022, när många flyktingar från Ukraina kom till Sverige, hade de flesta personer med en hivinfektion en sedan tidigare känd hivdiagnos med pågående antiretroviral behandling vid ankomst till Sverige.

Under 2022 spreds mpox för första gången i större utsträckning i länder utanför Afrika. I Sverige rapporterades flest fall av mpox under sommarmånaderna 2022. Under 2024 spreds mpox i Sverige under ett par månader, efter en längre tid utan spridning inom Sverige (27, 28). Spridningen av mpox klad 2b har framför allt skett via sexuella kontakter bland MSM. Den ökade risken av att drabbas av mpox under den tiden kan ha påverkat sexuellt beteende, framför allt bland personer i riskgrupper, som MSM. Effekten kan ha minskat över tid på grund av rekommendationer om vaccination mot mpox.

Behandlingen av hivinfektion med antiretroviral terapi (ART) har över tid utvecklats och förenklats, med effektivare behandlingsalternativ och färre biverkningar. En välinställd ART mot hiv leder idag i de allra flesta fall till förhindrad sjukdomsutveckling och att hiv inte överförs sexuellt (U = U, undetectable equals untransmittable).

Sedan 2017 är förskrivning av preexpositionsprofylax mot hiv (PrEP) möjlig i Sverige. PrEP är en förebyggande behandling som är mycket effektiv för att minska risken för hivinfektion hos personer med ökad exponeringsrisk.

Sedan 2023 har efterfrågan på doxycyklin som postexpositionsprofylax (doxy-PEP) ökat, särskild bland MSM och transpersoner. Användningen kan ha påverkat incidensen av framför allt klamydia och syfilis i dessa grupper. Det finns dock inga nationella rekommendationer framtagna för doxy-PEP, och det är i dagsläget inte möjligt att följa upp förskrivningen i nationell statistik (29).

Sprututbytesverksamheter syftar till att minska spridningen av blodburna infektioner som hiv och hepatit. Antalet regioner med sprututbytesverksamheter har ökat från 8 till samtliga 21 regioner sedan det kommunala vetot togs bort 2017. Detta har inte bara ökat tillgången till rena sprutor och kanyler, utan även möjliggjort regelbunden hiv- och hepatittestning för personer som injicerar droger samt andra sjukvårds- och hälsofrämjande insatser såsom vaccinationer och naloxonförskrivning mot överdoser. Incidensen av hepatit C är betydligt högre än hiv bland personer som injicerar droger (30) och det är viktigt att fortsatt uppmärksamma behov av förebyggande hälsoinsatser till denna grupp.

Testning för STI, särskilt klamydia och gonorré, har utvecklats under den senaste 10-årsperioden. Kombinerade tester, som upptäcker klamydia och gonorré i samma prov, introducerades omkring 2010 och infördes successivt på alla landets laboratorier, med full täckning från och med 2023.

Hemprovtagning för klamydia och gonorré har också ökat möjligheten för personer att testa sig utan att fysiskt besöka vårdmottagningar. År 2023 införde Region Skåne utökad hemprovtagning för gonorré och klamydia som omfattade provtagning från flera anatomiska lokaler (genitalier, rektum och svalg), istället för enbart genitala prover som tidigare (31). Utökad hemprovtagning är nu (mars 2026) tillgänglig i fyra regioner (32, 33). Hemprovtagning från flera lokaler samt användning av kombinationstester ökar möjligheten att upptäcka klamydia och gonorré. Detta leder till att fler symtomfria fall kan identifieras och behandlas tidigt, att smittspårning kan påbörjas och att smittspridningen därmed kan avbrytas.

Beteenden och andra faktorer kan också påverka individens risk att drabbas av hiv eller andra STI. Dessa beteenden är bland annat kondomanvändning, användning av hiv-PrEP och testningsvanor, vilka i sin tur påverkas av strukturella faktorer såsom sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden. Medan vissa faktorer, som testning och användning av hiv-PrEP, kan följas upp genom primärdata från laboratorier och register, samlas data om kondomanvändning, sexvanor och beteenden främst genom enkätstudier riktade till individer i olika grupper i befolkningen.

Nedan beskrivs per prioriterad grupp resultatet från olika källor om beteenden som kan påverka individens risk för att få hiv eller STI och hur trenderna ser ut.

Minskningen av antalet inhemska hivfall bland MSM sammanfaller med en ökande förskrivning av PrEP till grupper med hög risk, främst MSM. Från 2021 till 2024 har antalet personer som minst en gång under året fått PrEP förskrivet ökat från 2 323 till 4 389 (34). I studien EMIS-2024 svarade totalt 23 procent av MSM i Sverige som deltog i studien att de hade försökt få tillgång till PrEP och 13 procent rapporterade att de hade använt PrEP under de senaste 12 månaderna (9). Även om PrEP är en effektiv åtgärd för individen och samhället att minska hivspridningen kan det också leda till minskad kondomanvändning, vilket ökar risken för exponering för andra STI som klamydia och gonorré (35). Å andra sidan innebär PrEP-förskrivningen att personer testas för både hiv och STI var tredje månad (36). Detta ökar möjligheten att upptäcka symtomfria STI-fall, vilket ger bättre förutsättningar för tidig behandling och smittspårning. På längre sikt kan detta bidra till att även minska spridningen av STI inom gruppen, genom att fler fall identifieras och hanteras i ett tidigt skede (37).

Resultaten från EMIS-undersökningarna visar att andelen bland MSM i Sverige som haft samlag utan kondom med en icke-fast manlig partner under de senaste 12 månaderna var relativt stabil mellan 2017 och 2024, med 32 respektive 37 procent (8, 9).

När det gäller testvanor bland MSM visar EMIS-2017 att drygt en fjärdedel av deltagarna (27 procent) uppgav att de aldrig hade testat sig för hiv eller aldrig tagit emot ett provsvar (8). Äldre deltagare hade i högre grad testat sig än deltagare i den yngsta åldersgruppen. Det stämmer överens med data från EMIS-2024, där den högsta andelen som aldrig hade testat sig för hiv fanns bland yngre deltagare (15–29 år), och särskilt bland de som inte bodde i en storstad. I båda enkäterna framkommer dessutom att testning överlag var vanligare bland deltagare från större städer (8, 9). Enligt EMIS-2024 hade 77 procent av alla dem som inte testats positivt för hiv, någon gång testat sig för hiv och 42 procent hade testat sig under de senaste 12 månaderna. Resultatet från EMIS-2024 visar även att 45 procent av deltagarna hade testat sig för andra STI än hiv under de senaste 12 månaderna (9).

Unga och unga vuxna tillfrågades i UngKAB15 om hiv- och STI-diagnoser. Svaren återspeglade det mönster som observeras nationellt i den epidemiologiska rapporteringen genom åren – att klamydia är den vanligaste STI i denna åldersgrupp och att fler tjejer än killar har haft en diagnostiserad klamydiainfektion (6).

Kondomanvändning bland unga och unga vuxna har undersökts i UngKAB-enkäten 2015 och 2023. Resultaten visar att 2023 hade nästan hälften (45 procent) av de som var sexuellt aktiva haft oskyddat sex med en ny eller tillfällig partner under de senaste 12 månaderna (7). Resultaten från 2015 visar att en större andel tjejer än killar haft oskyddat samlag (48 respektive 39 procent) medan könsfördelningen 2023 var jämn (46 procent tjejer, 45 procent killar). År 2015 hade åldersgruppen 20–24 år högst andel oskyddade sexuella kontakter, medan det 2023 var vanligare bland 16–19-åringar. Resultat från UngKAB-enkäten visar en liten nedgång i kondomanvändning bland unga under 2015–2023. År 2023 hade andelen som använde kondom vid senaste sextillfället (22 procent) minskat jämfört med 2015 (25 procent) (6, 7).

Testningsbeteende inkluderas i UngKAB både 2015 och 2023. Drygt hälften av deltagarna i 2015 års enkät svarade att de hade testat sig någon gång för STI eller hiv och en högre andel tjejer hade testat sig än killar (6). I UngKAB23 svarade 28 procent att de hade testat sig för STI under de senaste 12 månaderna med en högre andel bland tjejer. Vidare angav 11 procent att de hade testat sig för hiv de senaste 12 månaderna (7).

Folkhälsomyndigheten samlar varje år in aggregerade nationella testningsdata för klamydia, gonorré och hiv (antalet provtagna personer eller antalet tester) från laboratorier för att undersöka epidemiologiska trender. Enkätsvaren om testning från UngKAB är i linje med det mönster som observeras i den frivilliga laboratorierapporteringen – betydligt fler kvinnor än män testar sig för klamydia och gonorré. Överlag har testning för klamydia och gonorré ökat de senaste åren (2022–2024). Totalt har runt 500 000–600 000 tester och provtagna personer rapporterats per år för klamydia respektive gonorré (38, 39). Testning i åldersgrupperna 15–19 och 20–24 år för båda könen har varit stabil 2022–2024, men med en liten minskning bland tjejer 15–19 år och en ökning bland män 20–24 år (38, 39).

En viktig främjande och förebyggande insats för att tidigt identifiera personer med hivinfektion är hälsoundersökningen för asylsökande och vissa andra migranter (40). Idag finns dock hinder i genomförandet eftersom inte alla migranter nås av hälsoundersökningar. I handlingsplanen mot hiv, aids och vissa andra STI finns mer information om barriärer och aktiviteter kring hälsoundersökningar för asylsökande och vissa andra migranter.

Personer som kommer till Sverige från högendemiska områden för hiv utgör en särskilt sårbar grupp i Sverige, vilket speglar en komplex samverkan mellan strukturella, sociala och kulturella faktorer. Tillgång till testning är central för tidig upptäckt och hindrad smittspridning. Okunskap om vårdsystemet kan fördröja testning och behandling, vilket ökar risken för vidare smittspridning och sen diagnos med risk för svåra hälsokonsekvenser och aids för individen. Språkhinder kan leda till missförstånd om vårdens utbud och om rättigheter eller rädsla för stigmatisering. Dessutom påverkar kulturella normer benägenheten att söka vård (1).

Minskningen av antalet rapporterade hivfall mellan 2015 och 2024 sammanfaller med utbyggnaden av sprututbytesverksamheter i hela landet. År 2024 besökte 5 208 patienter något av sprututbytena i 20 av 21 av Sveriges regioner och prevalensen av hiv var vid den senaste provtagningen 1,8 procent (41).

I Folkhälsomyndighetens rapport från 2015 om hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner i Sverige uppgav nästan hälften (46 procent) av 800 svarande att de aldrig hade testat sig för hiv (42). Det överensstämmer med andelen som aldrig hivtestat sig (45 procent) av de 229 transpersoner i Sverige som besvarade EMIS- 2024 medan drygt en fjärdedel (27 procent) uppgav att de hade testat sig under de senaste 12 månaderna; ingen av dessa hade blivit diagnostiserad med hiv (9). Enligt en europeisk studie från 2024 med 178 transpersoner uppgav en lägre andel (14 procent) att de aldrig hade testat sig för hiv och 14 procent att de aldrig hade testat sig för STI:er. Vidare visar studien på att transpersonerna testar sig lika ofta för hiv som för andra STI:er (16). I Folkhälsomyndighetens rapport 2015 anges de vanligaste orsakerna till att inte testa sig vara att personen lever i ett monogamt förhållande med en partner som inte har hiv eller att personen aldrig haft samlag eller oskyddat sex. En tredjedel av de tillfrågade kände dessutom inte till någon mottagning där de kan testa sig och få ett bra bemötande (42).

Bland transpersoner i EMIS-2024 som hade haft sex med icke-fasta manliga partner under det senaste året (82 personer) uppgav ungefär hälften att de oftast eller alltid använde kondom, medan nästan en tredjedel aldrig eller sällan gjorde det (9). Totalt svarade 10 procent av transpersonerna i EMIS-2024 att de hade försökt få PrEP och 4 procent att de hade använt PrEP under de senaste 12 månaderna (9).

I en rapport från Folkhälsomyndigheten från 2022 beskrivs att transpersoner möter strukturella hinder i form av intersektionellt stigma, vilket skapar begränsad tillgång till information, kunskap och vård, särskilt när det gäller hivprevention och testning (43). Vårdpersonal och samhällsaktörer behöver utveckla sina kunskaper om strukturell marginalisering för att kunna bedriva effektiv hivprevention. Dessa hinder påverkar inte bara tillgången till vård, utan också möjligheten att delta i preventiva insatser och få adekvat stöd. I Sverige och internationellt pågår arbete för att öka jämlikheten i hälso- och sjukvården, men utmaningarna kvarstår, särskilt för transpersoner som också tillhör andra marginaliserade grupper (43).

I Sverige visar begränsade data att erfarenheter av sex mot ersättning förekommer bland unga (16–29 år) som lever med hiv, oftare bland killar än tjejer. Detta inkluderar både att ha gett och fått ersättning för sex (19).

Enligt en systematisk översikt och analys av relativt gamla studier (2013–2016) varierar kondomanvändningen bland kvinnor med erfarenhet av sex mot ersättning: i Västeuropa uppgav färre än 17 procent att de inte alltid använde kondom med kunder, medan siffrorna i Östeuropa varierade mellan 0 och 78 procent, och i Centraleuropa mellan 5 och 38 procent. Kondomanvändningen var dock lägre med icke-betalande partner (21).

En amerikansk systematisk översikt och metaanalys lyfter att i USA framhålls kondomer som en nyckelkomponent för att förebygga hiv, men det saknas information om hur vanligt det är att kvinnor med erfarenhet av sex mot ersättning faktiskt använder kondom (23). Vidare visar översikten att de inkluderade studierna inte har dokumenterat riskbeteenden tillräckligt utförligt, vilket gör att kunskapen om frekvens, sammanhang och skillnader mellan grupper eller platser är begränsad (23).

Hälsan hos personer som lever med hiv är överlag god men diskriminering och hivstigma kan påverka livskvaliteten negativt (1). Rädsla för stigma kan även leda till att personer som lever med odiagnostiserad hivinfektion undviker testning och sjukvård, vilket kan påverka smittspridningen och den epidemiologiska rapporteringen.

Denna rapport kan användas som en baslinje, alltså en utgångspunkt för framtida jämförelser för epidemiologiska trender, vilket möjliggör anpassning av preventionsarbetet. Det är viktigt att fortsätta följa den epidemiologiska utvecklingen för att kunna utvärdera effekten av insatser. Resultaten kan sedan användas för att anpassa strategier, mäta framsteg och främja jämlikhet inom hiv- och STI-prevention.

Aids – förvärvat immunbristsyndrom. Ett samlingsnamn för olika sjukdomar, till exempel infektioner och tumörer, som man kan få om hiv inte behandlas.

ART – antiretroviral behandling (engelska antiretroviral therapy).

ECDC – EU:s smittskyddsmyndighet (engelska European Centre for Disease Prevention and Control).

EMIS – europeisk internetbaserad undersökning om behov, sexuella beteenden, risktagande, testningsvanor och kunskap om hiv/STI riktad till män som har sex med män och transpersoner (engelska The European MSM Internet Survey).

EU- och EES-länder – länder inom den europeiska unionen och det europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Gonorré – en sexuellt överförbar infektion. Gonorré är klassad som en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (2004:168).

Hepatit C – ett virus som överförs sexuellt eller via blod. Hepatit C är klassad som en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (2004:168).

Hiv – humant immunbristvirus. Ett virus som överförs sexuellt eller via blod. Hiv är klassad som en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (2004:168).

Incidens – antalet nya fall av en viss sjukdom under en viss tidsperiod i en viss population.

InfCareHIV – nationellt kvalitetsregister för uppföljning av behandling, hälsa och livskvalitet bland alla som lever med diagnostiserad hiv i Sverige.

Klamydia – en sexuellt överförbar infektion. Klamydia är klassad som en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (2004:168).

Mpox – virus som överförs främst genom nära hud- och slemhinnekontakt vid sexuella kontakter. Mpox är klassad som en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (2004:168).

MSM – ett samlingsbegrepp för män som har sex med män. Syftar på sexuell praktik och inte läggning eller identitet.

Nämnardata – totalt antal provtagna personer eller tester med frågeställning om den aktuella sjukdomen.

PrEP mot hiv – preexpositionsprofylax. Mediciner som person med hög risk att få hiv kan ta för att undvika att få hiv.

Prevalens – andel individer i en population som har en given sjukdom.

Rikskod – avidentifierad kod som innehåller födelseår och de fyra sista siffrorna i personnumret. Används vid anmälan av sexuellt överförbara infektioner till Folkhälsomyndigheten och till smittskyddsläkaren i respektive region.

Sex mot ersättning – att ge eller ta emot ersättning för sex. Det är olagligt att ge ersättning för sex. Det är inte olagligt att ta emot ersättning för sex.

Sprututbytesverksamhet – en mottagning där personer som injicerar droger får möjlighet att byta till sig nya sprutor och kanyler för att på så sätt skydda sig mot hiv, hepatiter och andra blodburna infektioner. Verksamheterna arbetar också med provtagning av hiv och hepatit B och C, utför vaccinationer och erbjuder rådgivande samtal för att motivera till behandling för skadligt bruk och beroende.

Sminet – Sveriges nationella databas för anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar.

Smittväg – variabel i Sminet som beskriver hur en person smittades. För hiv och STI innebär det sexuell praktik såsom sex med samma kön, sex med motsatt kön och sex med båda könen.

Smittland – variabel i Sminet som beskriver i vilket land en person smittades.

STI – sexuellt överförbara infektioner (engelska sexually transmitted infections). Infektioner som kan överföras vid sexuell kontakt.

Syfilis – en sexuellt överförbar infektion. Syfilis är klassad som en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (2004:168).

Transperson – ett samlingsbegrepp för personer vars könsidentitet eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön som tilldelades dem vid födseln.

U = U – oupptäckbar är lika med oöverförbar (engelska undetectable equals untransmittable). Hänvisar till att en person har en så välbehandlad hivinfektion att viruset inte kan mätas och då kan det inte heller överföras vid sex.

UNAIDS – The Joint United Nations Programme on HIV/AIDS.

UngKAB – Folkhälsomyndighetens nationella enkätbaserade undersökning om hälsa, relationer och sexliv bland personer i åldrarna 16–29 år.

Välbehandlad hiv - när den rekommenderade behandlingen leder till att virusnivån i blodet vid upprepade tester är så låg att den inte går att mäta. Välbehandlad hiv överförs inte vid sex.

1. Folkhälsomyndigheten. Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner. 2024. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/c1d9794fdfc74710b19cea8bbe31e2f5/nationell-strategi-mot-hiv-aids-andra-sexuellt-overforbara-infektioner-24175.pdf.
2. Folkhälsomyndigheten. Handlingsplan mot hiv, aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner. Genomförande av den nationella strategin mot hiv, aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner. 2025. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/7af53c49f83e4156a30b25829a9a1900/nationell-handlingsplan-hiv-aids-sexuellt-overforbara-infektioner.pdf.
3. Socialdepartementet. Uppdrag till Folkhälsomyndigheten att stärka genomförandet av den nationella strategin och handlingsplanen mot hiv, aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner. 2025. Hämtad från: https://www.regeringen.se/regeringsuppdrag/2025/07/uppdrag-till-folkhalsomyndigheten-att-starka-genomforandet-av-den-nationella-strategin-och-handlingsplanen-mot-hiv-aids-och-vissa-andra-sexuellt-overforbara-infektioner/.
4. Folkhälsomyndigheten. SmiNet – Elektronisk anmälan av smittsamma sjukdomar. 2025 [citerad 2025-09-05]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/sminet.
5. InfCareHIV. Om InfCareHIV. Hämtad från: https://infcarehiv.se/om-infcarehiv.
6. Folkhälsomyndigheten. Sexualitet och hälsa bland unga i Sverige. UngKAB15 – en studie om kunskap, attityder och beteende bland unga 16–29 år. 2017. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/sexualitet-och-halsa-bland-unga-i-sverige-ungkab15-en-studie-om-kunskap-attityder-och-beteende-bland-unga-1629-ar/.
7. Folkhälsomyndigheten. Ungas hälsa, relationer och sexliv – Resultat från UngKAB23. En enkätstudie om ungas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. 2025. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/u/ungas-halsa-relationer-och-sexliv-resultat-fran-ungkab23/?pub=141028.
8. Folkhälsomyndigheten. EMIS-2017 – en studie om män som har sex med män. 2020. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/e/emis-2017/?pub=82518.
9. European Men-Who-Have-Sex-With-Men Internet Survey (EMIS-2024). 2026. Hämtad från: https://www.emis-project.eu/emis-2024/.
10. Socialstyrelsen. Statistikdatabas. 2025. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/statistik/statistikdatabasen/.
11. Folkhälsomyndigheten. Falldefinitioner vid anmälan enligt smittskyddslagen. 2025. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/d109fac1689846edb6ce7292c0588e39/falldefinitioner-anmalan-smittskyddslagen.pdf.
12. UNAIDS. The urgency of now: AIDS at a crossroads. Geneva: Joint United Nations Programme on HIV/AIDS; 2024. Hämtad från: https://crossroads.unaids.org/wp-content/uploads/2024/09/GAU-2024-Full-report_En.pdf.
13. InfCareHIV. InCareHIV Årsrapport 2024. 2024. https://infcarehiv.se/media/84/download.
14. ECDC. HIV/AIDS surveillance in Europe 2025 - 2024 data. Stockholm: European Centre for Disease Prevention and Control/WHO Regional Office for Europe; 2025. Hämtad från: https://www.ecdc.europa.eu/sites/default/files/documents/2025-Annual-HIV-Report.pdf.
15. UNAIDS. Regional Profile. Western and Central Europe and North America 2025. Hämtad från: https://www.unaids.org/sites/default/files/2025-07/2025-global-aids-update-wcena.pdf.
16. Wang H, Kolstee J, Casalini JL, Hakim S, Zimmermann HM, Jonas KJ. Likelihood of HIV and recent bacterial sexually transmitted infections among transgender and non-binary individuals in 20 European countries, October 2023 to April 2024. Euro Surveill. 2024;29(48). DOI:10.2807/1560-7917.ES.2024.29.48.2400347.
17. Stengaard AR, Combs L, Supervie V, Croxford S, Desai S, Sullivan AK, et al. HIV seroprevalence in five key populations in Europe: a systematic literature review, 2009 to 2019. Euro Surveill. 2021;26(47). DOI:10.2807/1560-7917.ES.2021.26.47.2100044.
18. Folkhälsomyndigheten. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige 2024. Folkhälsomyndigheten; 2026. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-srhr-i-sverige-2024/?pub=158186.
19. Folkhälsomyndigheten. Sexualitet och hälsa bland unga som lever med hiv i Sverige: En studie om kunskap, attityder och beteende bland unga och unga vuxna 16–29 år. 2020. https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/sexualitet-och-halsa-bland-unga-som-lever-med-hiv-i-sverige-/?pub=83133.
20. ECDC. A systematic review and meta-analysis of the prevalence of chlamydia, gonorrhoea, trichomoniasis and syphilis in Europe. Stockholm: European Centre for Disease Prevention and Control; 2024. Hämtad från: https://www.ecdc.europa.eu/sites/default/files/documents/Syst-review-prevalence-stis.pdf.

21. Platt L, Jolley E, Rhodes T, Hope V, Latypov A, Reynolds L, et al. Factors mediating HIV risk among female sex workers in Europe: a systematic review and ecological analysis. BMJ Open. 2013;3(7). DOI:10.1136/bmjopen-2013-002836.

22. Reeves A, Steele S, Stuckler D, McKee M, Amato-Gauci A, Semenza JC. National sex work policy and HIV prevalence among sex workers: an ecological regression analysis of 27 European countries. Lancet HIV. 2017;4(3):e134-e40. DOI:10.1016/S2352-3018(16)30217-X.

23. Paz-Bailey G, Noble M, Salo K, Tregear SJ. Prevalence of HIV Among U.S. Female Sex Workers: Systematic Review and Meta-analysis. AIDS Behav. 2016;20(10):2318-31. DOI:10.1007/s10461-016-1332-y.

24. Miralles C, Mardarescu M, Sherr L. What do we know about the situation of women living with HIV in Europe? Antivir Ther. 2013;18 Suppl 2:11-7. DOI:10.3851/IMP2646.

25. Lundgren E, Locke M, Romero-Severson E, Dimitrijevic M, Axelsson M, Andersson E, et al. Sweden surpasses the UNAIDS 95-95-95 target: estimating HIV-1 incidence, 2003 to 2022. Euro Surveill. 2024;29(42). https://doi.org/10.2807/1560-7917.ES.2024.29.42.2400058.

26. SCB Statistikdatabasen. Statistiska centralbyrån; 2026. Hämtad från: https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/.

27. Folkhälsomyndigheten. Mpox i Sverige, april–juni 2024. 2026. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/vara-amnesomraden/sjukdomsutbrott/arkiv-for-sjukdomsutbrott/mpox-i-sverige-april-juni-2024/.

28. Folkhälsomyndigheten. Mpox i Sverige, december 2024–maj 2025. 2026 [uppdaterad 2026-02-16; citerad 2026-02-24]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/vara-amnesomraden/sjukdomsutbrott/arkiv-for-sjukdomsutbrott/mpox-i-sverige-december-2024-maj-2025/#:~:text=Utbrottet%20av%20mpox%20klad%202b,54%20har%20smittats%20i%20Sverige.

29. Folkhälsomyndigheten. Doxy-PEP i Sverige Kunskapsunderlag. 2026. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/d/doxy-pep-i-sverige/?pub=151916.

30. Folkhälsomyndigheten. Hepatit C – statistik. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/statistik-och-data/hitta-statistik-och-data/hepatit-c-statistik/.

31. Mer inkluderande provtagning för gonorré och klamydia. Region Skåne; 2023 [uppdaterad 2023-06-08; citerad 2026-02-24]. Hämtad från: https://press.newsmachine.com/pressrelease/view/mer-inkluderande-provtagning-for-gonorre-och-klamydia-48773.

32. Klamydiatest och gonorrétest via nätet. Västra Götalandsregionen; 2025. Hämtad från: https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/om-1177/nar-du-loggar-in-pa-1177.se/det-har-kan-du-gora-nar-du-loggat-in/bestall-prover/klamydiatest-och-gonorretest-via-natet/.

33. Klamydiatest och gonorrétest via nätet. Region Halland; 2024. Hämtad från: https://www.1177.se/Halland/om-1177/nar-du-loggar-in-pa-1177.se/det-har-kan-du-gora-nar-du-loggat-in/bestall-prover/klamydiatest-och-gonorretest-via-natet/.

34. Folkhälsomyndigheten. Användning av PrEP mot hiv i Sverige 2024 - 2025. Resultat från enkätstudie vid smittskyddsenheter i Sverige. Kommande publicering.; 2026.

35. Folkhälsomyndigheten. Hälsa hos män som har sex med män som får preexpositionsprofylax (PrEP) mot hiv: En undersökning om sexuell och psykisk hälsa samt alkohol- och drogbruk hos PrEP-användare i Stockholm 2018–2023. 2025. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/h/halsa-hos-man-som-har-sex-med-man-som-far-preexpositionsprofylax-prep-mot-hiv-/?pub=146765.

36. RAV. Hiv preexpositionsprofylax (PrEP) – Rekommendation om praktisk handläggning 2026. Referensgruppen för Antiviral Terapi; 2026. Hämtad från: https://forening.sls.se/media/sesd4msb/hiv-preexpositionsprofylax-prep-praktisk-handla-ggning-2026_final.pdf.

37. Jenness SM, Weiss KM, Goodreau SM, Gift T, Chesson H, Hoover KW, et al. Incidence of Gonorrhea and Chlamydia Following Human Immunodeficiency Virus Preexposure Prophylaxis Among Men Who Have Sex With Men: A Modeling Study. Clin Infect Dis. 2017;65:712-8. DOI:10.1093/cid/cix439.

38. Folkhälsomyndigheten. Klamydia 2024 Årsrapport. 2025. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/statistik-och-data/hitta-statistik-och-data/klamydiainfektion-statistik/?tab=tab-report.

39. Folkhälsomyndigheten. Gonorré 2024 Årsrapport. 2025. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/statistik-och-data/hitta-statistik-och-data/gonorre-statistik/?tab=tab-report.

40. Socialstyrelsen. Hälsoundersökningar av asylsökande och nyanlända. Psykisk hälsa och regelverk. Uppföljning av regionernas hälso- och sjukvård Socialstyrelsen. 2021. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2021-4-7333.pdf.

41. Folkhälsomyndigheten. Rapport om hepatiteliminering i Sverige. 2024. Contract No.: 24145. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/r/rapport-om-hepatiteliminering-i-sverige/.

42. Folkhälsomyndigheten. Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner. 2015. https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/c5ebbb0ce9aa4068aec8a5eb5e02bafc/halsan-halsans-bestamningsfaktorer-transpersoner.pdf.

43. Folkhälsomyndigheten. Konsekvenser på hivprevention och hälsa orsakade av rasism, homofobi och hivstigma. 2022. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/k/konsekvenser-pa-hivprevention-och-halsa-orsakade-av-rasism-homofobi-och-hivstigma-/?pub=117860.

Humant immunbristvirus (hiv) är ett virus som sprids genom oskyddat sex, delade sprutor, blod eller från mor till barn. Viruset stannar kvar i kroppen livet ut, men med välinställd behandling kan personer med hiv leva lika länge som andra och utan risk att överföra viruset vid sex. Utan behandling kan hiv infektionen leda till ett nedsatt immunförsvar och det dödliga sjukdomstillståndet acquired immune deficiency syndrome (aids).

Klamydia orsakas av bakterien Chlamydia trachomatis. Bakterien sprids genom sexuell kontakt och kan infektera urinröret, ändtarm, svalg, slidan och livmoderhalsen. Ögon kan infekteras via kontaktsmitta. Barn kan också smittas under förlossningen och få ögoninfektion eller lunginflammation. Kvinnor som inte behandlas kan få bestående skador på äggledarna med risk för sterilitet. Män kan få inflammation i bitestiklarna, också det ger en liten risk för sterilitet. Klamydiainfektion behandlas med antibiotika och man kan ha upprepade klamydiainfektioner.

Gonorré orsakas av bakterien Neisseria gonorrhoeae. Bakterien sprids genom sexuell kontakt och kan infektera urinröret, ändtarm, svalg, slidan och livmoderhalsen. Ögon kan infekteras via kontaktsmitta. Barn kan också smittas under förlossningen och få ögoninfektion eller lunginflammation. Kvinnor kan drabbas av äggledarinflammation och män kan få inflammation i bitestiklarna; båda tillstånden kan orsaka sterilitet. Någon gång kan bakterien spridas ut i blodet och orsaka blodförgiftning och ledinfektion. Gonorré behandlas med antibiotika och man kan ha upprepade infektioner.

Syfilis orsakas av bakterien Treponema pallidum. Bakterien sprids främst via sexuell kontakt. En syfilisinfekterad gravid kvinna kan därtill smitta sitt foster via moderkakan. Även blodsmitta kan förekomma, och därför testas samtliga blodgivare. Sjukdomen indelas i tre stadier – primär, sekundär och tertiär syfilis – och inkubationstiden är tre veckor till tre månader till primärstadiet, sju till tio veckor till sekundärstadiet och flera år till tertiärstadiet. De två första stadierna av sjukdomen kallas tidig syfilis och omfattar det första året av infektionen, medan det sista stadiet kallas sen syfilis. Tidig syfilis anses som smittsam medan sen syfilis har ingen eller låg smittsamhet. Om man har syfilis under lång tid utan behandling finns risk för allvarliga skador på till exempel hjärta eller hjärna. En gravid kvinna som har obehandlad syfilis kan smitta sitt barn, vilket i sin tur kan få allvarliga skador. Syfilis behandlas med antibiotika och man kan ha upprepade infektioner.

Datauttag gjordes för fall av hiv och STI som rapporterades från 1 januari 2015 till och med 31 december 2024. Vid redovisning av statistik används datumet när fallet rapporterades i Sminet (så kallat statistikdatum). För STI sammanfaller statistikdatum oftast med diagnosdatum. För hivfall kan statistikdatumet däremot skilja sig från diagnosdatumet, till exempel om personen har diagnostiserats tidigare i ett annat land.

I Sminet inkluderas rapporteringar om både personer bosatta och personer som tillfälligt vistas i Sverige.

Analys av Sminetdata utförs för totalt antal fall av hiv, klamydia, gonorré och syfilis och för prioriterade grupper som det finns data på. Data hämtades ur databasen Sminet under hösten 2025.

I denna rapport används variabelnamn enligt Sminets terminologi, till exempel ”smittland” och ”smittväg”.

Analyserna stratifieras efter

• kön,
• ålder (vid registrering av fall i Sverige),
• region i Sverige (regionen där fallet har registrerats för första gången i Sverige),
• sannolikt smittland,
• sannolik smittväg.

Det finns också några diagnosspecifika variabler. För hiv inkluderas typ av infektion (primär hiv, aids med mera), antalet nyupptäckta fall (inte en fristående variabel i Sminet men en bedömning baserad på flera variabler) och födelseland samt födelseregion i världen. För klamydia och gonorré inkluderas typ av infektion (akut sjukdom, symtomfri smittbärare). För syfilis inkluderas även infektionsstadium. För alla STI inkluderas anledning till undersökning.

Nedan beskrivs vilka variabler från Sminet som används för respektive prioriterad grupp. Observera att vissa variabler skiljer sig beroende på diagnos.

I rapporten redovisas män som har fått hiv, klamydia, gonorré eller syfilis via sexuell kontakt med samma kön. Eftersom det saknas befolkningsdata om det totala antalet män som har sex med män i Sverige per år, redovisas inte sjukdomsincidens (antal fall per 100 000 invånare i denna grupp). För STI-statistiken redovisas män som har sex med män och män som har sex med båda könen som en grupp.

I rapporten redovisas födelseland från Sminet. Urvalet för högendemiska områden för hiv baseras på UNAIDS regionala prevalensdata från 2019–2023.

Regioner med hivprevalens över 1 procent i vuxen befolkning inkluderas: Östafrika och södra Afrika, Väst- och Centralafrika, Östeuropa och Centralasien. För regioner där hivprevalensen varierar kraftigt mellan länder görs en bedömning utifrån svensk migrationsprofil för att få bästa möjliga uppskattning av gruppens storlek och sammansättning. Därför räknas i rapporten även Latinamerika och Karibien samt Asien och Stillahavsområdet som högendemiska områden för hiv.

Hiv- och STI-epidemiologin bland unga och unga vuxna beskrivs i rapporten genom åldersstratifierade analyser (15–19, 20–24, 25–29 år).

I rapporten redovisas personer som angav att de fått en hivinfektion genom att dela orena injektionsverktyg.

Fall av hiv, klamydia, gonorré och syfilis rapporteras i Sminet utan full identitet och istället med så kallad rikskod, en förkortad version av ens person- eller samordningsnummer. På grund av att rikskoden inte är unik kan hiv- och STI-fall inte samköras och samsjuklighet samt upprepad infektion inte analyseras. Vissa variabler i Sminet, såsom sannolikt smittland och sannolik smittväg, är självrapporterade och kan påverkas av sociala eller kulturella faktorer.

I rapporten presenteras resultaten utifrån deskriptiv statistik. För det mesta presenteras genomsnittet för perioden 2015–2024, med det minsta och största värdet (spann) inom parentes. För grupper med få fall redovisas aggregerad statistik. För prioriterade grupper där det finns data om befolkningsstorlek beräknas incidens (antal nya fall per 100 000 invånare per år).

För populationer med tillgängliga nämnare utförs trendanalyser. Dessa omfattar

• totalt antal fall (uppdelat på kön, ålder och region i Sverige),
• unga och unga vuxna (uppdelat på kön, ålder och region i Sverige).

Vid uppdelning av vissa grupper är antalet fall för få för att genomföra en trendanalys.

Trendanalysen är genomförd som generell regressionsmodell med tiden som förklarande variabel, och utfallet är antalet fall justerat för befolkningsstorleken i Sverige eller en specifik grupp inom befolkningen som män, kvinnor, unga och unga vuxna eller en region i Sverige vid varje tidpunkt (det vill säga med antalet fall som utfallsvariabel och befolkningsstorlek som nämnardata). Den antagna fördelningen för antalet fall i regressionsmodellerna är negativ binomial som är lämplig att använda i analyser med antal som utfall. Ett alternativ är att använda poissonfördelningen istället, men den tenderar att underskatta variationen i modellskattningarna jämfört med den variation som finns i data.

Modellen för analys av hiv, klamydia, gonorré och syfilis har den generella formen

där u är antalet fall i tidsperiod i. X är en vektor av x-variablerna i modellen (till exempel tidsperiod) och β är den skattade lutningskoefficienten.

I analysen antas residualvariationen vara negativt binomialfördelad. Om poissonfördelade residualer antas blir variationen samma som medelvärdet. Detta kan leda till att variationen underskattas varvid den negativa binomialfördelningen adderar en extra term till variationskattningen för att justera upp den skattade variationen.

De modelltermer som ursprungligen ingick i varje modell var en linjär term och en kvadratisk term. Den kvadratiska termen testade om det fanns ett accelererande eller retarderande förlopp av incidensen över tid. Om den kvadratiska termen uppvisade ett p-värde större än 0,05 togs termen ur modellen. Analysmetoden kan refereras till som negativ binomial regression.

En kartläggande litteraturöversikt har genomförts för att belysa det epidemiologiska läget för hiv och STI bland transpersoner och personer med erfarenhet av sex mot ersättning under 2015–2024. Litteraturen hade särskilt fokus på Sverige, Norden, Europa samt andra västerländska länder.

För att säkerställa en bred täckning av relevant forskning användes en kombination av MeSH-termer och fritextsökning i titel och abstrakt. De initiala sökorden var transgender, transperson, non-binary, hiv, STI, sex worker, prostitution, sex buyer samt geografiska avgränsningar som Sweden, Norway, Denmark, Finland, Scandinavia och Europe. Sökorden kombinerades med de booleska operatorerna AND/OR för att avgränsa träffarna. Under processens gång justerades söksträngarna kontinuerligt genom att lägga till synonymer, såsom commercial sex och sex purchaser. För att underlätta sökprocessen användes AI-verktyget Le Chat som stöd för att generera och optimera söksträngar, samt för att identifiera potentiellt relevant litteratur. De artiklar som hittades via Le Chat granskades sedan manuellt för att bedöma deras relevans.

Sökningen utfördes i de vetenskapliga databaserna PubMed, Web of Science och Scopus under perioden 29 september till 27 oktober 2025. Utöver artiklar från dessa databaser inkluderades även rapporter och övriga publikationer från relevanta myndigheter och organisationer.

Urvalsprocessen skedde i flera steg.

• Inledande granskning: Först lästes titlar och abstrakt igenom för att bedöma om artiklarna uppfyllde de fastställda inklusionskriterierna: studier om transpersoner eller personer med erfarenhet av sex mot ersättning, med fokus på hiv och/eller STI i Norden, Europa eller andra västerländska länder publicerade 2010–2025.
• Fördjupande granskning: Relevanta artiklar lästes i sin helhet för att säkerställa deras relevans för frågeställningen och bedöma deras grundläggande vetenskapliga kvalitet.

Utöver artiklarna som hittades i litteratursökningen i de vetenskapliga databaserna om transpersoner, inkluderades även tre rapporter: en årsrapport från år 2024 från InfCareHIV, en rapport om hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner från Folkhälsomyndigheten samt ECDC:s årsrapport från 2025 om hiv och aids i Europa.

Utöver artiklarna som hittades i litteratursökningen om personer med erfarenhet av sex mot ersättning inkluderades även en rapport från Folkhälsomyndigheten om sexualitet och hälsa bland unga som lever med hiv i Sverige.

Totalt inkluderades 16 publikationer i det slutgiltiga urvalet, varav 7 stycken om transpersoner, 3 om personer med erfarenhet av sex mot ersättning samt 5 rapporter och en studie som hittades skilt från litteratursökningen.

Hiv och STI omfattas av anmälningsplikten och rapporteras genom det elektroniska rapporteringssystemet Sminet från både kliniker och laboratorier, vilket ger en solid grund för tolkning och jämförelse av resultaten. Under den analyserade tidsperioden 2015–2024 har det inte gjorts några förändringar av betydelse i anmälningssystemet eller fallrapporteringen som kan påverka resultaten.

Sminetdata kompletteras i rapporten med information från andra datakällor, såsom InfCareHIV, EMIS-undersökningen, UngKAB-befolkningsstudien samt relevant nationell och internationell litteratur. Dessa källor bidrar även med kompletterande kunskap om personer som lever med hiv, beteenden, testmönster och riskfaktorer.

Redovisningen i rapporten om personer som kommer till Sverige från högendemiska områden för hiv är en proxy baserad på födelseland som rapporterades i Sminet. Urvalet baseras på UNAIDS prevalensdata.

Vissa prioriterade grupper är svåra att följa och det finns stora brister i den epidemiologiska kunskapen. Att redovisa kunskapsluckor är i sig ett resultat som pekar på vikten av att bättre följa epidemiologin i dessa grupper, till exempel genom forskningsstudier.

Vissa Sminetvariabler, som smittväg och smittland, är självrapporterade och kan påverkas av minnesbias, social önskvärdhet eller ofullständig kunskap. Enkäter som EMIS baseras på frivilligt deltagande vilket innebär att resultaten inte nödvändigtvis är representativa för befolkningen i stort, medan enkäter som UngKAB, trots randomiserat urval, ofta har låg svarsfrekvens och begränsad representativitet.

De utförda analyserna är deskriptiva och kan inte fastställa kausala samband. Det finns också begränsningar kopplade till datakvaliteten: vissa variabler är inte fullständigt ifyllda, vilket kan påverka precisionen i den epidemiologiska analysen. I vissa grupper är antalet fall så litet att analyserna blir osäkra, vilket riskerar att dölja viktiga trender.

En utmaning inom hivövervakningen är att skilja mellan nydiagnostiserade fall och tidigare kända infektioner, till exempel om ett fall är diagnostiserat utomlands. Denna kunskap är avgörande för att bedöma smittspridning, sent diagnostiserade fall och mörkertalet i Sverige. Uppgifter om det totala antalet rapporterade hivfall per år, både nya och tidigare kända, är dock viktigt för vårdplanering, behandlingsuppföljning och livskvalitet för personer med hiv.