Denna rapport beskriver resultaten för homo- och bisexuella samt transpersoner (hbt-personer) från enkätundersökningen SRHR 2024. Syftet med rapporten är att bidra med kunskap om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) bland hbt-personer i Sverige i åldrarna 16–84 år och att förmedla den till Folkhälsomyndighetens målgrupper. Sammanlagt svarade 1 069 hbt-personer på enkätundersökningen av totalt 15 838 deltagare. Svarsfrekvensen i studien i sin helhet var 26 procent.

Rapportens resultat ska bidra till att stärka det hälsofrämjande och förebyggande SRHR-arbetet riktat till hbt-personer, som är en prioriterad grupp i den nationella strategin för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR).

I enkätsvaren uppgav många hbt-personer att de hade en relativt god allmän hälsa – mellan hälften och tre fjärdedelar skattade sin hälsa som bra eller mycket bra. Samtidigt uppgav en mindre, men betydande andel, att de hade en dålig eller mycket dålig hälsa. Sexuell hälsa är en viktig del för fysiskt och psykiskt välbefinnande, och en majoritet av hbt-personerna var nöjda med sitt sexliv. Däremot rapporterade en hög andel olika sexuella problem, såsom bristande intresse för sex, svårigheter att nå orgasm eller erektionsproblem. Tidigare forskning pekar på att dessa problem kan ha flera orsaker som stress, psykisk ohälsa eller biverkningar av läkemedel, och visar på behovet av stöd och vård.

När det gäller reproduktiv hälsa visade undersökningen att graviditet, abort och missfall var vanliga erfarenheter bland homo- och bisexuella kvinnor. En betydande andel kvinnor i undersökningen uppgav att de hade varit gravida och fött barn, men abort och missfall var också relativt vanligt i gruppen. Forskning visar att upplevelse av diskriminering och heteronormativa attityder inom vården kan påverka hbt-personers förtroende för hälso- och sjukvård negativt. Det riskerar att leda till att hbt-personer undviker att söka vård och i förlängningen till försämrad hälsa.

Egenmakt och integritet är grundläggande förutsättningar för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Men enkätundersökningen visar att många hbt-personer rapporterade diskriminering och kränkande bemötande i närtid. Till exempel, mellan 18 och 40 procent har upplevt kränkningar de senaste tre månaderna, ofta kopplade till sexuell identitet, könsidentitet eller könsuttryck. Många deltagare rapporterade även erfarenhet av sexuellt våld, både i digital och fysisk form. Detta visar på behov av förstärkta insatser för att förebygga sexuellt våld och säkerställa tillgång till stöd och vård för alla, oavsett kön, könsidentitet eller sexuell läggning.

Den här rapporten belyser även jämlika och jämställda relationer. Den absoluta majoriteten av homo- och bisexuella som lever ihop med någon rapporterade i undersökningen att de fördelade hushållsarbetet jämlikt.

Sammanfattningsvis visar enkätundersökningen att det finns utmaningar som kräver åtgärder för att säkerställa förutsättningarna för hbt-personers lika hälsa och rättigheter. Prevention av till exempel sexuellt överförbara infektioner och våld och stödinsatser inom SRHR måste anpassas för att möta hbt-personers specifika behov. Hälso- och sjukvården måste vara inkluderande och säkerställa jämlik tillgång och gott bemötande till alla människor, oavsett sexuell läggning, kön eller könsidentitet.

This report presents the findings for lesbian, gay, bisexual, and transgender (LGBT) individuals from the Sexual and Reproductive Health and Rights (SRHR) 2024 Survey. The purpose of the report is to contribute to the knowledge about SRHR among LGBT individuals in Sweden aged 16–84 and to disseminate this information to the target audiences of the Public Health Agency of Sweden. Out of 15,838 respondents in the survey, 1,069 identified themselves as LGBT. The overall response rate was 26 percent.

The findings aim to strengthen health-promoting and preventive SRHR efforts targeting LGBT individuals, who are a prioritized group in Sweden’s National SRHR Strategy.

Survey responses indicated that many LGBT individuals reported relatively good general health – between half and three-quarters rated their health as good or very good. However, a smaller yet significant proportion reported poor or very poor health. Sexual health is a core component of physical and mental well-being, and a majority of LGBT individuals expressed satisfaction with their sex lives. Nevertheless, many reported sexual difficulties, such as lack of interest in sex, difficulty achieving orgasm, or erectile dysfunction. Previous research suggests these issues may stem from stress, mental health challenges, or medical side effects, highlighting the need for support and care.

Regarding reproductive health, the survey revealed that pregnancy, abortion, and miscarriage were common experiences among lesbian and bisexual women. A significant number of women in the survey had been pregnant and given birth, while abortion and miscarriage were also relatively frequent. Research shows that experiences of discrimination and heteronormative attitudes in healthcare can negatively impact LGBT individuals’ trust in the healthcare system, potentially leading them to avoid seeking care and, possibly, worsening their health.

Autonomy and integrity are fundamental dimensions of SRHR. However, the survey found that many LGBT individuals reported discrimination and offensive treatment in recent months. Between 18 percent and 40 percent reported having experienced violations in the past three months, often related to sexual identity, gender identity, or gender expression. Many participants also reported experiences of sexual violence, both online and in person. This underscores the need for enhanced efforts to prevent sexual violence and ensure access to support and care for all, regardless of gender, gender identity, or sexual orientation.

The report also highlights equality within partnered relationships. The vast majority of lesbian, gay, and bisexual individuals living with a partner reported sharing household responsibilities equally.

In summary, the survey reveals challenges that require action to ensure equal health and rights for LGBT individuals. Prevention of sexually transmitted infections and violence, as well as SRHR support measures, must be adapted to address the specific needs of LGBT individuals. Healthcare must be inclusive and ensure equal access and respectful treatment for all people, regardless of sexual orientation, gender, or gender identity.

Denna rapport handlar om homo- och bisexuellas och transpersoners (hbt) sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR) (1, 2). Rapporten baseras på enkätsvar från enkätundersökningen SRHR 2024 som besvarades av 15 838 personer (svarsfrekvens: 26,4 procent).

Syftet med den här rapporten är att ta fram kunskap om hbtpersoners SRHR. Målet är att resultaten ska användas i det hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande arbetet inom SRHR i enlighet med regeringens handlingsplan Stolt och trygg (3).

Rapporten riktar sig främst till yrkesverksamma som arbetar med hälsofrämjande och förebyggande arbete inom SRHR. Det gäller exempelvis personal på ungdomsmottagningar, mottagningar som testar för sexuellt överförbara infektioner, samt lärare och personal inom elevhälsa. Den riktar sig även till tjänstepersoner och beslutfattare på nationell, regional och lokal nivå, exempelvis inom rättsväsende och socialtjänst, samt till civilsamhällets organisationer. Rapporten är framtagen av utredare Kalle Röcklinger, Matilda Löfström och Nicklas Dennermalm under ledning av enhetschef Elin Jacobsson.

Lennie Lindberg

Avdelningschef, Avdelningen för livsvillkor och psykisk hälsa, Folkhälsomyndigheten

Den här rapporten är en fördjupning av enkätundersökningen SRHR 2024 (4) med fokus på homo-, bi- och pansexuella (i rapporten samredovisas bi- och pansexuella deltagare) och transpersoners sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (5). Dessa grupper är prioriterade i arbetet med SRHR, som handlar om alla människors rätt att fritt och utan diskriminering ta beslut om sin kropp, sexualitet och sina relationer. För hbt-personer kan SRHR handla om tillgång till vård, skydd mot våld och diskriminering, och rätt till information och tjänster som speglar gruppernas specifika behov – från preventivmedel och assisterad befruktning till stöd vid könsbekräftande vård och behandling.

Sexuell och reproduktiv hälsa är en grundläggande del av den allmänna hälsan och välbefinnandet under hela livet, såväl fysiskt och psykiskt som socialt. Det är ett samspel mellan strukturella, biologiska och individuella faktorer som avgör förutsättningarna för sexuell och reproduktiv hälsa. Olikheter i livsvillkor och levnadsvanor leder till ojämlika förutsättningar för hälsa, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa. Det är systematiska olikheter som kräver kompensatoriska resurser och insatser. Det innebär att de grupper i samhället som har sämre livsvillkor behöver större insatser för att nå god hälsa. (6)

I Folkhälsomyndighetens sammanfattning av Guttmacher-Lancet-rapporten står det att för att sexuell och reproduktiv hälsa ska kunna uppnås behöver arbetet också adressera sexuella och reproduktiva rättigheter (5). Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är ett globalt ramverk utifrån vilket hälsa och rättigheter kan adresseras.

Inom SRHR är arbetet mot sexuellt våld centralt. Sexuellt våld är ett utbrett samhällsproblem som drabbar människor i alla åldrar och samhällsgrupper, med stora negativa konsekvenser för den fysiska, sexuella, reproduktiva och psykiska hälsan. Det sexuella våldet omfattar handlingar utan samtycke, såsom sexuella trakasserier, oönskad beröring, verbala sexuella kränkningar, våldtäkt och övergrepp i digitala miljöer. Världshälsoorganisationen definierar sexuellt våld som:

Den svenska regeringen antog 2020 en SRHR-strategi som syftar till att hela befolkningen ska ha förutsättningar för en god, jämlik och jämställd sexuell och reproduktiv hälsa (1). För att förverkliga strategin finns en nationell handlingsplan för 2023–2033 med prioriteringar som handlar om att stärka det förebyggande arbetet, höja kunskapsnivån, säkerställa jämlik tillgång till vård, förbättra uppföljning samt öka kompetensen i yrkesgrupper som möter människor i olika livsskeden (2).

Den nationella handlingsplanen för SRHR lyfter även vikten av kontinuerlig och uppdaterad kunskap som en grund för att stärka och främja SRHR i hela befolkningen. I handlingsplanen identifieras sju prioriterade grupper som generellt har sämre förutsättningar för en god och jämlik sexuell och reproduktiv hälsa. För att effektivt nå dessa grupper krävs att hälsofrämjande och förebyggande insatser i högre grad anpassas efter deras specifika behov. Hbtqi-personer (homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och personer med intersexvariation) utgör en av dessa prioriterade grupper tillsammans med, unga, äldre, personer med migrationserfarenhet eller erfarenhet av rasism, och personer med funktionsnedsättning eller svagare socioekonomiska förutsättningar. (2)

Folkhälsomyndighetens arbete för att stärka förutsättningarna för en god och jämlik SRHR i hela landet genomförs med hjälp av fyra arbetssätt: kunskapsproduktion, kunskapsspridning, samordning samt uppföljning. Den här rapporten är både en del av vår kunskapsproduktion och ett sätt att följa upp utvecklingen inom SRHR.

Resultaten från Folkhälsomyndighetens enkätundersökning SRHR 2017 visade att homo-, bi- och transpersoner rapporterade att de var generellt nöjda med sitt sexliv, men samtidigt hade högre utsatthet för sexuella trakasserier, övergrepp och våld (8). Ett fördjupande kunskapsunderlag om hbt-personers SRHR, baserat på enkäten, visade att bisexuella personer rapporterade lägre sexuell nöjdhet och fler sexuella problem jämfört med befolkningen i stort. Transpersoner rapporterade relativt hög sexuell nöjdhet men samtidigt betydligt högre utsatthet för sexuellt våld. Hbt-personer rapporterade även i relativt hög utsträckning erfarenhet av sex mot ersättning (9).

En svensk webbenkät från Folkhälsomyndigheten och Karolinska Institutet från 2014 som riktade sig till transpersoner visade att knappt hälften var nöjda med sitt sexliv. Många saknade kunskap om var de kunde testa sig för hiv på ett tryggt sätt och en betydande andel hade erfarenhet av sexuellt våld eller sex mot ersättning (10). Ytterligare analyser visade att transpersoners sexuella hälsa påverkades starkt av strukturella faktorer såsom tillgång till könsbekräftande vård, inkluderande testning och frånvaro av diskriminering (11).

Internationella studier bekräftar skillnader i sexuell hälsa och utsatthet kopplade till sexuell läggning och könsidentitet. Bland annat rapporterade homosexuella män och bisexuella personer i Danmark högre förekomst av samlag utan kondom och sexuellt våld (12). Studier från Norge och Storbritannien visade större variation i sexuella praktiker, högre förekomst av sex mot sin vilja samt fler sexuella problem bland personer med samkönad erfarenhet (13-16). I Nederländerna rapporterades inga skillnader i sexuell frekvens eller problem, men homo- och bisexuella män utsattes oftare för sexuellt tvång och hade i högre grad haft sex mot ersättning (17).

Frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för hbt-personer i Sverige har genomgått förändringar sedan 2017 (när undersökningen SRHR 2017 genomfördes). Förändringarna omfattar till exempel lagstiftning, vårdinsatser och samhällsattityder. Det har bidragit till att stärka självbestämmande, integritet och rättsligt skydd för hbtqi-personer, men även inneburit utmaningar och risker för det hälsofrämjande arbetet.

På lagstiftningsområdet har flera reformer genomförts. Den nya könstillhörighetslagen, lagen [2024:238] om fastställande av kön i vissa fall (18) som trädde i kraft 1 juli 2025, har förenklat processen att ändra juridiskt kön och markerade ett viktigt steg för transpersoners rättigheter. Samma år uppdaterades även regeringens nationella handlingsplan för lika rättigheter och möjligheter för hbtqi-personer (3). År 2024 beslutade Socialstyrelsen att vård vid könsdysfori, oavsett ålder, ska omfattas av nationell högspecialiserad vård (19). Därtill har insatser för att minska diskriminering och förbättra bemötandet inom vården prioriterats.

Samtidigt rapporterar hbtqi-personer att de i högre utsträckning upplever sämre bemötande, diskriminering och bristande förståelse i möten med vården, jämfört med majoritetsgruppen (20). En allt mer polariserad samhällsdebatt har även lett till bland annat en ökad exponering för hatbudskap för transpersoner i Sverige (21). ILGA Europa samlar hbtqi-organisationer från hela Europa och i deras årliga rapport om hbtqi-personers rättigheter har Sverige tappat placeringar under de sista åren – från en fjärdeplats år 2013 till en niondeplats år 2026, främst genom att andra länder har stärkt sitt arbete i högre grad än Sverige (22).

Svenska styrdokument och lagstiftning med relevans för hbtqi-personers SRHR som har tillkommit sedan 2017:

• Folkhälsomyndigheten började rekommendera PrEP för personer med ökad risk för hiv 2017 vilket innebar startpunkten för PrEP-förskrivning i Sverige. (23)
• Stärkt juridiskt skydd för transpersoner trädde i kraft 2018 då könsidentitet inkluderas i bestämmelser om hets mot folkgrupp, olaga diskriminering samt i åtalsregeln om förolämpning. (24)
• Beslutet att ge transpersoner som utsatts för tvångssterilisering ersättning trädde i kraft 2018. (25)
• Brottsbalkens bestämmelser om våldtäkt och andra sexuella handlingar ändrades 2018 på så sätt att den som genomför ett samlag eller en jämförlig sexuell handling med en person som inte deltar frivilligt döms för våldtäkt. (26)
• Sveriges första nationella strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) presenterades av Folkhälsomyndigheten 2020 (1) och 2023 kompletterades den med en handlingsplan (2). Hbtqi-personer anges som en av flera grupper vars rättigheter behöver stärkas.
• Regeringen lanserade Sveriges första nationella handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter 2021. (3)
• Kvinnor som är gifta med eller registrerad partner till en kvinna som föder barn registreras automatiskt som förälder sedan 2022. (27)
• Socialstyrelsen uppdaterade riktlinjerna för könsbekräftande vård för barn och unga 2022 som innebar en mer restriktiv förskrivning av pubertetsblockerare. (28)
• Könsbekräftande vård blev nationell högspecialiserad vård 2023. (19)
• Folkhälsomyndigheten lanserade 2024 en ny strategi mot hiv/aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner. (29)

En kort utblick visar att det i delar av Europa finns ett fortsatt gott arbete för att uppnå lika rättigheter och möjligheter för hbtqi-personer. Samtidigt återstår flera utmaningar till exempel vad gäller utbildning, hälsa, tillgång till vård och skydd från diskriminering. Vi ser också att förutsättningar för god hälsa och livsvillkor försämras i flera länder (30). En annan utmaning är desinformationskampanjer om hbtqi-personer som cirkulerar med syftet att väcka rädsla för hbtqi-personer och deras sammanhang (31, 32). Enligt Världshälsoorganisationen är desinformationskampanjer inom folkhälsa inte ett nytt fenomen utan förekom redan under 1900-talet, inte minst i relation till hiv-epidemin. Teknikutvecklingen innebär att desinformationskampanjer idag kommer i nya former och med hjälp av ny teknik (33).

Syftet med denna rapport är att öka kunskapen om sexuell och reproduktiv hälsa bland homosexuella, bisexuella och personer med transerfarenhet i Sverige. Målet är att resultaten ska användas för att synliggöra vilka erfarenheter och behov som finns, och ge underlag till att stärka det främjande och förebyggande arbetet med SRHR för dessa grupper.

I det här kapitlet sammanfattar vi undersökningens metod. För en mer utförlig beskrivning av metod samt juridiska och etiska överväganden, se metodkapitlet i enkätundersökningens huvudrapport Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige 2024 (4).

Folkhälsomyndigheten gav Statistikmyndigheten SCB (SCB) i uppdrag att genomföra befolkningsundersökningen SRHR 2024 och data samlades in under vintern 2024/2025. Undersökningen är en tvärsnittsstudie som ger en ögonblicksbild av SRHR i befolkningen i åldern 16–84 år.

Folkhälsomyndigheten utformade enkätfrågorna i samråd med SCB, andra myndigheter och representanter från det civila samhället. Enkätfrågorna granskades och testades därefter av SCB:s mättekniska enhet.

Urvalet till enkätundersökningen gjordes som ett stratifierat obundet slumpmässigt urval från SCB:s register. Det slutliga urvalet bestod av 59 904 individer. Totalt besvarade 15 838 personer enkäten, vilket ger en svarsfrekvens på 26,4 procent. SCB genomförde en bortfallsanalys och den visade att bortfallet inte var slumpmässigt (4).

Denna rapport baseras på data från de 1 069 individer som besvarade enkäten SRHR 2024 och angav homosexuell alternativt bi- eller pansexuell som sexuell läggning, samt de som angav att de har transerfarenhet.

Där det är möjligt redovisar vi resultaten utifrån juridiskt kön. Juridiskt kön identifierades via en registervariabel från SCB. Sexuell läggning och transerfarenhet identifierades via enkätfrågor.

Frågan om sexuell läggning löd: ”Vilket är din sexuella läggning?” med svarsalternativ: ”Heterosexuell”, ”Bisexuell”, ”Homosexuell”, ”Pansexuell”, ”Asexuell”, ”Jag vill inte kategorisera mig utifrån sexuell läggning” och ”Osäker”. Bi- och pansexuella individer samredovisas under termen ”bisexuell” för att minska risken för smågruppsproblematik.

Frågan om transerfarenhet löd: ”Är du eller har du varit transperson?” med svarsalternativ: ”Ja”, ”Nej”, ”Osäker”. Transperson är ett samlingsbegrepp som vanligtvis avser individer vars könsidentitet och/eller könsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från det juridiska kön som tilldelades dem vid födseln. I den här rapporten analyseras de som har transerfarenhet (de som svarade ja på ovanstående fråga).

Det här sättet att ställa frågor om transerfarenhet rekommenderas för en bred täckning i en enkät med begränsat utrymme (34). Gruppen redovisas i rapporten som ”personer med transerfarenhet” för att synliggöra att vi inkluderar både de som identifierar sig som transperson och de som inte gör det längre.

Personer som valt ”Jag vill inte kategorisera mig utifrån sexuell läggning” eller ”Osäker” har uteslutits från denna rapport, eftersom deras skäl för svaret är okända och för att svaren inte kan tolkas som att de tillhör rapportens redovisningsgrupper (35).

Denna rapport redovisar resultat för homo-, bisexuella och transpersoner. Resultat för personer som uppgivit att de har en intersexvariation eller är asexuella inkluderas inte.

Rapporten presenterar enbart deskriptiv statistik. Inga statistiska signifikanstester har genomförts. Se även avsnittet Metoddiskussion för en beskrivning av begränsningar och tolkningar.

Svarsalternativ som 30 personer eller färre rapporterade markeras med ett (a) i tabeller och med en notering i löpande text, eftersom dessa ger mer osäkra estimat. Av sekretesskäl och på grund av osäkra skattningar redovisas inte resultat med fem eller färre svarspersoner.

I enkäten SRHR 2024 har endast personer med det juridiska könet kvinna fått svara på frågor om reproduktion och reproduktiv hälsa. Resultaten redovisas dels utifrån sexuell läggning och juridiskt kön, dels utifrån transerfarenhet.

Rapporten är strukturerad utifrån två huvudteman:

1. SRHR bland homo- och bisexuella
2. SRHR bland transpersoner

Dessa två teman presenteras i separata kapitel. Varje kapitel är sedan indelat i fyra avsnitt, baserade på de fyra delmålen i den nationella strategin för en god och jämlik sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för alla. De fyra delmålen är följande:

• sexualitet och sexuell hälsa
• reproduktion och reproduktiv hälsa
• egenmakt, integritet och identitet med koppling till hälsa
• jämlika och jämställda relationer med koppling till hälsa.

I första avsnittet redovisar vi resultat för grupperna homo- och bisexuella kvinnor och män för att i andra avsnittet redovisa resultaten för transpersoner.

I avsnittet som handlar om homo- och bisexuella delas resultaten in efter juridiskt kön (kvinna och man). I texten används begreppen kvinnor och män. Det innebär att även personer med annan könsidentitet än det juridiskt registrerade benämns som kvinnor eller män utifrån sitt juridiska kön.

I den här rapporten samredovisar vi svaren från de som identifierade sig som bisexuella eller pansexuella under kategorin ”bisexuell” dels för att grupperna är delvis överlappande, dels av metodologiska skäl.

I avsnittet som handlar om transpersoner är antalet svaranden med transerfarenhet för litet för att kunna redovisas uppdelat på juridiskt kön eller könsidentitet. Inte heller har vi haft möjlighet att separera mellan binära och ickebinära transpersoner. Inga svar om reproduktiv hälsa hade tillräckligt många svar svarande för att kunna redovisas.

I denna rapport har inga statistiska jämförelser gjorts mellan den generella befolkningen och hbt-gruppen. Folkhälsomyndigheten har heller inte gjort statistiska jämförelser mellan olika delar av hbt-gruppen även om vi redovisar denna data deskriptivt. Rapporten jämför inte heller med rapporten Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bland homo- och bisexuella samt transpersoner. Resultat från befolkningsundersökningen SRHR 2017. (9).

Resultaten i denna rapport speglar endast de svarande och är inte generaliserbara till hela hbt-gruppen i befolkningen.

För att ge en översiktlig bild av vilka som svarade på den här enkäten presenterar vi under den här rubriken bakgrundsvariabler som sexuell läggning, könsidentitet, ålder och om man har utlandsfödda föräldrar eller inte.

Av de 15 838 personer som svarade på enkäten är 89 procent heterosexuella, 2 procent homosexuella och 4 procent bisexuella (inklusive bisexuella) (tabell 1). Vidare uppgav 3 procent att de inte ville kategorisera sig, 2 procent att de var osäkra och 1 procent att de var asexuella. I detta avsnitt redovisas grupperna homo- och bisexuella.

Totalt svarade 116 personer att de hade transerfarenhet och 15 536 personer att de saknade transerfarenhet. Bland homosexuella svarade 8 procent (färre än 30 svaranden) att de var eller hade varit transperson. Även 7 procent bland bisexuella svarade så.

Bland homosexuella var de största åldersgrupperna 16–29 år (46 procent) och 30–44 år (27 procent), medan 18 procent var 45–64 år och 8 procent var 65–84 år.

Bland homosexuella hade 43 procent det juridiska könet kvinna och 57 procent det juridiska könet man. Vidare identifierade sig 39 procent som kvinna och 56 procent som man. Därtill var 3 procent (färre än 30 svarspersoner) av homosexuella ickebinära och 2 procent (färre än 30 svarspersoner) svarade att de inte ville kategorisera sig eller att de är osäkra.

Totalt var 15 procent utrikes födda, 3 procent (färre än 30 svarspersoner) inrikes födda med två utrikes födda föräldrar, 7 procent (färre än 30 svarspersoner) var inrikes födda med en utrikes född förälder och 75 procent inrikes födda med inrikes födda föräldrar.

Bland de bisexuella var den största åldersgruppen 16–29 år (57 procent), medan 29 procent var 30–44 år, 11 procent var 45–64 år och 3 procent var 65–84 år.

Inom gruppen bisexuella hade 74 procent juridiskt kön kvinna och 26 procent juridiskt kön man. Vidare identifierade sig 70 procent som kvinnor och 23 procent som män. 5 procent identifierade sig som ickebinära, medan 2 procent (färre än 30 svarspersoner) inte ville kategorisera sig utifrån könsidentitet eller var osäkra.

Bland bisexuella var 11 procent utrikes födda, 3 procent var inrikes födda med två utrikes födda föräldrar, 10 procent var inrikes födda med en utrikes född förälder och 76 procent var inrikes födda med två inrikes födda föräldrar.

Totalt svarade 116 personer att de är eller har varit transpersoner. Majoriteten av personer med transerfarenhet som svarade på enkäten var mellan 16–29 år (69 procent), följt av 30–44 år (14 procent), 65–84 år (10 procent) och 45–64 år (8 procent).

Bland personer med transerfarenhet hade 49 procent det juridiska könet kvinna och 51 procent det juridiska könet man. Vidare hade 33 procent kvinna som könsidentitet och 34 procent hade man. 22 procent svarade ickebinär på frågan om könsidentitet. 11 procent ville inte kategorisera sig utifrån kön eller var osäkra, dessa samredovisas i den här rapporten med andra som rapporterat transerfarenhet.

Bland personer med transerfarenhet var 12 procent utrikes födda, 2 procent var inrikes födda med två utrikes födda föräldrar, 10 procent inrikes födda med en utrikes född förälder och 77 procent inrikes födda med inrikes födda föräldrar, för samtliga grupper var det färre än 30 svaranden.

Resultaten för transpersoners SRHR presenteras efter rubriken Homo- och bisexuellas SRHR.

Under den här rubriken presenterar vi resultaten för enkätundersökningens homo- och bisexuella deltagare.

Sexuell och reproduktiv hälsa är en viktig del av den allmänna hälsan. De påverkar varandra i både positiv och negativ riktning.

Bland homosexuella kvinnor svarade 67 procent att deras allmänna hälsa var bra eller mycket bra, 25 procent (färre än 30 svarspersoner) att den var någorlunda och 7 procent (färre än 30 svarspersoner) att den var dålig eller mycket dålig (figur 1).

Bland homosexuella män rapporterade 73 procent att deras hälsa var bra eller mycket bra. Vidare svarade 21 procent att deras allmänna hälsa var någorlunda och 6 procent (färre än 30 personer) att deras allmänna hälsa var dålig eller mycket dålig (figur 1).

Totalt 63 procent av de bisexuella kvinnorna svarade att deras allmänna hälsa var bra eller mycket bra, 29 procent att den var någorlunda och 9 procent att den var dålig eller mycket dålig (figur 1).

Bland bisexuella män svarade 61 procent att deras hälsa var bra eller mycket bra. Vidare svarade 28 procent att deras allmänna hälsa var någorlunda och 11 procent (färre än 30 svarspersoner) att deras allmänna hälsa var dålig eller mycket dålig (figur 1).

Figur 1. Självrapporterad hälsa bland homo- och bisexuella kvinnor och män i procent (%).

Delmål 1 i den nationella strategin för SRHR handlar om sexualitet och sexuell hälsa. I det här avsnittet redovisar vi resultaten på frågor som rör det. Det inkluderar frågor om nöjdhet, sexdebut, onanivanor men också hiv och sexuellt överförbara infektioner och sexuell problematik.

• Nästan 6 av 10 av de bisexuella kvinnorna rapporterade att de var nöjda med sitt sexliv.
• 1 av 3 av homosexuella män hade testat sig för sexuellt överförbara infektioner det senaste året. Motsvarande andel för bisexuella män var 1 av 5.
• Omkring hälften av de homosexuella och bisexuella kvinnorna hade under de senaste tolv månaderna saknat intresse för sex.

Sexualiteten är en central del av livet. Den påverkar och påverkas av vår hälsa och välbefinnande, vår identitet och vår integritet. Att kunna leva ut sin sexualitet på ett sätt som känns tryggt och autentiskt är viktigt för självkänslan, välbefinnandet och förmågan att återhämta sig. En god sexuell hälsa bidrar till att vi mår bra – både fysiskt och psykiskt.

Totalt 43 procent bland de homosexuella kvinnorna rapporterade att de var mycket eller ganska nöjda med sexlivet, och 44 procent av de homosexuella männen (figur 2) rapporterade det.

Bland de bisexuella kvinnorna var 57 procent mycket eller ganska nöjda med sexlivet, och 44 procent av de bisexuella männen (figur 2).

Figur 2. Nöjdhet med sexlivet bland homo- och bisexuella kvinnor och män, i procent (%).

Ett tillfredsställande och tryggt sexliv kan stärka både den fysiska och psykiska hälsan, minska stress och öka livskvaliteten (5). Det handlar om att kunna ha sex på sina egna villkor, med samtycke och utan rädsla.

Bland homosexuella kvinnor uppgav 38 procent att sex var mycket eller ganska viktigt för att må bra, medan 51 procent ansåg att sex inte var särskilt viktigt eller inte alls viktigt (figur 3).

För homosexuella män svarade 56 procent att sex var mycket eller ganska viktigt för välbefinnandet. Samtidigt uppgav 34 procent att sex inte var särskilt viktigt eller inte alls viktigt (figur 3).

När det gäller bisexuella kvinnor svarade 52 procent att sex var mycket eller ganska viktigt för att må bra, medan 40 procent svarade att sex inte var särskilt viktigt eller inte alls viktigt (figur 3).

Bland bisexuella män ansåg 51 procent att sex var mycket eller ganska viktigt för välbefinnandet, medan 35 procent uppgav att det inte var särskilt viktigt eller inte alls viktigt (figur 3).

Figur 3. Andel homo- och bisexuella kvinnor och män som anger hur viktigt sex är för att må bra, i procent (%).

Onani kan bidra till att främja och stärka den sexuella hälsan (36-38). För att särskilja onani från digitalt sex med en mottagare på andra sidan ställdes följande fråga: ”Under det senaste året, har du onanerat när du har varit själv?”

Bland homosexuella kvinnor uppgav 39 procent att de onanerat minst en gång i veckan eller oftare under det senaste året (figur 4). Samtidigt uppgav 46 procent att de hade onanerat en gång i månaden eller mer sällan, och 15 procent uppgav att de inte hade onanerat alls under det senaste året (färre än 30 svarspersoner).

För homosexuella män visade resultaten att 85 procent att de hade onanerat minst en gång i veckan eller oftare (figur 4). Ytterligare 11 procent svarade att de hade onanerat en gång i månaden eller mer sällan (färre än 30 svarspersoner), och 4 procent uppgav att de inte onanerat alls under det senaste året (färre än 30 svarspersoner).

När det gäller bisexuella kvinnor svarade 48 procent att de onanerat minst en gång i veckan eller oftare under det senaste året (figur 4). Vidare uppgav 46 procent att de hade gjort det en gång i månaden eller mer sällan, medan 6 procent inte hade onanerat under det senaste året.

Bland bisexuella män uppgav 78 procent att de onanerat minst en gång i veckan eller oftare under det senaste året (figur 4). Vidare uppgav 17 procent att de hade onanerat en gång i månaden eller mer sällan, och 4 procent (färre än 30 svarspersoner) hade inte onanerat alls under perioden.

Figur 4. Andel homo-, och bisexuella kvinnor och män som har uppgett att de har onanerat under det senaste året och hur ofta, i procent (%).

Åldern för den sexuella debuten har enligt olika ungdomsundersökningar under 2000-talet legat mellan 16–17 år (39-41). I SRHR 2024 var medelåldern 17,2 år och medianåldern låg mellan 16,0–17,0 år (4). Medianålder betyder att hälften av alla svarande hade sin debut vid eller före den åldern, medan den andra hälften hade den senare. En tidig sexuell debut kan, men behöver inte, vara ett tecken på en ökad sårbarhet bland unga till följd av faktorer som ökad risk för sexuellt överförbara infektioner, oönskade graviditeter och andra riskbeteenden såsom bruk av alkohol och andra substanser (42).

Nedan redovisar vi medelåldern för sexuell debut bland de som har haft sex någon gång.

Homosexuella kvinnor som grupp hade en medelålder på 17,2 år (standardavvikelse: 3 år) med en median på 17 år för åldern när de hade sex med någon annan för första gången, oavsett kön på partner. Medelåldern för homosexuella män var 18 år (standardavvikelse: 5 år) med en median på 17 år.

Bisexuella kvinnor som grupp hade en medelålder på 16,2 år (standardavvikelse: 2,8 år) och en median på 16 år. Bisexuella män hade en medelålder på 17,4 år (standardavvikelse: 4,4 år) med en median på 17 år för åldern när de hade sex med någon annan för första gången.

Folkhälsomyndigheten ställde frågan om att ha erfarenhet av sex med en annan person i enkäten. Det var en filterfråga där de som saknade erfarenhet inte fick följdfrågor utan hänvisades vidare till nästa del i enkäten.

Majoriteten av respondenterna svarande att de hade haft fysiskt sex med en annan person. 75 procent av de homosexuella kvinnorna svarade att de haft fysiskt sex med någon annan, och 83 procent av de homosexuella männen.

Bland de bisexuella kvinnorna svarade 75 procent att de haft fysiskt sex med någon annan, och 72 procent bland de bisexuella männen svarade så.

Sexuell aktivitet är, tillsammans med sexuell nöjdhet, ett av flera mått på sexuell hälsa. Fysisk sexuell aktivitet definierades i enkäten som vaginal-, oral-, anal- och smeksex. Begreppet fysiskt sex används för att kunna särskilja från digitalt sex i enkäten. Folkhälsomyndigheten har valt att använda måttet de senaste tolv månaderna för att mäta aktuell sexuell praktik, till skillnad från till exempel erfarenhet under en hel livstid.

Bland homosexuella kvinnor uppgav 22 procent (färre än 30 svarspersoner) att de haft sex minst en gång i veckan under de senaste tolv månaderna. Samtidigt uppgav 62 procent att de hade sex en gång i månaden eller mer sällan, och 16 procent (färre än 30 svarspersoner) att de inte haft sex alls det senaste året.

För homosexuella män visade resultaten att 37 procent uppgav att de haft sex minst en gång i veckan det senaste året. Vidare uppgav 47 procent att de haft sex en gång i månaden eller mer sällan, medan 15 procent (färre än 30 svarspersoner) svarade att de inte haft sex under de senaste tolv månaderna.

Hos bisexuella kvinnor svarade 47 procent att de haft sex minst en gång i veckan under det senaste året. 44 procent svarade att de haft sex en gång i månaden eller mer sällan, och 9 procent att de inte haft sex under det senaste året.

Bland bisexuella män uppgav 35 procent att de haft sex minst en gång i veckan under de senaste tolv månaderna. Ytterligare 47 procent rapporterade att de haft sex en gång i månaden eller mer sällan, och 19 procent (färre än 30 svarspersoner) svarade att de inte haft sex alls det senaste året.

Digitalt sex exemplifierades i enkäten med sexuella handlingar som delats genom samtal, bilder, chattar eller liknande. Begreppet digitalt sex används för att kunna särskilja från fysiskt sex.

Bland homosexuella kvinnor uppgav 19 procent (färre än 30 svarspersoner) att de haft erfarenhet av digitalt sex under det senaste året, vilket innebär att majoriteten inte haft det (figur 5).

För homosexuella män svarade 45 procent att de haft någon form av digitalt sex under de senaste tolv månaderna. När det gäller bisexuella kvinnor uppgav 31 procent att de haft digitalt sex det senaste året. Bland bisexuella män var motsvarande andel 40 procent.

Figur 5. Andel homo- och bisexuella kvinnor och män som rapporterade att de har haft sex med någon, digitalt eller fysiskt, under det senaste året i procent (%).

Vaginala och anala samlag utan kondom ökar risken för överföring av hiv och sexuellt överförbara infektioner. Vaginala samlag utan kondom och utan andra preventiva metoder ökar även risken för oönskade graviditeter.

Frågan om att ha haft fysisk sex de senaste tolv månaderna var en så kallad filterfråga. Om personen svarade nej så fick personen inga fler frågor om fysiskt sex utan gick vidare i enkäten. Svarade personen däremot ja så kom uppföljningsfrågor. Frågan om kondomlöst sex var formulerad så här: ”Under de senaste tolv månaderna, har du haft samlag utan kondom med en ny eller tillfällig partner?” med svarsalternativen ”Ja, vaginalt samlag”, ”Ja, analt samlag” eller ”Nej”. Respondenterna kunde markera ett eller flera alternativ.

Bland homosexuella kvinnor som svarade på frågan uppgav 24 procent (färre än 30 svarspersoner) att de haft vaginalt eller analt samlag utan kondom med en ny eller tillfällig partner under det senaste året. Av de homosexuella männen svarade 35 procent det (figur 6).

När det gäller bisexuella kvinnor uppgav 32 procent att de haft vaginalt eller analt samlag utan kondom med en ny eller tillfällig partner under det senaste året (figur 6). Bland bisexuella män svarade 30 procent det.

Figur 6. Andel homo- och bisexuella kvinnor och män som har uppgett att de haft vaginalt eller analt samlag utan kondom under det senaste året med en ny eller tillfällig partner. Procent (%).

Att korta tiden från infektion till diagnos och behandling är fördelaktigt för att förhindra långvariga hälsokonsekvenser och för att minska spridningen av sexuellt överförbara infektioner i samhället. Därför är det viktigt att mottagningar som erbjuder testning och behandling för hiv och sexuellt överförbara infektioner är kända av målgrupperna, är lättillgängliga och finns i hela landet och att personer som är sexuellt aktiva också vänder sig dit för testning, behandling och preventiva rådgivande samtal.

Bland homosexuella kvinnor svarade 85 procent att de inte hade testat sig för någon sexuellt överförbar infektion under de senaste tolv månaderna (tabell 2). Bland homosexuella män svarade 64 procent att de inte hade testat sig de senaste tolv månaderna.

Av de bisexuella kvinnorna i rapporten svarade 75 procent att de inte hade testat sig de senaste tolv månaderna (tabell 2). Bland de bisexuella männen var motsvarande andel 81 procent.

Bland dem som hade testat sig var den vanligaste sexuellt överförbara infektionen att testa sig för klamydia, 12 procent av homosexuella kvinnor och 31 procent av homosexuella män svara att de har testat sig för det (tabell 2). Bland bisexuella har 22 procent av kvinnorna och 14 procent av männen uppgett att de har testat sig för klamydia.

(a) Färre än 30 svarspersoner.

Till sexuella problem räknas såväl fysiska som psykiska svårigheter, och de påverkas av sociala och samhälleliga normer och föreställningar om sexualitet. Under den här rubriken redovisar vi hbt-personers erfarenhet av olika sexuella problem under de senaste tolv månaderna.

Bland homosexuella kvinnor var de vanligaste rapporterade sexuella problemen att sakna intresse för sex (52 procent), att det tagit lång tid att nå orgasm trots upphetsning (36 procent, färre än 30 svarspersoner) och att sakna njutning under sex (22 procent, färre än 30 svarspersoner) (tabell 3).

Bland homosexuella män uppgav 29 procent att de hade saknat intresse för sex. Dessutom rapporterade 20 procent att det tagit lång tid att nå orgasm trots upphetsning (färre än 30 svarspersoner), och 23 procent att de haft svårt att få eller bibehålla stånd (färre än 30 svarspersoner) (tabell 3).

Bisexuella kvinnor rapporterade att de vanligaste problemen var att sakna intresse för sex (48 procent), att det tagit lång tid att nå orgasm trots upphetsning (40 procent) och att sakna njutning under sex (28 procent) (tabell 3).

34 procent av studiens bisexuella män svarade att de hade saknat intresse för sex. Vidare uppgav 33 procent att det tagit lång tid att nå orgasm trots upphetsning och 30 procent att de haft svårt att få eller bibehålla stånd (tabell 3).

(a) Färre än 30 svarspersoner. (b) Färre än 5 svarspersoner. n/a Inte tillämpbart.

Delmål 2 i den nationella strategin för SRHR handlar om reproduktion och reproduktiv hälsa. I det här avsnittet redovisar vi resultaten på frågor om reproduktiv hälsa. Vi redovisar endast resultaten om preventivmedelsanvändning för personer med det juridiska könet kvinna, på grund av för få svarande bland de med juridiskt kön man. Endast personer med det juridiska könet kvinna fick besvara frågor som rör graviditet, förlossning och abort.

• Var fjärde homosexuell kvinna har svarat att de har varit gravida.
• Nära hälften (47 procent) av enkätstudiens bisexuella kvinnor som varit gravida rapporterade erfarenhet av missfall.

Preventivmetoder är ett samlingsnamn som beskriver preparat, hjälpmedel och tekniker som används för att förebygga oönskade graviditeter och minska överföringen av sexuellt överförbara infektioner. Man kan välja olika preventivmetoder för olika syften. Tillgänglighet påverkar också val av preventivmetod. Att ha tillgång till och kunna välja samt använda preventivmetoder ökar självbestämmande och egenmakt för individen, och det främjar jämställdhet och möjlighet till trygga, säkra och njutbara sexuella relationer.

Bland homosexuella kvinnor uppgav 80 procent att de inte använt någon preventivmetod de senaste tolv månaderna. Av de som rapporterade att de hade använt preventivmetoder de senaste tolv månaderna var kondom den vanligaste (10 procent, färre än 30 svarspersoner), följt av kortverkande preventivmedel såsom p-piller, minipiller, p-plåster eller p-spruta (9 procent, färre än 30 svarspersoner) (tabell 4). Inga andra preventivmetoder hade tillräckligt många svarande för att kunna redovisas.

I gruppen bisexuella kvinnor rapporterade 22 procent att de inte använt någon preventivmetod de senaste två månaderna. Bland de som rapporterade att de hade använt preventivmetoder var den vanligaste, under de senaste tolv månaderna, kondom (34 procent), följt av långverkande preventivmedel såsom p-stav eller hormonspiral (29 procent) och kortverkande preventivmedel (24 procent) (tabell 4).

(a) Färre än 30 svarspersoner. (b) Färre än 5 svarspersoner.

Tidigare har forskning om reproduktion främst fokuserat på heterosexuella relationer. Samtidigt har möjligheten till föräldraskap ökat för homo- och bisexuella kvinnor genom möjlighet till insemination och IVF samt borttagandet av obligatoriskt faderskapstest för gifta och samboende kvinnor. Därmed ökar behovet av insatser för att stärka den reproduktiva hälsan hos dessa grupper. Flera studier har visat hur heteronormativa antaganden osynliggör och påverkar minoriteters upplevelser av reproduktiv hälso- och sjukvård (43-45).

Totalt svarade 22 procent (färre än 30 svarspersoner) av homosexuella kvinnor att de någon gång varit gravida. Bland bisexuella kvinnor svarade 36 procent att de någon gång varit gravida.

Majoriteten av de som har svarat ja på frågan om graviditet i grupperna bi- och homosexuella kvinnor befinner sig i åldersspannet 16–64 år, endast ett fåtal personer över 64 år uppger att de har varit gravida.

Antalet aborter per 1 000 kvinnor i Sverige har varit relativt konstant över tid. Under 2024 genomfördes knappt 65 procent av aborterna före vecka sju i graviditeten. 97 procent av alla aborter genomfördes medicinskt genom att patienten fick ta ett läkemedel som startade aborten (46).

22 procent (färre än 30 svarspersoner) respektive 53 procent av enkätstudiens homo- och bisexuella kvinnor som varit gravida uppgav att de har avbrutit en graviditet genom abort.

Ett missfall är när en graviditet avbryts av sig själv. Det sker ofta tidigt under graviditeten men kan också hända senare. Missfall är förhållandevis vanligt och en studie pekar på att det drabbar omkring 10–15 procent av alla som är gravida (47).

22 procent (färre än 30 svarspersoner) respektive 47 procent av enkätstudiens homo- och bisexuella kvinnor som varit gravida har uppgav att de har egen erfarenhet av missfall.

Bland bisexuella kvinnor som hade upplevt missfall uppgav 46 procent att de hade erbjudits stöd, 54 procent svarade att de inte hade erbjudits stöd eller inte visste om de blivit erbjudna stöd. Gruppen homosexuella kvinnor som svarade på frågorna är för liten för att kunna redovisa.

Förlossningsvården i Sverige utvecklas hela tiden allteftersom behov, resurstillsättning och attityder förändras. Idag finns skillnader i tillgång, kvalitet och upplevelse mellan olika grupper (48, 49), och mellan olika delar av Sverige (50).

Totalt 17 procent (färre än 30 svarspersoner) av homosexuella kvinnor som varit gravida svarade att de har fött barn. Bland bisexuella kvinnor har 25 procent av de som varit gravida svarat att de hade fött barn.

Bland homosexuella kvinnor som hade fött barn uppgav 28 procent (färre än 30 svarspersoner) bestående positiva fysiska konsekvenser för välbefinnandet och hälsan och 28 procent (färre än 30 svarspersoner) och bestående positiva psykiska konsekvenser för välbefinnandet och hälsan. Andelen som uppgav bestående negativa fysiska konsekvenser var för liten för att kunna redovisas.

Bland bisexuella kvinnor som har fött barn uppgav 23 procent bestående positiva konsekvenser för det fysiska välbefinnandet och hälsan, och 41 procent bestående positiva konsekvenser för det psykiska välbefinnandet och hälsan. 32 procent av bisexuella kvinnor som hade fött barn uppgav bestående negativa fysiska konsekvenser, och 26 procent uppgav bestående negativa psykiska konsekvenser.

Totalt 47 procent (färre än 30 svarspersoner) av homosexuella kvinnor som hade fött barn svarade att förlossning hade fått bestående positiva konsekvenser för den sexuella lusten. Vidare svarade 28 procent (färre än 30 svarspersoner) av homosexuella kvinnor som hade fött att förlossning hade fått bestående negativa konsekvenser för den sexuella lusten.

Bland bisexuella som hade fött barn svarade 21 procent att förlossning hade fått bestående positiva konsekvenser för den sexuella lusten. Vidare svarade 31 procent att förlossning hade fått bestående negativa konsekvenser för lusten.

Delmål 3 i den nationella strategin för SRHR handlar om egenmakt, integritet och identitet. I det här avsnittet presenterar vi frågor som rör frihet att initiera till och vad man gör under sex, upplevelser av kränkningar och diskriminering, sex mot ersättning och utsatthet för sexuellt våld.

• Majoriteten av undersökningens homo- och bisexuella respondenter oavsett kön rapporterar att de känner sig fria att ta initiativ till sex.
• Studiens deltagare rapporterar att utsatthet för olika former av sexuellt våld är vanligt oavsett kön. Hälften av bisexuella kvinnor, en tredjedel av transpersoner och var femte bisexuell man har erfarenhet av att någon gjort något sexuellt mot deras vilja. Det kan handla om kyssar, beröring eller att tvingas ta på någon annan.
• Mellan 18 och 31 procent rapporterade att de blivit behandlade eller bemötta på ett sätt att det fick dem att känna sig kränka under de senaste tre månaderna.

Integritet, självbestämmande och ömsesidighet är hörnstenar för sexuell kommunikation och har betydelse för människors sexuella hälsa (51).

Bland homosexuella kvinnor uppgav 70 procent att de oftast eller alltid kände sig fria att ta initiativ till sex och 15 procent (färre än 30 svarspersoner) att de kände sig fria ibland (figur 7). 15 procent (färre än 30 svarspersoner) uppgav att de sällan eller aldrig kände sig fria eller inte visste.

I gruppen homosexuella män svarade 62 procent att de oftast eller alltid kände sig fria att ta initiativ (figur 7). Samtidigt uppgav 20 procent (färre än 30 svarspersoner) att de ibland kände sig fria, och 19 procent (färre än 30 svarspersoner) att de sällan eller aldrig kände sig fria eller inte visste.

När det gäller bisexuella kvinnor uppgav 74 procent att de oftast eller alltid kände sig fria att ta initiativ till sex (figur 7). Vidare svarade 16 procent att de kände sig fria ibland, och 10 procent att de sällan eller aldrig kände sig fria eller inte visste.

Bland bisexuella män rapporterade drygt hälften (53 procent) att de oftast eller alltid kände sig fria att ta initiativ till sex (figur 7). Dessutom uppgav 23 procent att de kände sig fria ibland, medan 23 procent sällan eller aldrig kände sig fria eller inte visste.

Figur 7. Andel homo- och bisexuella kvinnor och män som uppgav hur ofta de kände sig fria att ta initiativ till sex i procent (%).

Bland homosexuella kvinnor uppgav 72 procent att de oftast eller alltid kände att de kan föreslå något de vill göra under sex med en partner (figur 8). Ytterligare 19 procent (färre än 30 svarspersoner) uppgav att de kände så ibland, medan 10 procent uppgav att de sällan, aldrig eller inte visste om de kunde föreslå något.

I gruppen homosexuella män svarade 60 procent att de oftast eller alltid kände att de kan föreslå något de vill göra under sex (figur 8). Samtidigt uppgav 24 procent (färre än 30 svarspersoner) att de kände så ibland, och 16 procent (färre än 30 svarspersoner) att de sällan, aldrig eller inte visste om de kunde föreslå något.

När det gäller bisexuella kvinnor uppgav 73 procent att de oftast eller alltid kände att de kan föreslå något de vill göra under sex (figur 8). Vidare svarade 15 procent att de kände så ibland, och 13 procent uppgav att de sällan, aldrig eller inte visste om de kunde föreslå något.

Bland bisexuella män rapporterade 60 procent att de oftast eller alltid kände sig fria att föreslå något de vill göra under sex (figur 8). Dessutom svarade 22 procent (färre än 30 svarspersoner) att de ibland kände så, medan 19 procent (färre än 30 svarspersoner) sällan, aldrig eller inte visste om de kunde föreslå något.

Figur 8. Andel homo- och bisexuella kvinnor och män som uppgav att de kan föreslå något de vill göra under sex, i procent (%).

Att fritt få definiera sin egen sexualitet, inklusive sin sexuella läggning, könsidentitet och könsuttryck utan risk för diskriminering är en rättighet som ingår i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (1, 52) och i regeringens handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter (2). Kränkande behandling kan ta sig uttryck i form av dåligt bemötande, diskriminering, oförståelse för behov och situation eller bristande tillgänglighet till samhällets stöd och resurser. Sådana kränkningar riskerar att leda till konsekvenser för den enskildas hälsa och kan förstärka ojämlikheter i samhället.

I enkäten frågades det om man hade blivit behandlad eller bemött på ett sätt som fick en att känna sig kränkt under de senaste tre månaderna, utifrån etnisk tillhörighet eller hudfärg, kön, sexuell identitet, ålder, funktionsnedsättning, religion, samt könsidentitet och/eller könsuttryck. Respondenterna hade möjlighet att välja fler än ett alternativ vilket gör att summan blir mer än 100 procent.

Bland homosexuella kvinnor uppgav 31 procent att de under de senaste tre månaderna blivit behandlade eller bemötta på ett sätt som fått dem att känna sig kränkta. De vanligaste orsakerna var sexuell identitet (59 procent, färre än 30 svarspersoner), kön (56 procent, färre än 30 svarspersoner) och könsidentitet eller könsuttryck (26 procent, färre än 30 svarspersoner).

Av homosexuella män svarade 22 procent att de känt sig kränkta av bemötande eller behandling under de senaste tre månaderna. Bland dem som utsatts angavs sexuell identitet som den vanligaste orsaken (74 procent, färre än 30 svarspersoner), följt av kön (19 procent, färre än 30 svarspersoner). Övriga orsaker hade för få svar för att redovisas.

När det gäller bisexuella kvinnor uppgav 28 procent att de hade utsatts för kränkande behandling eller bemötande under de senaste tre månaderna. De vanligaste orsakerna var kön (67 procent), sexuell identitet (26 procent) och ålder (25 procent).

Bland bisexuella män svarade 18 procent att de hade utsatts för kränkande behandling eller bemötande under de senaste tre månaderna. De grunder som oftast angavs var sexuell identitet (39 procent, färre än 30 svarspersoner), könsidentitet eller könsuttryck (33 procent, färre än 30 svarspersoner) samt kön (30 procent, färre än 30 svarspersoner).

Sex mot ersättning innebär att ge eller få ersättning i utbyte mot sexuella tjänster. Exempel på vanliga ersättningar är pengar, kläder, alkohol, illegala substanser och boende. Personer som har sex mot ersättning löper högre risk för att få hiv och andra sexuellt överförbara infektioner. Därför är de en prioriterad grupp i den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner (29).

Bland homosexuella kvinnor var antalet svarande på båda frågorna för få för att kunna redovisas. Bland homosexuella män uppgav 4 procent (färre än 30 svarspersoner) att de hade fått pengar, presenter eller tjänster i utbyte mot fysiskt sex. Antalet svarande på frågan om ersättning för digitalt sex var för litet för att kunna redovisas.

När det gäller bisexuella oavsett kön svarade 6 procent att de fått ersättning i utbyte mot fysiskt sex och 4 procent för digitalt sex (färre än 30 svarspersoner).

När det kommer till att ge ersättning i utbyte mot fysisk sex var antalet svarande bland homosexuella kvinnor, homosexuella män samt bisexuella kvinnor för få för att kunna redovisas (färre än 5). Bland bisexuella män svarade 7 procent (färre än 30 svarspersoner) att de hade gett någon ersättning i utbyte mot fysiskt sex.

Tidigare studier visar att det är vanligt att unga ägnar sig åt olika former av digitalt sex. Internet ger möjlighet att knyta nya sexuella kontakter, hitta likasinnade och stärkas i sin identitet (53). Det innebär också att internet kan bli en arena för sexuell utsatthet och sexuellt våld.

I enkäten SRHR 2024 beskrevs digitala sexuella trakasserier som sms, mejl eller chattar med oönskade sexuella inviter såsom bilder, filmer eller text med sexuellt innehåll. Vi frågade om respondenterna någonsin hade varit med om detta. Bland homosexuella kvinnor uppgav 34 procent att de hade utsatts för detta. Vidare svarade 11 procent av de homosexuella kvinnorna (färre än 30 svarspersoner) att de hade utsatts för sexuella handlingar mot sin vilja via webbkamera eller telefon, exempelvis att prata om sex eller skicka bilder.

Bland homosexuella män uppgav 23 procent att de hade utsatts för digitala sexuella trakasserier. Dessutom hade 9 procent (färre än 30 svarspersoner) blivit utsatta för sexuella handlingar mot sin vilja via webbkamera eller telefon.

Bland bisexuella kvinnor hade 54 procent svarat att de hade utsatts för digitala sexuella trakasserier och 18 procent rapporterade att de hade utsatts för sexuella handlingar mot sin vilja via webbkamera eller telefon.

Bland bisexuella män rapporterade 21 procent att de hade utsatts för digitala sexuella trakasserier, medan 8 procent (färre än 30 svarspersoner) hade uppgett att de hade blivit utsatta för sexuella handlingar mot sin vilja via webbkamera eller telefon.

Sexuellt våld är ett allvarligt samhällsproblem som hotar många människors trygghet och hälsa. Sexuellt våld medför negativa konsekvenser för den drabbades fysiska, sexuella, reproduktiva och psykiska hälsa (5). Även här frågade vi om respondenterna någonsin hade varit med om detta.

Fysiska sexuella trakasserier beskrevs i enkäten som till exempel oönskade sexuella inviter eller att någon blottat sig. Att ha blivit utsatt för något sexuellt mot ens vilja beskrevs som exempelvis att någon har kysst eller smekt dig eller gjort något annat sexuellt mot din vilja, eller fått dig att röra vid någon annans kropp på ett sexuellt sätt.

Bland homosexuella kvinnor uppgav 41 procent att de hade utsatts för sexuella trakasserier som inte varit digitala, och 39 procent att någon hade gjort något fysiskt sexuellt mot deras vilja (tabell 5). Vidare rapporterade 23 procent att någon försökt tvinga sig till samlag mot deras vilja. 6 procent (färre än 30 svarspersoner) rapporterade att de hade blivit utsatta för samlag mot sin vilja genom våld eller hot om våld, och 26 procent (färre än 30 svarspersoner) hade utsatts för sexuella handlingar i ett hjälplöst tillstånd.

Bland homosexuella män svarade 12 procent (färre än 30 svarspersoner) att de hade utsatts för fysiska sexuella trakasserier, och 17 procent (färre än 30 svarspersoner) svarade att någon hade gjort något fysiskt sexuellt mot deras vilja (tabell 5). Vidare rapporterade 11 procent (färre än 30 svarspersoner) att de hade utsatts för försök till samlag mot sin vilja, 6 procent rapporterade att de hade utsatts för samlag genom våld eller hot (färre än 30), och 16 procent rapporterade att de hade utsatts för sexuella handlingar när de befann sig i ett hjälplöst tillstånd (färre än 30).

(a) Färre än 30 svarspersoner.

Bland bisexuella kvinnor svarade 43 procent att de hade utsatts för sexuella trakasserier och 52 procent svarade att de hade utsatts för fysiska sexuella handlingar mot sin vilja (tabell 5). Därtill rapporterade 32 procent försök till samlag mot sin vilja, 15 procent samlag mot sin vilja och 39 procent rapporterade att de utsatts för sexuella handlingar i ett hjälplöst tillstånd.

Bland bisexuella män uppgav 13 procent att de hade utsatts för fysiska sexuella trakasserier, och 19 procent att någon gjort något fysiskt sexuellt mot deras vilja (tabell 5). 6 procent rapporterade att de hade utsatts för försök till samlag mot sin vilja (färre än 30 svarande), 7 procent för samlag genom våld eller hot om våld (färre än 30), och 8 procent att de hade utsatts för sexuella handlingar i ett hjälplöst tillstånd (färre än 30 svarande).

Delmål 4 i den nationella strategin för SRHR handlar om jämlika och jämställda relationer. Delmål 4 handlar också om personligt självbestämmande, och att fritt få bestämma över sin egen sexualitet och val av partners.

• Drygt 4 av 5 som delar hushåll med en partner är nöjda med uppdelningen av hushållsarbete.

Målet för Sveriges jämställdhetspolitik är att alla oavsett kön ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Ett av delmålen för att uppnå detta anger en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Inom samkönade relationer kan det finnas maktstrukturer som innebär att ena parten gör mer än den andra, men maktstrukturen kan inte direkt förstås teoretiskt utifrån en heterosexuell kontext där män tillskrivs mer makt än kvinnor. Resultaten nedan bör förstås utifrån det perspektivet.

Gällande fördelning av hushållsarbete samredovisar rapporten homosexuella kvinnor och homosexuella män för att undvika smågruppsproblematik. Vi har också samredovisat bisexuella kvinnor och bisexuella män.

Totalt 38 procent av studiens homosexuella och 41 procent av studiens bisexuella svarade att de delade hushåll med en partner. Av de som delade hushåll med en partner, svarade 17 procent av homosexuella (färre än 30 svarspersoner) att de gjorde mest hushållsarbete, 76 procent svarade att de delade lika och 7 procent (färre än 30 svarspersoner) svarade att partnern gjorde mest. Andelarna för bisexuella var 28 procent, 65 procent och 7 procent (färre än 30 svarspersoner).

På frågan om hur nöjd man är med fördelningen av hushållsarbetet mellan sig och partnern svarade 86 procent av homosexuella att de var mycket eller ganska nöjda. I gruppen bisexuella svarade 83 procent att de var mycket eller ganska nöjda med fördelningen.

I många sammanhang spelar familjen en central roll i frågor som rör val av partner och normer kring sexualitet. Dessa normer kan ge trygghet och gemenskap, men också skapa utmaningar för den enskilda, särskilt när det gäller autonomi, självbestämmande och relationer.

Bland homosexuella svarade 15 procent av kvinnorna (färre än 30 svarspersoner) och 13 procent av männen (färre än 30 svarspersoner) att det hade funnits krav i deras familjer på att deras relation ska vara av någon med ett annat kön. Totalt 9 procent bland bisexuella kvinnor och 9 procent (färre än 30 svarspersoner) bland bisexuella män svarade samma sak.

Under den här rubriken presenterar vi resultaten för personer med transerfarenhet.

Sexuell och reproduktiv hälsa är en viktig del av den allmänna hälsan. De påverkar varandra i både positiv och negativ riktning. Bland personer med transerfarenhet svarade 50 procent att deras allmänna hälsa är bra eller mycket bra. Vidare svarade 37 procent att deras allmänna hälsa är någorlunda och 13 procent (färre än 30 svarspersoner) att deras allmänna hälsa är dålig eller mycket dålig.

Delmål 1 i den nationella strategin för SRHR handlar om sexualitet och sexuell hälsa och i det här avsnittet redovisar vi resultaten på frågor om det. Det inkluderar frågor om nöjdhet, sexdebut, onanivanor men också hiv och sexuellt överförbara infektioner och sexuella problem.

• Hälften av de svarande med transerfarenhet uppger att de är nöjda med sitt sexliv.
• Närmare fyra av tio har angett att de har haft vaginalt eller analt samlag utan kondom med en ny eller tillfällig partner det senaste året. Dessutom har nästan åtta av tio som har haft sex svarat att de inte har testat sig för hiv eller en sexuellt överförbar infektion under de senaste tolv månaderna.
• Knappt fyra av fem personer med transerfarenhet och hade haft sex har inte testat sig för sexuellt överförbara infektioner de senaste tolv månaderna. Den vanligaste sexuella problematiken som transpersonerna i studien rapporterade om var att de saknade intresse för sex.

Totalt 54 procent av respondenterna med transerfarenhet rapporterade att de var ganska nöjda eller mycket nöjda med sitt sexliv. Andelen som svarade att de inte var nöjda är 28 procent. Därtill svarade 18 procent att de inte vet eller att frågan inte är aktuell för dem (färre än 30 svarspersoner).

För 38 procent av svarspersonerna var sex mycket viktigt eller ganska viktigt för att de ska må bra, medan 48 procent inte tyckte att det var viktigt. Resterande 14 procent (färre än 30 svarspersoner) svarade vet ej på frågan.

Onani är en sexuell praktik som för många kan bidra till att främja och stärka den sexuella hälsan (37, 38). För att särskilja onani från digital sexuell praktik så ställde vi frågan ”Under det senaste året, har du onanerat när du har varit själv?” 86 procent av personer med transerfarenhet svarade att de har onanerat det senaste året. 27 procent har svarat att de har onanerat någon gång i månaden eller mer sällan. 59 procent har svarat att de onanerat minst en gång i veckan eller mer.

Sexuell debut beskrevs i enkäten som fysiskt sex med någon, till exempel vaginal-, oral, anal- eller smeksex. Medelåldern för sexuell debut med någon annan person var för svarande med transerfarenhet 16,6 år (SD: 3,6 år), och medianen var 16 år.

Bland personer med transerfarenhet hade 71 procent svarat att de har haft fysiskt sex med någon. Av dessa uppgav 83 procent att de hade haft fysiskt sex med någon under det senaste året. 35 procent av samtliga svarspersoner i studien rapporterade att de hade haft digitalt sex minst en gång under det senaste året.

Totalt 37 procent (färre än 30 svarspersoner) av de som svarade att de hade haft sex under de senaste tolv månaderna uppgav att de hade haft vaginalt eller analt samlag med en ny eller tillfällig partner utan att använda kondom.

Bland personer med transerfarenhet hade 78 procent av de som hade haft sex inte testat sig för några sexuellt överförbara infektioner de senaste tolv månaderna. Det framkom av svaren att den vanligaste sexuellt överförbara infektionen att testa sig för var klamydia (17 procent, färre än 30 svarspersoner), därefter gonorré (14 procent, färre än 30 svarspersoner) och ovanligast i enkäten var syfilis, hiv, hepatit B eller C med vardera 9 procent (färre än 30 svarspersoner) (tabell 6).

(a) Färre än 30 svarspersoner.

Bland svarspersoner med transerfarenhet angavs att de vanligaste sexuella problemen var att sakna intresse för sex (39 procent), att det tagit lång tid att nå orgasm trots upphetsning, (36 procent, färre än 30 svarspersoner) procent, samt att ha saknat njutning under sex (24 procent, färre än 30 svarspersoner) (tabell 7).

(a) Färre än 30 svarspersoner.

Delmål 3 i den nationella strategin för SRHR handlar om egenmakt, integritet och identitet. I det här avsnittet presenterar vi därför frågor som rör kränkningar och diskriminering, sex mot ersättning och utsatthet för digitala och sexuellt våld.

• Fyra av tio personer med transerfarenhet har rapporterat att de utsatts för kränkande behandling eller bemötande de senaste tre månaderna.
• Nästan två av tre personer med transerfarenhet har rapporterat att de hade erfarenhet av någon form av sexuellt våld.

Bland personer med transerfarenhet svarade 40 procent att de hade blivit utsatta för kränkande behandling eller bemötande under de senaste tre månaderna (figur 9).

I svaren angavs att det var vanligast att kränkningen hade samband med könsidentitet (71 procent), sexuell identitet (49 procent, färre än 30 svarspersoner) och kön (36 procent, färre än 30 svarspersoner). Ålder och religion hade för få andelar för att kunna presenteras.

Figur 9. Andel bland personer med transerfarenhet som upplevt kränkande behandling under de senaste tre månaderna i procent (%).

Sex mot ersättning innebär att ge eller få ersättning i utbyte mot sexuella tjänster. Exempel på vanliga ersättningar är pengar, kläder, alkohol, illegala substanser och boende. Personer som har sex mot ersättning löper högre risk för att få hiv och andra sexuellt överförbara infektioner. Därför är det en prioriterad grupp i den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner (29).

Totalt 11 procent svarade att de vid flera tillfällen fått pengar, presenter eller tjänster i utbyte mot fysiskt sex (färre än 30 svarspersoner). Vidare uppgav 10 procent att de minst en gång hade fått pengar, presenter eller tjänster i utbyte mot någon form av digitalt sex (färre än 30 svarspersoner). Det kan inte uteslutas att samma personer ingick i båda grupperna, alltså att de uppgav att de fått ersättning för både fysiskt och digitalt sex.

Totalt hade 4 procent (färre än 30 svarspersoner) angett att de vid minst ett tillfälle gett någon pengar, presenter eller tjänster (till exempel boende) i utbyte mot fysiskt sex. På frågan om huruvida de hade gett någon annan pengar, presenter eller tjänster i utbyte mot digitalt sex svarade 6 procent av de med transerfarenhet att de hade gjort det (färre än 30 svarspersoner).

Bland personer med transerfarenhet svarade 43 procent att de hade utsatts för digitala sexuella trakasserier, till exempel att få sms, mejl eller chatt med oönskade sexuella inviter.

Därtill svarade 18 procent (färre än 30 svarspersoner) att någon hade fått dem att göra något sexuellt mot deras vilja via webbkamera eller telefon. De rapporterade att de hade utsatts för digitala sexuella övergrepp där de själva tvingats utföra sexuella handlingar eller skicka sexuellt material (färre än 30 svarspersoner). Svar på övriga frågor redovisas inte eftersom det var färre än fem svar.

Figur 10. Andel personer med transerfarenhet som rapporterat att de varit utsatta för sexuella övergrepp, trakasserier och våld, procent (%).

Drygt var fjärde person (28 procent) uppgav att de hade erfarenhet av fysiska sexuella trakasserier som oönskade sexuella inviter eller att någon hade blottat sig för dem (figur 10). Vidare svarade 36 procent att de hade erfarenhet av att bli kysst, smekt eller tvingad att göra något sexuellt med sin egen eller någon annans kropp. Var fjärde person med transerfarenhet (25 procent, färre än 30 svarande) rapporterade att de hade utsatts för samlag eller andra sexuella aktiviteter när de befunnit sig i en utsatt eller hjälplös situation. Vidare uppgav 17 procent (färre än 30 svarspersoner) att de hade utsatts för försök till samlag mot deras vilja (färre än 30 svarspersoner), och 13 procent uppgav att de hade utsatts för samlag mot deras vilja genom hot, fysiskt våld och tvång (färre än 30 svarspersoner). Sammanlagt svarade 58 procent av personerna med transerfarenhet i studien ja på någon av frågorna som handlade om våld.

Delmål 4 i den nationella strategin för SRHR handlar om jämlika och jämställda relationer, här ingår även frihet att själv välja partner. Målet för Sveriges jämställdhetspolitik är att personer oavsett kön ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Ett av delmålen för att uppnå detta är en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet för att uppnå jämlika möjligheter.

I gruppen personer med transerfarenhet svarade 51 procent att de hade en partner, och 42 procent att de inte hade en partner. Vidare svarade 7 procent att de hade flera partners (färre än 30 svarspersoner). Totalt 30 procent av personerna med transerfarenhet uppgav att de delar hushåll med någon partner. Antal personer som svarade på frågan om nöjdhet med hushållsfördelningen var för få för att redovisas.

Resultat från befolkningsundersökningar kan vara missvisande för hbt-personer eftersom det finns en risk för att de som besvarar enkäterna inte är representativa för gruppen hbt-personer i stort. Det går heller inte att göra bortfallsanalyser för hbt-personer eftersom det saknas registerdata över sexuell läggning eller transidentitet. Därför går det inte att generalisera resultaten i utan resultaten i den här rapporten gäller alltså enbart de personer som svarat på frågorna.

Statistiska jämförelser mellan den generella befolkningen och hbt-personer har inte genomförts i den här undersökningen. En anledning är att gruppen hbt-personer är relativt liten vilket skapar statistiska utmaningar. Dessutom var de hbt-personer som deltog i undersökningen i genomsnitt yngre än övriga deltagare i enkäten, vilket ytterligare försvårade analysen. I den här rapporten har vi inte heller gjort några statistiska analyser för att undersöka skillnader mellan olika subgrupper inom hbt-gruppen, eftersom dessa undergrupper var för små i datamaterialet.

Bortfallsanalysen som genomfördes på hela enkätundersökningen SRHR24 visar att vissa grupper svarade på undersökningen oftare än andra: äldre personer, kvinnor, personer födda i Sverige, personer med längre utbildning och de som är gifta eller har registrerat partnerskap. Även personer utan småbarn i hushållet svarade i större utsträckning (4). Det partiella bortfallet, det vill säga när enskilda frågor lämnats obesvarade, var relativt litet.

Enkätfrågan ”Har du haft fysiskt sex med någon?” användes för att försöka särskilja sex i en fysisk miljö från sex i en digital miljö. Frågan kan ha missförståtts av en relativt stor andel deltagare. Till exempel ser vi att ett antal personer som svarade att de hade fött barn också svarade att de aldrig haft ”fysisk sex”. Detta kan ha påverkat resultaten och bör beaktas vid tolkningen av svarsfrekvensen och representativiteten.

SRHR är ett globalt ramverk som belyser en mängd utmaningar, från hivinfektion och bröstcancer till erfarenheter av kränkande behandling. SRHR 2024 är en undersökning som mäter vissa av dessa utmaningar. Att göra en heltäckande enkät är inte praktiskt möjligt av flera anledningar, till exempel behöver enkätens omfattning vara rimlig utifrån den deltagarnas perspektiv. Det gör att Folkhälsomyndigheten tvingas prioritera bland frågor. Huvudansvaret för vissa SRHR-frågor ligger också på andra myndigheter, till exempel våld i nära relationer. En del dimensioner av SRHR beskrivs dessutom bättre av till exempel registerdata, riktade enkäter eller kvalitativa studier.

Denna rapport bidrar med aktuell kunskap om den sexuella och reproduktiva hälsan hos hbt-personer i Sverige. Resultatdiskussionen utgår från SRHR-strategins fyra delmål: Sexualitet och sexuell hälsa, Reproduktion och reproduktiv hälsa, Egenmakt, integritet och identitet och Jämlika och jämställda relationer (1).

Internationella studier visar på stora skillnader i hälsa och erfarenheter mellan olika grupper: dels skattar gruppen hbt-personer sin hälsa lägre än den generella befolkningen (54), dels finns det skillnader i skattad hälsa mellan olika undergrupper inom gruppen hbt-personer (55).

Deltagarna i den här enkätundersökningen rapporterade en relativt god allmän hälsa: en majoritet skattade sin hälsa som ”mycket bra” eller ”bra”, medan drygt var tionde uppgav att den var ”dålig” eller ”mycket dålig”. Det finns studier som redovisar positiva samband mellan den allmänna hälsan och SRHR (56).

Sex och sexualitet är något som följer med människan genom livet och kan påverka hälsa och välbefinnande på olika sätt. Under den här rubriken diskuterar vi de resultat som rör sex och lust men också sexuell problematik och sexuellt överförbara infektioner.

Mellan 82 och 91 procent av de deltagare som hade debuterat sexuellt rapporterade erfarenhet av fysiskt sex med någon under de sista tolv månaderna. Det handlade om analsex, smeksex, vaginalsex eller andra sexuella praktiker som sker tillsammans med en annan person. Utifrån ett SRHR-perspektiv är inte andelen som rapporterar sex under de sista tolv månaderna i sig ett mått på god sexuell hälsa. I stället handlar god SRHR snarare om att ha sex om man vill, när man vill, hur man vill och med vilka man vill med respekt för andras egenmakt, samt med möjligheten att skydda sig från oönskade graviditeter och överföring av hiv eller andra sexuellt överförbara infektioner. God sexuell hälsa kan också upplevas av den som frivilligt avstår från sex.

För många, men inte alla, fyller sex en viktig funktion i livet – att få och ge njutning, skapa närhet och samhörighet eller för att få barn. Av enkätens deltagare rapporterade mellan 38 och 56 procent att sex var viktigt för att må bra.

I SRHR 2024 definierades digitalt sex som sexuella handlingar via mobilsamtal, med eller utan bild, chatt eller liknande kanaler. Deltagarna tillfrågades om de hade haft erfarenhet av att ha digitalt sex under de senaste tolv månaderna. En stor andel av de svarande uppgav att de hade sådan erfarenhet. Resultaten speglar ett samhälle där det fysiska och det digitala samexisterar, och där individer – i synnerhet unga personer – rör sig mellan dessa olika sfärer. Hbt-personers syften med att använda digitala arenor kan delvis skilja sig från majoritetsbefolkningens. Det kan handla om möjligheten att hitta likasinnade, att öka sin kunskap och att kunna spegla sina erfarenheter i andras erfarenheter (57). Det innebär att betydelsen av digitalt sex blir allt viktigare ur ett folkhälsoperspektiv och bör förstås utifrån ett helhetsperspektiv snarare än ett ensidigt fokus på utsatthet. Det går i linje med utgångspunkterna i både SRHR och Världshälsoorganisationens definition av hälsa att det handlar om mer än frånvaron av sexuellt överförbara infektioner eller negativa aspekter av sex och sexualitet (5, 7).

I enkäten svarade mellan 43 och 57 procent av deltagarna att de var ”mycket nöjd” eller ”ganska nöjd” med sina sexliv, medan 28 och 48 procent svarade ”inte så nöjda” eller ”inte alls nöjda”. Att vara nöjd eller missnöjd med sitt sexliv kan spegla flera dimensioner av sexlivet, allt från hur ofta man har sex, med vem eller vilka man har sex, eller om det är så lustfyllt och njutbart som man vill att det ska vara. I enkäten ställdes frågan om hur viktigt sex var för att man ska må bra och mellan 38 och 56 procent svarade att sex var ”mycket viktigt” eller ”ganska viktigt”.

Internationella studier pekar på att intresset för sex verkar vara associerat till kön. Män rapporterar ofta ett större intresse för sex jämfört med kvinnor. Det visar att kön är en central dimension för att förstå intresset för sex tillsammans med faktorer som sociala normer, relationserfarenhet, psykisk ohälsa och erfarenhet av ofrivilligt sex (58).

I enkäten ställdes frågor om deltagarnas erfarenheter av sexuella problem under de senaste tolv månaderna, till exempel om de saknade intresse för sex, eller hade haft orgasm- och erektionsrelaterad problematik. Mellan en tredjedel och hälften av deltagarna upplevde att det var problematiskt att de ibland hade saknat intresse för sex under de senaste tolv månaderna. Orsakerna till detta kan vara många, till exempel ålder, ensamhet, svårigheter i relationen, stress eller psykisk ohälsa. Det kan även bero på biverkningar av olika läkemedel, till exempel antidepressiva läkemedel (59) men oftast är det en kombination av flera faktorer. Det är viktigt att söka stöd om en behöver det men det kan finnas både strukturella och individuella hinder som bidrar till undvikande av vård eller försenad vårdkontakt.

I enkäten ställdes två frågor om orgasmrelaterad problematik – om man under de senaste tolv månaderna hade fått orgasm snabbare än önskat och om det tagit längre tid än önskat trots upphetsning. Både att känna att man får orgasm för snabbt eller för långsamt kan skapa stress och bidra till andra sexuella problem. Mellan två och fyra av tio personer rapporterade att det hade tagit längre tid än önskat att uppnå orgasm trots upphetsning. Orsaker till den här typen av problem kan handla om pressande orgasm-normer (60) eller stressproblem (61). För specifikt binära transpersoner kan en förbättrad orgasm även vara associerad med könsbekräftande vård och behandling (62). Den förbättrade orgasmen kan både vara associerade med hormonella skillnader och minskad könsdysfori.

Av enkätens deltagare rapporterade mellan 23 och 30 procent erektionsproblem minst en gång under de senaste tolv månaderna. Erektionsproblem upplevs ofta som besvärligt och kan hindra personer från ett aktivt sexliv samt påverka självkänslan negativt. Vanliga riskfaktorer för erektionsproblem inkluderar tidigare problem med erektion, högre ålder, stress och medicinska tillstånd som till exempel urinvägsbesvär (61, 63).

I enkäten frågade vi om deltagarna hade haft samlag utan kondom med en ny eller tillfällig partner under de senaste tolv månaderna. Cirka en tredjedel av de homo- eller bisexuella männen och de bisexuella kvinnorna svarade ja på den frågan. Det är möjligt att de deltagarna som uppgav att de inte använde kondom med en ny eller tillfällig partner använde någon annan metod för att förebygga oönskade graviditeter eller använde PrEP för att förebygga hiv.

Bisexuella personers sexuella hälsa är ett understuderat område och gruppens hälsa bör förstås på egna villkor och inte bara i relation till hetero- eller homonormer (64-68). Det finns exempelvis en studie som visade att bisexuella män använde kondom i olika grad beroende på om partnern var kvinna eller man. Sex med män upplevdes ofta som mer riskabelt utifrån ett infektionsperspektiv, vilket på ett individplan ökade motivationen för kondomanvändningen om partnern var en man (69). En annan studie pekar också på att bisexuella kvinnor har högre risk för STI jämfört med den generella befolkningen men lägre sannolikhet för att ha testat sig (70).

En svensk studie visade att homosexuella män utvecklade sina säkrare-sex-strategier genom att väga risk, säkerhet och njutning mot varandra. Centralt för flera av deltagarna i den studien var att partnerns egenskaper spelade roll i den beslutsprocessen, till exempel utseende och idéer om någons ansvarstagande (71). Att som bisexuell ha sex med fler än ett kön skulle kunna bidra till ytterligare komplexitet till den analysen eftersom individer kan tillskriva kön olika nivåer av risk för överföring av infektion.

Resultaten från den här enkätundersökningen visar på vikten av att stärka individens möjlighet att utforma en säkrare sex-strategi som är anpassad efter ens sexuella praktiker, vad man vill skydda sig mot och vilken nivå av säkerhet som eftersträvas.

I enkäten ställde vi också frågor om deltagarna hade testat sig för hiv och sexuellt överförbara infektioner under de senaste tolv månaderna. Mellan 19 och 30 procent av de homosexuella männen som hade testat sig uppgav att de hade testat sig endera för hiv, hepatit B och C eller sexuellt överförbara infektioner. För homosexuella kvinnor, bisexuella män och personer med transerfarenhet som svarade att de hade testat sig var siffran lägre, mellan 3 och 16 procent, men det handlade om 30 eller färre deltagare.

Siffrorna kan förstås i ljuset av att förekomsten och överföringen av hiv, hepatit B och C samt sexuellt överförbara infektioner i Sverige är ojämnt fördelat mellan olika grupper. Folkhälsomyndigheten redovisar statistik över sjukdomsfall av hivinfektion och sexuellt överförbara infektioner utifrån olika relevanta demografiska data. Under 2024 skedde 42 procent av inhemsk överföring av hiv och majoriteten av svenska fall av syfilis och mpox mellan män.

I Folkhälsomyndighetens statistik om hiv och sexuellt överförbara infektioner redovisas data utifrån kön och överföringsväg men data om personer med transerfarenhet saknas. Transpersoner är en prioriterad grupp för svensk hivprevention. I den här enkäten var det enbart 9 procent av personerna med transerfarenhet av de som hade testat sig de senaste tolv månaderna, som rapporterade att de hade testat sig för hiv. Det tyder på att det förebyggande arbetet för transpersoner behöver stärkas. Förutsättningarna för goda testningsvanor bygger både på individens eget ansvar och att samhället erbjuder en hbt-anpassad testning som är tillgänglig i hela landet. Vidare är det centralt att hbt-anpassningen är känd och accepterad av grupperna (72, 73).

Hbt-kvinnors reproduktiva hälsa är ett område som är relativt outforskat trots specifika behov och utmaningar relaterade till kropp och livssituation. Det kan handla om tillgång till nya preventiva metoder men också att förbättra vården för hbt-kvinnor med överlappande utsattheter i termer av etnicitet, funktionsnedsättning, socioekonomiska utmaningar eller erfarenhet av Kriminalvården eller institutionsvård. Tillsammans kan detta påverka gruppens hälsa negativt. (74) I detta avsnitt diskuterar vi enkätsvaren gällande reproduktiv hälsa hos kvinnor med fokus på preventivmedel, graviditet, förlossning och missfall.

De bisexuella kvinnorna uppgav i enkätundersökningen att de använder olika preventivmedel, där till exempel kondom förebygger både oönskade graviditeter och överföring av hiv eller sexuellt överförbara infektioner, medan exempelvis p-piller bara förhindrar oönskade graviditeter. Tidigare forskning visar att könet på partner har betydelse för val av preventivmedel bland bisexuella män (69, 75), och det är möjligt att detta även gäller för bisexuella kvinnor. Det kan handla om att det finns en risk för oönskade graviditeter eller högre oro för en sexuellt överförbar infektion i samband med sex med cismän. På strukturellt plan pekar forskning på att vården brister i att se homo- och bisexuella kvinnor i behov av preventivmedel och att rådgivningen inte är jämlik. Denna attityd riskerar att internaliseras på en individnivå, trots att preventivmedel kan vara till stor nytta vid till exempel mensbesvär (67).

Nästan hälften av de bisexuella kvinnorna och var femte av de homosexuella kvinnorna som hade varit gravida rapporterade att de hade erfarenhet av missfall (bland homosexuella kvinnor var det färre än 30 deltagare). Riskfaktorer som kan förklara missfall oavsett sexuell läggning eller könsidentitet inkluderar ålder vid graviditet och alkoholkonsumtion under graviditeten (76, 77).

Internationella studier visar att missfall är vanligare bland homo- och bisexuella kvinnor jämfört med personer som tillhör den generella befolkningen (78, 79). Det kan finnas flera förklaringsmodeller till detta, både i termer av bakgrundsfaktorer och högre ålder vid graviditet.

Minoritetsstress är ett teoretiskt ramverk som kan användas för att förstå hbt-personers sämre förutsättningar för god hälsa (80). Minoritetsstress förklarar hur diskriminering, stigmatisering och strukturella barriärer som ger sämre förutsättningar för hbt-personers hälsa och livsvillkor. Centralt här är hur hbt-personers potentiella undvikande av vård är både en konsekvens av och en förvärrande faktor i denna process.

En annan möjlig förklaring till fler missfall är att homo- och bisexuella kvinnor i högre utsträckning använder assisterad befruktning vilket kan leda till att fler uppmärksammar ett missfall, snarare än att det handlar om en faktisk skillnad i risk för missfall (81).

En annan studie visade att upp till en tredjedel av kvinnor (oavsett sexuell läggning) med erfarenhet av ett missfall upplevde ångest, depression eller stressreaktioner kort därefter (82). Ett viktigt utvecklingsområde är därför att undersöka vilken typ av stöd som hbtq-kvinnor efterfrågar och behöver vid reproduktiva livshändelser, samt att säkerställa att insatserna inkluderar ett hbt-perspektiv.

Mellan 22 och 36 procent av de homo- och bisexuella kvinnorna hade erfarenhet av graviditet (bland homosexuella personer med kvinna som juridiskt kön var det färre än 30 deltagare). Tiden före, under och efter förlossning är en sårbar tid. En tidigare svensk studie visar att hetero- och cisnormativt bemötande från barnmorskor under graviditeten kan upplevas exkluderande för den partner som inte bär barnet (49).

Egenmakt, integritet och identitet är grundläggande förutsättningar för att varje individ ska kunna uppnå god hälsa och känna att ens rättigheter respekteras. I detta avsnitt belyser vi tre centrala dimensioner av detta: diskriminering och kränkande behandling, sexuellt våld samt sex mot ersättning.

I SRHR 2024-enkäten ställdes frågor om erfarenheter av kränkande behandling. Mellan 18 och 35 procent av deltagarna rapporterade att de hade blivit behandlade eller bemötta på ett sätt som fick dem att känna sig kränkta utifrån på sexuell identitet, kön, könsidentitet eller könsuttryck. Det är höga siffror, särskilt givet att frågan mäter erfarenheter från de senaste tre månaderna. Tidigare forsknings- och kunskapsunderlag visar att många hbt-personer utsätts för diskriminerande behandling till exempel i kontakt med sjukvården (83), på arbetsmarknaden (21) och i arbetslivet (84, 85). Diskrimineringsombudsmannen konstaterar att diskriminering förekommer i hög utsträckning och därför är ett samhällsproblem (86). Diskrimineringsombudsmannen rapporterar också att antalet anmälningar om diskriminering grundad på sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck har ökat kraftigt sedan 2020 (86). Forum för levande historia visar på en ”kraftig ökning” av negativa attityder gentemot hbtqi-personer hos heterosexuella skolungdomar mellan 2013 och 2025 (87). Attityder hos befolkningen i stort och bemötande inom vård och omsorg kan påverka hbt-personers hälsa, vårdsökande och delaktighet i samhället.

I enkäten ställdes flera frågor om erfarenheter av sexuellt våld. Mellan 6 och 39 procent av deltagarna svarade att de hade varit med om samlag mot sin vilja (i flera fall färre än 30 deltagare). Frågorna omfattade både digitala och fysiska sammanhang, till exempel om någon hade tvingats att utföra sexuella handlingar mot sin vilja framför en webbkamera eller om någon tvingats till samlag mot sin vilja. Internationell forskning visar att erfarenheter av att vara utsatt för sexuellt våld är vanligt förekommande bland hbt-personer, särskilt bland transpersoner och bisexuella kvinnor (88).

Sexuellt våld ingår också i begreppet våld i nära relationer. Denna undersökning, liksom tidigare rapporter, visar att våldsutsattheten inom hbt-gruppen är stor (9, 41). Forskning visar, utöver våldsutsatthetens utbredning, att i verksamheter som arbetar främjande, preventivt eller behandlande bör även hänsyn tas till de specifika förutsättningar och livsvillkor som gäller för personer som utsatts för våld i samkönade relationer. Det kan till exempel handla om minoritetsstress, att leva i hemlighet i en samkönad relation eller tidigare erfarenhet av diskriminering eller dåligt bemötande (89). Det finns en risk att våldsutsattheten i gruppen osynliggörs om tolkningsramen utgår från en heteronormativ analys där våld enbart omfattar mäns våld mot kvinnor (90). En konsekvens av detta kan bli att heterosexualitet blir den förståelseram utifrån vilken allt våld tolkas och begripliggörs.

I enkäten ställdes frågor om sex mot ersättning, både i fysisk och digital form. Mellan 4 och 11 procent av de homo- och bisexuella männen, bisexuella kvinnorna och personerna med transerfarenhet i enkätundersökningen (färre än 30 deltagare) uppgav att de hade tagit emot ersättning för sex antingen fysiskt eller digitalt. Det är troligt att de verkliga siffrorna är högre eftersom stigmatiserande beteenden ofta underrapporteras (91). Tidigare forskning visar på överlappande utsattheter, såsom erfarenheter av att sälja sex i kombination med ekonomisk utsatthet, migration eller psykisk ohälsa (92).

Jämlikhet och jämställdhet är bärande principer i svensk politik. Trots betydande framsteg under de senaste decennierna återstår strukturella utmaningar i flera samhällsområden. Under denna rubrik analyserar vi enkätresultat om fördelning av hushållsarbete och familjens förväntningar om att ha heterosexuella relationer.

Över 80 procent av de deltagare i enkätundersökningen som lever med en partner av samma kön uppgav att de anser att hushållsarbetet, exempelvis matlagning och städning, fördelas jämnt i hushållet. Det ligger i linje med tidigare forskning som visar att samkönade par fördelar hushållsarbetet mer jämlikt jämfört med olikkönade par (93). Det finns även forskning som visar att löneskillnaderna mellan partnerna är mindre i samkönade par (94), vilket kan bidra till en mer jämlik fördelning av hushållsarbetet (93, 95). En feministisk tolkning av att samkönade par fördelar hushållsarbetet mer jämlikt kan vara att samkönade par i mindre utsträckning påverkas av traditionella könsroller, vilket kan förklara mer jämställda relationer (96). Folkhälsomyndighetens rapport om bisexuellas hälsa konstaterar att bisexuella kvinnor som lever med kvinnor i högre utsträckning uppger att de har en jämställd relation än de bisexuella kvinnor som lever med män (64).

Mellan 9 och 15 procent av deltagarna (färre än 30 personer) rapporterade i enkäten att de kände krav om en heterosexuell relation från familjen. Krav om heterosexuella relationer eller en heterosexuell identitet från familjen förekommer i många olika kulturella och religiösa sammanhang. I en del sammanhang kan de ingå i och förstås i relation till hedersrelaterade normer och våld. I en enkätundersökning om hbtq-personer som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck genomförd av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) kom deltagarna från en rad olika kristna eller muslimska kontexter (97). Den enkätundersökningen pekar på flera viktiga slutsatser, till exempel att personer som upplever att de har krav från familjen på en heterosexuell relation ofta utsätts för ett stort psykiskt lidande, att det finns ett behov av ökad kompetens hos yrkesverksamma som möter gruppen och behov av insatser för att öka vårdsökande och förbättra tillgången till vård och stöd.

Det övergripande målet för folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och att sluta de påverkbara hälsoklyftorna. Folkhälsan är god, men den är inte jämlikt fördelad. Hälsa och risk för sjukdom skiljer sig åt mellan olika grupper i samhället (98). Resultaten i den här rapporten och andra kunskapsunderlag visar på att arbetet med hbt-personers lika rättigheter och möjligheter behöver stärkas för att uppnå god hälsa och att samhället erbjuder säkra tillgången till en jämlik vård oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.

Denna rapport ger en deskriptiv ögonblicksbild av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bland de som svarade på enkäten. Resultaten är inte generaliserbara men ligger i linje med internationella studier som visar att många hbt-personer rapporterar god hälsa samtidigt som att hbt-personer som grupp rapporterar sämre hälsa, lägre egenmakt och mer begränsade rättigheter jämfört med befolkningen i stort. Det understryker vikten av att fortsätta arbeta för hbtqi-personers SRHR för att främja jämlik hälsa och full delaktighet i samhället.

Arbetet med en förbättrad SRHR ligger i gränslandet mellan individens ansvar och samhällets insatser och strukturella förutsättningar. Resultaten pekar på att följande insatser för att stärka hbt-personers förutsättningar till god och jämlik SRHR behöver utvecklas:

• Stärk tillgängligheten till testning för hiv och sexuellt överförbara infektioner i hela landet. Stärk kunskap om och bemötande av hela hbt-gruppen, till exempel bisexuella och personer med transerfarenhet.
• Stärk arbetet mot diskriminering och kränkande behandling av hbt-personer, för att skydda hbt-personer i deras vardag.
• Utveckla arbetet med att förebygga sexuellt våld och skapa bättre förutsättningar för ett gott bemötande och inkluderade vård och behandling. Utveckla även arbetet mot våld i nära relationer för att på ett tydligare sätt inkludera hbt-personers specifika utsatthet.
• Stärk kompetensen om hbtqi-personer som har sex mot ersättning och genomför insatser utformade utifrån deras specifika förutsättningar och erfarenheter.
• Komplettera befolkningsundersökningar med studier där andra metoder används för att få kunskap om gruppen. Dessa studier kan ge insikter om sexuell identitet och transerfarenhet samspelar med andra bakgrundsvariabler som, till exempel kön, ålder, socioekonomi, funktionsvariation, samt migrationserfarenhet och erfarenhet av rasism.

Konfidensintervallet: anger det intervall inom vilket det sanna populationsmedelvärdet med given sannolikhet förväntas ligga, baserat på stickprovsdata. Ett brett konfidensintervall indikerar större osäkerhet i skattningen, ofta på grund av begränsad stickprovsstorlek eller stor variation i datamaterialet. Ett smalt konfidensintervall signalerar högre precision och lägre osäkerhet.

Medelvärde: är ett lägesmått för ett genomsnittligt värde av ett urval eller en population.

Median: är det värde för ett ordnat datamaterial som delar materialet i två lika stora delar

Standardavvikelse: beskriver spridningen i materialet, det vill säga hur mycket observationerna i genomsnitt avviker från medelvärdet. En låg standardavvikelse innebär att värdena ligger nära medelvärdet, medan en hög standardavvikelse indikerar stor variation.

Bisexuell: person som kan bli kär i och/eller attraherad av personer oavsett kön.

Cisnorm: ett antagande om att alla identifierar sig med det kön som tilldelades vid födelsen.

Cisperson: en person vars könsidentitet stämmer överens med det juridiska kön som personen tilldelades vid födseln., även ciskvinna och cisman.

Digitalt sex: sexuella interaktioner som sker via internet, mobiltelefoner eller webbkameror, där de inblandade oftast inte befinner sig på samma fysiska plats.

Fysiskt sex: innebär fysisk kontakt och närhet mellan två eller flera personer såsom samlag, smekningar, kyssar och onani.

Homosexuell: en person som bli kär i och/eller attraherad av personer som har samma kön.

Ickebinär: person vars könsidentitet inte är kvinna eller man.

Intersexvariation: ett medfött tillstånd i vilket kromosomerna, könskörtlarna (testiklar eller äggstockar) eller könsorganens utveckling är atypisk.

Könsdysfori: ett psykiskt lidande eller en försämrad förmåga att fungera i vardagen, som orsakas av att kroppen inte stämmer överens med könsidentiteten.

Mellanförskap: bisexuella och pansexuella kan uppleva att de inte passar in i de mononormativa kategorierna homo- och heterosexualitet. Det kan synliggöras genom teorin om mellanförskap (engelskans ”the middle ground”) där bisexualitet framstår som ett mellanrum mellan homo- och heterosexualitet.

Minoritetsstressteorin: teorin om minoritetsstress används för att analysera hur samhället bidrar till stress för den som tillhör en minoritetsgrupp. Det kan exempelvis innebära oro för att bli utsatt för kränkande särbehandling och negativa förväntningar om att diskrimineras, utsättas för våld eller avvisas. Minoritetsstress ökar risken för psykisk ohälsa, men copingstrategier och socialt stöd är skyddande faktorer.

Naturlig familjeplanering: begrepp för de som håller koll på sin menscykel och fertilitet genom att studera flytningar och mäta kroppstemperatur med mera.

Pansexuell: person som kan blir kär i och/eller attraherad av personer oberoende av kön. Skillnaden mellan pansexuell och bisexuell är att pansexuell ofta betonar att det finns fler kön än bara män och kvinnor, och att attraktionen inte är beroende av könstillhörighet.

P-app: digitalt hjälpmedel som identifierar när det är störst risk att bli gravid.

P-dator: digitalt hjälpmedel som identifierar när det är störst risk att bli gravid.

Sexuell egenmakt: begrepp som står för att känna sig fri att själva fatta beslut om, när, hur och med vem man vill ha sex.

Transperson: person vars könsidentitet inte stämmer överens med det kön som tilldelades vid födseln. Det finns binära transpersoner som identifierar sig som kvinna/tjej eller man/kille och ickebinära transpersoner.

EU: Europeiska unionen

Hbtqi: homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner

HPV: humant papillomvirus

Hiv: humant immunbristvirus

ILGA: International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association

IVF: in vitro-fertilisering som betyder befruktning utanför kroppen

KI: konfidensintervall

NCK: Nationellt centrum för kvinnofrid

MSM: homo- och bisexuella män och andra män som har sex med män

MUCF: Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor

Mynak: Myndigheten för arbetsmiljökunskap

PrEP: preexpositionsprofylax, mediciner som en person med hög risk att få hiv kan ta för att undvika att få hiv

SCB: Statistikmyndigheten SCB

SD: standardavvikelse

SRHR: sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

1. Folkhälsomyndigheten. Nationell strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) En god, jämlik och jämställd sexuell och reproduktiv hälsa i hela befolkningen. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2020. [Citerad 15 juni 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/ 0d489b0821164e949c03e6e2a3a7e6cc/nationell-strategi-sexuell-reproduktiv-halsa-rattigheter.pdf]
2. Folkhälsomyndigheten. Nationell handlingsplan för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige Genomförandet av den nationella SRHR-strategin 2023–2033. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2023. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/ publikationsarkiv/n/nationell-handlingsplan-for-sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-srhr-i-sverige-genomforandet-av-den-nationella-srhr-strategin-2023-2033/]
3. Regeringen. Stolt och trygg Handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Stockholm: Regeringskansliet; 2025. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.regeringen.se/informationsmaterial/2025/01/stolt-och-trygg-handlingsplan-for-hbtqi-personers-lika-rattigheter-och-mojligheter/]
4. Folkhälsomyndigheten. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige 2024. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2026. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-srhr-i-sverige-2024/]
5. Folkhälsomyndigheten. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för alla - Sammanfattning av Guttmacher-Lancet-kommissionens slutrapport. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2018. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/vara-amnesomraden/sexuell-och-reproduktiv-halsa/om-sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter/]
6. Regeringen. Regeringens proposition 2017/18:249 God och jämlik hälsa – en utvecklad folkhälsopolitik. Stockholm: Regeringen; 2017.
7. Miele C, Maquigneau A, Joyal CC, Bertsch I, Gangi O, Gonthier H, et al. International guidelines for the prevention of sexual violence: A systematic review and perspective of WHO, UN Women, UNESCO, and UNICEF's publications. Child Abuse Negl. 2023;146:106497. DOI:10.1016/j.chiabu.2023.106497
8. Folkhälsomyndigheten. Sexuell och reproduktiv hälsa i Sverige 2017. Resultat från befolkningsundersökningen SRHR2017. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2019. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/ publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-i-sverige-2017/]
9. Folkhälsomyndigheten. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bland homo- och bisexuella samt transpersoner. Resultat från befolkningsundersökningen SRHR2017. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2020. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/ publikationsarkiv/s/sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-bland-homo--och-bisexuella-samt-transpersoner-/]
10. Zeluf G, Dhejne C, Orre C, Nilunger Mannheimer L, Deogan C, Hoijer J, et al. Health, disability and quality of life among trans people in Sweden-a web-based survey. BMC Public Health. 2016;16(1):903. DOI:10.1186/s12889-016-3560-5
11. Lindroth M, Zeluf G, Mannheimer LN, Deogan C. Sexual health among transgender people in Sweden. Int J Transgend. 2017;18(3):318-27. DOI:10.1080/ 15532739.2017.1301278
12. Schweizer FB, Dalgaard LNR, Graugaard C, Andersson M, Frisch M. Sexual health and behaviors in homosexual, bisexual and heterosexual Danes: baseline findings in the Project SEXUS cohort study. J Sex Med. 2025;22(11):1926-36. DOI:10.1093/ jsxmed/qdaf220
13. Traeen B, Fischer N, Kvalem IL. Sexual intercourse activity and activities associated with sexual interaction in Norwegians of different sexual orientations and ages. Sexual and Relationship Therapy. 2023;38(4):715-31. DOI:10.1080/ 14681994.2021.1912316
14. Geary RS, Tanton C, Erens B, Clifton S, Prah P, Wellings K, et al. Sexual identity, attraction and behaviour in Britain: The implications of using different dimensions of sexual orientation to estimate the size of sexual minority populations and inform public health interventions. Plos One. 2018;13(1):e0189607. DOI:10.1371/ journal.pone.0189607
15. Macdowall W, Gibson LJ, Tanton C, Mercer CH, Lewis R, Clifton S, et al. Lifetime prevalence, associated factors, and circumstances of non-volitional sex in women and men in Britain: findings from the third National Survey of Sexual Attitudes and Lifestyles (Natsal-3). Lancet. 2013;382:1845-55. DOI:10.1016/S0140-6736(13)62300-4
16. Mercer CH, Tanton C, Prah P, Erens B, Sonnenberg P, Clifton S, et al. Changes in sexual attitudes and lifestyles in Britain through the life course and over time: findings from the National Surveys of Sexual Attitudes and Lifestyles (Natsal). Lancet. 2013;382(9907):1781-94. DOI:10.1016/S0140-6736(13)62035-8
17. Rutgers. Seksuele gezondheid in Nederland 2017. Utrecht: Rutgers; 2017. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://rutgers.nl/wp-content/uploads/2021/03/Seksuele-Gezondheid-in-Nederland-2017.pdf]
18. Lag (2024:238) om fastställande av kön i vissa fall. Stockholm: Sveriges Riksdag; 2024.
19. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer 2026: Könsdysfori Prioriteringsstöd till dig som beslutar om resurser i den regionala hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialstyrelsen; 2026. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/publikationer/nationella-riktlinjer-2026-konsdysfori--prioriteringsstod-till-dig-som-beslutar-om-resurser-i-den-regionala-halso--och-sjukvarden-2026-2-10054/]
20. Ovesen N. Intimate Partner Violence and Help-Seeking in Lesbian and Queer Relationships Challenging Recognition. Uppsala: Uppsala universitet; 2021. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1558359&dswid=5957]
21. MUCF. ”Jag är inte ensam, det finns andra som jag” Unga hbtqi-personers arbete, ekonomi och bostad. Stockholm: Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor; 2022. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.mucf.se/publikationer/jag-ar-inte-ensam-det-finns-andra-som-jag]
22. International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association Europe (ILGA-Europe) Rainbow map. Sverige Bryssel; ILGA-Europe; 2026 [Citerad 1 juni 2026 Hämtad från: https://rainbowmap.ilga-europe.org/countries/sweden/]
23. Folkhälsomyndigheten. Preexpositionsprofylax för att minska risken för infektion med hiv En kunskapsöversikt. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2017. [Citerad 1 juni 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/ 749aa45e1c654336a7cd36b69ef08993/preexpositionsprofylax-minska-risken-infektion-hiv.pdf]
24. Lag (2018:540) om ändring i brottsbalken. Stockholm: Sveriges Riksdag; 2018.
25. Lag (2018:162) om statlig ersättning till personer som har fått ändrad könstillhörighet fastställd i vissa fall. Stockholm: Sveriges Riksdag; 2018.
26. Brottsbalken (1962:700). Stockholm: Sveriges Riksdag; 1962.
27. Föräldrabalken (1949:381)). Stockholm: Sveriges Riksdag; 1949.
28. Socialstyrelsen. Vård av barn och ungdomar med könsdysfori Nationellt kunskapsstöd med rekommendationer till profession och beslutsfattare Stockholm: Socialstyrelsen; 2022. [Citerad 1 juni 2026 Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/5e53acc447b04fe28484f9807455e61b/2022-12-8302.pdf]
29. Folkhälsomyndigheten. Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2024. [Citerad 1 juni 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/ c1d9794fdfc74710b19cea8bbe31e2f5/nationell-strategi-mot-hiv-aids-andra-sexuellt-overforbara-infektioner-24175.pdf]
30. EU-kommissionen. Union of Equality LGBTIQ+ Equality Strategy 2026-2030. Bryssel: EU-kommissionen; 2025 [Citerad 27 maj 2026 Hämtad från: https://commission.europa.eu/strategy-and-policy/policies/justice-and-fundamental-rights/combatting-discrimination/lesbian-gay-bi-trans-and-intersex-equality/lgbtiq-equality-strategy-2026-2030_en]
31. Strand C, Svensson J, Blomeyer R, Sanz M. Disinformation campaigns about LGBTI+ people in the EU and foreign influence. Bryssel; Europaparlamentet; 2021. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.europarl.europa.eu/thinktank/ en/document/EXPO_BRI(2021)653644]
32. Judson E. Gendered disinformation online targeting LGBT+ rights in Europe: what it looks like and how EU regulation can counter it. Journal of Gender Studies. 2026;35(3):690-712. DOI:10.1080/09589236.2026.2623941
33. Abed S, Allain-Ioosa S, Shindo N. Understanding disinformation in the context of public health emergencies: the case of COVID-19. Genève: WHO; 2024. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://iris.who.int/server/api/core/bitstreams/38811e91-727c-49d1-8869-f24e24c5a27a/content]
34. Statistikmyndigheten SCB. Stödmaterial för att inkludera transpersoner i enkäter och undersökningar. Stockholm: Statistiska centralbyrån; 2020. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.scb.se/dokumentation/statistiska-metoder/stodmaterial-for-att-inkludera-transpersoner/]
35. Gates GJ, Badgett L. Best Practices for Asking Questions about Sexual Orientation on Surveys. Los Angeles: The Williams Institute; 2009. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://williamsinstitute.law.ucla.edu/publications/smart-so-survey/]
36. Ivanova A, Fluit S, Fischer N, von Soest T, Kozak M. Masturbation Trajectories from Late Adolescence into Mid-Adulthood: A Population-Based Longitudinal Study. J Sex Res. 2026;63(4):510-24. DOI:10.1080/00224499.2025.2489091
37. Coleman E. Masturbation as a Means of Achieving Sexual Health. Journal of Psychology & Human Sexuality. 2003;14(2-3):5-16. DOI:10.1300/J056v14n02_02
38. Bowman CP. Women’s Masturbation: Experiences of Sexual Empowerment in a Primarily Sex-Positive Sample. Psychol Women Q. 2014;38(3):363-78. DOI:10.1177/0361684313514855
39. Tikkanen R, Abelsson J, Forsberg M. UngKAB09 - Kunskap, attityder och sexuella handlingar bland unga. Göteborg: Göteborgs universitet, institutionen för socialt arbete; 2011. [Citerad 27 maj 2026 Hämtad från: https://gupea.ub.gu.se/items/1970cc30-42a3-4f4f-b493-8f9869450740]
40. Folkhälsomyndigheten. Sexualitet och hälsa bland unga i Sverige UngKAB15 – en studie om kunskap, attityder och beteende bland unga 16–29 år. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2017. [Citerad 27 maj 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/ publikationsarkiv/s/sexualitet-och-halsa-bland-unga-i-sverige-ungkab15-en-studie-om-kunskap-attityder-och-beteende-bland-unga-1629-ar/]
41. Folkhälsomyndigheten. Ungas hälsa, relationer och sexliv - Resultat från UngKAB23. En enkätstudie om ungas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2025. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/u/ungas-halsa-relationer-och-sexliv-resultat-fran-ungkab23/]
42. Kastbom AA, Sydsjö G, Bladh M, Priebe G, Svedin CG. Sexual debut before the age of 14 leads to poorer psychosocial health and risky behaviour in later life. Acta Paediatr. 2015;104(1):91-100. DOI:10.1111/apa.12803
43. Klittmark S, Garzón M, Andersson E, Wells MB. LGBTQ competence wanted: LGBTQ parents' experiences of reproductive health care in Sweden. Scand J Caring Sci. 2019;33(2):417-26. DOI:10.1111/scs.12639
44. Klittmark S, Niit JKP, Nerström E, Grundström H, Nieminen K, Wells MB, et al. LBTQ parents' needs for support postpartum following a complicated birth: A matter of reproductive justice. Journal of Lesbian Studies. 2024;28(4):701-18. DOI:10.1080/10894160.2024.2367869
45. Wells MB, Lang SN. Supporting same-sex mothers in the Nordic child health field: a systematic literature review and meta-synthesis of the most gender equal countries. J Clin Nurs. 2016;25(23-24):3469-83. DOI:10.1111/jocn.13340
46. Socialstyrelsen. Statistik om aborter 2023. Stockholm: Socialstyrelsen; 2024. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/publikationer/ statistik-om-aborter-2023-2024-5-9073/]
47. Quenby S, Gallos ID, Dhillon-Smith RK, Podesek M, Stephenson MD, Fisher J, et al. Miscarriage matters: the epidemiological, physical, psychological, and economic costs of early pregnancy loss. Lancet. 2021;397(10285):1658-67. DOI:10.1016/S0140-6736(21)00682-6
48. Malmquist A, Jonsson L, Wikström J, Nieminen K. Minority stress adds an additional layer to fear of childbirth in lesbian and bisexual women, and transgender people. Midwifery. 2019;79:102551. DOI:10.1016/j.midw.2019.102551
49. Malmquist A, Klittmark S. Heteronormative Obstacles in Regular Antenatal Education, and the Benefits of LGBTQ-Certified Options Experiences among Prospective LGBTQ Parents in Sweden. In: Nolan M, Gore S, editors. Contemporary Issues in Perinatal Education. London: Routledge; 2022.
50. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer 2026: Graviditet, förlossning och tiden efter. Prioriteringsstöd till dig som beslutar om resurser. Stockholm: Socialstyrelsen; 2026. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/publikationer/nationella-riktlinjer-2026--graviditet-forlossning-och-tiden-efter--prioriteringsstod-till-dig-som-beslutar-om-resurser-2026-3-10108/]
51. Folkhälsomyndigheten. Ett spektrum av sexuella samtycken – En intervjustudie om samtycke hos sexuellt aktiva vuxna. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2020. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/e/ett-spektrum-av-sexuella-samtycken/]
52. Lag (2008:567) om ändring i diskrimineringslagen. Stockholm: Sveriges Riksdag; 2018.
53. Folkhälsomyndigheten. Sexualitet och digitala arenor. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2021. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/ publikationsarkiv/s/sexualitet-och-digitala-arenor/]
54. Wittgens C, Fischer MM, Buspavanich P, Theobald S, Schweizer K, Trautmann S. Mental health in people with minority sexual orientations: A meta-analysis of population-based studies. Acta Psychiatr Scand. 2022;145(4):357-72. DOI:10.1111/acps.13405
55. Nowaskie DZ, Choi Y, Kerswill SA. LGBTQ + health factors and outcomes differences across gender identity: Comparisons between cisgender minorities, transgender minorities, and nonbinary/genderqueer minorities. Journal of Gay & Lesbian Mental Health. 2023;28(3):402-14. DOI:10.1080/19359705.2023.2193939
56. Vasconcelos P, Carrito ML, Quinta-Gomes AL, Patrao AL, Nobrega CA, Costa PA, et al. Associations between sexual health and well-being: a systematic review. Bull World Health Organ. 2024;102(12):873-87D. | DOI:10.2471/BLT.24.291565
57. Yue A, Lim RPA. Digital sexual citizenship and LGBT young people's platform use. International Communication Gazette. 2022;84(4):331-48. DOI:10.1177/17480485221094115
58. Graham CA, Mercer CH, Tanton C, Jones KG, Johnson AM, Wellings K, et al. What factors are associated with reporting lacking interest in sex and how do these vary by gender? Findings from the third British national survey of sexual attitudes and lifestyles. BMJ Open. 2017;7(9):e016942. DOI:10.1136/bmjopen-2017-016942
59. Dagostin Ferraz S, Kuyunga L, Rech P, Rodrigues Uggioni ML, Rodrigues Candido AC, Dagostin VS, et al. Sexual dysfunction associated with selective serotonin reuptake inhibitors in adults with depression: a systematic review and meta-analysis. Eur J Clin Pharmacol. 2026;82(82):1-21. DOI:10.1007/s00228-026-04011-z
60. Dickman K, Wetzel GM, Sanchez DT. The Role of Partner Gender: How Sexual Expectations Shape the Pursuit of an Orgasm Goal for Heterosexual, Lesbian, and Bisexual Women. Social Psychological and Personality Science. 2024;16(5):495-506. DOI:10.1177/19485506241235235
61. Mües HM, Markert C, Feneberg AC, Nater UM. Too stressed for sex? Associations between stress and sex in daily life. Psychoneuroendocrinology. 2025;181:107583. DOI:10.1016/j.psyneuen.2025.107583
62. Zaliznyak M, Lauzon M, Stelmar J, Yuan N, Smith SM, Garcia MM. Effects of Gender-affirming Hormone Therapy on Orgasm Function of Transgender Men and Women: A Long Term Follow Up. Urology. 2023;174:86-91. DOI:10.1016/ j.urology.2023.01.002
63. Shindel AW, Vittinghoff E, Breyer BN. Erectile dysfunction and premature ejaculation in men who have sex with men. J Sex Med. 2012;9(2):576-84. DOI:10.1111/j.1743-6109.2011.02585.x
64. Folkhälsomyndigheten. Hur mår bisexuella? – En kartläggande litteraturöversikt av forskning om livsvillkor, livskvalitet och hälsa bland bisexuella i Norden 2000–2023. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2024. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/ h/hur-mar-bisexuella/]
65. Moegelin L, Nilsson B, Helstrom L. Reproductive health in lesbian and bisexual women in Sweden. Acta Obstet Gynecol Scand. 2010;89(2):205-9. DOI:10.3109/00016340903490263
66. McCormack M. Issues in bisexual men's lives: Identity, health and relationships. Curr Opin Psychol. 2023;49(101501). DOI:10.1016/j.copsyc.2022.101501
67. Higgins JA, Carpenter E, Everett BG, Greene MZ, Haider S, Hendrick CE. Sexual Minority Women and Contraceptive Use: Complex Pathways Between Sexual Orientation and Health Outcomes. Am J Public Health. 2019;109(12):1680-6. DOI:10.2105/AJPH.2019.305211
68. Everett BG. Sexual orientation disparities in sexually transmitted infections: examining the intersection between sexual identity and sexual behavior. Arch Sex Behav. 2013;42(2):225-36. DOI:10.1007/s10508-012-9902-1
69. Feinstein BA, Swann G, Sarno EL, Moran KO, Newcomb ME, Mustanski B. Minority Stressors and Identity Affirmation as Predictors of Condomless Sex Among Self-Identified Bisexual Men: The Role of Partner Gender. Arch Sex Behav. 2021;50(3):1057-65. DOI:10.1007/s10508-020-01775-y
70. Agenor M, Muzny CA, Schick V, Austin EL, Potter J. Sexual orientation and sexual health services utilization among women in the United States. Prev Med. 2017;95:74-81. DOI:10.1016/j.ypmed.2016.11.023
71. Dennermalm N, Persson KI, Thomsen S, Forsberg BC, Alvesson HM. Conceptualizing safer sex in a new era: Risk perception and decision-making process among highly sexually active men who have sex with men. PLOS Glob Public Health. 2022;2(5):e0000159. DOI:10.1371/journal.pgph.0000159
72. Scheim AI, Travers R. Barriers and facilitators to HIV and sexually transmitted infections testing for gay, bisexual, and other transgender men who have sex with men. AIDS Care. 2017;29(8):990-5. DOI:10.1080/09540121.2016.1271937
73. Rana J, Burchell AN, Wang S, Logie CH, Lisk R, Gesink D. Community perspectives on ideal bacterial STI testing services for gay, bisexual, and other men who have sex with men in Toronto, Canada: a qualitative study. BMC Health Serv Res. 2022;22(1):1194. DOI:10.1186/s12913-022-08529-7
74. Ertl MM, Maroney MR, Becker A, Paschen-Wolff MM, Blankenau A, Hoffman S, et al. Sexual and Reproductive Justice and Health Equity for LGBTQ+ Women. J Lesbian Stud. 2024;28(4):574-602. DOI:10.1080/10894160.2024.2369434
75. Feinstein BA, Dodge B. Meeting the Sexual Health Needs of Bisexual Men in the Age of Biomedical HIV Prevention: Gaps and Priorities. Arch Sex Behav. 2020;49(1):217-32. DOI:10.1007/s10508-019-01468-1
76. Feodor Nilsson S, Andersen PK, Strandberg-Larsen K, Nybo Andersen AM. Risk factors for miscarriage from a prevention perspective: a nationwide follow-up study. BJOG. 2014;121(11):1375-84. DOI:10.1111/1471-0528.12694
77. Magnus MC, Wilcox AJ, Morken NH, Weinberg CR, Haberg SE. Role of maternal age and pregnancy history in risk of miscarriage: prospective register based study. BMJ. 2019;364:l869. DOI:10.1136/bmj.l869
78. Barcelona V, Jenkins V, Britton LE, Everett BG. Adverse pregnancy and birth outcomes in sexual minority women from the National Survey of Family Growth. BMC Pregnancy Childbirth. 2022;22(1):923. DOI:10.1186/s12884-022-05271-0
79. Everett BG, Kominiarek MA, Mollborn S, Adkins DE, Hughes TL. Sexual Orientation Disparities in Pregnancy and Infant Outcomes. Matern Child Health J. 2019;23(1):72-81. DOI:10.1007/s10995-018-2595-x
80. Meyer IH. Resilience in the study of minority stress and health of sexual and gender minorities. Psychology of Sexual Orientation and Gender Diversity. 2015;2(3):209-13. DOI:10.1037/sgd0000132
81. Peel E. Pregnancy loss in lesbian and bisexual women: an online survey of experiences. Hum Reprod. 2010;25(3):721-7. DOI:10.1093/humrep/dep441
82. Shetty A, Issac A, Dhiraaj S, Vr V, Thimappa L, Balakrishnan D, et al. Global prevalence of post-miscarriage anxiety, depression, and stress: a systematic review and meta-analysis. J Glob Health. 2025;15:04245. DOI:10.7189/jogh.15.04245
83. Ayhan CHB, Bilgin H, Uluman OT, Sukut O, Yilmaz S, Buzlu S. A Systematic Review of the Discrimination Against Sexual and Gender Minority in Health Care Settings. Int J Health Serv. 2020;50(1):44-61. DOI:10.1177/0020731419885093
84. Mynak. HBTQ-personers organisatoriska och sociala arbetsmiljö – en kunskapssammanställning. Kunskapssammanställning 2022:7. Stockholm: Myndigheten för arbetsmiljökunskap; 2022. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/kunskapssammanstallningar/hbtq-personers-sociala-organisatoriska-arbetsmiljo-kunskapssammansstallning-2022-7.pdf]
85. Malmquist A, Wurm M, Ek T, Lönnroth R, Lundberg T. Being ‘That Token Gay Guy’: Experiencing Minority Stress in Swedish Workplaces. Nordic Journal of Working Life Studies. 2025;15(4). DOI:10.18291/njwls.163344
86. Diskrimineringsombudsmannen. Statistik över anmälningar 2015–2024 Årlig statistikrapport från Diskrimineringsombudsmannen. Stockholm: Diskrimineringsombudsmannen; 2025. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.do.se/download/18.6e7e84a8195b818c7f422d/1745466476219/rapport-statistik-anm%C3%A4lningar-diskriminering-2015-2024.pdf]
87. Forum för levande historia. Unga tycker om andra - en studie av skolelevers attityder, tillit och utsatthet. Stockholm: Forum för levande historia; 2026. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.levandehistoria.se/publikationer/unga-tycker-om-andra-2]
88. Hindes S, Ison J, Fileborn B. LGBTQ+ Adult Sexual Violence Critical Scoping Review: Insights into Victimization and Perpetration. Trauma Violence Abuse. 2026;27(2):305-18. DOI:10.1177/15248380241311928
89. NCK. Våld i samkönade relationer - en kunskaps- och forskningsöversikt. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid; 2019. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.uu.se/centrum/nck/kunskapsbank-om-vald/publikation?query=94]
90. Mason G. Boundaries of Sexuality: Lesbian Experience and Feminist Discourse on Violence Against Women. Australasian Gay and Lesbian Law Journal. 1997;7:41-59.
91. King BM. The Influence of Social Desirability on Sexual Behavior Surveys: A Review. Arch Sex Behav. 2022;51(3):1495-501. DOI:10.1007/s10508-021-02197-0
92. Causevic S, Salazar M, Ekström AM, Berglund T, Ingemarsdotter Persson K, Jonsson M, et al. Prevalence and risk factors for transactional sex among Swedish-born and foreign-born MSM in Sweden. BMC Public Health. 2022;22(1):2412. DOI:10.1186/s12889-022-14764-8
93. Lazarus A, Mandel H. The Allocation of Housework in Same- and Different-Sex Partnerships: Recent Evidence from the U.S. Sex Roles. 2023;89(7-8):394-408. DOI:10.1007/s11199-023-01382-w
94. van der Vleuten M, Evertsson M, Moberg Y. Joint Utility or Sub-optimal Outcomes? Household Income Development of Same-Sex and Different-Sex Couples Transitioning to Parenthood in Denmark, Finland, Norway, and Sweden. J of Fam Issues. 2023;45(8):2049-76. DOI:10.1177/0192513X231194305
95. Fischer J. Housework among same‐sex and different‐sex couples: The roles of time and earnings. J Marriage and Fam. 2024;86(4):867-86. DOI:10.1111/jomf.12990
96. Bauer G. Gender Roles, Comparative Advantages and the Life Course: The Division of Domestic Labor in Same-Sex and Different-Sex Couples. Eur J Popul. 2016;32(1):99-128. DOI:10.1007/s10680-015-9363-z
97. MUCF. ”Det får inte existera” Om unga hbtq-personers utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck samt omvändelseförsök. Stockholm: Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor; 2024. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.mucf.se/publikationer/det-far-inte-existera]
98. Folkhälsomyndigheten. På väg mot en god och jämlik hälsa Stödstruktur för det statliga folkhälsoarbetet Solna: Folkhälsomyndigheten; 2020. [Citerad 25 maj 2026 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/p/pa-vag-mot-en-god-och-jamlik-halsa--stodstruktur-for-det-statliga-folkhalsoarbetet/]