Illustration: Åsa Edvardsson/Ahead Group Sweden.

Folkhälsomyndigheten har på regeringens uppdrag tagit fram utvecklad statistik om friluftslivet som gör det möjligt att följa olika gruppers friluftsutövande över tid utifrån faktorer som till exempel kön, hälsa, ålder och socioekonomi. Med begreppet friluftsliv menar vi allt från vistelse i den vardagsnära naturen, exempelvis bebyggda områden, grönområden och parker, till vistelse i naturområden längre bort från bebyggelse.

I uppdraget har vi undersökt olika former av utevistelse, men främst hur ofta befolkningen vistas i park-, natur- eller grönområden eller i skog och mark. I vår återredovisning till regeringen föreslår vi även att Folkhälsomyndigheten regelbundet ska sammanställa statistik över befolkningens friluftsutövande utifrån ett folkhälsoperspektiv.

Denna publikation är en fördjupning av den statistik som presenteras i återredovisningen. Publikationen innehåller en sammanställning av flera myndigheters enkätundersökningar riktade till befolkningen som innehåller frågor om vistelse i naturen. Vi har även undersökt sambandet mellan graden av vistelse i naturen och olika former av hälsa.

Resultaten från undersökningarna visar att

• det är vanligare att kvinnor vistas ute i naturen än män
• unga vistas mindre ute i naturen än äldre
• det är vanligare att vuxna som är födda i Sverige eller övriga Norden vistas ute i naturen jämfört med vuxna födda i övriga Europa eller särskilt utanför Europa
• ju högre utbildningsnivå eller inkomst man har, desto vanligare är det att vistas ute i naturen
• personer med funktionsnedsättning vistas ute i naturen mindre jämfört med personer utan funktionsnedsättning
• det finns regionala skillnader i utevistelse bland både barn och vuxna – att vistas ute i naturen är mindre vanligt i storstadsregionerna och mer vanligt i glest befolkade regioner.

Undersökningarna visar olika utveckling för vistelse i naturen bland barn, ungdomar och vuxna över tid:

• barns vistelse i naturen minskade mellan 2011 och 2019, både bland flickor och pojkar
• ungdomars vistelse i naturen ökade under perioden 2009–2024, både bland tjejer och killar
• Andelen vuxna som var ute i skog och mark ökade under pandemin, men har därefter successivt återgått till de nivåer som rådde under 2010-talet. Sett över hela perioden 2007–2025 förändrades inte vuxnas utevistelse, varken bland kvinnor eller män.

Våra analyser visar att det finns positiva samband mellan graden av vistelse i naturen och självskattad hälsa och psykiskt välbefinnande bland vuxna. Det finns också ett negativt samband mellan graden av utevistelse och psykisk påfrestning.

För att främja en god och jämlik hälsa i befolkningen och uppnå det friluftslivspolitiska målet om friluftsliv för god folkhälsa, finns skäl att rikta särskilda insatser till de grupper som i dag vistas minst i naturen.

The Public Health Agency of Sweden has been commissioned by the Swedish government to produce statistics on outdoor life that supports the monitoring of different groups’ outdoor lives, based on factors such as gender, health, age and socioeconomic status. By the term outdoor life, we mean everything from spending time in everyday nature, such as green areas and parks, to spending time in nature further away from urban areas.

We examined different forms of outdoor life, but our primary focus was on how much time people spend in parks, natural areas, or green areas or in forests and fields. This publication is a compilation of several national authorities’ population surveys which include questions about people’s experiences of outdoor life. We have also examined the association between the extent of one’s outdoor life and different aspects of health.

The results from the surveys suggest that

• women spend more time outdoors in nature than men
• younger people spend less time outdoors in nature than older people
• adults born in Sweden or the other Nordic countries spend more time outdoors in nature compared to adults born in the rest of Europe and especially those born outside Europe.
• the higher the level of income or education, the more common it is to spend time outdoors in nature
• people with disabilities spend less time outdoors in nature compared to people without disabilities
• there are regional differences in outdoor life among both children and adults. For example, spending time outdoors is less common in metropolitan regions and more common in sparsely populated regions.

The surveys showed different trends in outdoor life among children, young people and adults over time:

• children's time spent on outdoor life activities decreased between 2011 and 2019, for both girls and boys.
• adolescents’ and youths’ time spent on outdoor life activities increased from 2009 to 2024 for both girls and boys.
• adults’ time spent on outdoor life activities increased during the covid-19-pandemic, but gradually returned to similar levels seen in the 2010s. Over the entire period 2007–2025, adults' engagement in outdoor life did not change in any significant manner in women or men.

Our analyses suggest that there are positive associations between the degree of outdoor life and self-rated health and mental well-being among adults. There is also a negative association between the degree of outdoor life and mental distress.

In order to create societal conditions for good and equal health in the entire population and to achieve the outdoor recreation policy goals of providing outdoor recreation opportunities in support of good public health, there are reasons to promote outdoor life in those groups that have been shown to spend less time outdoors.

I regleringsbrevet för 2025 fick Folkhälsomyndigheten ett särskilt regeringsuppdrag gällande statistik om friluftslivet. Folkhälsomyndigheten ska, utifrån ett folkhälsoperspektiv, ta fram utvecklad statistik om friluftslivet som möjliggör uppföljning. Detta för att bland annat kunna följa olika gruppers friluftsutövande utifrån faktorer som kön, hälsa, ålder och socioekonomi.

Folkhälsomyndigheten ska inhämta synpunkter från Naturvårdsverket, Statistiska centralbyrån och Sveriges Kommuner och Regioner i uppdraget. Folkhälsomyndigheten ska lämna en redovisning av uppdraget till Regeringskansliet (Socialdepartementet) senast den 31 mars 2026. Uppdraget förlängdes sedan av Socialdepartementet till den 14 april. Denna rapport innehåller en mer utförlig sammanställning än den statistik som presenteras i Folkhälsomyndighetens återredovisning av regeringsuppdraget.

Folkhälsomyndigheten är sedan tidigare samordnande myndighet för det friluftslivsmål för god folkhälsa, mål 9, som regeringen har fastställt. Som en del i detta arbetar vi med uppföljning av friluftslivsmålen, i samverkan med andra myndigheter.

Målgrupperna för denna rapport är myndigheter, organisationer, regioner och kommuner som på olika sätt arbetar med att främja friluftsliv och utevistelse i befolkningen.

Utredaren Elisabet Olofsson vid Enheten för hälsofrämjande levnadsvanor och uppväxtvillkor har varit projektledare för regeringsuppdraget. Enhetschef Anna Jansson har varit ansvarig.

Folkhälsomyndigheten, april 2026

Josefin P Jonsson

Avdelningschef

Att människor har tillgång och närhet till natur- och grönområden där man kan vistas till vardags är en viktig förutsättning för att friluftslivet ska bidra till en god och jämlik hälsa. Friluftslivet är en viktig resurs i folkhälsoarbetet, eftersom naturvistelser har flera kända positiva hälsoeffekter, såväl fysiska som psykiska. Utifrån ett folkhälsoperspektiv är sambandet mellan friluftsmiljöer, utevistelse och hälsa viktigt att belysa och det är särskilt viktigt att identifiera hur olika grupper i samhället utövar friluftsliv.

Folkhälsomyndigheten har samordningsansvar för friluftslivspolitikens nionde mål, friluftsliv för god folkhälsa. Det innebär bland annat att vi följer upp målet regelbundet tillsammans med andra målansvariga myndigheter under Naturvårdsverkets ledning. I uppföljningar av friluftslivsmålen, både 2023 och 2025, har behov lyfts av att utveckla och se över om undersökningar kan kompletteras med nya frågor för att vi ska få ännu bättre kunskap om hur sambandet mellan friluftsliv och hälsa ser ut och utvecklas över tid. Att samla och ta fram utvecklad statistik är viktigt för uppföljningen av de friluftslivspolitiska målen. Det kan ge oss och andra aktörer underlag för att bättre planera insatser.

I regleringsbrevet för 2025 fick Folkhälsomyndigheten i uppdrag att, utifrån ett folkhälsoperspektiv, ta fram utvecklad statistik om friluftslivet som möjliggör uppföljningar. Detta för att bland annat kunna följa upp olika gruppers friluftsutövande utifrån faktorer som till exempel kön, hälsa, ålder och socioekonomi. I uppdraget ingick även att inhämta synpunkter från Naturvårdsverket, Statistiska centralbyrån och Sveriges Kommuner och Regioner.

I statistik är användning av ordet ”friluftsliv” inte så vanligt. Vanligare benämningar i de undersökningar som vi har identifierat i detta uppdrag är ”vistelse i naturen”, ”vara i naturen” och liknande som beskriver innebörden i det vi är ute efter att fånga. I det här regeringsuppdraget har vi undersökt olika former av utevistelse i naturen, exempelvis skog, grönområden och parker. Även så kallade blå områden ingår i detta, det vill säga sjöar, hav och vattendrag. Både vistelse i den vardagsnära naturen, exempelvis bebyggda områden, grönområden och parker, och vistelse i naturområden längre bort från bebyggelse innefattas i begreppet friluftsliv.

Uppdraget handlar om att ta fram utvecklad statistik över befolkningens friluftsutövande utifrån ett folkhälsoperspektiv, och att göra jämförelser av friluftsutövandet i olika grupper. Därför har vi kartlagt befintliga enkätundersökningar riktade till befolkningen. Vi har haft fokus på myndigheters enkätundersökningar eftersom organisationers och företags undersökningar kan vara svårare att ta del av, samt vara förenade med kostnader.

De flesta enkätundersökningar som vi identifierade innehåller frågor inom många olika områden, såsom hälsa, arbete, levnadsvanor och fritid, och där någon fråga om vistelse i naturen ingår. Vi har haft dialoger med berörda utredare och sakkunniga vid flera myndigheter och organisationer, samt gjort sökningar på webben. Därefter har vi sammanställt statistiken från enkätundersökningarna. Vi har även analyserat sambandet mellan vistelse i naturen och hälsa med hjälp av befintliga enkätdata vid Folkhälsomyndigheten.

I arbetet med att sammanställa befintlig statistik identifierade vi kunskapsluckor. Vi har därför även beställt statistik för yngre barn från Lilla Ungdomsbarometern eftersom detta saknades.

Genom kartläggningen har vi fått kunskap om till exempel hur stor andel av befolkningen som är ute i naturen, hur ofta människor är ute och om de har tillgång till park, grönområde eller annan natur där de bor. Vi har också fått kunskap om vad människor gör när de är i naturen och vilka hinder som finns för människor att ta sig ut i naturen.

Vår kartläggning visar att flera myndigheter genomför återkommande enkätundersökningar riktade till den vuxna befolkningen, som innehåller frågor som mäter frekvensen av vistelse i naturen i olika grupper (se tabell 1–4). Dessa myndigheter är Folkhälsomyndigheten, Statistiska Centralbyrån (SCB) samt Naturvårdsverket (i samarbete med Mittuniversitetet). Folkhälsomyndigheten genomför även en undersökning till barn och deras vårdnadshavare, och Myndigheten för Civilsamhälles- och Ungdomsfrågor (MUCF) genomför en enkät till ungdomar. Data från enkätundersökningarna har främst hämtats från de olika myndigheternas statistikdatabaser på webben, till exempel Folkhälsomyndighetens databas Folkhälsodata och SCB:s Statistikdatabas.

Utöver de återkommande befolkningsundersökningarna som presenteras i tabell 1–4 genomförs andra återkommande enkätundersökningar, men där ställs inga frågor relaterade till vistelse i naturen i nuläget. Däremot ser vi att dessa undersökningar skulle kunna vara möjliga för ändamålet. Det gäller Barn-ULF (Undersökningarna av levnadsförhållanden från SCB) och Skolbarns hälsovanor (från Folkhälsomyndigheten).

I detta avsnitt presenterar vi senast tillgängliga statistik för vistelse i naturen i olika grupper i befolkningen. Vi presenterar i tur och ordning statistik för barn, ungdomar och vuxna. Därefter presenteras regional statistik samt befolkningens vistelse i naturen över tid. Sedan presenterar vi våra analyser av sambandet mellan vistelse i naturen och hälsa.

I Miljöhälsoenkäten för barn ställs två frågor relaterade till grönområden och utevistelse. Den första handlade om huruvida barnet har park, grönområde eller annan natur inom gångavstånd från bostaden, den andra om hur ofta barnet vistas i park, grönområde eller annan natur.

Cirka 97–98 procent av barn i åldrarna 8 månader, 4 år och 12 år hade park, grönområde eller annan natur inom gångavstånd från bostaden 2019 (se tabell 5). Andelen var ungefär densamma bland flickor och pojkar, och barn i olika åldrar. Däremot var det vanligare att barn vars vårdnadshavare var födda i Sverige hade grönområde inom gångavstånd från bostaden än barn vars vårdnadshavare var födda utomlands. Det var också vanligare att barn till vårdnadshavare med eftergymnasial utbildning hade grönområde inom gångavstånd från bostaden, jämfört med barn till vårdnadshavare med grundskoleutbildning eller gymnasial utbildning.

Källa: Folkhälsomyndigheten, Miljöhälsoenkäten barn (2019).

Andelen barn som vistades i park, grönområde eller annan natur minst en gång per vecka var 86 procent år 2019 (se tabell 6). Det var ingen skillnad mellan andelen flickor och pojkar. Däremot var andelen större bland de yngsta barnen (8 månader och 4 år) och mindre bland de äldsta (12 år). Det var vanligare att barn vars vårdnadshavare var födda i Sverige vistades i park, grönområde eller annan natur minst en gång per vecka jämfört med barn vars vårdnadshavare var födda utomlands. Det fanns inga signifikanta skillnader i vistelse i park, grönområde eller annan natur varje vecka relaterade till vårdnadshavares utbildningsnivå.

Källa: Folkhälsomyndigheten, Miljöhälsoenkäten barn 2019

Enligt Lilla Ungdomsbarometern 2025 var cirka 25 procent av alla barn i åldern 7–14 år mycket intresserade av att vara i naturen(se tabell 7). Andelen var ungefär densamma bland flickor och pojkar. Andelen var störst bland de yngsta (7–8 år), 40 procent, och minskade gradvis till 13 procent bland de äldsta (13–14 år). En större andel barn med utländsk bakgrund än barn med svensk bakgrund var mycket intresserade av naturen, 32 procent jämfört med 24 procent. Intresset för naturen var ungefär detsamma oavsett familjens ekonomi och oavsett om barnet hade en funktionsnedsättning eller inte.

Andelen barn som lekte ute en vanlig dag efter skolan var 51 procent. Andelen var ungefär densamma bland flickor och pojkar, 48 procent respektive 53 procent. Andelen var störst bland de yngsta (7–8 år), 81 procent, och minskade gradvis till 21 procent bland de äldsta (13–14 år). Andelen var ungefär densamma bland barn med svensk bakgrund och utländsk bakgrund, 51 procent respektive 46 procent. Andelen var ungefär densamma oavsett familjens ekonomi. Däremot var det en mindre andel bland barn med funktionsnedsättning, 40 procent, jämfört med 53 procent bland övriga barn som lekte ute en vanlig dag efter skolan.

Andelen barn som vistades i skogen eller naturen efter skolan var 11 procent. Förutom att andelen var störst bland de yngsta barnen (7–8 år), 17 procent, och minskade gradvis till 5 procent bland de äldsta (13–14 år), fanns det inga skillnader mellan olika grupper.

Andelen som vistades i park eller lekplats efter skolan var 25 procent. Andelen var ungefär densamma bland flickor och pojkar, 27 procent respektive 23 procent. Precis som för tidigare frågor var andelen störst bland de yngsta barnen och minst bland de äldsta. Det var vanligare att barn i familjer med ganska dålig eller mycket dålig ekonomi vistades i park eller lekplats efter skolan, jämfört med barn i familjer med ganska bra eller mycket bra ekonomi. Andelen var ungefär densamma oavsett barnets bakgrund och oavsett om barnet hade en funktionsnedsättning eller inte.

Källa: Ungdomsbarometern, Lilla Ungdomsbarometern (2025)

Sammanfattningsvis visar resultaten från Lilla Ungdomsbarometern 2025 att intresset för att vara i naturen, vistas ute efter skolan och umgås på naturnära platser minskar gradvis med stigande ålder. Utöver ålder är skillnaderna mellan olika grupper små.

Resultaten från pilotstudien av den Nationella ungdomsenkäten (se faktaruta) visade att 38 procent av ungdomar 13–15 år varit ute i naturen varje vecka. Ungefär lika stor andel killar, 40 procent, och tjejer, 36 procent, varit ute i naturen varje vecka. Det var vanligare att utrikes födda ungdomar varit ute i naturen varje vecka jämfört med inrikes födda ungdomar, andelen var 47 procent jämfört med 37 procent. Skillnaden sågs framför allt bland tjejer, där 54 procent av tjejerna med utländsk bakgrund varit ute varje vecka jämfört med 33 procent av tjejerna med svensk bakgrund.

I Nationella ungdomsenkäten som går till unga i åldern 16–25 år, ställs frågan ”Ungefär hur ofta gör du följande saker på din fritid?”, och ett av svarsalternativen är ”Varit ute i naturen (till exempel skogspromenader, vandring, fiske eller jakt)”.

Andelen unga som var ute i naturen varje vecka var 34 procent år 2024. Det var ungefär lika stor andel tjejer och killar som var ute i naturen varje vecka, 35 procent jämfört med 32 procent. Det var ungefär lika vanligt att vara ute i naturen varje vecka bland de äldre ungdomarna (20–25 år) som bland de yngre (16–19 år), 35 procent jämfört med 32 procent. Det var också ungefär lika vanligt att ungdomar (16–25 år) med svensk bakgrund var ute i naturen varje vecka, jämfört med unga med utländsk bakgrund. Andelen var 35 procent jämfört med 31 procent.

I Miljöhälsoenkäten för vuxna ställs två frågor relaterade till park, grönområden eller annan natur (ungefär samma frågor som till barn och deras vårdnadshavare). Den första frågan handlar om ifall man har park, grönområde eller annan natur inom gångavstånd från bostaden, den andra om hur ofta man vistas i park, grönområde eller annan natur under sommarhalvåret respektive vinterhalvåret.

År 2023 hade cirka 96 procent av den vuxna befolkningen park, grönområde eller annan natur inom gångavstånd från bostaden (se tabell 8). Det fanns inga skillnader mellan kvinnor och män. Skillnaderna i tillgång till grönområde mellan olika åldersgrupper och personer med respektive utan funktionsnedsättning var mycket små. Däremot fanns det skillnader i tillgång till grönområde inom gångavstånd från bostaden mellan personer födda i olika länder och med olika utbildningsnivå. Andelen som hade grönområde inom gångavstånd från bostaden var mindre bland födda i övriga världen, jämfört med personer födda i Sverige, övriga Norden och övriga Europa. Andelen personer med grönområde inom gångavstånd från bostaden var mindre bland personer med grundskoleutbildning jämfört med personer med gymnasial eller eftergymnasial utbildning.

Källa: Folkhälsomyndigheten, Miljöhälsoenkäten vuxna 2023.

Andelen vuxna som vistades i park, grönområde eller annan natur minst en gång per veckaunder sommarhalvåret 2023 var cirka 75 procent (se tabell 9). Andelen var större bland kvinnor än män under sommarhalvåret, 79 procent jämfört med 70 procent. Andelen var mindre bland de yngsta (18–29 år) än i de äldre åldersgrupperna.

Personer födda i Sverige eller övriga Norden vistades oftare i grönområde jämfört med personer födda i övriga Europa och särskilt personer födda i övriga världen. Personer med eftergymnasial utbildning vistades oftare i grönområde (81 procent) jämfört med dem med gymnasial (74 procent) eller grundskoleutbildning (66 procent). Personer med funktionsnedsättning vistades mer sällan i grönområde än personer utan funktionsnedsättning. Andelen var 68 procent jämfört med 77 procent.

Källa: Folkhälsomyndigheten, Miljöhälsoenkäten vuxna 2023.

Andelen vuxna som vistades i park, grönområde eller annan natur minst en gång per vecka under vinterhalvåret 2023 visas i tabell 10. Andelen var mindre under vinterhalvåret, cirka 47 procent, jämfört med cirka 75 procent under sommarhalvåret. Däremot var skillnaderna i vistelse i grönområde mellan olika grupper desamma för vinterhalvåret och sommarhalvåret. Andelen var större bland kvinnor än män, 50 procent jämfört med 44 procent. Det fanns ett tydligt samband mellan ålder och vistelse i grönområde, på så vis att andelen som vistades ute minst en gång per vecka gradvis ökade från 29 procent bland de yngsta (18–29 år) till 58 procent bland de äldsta (65–84 år).

Personer födda i Sverige vistades oftare i grönområde under vinterhalvåret jämfört med vuxna födda i övriga Europa och framför allt personer födda i övriga världen. Personer med eftergymnasial utbildning vistades oftare i grönområde (50 procent) jämfört med dem med gymnasial (47 procent) eller grundskoleutbildning (40 procent). Personer med funktionsnedsättning vistades mer sällan i grönområde än personer utan funktionsnedsättning. Andelen var 42 procent jämfört med 49 procent.

Källa: Folkhälsomyndigheten, Miljöhälsoenkäten vuxna 2023.

Andelen vuxna som vistades i park, grönområde eller annan natur högst några gånger per år under sommarhalvåret 2023 visas i tabell 11. Andelen var 11 procent bland vuxna, och större bland män än kvinnor, 13 procent jämfört med 9 procent. Det var en större andel bland de yngsta (18–29 år) och de äldsta (65–84 år) som vistades i grönområde högst några gånger per år, jämfört med vuxna i åldersgrupperna 30–44 år och 45–64 år.

Det var ungefär dubbelt så stor andel personer födda i övriga världen som vistades i grönområde högst några gånger per år under sommarhalvåret, jämfört med personer födda i Sverige, övriga Norden eller övriga Europa. Det var en större andel personer med grundskoleutbildning som vistades i grönområde högst några gånger per år (18 procent), jämfört med personer med gymnasieutbildning (11 procent) och högskoleutbildning (6 procent). Bland personer med funktionsnedsättning vistades 17 procent i grönområde högst några gånger per år. Det kan jämföras med 9 procent bland personer utan funktionsnedsättning.

Källa: Folkhälsomyndigheten, Miljöhälsoenkäten vuxna 2023.

Andelen vuxna som vistades i park, grönområde eller annan natur högst några gånger per år under vinterhalvåret 2023 visas i tabell 12. Andelen var 27 procent bland vuxna, och större bland män än kvinnor, 29 procent jämfört med 25 procent. Det var en större andel bland de yngsta (18–29 år) som vistades i grönområde högst några gånger per år, jämfört med vuxna i övriga åldersgrupper.

Det var ungefär dubbelt så stor andel personer födda i övriga världen som vistades i grönområde högst några gånger per år, jämfört med personer födda i Sverige, övriga Norden eller övriga Europa. Det var en större andel personer med grundskoleutbildning som vistades i grönområde högst några gånger per år (37 procent), jämfört med personer med gymnasieutbildning (28 procent) och högskoleutbildning (20 procent). Bland personer med funktionsnedsättning vistades 35 procent i grönområde högst några gånger per år. Det kan jämföras med 25 procent bland personer utan funktionsnedsättning.

Källa: Folkhälsomyndigheten, Miljöhälsoenkäten vuxna 2023.

Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, ställer frågan ”Hur ofta är du utomhus i park-, natur- eller grönområden (tänk även på sjöar, vattendrag och hav)?”. Andelen vuxna som vistades utomhus i park-, natur- eller grönområden minst en gång per vecka under 2024 var 62 procent (se tabell 13). Andelen var större bland kvinnor än män, 64 procent jämfört med 59 procent. Det fanns ett gradvis samband mellan ålder och utevistelse, på så vis att andelen som vistades utomhus i naturen var minst bland de yngsta, 50 procent (16–29 år) och ökade gradvis till 77 procent bland äldre (65–84 år). Andelen sjönk sedan till 65 procent i åldersgruppen 65+ år.

Personer födda i övriga Norden vistades oftare utomhus i park-, natur- eller grönområden jämfört med personer födda i Sverige, övriga Europa och framför allt personer födda i övriga världen. Personer med eftergymnasial utbildning vistades oftare utomhus i park-, natur- eller grönområden (65 procent) jämfört med dem med gymnasial (61 procent) eller grundskoleutbildning (55 procent).

Personer med olika former av ekonomiska svårigheter hade i mindre omfattning vistats utomhus i grönområde, minst en gång per vecka, jämfört med övriga. Exempelvis hade 53 procent av dem som hamnat i ekonomisk kris vistats utomhus i grönområde minst en gång per vecka, jämfört med 63 procent av dem som inte haft ekonomisk kris. Ekonomisk kris innebär svårigheter att klara de löpande utgifterna för mat, hyra, räkningar med mera under de senaste 12 månaderna. Samma mönster sågs för dem som inte klarade en oväntad utgift på 14 000 kronor. Av dessa hade 52 procent vistats utomhus i grönområde minst en gång per vecka, jämfört med 63 procent av dem som klarade en oväntad utgift.

Andelen personer som hade vistats utomhus i grönområde minst en gång per vecka ökade med inkomsten. Bland personer med de lägsta inkomsterna (inkomstkvintil 1) hade 54 procent vistats utomhus i grönområde och andelen ökade gradvis till 67 procent bland personer med de högsta inkomsterna (inkomstkvintil 5). Inkomstkvintil 1 består av den femtedel av befolkningen som har de lägsta inkomsterna. Inkomstkvintil 5 består av den femtedel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. Inkomstkvintil 3 består av den femtedel vars inkomster ligger omkring genomsnittet.

Källa: Folkhälsomyndigheten, Nationella folkhälsoenkäten 2024.

Andelen vuxna som vistades utomhus i park-, natur- eller grönområden högst några gånger per år 2024 var 14 procent (se tabell 14). Andelen var ungefär densamma bland kvinnor och män. Andelen som vistades utomhus i park-, natur- eller grönområden högst några gånger per år var störst bland de yngsta (16–29 år) och de äldsta (85+ år). Det var omkring dubbelt så stor andel bland personer födda i övriga världen som vistades utomhus högst några gånger per år, jämfört med personer födda i Sverige, övriga Norden och övriga Europa.

Det var en större andel bland personer med grundskoleutbildning som vistades utomhus i grönområden högst några gånger per år (22 procent), jämfört med personer med gymnasial utbildning (16 procent) och högskoleutbildning (11 procent). Det var ungefär dubbelt så vanligt att vuxna med olika former av ekonomiska svårigheter hade vistats utomhus i grönområden högst några gånger per år jämfört med övriga. Exempelvis hade 22 procent av dem som hamnat i ekonomisk kris vistats utomhus i grönområden högst några gånger per år, jämfört med 13 procent av dem som inte haft ekonomisk kris. Samma mönster ses för dem som inte klarade en oväntad utgift på 14 000 kronor. Av dessa hade 24 procent vistats utomhus i grönområden högst några gånger per år, jämfört med 12 procent av dem som klarade en oväntad utgift.

Andelen personer som hade vistats utomhus i grönområden högst några gånger per år minskade med inkomsten. Bland personer med de lägsta inkomsterna (inkomstkvintil 1) hade 20 procent vistats utomhus högst några gånger per år och andelen minskade gradvis till 10 procent bland personer med de högsta inkomsterna (inkomstkvintil 5).

Källa: Folkhälsomyndigheten, Nationella folkhälsoenkäten 2024.

SCB:s undersökning av levnadsförhållanden ställer en fråga om vistelse i skog och mark på fritiden för att få en naturupplevelse. Andelen vuxna som under de senaste 12 månaderna hade varit ute i skog och mark på fritiden varje vecka var 34 procent under 2025 (se tabell 15). Det var en ungefär lika stor andel bland kvinnor och män, 35 procent jämfört med 34 procent. Det var en mindre andel bland de yngre och de allra äldsta: 23 procent i åldersgruppen 16–24 år, 26 procent i åldersgruppen 25–34 år och 25 procent bland personer 85 år eller äldre. Störst andel var det i åldersgrupperna 65–74 år, 46 procent, och 55–64 år, 42 procent.

Personer födda i övriga världen hade varit ute i skog och mark i mindre omfattning: 28 procent var ute i skog och mark varje vecka. Det kan jämföras med mellan 33 och 45 procent bland födda i Sverige, övriga Norden och Europa. Sett till utbildningsnivå var andelen minst bland personer med grundskoleutbildning, 31 procent, jämfört med cirka 34–37 procent bland personer med gymnasial eller eftergymnasial utbildning.

Andelen personer som hade varit ute i skog och mark varje vecka var minst bland personer med de lägsta inkomsterna (inkomstkvintil 1), 31 procent, och störst bland personer med de högsta inkomsterna (inkomstkvintil 5), 38 procent. Bland personer med funktionsnedsättning var andelen som varit ute i skog och mark varje vecka mindre än bland övriga, 26 procent jämfört med 36 procent.

Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2025. Anm. Uppgift om antal svarande saknas i SCBs statistikdatabas.

Andelen vuxna som inte hade varit ute i skog och mark på fritiden under de senaste 12 månaderna var 14 procent under 2025 (se tabell 16). Det var lika stor andel bland kvinnor och män, cirka 14–15 procent. Det var en större andel bland de äldsta, 75–84 år samt 85 år eller äldre, än bland de yngre.

Personer födda i övriga världen hade varit ute i mindre omfattning: 29 procent hade inte varit ute i skog och mark. Det kan jämföras med 12–13 procent bland födda i Sverige, övriga Norden och inom EU. Sett till utbildningsnivå var andelen störst bland personer med grundskoleutbildning, 24 procent, jämfört med cirka 15 procent bland personer med gymnasial och 8–11 procent bland dem med eftergymnasial utbildning.

Andelen personer som inte hade varit ute i skog och mark var störst bland personer med de lägsta inkomsterna (inkomstkvintil 1), 24 procent, och minst bland personer med de högsta inkomsterna (inkomstkvintil 5), 6 procent. Bland personer med funktionsnedsättning var andelen som inte hade varit ute i skog och mark större än bland övriga, 28 procent jämfört med 11 procent.

Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2025. Anm. Uppgift om antal svarande saknas i SCB: s statistikdatabas.

Resultatet från Friluftsliv 2021 visade att andelen av befolkningen som uppgav att de var ute i naturen var hög, framför allt under längre ledigheter och helger (se tabell 17). Cirka 81 procent var ute i naturen ganska ofta eller mycket ofta under längre ledigheter. Andelen som uppgav att de var ute i naturen mycket eller ganska ofta på helger respektive vardagar var cirka 69 respektive cirka 57 procent. Det var över lag små skillnader i vistelse i naturen mellan kvinnor och män. Kvinnor var dock ute i naturen mer på vardagar och längre ledigheter, medan män var ute mer på helger.

Andelen personer som var ute i naturen ganska ofta eller mycket ofta på vardagar ökade med stigande ålder, från 37 procent i åldersgruppen 16–29 år till 76 procent i åldersgruppen 65 år eller äldre. Personer födda utomlands var ute i naturen något mer på vardagar medan personer födda i Sverige var ute något mer på helger och längre ledigheter. Personer med funktionsnedsättning var ute mindre på vardagar, helger och längre ledigheter, jämfört med personer utan funktionsnedsättning.

Källa: Naturvårdsverket och Mittuniversitetet, Friluftsliv 2021.

Tre undersökningar mäter vistelse i naturen bland barn och ungdomar. Eftersom frågornas utformning skiljer sig mellan de olika undersökningarna är andelarna inte helt jämförbara. I Miljöhälsoenkäten undersöks hur ofta barnen vistas i park, grönområden eller annan natur. I Nationella ungdomsenkäten undersöks hur ofta ungdomar är i naturen på fritiden och de exempel som anges är skogspromenader, vandring, fiske eller jakt. Lilla Ungdomsbarometern frågar var barnet befinner sig en vanlig dag efter skolan och skogen/naturen är ett alternativ. Det innebär att Miljöhälsoenkäten i högre grad fångar kortare vistelser i park- och grönområden i närmiljön än Nationella ungdomsenkäten och Lilla Ungdomsbarometern. Andelen som vistas ute i naturen är mer än dubbelt så stor i Miljöhälsoenkäten jämfört med i Nationella ungdomsenkäten.

Fyra undersökningar mäter naturvistelser bland vuxna. Andelen vuxna som vistas ute i naturen varje vecka eller ganska ofta/mycket ofta har visat sig variera mellan de olika undersökningarna: andelen är minst i Undersökningarna av levnadsförhållanden, ULF, och störst i Miljöhälsoenkäten för sommarhalvåret. Det kan bero på att frågorna skiljer sig åt mellan de olika undersökningarna. I ULF avser frågan endast fritiden och lyder: Har du under de senaste 12 månaderna varit ute i skog och mark för att få en naturupplevelse? Dels handlar frågan om ”skog och mark”, dels innehåller frågan ”för att få en naturupplevelse”. I de andra undersökningarna (Miljöhälsoenkäten, Nationella folkhälsoenkäten och Friluftsliv) är motsvarande fråga bredare ställd eftersom den innefattar park-, natur-, eller grönområden eller bara ”naturen” i Friluftsliv. Inget sägs om ”fritiden” eller om att ”få en naturupplevelse”. Det kan innebära att de tre sistnämnda undersökningarna i högre grad fångar kortare vistelser i park- och grönområden i närmiljön än ULF. Även om nivåerna på vistelser i naturen varierar så är skillnaderna i vistelser i naturen mellan olika grupper likartade i de olika undersökningarna.

Andelen barn i åldrarna 8 månader, 4 år och 12 år i varje region som enligt Miljöhälsoenkäten vistades i park, grönområde eller annan natur minst en gång i veckan visas i tabell 18. År 2019 var riksgenomsnittet cirka 86 procent. Andelen var minst i storstadsregionerna: 84 procent i Västra Götaland och cirka 85 procent i Skåne och Stockholm. Även i Norrbotten och Västmanland var andelen 85 procent. Andelen var störst på Gotland och i Dalarna, 92 procent, samt i Jämtland, 91 procent.

Källa: Folkhälsomyndigheten, Miljöhälsoenkäten barn 2019.

Andelen vuxna (18–84 år) som enligt Miljöhälsoenkäten 2023 vistades i park, grönområde eller annan natur minst en gång i veckan i varje region under sommarhalvåret visas i tabell 19. Riksgenomsnittet var cirka 75 procent. Andelen var minst i Gävleborg, Norrbotten, Skåne och Örebro, cirka 71–72 procent. Andelen var störst i Gotland, Blekinge, Halland och Jämtland, cirka 81–82 procent.

Källa: Folkhälsomyndigheten, Miljöhälsoenkäten vuxna 2023.

Andelen vuxna (16 år eller äldre) i hela landet som enligt Nationella folkhälsoenkäten vistades utomhus i park-, natur- eller grönområden minst en gång per vecka under 2022–2024 var 67 procent (tabell 20). Data för åren 2022 och 2024 har slagits ihop för att kunna presenteras på region. Andelen var minst i Stockholm, Västra Götaland och Västmanland, cirka 64–65 procent. Andelen var störst i Kalmar, Gotland, Dalarna, Jämtland, Kronoberg och Södermanland, mellan 72 och 77 procent.

Källa: Folkhälsomyndigheten, Nationella folkhälsoenkäten 2022–2024.

I Miljöhälsoenkäten år 2011 och 2019 ställdes frågan om hur ofta barnet besöker park, grönområde eller annan natur. Även i Miljöhälsoenkäten år 2003 (6) ställdes en fråga om det (”Hur mycket har ditt barn vistats ute i natur, park eller grönområde den senaste månaden?”). Men eftersom frågan och svarsalternativen inte är jämförbara mellan 2003 och 2011–2019, har vi inte inkluderat resultaten från 2003 här.

År 2011 vistades 91 procent av barnen i park, grönområde eller annan natur minst en gång per vecka, en andel som minskade till 86 procent år 2019. Minskningen ses både bland flickor och pojkar. Bland de yngsta (8 månader) minskade andelen från 94 till 91 procent och bland 12-åringarna från 87 till 80 procent. Nedgången bland 4-åringarna från 93 till 91 procent är inte statistiskt säkerställd. En minskning ses både bland barn födda i Sverige och utanför Sverige.

Nationella ungdomsenkäten har ställt frågan om vistelse i naturen sedan 2009, även om frågan och svarsalternativen har förändrats något. Fram till och med 2018 löd frågan: ”Är ute i naturen/fiskar/jagar”, år 2021: ”Är ute i naturen/fiskar/jagar (odlar/vandrar/seglar/åker båt)” och år 2024: ”Varit ute i naturen (till exempel skogspromenader, vandring, fiske eller jakt)”. År 2024 ändrades frågan till att handla om de senaste 12 månaderna, tidigare fanns ingen referensperiod angiven.

Över tid är det allt fler killar och tjejer som varit ute i naturen varje vecka(figur 1). Myndigheten för civilsamhälle och unga, MUCF, konstaterar att förändringen mellan 2018 och 2021 troligen var en effekt av covid-19-pandemin, som innebar begränsningar i många inomhusaktiviteter. Samtidigt visar resultaten från ungdomsenkäten att andelen ökade även 2024, med reservation för att frågan har ändrats något.

Figur 1. Andel unga (16–25 år) som har varit ute i naturen varje vecka, 2009–2024, fördelad efter kön (procent).

Källa: Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Nationella ungdomsenkäten 2009–2024.

Andelen vuxna som enligt Miljöhälsoenkäten vistades i park, grönområde eller annan natur minst en gång per vecka under sommarhalvåret 2007–2023 visas i figur 2. Sett till hela befolkningen så ökade andelen från 76 procent år 2007 till 79 procent år 2015, men minskade till 75 procent i senaste mätningen (2023). Samma mönster ses både bland kvinnor och män.

Figur 2. Andelen vuxna (18–84 år) som vistades i park, grönområde eller annan natur minst en gång per vecka under sommarhalvåret 2007–2023, fördelad efter kön (procent).

Källa: Folkhälsomyndigheten, Miljöhälsoenkäten vuxna 2007–2023.

Andelen vuxna som vistades i park, grönområde eller annan natur minst en gång per vecka under sommarhalvåret 2007–2023, fördelad efter åldersgrupp, visas i figur 3. Bland de yngsta (18–29 år) har andelen minskat från 74 till 64 procent under perioden. Bland de äldsta (65–84 år) har andelen ökat från 75 till 78 procent 2007–2023. I övriga åldersgrupper (30–44 år respektive 45–64 år) ökade andelen mellan 2007 och 2015, men återgick år 2023 till samma nivåer som 2007.

Figur 3. Andelen vuxna (18–84 år) som vistades i park, grönområde eller annan natur minst en gång per vecka under sommarhalvåret 2007–2023, fördelad efter åldersgrupp (procent).

Källa: Folkhälsomyndigheten, Miljöhälsoenkäten vuxna 2007–2023.

Andelen i befolkningen (16 år eller äldre) som enligt Nationella folkhälsoenkäten vistades utomhus i park, natur eller grönområden varje dag eller några gånger per vecka minskade mellan 2022 och 2024, från 73 till cirka 62 procent (se tabell 21). Minskningen skedde i alla grupper i befolkningen, men var störst bland kvinnor, personer 30–44 år, födda utanför Europa, personer med grundskoleutbildning och personer som inte klarar en oväntad utgift.

Källa: Folkhälsomyndigheten, Nationella folkhälsoenkäten 2022–2024.

Andelen vuxna som enligt Undersökningarna av levnadsförhållanden, ULF, varit ute i skog och mark minst en gång i veckan visas i figur 4 och var omkring 31–33 procent under åren 2008 till 2019, men ökade till 52 procent år 2021 under covid-19-pandemin. År 2022 sjönk andelen till 40 procent och 2023 sjönk den ytterligare till 38 procent. Åren 2024–2025 hade denna andel minskat ytterligare till 34 procent. Det innebär att andelen i befolkningen som var ute i skog och mark minst en gång i veckan återigen ligger strax över 30 procent. Andelen kvinnor som var ute i skog och mark minst en gång i veckan var större än andelen män under hela perioden, men utvecklingen var densamma hos kvinnor och män.

Figur 4. Andelen i befolkningen (16+ år) som har varit ute i skog och mark på fritiden minst en gång i veckan under de senaste 12 månaderna, 2008–2025, fördelad efter kön.

Källa: Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF). Uppgifterna från och med 2022 bör inte direkt jämföras med tidigare år på grund av ändrad insamlingsmetod 2022. För mer information om bytet av insamlingsmetod se www.scb.se/ulf.

Andelen vuxna som enligt undersökningen Friluftsliv var ute i naturen ganska eller mycket ofta på vardagar, helger respektive längre ledigheter under perioden
2007–2021 visas i figur 5. Andelen som var ute ganska eller mycket ofta i naturen på vardagar var stabil 2007–2018, men ökade med 8 procentenheter 2021.

Andelen som var ute i naturen ganska eller mycket ofta på helger sjönk mellan 2007 och 2014, men har därefter varit stabil. Andelen som var ute i naturen ganska eller mycket ofta vid längre ledigheter har fluktuerat, men har sjunkit sett till hela perioden 2007–2021. Sammantaget visar Friluftslivsundersökningarna 2007–2021 att andelen som var ute i naturen på vardagar har ökat något, medan andelen som var ute i naturen på helger eller längre ledigheter har minskat något.

Figur 5. Andelen i befolkningen (16+) som var ute i naturen ganska ofta eller mycket ofta på vardagar, helger respektive längre ledigheter, 2007–2021 (procent).

Källa: Naturvårdsverket och Mittuniversitetet, Friluftsliv 2007–2021.

Undersökningen Friluftsliv 2014 visade att nöjes- och motionspromenader, vistelser i skog och mark och trädgårdsarbete var de vanligaste friluftsaktiviteterna. Även att cykla på vägar, ha picknick eller grilla i naturen, promenera med hunden samt jogga var vanliga aktiviteter. Vidare var bad populärast på sommaren medan kälkåkning samt tur- och längdskidor var populärast på vintern (3).

Undersökningen Friluftsliv 2018 visade att de vanligaste friluftsaktiviteterna var nöjes- och motionspromenader, vistelser ute i skog och mark för att få en naturupplevelse, utomhusbad i sjö eller hav, trädgårdsarbete, solbada, ha picknick eller grilla i naturen och cykling (4).

Undersökningen Friluftsliv 2021 visade att det enkla och vardagliga friluftslivet fortsatt var starkt. De vanligaste friluftsaktiviteterna var promenader, vistelser ute i skog och mark, trädgårdsarbete och cykling (5).

Friluftspolitiken i Sverige har en uttalad ambition att fler ska ägna sig åt friluftsliv. Mot den bakgrunden är det angeläget att öka kunskapen om de eventuella hinder som kan finnas för att människor ska kunna utöva friluftsliv i den omfattning de önskar (4). Friluftsliv 2014, 2018 och 2021 visade att brist på tid är det vanligaste hindret för utövande av friluftsaktiviteter – över hälften angav detta som hinder. Andra vanliga hinder var att man saknar någon att utöva aktiviteten med eller att man saknar tillgång till lämpliga områden/platser. År 2018 och 2021 uppgav omkring en tredjedel att de saknade utrustning och en fjärdedel att det kostade för mycket pengar. Bristande transportmöjligheter tycks vara ett mindre påtagligt problem för friluftslivet, men det var ändå närmare en av fem som angav detta som ett hinder i någon grad.

Vi har fått regeringens uppdrag att undersöka friluftsutövandet i befolkningen utifrån faktorer som till exempel kön, hälsa, ålder och socioekonomi. I den inledande sammanställningen av befintliga enkätundersökningar har vi inte redovisat vistelse i naturen med koppling till hälsa, det gör vi i stället på ett mer utförligt sätt i det här avsnittet. Vår utgångspunkt har varit att vistelse i naturen främjar hälsan, men också att sambandet kan gå åt motsatt håll: en dålig hälsa kan utgöra ett hinder för vistelse i naturen.

Sammanställningen av befintlig statistik visade att det finns systematiska skillnader i vistelse i naturen mellan olika grupper i befolkningen. Folkhälsomyndigheten har tidigare visat att det finns skillnader i hälsa mellan olika grupper i befolkningen, till exempel i allmänt hälsotillstånd (7), psykiskt välbefinnande och psykisk påfrestning (8). Det finns således en rad faktorer som påverkar både individers vistelse i naturen och hälsa, såsom kön, ålder, födelseland, funktionsnedsättning, utbildning, sysselsättning och ekonomisk situation. När vi undersöker sambandet mellan friluftsutövande och hälsa behöver vi även ta hänsyn till de faktorerna. Annars finns det risk för att vi överskattar styrkan i sambandet mellan vistelse i naturen och hälsa.

Vi har undersökt följande samband:

1. Finns det ett positivt samband mellan vistelse i park-, natur- eller grönområden och allmänt hälsotillstånd?
2. Finns det ett positivt samband mellan vistelse i park-, natur- eller grönområden och psykiskt välbefinnande? Alternativt, finns det ett negativt samband ut mellan utevistelse i park-, natur- eller grönområden och psykisk påfrestning?
3. Finns sambanden ovan kvar när vi också tar hänsyn till kön, ålder, födelseland, funktionsnedsättning, utbildning, sysselsättning, ekonomisk situation, familjesituation/familjetyp och andra socioekonomiska faktorer?

Vi har genomfört logistiska regressionsanalyser för att besvara frågorna ovan. Analyserna baseras på data från Nationella folkhälsoenkäten för åren 2022 och 2024. Vi har använt data för 34 595 personer i åldern 16 år eller äldre. Nedan beskriver vi vilka variabler vi har använt:

Mättes 2024 med frågan ”Hur ofta är du utomhus i park-, natur- eller grönområden (tänk även på sjöar, vattendrag och hav)?”. År 2022 löd frågan ”Hur ofta är du utomhus i park-, natur- eller grönområden (t.ex. går promenader eller cyklar)?” Svarsalternativen var ”varje dag”, ”några gånger per vecka”, ”några gånger per månad”, ”någon eller några gånger under året” samt ”aldrig”. I analyserna har personer som är ute ofta (några gånger per vecka eller varje dag) eller ute lite (någon eller några gånger per år eller aldrig) jämförts med dem som är ute ibland (några gånger per månad).

Mättes med frågan ”Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?” och svarsalternativen var ”mycket bra”, ”bra”, ”någorlunda”, ”dåligt” samt ”mycket dåligt”.

Mättes med instrumentet Short Warwick–Edinburgh Mental Well-being Scale (SWEMWBS). Instrumentet inleds med ”Ange här hur väl påståendena nedan stämmer överens med hur du upplevt din situation de senaste 2 veckorna” följt av sju påståenden. Dessa är: ”Jag har haft en positiv syn på framtiden”, ”Jag har känt att jag har varit till nytta”, ”Jag har känt mig lugn”, ”Jag har hanterat problem på ett bra sätt”, ”Jag har tänkt på ett klart sätt”, ”Jag har känt mig nära andra människor” och ”Jag har själv kunnat bestämma mig om saker och ting”. Svarsalternativen sträcker sig från ”alltid” till ”aldrig”. Svaren på de sju påståendena summeras och konverteras till metriska poäng. De som har över 21 poäng anses ha ett gott psykiskt välbefinnande (9).

Mättes med instrumentet Kessler-6 som innehåller sex frågor om hur ofta man under den senaste månaden känt sig ”orolig”, ”utan hopp”, ”rastlös”, ”nedstämd”, ”värdelös” samt ”känt att allt varit en ansträngning”. Svarsalternativen sträcker sig från ”hela tiden” till ”ingen del av tiden”. Svaren på de sex påståendena summeras (0–24) och de som fått minst 13 poäng anses ha en allvarlig psykisk påfrestning (9).

I tabell 22 visas resultaten av regressionsanalyserna i form av oddskvoter (Odds Ratios, OR) (se faktaruta). Oddskvoterna i tabell 22 är justerade för samtliga variabler i tabellen.

Analyserna visar att det finns ett tydligt, signifikant positivt samband mellan att vistas utomhus i naturen ofta (varje dag eller några gånger per vecka) och att ha en bra eller mycket bra självskattad hälsa (OR = 1,54, CI 1,38–1,72) samt ett gott psykiskt välbefinnande (OR = 1,54, CI 1,35–1,75), jämfört med att vistas utomhus i naturen ibland (några gånger per månad). Det finns också ett signifikant negativt samband mellan att vistas utomhus i naturen ofta, jämfört med att vistas utomhus i naturen ibland och ha en allvarlig psykisk påfrestning (OR = 0,67, CI 0,57–0,78).

Analyserna visar också att det finns ett tydligt, signifikant negativt samband mellan att vistas utomhus i naturen lite (någon eller några gånger per år eller aldrig) och att ha en bra eller mycket bra självskattad hälsa (OR = 0,69, CI 0,59–0,81) samt ett gott psykiskt välbefinnande (OR = 0,66, CI 0,56–0,78). Att vistas utomhus i naturen lite har också samband med att ha en allvarlig psykisk påfrestning (OR = 1,47, CI 1,20–1,80). Återigen gäller detta jämfört med personer som är ute ibland.

Generellt finns således ett starkt och konsekvent samband mellan graden av vistelse utomhus i naturen och hälsa hos vuxna. Sambandet är starkare än för till exempel kön och hälsa, födelseland och hälsa samt utbildningsnivå och hälsa. Däremot är sambandet mellan sysselsättning och hälsa starkare, inte minst mellan långtidssjukskrivning eller att uppbära sjuk- eller aktivitetsersättning och hälsa. Även mellan funktionsnedsättning och hälsa är sambandet starkare än för vistelse utomhus i naturen och hälsa.

Vår sammanställning visar att vistelse i park-, natur- eller grönområden ser olika ut i olika grupper i befolkningen. Till exempel vistas kvinnor ute i naturen mer än män, äldre är ute mer än yngre och födda i Europa är ute mer än personer födda i övriga världen. Det finns en social gradient i vistelse i naturen på så vis att högre utbildning eller inkomst är förenad med ökad vistelse i naturen. Personer med utsatt ekonomisk situation eller funktionsnedsättning är ute i naturen mindre än övriga. Det finns också regionala skillnader, där vistelse i naturen är mindre vanligt i storstadsregionerna. Det finns även olika trender över tid i olika grupper: vistelsen i naturen har minskat något bland barn, ökat bland ungdomar och varierat bland vuxna.

Det vardagsnära friluftslivet dominerar med nöjes- och motionspromenader, vistelser i skog och mark för att få en naturupplevelse, trädgårdsarbete, cykling, jogging och picknick eller grillning i naturen. Våra analyser visar att vistelse utomhus i naturen är förenat med en bättre allmän hälsa, psykiskt välbefinnande och mindre psykisk ohälsa bland vuxna. Sambandet kvarstår när viktiga faktorer såsom kön, ålder och socioekonomi beaktas.

I vår återredovisning av regeringsuppdraget att ta fram utvecklad statistik om friluftslivet föreslår vi att Folkhälsomyndigheten regelbundet sammanställer statistik över befolkningens friluftsutövande utifrån ett folkhälsoperspektiv (12). Utgångspunkten är att använda oss av de befintliga enkätundersökningarna hos Folkhälsomyndigheten, Statistiska Centralbyrån, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Naturvårdsverket. På sikt kan flera undersökningar komma att inkludera flera frågor om vistelse i park, natur- eller grönområden.

Det finns flera skäl att särskilt främja vistelse i naturen i de grupper som visat sig vara ute mindre, exempelvis unga, personer födda utanför Europa, personer med utsatt ekonomisk situation eller funktionsnedsättning. Det kan exempelvis göras genom att främja god tillgång till park-, natur- och grönområden där människor bor och vistas till vardags. Att man saknar tillgång till lämpliga platser eller områden är har visat sig vara ett vanligt hinder. Det är dock viktigt att undersöka olika gruppers intresse av att vara i naturen, och om det finns specifika hinder för deras vistelse i naturen, innan eventuella främjande åtgärder genomförs.

Att främja vistelse i naturen är centralt för folkhälsan och för att nå det folkhälsopolitiska målet om att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen (10). Det är också i linje med mål 9 inom friluftslivspolitiken: friluftsliv för god folkhälsa – skapa goda förutsättningar så att människor kan vara regelbundet fysiskt aktiva i natur- och kulturlandskapet (11).

1. Ungdomsbarometern. Lilla UB 2025: Lär känna Sveriges 7–14-åringar. Kompletterande data. Ungdomsbarometern. 2025.
2. Naturvårdsverket. Friluftsliv i förändring. Resultat från ett forskningsprogram. Slutrapport. Stockholm: Naturvårdsverket. 2013. [Citerad 2 april 2026]. Hämtad från: https://www.friluftsforskning.se/contentassets/e21630a0f7f249d5b6f06399149f44a9/friluftsliv-i-forandring.pdf
3. Naturvårdsverket. Friluftsliv 2014 – Nationell undersökning om svenska folkets friluftsvanor [Internet]. Stockholm: Naturvårdsverket. 2015. Rapport 6691. [Citerad 20 mars 2026]. Hämtad från: https://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A881977&dswid=-3301
4. Naturvårdsverket. Friluftsliv 2018 – Nationell undersökning av svenska folkets friluftsvanor [Internet]. Stockholm: Naturvårdsverket. 2019. Rapport 6887. [Citerad 20 mars 2026]. Hämtad från: https://www.naturvardsverket.se/globalassets/media/publikationer-pdf/6800/978-91-620-6887-5.pdf
5. Naturvårdsverket. Friluftsliv 2021 – Nationell undersökning av svenska folkets friluftsvanor [Internet]. Stockholm: Naturvårdsverket. 2025. Rapport 7189. [Citerad 20 mars 2026]. Hämtad från: https://www.naturvardsverket.se/publikationer/7100/978-91-620-7189-9/
6. Socialstyrelsen, Institutet för miljömedicin och Stockholms Läns Landsting [Internet]. Miljöhälsorapport 2005. Stockholm: Socialstyrelsen. 2005. [Citerad 20 mars 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/cf262002b3a94cc7b55bb46a287c460e/miljohalsorapport-2005.pdf
7. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsan i Sverige – Årsrapport 2025 [Internet]. Solna: Folkhälsomyndigheten. 2025.
8. Folkhälsomyndigheten. Psykisk hälsa och suicid i Sverige – Statistik om nuläge och utveckling fram till 2022 [Internet]. Solna: Folkhälsomyndigheten. 2023.
9. Folkhälsomyndigheten. Syfte och bakgrund till frågorna i Nationella folkhälsoenkäten 2024 [Internet]. Solna: Folkhälsomyndigheten. 2024. Version 2.
10. Regeringens prop. 2017/18:249 God och jämlik hälsa – en utvecklad folkhälsopolitik
11. Regeringens skrivelse 2012/13:51 Mål för friluftslivspolitiken
12. Folkhälsomyndighetens återredovisning till Socialdepartementet (Dnr 05112–2024)