Den här rapporten bygger på en enkätstudie med kvinnor, 40 år och äldre, som ingår i Myndigheten för delaktighets webbpanel Rivkraft. Totalt har 829 kvinnor med olika typer av funktionsnedsättning svarat på frågor om sitt deltagande i mammografi. Syftet med rapporten är att synliggöra hinder, behov och förbättringsområden i screeningprocessen för kvinnor med funktionsnedsättning genom att ge utrymme åt deltagarnas egna perspektiv och erfarenheter.

Nästan alla deltagare uppger att screening mot bröstcancer är viktigt (96 procent). Flera deltagare delar positiva erfarenheter av att bröstcancer upptäckts hos familjemedlemmar tack vare mammografi. Samtidigt har ungefär en av tio vid något tillfälle inte gått på mammografi trots inbjudan.

Resultaten visar att tillgängligheten i screeningprocessen kan påverkas i flera steg längs hela kedjan – från eventuell ombokning och transport till information, bemötande och uppföljning. Mammografibussar kan minska tröskeln som det innebär att ha en lång resväg till mammografienheten. Bland svaren syns också att olika deltagare har olika behov som behöver bli tillgodosedda för att kunna göra sin screening och att samma åtgärd inte hjälper alla.

I ett screeningprogram som bygger på jämlik tillgång är även relativt små andelar som upplever svårigheter viktiga, eftersom målet i praktiken är att ingen ska exkluderas från förebyggande insatser.

Sammantaget visar resultaten i denna rapport att möjligheten att delta i screening beror på hela kontaktkedjan med vården. Det är inte ett enskilt moment som avgör. Tillsammans ger delarna en upplevelse som blir positiv eller negativ för individen.

Rapporten är utformad för att kunna användas direkt i verksamheter som arbetar med screening för bröstcancer. Den ger ett underlag för fortsatt arbete mot ett jämlikt deltagande med fokus på tillgänglighet, tydlighet och stöd genom hela processen. Sist i rapporten finns diskussionsfrågor som kan användas för reflektion och utvecklingsarbete för ett tydligare funktionsrättsperspektiv i screeningprocessen.

För en god och jämlik hälsa måste hälso- och sjukvården vara tillgänglig för alla som behöver den. Folkhälsomyndigheten har därför fått i uppdrag av regeringen att ta fram fördjupade kunskapsunderlag om kvinnors hälsa där en del är att följa upp screening i olika befolkningsgrupper. Den här rapporten fokuserar på screening mot bröstcancer bland kvinnor med funktionsnedsättningar.

Socialstyrelsen rekommenderar regelbunden screening mot bröstcancer med mammografi till kvinnor mellan 40 och 74 år (1). Ungefär 60–70 procent av alla bröstcancerfall bland kvinnor i åldrarna 40–74 år i Sverige upptäcks vid mammografiscreening.

Tidigare utvärderingar från Socialstyrelsen och Cancerfonden visar att deltagandet i bröstcancerscreening varierar mellan olika grupper i befolkningen och ojämlikhet förekommer mellan och inom regioner (1–3), utbildningsnivå (1) och födelseland (4). Dödligheten vid bröstcancer är 5–6 gånger högre hos kvinnor som får insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) eller socialtjänstlagen jämfört med bröstcancerpatienter i övriga befolkningen (5). Kvinnor med insatser enligt LSS eller med psykisk funktionsnedsättning diagnosticeras också med mer långt gången cancer jämfört med övriga bröstcancerpatienter (5). En förklaring kan vara lägre screeningdeltagande bland kvinnor med funktionsnedsättning.

Sammantaget pekar detta på behov av ökad kunskap om hur processen för bröstcancerscreening fungerar i praktiken för kvinnor med funktionsnedsättning och hur den kan stärkas. Syftet med denna rapport är därför att synliggöra hinder, behov och förbättringsområden i screeningprocessen för kvinnor med funktionsnedsättning genom att ge utrymme åt kvinnornas egna perspektiv och erfarenheter.

För vissa kvinnor uppkom den första svårigheten om de behövde boka om sin tid. Bland de som behövde boka om sin tid upplevde ungefär var sjunde person svårigheter. Det handlade om begränsade tider att välja på eller att de behövde anpassa sig till en telefontid.

En av fem upplevde problem med att ta sig till mammografimottagningen. Utmaningarna kunde vara stora avstånd, att de behövde hjälp av andra eller mer information om själva lokalen. För en del medförde svårigheterna med att ta sig till mottagningen att screeningen inte alls blev av.

”Vid ett tillfälle, då jag som rullstolsanvändare och på grund av otillgänglighet, anvisades att gå ut igen och runt byggnaden, in genom en låst dörr och passera genom ett omklädningsrum där personal just bytte om - det tyckte jag var fullkomligt ovärdigt för alla inblandade så jag avbröt direkt besöket.”

Många beskrev bristande tillgänglighet som ett hinder, både kring och i själva lokalerna, och på grund av att röntgenapparaten inte går att anpassa tillräckligt. För vissa har det gjort att screening uteblivit.

”Otillgänglighet igen. Jag kan omöjligt positionera mig så att det funkar. Sitter i rullstol och använder korsett, stel i armar och så vidare.”

Flera efterfrågade alternativa undersökningsmetoder som ultraljud för att öka tillgängligheten eller minska smärta. Fritextsvaren tyder på att möjligheten att bli erbjuden en alternativ undersökningsmetod ser olika ut. En kvinna skrev:

”På grund av svårigheter med tillgänglighet (elrullstol) har jag i stället fått ultraljudsundersökning.”

En annan deltagare beskrev i stället svårigheter med att få bli undersökt med en annan metod:

”Jag kan till exempel inte lyfta mina armar vilket ibland väcker irritation och alltid problem. Har efterfrågat alternativa sätt att kolla brösten men inte fått gehör.”

Mammografibussar kan vara ett viktigt alternativ till att lättare kunna delta i screening. För flera var det en avgörande faktor, särskilt för dem som bor utanför större tätorter. Samtidigt kan bussar utgöra ett hinder för kvinnor med till exempel rörelsenedsättning:

”Jag kan inte komma in i mammografibussen utan måste boka sjukresa till sjukhuset. Det tar hela dagen och är obehagligt att luta sig fram ur rullstolen för att nå kameran.”

Tidigare erfarenheter av obehag, rädsla för att undersökningen ska vara smärtsam eller att strålningen är farlig kan utgöra hinder för deltagande. Drygt en fjärdedel upplevde mammografin som mycket obehaglig eller smärtsam vilket kan påverka om de vill delta igen.

”Jag svimmar av smärta vid mammografin. Tidigare mammografi har missat tumör så det känns ändå inte säkert.”

Personalens bemötande påverkade både upplevelsen av screening och viljan att delta igen. En av tio upplevde brister i bemötandet i samband med mammografi. Att få mer tid, få veta vad som ska hända och slippa känslan av att vara jobbig för att man avviker från normen beskrevs som viktiga faktorer. Så här upplevde två deltagare bemötandet vid sin senaste mammografi:

”Har gjort på olika ställen och bemötandet är så olika. Nu senast var det en trevlig personal som förstod att man har cystor samt smärta i kroppen. Då blir det bättre bemötande när de är inlyssnande och bryr sig.”

”Behövde göra kompletterande undersökning. Vid det tillfället nekades jag att ta med mig min medföljande stödperson in i undersökningsrummet.”

De flesta kvinnor i undersökningen upplevde att kallelsen till mammografi var lätt att förstå (99 procent). Detsamma gällde för förståelsen av screeningens resultat (99 procent). Svårigheter uppstod däremot efter undersökning, när informationen handlade om nästa steg. Här framkom att en av fem inte vet vart de kan vända sig med frågor eller oro. Detta skapar osäkerhet och kan leda till att uppföljning uteblir, även när den är medicinskt viktig. Kommunikationens roll efter undersökningen handlar därmed inte bara om att informera om resultat utan också om att kunna ge stöd genom hela kedjan.

Här är ett exempel på ett fritextsvar som beskriver den oro som kan uppstå efter mammografin:

”Jag blev kallad för en uppföljande undersökning efter min mammografi. Det gjorde mig väldigt orolig och det saknades både information om vart jag kunde vända mig med frågor.”

Resultaten visar att screening inte bör förstås som ett enskilt tillfälle, utan som en sammanhängande process. Det är ofta kombinationen av flera mindre hinder som påverkar om kvinnor med funktionsnedsättning deltar i screening eller inte. Det kan handla om svårigheter att ta sig till mottagning, att lokalerna eller röntgenapparaten inte är tillgänglighetsanpassade, eller att få stöd efteråt. När ett steg i kedjan brister ökar belastningen på nästa, och risken ökar att processen avbryts.

På frågan om vad som skulle kunna göra det lättare att delta i mammografi i framtiden svarade en deltagare:

”Ledsagning i vården och personlig service så vi som har synnedsättning enkelt kan komma, göra testet och ta oss från mottagningen. Många mottagningar har enbart digitala incheckningsskärmar, många som har svårt/omöjligt att hantera dem. Att kunna ringa en dag före och be om ledsagning från och till entrén samt under själva besöket vore underbart och skulle ge mer fokus på själva undersökningen i stället för stress över att hitta/lyckas ta sig fram.”

En annan person sammanfattade det så här:

”Bättre tillgänglighet och bemötande/kunskap om funktionsnedsättningar behövs. Besöken bygger på att man ska vara normalt fungerande, höra och så vidare. Kanske en speciell 'avdelning' för de med särskilda/extra behov?”

• Utöka möjligheterna till ombokning och kontakt med vården.
• Säkerställ att information är begriplig och tillgänglig genom hela processen.
• Öka möjligheten kring var mammografi kan utföras och överväg alternativa undersökningsmetoder vid behov.
• Tillgodose tillgänglig miljö för olika typer av funktionsnedsättningar.
• Anpassa bemötande utifrån individuella behov.
• Stärk stödet efter mammografi, särskilt kring resultat och kommande steg.

Den här rapporten bygger på enkätsvar från 829 kvinnor i åldrarna 40 år och äldre som deltar i Myndigheten för delaktighets webbpanel Rivkraft (hösten 2025). Rivkraft består av personer som själva anmält intresse för att delta i undersökningar om delaktighet och levnadsvillkor. Enkätfrågorna handlade om hinder och behov av stöd under hela screeningprocessen och det fanns frågor med både fasta svarsalternativ och fritextfrågor.

Deltagarna har olika typer av funktionsnedsättningar, men urvalet är självrekryterat. Det innebär att materialet inte är representativt för alla kvinnor med funktionsnedsättning i Sverige, utan speglar erfarenheter från denna specifika grupp. Resultaten bör därför förstås som exempel på hur screeningprocessen kan upplevas och vilka typer av tillgänglighets- och jämlikhetsutmaningar som kan förekomma i praktiken.

Vid anmälan till webbpanelen kan deltagarna ange en eller flera av 15 olika funktionsnedsättningar. De tre mest förekommande funktionsnedsättningarna i den här enkätundersökningen var rörelsenedsättning, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och psykisk funktionsnedsättning. Flera deltagare har kombinationer av flera funktionsnedsättningar.

Vår analys bygger på deskriptiv statistik och tematisk AI-assisterad analys av fritextsvar.

Här är förslag på diskussionsfrågor baserat på kvinnornas svar. Använd frågorna för att utveckla er verksamhet till att bli mer inkluderande.

• Hur säkerställer vi att informationen om mammografi är tillgänglig i olika format (till exempel lättläst, teckenspråk eller bildstöd)?
• Vilka konkreta fysiska hinder möter kvinnor med funktionsnedsättning i vår screeningprocess idag? Vad kan vi göra för att avhjälpa dem?
• Hur kan vi stärka vår kompetens och våra rutiner för att bättre möta kvinnor med funktionsnedsättning?
• Hur samverkar vi med andra aktörer (till exempel funktionshinderorganisationer) för att förbättra screeningprocessen för denna grupp?
• Hur involverar vi kvinnor med funktionsnedsättning när vi utvecklar screeningprocessen?
• Vilket är det mest akuta hindret för kvinnor med olika funktionsnedsättning i vår screeningprocess, och vad skulle vara det första steget för att åtgärda det?

1. Socialstyrelsen. Nationell utvärdering - bröstcancerscreening med mammografi. Stockholm: Socialstyrelsen; 2022 [citerad 5 juni 2026]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/71aab377f4ee4011b76e0faee381a057/2022-6-7958.pdf
2. Cancerfonden. Cancerfondsrapporten Segregerad Screening. Stockholm: Cancerfonden; 2021 [citerad 5 juni 2026]. Hämtad från: https://static-files.cancerfonden.se/CFrapport-vard-2021.pdf
3. Cancerfonden. Nationell styrning för ökad jämlikhet inom cancerscreeningen. Stockholm: Cancerfonden; 2024 [citerad 5 juni 2026]. Hämtad från: https://static-files.cancerfonden.se/Nationell-styrning-for-okad-jamlikhet.pdf
4. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Avgiftsfri mammografi. En uppföljning av satsningen på kvinnors hälsa. Stockholm: Myndigheten för vård- och omsorgsanalys; 2020 [citerad 5 juni 2026]. Hämtad från: https://www.vardanalys.se/rapporter/avgiftsfri-mammografi/
5. Socialstyrelsen. Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning. Lägesrapport 2024. Stockholm: Socialstyrelsen; 2024 [citerad 5 juni 2026]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/ca0324c13c664d1cb7ce02f1c01ea03e/2024-3-8994.pdf