Denna rapport presenterar resultaten från en intervjustudie genomförd under 2024 med 20 kvinnor som fött barn inom de senaste två åren. Nitton av de tjugo intervjuade kvinnorna levde i heterosexuella relationer och en person levde själv. Syftet med studien är att öka förståelsen för hur den sexuella hälsan påverkas av graviditet, förlossning och tiden som nybliven förälder, samt att identifiera utvecklingsbehov av hälsofrämjande insatser som kan stärka svensk förlossnings- och eftervård.

Graviditet och förlossning medför stora förändringar fysiskt, psykiskt och socialt, vilket kan påverka kvinnors sexuella hälsa både positivt och negativt. För många handlar tiden efter förlossningen mer om en omorientering än en återgång till tidigare sexualitet och sexuell aktivitet. Det innebär att anpassa sig till den nya livssituationen, hitta nya sätt att uppleva lust och intimitet samt återupptäcka den förändrade kroppen som en källa till glädje och njutning.

Denna förändringsprocess är individuell och sker i olika takt för olika personer. För vissa innebär det en paus från sexuella aktiviteter, medan andra hittar sätt att integrera det i sin nya livssituation. Sexuell aktivitet kan hamna i skymundan när barnets behov prioriteras, vilket ofta sker på bekostnad av de egna behoven.

Deltagarna i studien likställer i hög grad sexuell hälsa med regelbundna och njutningsfulla sexuella aktiviteter, framför allt vaginalt samlag med en partner. I enlighet med normen för vad som ofta definieras som ”riktigt sex” ser de det som eftersträvansvärt att återuppta dessa aktiviteter kort efter förlossningen. Detta kan dock leda till en känsla av otillräcklighet hos dem som inte känner sig redo eller vars behov har förändrats. Resultaten visar att det ofta uppstår en inre konflikt kring om det är acceptabelt att sakna lust till sexuell aktivitet, särskilt om det tidigare har varit en betydande del av livet. Samtidigt betonar deltagarna vikten av förståelse och att det krävs tid och tålamod för att anpassa sig till den nya livssituationen.

Deltagarnas förlossningsupplevelse har stor betydelse för hur de upplever sin sexuella hälsa efter graviditeten. En positiv upplevelse kan ge en känsla av ökad respekt och vördnad för vad kroppen klarat av. Att ha burit och fött ett barn framhålls kunna bidra till en djupare känsla av trygghet och acceptans för kroppens förändringar. Eventuella ärr och bristningar ses därmed inte som brister utan som symboler för styrka och moderskap. Denna förändrade självbild kan stärka känslan av att vara hemma i sin egen kropp, vilket i sin tur främjar avslappning och närvaro vid sexuella aktiviteter. Å andra sidan kan negativa förlossningsupplevelser skapa hinder för den sexuella hälsan. Deltagare som upplevt svåra förlossningar eller komplikationer beskriver en känsla av att kroppen har svikit dem, vilket har påverkat självbilden och förmågan att känna sig bekväm vid intimitet.

Deltagarna upplever att eftervårdsbesöket som erbjuds sex till åtta veckor efter förlossningen sker för tidigt och inte tar hänsyn till individuella behov kring sexuell hälsa ur ett helhetsperspektiv. Besöket beskrivs snarare som en ”godkännandestämpel” för att återuppta sexuell aktivitet, med ett huvudsakligt fokus på preventivmedelsrådgivning och återgång till vaginala samlag. Övriga vårdkontakter efter förlossningen anses vara otillräckliga, eftersom de främst riktar sig mot barnets hälsa. Som en konsekvens känner många sig osäkra på var de kan få stöd i frågor om sexuell hälsa och upplever en känsla av ensamhet och isolering i sina erfarenheter.

Utifrån studiens resultat har vi identifierat en helhetssyn på sexuell hälsa som ett utvecklingsbehov i hälsofrämjande insatser.

För att främja sexuell hälsa hos personer som fött barn krävs en förändrad syn på sexuell hälsa, där fokus flyttas från ett traditionellt, medicinskt och reproduktionsinriktat perspektiv till ett holistiskt perspektiv som inkluderar njutning, lust, relationer och individuella behov. Detta innebär bland annat att en breddad syn på sexuell hälsa, utöver preventivmedelsrådgivning, bör stärkas inom mödrahälsovården både under graviditet och i eftervården. Vården bör erbjuda individanpassat stöd som utgår från varje persons behov för att uppnå god sexuell hälsa efter förlossning.

This report presents the findings from an interview study conducted in 2024 with 20 women who had given birth within the previous two years. Nineteen of the twenty interviewed women lived with a partner of opposite sex, while one lived alone. The purpose of the study was to deepen our understanding of how sexual health is affected by pregnancy and childbirth and to identify the kinds of health-promoting interventions that might strengthen Swedish maternity and postpartum care.

Pregnancy and childbirth bring about significant physical, psychological, and social changes that can impact women’s sexual health both positively and negatively. For many women, the postpartum period is not about returning to their previous sexuality and sexual activity, but is more about adapting to their new life situation. This involves finding new ways to experience pleasure and intimacy, as well as rediscovering their changed bodies as sources of joy and fulfilment.

This process of change is highly individual and unfolds at different paces for different people. For some, it means taking a break from sexual activities, while others find ways to integrate such activities into their new lives. Sexual activity often takes a backseat as the baby’s needs are prioritized, frequently at the expense of the women’s own needs.

The study participants largely equated sexual health with regular and pleasurable sexual activities, particularly vaginal intercourse with a partner. In line with societal norms about what constitutes "real" sex, many felt pressure to resume these activities soon after childbirth. This could lead to feelings of inadequacy among those who did not feel ready or whose needs had changed. The results show that there is often an internal conflictabout whether it is acceptable to lack desire for sexual activity, especially when it has previously been a significant part of their lives. At the same time, the participants emphasized the importance of understanding and patience in adjusting to their new life situation.

The participants’ childbirth experiences significantly influenced their perceptions of their sexual health. A positive experience could foster increased respect and awe for what their bodies had accomplished. Carrying and giving birth to a child was described as contributing to a deeper sense of security and acceptance of bodily changes. Scars and tears were not seen as flaws but as symbols of strength and motherhood. This shifted self-image enhanced feelings of being at home in one’s own body, which in turn promoted relaxation and presence during sexual activities.

Conversely, negative childbirth experiences could create barriers to sexual health. Participants who experienced difficult deliveries or complications described feeling as though their bodies had failed them, which affected their self-image and their ability to feel comfortable with intimacy.

The participants felt that the postpartum check-up offered at 6–8 weeks after childbirth takes place too early and does not address individual needs regarding sexual health from a holistic perspective. The visit was often perceived as a "green light" to resume sexual activity, with a primary focus on contraceptive counselling and the resumption of vaginal intercourse. Other postpartum care contacts were seen as inadequate because they primarily focused on the baby’s health. As a result, many participants were unsure where to seek support for concerns about their sexual health and their feelings of loneliness and isolation in their post-partum experience.

Based on the study’s findings, we have identified a holistic view of sexual health as a key area for development in health-promoting interventions. To promote sexual health among women who have given birth, there is a need to shift from a traditional, medical, and reproduction-focused perspective to a more holistic approach that includes pleasure, desire, relationships, and individual needs. This involves broadening the understanding of sexual health beyond contraceptive counselling, both during pregnancy and in postpartum care. Healthcare should provide personalized support based on each individual’s needs for good sexual health.

Den här rapporten handlar om sexuell hälsa hos kvinnor som har fött barn. Målet är att bidra till kunskap om hur kvinnor ser på sin sexuella hälsa och hur sexualiteten kan förändras efter genomgången graviditet och förlossning. Utgångspunkten är den nationella strategin och handlingsplanen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som bland annat innefattar alla människors rätt att bestämma om, när och hur de vill vara sexuellt aktiva samt att ha njutningsfulla sexuella upplevelser.

Rapporten identifierar ett utvecklingsområde som kan bidra till att stärka den sexuella hälsan hos personer som varit gravida och fött barn. Rapporten vänder sig i första hand till yrkesverksamma och beslutsfattare inom mödrahälsovård, förlossningsvård och eftervård och i andra hand till kvinnor som varit gravida och fött barn och deras partner.

Studien har genomförts av forskarna Lisa Goldkuhl, Linda Åkeflo och Helen Elden vid Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet och Elin Wallner vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet. Den slutliga rapporten har tagits fram av utredaren och legitimerade barnmorskan Anna Nielsen vid Enheten för sexuell hälsa och hivprevention, under ledning av tillförordnad enhetschef Elin Jacobsson.

Folkhälsomyndigheten

Lennie Lindberg

Avdelningschef, Avdelningen för smittskydd och hälsoskydd

Denna rapport undersöker hur graviditet och förlossning påverkar kvinnors sexuella hälsa, med fokus på deras upplevelser efter förlossningen. Målet är att öka förståelsen för kvinnors sexuella hälsa och därigenom främja välmående efter graviditet och förlossning, samt att identifiera hälsofrämjande insatser.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är en del av den allmänna hälsan eftersom det påverkar både fysiskt och mentalt välmående, relationer och förebyggande av sjukdomar. Guttmacher-Lancet-kommissionen (1) presenterade 2018 följande definition av sexuell och reproduktiv hälsa:

”Ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, psykiskt och socialt välbefinnande i förhållande till samtliga aspekter av sexualitet och reproduktion, inte bara avsaknad av sjukdom, dysfunktion eller skada. Därför måste ett positivt synsätt på sexualitet och reproduktion beakta den roll som njutbara sexuella relationer, förtroende och kommunikation spelar för självkänslan och det allmänna välbefinnandet. Alla människor har rätt att själva fatta beslut om den egna kroppen och ha tillgång till tjänster som stödjer den rätten.”

Sedan 2020 har Sverige en nationell SRHR-strategi. Det övergripande målet med strategin är en god, jämlik och jämställd sexuell och reproduktiv hälsa i hela befolkningen. Den nationella handlingsplanen för SRHR, framtagen av Folkhälsomyndigheten 2023 (2), konkretiserar målen i strategin och syftar till att vägleda arbetet inom SRHR-området. Folkhälsomyndighetens uppdrag är att stödja och utveckla samhällets arbete för att alla människor ska ha samma möjligheter till en god sexuell och reproduktiv hälsa.

Inom ramen för en satsning på kvinnors hälsa och förlossningsvård i Sverige har Folkhälsomyndigheten ett regeringsuppdrag att ta fram fördjupad kunskap om hur sexuell hälsa påverkas av reproduktiva livshändelser.

Ett av delmålen i Folkhälsomyndighetens nationella SRHR-strategi om sexualitet och sexuell hälsa betonar alla människors rätt att själva avgöra om, när och hur de vill vara sexuellt aktiva. Det innefattar också rätten att välja sexualpartner i jämlikhet och samtycke, och att uppleva njutbara sexuella upplevelser utan risk för överförbara infektioner och oönskade graviditeter (2).

Sexuell hälsa påverkas av många faktorer, såsom biologiska, psykologiska, kulturella och sociala aspekter (3). Den är nära sammankopplad med individens allmänna hälsa, relationer och livskvalitet. Till exempel kan graviditet, förlossning och andra livshändelser påverka den sexuella hälsan både fysiskt och känslomässigt (4). Samtidigt finns betydande ojämlikheter i sexuell hälsa mellan olika grupper, exempelvis utifrån kön, ålder, socioekonomisk status och sexuell läggning (5).

Sexuell njutning är en central aspekt av SRHR som handlar om både fysiska upplevelser och känslomässiga aspekter, såsom intimitet, närhet och ömsesidig tillfredsställelse (6). Ur ett biologiskt perspektiv börjar sexuell njutning i hjärnan, där neurofysiologiska mekanismer aktiverar responsen genom belöningssystemet och hormonell reglering. Hormoner som testosteron, östrogen och oxytocin spelar en viktig roll i att förstärka upphetsning och påverkar både lust och kroppens fysiska reaktioner. Den sexuella responsen är resultatet av ett komplext samspel med stora individuella variationer, där både biologiska och psykologiska faktorer spelar in (7, 8).

Historiskt har en linjär modell för sexuell respons varit den dominerande förklaringen av sexuell lust och aktivitet hos människor. Denna modell beskriver sexuell aktivitet som en fysiologisk process som följer av specifika och förutsägbara steg såsom upphetsning, platå och orgasm (7). Modellen har dock kritiserats för att vara alltför förenklad. Som en reaktion finns alternativa modeller som bland annat lyfter att sexuell lust påverkas av känslomässig intimitet, relationstillfredsställelse och kontextuella faktorer snarare än enbart fysiologiska processer (6). Sexuell lust och aktivitet är således en respons på känslomässiga behov och intimitet, snarare än att lusten nödvändigtvis föregår sexuell aktivitet (6).

Den första tiden efter förlossningen är en omvälvande period för nyblivna föräldrar och den har stor betydelse för deras hälsa och välbefinnande på både kort och lång sikt. För den som fött barn innebär denna tid inte bara en stor social och känslomässig omställning, utan också betydande kroppsliga och hormonella förändringar (9). Världshälsoorganisationen (WHO) har identifierat denna period som mycket avgörande för både mor och barn, men samtidigt den mest försummade fasen inom graviditets- och förlossningsvården (10).

Postpartumperioden avser den fas då kroppen gradvis återhämtar sig (11) och definieras vanligtvis som de första sex veckorna efter förlossningen. Litteraturen beskriver dock att det kan ta upp till ett år eller längre för kroppen att återhämta sig (11-13).

Även om tiden efter förlossning kan förknippas med en känsla av meningsfullhet, kan det för många också kvarstå både psykiska och fysiska hälsoproblem under lång tid (14). Symtom under postpartumperioden, vanligen definierat som de första sex veckorna efter förlossningen, kan vara stark trötthet och utmattning, sömnlöshet, ensamhet relaterat till social isolering, kvarstående smärta från vaginalbristningar eller operationssår, urinläckage, bäckensmärta, bröstproblem och ångest (9, 14, 15). Därtill kan upplevda förväntningar kring exempelvis amning, föräldraskap och relation till medföräldern bidra till känslor av stress (16).

Stödet från vården efter förlossningen kan vara avgörande för att nyblivna föräldrar ska få en positiv upplevelse. Det är särskilt betydelsefullt eftersom negativa erfarenheter kan öka risken för amningssvårigheter och postpartumdepression (10, 17). Dessutom har föräldrarnas mentala och fysiska hälsa en central roll i att främja anknytningen till barnet och säkerställa den stimulans och omsorg som är avgörande för barnets utveckling (18). Trots detta är vård som ges under graviditet och förlossning ofta prioriterad framför eftervården, så även i forskningen. Detta kan leda till att nyblivna föräldrar lämnas utan det stöd och de resurser som behövs för en hälsosam återhämtning och ett gott välbefinnande efter förlossningen. Dessutom rapporteras tillfredsställelsen med det professionella stödet efter förlossningen vara lägre jämfört med stödet under graviditet och förlossning, både i Sverige och internationellt (10, 16, 19).

Enligt en nationell kartläggning i Sverige år 2017 (20) omfattar vården efter förlossning både kontroll och behandling samt uppföljning, stöd och rådgivning. I Sverige erbjuder mödrahälsovården ett eftervårdsbesök inom sex till tolv veckor efter förlossningen i enlighet med mödrahälsovårdens basprogram. Detta besök fokuserar vanligtvis på förlossningsupplevelse, preventivmedel samt kvinnans fysiska och psykiska hälsa. I vissa regioner kompletteras det fysiska eftervårdsbesöket med en digital avstämning en till två veckor efter förlossningen (20, 21).

Enligt Socialstyrelsen finns flera brister i den svenska eftervården, bland annat avseende kontinuitet eftersom kvinnorna möter olika barnmorskor före, under och efter förlossningen. Dessutom är uppföljningen av deras fysiska och psykiska hälsa efter hemgång ofta otillräcklig. Den bristande kontinuiteten och individanpassningen leder till att många kvinnor känner sig osäkra på vart de ska vända sig för att få hjälp med fysiska eller psykiska besvär när sjukhusvårdens ansvar upphör (22). Ouppfyllda vårdbehov efter förlossning kan få allvarliga konsekvenser. Exempelvis kan feldiagnostiserade eller obehandlade vaginala bristningar leda till långvariga problem, som infektioner, fistlar, inkontinens och nedsatt sexuell hälsa (3, 10).

Forskning om sexuell hälsa efter graviditet och förlossning har traditionellt fokuserat på sexuell funktion, fysisk återhämtning samt tidpunkt och frekvens för återgång till smärtfria vaginala samlag (23-25). Ur detta perspektiv framgår det tydligt att många kvinnor upplever faktorer som negativt påverkar deras sexuella funktion och tillfredsställelse, ofta i upp till ett år eller längre efter förlossningen (4, 26). Vanliga problem efter förlossningen är minskad sexuell lust, svårigheter att få orgasm, smärta vid samlag och torra slemhinnor, jämfört med tiden före graviditeten (4, 27-29). Dessa symtom kan ha flera bakomliggande orsaker, såsom nedstämdhet, trötthet, förändrad självbild, vaginal blödning och smärta, exempelvis från vaginalbristningar, vilket är vanligt under postpartumperioden (29). Även social isolering och stress kan spela en roll, särskilt om kvinnan upplever bristande stöd från sin partner eller familj (30, 31).

Dessutom kan förlossningsutfall påverka sexuell funktion. Exempelvis har det rapporterats att kvinnor som fött vaginalt med sugklocka eller som fått ett klipp i mellangården oftare upplever smärta vid samlag, jämfört med kvinnor som fött spontant vaginalt utan klipp eller med kejsarsnitt (32). Majoriteten som föder barn drabbas av någon form av bristning vid en vaginal förlossning, särskilt vid sin första förlossning (33). De svårare bristningarna kan medföra betydande konsekvenser, både fysiskt och känslomässigt. Förutom långvariga fysiska symtom, såsom urin- och avföringsinkontinens, smärta och nedsatt funktion, upplever många kvinnor känslor av skam, rädsla och oro över förändrad sexuell funktion och attraktivitet. Dessa känslor kan bidra till social isolering och svårigheter att återuppta ett sexuellt liv, vilket i sin tur kan påverka både självkänslan och nära relationer negativt (34, 35).

Forskning om sexuell funktion efter förlossning visar ofta en betydande försämring jämfört med tiden före graviditeten, vanligtvis mätt med standardiserade mätinstrument i frågeformulär (36). Dessa instrument är dock sällan anpassade för personer som fött barn och tenderar att förbise betydelsefulla aspekter såsom känslomässiga, kulturella och sociala faktorer (37).

Ett vanligt instrument för att mäta sexuell funktion är frågeformuläret Female Sexual Function Index (FSFI) (38). Det är ett validerat instrument som mäter sexuell funktion genom att fokusera på områden som lust, upphetsning, vaginal torrhet, orgasm, tillfredsställelse och smärta. Samtidigt finns viktiga begränsningar. FSFI är inte validerat för postpartumpopulationer och används ofta på ett sätt som reducerar sexualitet till fysiologiska aspekter, särskilt smärta och lubrikation. Detta riskerar att patologisera förändringar som kan vara normala anpassningar till den nya livssituationen och att osynliggöra psykosociala, relationella och kulturella dimensioner av sexuell hälsa. Eftersom instrumentet i hög grad utgår från vaginalt samlag och binära könskategorier riskerar dessutom erfarenheter av andra sexuella praktiker, liksom av trans- och icke-binära personer, att uteslutas. Vidare tar FSFI inte hänsyn till personer som lever ensamma och vars sexuella hälsa och intimitet kan ta sig andra uttryck än i partnerrelationer. Dessa begränsningar visar på behovet av både nya mätverktyg för att möjliggöra mer representativa slutsatser på populationsnivå och kvalitativa studier som kan ge en djupare förståelse för individuella upplevelser (39).

Heterosexualitet utgör ofta en självklar utgångspunkt för att förstå och uttrycka sexualitet, där samhällsnormer formar individers sätt att tänka och agera utifrån heterosexuella ideal. De som avviker från dessa normer riskerar att bli kategoriserade som annorlunda. I heterosexuella relationer är vaginala samlag en central norm och framställs som den mest framträdande formen av sexuell praktik. Detta kan skapa en upplevelse av otillräcklighet hos personer, oavsett kön, som inte lever upp till förväntningarna kopplade till denna norm – exempelvis om de inte kan genomföra eller inte njuter av vaginala samlag. Att sexualitet reduceras till en enskild sexuell praktik riskerar också att osynliggöra andra uttryck för intimitet och njutning, vilket kan förstärka känslor av exkludering och press att anpassa sig till en snäv förståelse av sexualitet och sexuell hälsa (40).

Återupptagandet av sexuell aktivitet efter förlossning påverkas av flera faktorer. Förutom fysiska och känslomässiga aspekter har även normer en betydande inverkan (41). Synen på moderskap och de kroppsliga förändringarna efter förlossning spelar en avgörande roll för kvinnors upplevelse av sin sexuella hälsa och för när de känner sig redo att återuppta sexuell intimitet (42). Studier visar att kvinnor med en positiv inställning till sin kropp och sitt moderskap oftare återupptar sexuell aktivitet snabbare, medan negativa känslor kan fördröja processen (41).

Forskningen om sexuell hälsa efter förlossning domineras av ett medicinskt perspektiv, där fokus främst ligger på fysiologiska och funktionella aspekter, såsom smärta vid samlag, sexuell lust och återgång till vaginala samlag. Sexualitet formas dock även av psykosociala, emotionella och kulturella faktorer. För en mer heltäckande förståelse av sexuell hälsa efter förlossning krävs att dessa dimensioner inkluderas. Denna rapport utgår därför från en holistisk syn på sexuell hälsa hos kvinnor som varit gravida och fött barn.

Det övergripande syftet med denna rapport är att fördjupa kunskapen om hur den sexuella hälsan påverkas av graviditet och förlossning. Rapporten syftar också till att belysa hur hälsofrämjande insatser kan anpassas för att möta de specifika och unika behoven som uppstår efter förlossningen. Följande frågeställningar har väglett arbetet:

• Vilka är upplevelserna av hur den sexuella hälsan har förändrats jämfört med tiden före graviditet och förlossning?
• Vilka faktorer upplevs som begränsande eller främjande för den sexuella hälsan efter graviditet och förlossning?
• Hur upplevs vårdens och samhällets stöd i frågor som rör sexuell hälsa efter förlossning?

Denna rapport baseras på en kvalitativ intervjustudie med kvinnor som fött barn år 2022–2024.

För att fånga en mångfald av erfarenheter och perspektiv av sexuell hälsa efter förlossningen genomfördes ett strategiskt urval med målet att skapa variation i deltagarnas ålder, geografiska hemvist, antal födda barn, födelseland, utbildningsnivå samt graviditets- och förlossningsutfall. Graviditets- och förlossningsutfall inkluderade faktorer som förlossningssätt (kejsarsnitt eller vaginal förlossning), förekomst av komplikationer och deltagarnas egen upplevelse av förlossningen. För att inkludera fler deltagare användes ett snöbollsurval, där redan intervjuade deltagare ombads sprida information om studien till andra potentiella deltagare. Inklusionskriterierna innefattade personer i åldern 18–45 år som fött minst ett levande barn mellan 6 veckor och 2 år före intervjun och som kunde kommunicera på svenska eller engelska.

Studieinformation skickades via mejl till vårdenhetschefer på barnavårdscentraler och barnmorskemottagningar runt om i Sverige, med en uppmaning att sätta upp en annons om studien i väntrum för att rekrytera deltagare. Informationen spreds även genom Folkhälsomyndighetens och forskargruppens nätverk, vilket ledde till att annonsen publicerades på ett välbesökt Instagramkonto med fokus på kvinnohälsa och graviditet. I studieannonsen ombads studiedeltagare att kontakta huvudansvarig forskare och anmäla sitt intresse för att delta. Vid kontakten gavs ytterligare information om studien och deltagaren hade möjlighet att ställa frågor. Om personen uppfyllde inklusionskriterierna och tackade ja till att delta valde hon tid och plats för intervjun.

För att nå gruppen personer med annat födelseland än Sverige, besöktes en barnmorskemottagning för att informera om studien. På denna mottagning tillfrågades utlandsfödda personer som uppfyllde inklusionskriterierna av sin barnmorska om de ville delta i studien. För att få ytterligare variation i upplevelser av sexuell hälsa bland deltagarna skickades en förfrågan om att annonsera om studien i Facebookgrupper som särskilt riktade sig till nyblivna föräldrar med annan könsidentitet än kvinna eller annan sexuell orientering än heterosexuell.

Datainsamlingen genomfördes genom intervjuer under juni–november 2024. En semistrukturerad intervjuguide (bilaga 1) utarbetades och användes som utgångspunkt för intervjuerna. Intervjuguiden pilottestades med den första inkluderade deltagaren och reviderades därefter för att förtydliga frågorna. Innan intervjuerna påbörjades ombads deltagarna att lämna bakgrundsinformation om ålder, födelseland, utbildningsnivå, civilstånd, hälsotillstånd, antal graviditeter och födslar, datum för den senaste födseln samt graviditets- och förlossningsutfall. Målet med intervjuerna var att främja reflektion och få en djupare förståelse av personens upplevelser och berättelse. Intervjuguiden omfattade även teman som berörde behov av stöd från vården och omgivningen i frågor som rör sexuell hälsa.

Totalt genomfördes 20 intervjuer. Arton av dessa genomfördes via videosamtal på Teams, och två hölls som telefonintervjuer. En intervju genomfördes på engelska och de övriga på svenska. Intervjuerna varade mellan 35 och 65 minuter, spelades in och transkriberades ordagrant. Datainsamlingen avslutades när materialet ansågs ge en tillräckligt djup och rik förståelse för att besvara forskningsfrågorna och uppfylla studiens syfte på ett meningsfullt sätt (43).

Deltagarna var mellan 25 och 43 år gamla, med en genomsnittsålder på 33 år, och samtliga identifierade sig som kvinnor. Sexton deltagare var födda i Sverige, två i europeiska länder utanför Norden och två i afrikanska länder. Gällande högst avklarade utbildning hade en deltagare avslutat grundskola, tre hade gymnasieutbildning och sexton hade högskole- eller universitetsutbildning. De var bosatta i sex olika regioner i Sverige, vilket inkluderade landsbygd, mindre orter och större städer. Elva deltagare hade fött sitt första barn, och nio hade två eller fler barn. Tiden som gått sedan den senaste förlossningen varierade mellan 2 och 23 månader, med ett genomsnitt på 13 månader vid intervjutillfället. Elva deltagare hade fött vaginalt och nio med kejsarsnitt. Av de kvinnor som fött med kejsarsnitt hade två tidigare genomgått en eller flera vaginala förlossningar. Elva var gifta, åtta sambor och en ensamstående. De som var gifta eller sambor hade alla en partner som var man. Sex deltagare hade drabbats av komplikationer efter förlossningen, såsom svårläkta operationssår, kraftiga blödningar eller förlossningsskador såsom felaktig bedömning och hantering av vaginal bristning.

De transkriberade intervjuerna analyserades med reflexiv tematisk analys enligt Braun och Clarke (43). Syftet med analysen var att få fram centrala teman utifrån datamaterialet. Analysprocessen inleddes med en genomläsning av de transkriberade intervjuerna för att bekanta sig med innehållet, följt av en kodning där intervjuerna analyserades för att lyfta fram nyckelaspekter. Efter kodningen diskuterades preliminära tolkningar för att gruppera koder i potentiella teman utifrån mönster i data. Dessa teman granskades och förfinades ytterligare genom gemensamma reflektioner för att säkerställa att de hade en tydlig koppling till varandra och till datamaterialets helhet. Varje tema namngavs och beskrevs på ett sätt som tydligt fångade dess innebörd. Citat från intervjuerna integrerades i resultatpresentationen för att illustrera och förstärka de identifierade temana (43). Vissa citat har språkligt förbättrats för att öka läsbarheten, men innehållet och innebörden har bevarats. Kodningen och analysen utfördes med hjälp av analysprogrammet Nvivo (version 14). Resultatet utgörs av en empirisk redogörelse där teoretiska perspektiv används i diskussionsavsnittet.

Forskningen har genomförts i enlighet med etiska riktlinjer enligt Helsingforsdeklarationen (44), som fastställer etiska principer för medicinsk forskning som involverar människor. Den har även följt Vetenskapsrådets rapport om god forskningssed (45). De huvudsakliga etiska principerna inkluderar information, samtycke, nyttjande, konfidentialitet, bevarandet av autonomi samt att inte bryta eventuella förtroenden eller sprida data utan tillstånd. Enligt principen om nyttjande har insamlade data endast använts för forskningsändamålet.

Alla deltagare informerades både skriftligt och muntligt om studiens syfte och gav sitt muntliga eller skriftliga samtycke innan intervjun. Deltagarna har blivit tydligt informerade om att deras deltagande var helt frivilligt, att de när som helst kunde avbryta utan konsekvenser, samt att ingen enskild individ skulle kunna identifieras när resultaten presenteras vid möten eller i rapporter och vetenskapliga publikationer.

Personuppgifter i intervjumaterialet har ersatts med en kod och pseudoanonymiserats innan analysen. Data har förvarats på en lösenordskyddad server på Göteborgs universitet med begränsad åtkomst, och samtyckena har förvarats separat från de transkriberade intervjuerna. De forskare som genomfört intervjuerna har erfarenhet av att hantera känsliga ämnen och har varit beredda att erbjuda stöd eller hänvisa deltagare till relevanta instanser vid behov. Något sådant behov har dock inte uppstått under studiens gång.

Nyttan med studien har noggrant övervägts, och flera deltagare har uttryckt att de har värdesatt möjligheten att dela sina upplevelser och bidra till en större förståelse inom ämnet. Studien är särskilt betydelsefull eftersom tidigare forskning har visat på en kunskapslucka i vården efter förlossning (10, 19).

Forskningen har godkänts av Etikprövningsmyndigheten den 29 maj 2024 och diarienummer för prövningen är 2024-03021-01.

För att analysera och förstå variationer, mönster och upplevelser av hur den sexuella hälsan påverkas efter graviditet och förlossning har vi tillämpat olika teoretiska perspektiv.

Ett biopsykosocialt perspektiv på sexuell hälsa efter förlossning innebär att betrakta hälsa som ett samspel mellan biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Detta perspektiv möjliggör en helhetssyn på sexuell hälsa under postpartumperioden, där kroppens fysiska tillstånd, individens känslomässiga välbefinnande och sociala relationer samverkar och påverkar den sexuella hälsan (46, 47). Det biopsykosociala perspektivet tar hänsyn till kroppsliga och hormonella förändringar, men betonar även känslomässiga aspekter som självbild, identitetsfrågor, relationell dynamik samt sociokulturella faktorer som normer och förväntningar.

Rapporten vägleds av Sara Ahmeds queerfenomenologiska förståelse av orientering (48). Detta perspektiv analyserar kroppars relation till tid och rum, där orientering handlar om hur livet riktas mot vissa håll snarare än andra. Riktningen formas av normer, sociala konventioner och kulturella föreställningar, och påverkar vad som får uppmärksamhet. Att vara riktad åt samma håll som omgivningen innebär att följa så kallade linjer, vilka upprätthåller specifika sätt att leva. Genom att följa dessa linjer skapas en känsla av identitet. Ahmed lyfter särskilt fram en heteronormativ linje som riktar människor mot ett heteronormativt levnadssätt. Att avvika från denna linje innebär att förlora sin riktning och bli desorienterad (48).

Om en person är riktad mot exempelvis föräldraskap eller en heteronormativ relation så blir vissa saker och sammanhang tillgängliga, och dessa formar i sin tur kroppen. Postpartumperioden präglas av föreställningar om och förväntningar på moderskap, kroppens återhämtning och hur sexuell hälsa bör se ut, vilket kan påverka en persons vilja och förmåga att återuppta sexuell aktivitet eller att känna sig sexuellt attraktiv (37). Queerfenomenologin ger förståelse för hur normer och kulturella föreställningar styr människors förhållningssätt till sina kroppar och förväntningar kring sexualitet och föräldraskap, vilka kan forma och begränsa upplevelsen av sexuell hälsa efter förlossning. Teorin bidrar till förståelse för upplevelser av kroppens förändring efter förlossning i förhållande till de sammanhang individen befinner sig i och de normer som råder där. Det fångar upp hur människor kan känna sig begränsade, stigmatiserade eller desorienterade och hur samhället, inte minst vården, kan skapa mer inkluderande och stödjande miljöer för alla kroppar och identiteter (48).

Analyserna resulterade i ett övergripande huvudtema och fyra underteman:

Att söka en ny väg mot sexuell hälsa:

1. Återuppväcka lust i en förändrad kropp
2. Upplevelsen av att bära och föda barn förändrar självbilden
3. Balansera krav och förväntningar i livet som nybliven förälder
4. Tiden efter förlossning innebär att navigera i ensamhet

Huvudtemat handlar om att sexuell hälsa efter förlossning inte alltid innebär en återgång till hur det var före graviditeten, utan snarare om att hitta en ny väg att förhålla sig till sin kropp och sexualitet. De fyra undertemana beskriver hur upplevelsen präglas av att hantera kroppsliga och identitetsmässiga förändringar, samtidigt som de nya kraven på föräldraskap och vardagsliv skapar ytterligare utmaningar. Deltagarna känner sig ensamma i sina tankar och erfarenheter kring sexuell hälsa efter förlossning, särskilt eftersom eftervården sällan erbjuder stöd eller tar upp frågor om sexuell hälsa som inte är kopplade till preventivmedelsanvändning.

Huvudtemat belyser processen att anpassa sig till de fysiska och känslomässiga förändringar som uppstår efter graviditet och förlossning och att hitta nya sätt att uppleva lust och närhet.

Deltagarna i studien definierar begreppet sexuell hälsa som att ha en sund relation till sin egen kropp, uppleva självbestämmande, känna lust och ha ett fungerande sexliv tillsammans med en partner.

Sexuell hälsa innebär att känna mig fri, alltså fri och hälsosam i att kunna ta initiativ och möta initiativ. Och energi och förutsättningar i vardagen också att få till det. Att kunna möta sin lust. (Deltagare 15, 20 månader efter förlossning)

Sexuell hälsa uppfattas som en viktig del av det allmänna välbefinnandet. Dock får sexuella aktiviteter ofta en mindre framträdande roll efter förlossningen jämfört med före.

Utifrån berättelserna framkommer att erfarenheter av graviditet, förlossning och den nya livssituationen har en djup påverkan på den sexuella hälsan. Dock upplevs förändringarna på olika sätt hos olika individer. Att ha fött barn leder till kroppsliga, känslomässiga och sociala förändringar. Detta gör att deltagarna behöver vänja sig vid och lära känna sin nya kropp samtidigt som de genomgår en stor livsomställning.

Förändringarna efter förlossningen innebär en omorientering i vad sexuell hälsa innefattar snarare än en återgång till hur det var före graviditeten. Med omorientering avses en process där anpassning sker till de nya fysiska och känslomässiga omständigheterna, och där nya sätt att uppnå sexuell hälsa gradvis utforskas, i relation till både sig själv och en eventuell partner. Det handlar om att omvärdera upplevelser av lust och intimitet och anpassa dessa till den förändrade livssituationen. Även om det finns en strävan att återknyta till tidigare upplevelser av lust och glädje, ligger fokus på att acceptera och navigera i det nya. Detta beskrivs som en resa mot att återupptäcka kroppen som en källa till glädje och lust.

Det första undertemat beskriver hur deltagarna, oavsett om förlossningen eller den efterföljande perioden har inneburit komplikationer, upplever sina kroppar som förändrade, märkliga eller annorlunda jämfört med före graviditeten. De behöver hitta nya sätt att förhålla sig till den egna kroppen och de förväntningar som styr deras sexualitet och relationer. Kroppen beskrivs genomgå förändringar under lång tid efter förlossningen, såsom torra slemhinnor, läckande bröst eller förändrat utseende. Deltagare som fött med kejsarsnitt kan uppleva en förändrad känsel över ärret, medan de som fött vaginalt beskriver att vaginala samlag inte känns som förut.

Nerverna i magen blir knäppa när man gjort kejsarsnitt. Det blev helt dött där. Man känner ingenting och det är lite konstigt. Sedan har det blivit så att saker känns annorlunda. Samma typ av beröring känns annorlunda runt magen och det är jättemärkligt. (Deltagare 2, 22 månader efter förlossning med kejsarsnitt)

Ja, generellt känns det som att det bara känns mindre. Jag vet inte om det bara är några nerver som inte har kopplat som de ska, eller om det är så att eftersom jag blivit sydd, om det är ärrvävnad som gör att det är så. Men antingen känns det inte alls, eller så känns det inte bra, eller så gör det ont. (Deltagare 5, 22 månader efter vaginal förlossning)

Hur dessa förändringar upplevs och accepteras varierar från person till person. För vissa är det svårt att förlika sig med att kroppen ser annorlunda ut, vilket kan leda till en känsla av främlingskap inför både kroppen och sexualiteten. Denna känsla kan skapa en distans till den tidigare självbilden och påverka den sexuella hälsan negativt. Exempelvis kan det bli svårare att njuta av eller vara intresserad av intimitet när kroppen känns förändrad eller främmande.

Egentligen känner jag att det först nu, när det har gått 9–10 månader som jag känner att kroppen är hyfsat tillbaka. Jag trodde inte det skulle ta så lång tid och inte ens nu känner jag att jag har samma kropp som innan. Jag har inte vant mig. (Deltagare 12, 11 månader efter förlossning)

Tiden efter förlossning innebär för många en markant minskad sexlust jämfört med tiden före graviditeten. Deltagarna beskriver att återupptagandet av sexuella aktiviteter ofta kretsar kring en återgång till vaginalt samlag med en partner, vilket framställs som normen för vad som definierar sexuell aktivitet. Detta gäller även för deltagare som valt att bli gravid utan en partner. Andra uttryck för sexualitet, såsom självsex eller oralsex, nämns inte i intervjuerna. Detta synliggör hur föreställningen om vaginalt samlag som den centrala formen av sex präglar deltagarnas uppfattningar om sexualitet efter förlossning.

Tiden för återgång till sexuell aktivitet varierar avsevärt mellan deltagarna, från några veckor upp till två år. De som har fött flera barn berättar att deras upplevelse av sexuell lust under postpartumperioden också kan skilja sig från gång till gång. En kvinna beskriver att i den kultur hon tillhör anses det inte vara acceptabelt att vara sexuellt aktiv innan 40 dagar har passerat efter förlossningen, men att det i slutändan är kroppen och lusten som styr tidpunkten för återupptagandet.

Efter 40 dagar, om man är frisk och inte har ont, då kan man ha sex – det är så vi brukar räkna. Men om huvudet och kroppen inte är med på samma spår, då blir det problem (…) Efter mina andra barn kunde jag inte vänta i 40 dagar. Det var hur lätt som helst, och jag var jätteglad. Men den här gången säger kroppen att jag ska vänta. Det är kroppen som bestämmer – och viljan som styr. (Deltagare 20, 2 månader efter förlossning)

En vanlig rädsla är att det ska göra ont att återuppta vaginala samlag, vilket kan skapa en ond cirkel. Nervositet och spänningar gör det svårt att slappna av och känna upphetsning. Om sex har uteblivit under en längre tid kan det kännas som en ännu högre tröskel att börja igen. Å andra sidan berättar deltagare att när de väl har tagit steget och haft en positiv upplevelse, kan det hjälpa till att väcka lusten till liv igen.

När vi väl har kommit i gång nu då känner jag att gud det här får vi göra oftare. Så sexlusten kom tillbaka fort, det tog kanske två–tre samlag innan man kände att nu är vi på banan. Men det är just det här att komma i gång … att börja efter förlossning. (Deltagare 11, 17 månader efter förlossning)

I resultatet framkommer att det finns både inre och yttre förväntningar på sex och intimitet efter förlossningen. Att återgå till det som deltagarna uppfattar som normen – regelbundna vaginala samlag med en partner – betraktas som önskvärt. Detta kan dock skapa en känsla av otillräcklighet hos kvinnor som inte känner sig redo eller som önskar sig annat sex. Ett återkommande tema är att sex har blivit en lågprioriterad del av livet efter förlossningen. Många uttrycker en önskan om att det ska kännas okej att låta det sexuella livet vila under en tid, samtidigt som en inre förhandling pågår om huruvida det verkligen är acceptabelt. Deras syn på sexualitet och intimitet har förändrats, och det tar tid att skapa en ny riktning. En känsla av sorg beskrivs över att förlora en del av sin tidigare identitet, där sex var en viktig del av både det personliga livet och parrelationen. Det finns en förståelse för att denna period av livet kräver både anpassning och tålamod.

Ibland kan jag känna mig väldigt … inte som en sexuell person längre och det kan jag tycka är lite sorgligt, för det är ju kul. Men så försöker jag vara snäll mot mig själv och tänka: fast vad snackar vi om, kanske något eller några år av ett liv. Då är det lite lugnt att ha annat i hjärnan. Jag tror inte på att pressa fram grejer, för det gillar jag verkligen inte. (Deltagare 2, 22 månader efter förlossning)

Den utmanande perioden efter förlossningen kan leda till osäkerhet i relationen, till exempel kring tankar om den förändrade kroppen eller om attraktionen fortfarande finns efter en lång paus från sexuell aktivitet. Denna tid kan dock också öppna upp för möjligheter att utveckla nya sätt att kommunicera och omdefiniera vad intimitet och närhet innebär. Deltagarna beskriver hur de söker nya sätt att finna närhet och intimitet, bortom den dynamik som fanns tidigare.

Vi får öva mer på tacksamhet och att sänka trösklarna. Det är resan som är målet. Båda behöver inte komma, ingen behöver komma. Det behöver inte penetreras, det behövs inte någonting, utan bara närhet och så fokus är på det, att bara få känna. Vi har pratat om att få vara sexuella tillsammans, att känna den spänningen. Och att vara fysiskt tillsammans. Då spelar det som ingen roll vilka praktiker det är. (Deltagare 15, 20 månader efter förlossning)

Det andra undertemat belyser hur graviditet och förlossning påverkar självbilden, det vill säga uppfattningen om identitet och den egna kroppens kapacitet. Denna förändring har i sin tur haft betydelse för deltagarnas syn på och upplevelse av sexuell hälsa.

En positiv självbild beskrivs främja trygghet i den egna kroppen, vilket kan öka avslappning och närvaro vid sexuella aktiviteter. För vissa av deltagarna har förlossningen och föräldraskapet lett till en ökad respekt för kroppen och vad den klarat av, medan andra beskriver hur negativa förlossningsupplevelser kan ha skapat en stark känsla av att kroppen svikit.

De förändringar som skett med kroppen efter förlossningen, såsom ärr och bristningar, uppfattas av flera deltagare inte som brister utan som symboler för styrka och moderskap. Att ha genomgått en graviditet och förlossning har skapat en ökad känsla av vördnad, trygghet och respekt för kroppen, vilket i sin tur har lett till en större acceptans för de fysiska förändringarna.

Upplevelsen av att ha burit och fött ett barn beskrivs som något djupt symboliskt och ”urmoderligt”. Detta perspektivskifte har gjort att flera känner sig mer hemma i sina kroppar än tidigare. Synen på kroppen har förändrats från att ha varit ett objekt för andras blickar till att bli en källa till njutning, glädje och liv. Denna omorientering har bidragit till en större avslappning i sexuella sammanhang och en möjlighet att återupptäcka lust på egna villkor.

Min kropp ser annorlunda ut och det tror jag att jag hade tyckt varit jobbigt innan jag fick barn, men nu är jag stolt över att huden på magen är lös och att det finns ett överhäng över kejsarsnittet. Och brösten, de har ändrat utseende och jag tycker inte att de är lika fina längre, men jag är stolt över hur min kropp har ändrats. Jag märker att jag också är fullständigt obrydd i sexuella situationer kring min kropp. Jag tror att jag har blivit lite modigare. (Deltagare 13, 23 månader efter förlossning)

Fokus skiftar till att följa sina egna behov – vad känns bra, vad ger glädje? Det handlar inte längre om att göra något för någon annans skull. Eftersom kroppen har burit och fött ett liv växer en känsla av att den bör respekteras. En deltagare, som tidigare haft en negativ relation till sex, beskriver hur moderskapet har förändrat hennes syn på kroppen och hur hon nu aldrig skulle utsätta den för något som kan skada den.

Jag skulle inte vilja utsätta mig för någon fara eller något negativt, smärta eller någonting, varken sexuellt eller på något annat sätt, just för att jag vill att min dotter ska ha en mamma som mår bra i sin kropp på alla sätt. Att hon bara ska känna positivitet och att man vill vara ett bra exempel. (Deltagare 6, 11 månader sedan förlossningen)

När förlossningen däremot inte går som förväntat kan det istället skapa en känsla av misslyckande. En deltagare, som beskriver att hennes kropp svikit henne efter en traumatisk förlossning, uttrycker en känsla av ovärdighet. Hon upplever att hon inte har levt upp till den djupt rotade föreställningen om kvinnlighet som är kopplad till förmågan att föda barn. Hennes värde och sexualitet förknippas med hennes förmåga att bära och föda ett barn.

För mig satte sig traumat starkt i att det var ett misslyckande. Jag var misslyckad som kvinna och det tog död på den lust eller glädje som annars ska finnas i intimitet. Det blir en känsla av ovärdighet, att jag inte är tillräcklig, jag har inget att ge. Min kropp klarar inte det som är grunden till kvinnlighet på något vis. Och i det så blir det väldigt svårt att öppna upp för den typen av intimitet. (Deltagare 10, 17 månader efter förlossning)

Deltagare beskriver hur kroppens förändringar och de negativa upplevelser som förlossningen inneburit gör att de inte längre upplever kroppen som tillräcklig. Den förändrade kroppen känns svår att identifiera som sin egen, vilket skapar en känsla av distans. Tidigare positiva upplevelser av sexualitet, präglade av lust och njutning, kan ersättas av obehag, skam och osäkerhet. Minnen av smärta, upprepade vaginala undersökningar som utförts under förlossningen och trauma gör det svårt att återfå den intima relationen med den egna kroppen.

Jag kände det som att mitt underliv hade svikit mig. När jag sedan vågade titta där nere … då såg det ju väldigt annorlunda ut eftersom jag hade de här muskelskadorna. Det gjorde att jag kände mig både sviken av mitt underliv, men också äcklad av mitt underliv. Så jag kände att jag inte ville ha sex med min partner. Och så var det väldigt länge. (Deltagare 4, 23 månader efter förlossning) 

Under förlossningen är det ju en del saker som jag upplever som lite invasiva. Det är väl … rent konkret ganska invasivt att kolla hur öppen man är och eftersom jag inte hade så bra förlossning så vet jag inte om det sitter minnen där nere. Att jag numera kopplar mitt kön till att det gör ont och att det är svårt att komma ur det ... Det känns som att det finns så mycket historia där nere nu som jag måste skaka av mig. (Deltagare 5, 22 månader efter förlossning)

Det tredje undertemat handlar om den omställning som föräldraskapet innebär när det gäller krav och förväntningar, vilket påverkar den sexuella hälsan och identiteten.

Ett mönster som framträder i analysen är att förlossningen medför en omvärdering av identitet och roll. Denna förändring innebär ofta en reflektion över den egna platsen i livet, relationer och ansvar. För deltagarna framträder moderskapet som den mest dominerande delen av identiteten tiden efter förlossningen. I detta skifte hamnar rollen som partner eller sexuell individ i bakgrunden. Kroppen upplevs inte längre som en källa till njutning eller självuttryck, utan snarare som ett verktyg för barnets omsorg och överlevnad. Exempelvis beskriver deltagare hur bröstens syfte förändras från något som tidigare var sexuellt förknippat till att främst vara till för amning. Detta skifte kan göra att kroppen inte längre upplevs som ens egen utan primärt tillhör barnet. I denna förändring får de egna behoven och önskningarna ofta stå tillbaka för barnets, vilket kan göra den sexuella identiteten avlägsen och skapa en känsla av att ha förlorat delar av sitt jag.

Barnets närvaro och ständiga behov av trygghet kan göra det svårt att helt slappna av. Deltagare beskriver att de ständigt är på helspänn, även när barnet sover. Detta påverkar förmågan att väcka lust och fokusera på intimitet. Lust, som tidigare kom naturligt, kräver nu medvetna ansträngningar för att väckas. För de som haft ett längre uppehåll från sex eller som under en lång tid förknippat det med att bli gravid eller att tillfredsställa partnerns behov, kan det kännas utmanande att återknyta till sin egen sexualitet. När barnet inte är fysiskt nära framkommer främst ett behov av att återfå en känsla av ägande över sin kropp, fri från krav och andras behov.

Min kropp är min dotters kropp nu. Jag känner inte att jag behöver ha sex. Det kanske låter lite fånigt, men lite så där om man tänker rent evolutionärt, att min kropp är gjord för att jag ska föda barn. Då känns det, efter att jag har fött både mitt första och mitt andra, som att nu har jag gjort mitt med min kropp. (Deltagare 17, 6 månader efter förlossning)

Upplevelsen av en förändrad sexuell identitet gör att vissa beskriver sig själva som asexuella, där det är svårt att återknyta till tidigare erfarenheter av sexuell lust och identitet. Småbarnslivets praktiska utmaningar känns överväldigande, och många upplever sig vara i ett konstant ”överlevnadsläge”, där fokus ligger på att tillgodose de mest grundläggande behoven – äta, sova och klara av dagen. Detta lämnar lite utrymme för egna behov. För vissa förstärks känslan av frustration av en partners bristande engagemang i det gemensamma ansvaret, vilket gör att sex snarare upplevs som en börda än som något lustfyllt. Istället för att vara en källa till glädje blir det ytterligare en punkt på att-göra-listan. Samtalen med en eventuell partner kretsar ofta kring praktiska frågor, vilket skapar en ökad distans till den intimitet som en gång fanns.

Man tappar bort varandra lite mer nu. Det är svårare att bara vara. Det är svårt att fokusera på varandra och inte bara sådant praktiskt som matlagning och städning och barn. Jag tror att det här umgänget och att vara kompisar eller kunna umgås för att man tycker om varandra, det hamnar ganska långt bak med allt annat som ska köpas in för att barn växer och handla, laga mat, städa, överleva. (Deltagare 16, 6 månader efter förlossning)

Deltagarna beskriver att det kan upplevas svårt att kombinera rollen som förälder med rollen som partner. Frågan om hur man ”borde” vara blir central, eftersom samhället ofta förväntar sig att kvinnor ska vara både kärleksfulla mödrar och sexuella partner. Dessa roller kan dock ofta kännas motsägelsefulla och svåra att balansera, vilket kan leda till frustration och en inre konflikt.

Det är ju det här med förväntningar om hur kvinnor ska vara … och så ska man vara mamma men man ska också vara sexuell partner, alltså de två rollerna tycker jag är jättesvåra att få ihop i huvudet (...) Jag brottas med frågan: får jag vara en sexuell person och mamma? Kan jag vara en bra mamma om jag också … alltså, det krockar som fan. Det är intressant bara och frustrerande. Det är som att det är antingen eller, men samtidigt ska båda finnas. (Deltagare 2, 22 månader efter förlossning)

Deltagares tankar kring den bristande sexlusten leder till en känsla av att vara ”fel”. De uttrycker en längtan efter att den sexuella lusten ska kännas naturlig och spontan, istället för något som måste framkallas eller kännas som en plikt.

Det är något som jag dagligen kämpar med. Varför funkar inte jag som man ska, ungefär? Jag önskar att det hade kunnat vara annorlunda. Att man själv hade känt den lusten och det behovet. Att man hade det inre drivet i det. Mer än att det blir någon slags plikt nästan av det. (Deltagare 10, 17 månader efter förlossning)  

Trots att den fysiska intimiteten minskar framkommer det även att den känslomässiga närheten till den eventuella partnern kan stärkas genom föräldraskapet. De gemensamma utmaningarna skapar en ny orientering där de ser sig själva som ett team, en familj. Detta kan stärka relationen på ett sätt som inte nödvändigtvis är beroende av fysisk intimitet.

Alltså den fysiska intimiteten och närheten har nog minskat, men den emotionella intimiteten har definitivt ökat. Vi känner oss mycket närmre varandra och mycket starkare. (Deltagare 8, 5 månader efter förlossning)

I det fjärde och sista undertemat framgår det att deltagarna upplever en brist på information, samtal och stöd från vården under tiden efter förlossningen kring frågor som gäller både fysisk och psykisk hälsa. Uppföljningen och det uteblivna stödet står i skarp kontrast till den omfattande vård de fick under graviditeten och förlossningen. Tiden efteråt präglas av ett starkt fokus på barnet, från både de nyblivna föräldrarnas och vårdens sida.

Deltagarna berättar att de tenderar att acceptera fysiska och känslomässiga svårigheter som en del av att bli förälder och betraktar dem ofta som något normalt eller övergående. Eftersom vårdkontakterna är få och främst fokuserar på barnets hälsa leder det till en känsla av att den egna kroppen och hälsan inte får tillräcklig uppmärksamhet efter förlossningen.

Under graviditeten och vid förlossningen så får man jättemycket stöttning. Sedan handlar det om bebisen och så står man där själv. Med en kropp i spillror typ, som man ska försöka hantera. (Deltagare 3, 12 månader efter förlossning)

Den enda efterkontroll som erbjudits deltagarna sex till åtta veckor efter förlossningen upplevs ske för tidigt och missar att fånga upp deras behov. Kroppen förändras under en längre tid och därför önskar de fler uppföljningar både kort efter förlossningen och efter upp till ett halvår eller ett år. De vill också ha tillgång till ett bredare stöd från ett multidisciplinärt team, där inte bara barnmorskor ingår, utan också exempelvis fysioterapeuter med expertis kring bäckenbottenmuskulatur, psykologer och läkare. Detta eftersom en god generell hälsa och att känna sig välmående i sin kropp lyfts fram som avgörande för att också uppleva en god sexuell hälsa.

Deltagarna känner en osäkerhet kring var de kan få hjälp med frågor om sexuell ohälsa, eftersom vården sällan tar initiativ till att öppna upp för samtal om detta. Istället upplevs efterkontrollen ofta som en slags ”godkännande-stämpel” för att återuppta vaginalt samlag, snarare än en möjlighet att få stöd och råd om sin sexuella hälsa utifrån individuella behov.

Och sedan vid efterkontrollen kan jag tänka mig att prata om sex och intimitet i ett större perspektiv än bara penetration. Det hade kanske varit bra. Att man kan vara nära på andra sätt eller man kan vara nära på ett sätt som funkar eller känns bra. (Deltagare 9, 5 månader efter förlossning)

De samtal om sexuell hälsa som barnmorskan initierar vid efterkontrollen tenderar ofta att ha ett ensidigt fokus på preventivmedel för att förhindra en ny graviditet. Deltagare berättar att frågorna som ställs ibland upplevs som mekaniska och saknar ett helhetsperspektiv utifrån deras situation. Ett exempel på detta är den direkta frågan ”Har ni haft sex?”, som ställts för att avgöra om ett graviditetstest behövde tas innan en spiral skulle sättas in. Frågor som denna upplevs av deltagarna som pressande snarare än en inbjudan att tala om hur de faktiskt upplever sin sexuella hälsa efter förlossningen. Istället signalerar det en förväntan från vårdens sida att vaginala samlag har återupptagits, vilket ofta inte är fallet. Det framkommer att tanken på att återuppta sexuella aktiviteter så nära inpå förlossningen inte ens har övervägts.

Nu har det gått 6 veckor, nu ska du börja ligga igen typ, vad ska du ha för preventivmedel? Jag kände när jag var hos barnmorskan, det här tänker inte ens jag på just nu (…) Det kändes som att det var något jag borde göra. Jag visste ju där och då att vi behöver inte ens prata preventivmedel. Det här kommer inte hända nu på länge. Och så var jag ju så pass trött och sliten då också så jag var kanske inte i det bästa tillståndet för att vara mottaglig för någonting. Jag var irriterad över att vi bara skulle prata om sex. Kan vi inte prata om allt annat som har hänt i kroppen? (Deltagare 5, 22 månader efter förlossning)

Bristen på samtal om sexuell hälsa bortom fokus på vaginala samlag och preventivmedel gör att deltagarna känner sig isolerade. Vissa upplever sig som ”onormala” för att de inte återupptagit sexuella aktiviteter med en partner, medan andra upplever ensamhet i att ha stor lust tidigt. Ämnet diskuteras sällan utanför den närmaste kretsen, vilket förstärker känslan av att vara annorlunda.

Deltagarna önskar att vården informerar om att det kan finnas en stor variation i när nyblivna föräldrar återgår till sexuella aktiviteter, inklusive vaginala samlag, efter förlossningen, samt att graden av sexuell lust kan variera avsevärt. De efterlyser också information om att det är vanligt att ha låg sexuell lust, men att detta oftast förändras med tiden.

I början kändes det som att det var något fel på mig för jag hade stor sexuell lust tidigt, bara några veckor efter. Jag hade inte ont eller så där. Och jag kände mig så himla känslomässigt kopplad så jag hade väldigt stor lust väldigt tidigt. Och det var jag inte beredd på. (Deltagare 8, 5 månader efter förlossning)

Jag har funderat mycket på det, är det bara jag och [partnerns namn] som kanske har något konstigt i vårt förhållande? (…) Det hade varit lite lättande för mig att höra att de flesta tjejer kanske känner lite samma sak. Att kroppen inte är redo, jag är inte redo. (Deltagare 12, 11 månader efter förlossning)

Eftersom deltagarna beskriver att de är upptagna med föräldraskapet och med att hantera den stora omställning det innebär att ha genomgått en förlossning, är det ett stort steg att aktivt söka hjälp för frågor som rör sexuell ohälsa. De som faktiskt tagit upp frågor med vården om exempelvis torra slemhinnor eller besvär efter bristningar har upplevt att de inte blivit tagna på allvar. De har lämnats i ovisshet kring varför besvären kvarstår och fått höra att det är ”normalt” och att kroppen behöver lång tid att återhämta sig.

Deltagare uppger att de känner skam och osäkerhet över att själva initiera samtal om sexuell ohälsa. Det är lättare att söka hjälp för fysiska problem än för känslor kopplade till hormoner, lust eller sexualitet. Det är även lättare att beskriva problem kopplade till träning eller vardagliga rörelser än att prata om smärta eller bristande lust i sexuella sammanhang. Det framkommer också att frågor om just kvinnors hälsa är lågt prioriterade i samhället och därför beskriver deltagare att de har låga förväntningar på att få stöd om det skulle behövas.

Jag vet ju också att det är inte alltid så lätt att bli tagen på allvar eller få tid eller få någon som faktiskt lyssnar när det kommer till kvinnohälsa och kvinnors sexuella hälsa (...) Jag känner ju en liten ängslan. Skulle någonting inte funka så vet jag inte om jag skulle bli tagen på allvar. Eller om någon faktiskt hade lyssnat på mig eller bara avfärdat med att du har ju fött två barn. Det är så det är. (Deltagare 16, 6 månader efter förlossning)

Resultaten visar sammanfattningsvis att kvinnors upplevelse av sexualitet och sexuell hälsa efter förlossning handlar om en omställning snarare än en återgång till hur det var innan graviditet och förlossning. Kroppens förändringar, i kombination med den nya föräldrarollen, påverkar lust, intimitet och relationen till kroppen. För vissa innebär detta en utmaning där fysiska besvär, trötthet och tidsbrist gör att sexuell aktivitet prioriteras bort, medan andra finner nya sätt att uppleva njutning och närhet. Rapporten beskriver att sexuell hälsa är en integrerad del av den allmänna hälsan, där kroppsliga förändringar, emotionellt välbefinnande och sociala förutsättningar samspelar.

Bland de begränsande faktorerna för sexuell hälsa efter förlossning framkommer kroppsliga förändringar såsom smärta, torra slemhinnor och känselbortfall, vilket kan skapa osäkerhet och minskad lust. Många upplever också en konflikt mellan rollen som mamma och sexuell partner, där brist på återhämtning och fokus på barnet påverkar möjligheten att prioritera sig själv. En annan begränsning är de normer och förväntningar som formar synen på sexuell hälsa efter förlossning, där fokus ofta ligger på återgång till vaginala samlag snarare än på en bredare förståelse av vad sexuell aktivitet kan innefatta. Denna normativa förväntan kan skapa en känsla av otillräcklighet och göra att kvinnor som inte följer den upplever sig avvikande.

I resultatet framkommer även flera aspekter som främjar den sexuella hälsan efter förlossningen. Acceptans av kroppens förändringar, en positiv förlossningsupplevelse och en stark relation till partnern beskrivs som viktiga faktorer som underlättar.

Deltagarna betonar att sexuell hälsa innefattar rätten att känna välbefinnande i sin kropp, uppleva självbestämmande och kunna njuta av sexuell intimitet, vilket överensstämmer med Guttmacher-Lancet-kommissionens definition av sexuell och reproduktiv hälsa (1). Resultatet visar dock att det finns ett glapp i vården som erbjuds efter förlossningen, där fokus främst ligger på preventivmedelsrådgivning och upplevda förväntningar om snabb återgång till vaginala samlag. Denna brist på stöd bidrar till känslor av ensamhet och osäkerhet kring sexualiteten, vilket visar på behovet av en mer individanpassad och omfattande eftervård som har ett holistiskt perspektiv på sexuell hälsa.

Litteraturen om sexuell hälsa postpartum visar att begreppet saknar en entydig och etablerad definition. Termer som sexuell funktion, sexualitet, sexuell aktivitet och intimitet används ofta synonymt, vilket bidrar till otydlighet. En konceptanalys identifierar emellertid återkommande attribut — sexuell njutning, orgasm och återupptagande av vaginala samlag utan smärta— som ofta används för att beskriva fältet (49). Dessa aspekter rör främst kroppsliga och fysiologiska dimensioner som ofta förändras markant efter förlossningen jämfört med tiden före graviditeten, vilket framgår både av denna studies resultat och av tidigare forskning. (4).

Enligt deltagarna är god allmän hälsa en förutsättning för att också uppleva god sexuell hälsa. Trots att många har en bred uppfattning om begreppet sexuell hälsa – inklusive hälsosamma relationer, självbestämmande och sexuell njutning – utgår de i sina beskrivningar från att det i hög grad handlar om att återgå till att ha sex med en partner, oavsett om de lever i en parrelation eller inte. Detta synsätt ligger också i linje med rådande perspektiv i litteraturen, där fokus ofta ligger på sexuell funktion och återgång till vaginala samlag utifrån en heteronormativ syn på sexualitet (50). I många kvantitativa studier används frågeformulär baserade på instrumentet Female Sexual Function Index (FSFI), som främst fokuserar på sexuella upplevelser i relation till en partner, särskilt vaginalt samlag (37). Detta speglar också den verklighet många av deltagarna i studien beskriver kring vårdens sätt att bemöta frågor om sexuell hälsa tiden efter förlossning; de upplevs bli riktade mot en förväntad heteronormativ linje där vaginala samlag anses ingå.

Deltagarna beskriver att deras kroppar genomgår överväldigande fysiska förändringar efter förlossningen, såsom torra slemhinnor, förändrat utseende och känselbortfall. De berättar att de måste lära känna sin kropp på nytt, vilket kan skapa osäkerhet och rädsla inför att återuppta sexuell aktivitet, särskilt i relation till en partner. De känner sig desorienterade från den heteronormativa linjen när kroppen inte fungerar som förväntat eller som den brukar (48). De beskriver också att deras lust har förändrats, ofta i form av minskad lust, men vissa upplever även en ökad lust redan kort tid efter förlossningen. För några har lusten återuppväckts genom att de också återupptagit sexuell aktivitet. Denna erfarenhet kan kopplas till Bassons modell för sexuell respons (46), där sexuellt välbefinnande och njutning kan utvecklas genom en kombination av emotionell intimitet, yttre faktorer och god relation.

Vidare visar resultatet att komplikationer efter förlossningen, såsom felaktigt bedömda förlossningsskador, tenderar att ha en starkt negativ påverkan på den sexuella hälsan, delvis eftersom det kan skapa en distans till kroppen eller underlivet som något främmande. Ahmed beskriver detta som en form av desorientering, där kroppen avviker från de förväntade linjerna (48). Dessa fysiska faktorer är centrala för sexuell funktion och har varit i fokus för mycket av den forskning som finns om sexuell hälsa tiden efter förlossning (23, 27, 29, 30).

Innan graviditeten upplevde deltagarna ofta sexuell aktivitet som en källa till glädje och en viktig, naturlig del av livet. För några fortsatte sexuell aktivitet att vara en del av vardagen även efter förlossningen. De beskriver hur relationen till partnern har stärkts och hur de tillsammans har omdefinierat intimitet och närhet. För majoriteten har dock synen på sexuell hälsa förändrats. De berättar att de under lång tid efter förlossningen upplever kraftigt nedsatt lust och saknar ork att prioritera sexuell njutning eller aktivitet i en hektisk vardag med småbarn. När de tillfrågas om de sökt stöd för detta framhåller de att de inte ser det som ett problem. Istället uttrycker de en önskan om acceptans för att pausa sexuell aktivitet efter att ha fött barn. De kan snarare ses följa en linje riktad mot föräldraskap där sexuell aktivitet inte ses som nåbart eller eftersträvansvärt (48).

Eftersom sexuell hälsa i litteraturen avgränsas till funktionella kriterier; lust, upphetsning, orgasm och smärtfritt vaginalt samlag (49) beskrivs de förändringar som följer efter barnafödande ofta som ‘sexuell dysfunktion’. Förekomsten av sådan dysfunktion rapporteras vara så hög som 45–83 procent bland kvinnor som fött barn (4, 50). Att använda termen sexuell dysfunktion för att beskriva kvinnors förändrade sexualitet eller sexuella aktivitet efter förlossning riskerar dock att patologisera de vanliga förändringar som sker efter förlossning och som beskrivs i den här rapporten. Att exempelvis tolka minskad lust kort tid efter förlossning som avvikande riskerar att skapa onödig oro och förstärka negativa känslor. Dessutom ses sexuell funktion som frisk endast när den blir synlig eller uttryckt på ett tydligt sätt, vilket gör att den kan mätas (51). Förstått utifrån Ahmed handlar det snarare om att avvika från en heteronormativ linje, än om avvikande sexualitet och sexuell aktivitet (48). Termen ”sexuell dysfunktion” är ofta kopplad till hur en person interagerar med någon annan, särskilt genom vaginala samlag. Det innebär att den kvinnliga kroppen anses vara sexuellt funktionell bara om den är aktiv tillsammans med någon annan, vanligtvis en man, och kan inte existera självständigt. Ett sådant synsätt begränsar förståelsen av sexuell hälsa och identitet, eftersom det minskar kvinnors sexuella autonomi och uttryck till att bara handla om att leva upp till normativa förväntningar (37, 51).

Deltagarna berättar att de har svårt att hantera sin förändrade sexualitet, eftersom sex tidigare varit en stor del av deras liv. Enligt Ahmed (48) handlar orientering om att följa en linje, där linjen representerar samhällets normer för vad som betraktas som ett bra liv – i detta fall vad som anses vara ett förväntat eller normativt sexliv efter förlossningen. I litteraturen fokuseras ofta sexuell funktion och återgång till vaginala samlag som norm, vilket reflekterar ett samhällsideal där kvinnan förväntas vara både en god mor och en sexuell partner (51). Denna press kan skapa en känsla av desorientering och otillräcklighet för nyblivna föräldrar som inte direkt kan eller vill återgå till detta ideal.

I vår analys framkommer hur svårt det kan vara att balansera mellan rollerna som mamma och sexuell partner. Tidigare forskning har visat att traditionella könsroller påverkar hur mödrar ses som omhändertagande och självuppoffrande. Dessa normer kan leda till att kvinnors sexualitet efter förlossningen förminskas eller anses mindre viktig. Samtidigt finns en annan norm som förväntar sig att kvinnor snabbt ska återgå till sitt tidigare sexuella liv, ofta utan att ta hänsyn till de fysiska och känslomässiga förändringar som förlossningen har medfört (49). Den standardiserade eftervårdskontrollen kan till exempel skapa en förväntan om att kvinnor ska vara redo för sex vid en viss tidpunkt, vilket riskerar att osynliggöra individuella upplevelser och behov (52).

Ahmed (48) betonar att när kroppar avviker från normerna – till exempel genom att acceptera en förändrad sexualitet istället för att försöka återgå till det gamla normala – kan det öppna upp för nya sätt att leva. För vissa deltagare i vår studie innebär detta att de börjar utforska nya kroppsliga och sexuella upplevelser, vilket ger dem möjlighet att omdefiniera sin sexualitet och hitta nya sätt att uppleva lust och intimitet, bortom tidigare förväntningar. Denna omorientering kan skapa möjligheter för en mer självvald sexualitet som inte strikt följer samhällets normer. Att omorientera sig kan också vara stärkande, eftersom det ger utrymme för att skapa en starkare känsla av självbestämmande och acceptans i relation till både kroppen och sexualiteten (48).

Deltagare i studien beskriver att de valt att omfamna och acceptera de förändringar som kroppen genomgått. De uttrycker en större vördnad för sin kropp, vilket inte bara underlättar anpassningen utan också kan upplevas som frigörande. Denna acceptans utmanar den normativa bilden av hur en kvinna bör vara efter förlossning och visar på möjligheten att omdefiniera sexuell hälsa.

Samtidigt, som Ahmed (48) framhåller, kan denna omorientering komma med ett pris. För många deltagare innebär förändringar i kroppen och sexualiteten en inre konflikt och ett känslomässigt arbete som ibland kan leda till smärta och sorg. Även om en del finner styrka och frigörelse i att acceptera sin nya sexualitet, upplever andra svårigheter som att hantera förlusten av det de tidigare upplevde som en del av sitt sexuella jag.

Resultatet visar hur sexuell funktion enbart är en del av vad som påverkar den sexuella hälsan tiden efter förlossning. Bland annat framkommer det att deltagarnas upplevelse av graviditet och förlossning har en avgörande betydelse. Detta är resultat som är i linje med tidigare studier som undersökt förlossningsupplevelsens påverkan på sexuell hälsa i större populationer (53, 54). I vårt resultat framkom hur förlossningen tenderade att skapa kroppsliga minnen, vilket påverkade deltagarnas syn på kroppens kapacitet. Att ha klarat av graviditeten och förlossningen innebär i sig en omorientering, där kroppen uppfattas som både kraftfull och vördnadsvärd. Sådana positiva upplevelser har tidigare beskrivits i litteraturen leda till en känsla av stärkt egenmakt, där förlossningen stärker självkänslan och skapar en djupare acceptans för kroppens förändringar. En positiv förlossningsupplevelse kan också göra kvinnor mer redo att möta de krav och utmaningar som följer med föräldraskapet och tiden efter förlossningen (55, 56).

Acceptansen och tilliten till kroppens kapacitet har en positiv påverkan på den sexuella hälsan. Deltagare beskriver till exempel hur de efter förlossningen känner sig mer närvarande i stunden och mer avslappnade i sin kropp vid sexuell aktivitet. Detta bekräftas i tidigare forskning som har visat på en koppling mellan en positiv självbild och lusten att återuppta sexuell aktivitet efter förlossningen (4, 57).

Deltagare med negativa förlossningsupplevelser beskriver istället en känsla av att vara främmande för sin kropp och vara misslyckade. Tidigare forskning bekräftar våra resultat, som visar att sådana upplevelser kan etsa sig fast och leda till en djup misstro mot kroppens förmåga, ofta tillsammans med en känsla av att kroppen har svikit. Detta kan vara ett resultat av att kroppen inte levt upp till de egna förväntningarna (58) eller de ideal som finns i samhället kring kvinnors och mammors roll både i samband med förlossning och tiden efteråt (59).

Deltagarna beskriver en brist på information och samtal om sexuell hälsa, både i sociala sammanhang och i möten med vården. De upplever att vården, som vid den traditionella eftervårdskontrollen, inte är öppen för att diskutera andra ämnen än preventivmedel. Deltagarna nämner att de inte själva skulle ta initiativ till att ta upp frågor om sexuell hälsa med barnmorskan på grund av skam eller rädsla för att inte bli bemötta på det sätt som de önskar. De tycker att det är lättare att söka vård för fysiska problem än för känslomässiga utmaningar som lust eller sexualitet. Vidare framkommer att de önskar att sexuell hälsa diskuteras mer öppet både innan och efter förlossningen. Många undrar vad som är normalt när det gäller sexuell aktivitet, hur de ska hantera minskad lust, om sex kan påverka den fysiska läkningen eller hur de kan balansera sina egna sexuella behov med partnerns. Våra resultat visar att deltagare ofta känner sig ensamma med sina tankar om lust eller bristen på lust till sexuell aktivitet efter förlossning, vilket speglar identifierade brister i eftervården (10, 19, 20).

Den stereotypa syn på sexuell hälsa som uttrycks i möten med vården överensstämmer inte med deltagarnas definition av sexuell hälsa efter förlossning. De uttrycker att de inte upplever det som eftersträvansvärt att återgå till tidigare sexualitet och sexuell aktivitet, utan att det snarare är en individuell och föränderlig process som leder till subjektivt upplevd sexuell hälsa. Många upplever att de blir osynliggjorda eller felbedömda av vården när deras individuella behov inte får utrymme, vilket också beskrivits i tidigare forskning (37). Stöd från vården bör utgå från att sexuell hälsa är en del av den allmänna hälsan och att individuella upplevelser varierar. Det framkommer i studien att det finns en upplevelse av att kvinnors sexuella hälsa är lågt prioriterad i samhället, vilket leder till att deltagare har låga förväntningar på att få stöd. De beskriver att besvär som smärta, förändrad lust och osäkerhet kan bagatelliseras. Ur ett folkhälsoperspektiv är detta problematiskt eftersom sexuell hälsa är en central del av kvinnors allmänna hälsa och välbefinnande (44). När sexuella besvär inte erkänns som legitima vårdbehov riskerar kvinnor att anpassa sig till en norm där sexuell ohälsa efter förlossning ses som en naturlig konsekvens snarare än en fråga om livskvalitet. För att förändra detta krävs en mer öppen dialog i vården och en bredare förståelse av sexuell hälsa som en folkhälsofråga, där kvinnor ges rätt till stöd på samma villkor som vid andra medicinska tillstånd. Sexuell hälsa bör erkännas som en central del av individens välbefinnande, och samtal och insatser bör anpassas därefter (37).

Kvalitativ metod med reflexiv tematisk analys, som använts i den här studien, är särskilt lämpad för att få en djupare förståelse för subjektiva upplevelser och erfarenheter (43). Både styrkor och begränsningar kommer att diskuteras i detta avsnitt.

Valet av urvalsstrategier i rekrytering av deltagare till studien grundades på en strävan att samla så rik och djup information som möjligt (43). En styrka med studien är att deltagarna representerar en bredd vad gäller förlossningsupplevelser, graviditetsutfall, ålder, antal födda barn och födelseland. Att intervjuerna genomfördes digitalt via videosamtal eller telefon möjliggjorde dessutom en geografisk spridning bland deltagarna inom Sverige. Även om digitala intervjuer betraktas som en tillförlitlig metod för datainsamling, bör det dock beaktas att det finns en risk att den personliga kontakten och möjligheten att tolka icke-verbal kommunikation går förlorad när intervjun inte sker fysiskt (60).

I resultatet framkom att andra former av sexuella praktiker utöver vaginala samlag, såsom oralsex och självsex, inte var så framträdande i intervjuerna. En möjlig förklaring till detta är kopplad till sociala tabun. Sexuell hälsa diskuteras fortfarande ofta inom begränsade ramar, särskilt i samband med graviditet och förlossning, där heteronormativt vaginalt samlag tenderar att stå i fokus. Praktiker som oralsex och självsex kan uppfattas som mer privata eller känsliga, vilket kan göra dem svårare att lyfta i en intervjusituation, trots att de är relevanta aspekter av sexuell hälsa (61). I intervjuerna eftersträvades en trygg och öppen miljö där deltagarna uppmuntrades att tala fritt om sina erfarenheter av sexuell hälsa. Trots detta kan det finnas en osäkerhet kring känsliga aspekter av sexuell hälsa, vilket bör beaktas vid tolkning av resultaten.

Det är viktigt att ta hänsyn till att resultatet inte är överförbart till andra grupper eller kontexter än de som undersökts i studien. Rekryteringsstrategierna, som inkluderade både egenanmälan och aktivt tillfrågande, kan ha påverkat vilka perspektiv som framkom i data. Majoriteten av deltagarna anmälde sig själva, vilket kan indikera att dessa personer hade en större vilja och förmåga att reflektera över sin sexuella hälsa. Detta kan i sin tur ha gjort vissa teman mer framträdande än andra.

En metodologisk begränsning i studien är att samtliga deltagare är ciskvinnor, det vill säga personer vars könsidentitet som kvinna överensstämmer med det kön de tilldelades vid födseln. Dessutom hade samtliga deltagare i parrelation en manlig partner, och endast en deltagare var ensamstående. Gruppen ensamstående samt personer med en annan könsidentitet eller sexuell läggning än heterosexuell var svår att nå, vilket begränsar resultatens överförbarhet till dessa grupper av nyblivna föräldrar. Detta är en viktig aspekt att beakta vid analys och tolkning av resultaten, särskilt med tanke på tidigare forskning som visar att cis- och heterosexuella personer generellt har bättre sexuell hälsa än personer med minoritetsidentiteter (62). För att öka förståelsen för den sexuella hälsan hos en bredare grupp av nyblivna föräldrar bör framtida studier särskilt inkludera ensamstående föräldrar samt personer med olika könsidentiteter och sexuella läggningar.

En styrka med den valda analysmetoden är att den möjliggör identifiering av mönster och teman i deltagarnas berättelser på ett djupt plan. Samtidigt ger metoden möjlighet att integrera ett reflexivt förhållningssätt, vilket innebär att vi reflekterar över vår roll och påverkan på analysen. Reflexivitet gör det möjligt att kritiskt granska och omvärdera analysen under processens gång (43). Det är viktigt att notera att de som genomfört analysen har egna erfarenheter av att föda barn, och två personer har erfarenhet av att arbeta som barnmorskor inom eftervården, vilket kan ha bidragit till en viss förförståelse av ämnet. Denna förförståelse hanterades noggrant genom att ständigt reflektera över egna värderingar och ha en öppen hållning till datamaterialet (63). En styrka med studien är att analysprocessen involverade flera perspektiv, där olika förförståelse, perspektiv och professioner (barnmorska, sjuksköterska och etnolog) bidrog, vilket ökar studiens tillförlitlighet (64). Vid intervjuerna reflekterades också över relationen mellan intervjuare och intervjuperson, eftersom detta kan påverka vad personerna väljer att berätta (43). I pilotintervjun var intervjuaren igenkänd av deltagaren, vilket kan ha påverkat dennas berättelse och öppenhet.

Datainsamlingen avslutades när det insamlade materialet, av forskargruppen, bedömdes vara tillräckligt rikt och nyanserat för att på ett meningsfullt sätt besvara studiens frågeställningar. Analysen baserades på datans djup och komplexitet, snarare än att uppnå fullständig mättnad, vilket är i linje med reflexiv tematisk analys (43). Det är dock viktigt att betona att studiens kvalitativa design inte syftar till att skapa resultat som kan generaliseras till en större population.

Denna studie visar att sexuell hälsa förändras mycket efter graviditet och förlossning, och att dessa förändringar är individuella. Det handlar inte om att återgå till tidigare erfarenheter av sexuell hälsa utan om att anpassa sig till en ny livssituation efter graviditeten. Förändringar i kroppen, minskad lust, brist på tid och energi samt förändrad kroppsbild är viktiga faktorer som påverkar den sexuella hälsan. Utmaningar som negativa minnen från förlossningen, förväntningar om att snabbt återuppta sexuella aktiviteter samt brist på tid och sömn kan göra det svårare att uppleva god sexuell hälsa. Positiva förlossningsupplevelser kan vara en viktig källa till stolthet över kroppens kapacitet och ge en ökad acceptans för förändringar, vilket främjar den sexuella hälsan efter förlossning.

Vården upplevs som bristfällig i att stödja kvinnor efter förlossningen när det gäller sexuell hälsa. Fokus ligger ofta på preventivmedelsrådgivning, kroppslig funktion och barnets hälsa, medan kvinnans behov utifrån ett bredare perspektiv på sexuell hälsa inte utforskas. Våra intervjuer visar att kvinnorna ofta uppfattar preventivmedelsrådgivningen som en signal från vården om en förväntad snabb återgång till vaginala samlag – en norm som inte speglar allas verklighet eller behov. I mödrahälsovårdens basprogram ingår preventivmedelsrådgivning som en del av eftervårdsbesöket, men det saknas perspektiv på sexuell hälsa i bredare bemärkelse.

Utifrån studiens resultat har vi identifierat en helhetssyn på sexuell hälsa som ett utvecklingsbehov i hälsofrämjande insatser.

För att främja sexuell hälsa hos personer som fött barn krävs en förändrad syn på sexuell hälsa, där fokus flyttas från ett traditionellt, medicinskt och reproduktionsinriktat perspektiv till ett holistiskt perspektiv som inkluderar njutning, lust, relationer och individuella behov. Detta innebär bland annat att en breddad syn på sexuell hälsa, utöver preventivmedelsrådgivning, bör stärkas inom mödrahälsovården både under graviditet och i eftervården. Vården bör erbjuda individanpassat stöd som utgår från varje persons behov för att uppnå god sexuell hälsa efter förlossning.

Cisperson – En person vars könsidentitet överensstämmer med det kön som registrerades vid födseln.

Heteronorm – En social norm som utgår från att heterosexualitet är det förväntade, och andra sexuella läggningar är avvikande.

Könsidentitet – En persons självupplevda kön.

Normer – Oskrivna regler och förväntningar som styr människors beteende i olika sociala sammanhang. De formas av faktorer som plats, tid och kultur och kan förändras över tid. Vissa normer är nödvändiga för att samhället ska fungera, medan andra kan leda till ojämlik behandling och begränsa individers handlingsutrymme.

Postpartumperiod – Den första tiden efter förlossningen, den fas då kroppen gradvis återhämtar sig. Omfattar vanligtvis de första sex veckorna efter förlossningen.

Preventivmedel – Medel som skyddar mot oönskad graviditet.

Sexuell läggning – En persons mönster av emotionell, romantisk och/eller sexuell attraktion, kategoriserad till exempel som heterosexuell, homosexuell eller bisexuell.

FSFI – Female Sexual Function Index

SRHR – Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

WHO – World Health Organization, Världshälsoorganisationen

1. Starrs AM, Ezeh AC, Barker G, Basu A, Bertrand JT, Blum R, et al. Accelerate progress—sexual and reproductive health and rights for all: report of the Guttmacher–Lancet Commission. The Lancet. 2018;391(10140):2642-92. DOI:https://doi.org/10.1016/S0140-6736(18)30293-9.
2. Folkhälsomyndigheten. Nationell handlingsplan för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige. 2023.
3. Dawson SJ, Vaillancourt-Morel M-P, Pierce M, Rosen NO. Biopsychosocial Predictors of Trajectories of Postpartum Sexual Function in First-Time Mothers. Health psychology. 2020;39(8):700-10. DOI:10.1037/hea0000861.
4. O'Malley D, Higgins A, Begley C, Daly D, Smith V. Prevalence of and risk factors associated with sexual health issues in primiparous women at 6 and 12 months postpartum; a longitudinal prospective cohort study (the MAMMI study). BMC pregnancy and childbirth. 2018;18(1):196. DOI:10.1186/s12884-018-1838-6.
5. Hatzenbuehler ML, Lattanner MR, McKetta S, Pachankis JE. Structural stigma and LGBTQ+ health: a narrative review of quantitative studies. The Lancet Public Health. 2024;9(2):e109-e27. DOI:10.1016/S2468-2667(23)00312-2.
6. Basson R. Human sexual response. Handb Clin Neurol. 2015;130:11-8. DOI:10.1016/b978-0-444-63247-0.00002-x.
7. Rees PM, Fowler CJ, Maas CP. Sexual function in men and women with neurological disorders. Lancet. 2007;369(9560):512-25. DOI:10.1016/s0140-6736(07)60238-4.
8. Lundberg PO. Sexualorganens anatomi och fysiologi. I: Lundberg PO, Löfgren-Mårtenson L, redaktörer. Sexologi. 3. uppl. uppl. Stockholm: Stockholm : Liber; 2010. s. 53-72.
9. Daly D, Higgins A, Hannon S, O’Malley D, Wuytack F, Moran P, et al. Trajectories of Postpartum Recovery: What is Known and Not Known. Clinical Obstetrics and Gynecology. 2022;65(3). https://journals.lww.com/clinicalobgyn/fulltext/2022/09000/trajectories_of_postpartum_recovery__what_is_known.16.aspx.
10. Wojcieszek AM, Bonet M, Portela A, Althabe F, Bahl R, Chowdhary N, et al. WHO recommendations on maternal and newborn care for a positive postnatal experience: strengthening the maternal and newborn care continuum. BMJ global health. 2023;8(SUPPL_2). DOI:10.1136/bmjgh-2022-010992.
11. Romano M, Cacciatore A, Giordano R, La Rosa B. Postpartum period: three distinct but continuous phases. Journal of prenatal medicine. 2010;4(2):22-5.
12. Berens P. Overview of the postpartum period: Normal physiology and routine maternal care. Wolter Kluwer; 2024 [citerad 2025-09-27]. Hämtad från: https://www.uptodate.com/contents/overview-of-the-postpartum-period-normal-physiology-and-routine-maternal-care.
13. Kumarasinghe M, Herath MP, Hills AP, Ahuja KDK. Postpartum versus postnatal period: Do the name and duration matter? PloS one. 2024;19(4):e0300118-e. DOI:10.1371/journal.pone.0300118.
14. Hannon S, Gartland D, Higgins A, Brown SJ, Carroll M, Begley C, et al. Physical health and comorbid anxiety and depression across the first year postpartum in Ireland (MAMMI study): A longitudinal population-based study. J Affect Disord. 2023;328:228-37. DOI:10.1016/j.jad.2023.02.056.
15. Meyling MMG, Frieling ME, Vervoort JPM, Feijen-de Jong EI, Jansen D. Health problems experienced by women during the first year postpartum: A systematic review. Eur J Midwifery. 2023;7:42. DOI:10.18332/ejm/173417.
16. Barimani M, Vikström A, Rosander M, Forslund Frykedal K, Berlin A. Facilitating and inhibiting factors in transition to parenthood – ways in which health professionals can support parents. Scandinavian journal of caring sciences. 2017;31(3):537-46. DOI:10.1111/scs.12367.
17. Leinweber J, Fontein-Kuipers Y, Thomson G, Karlsdottir SI, Nilsson C, Ekström-Bergström A, et al. Developing a woman-centered, inclusive definition of traumatic childbirth experiences: A discussion paper. Birth. 2022;49(4):687-96. DOI:10.1111/birt.12634.
18. von Hinke S, Rice N, Tominey E. Mental health around pregnancy and child development from early childhood to adolescence. Labour Economics. 2022;78:102245. DOI:https://doi.org/10.1016/j.labeco.2022.102245.
19. Sacks E, Langlois ÉV. Postnatal care: increasing coverage, equity, and quality. The Lancet Global Health. 2016;4(7):e442-e3. DOI:https://doi.org/10.1016/S2214-109X(16)30092-4.
20. Socialstyrelsen. Vård efter förlossning. En nationell kartläggning av vården till kvinnor efter förlossning. 2017.
21. Kedfors KS, Hognert H, Milsom I, Molin M, Lindh I. The value of an extended postnatal program for contraceptive use during the first year postpartum. Reproductive, Female and Child Health. 2024;3(1):e78. DOI:https://doi.org/10.1002/rfc2.78.
22. Socialstyrelsen. Förslag till nationell plan 2024: Graviditet, förlossning och tiden efter. 2024.
23. Dahlgren H, Jansson MH, Franzén K, Hiyoshi A, Nilsson K. Sexual function in primiparous women: a prospective study. Int Urogynecol J. 2022;33(6):1567-82. DOI:10.1007/s00192-021-05029-w.
24. Rådestad I, Olsson A, Nissen E, Rubertsson C. Tears in the vagina, perineum, sphincter ani, and rectum and first sexual intercourse after childbirth: a nationwide follow-up. Birth. 2008;35(2):98-106. DOI:10.1111/j.1523-536X.2008.00222.x.
25. Wallwiener S, Müller M, Doster A, Kuon RJ, Plewniok K, Feller S, et al. Sexual activity and sexual dysfunction of women in the perinatal period: a longitudinal study. Arch Gynecol Obstet. 2017;295(4):873-83. DOI:10.1007/s00404-017-4305-0.
26. McDonald E, Woolhouse H, Brown SJ. Sexual pleasure and emotional satisfaction in the first 18 months after childbirth. Midwifery. 2017;55:60-6. DOI:https://doi.org/10.1016/j.midw.2017.09.002.
27. Faisal‐Cury A, Menezes PR, Quayle J, Matijasevich A, Diniz SG. The relationship between mode of delivery and sexual health outcomes after childbirth. Journal of Sexual Medicine. 2015;12(5):1212-20. DOI:https://doi.org/10.1111/jsm.12883.
28. Leeman L, Rogers R, Borders N, Teaf D, Qualls C. The Effect of Perineal Lacerations on Pelvic Floor Function and Anatomy at 6 Months Postpartum in a Prospective Cohort of Nulliparous Women. Birth. 2016;43(4):293-302. DOI:https://doi.org/10.1111/birt.12258.
29. Acele EÖ, Karaçam Z. Sexual problems in women during the first postpartum year and related conditions. Journal of Clinical Nursing. 2012;21(7):929-37. DOI:https://doi.org/10.1111/j.1365-2702.2011.03882.x.
30. Gutzeit O, Levy G, Lowenstein L. Postpartum Female Sexual Function: Risk Factors for Postpartum Sexual Dysfunction. Sexual Medicine. 2019;8(1):8-13. DOI:10.1016/j.esxm.2019.10.005.
31. Molin B, Sand A, Berger A-K, Georgsson S. Raising awareness about chronic pain and dyspareunia among women – a Swedish survey 8 months after childbirth. Scandinavian Journal of Pain. 2020;20(3):565-74. DOI:doi:10.1515/sjpain-2019-0163.
32. Fanshawe AM, De Jonge A, Ginter N, Takács L, Dahlen HG, Swertz MA, et al. The Impact of Mode of Birth, and Episiotomy, on Postpartum Sexual Function in the Medium- and Longer-Term: An Integrative Systematic Review. Int J Environ Res Public Health. 2023;20(7). DOI:10.3390/ijerph20075252.
33. Ramm O, Woo VG, Hung YY, Chen HC, Ritterman Weintraub ML. Risk Factors for the Development of Obstetric Anal Sphincter Injuries in Modern Obstetric Practice. Obstet Gynecol. 2018;131(2):290-6. DOI:10.1097/aog.0000000000002444.
34. Wilson AN, Homer CSE. Third- and fourth-degree tears: A review of the current evidence for prevention and management. Aust N Z J Obstet Gynaecol. 2020;60(2):175-82. DOI:10.1111/ajo.13127.
35. Rasmussen JL, Ringsberg KC. Being involved in an everlasting fight--a life with postnatal faecal incontinence. A qualitative study. Scand J Caring Sci. 2010;24(1):108-15. DOI:10.1111/j.1471-6712.2009.00693.x.
36. Alimi R, Marvi N, Azmoude E, Heidarian Miri H, Zamani M. Sexual function after childbirth: a meta-analysis based on mode of delivery. Women Health. 2023;63(2):83-96. DOI:10.1080/03630242.2022.2158412.
37. Ollivier RA, Aston ML, Price SL. Exploring postpartum sexual health: A feminist poststructural analysis. Health Care for Women International. 2020;41(10):1081-100. DOI:10.1080/07399332.2019.1638923.
38. Rosen R, Brown C, Heiman J, Leiblum S, Meston C, Shabsigh R, et al. The Female Sexual Function Index (FSFI): a multidimensional self-report instrument for the assessment of female sexual function. J Sex Marital Ther. 2000;26(2):191-208. DOI:10.1080/009262300278597.
39. Austria MD, Lynch K, Le T, Walters CB, Atkinson TM, Vickers AJ, et al. Sexual and Gender Minority Persons' Perception of the Female Sexual Function Index. J Sex Med. 2021;18(12):2020-7. DOI:10.1016/j.jsxm.2021.09.012.
40. Sörensdotter R. Vaginalsamlagets självklarhet: Samlagssmärta som ett nyckelbegrepp för hur personal på ungdomsmottagningar begripliggör unga kvinnor med vulvasmärtor. Lambda nordica. 2021;26(1):80. DOI:10.34041/ln.v26.722.
41. DeMaria AL, Delay C, Sundstrom B, Wakefield AL, Avina A, Meier S. Understanding women's postpartum sexual experiences. Cult Health Sex. 2019;21(10):1162-76. DOI:10.1080/13691058.2018.1543802.
42. Finlayson K, Crossland N, Bonet M, Downe S. What matters to women in the postnatal period: A meta-synthesis of qualitative studies. PLoS One. 2020;15(4):e0231415. DOI:10.1371/journal.pone.0231415.
43. Braun V, Clarke V. Thematic analysis : a practical guide. Clarke V, redaktör. Los Angeles: SAGE; 2022.
44. Association WM. World Medical Association Declaration of Helsinki: Ethical Principles for Medical Research Involving Human Participants. JAMA. 2024. DOI:10.1001/jama.2024.21972.
45. Vetenskapsrådet. God forskningssed. Stockholm. 2024.
46. Basson R. The Female Sexual Response: A Different Model. Journal of sex & marital therapy. 2000;26(1):51-65. DOI:10.1080/009262300278641.
47. Engel GL. The need for a new medical model: a challenge for biomedicine. Science. 1977;196(4286):129-36. DOI:10.1126/science.847460.
48. Ahmed S. Queer phenomenology : orientations, objects, others. New York, USA: Duke University Press; 2006.
49. O'Malley D, Higgins A, Smith V. Postpartum sexual health: a principle-based concept analysis. Journal of advanced nursing. 2015;71(10):2247-57. DOI:https://doi.org/10.1111/jan.12692.
50. Cattani L, De Maeyer L, Verbakel JY, Bosteels J, Deprest J. Predictors for sexual dysfunction in the first year postpartum: A systematic review and meta-analysis. BJOG: An International Journal of Obstetrics & Gynaecology. 2022;129(7):1017-28. DOI:https://doi.org/10.1111/1471-0528.16934.
51. Angel K. Commentary on Spurgas's “Interest, Arousal, and Shifting Diagnoses of Female Sexual Dysfunction”. Studies in Gender and Sexuality. 2013;14(3):206-16. DOI:10.1080/15240657.2013.818862.
52. Ollivier R, Aston M, Price S, Sheppard-LeMoine D, Steenbeek A. ‘Feeling Ready’: A Feminist Poststructural Analysis of Postpartum Sexual Health. Qualitative Health Research. 2023;34(3):252-62. DOI:10.1177/10497323231209842.
53. Handelzalts JE, Levy S, Peled Y, Yadid L, Goldzweig G. Mode of delivery, childbirth experience and postpartum sexuality. Arch Gynecol Obstet. 2018;297(4):927-32. DOI:10.1007/s00404-018-4693-9.
54. Hipp LE, Kane Low L, van Anders SM. Exploring women's postpartum sexuality: Social, psychological, relational, and birth‐related contextual factors. Journal of Sexual Medicine. 2012;9(9):2330-41. DOI:https://doi.org/10.1111/j.1743-6109.2012.02804.x.
55. Olza I, Leahy-Warren P, Benyamini Y, Kazmierczak M, Karlsdottir SI, Spyridou A, et al. Women’s psychological experiences of physiological childbirth: a meta-synthesis. BMJ Open. 2018;8(10):e020347. DOI:10.1136/bmjopen-2017-020347.
56. Karlström A, Nystedt A, Hildingsson I. The meaning of a very positive birth experience: focus groups discussions with women. BMC pregnancy and childbirth. 2015;15(1):251. DOI:10.1186/s12884-015-0683-0.
57. Bender SS, Sveinsdóttir E, Fridfinnsdóttir H. “You stop thinking about yourself as a woman”. An interpretive phenomenological study of the meaning of sexuality for Icelandic women during pregnancy and after birth. Midwifery. 2018;62:14-9. DOI:https://doi.org/10.1016/j.midw.2018.03.009.
58. Nilsson C. The delivery room: is it a safe place? A hermeneutic analysis of women's negative birth experiences. Sex Reprod Healthc. 2014;5(4):199-204. DOI:10.1016/j.srhc.2014.09.010.
59. Schneider DA. Birthing Failures: Childbirth as a Female Fault Line. J Perinat Educ. 2018(1):20-31. DOI:10.1891/1058-1243.27.1.20.
60. Saarijärvi M, Bratt EL. When face-to-face interviews are not possible: tips and tricks for video, telephone, online chat, and email interviews in qualitative research. Eur J Cardiovasc Nurs. 2021;20(4):392-6. DOI:10.1093/eurjcn/zvab038.
61. Khalid NN, Jamani NA, Abd Aziz KH, Draman N. The prevalence of sexual dysfunction among postpartum women on the East Coast of Malaysia. J Taibah Univ Med Sci. 2020;15(6):515-21. DOI:10.1016/j.jtumed.2020.08.008.
62. Folkhälsomyndigheten. Hur mår bisexuella? – En kartläggande litteraturöversikt av forskning om livsvillkor, livskvalitet och hälsa bland bisexuella i Norden 2000–2023. 2024.
63. Olmos-Vega FM, Stalmeijer RE, Varpio L, Kahlke R. A practical guide to reflexivity in qualitative research: AMEE Guide No. 149. Med Teach. 2022:1-11. DOI:10.1080/0142159x.2022.2057287.
64. Korstjens I, Moser A. Series: Practical guidance to qualitative research. Part 4: Trustworthiness and publishing. Eur J Gen Pract. 2018;24(1):120-4. DOI:10.1080/13814788.2017.1375092.

Bilaga 1 Semistrukturerad intervjuguide.

Vill du ta del av denna publikations bilaga kan du beställa den via e-post. Ange artikelnummer och publikationens titel. Om utlämnandet av bilagor innebär en avgift kommer du att bli meddelad detta.

info@folkhalsomyndigheten.se