Denna rapport beskriver resultaten från en befolkningsundersökning om hälsa, relationer och sexliv, SRHR 2024. Syftet med undersökningen var att ta fram aktuell kunskap om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) bland personer i Sverige i åldrarna 16–84 år.

Resultaten ska bidra till att identifiera ojämlikheter, ge underlag för beslut på olika samhällsnivåer som kan stärka det hälsofrämjande och förebyggande arbetet, samt följa utvecklingen över tid. Målet är att kunskaperna ska ligga till grund för insatser som främjar SRHR i hela befolkningen och förebygger hiv och sexuellt överförda infektioner (STI).

Sammanlagt svarade 15 838 personer på enkäten, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 26 procent. Resultaten i denna rapport redovisas per juridiskt kön: kvinna och man, och per åldersgrupp.

Undersökningen visar på tydliga skillnader mellan kön och åldersgrupper och fortsatta utmaningar inom de SRHR-områden som ingick i enkäten.

Runt hälften av alla kvinnor och män var mycket eller ganska nöjda med sitt sexliv. Sexuell nöjdhet och betydelsen av sex för välbefinnandet skiljde sig dock åt mellan könen och i olika åldersgrupper. Män var överlag mindre nöjda med sitt sexliv än kvinnor. Samtidigt spelade sex en större roll för mäns välbefinnande i jämförelse med kvinnors, särskilt i äldre åldrar.

Fyra av tio kvinnor mellan 16 och 29 år och nästan hälften av kvinnor i åldersgruppen 30–44 år hade saknat intresse för sex under de senaste 12 månaderna. Bland män var andelen lägre, två av tio i båda åldersgrupperna. Närmare en av tre av kvinnor i åldersgruppen 16–29 år hade känt fysisk smärta vid eller efter sex. De vanligaste sexrelaterade problemen bland män var för tidig orgasm och svårighet att få eller behålla stånd.

Två av fem personer mellan 16 och 29 år hade under det senaste året haft kondomlöst vaginalt samlag med en ny eller tillfällig partner.

Majoriteten av både kvinnor och män uppgav att de kände sig fria att ta initiativ till sex och föreslå något man vill göra under sex, men män rapporterade generellt en lägre grad av sexuell egenmakt än kvinnor. Män, främst äldre, uppgav även i lägre utsträckning än kvinnor att de alltid kunde säga nej till sex och till oönskade praktiker under sex.

Kvinnors utsatthet för sexuella trakasserier och sexuellt våld var omfattande, särskilt bland unga. Kvinnor var i betydligt högre grad än män utsatta för olika typer av sexuellt våld. Nästan en av fyra kvinnor hade utsatts för oönskade sexuella inviter eller blottning, och lika många hade utsatts för oönskad sexuell beröring. Närmare var sjätte kvinna uppgav att de hade blivit utsatta för försök till samlag mot deras vilja, och lika många rapporterade att någon hade haft samlag med dem, eller gjort något sexuellt mot dem, när de befann sig i en utsatt eller hjälplös situation. Endast en av tio kvinnor och män som varit utsatta för någon form av sexuellt våld hade sökt stöd eller hjälp.

Behov av vård och stöd i samband med reproduktiva livshändelser

Trots att reproduktiva livshändelser som missfall, förlossning och klimakteriet påverkade kvinnors fysiska och psykiska hälsa, sökte inte alla som upplevde ett behov den vård och det stöd de behövde. Bland de kvinnor som sökte vård eller stöd var det dessutom en relativt stor andel som inte ansåg sig ha fått adekvat hjälp. Detta framkom till exempel bland kvinnor i åldern 40–44 år som rapporterade symtom relaterade till klimakteriet.

För att främja sexuell och reproduktiv hälsa i befolkningen krävs riktade insatser på nationell, regional och kommunal nivå. Samhällets aktörer bör skapa goda förutsättningar för SRHR i Sverige, tillgodose rätten till kunskap och information och åtgärda strukturella brister i tillgång till stöd och vård.

Det finns ett fortsatt behov av förebyggande åtgärder mot sexuellt våld, med fokus på unga kvinnor som är särskilt utsatta. Undervisningen om sexualitet, samtycke och relationer i skolan bör stärkas, bland annat för att förebygga sexuellt våld, adressera digitaliseringens påverkan på sexuell hälsa, och öka kondomanvändningen bland unga. Stöd för mäns sexuella egenmakt bör främjas, särskilt i äldre åldersgrupper. Dessutom krävs tillgång till adekvat vård och stöd för kvinnors reproduktiva livshändelser, inklusive klimakteriet. Genom samordnade insatser kan en god och mer jämlik sexuell och reproduktiv hälsa uppnås.

This report presents the results of a survey on the health, relationships, and sex lives among the population, SRHR 2024. The aim of the survey was to generate current knowledge about sexual and reproductive health and rights (SRHR) among people in Sweden aged 16–84.

The results serve to help identify inequalities, provide a basis for decision-making at various societal levels to strengthen health-promotion and preventive efforts, and monitor developments over time. The goal is to inform efforts that promote SRHR across the entire population and prevent HIV and sexually transmitted infections (STIs).

A total of 15,838 people responded to the survey, representing a response rate of 26 percent. The results in this report are presented by legal sex (women and men) and by age groups.

The survey highlights clear differences between sex and age groups, as well as ongoing challenges in the SRHR areas covered by the questionnaire.

Around half of all women and men were very or fairly satisfied with their sex lives. However, sexual satisfaction and the importance of sex for well-being differed between genders and across age groups. Men were generally less satisfied with their sex lives than women. At the same time, sex played a greater role in men’s well-being than in women’s, particularly in older age groups.

Four out of ten women aged 16–29 and nearly half of women aged 30–44 had lacked interest in sex during the past 12 months. Among men, the proportion was lower, at two out of ten in both age groups. Nearly one in three women aged 16–29 had experienced physical pain during or after sex. The most common sex-related problems among men were premature ejaculation and difficulty achieving or maintaining an erection.

Two out of five people aged 16–29 had engaged in condomless vaginal sex with a new or casual partner in the past year.

The majority of both women and men felt free to initiate sex and suggest sexual practices. However, men generally reported a lower degree of sexual autonomy than women. Men, especially older men, were also less likely than women to indicate that they could refuse sex and decline unwanted acts during sex.

Women’s exposure to sexual harassment and sexual violence was substantial, particularly among young women. Women were considerably more likely than men to have experienced various forms of sexual violence. Approximately one in four women had been exposed to unwanted sexual advances or indecent exposure, and the same proportion had experienced unwanted sexual touching. Nearly one in six women reported having been subjected to attempts at sexual intercourse against their will, and the same proportion reported that someone had had intercourse with them or committed a sexual act against them when they were in a vulnerable or helpless situation.Only one in ten women and men who had been subjected to any form of sexual violence had sought support or help.

Despite reproductive life events such as miscarriage, childbirth, and menopause affecting women’s physical and mental health, not everyone who experienced a need sought the care and support they required. Among those who sought care or support, a relatively large proportion did not feel they received adequate assistance. For example, this was evident among women aged 40–44 who reported symptoms related to menopause.

To promote sexual and reproductive health in the population, targeted efforts are needed at the national, regional, and local levels. Stakeholders at all levels of society should create conducive conditions for SRHR in Sweden, ensuring the right to knowledge and information, and addressing structural gaps in access to support and care.

Preventive measures against sexual violence remain critical, with a particular focus on young women, who are particularly vulnerable. Sex education in schools, including sexuality, consent, and relationships, should be strengthened to prevent sexual violence, address the impact of digitalization on sexual health, and increase condom use among youth. Support for men’s sexual autonomy should also be promoted, especially in older age groups. Additionally, adequate access to care and support for women’s reproductive health events, including menopause, is essential. Through coordinated efforts, good and more equitable sexual and reproductive health can be promoted.

Folkhälsomyndigheten är ansvarig för nationell samordning och kunskapsuppbyggnad inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige. Denna rapport handlar om befolkningens SRHR och baseras på enkätsvar från "Undersökning om hälsa, relationer och sex" (SRHR 2024), som besvarades av 15 838 deltagare i åldrarna 16–84 år. Syftet med studien var att ta fram kunskap om befolkningens SRHR. Målet är att resultaten ska användas i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet inom SRHR, hiv, och andra sexuellt överförda infektioner (STI).

Den här rapporten riktar sig främst till yrkesverksamma inom SRHR och hiv- och STI-prevention. Det gäller exempelvis personal på ungdomsmottagningar, STI-mottagningar, mottagningar för män, mödrahälsovården, lärare och personal inom elevhälsan. Den riktar sig även till tjänstemän och beslutfattare på nationell, regional och lokal nivå, exempelvis inom skolväsendet, rättsväsendet, socialtjänsten, samt till civilsamhällets organisationer.

Rapporten är framtagen av utredarna Anna Nielsen och Maria Granvik Saminathen under ledning av enhetschef Elin Jacobsson.

Lennie Lindberg

Avdelningschef, Avdelningen för livsvillkor och psykisk hälsa

Folkhälsomyndigheten

Sexuell och reproduktiv hälsa är en grundläggande del av människans hälsa och välbefinnande under hela livet, fysiskt, psykiskt och socialt. Samspelet mellan strukturella, biologiska och individuella faktorer avgör förutsättningarna för den sexuella och reproduktiva hälsan. För att uppnå sexuell och reproduktiv hälsa behöver sexuella och reproduktiva rättigheter utgöra grunden (1). Ojämlikhet i hälsa skapas av att olika grupper i samhället, exempelvis indelat efter kön och socioekonomi, har systematiskt olika livsvillkor och levnadsvanor. För att uppnå en jämlik hälsa måste sådana systematiska skillnader i förutsättningar kompenseras med riktade resurser. Det innebär att grupper med sämre livsvillkor, såsom socioekonomiskt utsatta eller marginaliserade, kan behöva mer anpassade insatser för att nå samma möjligheter till god hälsa som övriga befolkningen (2).

Arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige har integrerat den globala definitionen av SRHR som presenterades av Guttmacher-Lancet-kommissionen 2018:

Det övergripande målet i den nationella SRHR-strategin är en god, jämlik och jämställd sexuell och reproduktiv hälsa i hela den svenska befolkningen (3).

Målet är nedbrutet i fyra delmål som tar avstamp i den internationella definitionen av SRHR:

• Delmål 1. Sexualitet och sexuell hälsa
• Delmål 2. Reproduktion och reproduktiv hälsa
• Delmål 3. Egenmakt, integritet och identitet
• Delmål 4. Jämlika och jämställda relationer

SRHR är ett område som är relevant genom hela livet, från barndom och ungdom till vuxenliv och ålderdom. Människors behov och förutsättningar förändras beroende på ålder, hälsa och sociala sammanhang. Insatser inom SRHR måste därför inkludera och ta hänsyn till behov kopplade till olika livsfaser (4). Detta innefattar bland annat utbildning om sex och relationer inklusive kroppslig integritet och samtycke, tillgänglighet till preventivmedel, säker graviditets- och förlossningsvård, stöd vid fertilitetsfrågor, hjälp vid sexuell dysfunktion, vård vid klimakteriebesvär samt insatser mot sexuellt våld.

Sverige har länge haft ett brett folkhälsoarbete och utvecklat lagstiftning för att främja SRHR (3). Tidigare befolkningsundersökningar och kunskapssammanställningar visar dock att det fortsatt finns flera utmaningar med att nå målet om god och jämlik SRHR för alla (5). I den nationella strategin för SRHR lyfts bland annat behoven av att motverka ojämlikheter i hälsa, förbättra bemötandet i vården samt säkerställa att insatser når grupper med större utsatthet och behov (3). En fråga som är särskilt relevant för det hälsofrämjande arbetet med SRHR är skillnader mellan olika sociodemografiska grupper. Sexuell och reproduktiv hälsa påverkas av flera strukturella faktorer som utbildning, ekonomi, födelseland, könsidentitet och sociala normer (1). Sociala skillnader kan leda till ojämlik tillgång till SRHR-relaterade tjänster. Personer med lägre inkomster, lägre utbildningsnivå eller utländsk bakgrund har ofta sämre sexuell och reproduktiv hälsa och större svårigheter att få den vård och det stöd de behöver. Den nationella SRHR-strategin och handlingsplanen identifierar särskilt utsatta grupper som bör prioriteras i arbetet med att främja SRHR: personer med bristande socioekonomiska förutsättningar, personer med erfarenhet av migration och rasism, personer med funktionsnedsättning, unga och unga vuxna, äldre samt homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och personer med intersexvariation (hbtqi-personer) (3,6) (figur 1).

Figur 1. Prioriterade grupper i arbetet för SRHR.

En viktig utgångspunkt för arbetet med SRHR är den nationella jämställdhetspolitiken vars övergripande mål är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv (7). Delmålet om jämställd hälsa anger SRHR som en viktig beståndsdel, likaså delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Ur ett jämlikhets- och jämställdhetsperspektiv är frågor som rör SRHR således centrala. Möjlighet till kontroll, delaktighet och inflytande är viktiga aspekter både för den allmänna hälsan och den sexuella och reproduktiva hälsan (3, 8). Jämställdhetsaspekter handlar dock inte bara om att konstatera skillnader, utan även om strategier och utvecklingsvägar för hur hälsan kan bli mer jämställt fördelad mellan könen (9). Medan löner, inkomster och arbetsomfattning regelbundet mäts för att bedöma jämställdhet, saknas ofta motsvarande data för det obetalda hushållsarbetet, trots att detta är en central del av jämställdhetsarbetet (7). Skillnader i kvinnors och mäns hälsa, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, är påtagliga och avspeglar sexualitetens, reproduktionens och hälsans olika förutsättningar för kvinnor och män (3, 10).

SRHR ingår i Folkhälsomyndighetens uppdrag att främja en god och jämlik hälsa. Arbetet utgår ifrån den nationella SRHR-strategin och tillhörande handlingsplan (3, 6). Vi ansvarar även för att samordna det nationella förebyggande arbetet mot hiv och sexuellt överförda infektioner (STI), inom ramen för den nationella strategin och handlingsplanen mot hiv, aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner (11, 12). Därtill samordnar vi de hbtqi-strategiska myndigheterna och arbetet för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter.

Att förstå befolkningens sexuella och reproduktiva hälsa är en förutsättning för att utforma, planera och anpassa hälsofrämjande insatser, vård och stödverksamheter, samt åtgärder som förebygger diskriminering och ojämlik behandling. Vår befolkningsundersökning om SRHR bidrar till fördjupad kunskap om hälsoutvecklingen och de strukturella och sociala förutsättningarna för sexuell och reproduktiv hälsa i befolkningen (3). För att säkerställa en god och jämlik SRHR i Sverige behöver vi således kontinuerligt följa upp befolkningens hälsa, erfarenheter och behov (6).

År 2017 genomförde vi en större befolkningsundersökning om SRHR med slumpmässigt urval bland personer 16–84 år (SRHR 2017). Den lade en god kunskapsgrund för det nationella arbetet med SRHR (5). SRHR 2024 är en uppföljande studie som syftar till att följa utvecklingen över tid. För att specifikt belysa ungas situation har vi även undersökt hälsa, relationer och sexliv bland yngre åldersgrupper i separata nationella enkätundersökningar, såsom UngKAB09, UngKAB15 och UngKAB23 (13–15).

Flera av de ämnesområden som ingår i den nationella SRHR-strategin är centrala i olika utredningar och i samhällsdebatter. Den globala metoo-rörelsen, som fick stort genomslag i Sverige under hösten 2017, bidrog till en ökad medvetenhet om sexuella trakasserier och sexuellt våld. Rörelsen har påverkat både samhällsdebatten och det politiska engagemanget för frågor som rör samtycke, sexualundervisning och trygghet i arbetslivet och vården (16). Vidare kan digitaliseringen, förändrade sociala normer och kommunikationsmönster påverka sexuella beteenden och relationsmönster, inte minst bland unga och unga vuxna (17). Detta har lett till anpassningar inom både det hälsofrämjande och förebyggande arbetet och vårdtillgänglighet kopplat till SRHR, till exempel kring digital vård. Inom reproduktiv hälsa har frågor om jämlikhet i förlossningsvården och kunskap om klimakteriet identifierats som prioriterade (18–19). Gällande egenmakt och integritet visar Brottsförebyggande rådet (Brå) att sexuella trakasserier och sexuellt våld fortsatt är utbrett i Sverige, särskilt bland unga kvinnor och hbtqi-personer (20). Sedan föregående SRHRundersökning (SRHR 2017) har området således genomgått förändringar och fortsatt utveckling. Följande lagar, policyer och förändringar inom hälso- och sjukvården är exempel som påverkar arbetet med SRHR:

• Den svenska sexualbrottslagstiftningen kompletterades 2018 med samtyckeslagstiftningen, där sexuella handlingar genomförda utan samtycke uttryckligen betraktas som brott, vilket framgår av 6 kap. 1 § brottsbalken (1962:700) (21). Denna lag har stärkt rättigheterna kopplade till sexuellt självbestämmande och ökat rättsskyddet vid sexuella övergrepp (20).
• Kostnadsfria preventivmedel till unga under 21 år infördes 2017. För personer mellan 21 och 26 år är preventivmedel kraftigt subventionerade (22).
• Utökad sexualundervisning i skolan har stärkts genom revideringar i läroplanen för sexualundervisning, som trädde i kraft 2022, för att förbättra unga människors kunskap om sexuell hälsa och samtycke. Dessutom har ett ökat fokus på samtycke och relationer gradvis implementerats i skolan efter 2018 (23, 24).
• Ett åtgärdsprogram kring mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel ska stärka de forskningsbaserade kunskaperna och evidensbaserade metoderna för att öka träffsäkerheten i insatser kring dessa frågor (25).
• Regeringen antog en handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Den stärker och samordnar det befintliga arbetet och innehåller konkreta åtgärder för 2024–2027 (26).
• Självtestning för STI (såsom klamydia och gonorré) via internetbaserad provtagning har successivt integrerats i den svenska hälso- och sjukvården och utgör idag en etablerad del av det offentliga vårdutbudet (27).
• Sedan 2017 har personer med hög risk för hiv haft tillgång till preexpositionsprofylax (PrEP) mot hiv. Epidemiologiska analyser visar att antalet hivfall bland män som har sex med män (MSM) i Sverige, där smittan skett inom landet, har minskat sedan PrEP infördes (11).
• År 2015 påbörjades en satsning på förlossningsvården och kvinnors hälsa som syftar till att hälso- och sjukvården ska utvecklas och anpassas till flickors och kvinnors vårdbehov (28).
• Insatser har inletts med syfte att förbättra bemötandet och stärka uppföljningen gällande vård av personer med könsdysfori (29).

Syftet med undersökningen SRHR 2024 var att ta fram kunskap om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bland Sveriges befolkning i åldrarna 16–84 år. Målet är att resultaten ska användas till följande:

• Stärka det kunskapsbaserade arbetet inom SRHR inklusive förebyggande insatser mot hiv och sexuellt överförda infektioner
• Följa utvecklingen över tid och identifiera ojämlikheter i SRHR
• Ge underlag för beslut på nationell, regional och kommunal nivå
• Bidra till att ge bättre förutsättningar för att insatser inom folkhälsoarbetet utformas med befolkningens behov i åtanke
• Förbättra det hälsofrämjande arbetet med SRHR inom hälso- och sjukvården.

Enkätundersökningen SRHR 2024 riktades till individer i åldrarna 16–84 år i Sverige. Undersökningen har en tvärsnittsdesign, vilket innebär att data samlas in vid ett tillfälle och ger en ögonblicksbild av det som studeras vid just den tidpunkten.

Enkätformuläret bestod av 46 numrerade frågor med tillhörande delfrågor vilket totalt genererade 92 frågor (bilaga 1). Enkäten innehöll även ett antal filterfrågor, vilket innebar att deltagarna inte behövde svara på frågor som inte var relevanta för dem. Enkätformuläret innehöll frågor inom följande områden:

• allmän hälsa, psykisk och sexuell hälsa
• sexuell praktik, onani, sexualitet och samtycke
• sexuella aktiviteter via internet
• diskriminering, utsatthet för olika typer av förtryck, hot och våld
• preventivmedelsanvändning, graviditet och förlossning, missfall, erfarenhet av klimakteriesymtom
• fördelning av hushållsarbete och inkomst
• relationsstatus, könsidentitet, sexuell läggning, transerfarenhet, intersexvariation, funktionsnedsättning.

Enkäten togs fram av Folkhälsomyndigheten, i samverkan med Statistikmyndigheten SCB. Samråd kring enkätfrågor genomfördes med Socialstyrelsen, Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK), forskare inom sexuell och reproduktiv hälsa och civilsamhällets organisationer såsom Läkare i Världen, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL), Unizon, Män för jämställdhet (MÄN) och Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF).

I framtagandet av enkäten för SRHR 2024 användes befolkningsstudien SRHR 2017 som utgångspunkt. Vi lade till nya frågor för att möta behovet av indikatorer för uppföljning som identifierats i handlingsplanen för SRHR (6). Vissa frågor omformulerades eller togs bort eftersom de antingen inte längre var relevanta eller för att begränsa enkätens omfattning.

Enkäten granskades av SCB:s mättekniska experter för att minska risken för mätfel. Dessutom genomfördes kognitiva intervjuer (med personer i åldrarna 33–69 år) för att utvärdera och optimera frågor, svarsalternativ, instruktioner samt medföljande material såsom informationsbrev.

Populationen utgjordes av personer i åldrarna 16–84 år som var folkbokförda i Sverige. SCB konstruerade urvalsramen och drog ett stratifierat obundet slumpmässigt urval om 60 000 personer. Urvalsramen stratifierades på juridiskt kön, ålder och region. Stratifieringsvariablerna baserades på följande indelningar: fyra åldersgrupper, 16–29, 30–44, 45–64 och 65–84 år, två juridiska kön: kvinna och man, och sju geografiska regioner i Sverige, vilket resulterade i 56 strata. Totalt exkluderades 96 personer innan datainsamlingen på grund av att de emigrerat eller avlidit, vilket gav ett slutligt urval om 59 904 individer. För varje person i urvalet beräknades en designvikt. Denna vikt motsvarar hur många personer i hela populationen som har samma egenskaper (ålder, juridiskt kön och region) som personen i fråga. Designvikten användes sedan, tillsammans med kalibreringsvikter (se avsnittet om kalibreringsviktning), för att justera resultaten från urvalet så att de bättre speglade hur det ser ut i hela populationen.

SCB genomförde datainsamlingen, inklusive sammankoppling av enkätdata med registerdata om bland annat ålder, kön, inrikes- eller utrikesfödd, födelseland, civilstånd, antal barn, utbildning, inkomst och region. Insamlingen pågick mellan den 8 oktober 2024 och den 31 januari 2025. Undersökningen genomfördes som en kombinerad webb- och pappersenkät i totalt fem utskick. Varje utskick innehöll ett följebrev med information om undersökningens syfte, frivillig medverkan samt hur vi hanterar, bevarar och använder svaren. Inloggning till webbenkäten skedde via e-legitimation, eller med det användarnamn och lösenord som tillhandahölls i följebrevet. Av de svarande valde 74,9 procent (11 872 personer) att besvara enkäten digitalt.

Enkäten besvarades av 15 838 personer (8 372 kvinnor och 7 466 män), vilket ger en svarsfrekvens på 26,4 procent. Undersökningens genomförande och metod beskrivs i den tekniska rapporten från SCB (bilaga 2).

Bortfallet består både av objektsbortfall, som innebär att enkäten inte har besvarats alls, och av partiellt bortfall, som innebär att vissa frågor i enkäten inte har besvarats. Objektsbortfallet uppgick till 44 066 personer. Det partiella bortfallet var generellt mindre än 0,5 procent per fråga.

SCB genomförde en bortfallsanalys som visade att fler personer i de äldre åldersgrupperna (45–64 år och 65–84 år) svarade på enkäten jämfört med personer i de yngre åldersgrupperna (16–29 år och 30–44 år) (bilaga 3). Vidare svarade personer med juridiskt kön kvinna, personer födda i Sverige och personer med högre utbildningsnivå i högre utsträckning. Analysen visade även att personer som är ogifta svarade i lägre utsträckning än övriga, samt att personer med barn under sex år i hushållet svarade i lägre utsträckning än de med äldre barn eller utan barn.

För att minska effekterna av ett skevt bortfall har vi genomfört en justering, eller kalibrering, av designvikterna, så att den svarande gruppen bättre motsvarar befolkningens sammansättning. Kalibreringsvikterna baserades på följande registervariabler: kön i kombination med ålder, inrikes- eller utrikes född, civilstånd i kombination med förekomst av barn under 6 år, utbildningsnivå och region. Kalibreringsvikterna användes tillsammans med designvikterna för att justera skevhet i bortfall och viktade upp enkätsvar så att de motsvarar populationen i stort. Kalibreringen kan dock ej kompensera för eventuella systematiska skillnader mellan de som svarat och de som ej svarat på enkäten. 

Den här rapporten presenterar deskriptiv statistik. Inga statistiska signifikanstester har genomförts. Alla resultat har tagits fram med hjälp av kalibreringsvikter. I rapporten använder vi medelvärde som anger den genomsnittliga nivån i ett datamaterial och som beräknas genom att summan av observationerna divideras med antalet observationer. Median visar det mellersta värdet av observationerna och påverkas inte av extremvärden. Standardavvikelse (SD) beskriver spridningen i materialet, det vill säga hur mycket observationerna i genomsnitt avviker från medelvärdet. Konfidensintervallet (KI) anger det intervall inom vilket det sanna populationsmedelvärdet med given sannolikhet förväntas ligga.

Resultaten presenteras i fyra avsnitt baserade på de fyra delmålen i den nationella SRHR strategin:

1. sexuell hälsa
2. reproduktiv hälsa
3. egenmakt, integritet och identitet
4. jämlika relationer.

Resultaten presenteras utifrån de juridiska könen kvinna och man. Det innebär att personer med annan könsidentitet än det juridiskt registrerade könet ändå benämns som kvinnor eller män. Resultaten redovisas även utifrån fyra olika åldersgrupper: 16–29 år, 30–44 år, 45–64 år och 65–84 år. För frågor som rör preventivmetoder redovisas svar från kvinnor i åldrarna 16–49 år, uppdelat på fyra olika åldersgrupper: 16–19 år, 20–29 år, 30–39 år, 40–49 år. För frågor som rör klimakteriet redovisas svar från kvinnor i åldrarna 40–60 år, uppdelat på tre olika åldersgrupper: 40–44, 45–49, 50–60 år.

Alla som bjöds in att delta i undersökningen fick ett följebrev med information om varför uppgifterna samlades in, vem som var personuppgiftsansvarig och hur de insamlade uppgifterna skulle användas. Följebrevet innehöll även information omatt enkätdata skulle sammanföras med registerdata samt att respondenterna när som helst kunde avbryta sitt deltagande. Genom att besvara enkäten samtyckte respondenterna till att delta i studien. Insamlade data bestod av känsliga personuppgifter. Därför behandlades data utifrån regler i EU:s dataskyddsförordning (30) och utifrån lagen (31) och förordningen (32) om officiell statistik. All data genomgick avidentifiering och röjandekontroll. Endast personer som har genomgått sekretesskontroll hanterade data. I datafilen ersattes personnummer med undersökningsenhetsnummer (löpnummer). Nyckeln förvarades av SCB. I följebrevet och i enkätens slut fanns kontaktuppgifter till Folkhälsomyndigheten, samt kontaktuppgifter till stöd- och vårdverksamheter för frågor som uppkom i samband med att enkäten besvarades.

Tabell 1–5 visar kalibrerade andelar (%) och konfidensintervall (95 procent) för åldersfördelning och olika bakgrundsvariabler uppdelat på juridiskt kön (kvinnor 49,5 procent och män 50,5 procent).

De flesta kvinnor och män hade en könsidentitet som stämde överens med det juridiska kön som de tilldelats vid födseln (96,8 procent för kvinnor och 95,2 procent för män). Bland både kvinnor och män uppgav 0,8 procent att de är eller har varit transperson. Andelen med transerfarenhet var något högre bland män. Totalt uppgav 0,5 procent att de hade en intersexvariation (tabell 2). Bland både kvinnor och män uppgav en majoritet (87,6 procent) heterosexuell läggning, med en något högre andel bland män (tabell 3). Bisexualitet var den näst vanligaste sexuella läggningen (3,5 procent), följt av homosexuell läggning (1,8 procent). Dock fanns skillnader mellan könen. En relativt stor andel uppgav dock att de inte ville kategorisera sig (4,0 procent) eller att de var osäkra gällande sin sexuella läggning (1,9 procent) (tabell 3).

De kalibrerade andelarna visar att en majoritet av kvinnor och män som deltog i undersökningen var födda i Sverige (77,1 procent). Av dessa hade två tredjedelar (67,4 procent) två inrikes födda föräldrar, medan resterande hade en (2,7 procent) eller två föräldrar (7,0 procent) som var födda utanför Sverige. Andelen deltagare som var födda utanför Sverige uppgick till 22,9 procent efter kalibrering (tabell 4). Vidare visar de kalibrerade andelarna att en stor andel svarande (58,1 procent) bodde i områden med goda ekonomiska förutsättningar (områdestyp 4) (tabell 5). Totalt uppgav 11,4 procent av kvinnorna (KI 10,6–12,2) och procent 9,5 av männen (KI 8,8–10,4) att de hade en funktionsnedsättning. För oviktade andelar se bilaga 4.

• Kvinnor var generellt sett mer nöjda med sexlivet än män i motsvarande åldrar.
• Sex uppfattades som viktigare för det allmänna välbefinnandet bland män än bland kvinnor i alla åldersgrupper.
• Pornografikonsumtionen var högre bland män än bland kvinnor i alla åldersgrupper. De flesta kvinnor och män upplevde inte att deras pornografikonsumtion påverkade sexlivet, men unga män (16–29 år) rapporterade oftare en negativ påverkan än alla andra åldersgrupper, både bland kvinnor och män.
• Mer än två av fem kvinnor i åldersgrupperna 16–29 år, 30–44 år och 45–64 år uppgav att de hade saknat intresse för sex, med högst förekomst i åldersgruppen 30–44 år.
• Bland män var de vanligaste sexrelaterade problemen att få orgasm snabbare än önskat, med högst förekomst (en av tre) i åldersgrupperna 16–29 år och 30–44 år samt svårighet att få eller behålla stånd (en av fyra män).
• Kondomlöst vaginalt samlag var vanligast bland unga (16–29 år), där två av fem haft kondomlöst sex med en ny eller tillfällig partner.

Sexuell hälsa är en viktig del av individens välbefinnande och livskvalitet. I detta avsnitt behandlas olika aspekter av sexuell hälsa, bland annat ålder vid sexuell debut, frekvens av fysiskt sex med annan person, digitalt sex, onani, nöjdhet med sexlivet samt upplevda sexrelaterade problem som kan påverka både fysisk och psykisk hälsa.

Resultaten visar att medelåldern för sexuell debut i Sverige var 17,2 år för befolkningen som helhet. Det fanns dock vissa skillnader mellan könen. Män hade i genomsnitt sin sexuella debut något senare (medelålder 17,5 år; SD 0,07) än kvinnor (medelålder 16,9 år; SD 0,06).

Medianåldern för sexuell debut var 16,0–17,0 år för alla åldersgrupper. Det innebär att hälften av alla svarande hade sin debut vid eller före den åldern, medan den andra hälften hade den senare.

Fysiskt sex definierades i enkäten som sex (vaginal-, anal-, oral- eller smeksex) med en annan person. De som uppgav att de hade erfarenhet av fysiskt sex fick besvara frågan om frekvensen av fysiskt sex under de senaste 12 månaderna. Resultaten visar att kvinnor och män hade en successivt minskande frekvens av fysiskt sex med stigande ålder. Andelen som inte haft sex under det senaste året ökade med åldern för båda könen, framför allt bland kvinnor.

Figur 2. Fysiskt sex med en annan person under de senaste 12 månaderna. Kvinnor (%).

Bland kvinnor var frekvensen av fysiskt sex som högst i åldersgruppen 16–29 år, där 26,5 procent hade sex ”flera gånger i veckan eller mer”. Andelen som ”inte haft sex” under det senaste året ökade markant med åldern, från 5,7 procent i åldersgruppen 16–29 år till 44,9 procent bland kvinnor mellan 65 och 84 år (figur 2).

Figur 3. Fysiskt sex med en annan person under de senaste 12 månaderna. Män (%).

Bland män var frekvensen av fysiskt sex också som högst i åldersgruppen 16–29 år, där 24,9 procent hade sex ”flera gånger i veckan eller mer”. Liksom bland kvinnor ökade andelen män som ”inte haft sex” under det senaste året med åldern, från 13,9 procent i åldersgruppen 16–29 år till 30,9 procent bland män mellan 65 och 84 år (figur 3).

Digitalt sex med någon annan definierades i enkäten som sexuella handlingar som delas med någon genom samtal, bilder, chattar eller liknande. Fenomenet har ökat med den digitala utvecklingen och kan ha både positiva och negativa effekter på sexuell hälsa, beroende på faktorer såsom samtycke och sex mot ersättning (33).

Resultaten visar att endast en låg andel av kvinnor och män hade digitalt sex regelbundet och att frekvensen av digitalt sex minskade med stigande ålder för båda könen. Endast 0,9 procent uppgav att de hade haft digitalt sex ”flera gånger i veckan eller mer”, och 1,4 procent rapporterade att de hade haft det ”någon gång i veckan” under det senaste året.

Majoriteten av kvinnor hade inte haft digitalt sex alls under det senaste året (90,8 procent), och andelen minskade med stigande ålder. Bland unga kvinnor (16–29 år) uppgav 21,2 procent att de hade haft digitalt sex minst en gång under det senaste året. I den äldsta åldersgruppen (65–84 år) var digitalt sex dock väldigt ovanligt (1,5 procent).

Även bland män var digitalt sex relativt ovanligt, där majoriteten inte haft det under det senaste året (87,1 procent) och andelen minskade med stigande ålder. Bland unga män (16–29 år) uppgav 22,2 procent att de hade haft digitalt sex minst en gång under det senaste året. I den äldsta åldersgruppen (65–84 år) var det 6,8 procent som rapporterade att de haft digitalt sex under det senaste året.

Resultaten visar att onani, eller självsex, var vanligast bland yngre åldersgrupper, med en högre rapporterad frekvens bland män än bland kvinnor.

Figur 4. Onani när de varit själva under de senaste 12 månaderna. Kvinnor (%).

Bland kvinnor var onani vanligast i åldersgruppen 16–29 år, där 13,7 procent onanerade ”flera gånger i veckan eller mer” och 22,8 procent ”någon gång i veckan”. Andelen minskade med åldern, och i den äldsta åldersgruppen (65–84 år) hade 57,9 procent av kvinnor inte onanerat alls under det senaste året, jämfört med 20,5 procent som inte alls hade onanerat bland kvinnor i den yngsta åldersgruppen (16–29 år) (figur 4).

Figur 5. Onani när de varit själva under de senaste 12 månaderna. Män (%).

Bland män var onani betydligt vanligare än bland kvinnor oavsett ålder. I åldersgruppen 16–29 år onanerade 43,2 procent ”flera gånger i veckan eller mer”. Frekvensen minskade med åldern, men även i den äldsta åldersgruppen (65–84 år) onanerade 5,2 procent ”flera gånger i veckan eller mer” och 12,9 procent ”någon gång i veckan”. Andelen som inte hade onanerat alls under det senaste året ökade med åldern, från 11,5 procent bland unga män (16–29 år) till 42,0 procent bland män mellan 65 och 84 år (figur 5).

Frågan om nöjdhet med sexlivet ställdes till alla respondenter. Resultaten visar att nöjdheten med sexlivet varierade med ålder och kön och med något olika mönster för män jämfört med kvinnor.

Figur 6. Nöjdhet med sexlivet. Kvinnor (%).

Kvinnor mellan 16–29 och 30–44 år var generellt sett något mer nöjda med sexlivet än män i respektive åldrar, men fler kvinnor än män angav ”vet inte/inte aktuellt”, särskilt i den äldsta åldersgruppen (65–84 år), där51,2 procent av kvinnornavalde detta svarsalternativ (jämfört med 27,2 procent av männen) (figur 6 och figur 7).

För kvinnor var nöjdheten som högst i åldersgruppen 30–44 år, där 20,6 procent var ”mycket nöjda” och 41,5 procent ”ganska nöjda”. Även bland män i åldersgruppen 30–44 år var andelen ”ganska nöjd” som högst (37,3 procent), men andelen ”mycket nöjda” var lägre (16,0 procent) än för kvinnor (figur 6).

Figur 7. Nöjdhet med sexlivet. Män (%).

Andelen som uppgav ”inte alls nöjda” ökade med åldern för båda könen, men var genomgående högre bland män. I den äldsta åldersgruppen (65–84 år) var 17,8 procent av männen ”inte alls nöjda”, jämfört med 6,2 procent av kvinnorna i samma åldersgrupp. Samtidigt ökade andelen som svarade ”vet inte/inte aktuellt” med åldern, särskilt för kvinnor (figur 6 och figur 7).

Frågan om betydelsen av sex för det allmänna välbefinnandet ställdes till alla respondenter. I linje med resultaten för nöjdhet med sexlivet varierade betydelsen av sex för det allmänna välbefinnandet med ålder och kön. Sex uppfattades generellt sett som viktigare bland män än bland kvinnor, med en högre andel män som svarade ”mycket viktigt” eller ”ganska viktigt” i alla åldersgrupper.

Figur 8. Betydelsen av sex för det allmänna välbefinnandet. Kvinnor (%).

Bland kvinnor minskade betydelsen av sex för välbefinnandet med stigande ålder. Betydelsen av sex var som högst i åldersgruppen 30–44 år, där 17,5 procent av kvinnor uppfattade sex som ”mycket viktigt” och 44,2 procent angav att sex var ”ganska viktigt”. I den äldsta åldersgruppen (65–84 år) svarade 25,5 procent av kvinnor att sex ”inte alls” var viktigt, och även andelen som svarade ”vet inte” (20,2 procent) var högst i den äldsta åldersgruppen (65–84 år) (figur 8).

Figur 9. Betydelsen av sex för det allmänna välbefinnandet. Män (%).

Bland mänvar sex generellt sett viktigare för välbefinnandet än för kvinnor i alla åldersgrupper. Betydelsen var som högst mellan 30 och 64 år, där majoriteten upplevde sex som ”mycket viktigt” eller ”ganska viktigt” för att må bra. Även i den äldsta åldersgruppen upplevde en större andel män än kvinnor sex som viktigt. Bland män mellan 65 och 84 år angav 15,8 procent att sex var ”mycket viktigt”, och 38,8 procent svarade ”ganska viktigt”. Den största osäkerheten om betydelsen av sex för välbefinnandet (svarsalternativet ”vet inte”) fanns bland unga män mellan 16 och 29 år (18,4 procent) (figur 9).

Sexrelaterade problem kan påverka den sexuella hälsan inklusive välbefinnande, relationer och livskvalitet. Både kvinnor och män kan uppleva olika typer av svårigheter, såsom nedsatt sexuell lust, svårigheter att nå orgasm, fysiskt obehag eller smärta vid sex, samt andra besvär som kan ha både fysiska och psykosociala orsaker. Dessa problem varierar ofta med ålder, kön och livssituation och kan påverkas av faktorer som hormonella förändringar, sjukdom, stress, relationers dynamik och samhälleliga normer (34).

De som uppgav att de hade erfarenhet av fysiskt sex fick besvara frågan om de hade upplevt några sexrelaterade problem under de senaste 12 månaderna. Resultaten visar att sexrelaterade problem varierade mellan kvinnor i olika åldersgrupper (tabell 6).

”Saknat intresse för sex” var det vanligaste problemet bland kvinnor överlag, med högst andel i åldersgruppen 30–44 år (48,0 procent) följt av kvinnor mellan 16–29 år (40,3 procent). Även ”saknat njutning under sex” var relativt vanligt, särskilt bland yngre kvinnor (27,1 procent i åldersgruppen 16–29 år), medan andelen minskar med stigande ålder (tabell 6).

”Känt fysisk smärta vid sex eller efter sex” rapporterades av 29,5 procent av kvinnor mellan 16 och 29 år och 13,7 procent av kvinnor i åldersgruppen 30–44 år. Andelen i de två äldsta åldersgrupperna var lägre (8,5 procent respektive 4,2 procent) (tabell 6).

”Tagit lång tid att nå orgasm trots upphetsning” rapporterades i högre grad bland yngre kvinnor, där 33,9 procent i åldern 16–29 år uppgav att det tagit lång tid att nå orgasm trots upphetsning. Även här minskade andelen med stigande ålder (tabell 6).

”Besvärande torr slida vid sex” var ett problem som ökade med åldern, med högst andel bland kvinnor i åldern 45–64 år (25,7 procent) (tabell 6).

Även bland män varierade sexrelaterade problem med åldern. Ett av de vanligaste problemen överlag var att ”få orgasm snabbare än önskat”, med högst andel i åldersgruppen 30–44 år (33,9 procent), följt av gruppen 16–29 år (30,7 procent). Andelen minskade sedan med stigande ålder (tabell 7).

”Svårigheter att få eller behålla stånd” var det mest framträdande problemet bland äldre män, där andelen ökade med åldern, från 20,2 procent i åldersgruppen 16–29 år till 35,9 procent bland män mellan 65 och 84 år (tabell 7).

”Saknat intresse för sex” under de senaste 12 månaderna var relativt vanligt bland män i åldrarna 16–29 år (20,6 procent) och 30–44 år (20,8 procent). Däremot var andelen lägre bland äldre män, där endast 9,3 procent av svarande mellan 65 och 84 år rapporterade detta problem.

”Saknat njutning under sex” var något mindre vanligt och minskade också med åldern, från 11,8 procent bland 16–29-åringar till 2,1 procent bland män mellan 65 och 84 år (tabell 7).

”Fysisk smärta vid sex eller efter sex” var relativt ovanligt bland män i alla åldersgrupper, med andelar från 0,5 procent till 8,8 procent. Detta problem minskade med åldern (tabell 7).

Tidigare undersökningar har visat att pornografikonsumtionen är utbredd i Sverige, särskilt bland unga män, medan användningen var mindre frekvent bland unga kvinnor (35). Den digitala utvecklingen har ökat tillgången till pornografi (36). I Sverige regleras pornografi genom lagstiftning som förbjuder produktion, spridning och konsumtion av barnpornografi och våldsam pornografi (21). Forskning visar att pornografikonsumtion kan ha både positiva och negativa effekter på sexuell och psykisk hälsa, beroende på faktorer såsom samtycke och användningens kontext. Pornografi kan bidra till sexuell utforskning och tillfredsställelse, men också medföra risker som problematisk användning eller orealistiska förväntningar på sex (37–39).

Figur 10. Andel kvinnor och män per åldersgrupp som konsumerat pornografi under de senaste 12 månaderna (%).

Resultaten visar att en betydligt större andel män (63,4 procent) än kvinnor (23,8 procent) hade konsumerat pornografi under de senaste 12 månaderna och att andelen sjönk med stigande ålder. Frekvens av pornografikonsumtion skiljde sig mellan könen och mellan åldersgrupperna. Bland kvinnor var pornografikonsumtion och frekvens av pornografikonsumtion lägre än bland män i alla åldersgrupper (figur 10).

Figur 11. Frekvens av pornografikonsumtion under de senaste 12 månaderna. Kvinnor (%).

Bland kvinnor i alla åldersgrupper var det vanligast att man inte hade tittat på pornografi under de senaste 12 månaderna (observera att kategorin ”inte konsumerat” inte inkluderats i figur 11). Bland kvinnor i åldersgruppen 16–29 år var det ovanligt att ha konsumerat pornografi ”flera gånger i veckan eller oftare” (2,9 procent). Däremot hade 7,0 procent konsumerat pornografi ”någon gång i veckan” och 17,2 procent ”någon gång i månaden”. Frekvensen av pornografikonsumtion bland kvinnor minskade med åldern (figur 11).

Figur 12. Frekvens av pornografikonsumtion under de senaste 12 månaderna. Män (%).

Bland män i åldersgruppen 16–29 år hade 30,2 procent konsumerat pornografi ”flera gånger i veckan eller oftare”. Även bland män minskade frekvensen av pornografikonsumtion med åldern, men jämfört med kvinnor konsumerade även män över 44 år pornografi relativt regelbundet. Exempelvis uppgav 18,9 procent av männen att de konsumerade pornografi ”någon gång i månaden”, jämfört med 3,1 procent bland kvinnor i samma åldersgrupp. Bland män varierade andelen som rapporterade att de inte hade konsumerat pornografi de senaste 12 månaderna mellan åldersgrupperna (observera att kategorin ”inte konsumerat” inte inkluderats i figur 12). Bland män i åldersgruppen 65–84 år var det vanligast att inte ha konsumerat pornografi (68,5 procent) (figur 12).

Uppfattningen om ens egen pornografikonsumtion hade någon påverkan på sexlivet varierade mellan åldersgrupper och kön bland de svarande som uppgav att de konsumerat pornografi under de senaste 12 månaderna. Bland kvinnor var det vanligare att rapportera positiv påverkan av pornografikonsumtion på sexlivet, medan män i snitt rapporterade negativ påverkan i högre utsträckning.

Figur 13. Andel kvinnor som upplevde positiv/negativ/ingen påverkan av egen pornografikonsumtion på sexlivet (%).

Bland kvinnor var det vanligast att pornografikonsumtionen inte påverkade sexlivet, med högst andel i åldern 30 –44 år (72,7 procent). Andelen som upplevde en ”positiv” påverkan ökade med åldern, från 10,3 procent i åldern 16–29 år till 40,0 procent bland kvinnor mellan 65 och 84 år (färre än 30 svarande). En ”negativ” påverkan var ovanlig bland kvinnor, med högst andel i den yngsta gruppen (4,7 procent), och nästan obefintlig bland äldre kvinnor, där pornografikonsumtionen generellt var låg. Kvinnor i den yngsta åldersgruppen (16–29 år) svarade i högst utsträckning ”vet inte” (17,9 procent) (figur 13).

Figur 14. Andel män som upplevde positiv/negativ/ingen påverkan av egen pornografikonsumtion på sexlivet (%).

Även bland män var det vanligast att pornografikonsumtionen inte påverkade sexlivet, med högst andel i åldern 45–64 år (66,1 procent). Andelen som upplevde en i huvudsak ”positiv” påverkan ökade med åldern, från 6,4 procent i åldern 16–29 år till 24,6 procent bland män mellan 65 och 84 år. En ”negativ” påverkan var vanligast bland yngre män, med 16,9 procent i åldern 16–29 år och andelen minskade med stigande ålder. Liksom bland kvinnor var andelen som angav ”vet inte” som störst i den yngsta åldersgruppen (27,8 procent) och minskade med åldern (figur 14).

Smittskyddslagen (2004:168) (40) reglerar bland annat sexuellt överförbara infektioner i Sverige, med fokus på att förhindra spridning genom bland annat testning och smittspårning. Provtagning och behandling för vissa STI är kostnadsfri, och såväl behandlande läkare som laboratorier är skyldiga att rapportera vissa STI (gonorré, hepatit B och C, hiv, klamydia, mpox och syfilis) till de regionala smittskyddsenheterna och till Folkhälsomyndigheten. Herpes och kondylom (könsvårtor) innefattas inte av smittskyddslagen men räknas till de vanligaste STI:erna. Provtagning för herpes sker inte rutinmässigt utan utförs på medicinsk indikation, det vill säga vid misstanke om herpesinfektion. Diagnostisering av kondylom sker framför allt kliniskt, därav inkluderas inte kondylom i resultaten för provtagning av STI nedan.

Resultaten visar att andelen kvinnor och män som hade testat sig för STI de senaste 12 månaderna varierade beroende på ålder och typ av infektion.

Figur 15. Andel kvinnor som testat sig för STI under de senaste 12 månaderna (%).

Bland unga kvinnor i åldern 16–29 år var klamydia den vanligaste STI att testa sig för (25,7 procent), följt av gonorré (13,7 procent). Andra STI som hiv, syfilis, hepatit B och C, och herpes hade lägre testningsfrekvens överlag, men visade liknande mönster, med högst testfrekvens bland unga kvinnor jämfört med äldre åldersgrupper (figur 15). I den äldsta åldersgruppen (65–84 år) varierade testningen för olika STI mellan 0–0,2 procent. Denna åldersgrupp visas inte i figur 15.

Figur 16. Andel män som testat sig för STI under de senaste 12 månaderna (%).

Bland unga män i åldern 16–29 år var klamydia den vanligaste STI att testa sig för (12,1 procent), följt av gonorré (6,1 procent), men med lägre frekvens än hos unga kvinnor. Liksom bland kvinnor var testning för andra STI som hiv, syfilis, hepatit och herpes mer frekvent bland unga män (16–29 år) än bland män i äldre åldersgrupper (figur 16). I den äldsta åldersgruppen (65–84 år) varierade testningen för olika STI mellan 0–0,5 procent. Denna åldersgrupp visas inte i figur 16.

Andel personer som rapporterade att de någon gång hade diagnostiserats med en STI skiljde sig åt både mellan könen och mellan olika åldersgrupper. Klamydia var den vanligaste infektionen för både kvinnor och män, medan gonorré, kondylom och herpes varierade i förekomst beroende på ålder och kön. Hiv, syfilis och mpox hade låg förekomst överlag.

Figur 17. Självrapporterad diagnos av STI bland kvinnor. Fördelning per infektion (%).

Kvinnor i åldersgruppen 30–44 år hade den högsta förekomsten av klamydia (20,5 procent), vilket var högre än för män i samma ålder (13,9 procent). Få bland de yngre kvinnorna hade fått diagnosen gonorré, medan en större andel av kvinnor i åldersgruppen 65–84 rapporterade att de någon gång hade haft gonorré (7,1 procent). Kondylom var något vanligare bland kvinnor än bland män, till exempel i åldersgruppen 45–64 år, där 8,8 procent av kvinnorna uppgav att de någon gång hade fått diagnosen jämfört med 6,6 procent av männen. Även herpes visade på könsskillnader, där kvinnor generellt rapporterade högre förekomst än män. Särskilt tydligt var detta i åldersgruppen 30–44 år, där 7,3 procent av kvinnorna någon gång hade fått diagnosen, jämfört med 2,8 procent av männen. Hiv, syfilis och mpox var mycket ovanliga diagnoser bland kvinnor i alla åldersgrupper (figur 17 och figur 18).

Figur 18. Självrapporterad diagnos av STI bland män. Fördelning per infektion (%).

En högre andel av männen i den äldsta åldersgruppen (65–84 år) angav att de någon gång hade fått diagnosen gonorré (8,5 procent) jämfört med yngre män. En mycket låg andel män i alla åldersgrupper rapporterade att de blivit diagnostiserade med hiv, syfilis eller mpox, men förekomsten av dessa diagnoser var något vanligare bland män än bland kvinnor (figur 17 och figur 18).

Enligt resultaten fanns det tydliga skillnader mellan åldersgrupper när det gällde samlag utan kondom med en ny eller tillfällig partner under de senaste 12 månaderna.

Figur 19. Andel kvinnor som haft samlag utan kondom med ny eller tillfällig partner under de senaste 12 månaderna (%).

Bland kvinnor var kondomlöst vaginalt samlag med en ny eller tillfällig partner vanligast i den yngsta åldersgruppen 16–29 år (42,7 procent), medan bara 5,6 procent bland de äldsta (65–84 år) rapporterade att de hade haft oskyddat vaginalt samlag med en ny eller tillfällig partner. Kondomlöst analt samlag med en ny eller tillfällig partner var betydligt mindre vanligt bland kvinnor överlag med 4,1 procent i åldern 16–29 och nästan obefintligt (0,3 procent) bland kvinnor mellan 65 och 84 år (figur 19).

Figur 20. Andel män som haft samlag utan kondom med ny eller tillfällig partner under de senaste 12 månaderna (%).

För män var mönstret liknande när det gällde vaginalt samlag med ny eller tillfällig partner, med högst andel i åldern 16–29 år (37,3 procent), men något lägre än bland kvinnor i samma ålder. Män i den äldsta gruppen angav dock i högre grad än kvinnor mellan 65 och 84 år att de haft oskyddat vaginalt samlag (10,1 procent). Oskyddat analt samlag med ny eller tillfällig partner var något vanligare bland män än bland kvinnor i alla åldersgrupper. I den yngsta gruppen (16–29 år) uppgick andelen till 6,0 procent, medan den minskade till 0,9 procent bland de äldsta (65–84 år) (figur 20).

• En majoritet av sexuellt aktiva kvinnor mellan 16 och 49 år hade använt någon form av preventivmetod under det senaste året.
• Sju av tio kvinnor rapporterade inga bestående negativa konsekvenser av förlossningen för den sexuella lusten, eller det fysiska eller psykiska välbefinnandet.
• Strax över hälften av kvinnorna med bestående negativa hälsokonsekvenser efter förlossningen hade sökt vård. Av dem upplevde sex av tio att de fått adekvat stöd.
• Nära en av fyra kvinnor i åldrarna 16–84 år hade fått missfall. En av tre av dessa kvinnor hade erbjudits stöd eller vård.
• Sex av tio kvinnor (40–60 år) rapporterade klimakteriebesvär under det senaste året. Bland dem som sökt vård upplevde mindre än hälften av kvinnor i åldrarna 40–44 år att de fått hjälp med sina besvär.

Reproduktiv hälsa är ett centralt område inom folkhälsoarbetet, både globalt och i Sverige. Det avser fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande i frågor som rör det reproduktiva systemet och dess funktioner, inklusive möjligheten att fatta informerade beslut om reproduktion. Reproduktiva rättigheter grundar sig på alla individers mänskliga rättigheter och rätten att fatta beslut om reproduktion fritt från diskriminering, tvång eller våld (1). I detta kapitel presenteras undersökningens resultat rörande reproduktiv hälsa och rättigheter, såsom preventivmetoder, graviditet, förlossning, missfall och abort, samt tillgång till stöd och vård i samband med reproduktiva livshändelser.

Möjligheten att förebygga eller planera en graviditet är en central aspekt av reproduktiv hälsa. Det finns olika metoder för att förebygga oönskade graviditeter, som kan delas in i hormonella metoder och icke-hormonella metoder (41). Hormonella metoder inkluderar ppiller, p-stav, p-plåster och hormonspiral. Bland de icke-hormonella alternativen återfinns kopparspiral, barriärmetoder (kondom och pessar), sterilisering, samt avbrutet samlag och p-dator eller p-applikationer.

Vidare kan preventivmedel delas in i långtidsverkande reversibla metoder (LARC) där p-stav, hormonspiral och kopparspiral ingår, och korttidsverkande reversibla metoder (SARC) där p-piller, pplåster, p-ring och p-spruta ingår. LARC ger det bästa skyddet mot oönskade graviditeter, medan barriärmetoder och avbrutet samlag eller p-dator och p-applikationer erbjuder ett lägre skydd (41).

Resultaten visar att en majoritet av kvinnor i åldrarna 16–49 år hade använt någon form av preventivmetod under de senaste 12 månaderna (figur 21). (figur 21).

Figur 21. Andel kvinnor i åldrarna 16–49 år som varit sexuellt aktiva under de senaste 12 månaderna och som använt någon preventivmetod under de senaste 12 månaderna (%).

De vanligaste preventivmetoderna för kvinnor var SARC, hormonspiral eller p-stav och kondom. Resultaten visar också att avbrutet samlag var relativt vanligt (figur 22).

Figur 22. Andel kvinnor i åldrarna 16–49 år som varit sexuellt aktiva under de senaste 12 månaderna och som använt olika preventivmetoder (flera svar möjliga) (%).

Uppdelat på LARC och SARC visar resultaten att kvinnor i de yngsta åldersgrupperna (16–19 år och 20–29 år) använde SARC i större utsträckning än LARC. I de två äldre åldersgrupperna var förhållandena omvända (figur 23).

Figur 23. Andel kvinnor i åldrarna 16–49 år som varit sexuellt aktiva med en partner under de senaste 12 månaderna och som använt LARC och SARC (%).

Den vanligaste preventivmetoden för män var kondom. I den äldsta åldersgruppen var dock sterilisering lika vanligt som kondom (5,1 procent för kondom och 5,2 procent för sterilisering). I åldersgrupperna 16–29 år och 30–44 år var avbrutet samlag den näst vanligaste preventivmetoden. Figur 24 visar andelen män i olika åldersgrupper som använde olika preventivmetoder. Observera att de metoder som visas i figur 24 inte inkluderar en eventuell partners preventivmedel utan endast visar de metoder som männen själva förfogade över.

Figur 24. Andel män i åldrarna 16–84 år som varit sexuellt aktiva med en partner under de senaste 12 månaderna och som använt olika preventivmetoder (flera svar möjliga) (%).

Sverige har ett välutvecklat system för mödrahälsovård, förlossningsvård och abort. Vården är till stor del kostnadsfri, med fokus på självbestämmande och rätt till vård på lika villkor (19). Under de senaste åren har nationella satsningar genomförts för förbättrad uppföljning och tillgång till eftervård inom förlossningsvården. Samtidigt finns skillnader i erfarenheter av och tillgång till vård, både mellan olika grupper i befolkningen och mellan olika geografiska regioner (42). Lägre utbildningsnivå, lägre inkomster och utomeuropeisk bakgrund är faktorer som kan minska benägenheten att söka vård för frågor relaterade till graviditet och förlossning (43).

Resultaten från enkätundersökningen visar att närmare tre av fyra kvinnor i åldrarna 16–84 år hade varit gravida (73,2 procent) och cirka två av tre kvinnor (66,3 procent) hade fött barn. I åldersgruppen 16–29 år rapporterade 8,9 procent av kvinnorna att de fött barn, medan motsvarande andelar för de äldre åldersgrupperna var 69,1 procent (30–44 år); 86,4 procent (45–64 år) och 87,2 procent (64–85 år).

Totalt uppgav 17,0 procent av kvinnorna som fött barn att förlossningen hade påverkat deras sexuella lust i negativ riktning, medan 14,9 procent uppgav att de inte visste om förlossningen påverkat lusten. Bestående negativa konsekvenser för den sexuella lusten rapporterades främst bland kvinnor i åldrarna 16–29 år (33,9 procent) och 30–44 år (30,1 procent). En majoritet av kvinnorna (68,1 procent) uppgav dock att de inte upplevt några bestående negativa konsekvenser av förlossningen för deras sexuella lust. Denna andel ökade med stigande ålder (figur 25).

Figur 25. Andel kvinnor som fött barn som upplevde bestående negativ påverkan av förlossning på den sexuella lusten (%).

I genomsnitt uppgav 14,8 procent av kvinnorna som fött barn att förlossningen hade inneburit bestående negativa konsekvenser för den fysiska hälsan, medan 10,6 procent uppgav negativa konsekvenser för den psykiska hälsan. Högst andel kvinnor som uppgav negativa fysiska och psykiska konsekvenser av förlossningen återfanns i åldersgruppen 30–44 år. Fler än var fjärde kvinna (27,1 procent) uppgav bestående negativa konsekvenser för den fysiska hälsan, medan cirka en av fem (22,3 procent) uppgav bestående negativa konsekvenser för den psykiska hälsan i åldersgruppen 30–44 år. Resultaten visar dock att närmare sju av tio kvinnor som fött barn inte tyckte att deras förlossning eller förlossningar hade gett några bestående negativa fysiska eller psykiska konsekvenser (68,4 procent). Denna andel ökade med stigande ålder (figur 26).

Figur 26: Andel kvinnor som upplevde bestående negativa fysiska eller psykiska konsekvenser av sin förlossning (%).

Resultaten visar att strax över hälften av kvinnorna (53,2 procent) som upplevde bestående negativa konsekvenser för den fysiska, sexuella eller psykiska hälsan hade sökt stöd eller hjälp inom hälso- och sjukvården. Andelen som hade sökt vård varierade mellan åldersgrupperna. I den yngsta åldersgruppen hade två av tre (68,6 procent) sökt vård, medan andelen minskade med stigande ålder (figur 27).

Figur 27. Andel kvinnor som upplevde bestående sexuella, fysiska och/eller psykiska konsekvenser av förlossningen som sökt stöd eller hjälp från hälso- och sjukvården (%).

Resultaten visar att en majoritet av de kvinnor som sökt vård för negativa konsekvenser för sin fysiska eller psykiska hälsa efter förlossningen upplevde att de blev hjälpa av hälso- och sjukvården (64,3 procent) (figur 28).

Figur 28. Andel kvinnor som sökt stöd eller hjälp för negativa konsekvenser av en förlossning som upplevde att de fick hjälp med sina besvär (%).

Missfall är vanligt förekommande och uppskattas drabba 10–15 procent av alla kliniskt bekräftade graviditeter (44). Även om ett missfall oftast hanteras medicinskt inom primärvård eller gynekologisk specialistvård, kan vården vara svårnavigerad vid behov av stöd eller vård efter missfall (43). Enligt en översiktsstudie som täcker internationell forskning efterfrågar många kvinnor bättre bemötande, mer information, möjlighet till uppföljning och psykosocialt stöd efter missfall (45).

Resultaten visar att närmare en av fyra kvinnor någon gång i livet fått missfall (23,8 procent). I den yngsta åldersgruppen rapporterade 4,6 procent att minst en graviditet slutat i missfall. Andelen ökade med stigande ålder, men minskade igen i den äldsta åldersgruppen (figur 29). I genomsnitt hade varje kvinna (16–84 år) som rapporterade missfall fått 1,5 missfall (standardavvikelse 0,03 och median 1).

Figur 29. Andel kvinnor som någon gång fått missfall (%).

Bland de kvinnor som fått missfall uppgav 34,7 procent att de blivit erbjudna stöd eller vård i samband med missfallet, medan 7,8 procent uppgav att de inte visste om så var fallet. Bland kvinnor i åldersgruppen 30–44 år hade störst andel kvinnor erbjudits stöd eller vård (40,0 procent) (figur 30). Det saknas dock information om hur stor andel av de kvinnor som blivit erbjudna stöd eller vård i samband med missfall som aktivt sökt vård, och hur stor andel som redan hade kontakt med vården, till exempel via mödrahälsovården.

Figur 30. Andel kvinnor som blev erbjudna stöd eller vård i samband med missfall (%).

Bland de kvinnor som inte hade blivit erbjudna stöd eller vård i samband med missfall uppgav närmare två av fem (37,4 procent) att de önskade att de hade blivit det, medan närmare en av tre (29,2 procent) uppgav att de inte visste om de hade önskat stöd eller vård. Framför allt hade kvinnor i åldersgruppen 16–29 år önskat stöd eller vård (52,7 procent, färre än 30 svarande). För åldersgruppen 30–44 år var motsvarande andel 47,3 procent (figur 31).

Figur 31. Andel kvinnor som inte fått stöd eller vård, som önskade att de blivit erbjudna stöd eller vård i samband med missfall (%).

Sverige har en stark abortlagstiftning, med fri abort till och med graviditetsvecka 18 och möjlighet till senare abort efter särskild prövning (46). Vården är kostnadsfri och ska vara tillgänglig i hela landet. Trots detta visar både forskning och myndighetsrapporter att vissa grupper, särskilt unga och personer med migrationsbakgrund, ofta upplever en bristande tillgång till information, tillgänglighet och bemötande vid behov av abort. Dessutom finns det regionala skillnader i tillgången till abortvård (47, 48). Under 2024 rapporterades drygt 18 aborter per 1 000 kvinnor i åldrarna 15–44 år, varav 97 procent var medicinska aborter, som delvis kan hanteras i hemmet, och 65 procent skedde före graviditetsvecka 7 (49).

Resultaten från enkätundersökningen visar att en av fyra kvinnor någon gång i livet hade gjort abort (24,9 procent). Andel kvinnor som gjort abort varierade i de olika åldersgrupperna (figur 32).

Figur 32: Andel kvinnor som gjort abort uppdelat på åldersgrupp (%).

En övervägande majoritet uppgav att det var ”väldigt lätt” (50,2) eller ”lätt” (36,6) att få tid för abort. Inga större variationer förekom i de olika åldersgrupperna (figur 33).

Figur 33. Kvinnors uppfattning om tillgängligheten till abortvård: Andel kvinnor som gjort abort som värderade att det var lätt eller svårt att få tid för abort (%).

Klimakteriet är en naturlig fas i kvinnans liv när äggstockarnas hormonproduktion avtar och menstruationen upphör. Processen pågår vanligtvis under flera år, med en genomsnittlig ålder för sista menstruationen på 51,5 år, men variationer förekommer (50). Symtom på klimakteriet innefattar svettningar, värmevallningar, torra slemhinnor, humörförändringar eller sömnstörningar. Det finns väldokumenterad evidens för att hormonbehandling effektivt lindrar symtom på östrogenbrist. Behandlingen ska utvärderas kontinuerligt och anpassas utifrån individuella behov och risker. Primärvården har en central roll i att identifiera och behandla klimakteriesymtom (51).

Resultaten från den här undersökningen visar att fler än hälften av kvinnorna i åldrarna 40–60 år (60,3 procent) hade upplevt symtom relaterat till klimakteriet under de senaste 12 månaderna. En av tio kvinnor (10,4 procent) uppgav att de inte visste om de haft klimakteriesymtom. Andel kvinnor som upplevt symtom ökade med åldern (figur 34).

Figur 34. Andel kvinnor i åldrarna 40–60 år som upplevt symtom relaterat till klimakteriet (%).

Av de kvinnor som upplevt klimakteriesymtom hade 42,7 procent haft behov av att söka stöd eller hjälp. Andelen ökade med stigande ålder (figur 35).

Figur 35. Andel kvinnor i åldrarna 40–60 år som upplevt symtom relaterat till klimakteriet under de senaste 12 månaderna och som haft behov av att söka stöd eller hjälp (%).

Av de kvinnor som uppgav att de haft behov av att söka vård för klimakteriesymtom uppgav i genomsnitt 81,3 procent att de sökt stöd eller hjälp, och i genomsnitt 71,4 procent av dessa fick hjälp för det de sökte för. Dock finns skillnader mellan de olika åldersgrupperna. I den yngsta åldersgruppen (40-44 år) fick färre än hälften (46,0 procent) stöd eller hjälp för sina klimakteriesymtom (figur 36).

Figur 36. Andel kvinnor i åldrarna 40–60 år som sökt stöd eller hjälp för symtom relaterade till klimakteriet och som upplevde att de fått hjälp med sina besvär (%).

• En lägre andel män än kvinnor kände sig oftast eller alltid fria att ta initiativ till sex. Män rapporterade också i lägre utsträckning än kvinnoratt de kunde föreslå något de vill göra under sex.
• En lägre andel män än kvinnor uppgav att de alltid kunde säga nej när de inte ville ha sex.
• Utsatthet för sexuella trakasserier var betydligt vanligare bland kvinnor än bland män. Närmare hälften av kvinnorna i åldersgruppen 16–29 år uppgav att de utsatts för digitala sexuella trakasserier, till exempel bilder, filmer eller text med oönskat sexuellt innehåll.
• En av fem kvinnor i åldrarna 16–29 år och 30–44 år uppgav att någon försökt ha samlag med dem mot deras vilja.
• En av fyra kvinnor i åldersgruppen 16–29 år och en av fem kvinnor i åldersgruppen 30–44 år uppgav att någon haft samlag med dem, eller gjort något sexuellt med dem, när de befann sig i en utsatt eller hjälplös situation.

Att själv bestämma över sin kropp och sexualitet är en grundläggande mänsklig rättighet och en förutsättning för både god sexuell hälsa och allmänt välbefinnande. Frivillighet och samtycke är centrala principer som stärker både den sexuella hälsan och människors självkänsla. Sociala normer och stereotyper kring kön, genus och sexualitet påverkar hur individer upplever sin egen och andras sexualitet. Dessa normer kan skapa förenklade och begränsande föreställningar om kvinnors och mäns sexualitet, vilka i sin tur kan hindra upplevelsen av sexuell autonomi (3, 6, 52).

Sexuell egenmakt handlar om att ha kontroll över sin egen sexualitet och de strukturella förutsättningar som påverkar den. Det inkluderar att kunna kommunicera öppet om sina önskemål, säga ja och nej och diskutera preferenser eller utmaningar med en partner. Forskning visar att god sexuell kommunikation är starkt kopplad till både sexuell nöjdhet och tillfredsställelse i intima relationer (53).

Frågorna om sexuell autonomi, egenmakt och samtycke besvarades av de respondenter som uppgav att de någon gång hade haft fysiskt sex med en annan person. Resultaten visar att en majoritet av både kvinnor och män, ”oftast eller alltid”, kände sig fria att ta initiativ till sex (70,5 procent för kvinnor och 59,4 procent för män). Resultaten varierade dock utifrån åldersgrupp. För kvinnor sjönk andelen som kände sig fria att ta initiativ till sex med stigande ålder och den lägsta andelen återfanns bland kvinnor 65–84 år (49,9 procent) (figur 37). Motsvarande andel bland män 65–84 år var något högre (54,4 procent) (figur 38). Kvinnor i åldersgruppen 30–44 år hade högst andel (79,7 procent) som uppgav att de ”oftast eller alltid” kände sig fria att ta initiativ till sex. Motsvarande andel för män i samma åldersgrupp var 60,4 procent (figur 37 och figur 38).

Figur 37. Andel kvinnor som uppgav att de känner sig fria att ta initiativ till sex (%).

Figur 38. Andel män som uppgav att de känner sig fria att ta initiativ till sex (%).

Ett liknande mönster framkom i frågan om huruvida man kunde föreslå något man vill göra under sex med en partner. Fler kvinnor än män uppgav att de ”oftast eller alltid” kunde göra det (61,1 procent för kvinnor och 48,4 procent för män). För både kvinnor och män sjönk denna andel med ökande ålder. I alla åldersgrupper var det dock vanligare att kvinnor ”oftast eller alltid” kunde föreslå något de vill göra under sex i jämförelse med män (figur 39 och figur 40).

Figur 39. Andel kvinnor som uppgav att de känner sig fria att föreslå något de vill göra under sex med en sexpartner (%).

Figur 40. Andel män som uppgav att de känner sig fria att föreslå något de vill göra under sex med en sexpartner (%).

En lägre andel män än kvinnor uppgav att de ”alltid” kan säga nej om de inte vill ha sex (76,6 procent för kvinnor och 66,9 procent för män). Dock fanns skillnader mellan åldersgrupperna. Bland män i den äldsta åldersgruppen uppgav strax över hälften (51,3 procent) att de ”alltid” kan säga nej till sex. Motsvarande andel för kvinnor i den äldsta åldersgruppen var 76,1 procent. Även i den näst äldsta åldersgruppen förekom tydliga skillnader mellan kvinnor och män: 79,0 procent av kvinnorna och 65,6 procent av männen uppgav att de ”alltid” kan säga nej till sex. I den yngsta åldersgruppen (16–29 år) var det en något högre andel män (75,9 procent) än kvinnor (72,6 procent) som rapporterade att de ”alltid” kunde säga nej (figur 41 och figur 42).

Figur 41. Andel kvinnor som uppgav att de kan säga nej om de inte vill ha sex (%).

Figur 42. Andel män som uppgav att de kan säga nej om de inte vill ha sex (%).

En tydlig majoritet bland både män och kvinnor uppgav att de kan ”alltid” kan säga nej om en sexpartner vill göra något som de inte vill (82,3 procent för kvinnor och 73,4 procent för män). I den yngsta åldersgruppen var det en något lägre andel kvinnor (71,1 procent) än män (77,5 procent) som uppgav att de ”alltid” kan säga nej. Omvända förhållanden gällde för kvinnor och män i den äldsta åldersgruppen, där en högre andel kvinnor (85,7 procent) än män (54,3 procent) uppgav att de ”alltid” kan säga nej om en sexpartner vill göra något som de inte vill (figur 43 och figur 44).

Figur 43. Andel kvinnor som uppgav att de kan säga nej om en sexpartner vill göra något som de inte vill (%).

Figur 44. Andel män som uppgav att de kan säga nej om en sexpartner vill göra något som de inte vill (%).

Sex mot ersättning innebär att sexuella handlingar utbyts mot någon form av ersättning. Ersättningen kan till exempel bestå av pengar, kläder, presenter, alkohol, droger eller sovplats. Gruppen som tar emot ersättning för sex i Sverige är heterogen, men en betydande andel består av personer med utländsk bakgrund eller som tillhör andra särskilt utsatta grupper. Detta medför utmaningar för exempelvis kommuner, regioner och civilsamhälle att etablera kontakt och erbjuda effektiva stödinsatser (54).

I Sverige är det sedan 1999 förbjudet att köpa sex, men det är inte straffbart att ta emot ersättning för sexuella tjänster (55). Forskning visar att personer som säljer sex löper en förhöjd risk att utsättas för fysiskt och sexuellt våld, och att sex mot ersättning globalt är kopplat till en högre förekomst av hiv och STI (56, 57). En bidragande orsak är strukturella faktorer, såsom osäker uppehållsstatus, som särskilt drabbar personer med migrationsbakgrund och därmed förstärker dessa risker (56).

Resultaten från den här undersökningen visar att 4,5 procent av män gett någon annan pengar, presenter eller annan ersättning i utbyte mot någon typ av sexuell tjänst, antingen fysisk, digital, eller både och. Bland kvinnor uppgav 0,1 procent att de har gett ersättning för fysiskt sex, jämfört med 2,8 procent bland män. Totalt uppgav 2,2 procent av männen att de hade gett ersättning i utbyte mot digitala sexuella tjänster. Bland kvinnor var motsvarande andel under 0,1 procent.

Bland män fanns en viss variation mellan åldersgrupperna. Att ha gett ersättning i utbyte mot digitala sexuella tjänster var vanligast i den yngsta åldersgruppen (4,0 procent) och minst vanligt i den äldsta åldersgruppen (0,5 procent). Att ha gett ersättning i utbyte mot fysiska sexuella tjänster var vanligast i åldersgruppen 30–44 år (3,4 procent) och minst vanligt i åldersgruppen 16–29 år (1,8 procent) (figur 45).

Figur 45. Andel män som gett ersättning i utbyte mot fysiska eller digitala sexuella tjänster (%).

Resultaten visar att få kvinnor och män hade tagit emot pengar, presenter eller tjänster i utbyte mot fysiska och digitala sexuella tjänster. Bland kvinnor uppgav totalt 98,9 procent att de aldrig hade tagit emot ersättning i utbyte mot fysiskt sex. Motsvarande andel för män var 99,0 procent. En liknande andel hade aldrig tagit emot ersättning i utbyte mot digitala sexuella tjänster (99,2 procent för kvinnor och 99,4 procent för män). Bland kvinnor fanns den största andelen som tagit emot ersättning i den yngsta åldersgruppen. Detta gällde både fysiska och digitala sexuella tjänster (2,5 procent för fysiska och 3,1 procent för digitala tjänster). Även bland män fanns de flesta personer som hade tagit emot ersättning i utbyte mot sexuella tjänster i den yngsta åldersgruppen (2,1 procent för fysiska och 1,4 procent för digitala tjänster) (figur 46 och figur 47).

Figur 46. Andel kvinnor som tagit emot ersättning i utbyte mot fysiska eller digitala sexuella tjänster (%).

Figur 47. Andel män som tagit emot ersättning i utbyte mot fysiska eller digitala sexuella tjänster (%).

Sexuellt våld är ett utbrett samhällsproblem som drabbar människor i alla åldrar och samhällsgrupper, med stora negativa konsekvenser för den fysiska, sexuella, reproduktiva och psykiska hälsan (1). Det sexuella våldet omfattar handlingar utan samtycke, såsom sexuella trakasserier, oönskad beröring, verbala sexuella kränkningar, våldtäkt och övergrepp via digitala medier. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) avser sexuellt våld ”varje sexuell handling, försök till sexuell handling, oönskade sexuella kommentarer eller närmanden, eller handlingar som syftar till att exploatera eller på annat sätt riktas mot en persons sexualitet genom tvång, oavsett relation till den som utsätter eller var det sker, inklusive, men inte begränsat till, hemmet och arbetsplatsen” (58). Internationella studier och kartläggningar visar på en hög prevalens av sexuellt våld (59, 60). Globalt uppskattas att omkring en tredjedel av alla flickor och kvinnor utsätts för sexuellt våld någon gång under sin livstid (59). Konsekvenserna kan innefatta fysiska skador, psykiska hälsoproblem såsom depression, ångest, posttraumatiskt stressyndrom, suicidtankar och självskadebeteende, samt ökad risk för oönskad graviditet, hiv och STI (61–64).

Resultaten visar att kvinnor i betydligt högre utsträckning än män var utsatta för sexuella trakasserier såsom oönskade inviter och blottning (22,7 procent bland kvinnorna och 4,3 procent bland männen). Bland de kvinnor som utsatts var det vanligast att detta hänt vid upprepade tillfällen (14,0 procent). Andelen utsatta kvinnor i de olika åldersgrupperna var relativt lika (över 20 procent) förutom i den äldsta, där 11,0 procent uppgav erfarenhet av sexuella trakasserier. Samma mönster återfanns hos männen. Bland de yngsta männen rapporterade 6,1 procent att de varit utsatta för sexuella trakasserier, medan motsvarande andel för män i den äldsta åldersgruppen var 1,3 procent (figur 48).

Figur 48. Andel kvinnor och män som blivit utsatta för sexuella trakasserier vid ett eller flera tillfällen, exempelvis oönskade sexuella inviter, eller att någon har blottat sig för dem (%).

Resultaten för frågan om oönskad sexuell beröring uppvisade liknande mönster. Det var betydligt vanligare att kvinnor rapporterade att de hade utsatts för oönskade kyssar, smekningar eller att någon gjort något sexuellt mot dem mot deras vilja i jämförelse med män (24,3 procent för kvinnor och 6,3 procent för män). Bland både kvinnor och män var detta vanligare i de yngre åldersgrupperna. En av tre av kvinnor i åldersgrupperna 16–29 (35,5 procent) och 30–44 (33,2 procent) hade varit utsatta vid ett eller flera tillfällen. I de två äldre åldersgrupperna sjönk andelen som uppgav att de varit utsatta för oönskad sexuell beröring bland både kvinnor och män (figur 49).

Figur 49. Andel kvinnor och män som blivit utsatta för att någon kysst eller smekt dem eller att någon gjort något sexuellt mot dem eller fått dem att röra vid någons kropp på ett sexuellt sätt mot deras vilja (%).

Resultaten visade att kvinnor i högre utsträckning än män hade blivit utsatta för digitala sexuella trakasserier via sms, mejl eller chatt med oönskade sexuella inviter i form av bilder, filmer eller text med sexuellt innehåll (21,3 procent för kvinnor och 5,3 procent för män). En majoritet av de kvinnor och män som rapporterade utsatthet för digitala sexuella trakasserier uppgav att det hänt vid fler än ett tillfälle (15,3 procent för kvinnor och 3,2 procent för män). I de olika åldersgrupperna fanns stora skillnader mellan kvinnor och män. I den yngsta åldersgruppen uppgav 45,1 procent av kvinnorna att de hade blivit utsatta för digitala sexuella trakasserier. Motsvarande andel för unga män var 10,6 procent. För både kvinnor och män sjönk andelen utsatta med ökande ålder (figur 50).

Figur 50. Andel kvinnor och män som blivit utsatta för digitala sexuella trakasserier, till exempel att någon skickat sms, mejl eller chatt med oönskade sexuella inviter (%).

Resultaten för frågan om huruvida man någon gång hade tvingats att göra något sexuellt via webbkamera eller telefon mot sin vilja (exempelvis prata om sex eller skicka bilder) visade ett liknande mönster. I genomsnitt uppgav 4,9 procent av kvinnorna att de mot sin vilja utsatts för detta, jämfört med 1,2 procent av männen. Även här fanns stora åldersskillnader. I den yngsta åldersgruppen hade 12,6 procent av kvinnorna och 3,5 procent av männen blivit utsatta. Förekomsten sjönk med ökande ålder för både kvinnor och män (figur 51).

Figur 51. Andel kvinnor och män som mot sin vilja hade tvingats att göra något sexuellt via webbkamera eller telefon (%).

Fler kvinnor än män uppgav att de vid ett eller tillfällen hade blivit utsatta för försök till samlag mot deras vilja (14,7 procent av kvinnorna och 2,1 procent för männen). I frågan definierades samlag som att ”någon har penetrerat dig med penis, föremål eller fingrar vaginalt, analt eller oralt”. Det fanns stora skillnader mellan åldersgrupperna. Kvinnor i åldern 16–29 år och 30–44 år var mest utsatta (21,0 procent respektive 19,5 procent). Bland männen uppgav 3,5 procent i den yngsta åldersgruppen att de hade blivit utsatta för försök till samlag mot deras vilja. Andelen utsatta minskade med ökande ålder för både kvinnor och män (figur 52).

Figur 52. Andel kvinnor och män som uppgav att någon försökt ha samlag med dem mot deras vilja utan att lyckas (%).

Fler kvinnor än män uppgav att de hade blivit utsatta för samlag mot deras vilja genom hot, fasthållning eller fysiskt våld. Andelen kvinnor som hade blivit utsatta för detta en eller flera gånger var 5,4 procent, jämfört med 0,9 procent bland män. Bland kvinnorna var utsatthet vanligast i åldersgrupperna 16–29 år (7,8 procent) och 30–44 år (7,1 procent). Även bland männen var samlag mot deras vilja genom hot eller fysiskt våld vanligare i de yngre åldersgrupperna (1,7 procent för 16–29 år och 1,4 procent för 30–44 år) (figur 53).

Figur 53. Andel kvinnor och män som blivit utsatta för att någon haft samlag med dem mot deras vilja genom hot, fasthållning, örfilar eller slag (%).

En relativt hög andel kvinnor rapporterade att någon haft samlag, eller gjort något sexuellt med dem när de befann sig i en utsatt eller hjälplös situation (till exempel när de sov, var påverkade av alkohol, droger eller medicin, eller blev så rädda att de inte kunde röra sig). Totalt uppgav 15,6 procent av kvinnorna och 3,1 procent av männen att de hade utsatts för detta vid ett eller flera tillfällen. Sexuellt våld av denna typ rapporterades främst av personer i yngre åldersgrupper (23,5 procent av kvinnor i åldern 16–29 år och 22,4 procent av kvinnor i åldern 30–44 år). Även bland män minskade andelen som blivit utsatta för detta med stigande ålder. Den högsta andelen förekom i åldersgruppen 16–29 år (5,1 procent) (figur 54).

Figur 54. Andel kvinnor och män som blivit utsatta för att någon haft samlag eller gjort något sexuellt med dem när de befann sig i en utsatt eller hjälplös situation (%).

Resultaten visar att personer som blivit utsatta för någon typ av sexuellt våld i låg utsträckning sökte stöd eller hjälp relaterat till händelsen (12,1 procent av kvinnorna och 10,3 procent av männen). Det var vanligast att kvinnor och män sökte hjälp via hälso- och sjukvården (4,2 procent för kvinnor och för män) samt via annan verksamhet (4,2 procent för kvinnor och 2,9 procent för män). Totalt hade 3,0 procent av kvinnorna och 2,3 procent av männen sökt stöd och hjälp via stödmottagning, stödtelefon, kvinnojour eller liknande. Minst vanligt var att sökta stöd och hjälp via socialtjänsten (1,0 procent för kvinnor och 1,1 procent för män).

Totalt uppgav 65,3 procent av kvinnorna och 51,3 procent av männen att de hade berättat för någon (till exempel en vän, anhörig, kollega, lärare) vad de hade utsatts för. Andelen som hade berättat för någon var högst i den yngsta åldersgruppen för både kvinnor och män och minskade sedan med ökande ålder.

Totalt uppgav 7,6 procent av kvinnorna och 3,9 procent av männen att de anmält händelsen till polisen. Andelen som anmält händelsen till polisen var högst i den yngsta åldersgruppen för både kvinnor och män och minskade sedan med ökande ålder.

• En majoritet av både kvinnor och män upplevde inga krav från familjen avseende heterosexuella relationer, specifik religiös bakgrund, eller etniskt eller kulturellt ursprung, eller att vänta med sex till giftermål.
• En majoritet av både kvinnor och män ansåg att hushållsarbetet fördelades lika, men en större andel män i jämförelse med kvinnor uppgav att fördelningen var jämn. Yngre män uppgav i högre utsträckning än äldre män att arbetet delades lika.

För många människor spelar familjen en central roll i frågor som rör val av partner och normer kring sexualitet, vilket kan leda till förväntningar om att individen väljer en partner som uppfyller specifika kriterier såsom kön, etnicitet, religion, social status eller ekonomisk trygghet (65). Dessutom kan det finnas starka krav om att avstå från sex fram till äktenskapet, ofta kopplat till religiösa, kulturella eller moraliska övertygelser. Dessa normer kan både uppfattas ge trygghet och gemenskap, men framförallt skapa utmaningar och begränsningar, särskilt när familjens krav och förväntningar ställs mot individens behov av och rätt till autonomi, självbestämmande och fria relationer (66–68).

Resultaten visar att en majoritet av både kvinnor och män hade tillåtelse från den familj de växte upp i att ha en partner. Kvinnor uppgav dock i något högre utsträckning (90,1 procent) än män (85,8 procent) att de tilläts ha en partner. Utöver detta rapporterade 3,1 procent av kvinnorna och 2,1 procent av männen att de tilläts ha en partner, men bara om de var förlovade eller gifta. En större andel män (7,5 procent) än kvinnor (4,1 procent) var osäkra på om deras familjer tillät eller skulle tillåta dem att ha en partner. Dessutom uppgav 2,8 procent av kvinnorna och 4,7 procent av männen att de inte tilläts ha en partner överhuvudtaget (figur 55). Inga större skillnader kunde identifieras mellan åldersgrupperna. Däremot svarade både kvinnor och män i den äldsta åldersgruppen i något lägre utsträckning att de tilläts ha en partner, jämfört med de yngre åldersgrupperna (färre än 30 svarande bland både män och kvinnor i åldersgruppen 16–29 år) .

Figur 55. Andel kvinnor och män som tilläts att ha en partner (%).

En majoritet av både kvinnor och män upplevde inga krav från sin familj om en relation med en person av motsatt kön, det vill säga en heterosexuell relation (80,7 procent av kvinnor och 77,5 procent av män). Fler yngre kvinnor och män (10,9 procent för kvinnor och 11,6 procent för män mellan 16–29 år) uppgav att det fanns krav från familjen på en heterosexuell relation jämfört med äldre personer (5,1 procent för kvinnor och 6,6 procent för män mellan 65–84 år). Bland de äldsta (65–84 år) uppgav en relativt hög andel att de inte visste om det kravet fanns (16,9 procent hos kvinnor och 19,4 procent hos män) (figur 56).

Figur 56. Andel kvinnor och män som upplevt krav att välja en partner av motsatt kön (%).

En majoritet av både kvinnor (87,2 procent) och män (86,2 procent) uppgav att de inte kände några krav från sin familj att välja en partner med samma religiösa bakgrund. Inga större skillnader observerades mellan åldersgrupperna bland männen. En större andel kvinnor i den yngsta åldersgruppen (8,0 procent) jämfört med den äldsta åldersgruppen uppgav dock att de hade eller hade haft dessa krav (2,9 procent) (figur 57).

Figur 57. Andel kvinnor och män som upplevt krav från sin familj att välja en partner med samma religiösa bakgrund (%).

En majoritet av kvinnorna och männen hade inte upplevt krav från sin familj på att välja en partner med samma etniska och kulturella bakgrund (87,6 procent för både kvinnor och män). En liknande andel kvinnor (7,2 procent) och män (8,4 procent) uppgav att de inte visste om sådana krav fanns eller hade funnits. En liknande andel kvinnor (5,1 procent) och män (4,0 procent) rapporterade att de har upplevt krav på att välja en partner med samma etniska eller kulturella bakgrund. Inga stora variationer identifierades mellan åldersgrupperna. I åldersgruppen 30–44 år var andelen som kände eller hade känt krav på att välja en partner med samma etniska eller kulturella bakgrund som högst (6,7 procent bland kvinnor och 4,6 procent bland män) (figur 58).

Figur 58. Andel kvinnor och män som upplevt krav från sin familj att välja en partner med samma etniska eller kulturella bakgrund (%).

En majoritet av både kvinnor (87,5 procent) och män (88,8 procent) uppgav att de inte kände eller hade känt några krav från sin familj att vänta med sex tills de gift sig. Osäkerheten om sådana krav funnits var något större bland män (6,7 procent) än bland kvinnor (5,7 procent). Däremot var andelen som uppgav att det fanns eller hade funnits krav från familjen på att vänta med sex till giftermål högre bland kvinnor (6,7 procent) än bland män (4,5 procent) (figur 59). Både bland kvinnor och män var andelen som kände eller hade känt krav på att vänta med sex till giftermål som högst i åldersgruppen 30–44 år (9,1 procent bland kvinnor och 7,0 procent bland män).

Figur 59. Andel kvinnor och män som upplevt krav från sin familj att vänta med sex till giftermål (%).

Människors livsvillkor är avgörande för att kunna åtnjuta frihet och utöva makt och kontroll över sin sexualitet och reproduktion, vilket i sin tur påverkar sexliv, kommunikation, relationer och familjeliv. Ett område som har stor betydelse för hälsa och välbefinnande är fördelningen av obetalt hem- och omsorgsarbete, särskilt arbetsfördelningen inom hemmet och familjen (69). Studier visar att personer, främst kvinnor, som utför omfattande obetalt omsorgsarbete i högre utsträckning uppvisar sämre hälsa, rapporterar påverkade relationer och sämre ekonomi (69). För att få en bättre helhetsbild av jämställda relationer i befolkningen ingick därför frågor om fördelningen av obetalt hushållsarbete i SRHR 2024.

Kvinnor utför fortfarande mer obetalt hem- och omsorgsarbete än män, inklusive städning, matlagning och barnomsorg. SCB visar att kvinnor lägger mer tid på dessa sysslor, medan män ägnar mer tid åt förvärvsarbete och andra praktiska sysslor (70). Dessutom används föräldraförsäkringen ojämnt, kvinnor är mer föräldralediga än män och tar ut mer föräldrapenning (71). Detta påverkar inte bara kvinnors ekonomi negativt, utan även deras hälsa (71). Den ojämna fördelningen av omsorgsarbete kan medföra både fysiska konsekvenser, som utmattning och fysisk belastning, och psykiska påfrestningar, bland annat oro för framtiden kopplad till omsorgsansvaret (71).

Resultaten visade att sex av tio personer delade hushåll med en partner (61,7 procent bland kvinnor och 61,2 procent bland män). I den yngsta åldersgruppen (16–29 år) var det vanligare bland kvinnor än män att dela hushåll med en partner (35,3 procent för kvinnor och 23,3 procent för män). I den äldsta åldersgruppen (65–84 år) var det dock vanligare bland män än kvinnor att dela hushåll med en partner (69,3 procent för män och 58,4 procent för kvinnor).

De flesta som delade hushåll med en partner uppfattade att hushållsarbetet (till exempel matlagning, diskning, städning, och liknande) fördelades lika (58,3 procent för kvinnor och 69,1 procent för män). En större andel kvinnor än män upplevde att de utförde merparten av hushållsarbetet (37,0 procent för kvinnor och 9,2 procent för män). En betydande andel män (21,7 procent) upplevde att deras partner gjorde mest i hemmet, jämfört med en mindre andel kvinnor (4,7 procent) (figur 60).

Figur 60. Uppfattning om fördelning av hushållsarbetet enligt kvinnor och män i åldrarna 16–84 år (%).

I alla åldersgrupper var en större andel män än kvinnor av uppfattningen att hushållsarbetet delades lika. Män i den äldsta åldersgruppen uppgav dock i lägre utsträckning att hushållsarbetet delades lika jämfört med män i andra åldersgrupper (figur 61). En av tre män (30,0 procent) i den äldsta åldersgruppen uppgav att deras partner utförde merparten av arbetet i hushållet.

Figur 61. Andel kvinnor och män som uppfattar att hushållsarbetet delas lika (%).

Fler män än kvinnor var mycket nöjda med hur hushållsarbetet fördelades (figur 62). Mest nöjda var män mellan 65 och 84 år, där 57,7 procent uppgav att de var mycket nöjda med hushållsarbetets fördelning. Den lägsta andelen mycket nöjda fanns bland kvinnor i åldrarna 30–44 år (34,6 procent).

Figur 62. Andel kvinnor och män som var nöjda med hur hushållsarbetet fördelas (%).

Denna rapport bidrar med aktuell kunskap om den sexuella och reproduktiva hälsan i Sverige och belyser tydliga skillnader mellan kön och åldersgrupper. Resultaten från enkätundersökningen som rapporten bygger på visar tydliga mönster som varierar mellan kvinnor och män samt mellan olika åldersgrupper. Dessa skillnader speglar både individuella beteenden och samhälleliga normer och strukturer, och understryker vikten av att anpassa hälsofrämjande insatser utifrån olika gruppers behov och livssituationer. I den här diskussionsdelen jämför vi ett urval av undersökningens resultat med tidigare kunskap för att fördjupa förståelsen för hur sexuell och reproduktiv hälsa utvecklas över tid. Utifrån rapportens resultat pekar vi även ut viktiga områden där insatser behöver förstärkas eller utvecklas för att främja hälsa, självbestämmande och trygghet. Rapportens slutsatser ska ses i ljuset av de metodologiska utmaningar och begränsningar som beskrivs i metoddiskussionen.

I detta avsnitt diskuterar vi de metodologiska utmaningar som påverkar tolkningen av resultaten från undersökningen SRHR 2024, med fokus på svarsfrekvens, bortfall, frågeformuleringar och utmaningarna kopplade till att redovisa socioekonomiska skillnader. Dessa faktorer har betydelse för hur väl resultaten speglar befolkningens SRHR.

Svarsfrekvensen i SRHR 2024 (26 procent) var något lägre än i den föregående undersökningen, SRHR 2017 (31 procent). Denna minskning är i linje med den generella trenden av sjunkande svarsfrekvenser i befolkningsundersökningar (72). Det är viktigt att ta hänsyn till svarsfrekvensen och det ojämna bortfallet när resultaten tolkas, eftersom detta kan påverka hur väl resultaten speglar hela populationen.

Bortfallsanalysen visar att vissa grupper svarade oftare än andra: äldre personer, kvinnor, personer födda i Sverige, personer med längre utbildning och de som är gifta eller har registrerat partnerskap. För att minska effekterna av detta har resultaten viktats utifrån registeruppgifter om befolkningens sammansättning. Detta kan dock inte kompensera för eventuella skillnader mellan svarande och icke-svarande i de frågor som undersökningen behandlar. Viktningen väger upp svaren från de som svarat på enkäten för att undersökningen ska motsvara målpopulationens värde. Om de som svarat skiljer sig från de som inte svarat på enkäten, när det gäller en eller flera frågor, så kan det innebära att viktningen medför en förstärkning av svar som inte är representativa för gruppen i fråga. Vi kan exempelvis anta att de personer som är födda utanför Sverige och som svarat på enkäten har en högre socioekonomisk status än de personer som är utlandsfödda som inte har svarat. Detta skulle potentiellt kunna påverka resultaten avseende mer sällan förekommande utfall, vilka kan vara vanligare i vissa grupper som inte nås genom befolkningsundersökningar. Med det sagt så bidrar resultaten i undersökningen ändå till kunskapsläget för en stor del av befolkningen.

Det partiella bortfallet, det vill säga när enskilda frågor har lämnats obesvarade, var relativt litet. Även om detta är positivt så påverkar det höga bortfallet i enkäten överlag ändå representativiteten. Resultaten speglar därför inte nödvändigtvis alla grupper i samhället fullt ut. För att få en bredare och mer representativ bild i framtida undersökningar kan det vara värdefullt att använda fler metoder för att nå ut till de grupper som svarade i lägre utsträckning.

Enkätfrågan ”Har du haft fysiskt sex med någon?” användes både för att särskilja fysiskt sex från digitalt sex och som filterfråga, vilket styrde vilka uppföljningsfrågor som visades. De respondenter som svarade ”nej” eller ”vet inte” besvarade inte de efterföljande frågorna om sexuellt samtycke och sexuell hälsa (sammanlagt elva av dessa frågor ingår i rapporten). Frågan har sannolikt missförståtts en viss andel respondenter, särskilt i åldersgruppen 65–84 år. Bland kvinnor i denna grupp svarade 37,8 procent nej på frågan om de haft fysiskt sex, trots att 87,2 procent rapporterat att de fött barn, vilket indikerar att en viss andel av kvinnor i denna åldersgrupp felaktigt svarat nej. Liknande andelar som uppgav att de inte haft fysiskt sex ses hos männen i samma åldersgrupp.

I SRHR 2024 har frågeformuleringen ändrats jämfört med 2017 års undersökning, där frågan löd ”Har du någon gång haft sex med en annan person?”. I den nya versionen har tidsramen tagits bort och ordet ”fysiskt” har lagts till, vilket kan ha lett till missförstånd, inte minst bland äldre respondenter. Missförståndet har lett till ett visst bortfall i svar på efterföljande frågor, vilket bör beaktas vid tolkning av svarsfrekvens och representativitet.

I enlighet med SRHR-strategin är personer med bristande socioekonomiska förutsättningar en av de särskilt prioriterade grupperna, eftersom deras sexuella och reproduktiva hälsa ofta är sämre än övriga befolkningens (3). Strategin betonar vikten av att identifiera och åtgärda strukturella hinder för att stärka tillgängligheten till vård, stöd och information, särskilt för grupper som riskerar att missgynnas av samhällets förväntningar och begränsningar. För att belysa dessa ojämlikheter har vår ambition varit att redovisa resultaten från SRHR 2024 utifrån socioekonomiskt status, men vi har i dessa försök mött flera metodologiska hinder.

Ett sätt att redovisa skillnader gällande socioekonomi är att rapportera resultat utifrån utbildningsnivå. Andelen med enbart förgymnasial utbildning har minskat från cirka 40 procent till 15 procent i befolkningen under de senaste decennierna (73). Detta påverkar även sammansättningen av utbildningsgrupperna, där det i gruppen med förgymnasial utbildning finns en större och ökande andel äldre personer, jämfört med övriga utbildningsgrupper. Endast en mycket liten andel av respondenterna under 65 år hade inte uppnått gymnasieutbildning. Redovisning utifrån utbildningsnivå riskerar således att påverkas av åldersskillnader snarare än utbildningsnivåns faktiska samband med SRHR-utfallen. Gruppen med förgymnasial utbildning utgörs också i ökande utsträckning av personer i socialt eller ekonomiskt utsatta situationer och de yngre i denna grupp är således inte jämförbara med de äldre. Sammanfattningsvis skulle en redovisning av resultat utifrån utbildningsnivå kunna ge missvisande eller felaktiga tolkningar.

Ett alternativt sätt att redovisa skillnader utifrån socioekonomisk status är att använda socioekonomiska områdestyper (RegSO). Den låga svarsfrekvensen i SRHR 2024, i kombination med att endast 13 procent av befolkningen bor i de mest utsatta områdena (typ 1 och 2) (74), gjorde att antalet respondenter i de olika områdestyperna blev för få för att kunna dra robusta slutsatser, särskilt i åldersgrupperna 16–29 år och 30–44 år. Dessutom är svarsfrekvensen lägre bland personer med migrationsbakgrund och låg arbetsmarknadsanknytning, vilket förstärker risken för missvisande tolkningar. Av dessa skäl har vi valt att inte presentera resultat på denna detaljnivå, eftersom risken för statistisk osäkerhet och felaktiga generaliseringar är för stor.

Resultatdiskussionen utgår från delmålen i den nationella SRHR strategin.

Delmål 1 i den nationella SRHR-strategin betonar rätten till en sexuell hälsa som präglas av frihet, jämlikhet och samtycke, utan risk för ohälsa eller oönskade konsekvenser. Resultaten i denna undersökning visar på både framsteg och utmaningar i förhållande till detta mål. Även om digitaliseringen har öppnat upp för nya möjligheter för sexuell utforskning och intimitet, visar resultaten ojämlikheter mellan könen och att vissa riskfyllda beteenden fortfarande utgör hinder för en god sexuell hälsa.

Den teknologiska utvecklingen har förändrat villkoren för sexuella interaktioner och öppnat för nya former av intimitet, men undersökningar visar att digitalt sex ännu är relativt ovanligt i befolkningen som helhet. Den högsta andelen i SRHR 2024 som haft digitalt sex fanns bland unga vuxna (16–29 år), där cirka en av fem rapporterade digitalt sex minst en gång under det senaste året. Detta mönster bekräftas även i internationell forskning (33). Trots att digitalt sex ännu inte är vanligt förekommande i befolkningen som helhet, är det värt att uppmärksamma ur ett folkhälsoperspektiv, eftersom digitaliseringen fortsätter att forma nya uttryck för sexualitet, intimitet och relationer.

Forskning visar att digitala sexuella interaktioner erbjuder såväl möjligheter som utmaningar: de kan bidra till ökad sexuell njutning, utforskande av identitet och intimitet på distans, men kan också medföra risker som oönskade upplevelser, bristande samtycke eller problematisk användning (33). I takt med att teknologin integreras i människors vardagsliv blir förståelsen för dessa dynamiker allt viktigare, inte minst för att främja säkra, samtyckesbaserade och hälsofrämjande digitala sexuella praktiker.

Sexuell nöjdhet och betydelsen av sex för välmående varierade mellan kön och åldersgrupper. Resultaten visar att yngre kvinnor och kvinnor i medelåldern generellt var mer nöjda med sitt sexliv än män. Däremot angav en större andel kvinnor, särskilt i äldre åldrar, osäkerhet kring frågan om sexuell nöjdhet eller rapporterade att frågan inte var aktuell för dem. Bland äldre män (65–84 år) var en större andel missnöjda med sexlivet jämfört med kvinnor i samma ålder.

Resultaten är inte direkt jämförbara med motsvarande fråga i SRHR 2017 på grund av skillnader i svarsalternativ. I SRHR 2017 uppgav dock 57 procent av kvinnorna jämfört med 32 procent av männen i åldern 16–29 år att de var nöjda med sitt sexliv, vilket visar på ett liknande mönster som i SRHR 2024, där kvinnor i samma åldersgrupp också rapporterade högre nöjdhet än män.

Forskning har visat att sexuell nöjdhet kan kopplas till olika aspekter av livskvalitet (75, 76). Liksom i SRHR 2017 visar resultaten i SRHR 2024 att sex spelar en större roll för mäns upplevda välbefinnande än för kvinnors, särskilt i de äldre åldersgrupperna där en större andel män än kvinnor anser att sex är viktigt. Samtidigt minskar betydelsen av sex med åldern för båda könen. Detta tyder på att sexuell tillfredsställelse och dess subjektiva värde skiljer sig åt mellan könen, och att mäns upplevda välmående i högre grad verkar koppla till deras sexliv och sexuell nöjdhet.

Sexuell tillfredsställelse handlar inte enbart om frekvens eller fysisk funktion, utan också om psykologiska, sociala och relationella faktorer (77, 78). För att stärka både sexuell hälsa och livskvalitet är det viktigt att ta hänsyn till såväl individuella behov som samhälleliga förhållanden, inklusive tillgång till hälso- och sjukvård inom SRHR ur ett livscykelperspektiv, en öppen attityd till äldres sexualitet och rättigheten för individen att själv bestämma över sin egen sexualitet (4).

Ett av de vanligaste sexrelaterade problemen, ”saknat intresse för sex”, uppvisar tydliga skillnader mellan könen och åldersgrupperna, vilket troligen återspeglar både biologiska och samhälleliga faktorer. Vanliga bakomliggande orsaker är bland annat fysisk ohälsa, depression, stress och relationsproblem (79). Forskning visar att kvinnors sexuella lust är mångdimensionell och påverkas av en rad faktorer, inklusive sociokulturella normer, relationens kvalitet, och kvinnors eget förhållningssätt till sexualitet. Studier visar att bristande intresse för sex snarare är en reaktion på ogynnsamma omständigheter, till exempel stress, bristande intimitet eller samhälleliga förväntningar, än en rent fysiologisk dysfunktion (80). För en del kvinnor i fertil ålder kan bristande intresse för sex kopplas till att ha fött barn under det senaste året samt att ha ett eller flera småbarn (79). För män pekar forskning på att bristande intresse för sex ofta är kopplat till svårighet att få eller behålla erektion, ibland som följd av olika medicinska tillstånd. Samtidigt spelar psykologiska och relationella faktorer en viktig roll även för män. Även sociokulturella normer och förväntningar om maskulinitet kan påverka mäns sexuella lust, till exempel genom att skapa prestationsångest eller orealistiska förväntningar på sexuell funktion (81). Resultaten visar att problemet med ointresse för sex var särskilt vanligt bland kvinnor i åldrarna 30–44 år, en period som ofta sammanfaller med barnafödande och att ha småbarn. Närmare hälften av kvinnorna uppgav att de saknat intresse för sex de senaste 12 månaderna. Även bland de yngsta kvinnorna var det en relativt stor andel som rapporterade att de saknat intresse för sex. För män var avsaknad av intresse för sex vanligast bland yngre åldersgrupper medan det avtog med stigande ålder.

Jämfört med SRHR 2017 kvarstod könsskillnaderna, men kvinnors rapporterade avsaknad av intresse för sex hade ökat i nästan alla åldrar, framför allt bland unga kvinnor. Bland män var problemet jämnare fördelat över åldersgrupperna i SRHR 2017 än i SRHR 2024. Denna ökade rapportering av bristande intresse för sex sedan undersökningen 2017 behöver undersökas vidare för att förstå orsakerna till detta problem och för att kunna utveckla riktade insatser.

Resultaten visade att ”fysisk smärta vid sex eller efter sex” är ett utbrett problem bland unga kvinnor, där nästan en tredjedel av kvinnorna i åldern 16–29 år rapporterade sådana besvär. Provocerad vulvodyni, definieras som smärta i slidöppningen som utlöses av beröring, tryck eller penetration, drabbar framförallt unga personer och kan leda till omfattande konsekvenser för hälsa, relationer och livskvalitet (82). Orsakerna är mångfacetterade och kan inkludera både fysiska och psykosexuella faktorer (83). Tidig diagnostik och behandling är centralt för att förhindra att besvären förvärras. Genom att följa Socialstyrelsens riktlinjer från 2022, kan vården erbjuda evidensbaserade insatser och säkerställa en jämlik och kunskapsbaserad vård för alla kvinnor som är drabbade av smärta vid sex.

Pornografikonsumtionens upplevda påverkan på sexuell hälsa skiljer sig åt mellan olika åldersgrupper och kön, vilket belyses av resultaten i denna undersökning. Liksom i SRHR 2017 var pornografikonsumtion vanligare bland män än bland kvinnor. I SRHR 2024 rapporterade dock något färre att de tagit del av pornografi jämfört med 2017, då i genomsnitt 72 procent av männen och 32 procent av kvinnorna svarade att de tittade på pornografi, jämfört med 63 procent för män och 24 procent för kvinnor i denna undersökning. Resultatet kan ha påverkats av att frågan i SRHR 2024 avgränsades till de senaste 12 månaderna, medan frågan 2017 formulerades som ”Tittar du avsiktligt på pornografi?” utan tidsram.

Resultaten visar att pornografikonsumtion var vanligast bland unga män i åldern 16–29 år, och det var denna grupp som i högst utsträckning rapporterade att deras pornografikonsumtion hade en negativ påverkan på sexlivet. Negativ påverkan kan till exempel innebära ökad risk för sexuell dysfunktion och minskad sexuell tillfredsställelse i relationer (37). Majoriteten av unga män uppgav dock varken någon negativ eller positiv påverkan på sexlivet. Att en betydande andel unga, oavsett kön, svarade ”vet inte” på frågor om pornografins påverkan på sexlivet kan möjligtvis förklaras av att en viss andel inte haft fysiskt sex med en partner ännu. Resultaten pekar på behovet av riktade insatser för att främja ett medvetet förhållningssätt till pornografi, realistiska förväntningar på sex och relationer, samt att skapa trygga arenor där unga kan diskutera relationer, olika sexuella praktiker, samtycke och de normer som påverkar deras syn på sexualitet.

Kondomlöst sex med ny eller tillfällig partner var relativt vanligt, framför allt bland unga vuxna, vilket lyfter fram behovet av fortsatta insatser för sexuell hälsa. Resultaten visar att unga kvinnor (16–29 år) i något högre utsträckning än unga män rapporterade oskyddat vaginalt samlag med nya eller tillfälliga partner. Oskyddat analt samlag var mindre vanligt men förekom i något högre grad bland unga män än bland unga kvinnor. I denna rapport redovisar vi inte utifrån sexuell läggning eller kön hos sexualpartner, vilket skulle kunna vara av betydelse för tolkning vid resultaten gällande kondomlöst sex.

I SRHR 2017 uppgav 38 procent av kvinnorna och 30 procent av männen i åldern 16–29 år att de haft oskyddat sex med tillfällig partner. I SRHR 2024 var motsvarande siffror 43 procent hos kvinnor och 37 procent hos män vid vaginalt samlag. Det visar på att risken för sexuellt överförbara infektioner och oönskade graviditeter fortfarande är betydande, särskilt i de yngre åldersgrupperna. Att risken för kondomlöst sex är högre hos unga understryker vikten av riktade preventiva insatser och sexualundervisning i skolan som anpassas efter ungas förutsättningar.

Delmål 2 i den nationella SRHR-strategin betonar rätten till en god reproduktiv hälsa där rätten att välja om, när och på vilket sätt man önskar få barn är central liksom tillgång till trygg och säker vård vid reproduktiva livshändelser. Resultaten i denna undersökning visar på behovet av målgruppsanpassade insatser utifrån ålder för att stärka tillgång till stöd och vård och på så sätt främja reproduktiva hälsa och rättigheter.

Resultaten visar att en majoritet av kvinnor i fertil ålder använde någon form av preventivmetod. Den sjunkande användningen med ökande ålder kan förklaras av både barnönskan och naturligt minskad fertilitet. Dock uppgav cirka en av tio kvinnor och män i de yngsta åldersgrupperna att de använt ”avbrutet samlag” som preventivmetod, vilket ger ett lägre skydd mot oönskad graviditet i jämförelse med andra preventivmetoder. Resultaten visar vidare SARC var vanligast i de yngre åldersgrupperna (16–29 och 30–44 år), medan de något äldre kvinnorna föredrog LARC, vilket även överensstämmer med resultaten från SRHR 2017. Med tanke på unga kvinnors fertilitet i kombination med risk för användningsfel, såsom missade doser av preventivmedel, bör preventivmedelsrådgivningen sträva mot att få fler unga att välja LARC som är säkrare mot oönskade graviditeter. Systematisk rådgivning har visat sig öka användning av LARC bland unga i Sverige (84). Trots kostnadsfria eller kraftigt subventionerade preventivmedel för unga visar forskning att närmare en av fem av svenska kvinnor i fertil ålder har ett ouppfyllt behov av preventivmedel (85). Det finns därmed utrymme för insatser som ökar kunskap om olika preventivmetoder och deras effektivitet, med tanke på att tillgång till effektiva preventivmedel är en viktig del av reproduktiv hälsa och rättigheter.

Erfarenheter av graviditet och förlossning kan påverka individens hälsa långt efter graviditetens slut, både gällande allmänt välbefinnande och sexuell lust (86, 87). Resultaten i SRHR 2024 visar att en majoritet av kvinnor som fött barn inte upplevde några bestående negativa konsekvenser av förlossningen för deras sexuella lust. De som upplevde bestående konsekvenser fanns framför allt i åldersgrupperna 16–29 år samt 30–44 år, vilket indikerar att uppfattningen om negativa konsekvenser förändras över tid, eller att konsekvenserna faktiskt inte är bestående, åtminstone inte på lång sikt. Det kan också handla om minnesbias, det vill säga att kvinnorna i den äldre åldersgruppen inte minns hur den sexuella lusten påverkades av förlossningen. Frågan handlade om förlossningens påverkan, men det är rimligt att anta att respondenterna kan ha haft svårt att skilja på förlossningens påverkan från den nya livssituationens och föräldrarollens påverkan. Kvinnor som intervjuats om sexuell hälsa efter graviditet och förlossning uppgav att deras sexualitet och sexuella lust hade förändrats och att det handlade om att omorientera sig snarare än att återgå till hur det var tidigare (88). Det pekar på vikten av att normalisera att sexualiteten utvecklas och förändras under livets olika faser. Resultaten för negativa fysiska eller psykiska konsekvenser efter förlossning visar på samma mönster som för sexuell lust, det vill säga de kvinnor som var i barnafödande åldrar (16–29 år och 30–44 år) uppgav bestående negativa konsekvenser medan de äldre rapporterade detta i lägre utsträckning. Resultaten om negativa konsekvenser av förlossningen i SRHR 2024 är samstämmiga med resultaten i SRHR 2017.

Trots att en majoritet inte upplevde några bestående konsekvenser av förlossningen är det viktigt att uppmärksamma dem vars sexuella, fysiska och psykiska hälsa påverkas. Flera utredningar och rapporter har visat på behov av ökad kunskap och bättre vårdstrukturer för att kunna erbjuda stöd till personer som upplever negativa konsekvenser efter graviditet och förlossning (42, 43). En viktig del är att förstå hur olika samhällsinstanser ska arbeta för att tidigt identifiera och behandla negativa konsekvenser efter graviditet och förlossning.

Närmare en av fyra kvinnor uppgav att de minst en gång under sitt liv fått missfall. Detta är en något lägre andel än den som rapporterades i SRHR 2017 (28 procent). Enligt resultaten i SRHR 2024 var andelen kvinnor i den äldsta åldersgruppen som angav att de fått missfall lägre än bland kvinnor mellan 45 och 64 år. Detta skulle kunna förklaras av minnesbias, eller av att graviditetstest för hemmabruk saknades, vilket i högre utsträckning kan ha lett till att vissa missfall tidigare tolkats som en försenad eller kraftigare menstruationsblödning. Samtidigt har medelåldern vid första förlossningen ökat sedan den äldsta åldersgruppen var i fertil ålder (89). Bland kvinnor födda 1950 var medelåldern vid första barnets födelse 24,6 år. Bland kvinnor födda på slutet av 1960-talet och slutet av 1970-talet låg medelåldern vid första barnets födelse mellan 27 och 28 år (89). Den högre medelåldern vid första förlossningen kan ha lett till en genomsnittligt högre risk för missfall, eftersom risken för missfall ökar med stigande ålder (90).

Cirka en av tre kvinnor uppgav att de blev erbjudna stöd i samband med sitt missfall. Resultaten visar dock att alla inte fick det stöd som de hade önskat efter ett missfall. Detta gäller framför allt kvinnor i fertil ålder (16–29 år och 30–44 år) där cirka hälften hade velat bli erbjudna vård eller stöd efter missfallet. En systematisk översikt och metaanalys visar att så många som en tredjedel av alla kvinnor drabbas av ångest, depression eller stressreaktioner inom sex veckor efter ett missfall (91), vilket kan förklaras av det plötsliga och oförutsedda avbrottet av den känslomässiga bindningen till graviditeten, samt de sociala och psykologiska stressfaktorerna som följer med förlusten (92). Särskilt utsatta är kvinnor med upprepade missfall, som kan uppleva djupgående känslomässiga svårigheter (93) och även i högre grad drabbas av psykisk ohälsa på medellång och lång sikt (94).

Det finns en brist på svenska vetenskapliga studier som undersöker vilken typ av stöd och vård som erbjuds, samt vilka behov kvinnor själva uttrycker i samband med missfall. Ett potentiellt utvecklingsområde är således att ta reda på vilken typ av stöd som kvinnor önskar och ser behov av vid reproduktiva livshändelser, såsom missfall.

Frågor om klimakteriet ingick inte i den tidigare undersökningen SRHR 2017. På senare tid har dock kvinnors besvär under klimakteriet fått ökad uppmärksamhet i samhället. Bland annat har Socialstyrelsen publicerat en rapport om vård och behandling vid klimakteriebesvär (95), samt nationella riktlinjer om vård vid klimakteriebesvär (51). Resultaten i SRHR 2024 visar att en övervägande majoritet av kvinnor i åldrarna 50–60 år hade klimakteriebesvär, vilket överensstämmer med tidigare undersökningar (95). Dessutom visar SRHR 2024 att fler än hälften av kvinnorna i åldrarna 45–49 år och så många som en av tre i åldrarna 40–44 år hade upplevt klimakteriebesvär. Det är viktigt att belysa dessa resultat eftersom de yngre kvinnorna sökte vård i något lägre utsträckning och dessutom mer sällan upplevde att de fick hjälp med sina besvär jämfört med kvinnor mellan 50–60 år. Det var färre än hälften av kvinnorna i åldrarna 40–44 år som upplevde att vården kunnat hjälpa dem.

Utöver de åldersrelaterade skillnader som SRHR 2024 belyser, visar Socialstyrelsens statistik för 2025 på betydande ojämlikheter i tillgången till hormonbehandling vid klimakteriebesvär (96). I områden med stora socioekonomiska utmaningar hämtade endast 3 procent av kvinnor över 45 år ut hormonbehandling, jämfört med 12 procent i områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar (96). Detta indikerar att socioekonomiska faktorer spelar en avgörande roll för kvinnors möjligheter att få tillgång till kunskap och behandling, vilket ytterligare understryker behovet av att de nationella riktlinjerna implementeras på ett sätt som tar hänsyn till dessa strukturella skillnader.

SRHR-strategins tredje delmål fokuserar på att alla ska respekteras och stärkas i sin självbestämmanderätt, kroppsliga integritet, sitt privatliv samt sexuella och könsrelaterade identiteter, utan att utsättas för diskriminering, stigmatisering eller våld. Resultaten från SRHR 2024 visar på utmaningar och tydliga skillnader mellan könen och åldersgrupperna. Kvinnor var fortfarande i betydligt högre grad än män utsatta för sexuella trakasserier och sexuellt våld, särskilt i yngre åldrar och i digitala miljöer. Män i sin tur upplevde en lägre grad av sexuell egenmakt än kvinnor. Resultaten understryker behovet av fortsatta insatser för att stärka skyddet och stödet för utsatta grupper, inte minst unga kvinnor.

Resultaten visar att kvinnor i större utsträckning än män upplevde frihet att initiera sex och föreslå sexuella praktiker, vilket ligger i linje med resultaten från SRHR 2017. Detta mönster kan spegla både en förändrad syn på kvinnors sexualitet och att traditionella könsroller bland män i högre grad förblivit oförändrade. Forskning visar att män ofta känner krav att följa traditionella maskulinitetsnormer, där män förväntas vara initiativtagande och alltid beredda att ha sex, medan avståndstagande eller osäkerhet kan uppfattas som icke-maskulint (97). Detta kan bidra till att förklara varför en lägre andel män än kvinnor i de äldre åldersgrupperna uppgav att de alltid kan säga nej till sex eller oönskade praktiker, även om majoriteten av både män och kvinnor rapporterade att de alltid kunde säga nej. Samtidigt visar resultaten att skillnaderna mellan könen minskade bland yngre respondenter, vilket kan tyda på att normerna kring kön och sexualitet håller på att förändras. Ändå kvarstår utmaningar, särskilt i äldre generationer, där traditionella föreställningar fortfarande är mer utbredda (52). Äldre män har troligen i mindre utsträckning än yngre exponerats för den diskurs och de insatser som under senare år har fokuserat på att utmana och förändra köns- och sexualitetsnormer. Arbetet med att nå ut till alla män, oavsett ålder, måste därför fortgå och stärkas för att säkerställa att även äldre mäns perspektiv och behov beaktas.

Resultaten visar att få kvinnor och män uppgav att de någon gång gett ersättning i utbyte mot sexuella tjänster, varken fysiska eller digitala. Bland män var det vanligare än bland kvinnor att ge ersättning för sexuella tjänster. Digitala sexuella tjänster var vanligast bland yngre män, medan fysiska sexuella tjänster var vanligare bland män i medelåldern. Att unga män i högre utsträckning än andra grupper uppgav att de gett ersättning för digitala sexuella tjänster kan kopplas till flera samhälleliga och teknologiska faktorer, såsom digitaliseringen. Digitala sexköp sker ofta anonymt och kan ha en lägre tröskel än fysiska möten, vilket kan bidra till att sexköp har blivit mer tillgängligt och därmed ökar risken för att unga män lockas att köpa sexuella tjänster. Enligt Jämställdhetsmyndigheten har även en viss ökning av yngre män som köper fysiska sexuella tjänster uppmärksammats av polis och rättsväsende under senare år (98, 99).

Andelen män som uppgav att de gett ersättning i utbyte mot sexuella tjänster var lägre i SRHR 2024 än i SRHR 2017. Denna skillnad bör tolkas med försiktighet, delvis eftersom frågeställningen skiljer sig åt. Till skillnad från SRHR 2017 skiljer SRHR 2024 på ersättning för fysiskt respektive digitalt sex. Resultaten bör även sättas i relation till den socialt önskvärda svarsbias som innebär att respondenter tenderar att underrapportera socialt stigmatiserade beteenden som att ge ersättning för sexuella tjänster. Forskning visar att sådana underskattningar är vanliga, även i anonyma enkäter (100).

Den observerade minskningen av rapporterad ersättning för sexuella tjänster i SRHR 2024 jämfört med SRHR 2017 skulle därmed delvis kunna förklaras av att respondenter medvetet eller omedvetet i en allt högre utsträckning undviker att rapportera sådana aktiviteter på grund av sociala normer (100). Denna tendens kan ha förstärkts sedan 2017, möjligtvis som konsekvens av att minimistraffet höjdes från böter till fängelse år 2022, även om det är ovanligt att dömas till fängelse för sexköp. Med tanke på att antalet anmälda sexköp har ökat markant de senaste åren enligt Polisens och Brås rapporter (101, 102) är det inte säkert att den observerade minskningen i denna befolkningsstudie speglar en faktisk nedgång i förekomsten av sexuella transaktioner.

Personer som tar emot ersättning i utbyte mot sex tillhör ofta utsatta grupper såsom personer som är påverkade av tidigare eller pågående våldserfarenheter, stigmatisering, samhällelig diskriminering och exkludering samt psykisk ohälsa (98). Det rör sig om personer som i mindre omfattning nås av enkätundersökningar, vilket kan leda till underrapportering. Totalt uppgav cirka 1 procent av kvinnorna i undersökningen att de hade tagit emot ersättning i utbyte mot fysiskt sex och nästan 1 procent att de hade tagit emot ersättning för digitalt sex. Sifforna för män var liknande.

Resultaten visade att den yngsta åldersgruppen hos både kvinnor och män var mest utsatta, vilket är samstämmigt med de nivåer som tidigare rapporterats i undersökningen UngKAB23 (15). För att förebygga att unga hamnar i situationer som ökar risken för att ta emot ersättning i utbyte mot sex krävs bland annat stärkt sexualundervisning i skolan med fokus på samtycke och relationer, samt uppsökande insatser och digitalt stöd för att nå de som annars inte söker hjälp. Jämställdhetsmyndigheten lyfter också fram vikten av att arbete systematiskt för att tidigt upptäcka utsatthet bland unga. Dessutom är samverkan mellan myndigheter som socialtjänst, skola, polis och hälso- och sjukvård avgörande för att tidigt identifiera och stödja utsatta unga (98).

SRHR 2024 inkluderade totalt sju frågor som rör sexuellt våld. I likhet med tidigare undersökningar (5, 15) visade resultaten att unga kvinnor var oproportionerligt utsatta. Mäns sexuella våldsutsatthet är dock fortsatt ett område som omgärdas av felaktiga antaganden och stigma, vilket kan leda till bristande vilja att rapportera (103). Detta återspeglas i undersökningen, där endast ungefär hälften av männen hade berättat för någon om sina upplevelser av sexuellt våld. Även anmälningar till polisen var ovanliga, både bland kvinnor och män. Detta stämmer överens med Brås bedömning om ett stort mörkertal när det gäller våldtäkt mot både kvinnor och män, då många brott aldrig kommer till polisens kännedom (104). De yngsta åldersgrupperna i SRHR 2024 hade i högst utsträckning delat med sig av sina erfarenheter (till exempelvis en vän, anhörig eller kollega) och de yngsta kvinnorna hade i något högre grad polisanmält händelserna, vilket skulle kunna tyda på en norm- och beteendeförändring.

Resultaten i SRHR 2024 är inte fullt ut jämförbara med resultaten i SRHR 2017. Exempelvis skiljer vi i denna undersökning mellan digitala sexuella trakasserier och fysiska sexuella trakasserier. En rapport från Jämställdhetsmyndigheten som sammanställt det aktuella kunskapsläget gällande våld via digitala plattformar understryker att flickor och kvinnor i högre utsträckning än män är utsatta för sexualiserat våld (105). Även resultaten från SRHR 2024 visar att digitala sexuella trakasserier och att tvingas utföra en sexuell handling framför webbkamera eller telefon var betydligt vanligare bland kvinnor i åldersgruppen 16–29 år jämfört med äldre, vilket tyder på att detta är ett relativt nytt fenomen som behöver bemötas.

Frågorna om sexuellt våld omfattar ett livsperspektiv. Detta innebär att man skulle kunna förvänta sig en mer jämn fördelning mellan åldersgrupperna, eller till och med en högre utsatthet bland äldre, som har levt längre och därmed har en längre tidsperiod att referera till i undersökningen. Det omvända mönstret som framkom skulle kunna förklaras av minnesbias, men också av förändrade normer kring vad som definieras som sexuellt våld, samt en större öppenhet att rapportera utsatthet i kölvattnet av samhällsdebatter såsom metoo-uppropet och skärpt lagstiftning. Även när det gäller sexuellt våld i en digital miljö var unga betydligt mer utsatta. Detta kan förklaras av att den digitala miljön med dess utmaningar och möjligheter har vuxit fram och utvecklats under de senaste decennierna i takt med att den digitala och fysiska världen alltmer integrerats. Forskning visar att även digitalt sexuellt våld har tydliga kopplingar till psykisk ohälsa, vilket ytterligare understryker behovet av att hantera dessa frågor ur ett hälsoperspektiv (106).

Siffrorna gällande samlag mot ens vilja bland kvinnor pekar på ett allvarligt samhällsproblem som kräver omfattande och förstärkta samordnade insatser. Att till exempel mer än var fjärde kvinna i åldrarna 16–44 år rapporterade att de utsatts för samlag mot deras vilja när de befann sig i en utsatt eller hjälplös situation är oacceptabelt och utgör en kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Ur ett folkhälsoperspektiv är det således viktigt att det förebyggande arbetet prioriteras och bedrivs systematiskt. Centralt är att stärka kunskapen om och respekten för att allt sex ska vara frivilligt, och att samtycke är en förutsättning för sex. Passivitet, tystnad eller oförmåga att uttrycka ett nej alltid ska tolkas som avsaknad av samtycke. Det förebyggande arbetet bör även fortsättningsvis bedrivas i nära samverkan mellan aktörer på alla samhällsnivåer. För att nå SRHR-strategins tredje delmål krävs dessutom att samhället som helhet tar tydligt avstånd från alla former av våld. Dessutom behöver tillgång till stöd och hjälp (via socialtjänst, hälso- och sjukvård och andra stödverksamheter) förbättras gällande frågor som rör sexuell utsatthet. Strukturella förutsättningar måste skapas för att alla individer, oavsett kön, ålder, funktionsförmåga eller bakgrund, ska kunna leva fritt från våld och övergrepp (25, 107, 108).

Den nationella SRHR-strategins fjärde delmål om jämlika och jämställda relationerunderstryker rätten att fritt välja om, när och med vem eller vilka man vill ha en relation. Trots att de flesta deltagarna i undersökningen upplevde att de fritt kan välja sin partner och att en majoritet upplevde en jämn fördelning av arbete i hushållet kvarstår strukturella skillnader. Det visar på utmaningar för att nå fullt jämlika relationer enligt strategins mål.

De frågor som rör krav från familjen när det gäller relationer presenteras i denna rapport endast uppdelat på kön och inte utifrån åldersgrupper. Det beror på att det var ytterst få personer per åldersgrupp som rapporterade dessa händelser. Krav från familjen på exempelvis en heterosexuell relation, eller att vänta med sex till äktenskapet var således ovanligt. Frågorna om eventuella krav från familjen på partnerns kön, religion, etnicitet eller förväntningar om att vänta med sex till äktenskap, knyter an till problematik som ofta faller inom ramen för det som definieras som hedersrelaterat våld och förtryck (109). Dock kan vi i denna befolkningsstudie inte uttala oss om förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck, eftersom enkätfrågorna inte mäter hedersrelaterade motiv, det vill säga om kraven förekommer för att bevara eller återställa familjens heder. Dessutom fångar frågorna inte eventuella konsekvenser av kraven, till exempel huruvida personer utsätts för våld eller uteslutning ifall kraven inte uppfylls (110).

I denna undersökning uppgav en större andel män än kvinnor att de inte tilläts ha en partner för sina familjer. Dessa resultat skiljer sig från resultaten i undersökningen UngKAB23 (15) där andelen för unga kvinnor och män i åldrarna 16–29 år var densamma. På samma sätt verkade kvinnor vara något mer fria än män att välja vem de vill ha en relation med. Trots att en övervägande majoritet kände sig fria att välja sin partner så finns behov av insatser för att hitta och stötta dem som upplever begränsningar i sitt val av partner och sitt sätt att leva.

Resultaten från den här undersökningen visar att en större andel kvinnor än män upplevde att de utför det mesta av hushållsarbetet. Fler män än kvinnor uppgav att deras partner gör det mesta av arbetet i hemmet. En större andel män än kvinnor uppgav att de är nöjda med arbetsfördelningen i hemmet. Överlag tyder resultaten på att arbetsfördelningen i hemmet inte är jämställd. Möjligen kan ett skifte mellan generationerna skönjas eftersom de äldsta männen i större utsträckning uppgav att deras partner gör det mesta av hushållsarbetet medan de yngre männen och kvinnorna i högre utsträckning verkade vara av uppfattning att hushållsarbetet delas lika. Kvinnor i åldrarna 30–44 år, det vill säga under den tidsperiod där många har hemmavarande barn, var minst nöjda med arbetsfördelningen i hemmet. Detta indikerar likt annan rapportering att kvinnor är som minst jämställda när de har små barn (111).

Resultaten är även i linje med Jämställdhetsmyndighetens resultatrapport för 2025 som visar att obetalt hem- och omsorgsarbete fortsatt fördelas ojämnt mellan kvinnor och män, där kvinnor tar ett betydligt större ansvar (7). Jämställdhetsmyndigheten visar att utvecklingen mot en jämnare fördelning har stagnerat och att den offentliga välfärdens brister i form av minskad tillgång till äldreomsorg och barnomsorg ökar trycket på kvinnor att utföra mer obetalt arbete. Dessutom saknas det kontinuerlig uppföljning av tidsanvändning och strukturella insatser för att bryta traditionella könsmönster, särskilt när det gäller att stärka pojkars och mäns omsorgsfärdigheter och deltagande i hushållsarbetet (7).

Resultaten pekar därmed på att det finns ett behov av både individuella förändringar i arbetsfördelningen och strukturella åtgärder för att uppnå en mer jämställd fördelning av det obetalda arbetet. Forskningen visar att sexuella relationer förbättras när hushållsarbetet fördelas rättvist, särskilt när båda parter upplever fördelningen som rättvis (112, 113). Relationstillfredsställelsen är dessutom som högst när även det kognitiva hushållsarbetet, såsom planering, organisering och ansvarstagande, delas lika mellan partnerna (114).

Den här undersökningen visar på tydliga skillnader i sexuell och reproduktiv hälsa mellan kön och åldersgrupper, vilket understryker utmaningar i förhållande till delmålen i SRHR-strategin. För att främja god sexuell och reproduktiv hälsa krävs jämlik tillgång till kunskap, information, vård och stöd. Samhällets aktörer bör samverka för att skapa förutsättningar för god SRHR i Sverige, med särskilt fokus på unga samt på att undanröja strukturella brister i stöd och vård.

Kvinnor var generellt mer nöjda med sexlivet än män, men män upplevde sex som viktigare för välbefinnandet. Bristande intresse för sex var det vanligaste sexrelaterade problemet bland kvinnor, medan för tidig orgasm och svårighet att få eller behålla stånd var de vanligaste problemen bland män. Detta visar att könsskillnader i sexuell nöjdhet och upplevda problem kräver anpassade insatser. Hälsofrämjande arbete behöver fokusera både på att skapa bättre förutsättningar för sexuell hälsa och belysa de faktorer som ligger bakom sexuell missnöjdhet.

Den höga andelen unga som rapporterade kondomlöst sex med ny eller tillfällig partner visar på behov av förbättrad kunskap samt förändrade attityder och beteenden hos målgruppen i relation till STI-prevention. Hälsofrämjande insatser bör fokusera på faktorer som underlättar kondomanvändning, såsom tillgång till kostnadsfria kondomer, stöd i kommunikation om säkrare sex och strategier för att hantera sociala eller praktiska hinder för kondomanvändning.

Många kvinnor upplevde bestående fysiska eller psykiska konsekvenser efter en förlossning, men sökte inte alltid vård och fick inte alltid adekvat stöd. Yngre kvinnor som fått missfall uttryckte i högre grad än andra åldersgrupper att de önskade att de hade erbjudits vård eller stöd. Sex av tio kvinnor hade upplevt klimakteriebesvär det senaste året, men mindre än hälften av kvinnor mellan 40 och 44 år som hade sökt vård för dessa besvär upplevde att de fått hjälp.

Det är angeläget att utveckla de rutiner som finns för uppföljning och stöd efter förlossning och missfall. Det är även viktigt att de nationella riktlinjerna för klimakterievård implementeras så att alla kvinnor får adekvat vård och stöd vid reproduktiva livshändelser genom livet.

Män rapporterade i lägre utsträckning än kvinnor att de alltid kunde säga nej när de inte ville ha sex, särskilt äldre män. För att möta detta behöver en inkluderande och normkritisk syn på sexualitet, relationer, sexuell kommunikation och maktförhållanden stärkas i samhället i stort och med särskilt fokus på äldre män.

Nära hälften av unga kvinnor rapporterade att de hade utsatts för digitala sexuella trakasserier och en av fem hade utsatts för försök till samlag mot sin vilja. Vidare uppgav närmare en av fyra av unga kvinnor att någon haft samlag, eller gjort något sexuellt med dem, när de befann sig i en utsatt eller hjälplös situation. Dessa siffror pekar på ett allvarligt samhällsproblem som kräver omfattande och samordnade insatser på flera nivåer. Preventiva insatser måste stärkas och implementeras på nationell, regional och kommunal nivå. Vidare behöver tillgång till stöd och hjälp utvecklas, vilket även inkluderar insatser för att stärka förutsättningarna för att anmäla sexualbrott. Ur ett folkhälsoperspektiv är det viktigt att det förebyggande arbetet bedrivs systematiskt, med särskilt fokus på att stärka kunskapen om och respekten för att sex alltid måste ske med samtycke.

Designvikter: en metod som används för att justera urvalsdata så att den bättre representerar hela målpopulationen, särskilt när vissa grupper är under- eller överrepresenterade i ett urval.

Kalibreringsvikter: en metod för att justera data från en urvalsundersökning så att den bättre speglar hela populationen. Genom att använda hjälpinformation (exempelvis registerdata över befolkningen) kan man minska fel som uppstått på grund av bortfall (att vissa grupper svarat i lägre utsträckning) eller slumpmässiga urvalsfel.

Konfidensintervallet: anger det intervall inom vilket det sanna populationsmedelvärdet med given sannolikhet förväntas ligga, baserat på stickprovsdata. Ett brett konfidensintervall indikerar större osäkerhet i skattningen, ofta på grund av begränsad stickprovsstorlek eller stor variation i datamaterialet. Ett smalt konfidensintervall signalerar högre precision och lägre osäkerhet.

Medelvärde: är ett lägesmått för ett genomsnittligt värde av ett urval eller en population.

Median: är det värde för ett ordnat datamaterial som delar materialet i två lika stora delar.

Standardavvikelse: beskriver spridningen i materialet, det vill säga hur mycket observationerna i genomsnitt avviker från medelvärdet. En låg standardavvikelse innebär att värdena ligger nära medelvärdet, medan en hög standardavvikelse indikerar stor variation.

Stratifierat urval: är en statistisk metod där populationen delas in i homogena undergrupper, så kallade strata (t.ex. ålder, kön, inkomst), varefter ett slumpmässigt urval görs inom varje grupp.

Asexuell: att inte känna sexuell attraktion till andra eller inte vara intresserad av att ha sex.

Bisexuell: person som kan bli kär i och/eller attraherad av människor oavsett kön.

Digitalt sex: sexuella interaktioner som sker via internet, mobiltelefoner eller webbkameror, där de inblandade oftast inte befinner sig på samma fysiska plats.

Fysiskt sex: innebär fysisk kontakt och närhet mellan två eller flera personer så som samlag, smekningar, kyssar och hångel och onani.

Heterosexuell: en person som blir kär i och/eller attraherad av personer av annat kön än det egna.

Homosexuell: en person blir kär i och/eller attraherad av personer som har samma kön.

Ickebinär: person vars könsidentitet inte är kvinna eller man.

Intersexvariation: ett medfött tillstånd i vilket könskromosomerna, könskörtlarna (testiklar eller äggstockar) eller könsorganens utveckling är atypisk.

Juridiskt kön: det kön som anges i exempelvis folkbokföringen och passet och som reglerar personnumrets utformning.

Könsdysfori: ett psykiskt lidande eller en försämrad förmåga att fungera i vardagen, som orsakas av att kroppen inte stämmer överens med könsidentiteten.

Könsidentitet: det kön en person själv upplever sig ha och identifierar sig som.

Marginaliserade grupper: individer och grupper som utestängs från samhällets sociala, ekonomiska och politiska processer och därför har begränsade möjligheter att påverka sin livssituation.

Maskulinitetsnormer: outtalade sociala regler, förväntningar och attityder om hur killar och män förväntas vara, tänka och agera.

Pansexuell: person som kan blir kär i och/eller attraherad av personer oberoende av kön. Skillnaden mellan pansexuell och bisexuell är att pansexuell ofta betonar att det finns fler kön än bara män och kvinnor, och att attraktionen inte är beroende av könstillhörighet.

Sexuell egenmakt: begrepp som står för att känna sig fri att själva fatta beslut om, när, hur och med vem man vill ha sex.

Sex mot ersättning: sexuell handling eller sexuellt umgänge i utbyte mot ersättning.

Stigma: att pekas ut och tillskrivas nedvärderande och stereotypa egenskaper utifrån en grupps specifika erfarenheter eller livsförutsättningar.

Transperson: person vars könsidentitet och/eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön som tilldelades personen vid födseln.

Queer: kan betyda olika saker för olika personer, men innefattar att inte passa in i normerna för kön, sexualitet eller relationer, till exempel att inte vilja definiera sitt kön eller sin sexuella identitet.

Brå: Brottsförebyggande rådet

EU: Europeiska unionen

GAPF: Glöm aldrig Pela och Fadime

Hbtqi: homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera personer och personer med intersexvariation

KI: konfidensintervall

LARC: långtidsverkande reversibla preventivmedel

MSM: män som har sexuella kontakter med andra män, oavsett sexuell läggning

MUCF: Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor

MÄN: Män för jämställdhet

NCK: Nationellt centrum för kvinnofrid

PrEP mot hiv: preexpositionsprofylax mot hiv

RFSL: Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter

RFSU: Riksförbundet för sexuell upplysning

SARC: korttidsverkande reversibla preventivmedel

SCB: Statistikmyndigheten SCB

SD: standardavvikelse

SRHR: sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

STI: sexuellt överförbara infektioner

UngKAB: undersökning om ungas kunskap attityder och beteende

WHO: Världshälsoorganisationen

1. Starrs AM, Ezeh AC, Barker G, Basu A, Bertrand JT, Blum R, et al. Accelerate progress-sexual and reproductive health and rights for all: report of the Guttmacher-Lancet Commission. Lancet. 2018;391(10140):2642-92. DOI:10.1016/S0140-6736(18)30293-9.
2. Socialdepartementet. God och jämlik hälsa: en utvecklad folkhälsopolitik (Prop:2017/18:249). Stockholm: Socialdepartementet; 2017 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2018/04/prop.-201718249/
3. Folkhälsomyndigheten. Nationell strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Solna: Folkhälsomyndigheten; 2020 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/0d489b0821164e949c03e6e2a3a7e6cc/nationell-strategi-sexuell-reproduktiv-halsa-rattigheter.pdf
4. Sladden T, Philpott A, Braeken D, Castellanos-Usigli A, Yadav V, Christie E, et al. Sexual health and wellbeing through the life course: Ensuring sexual health, rights and pleasure for all. International Journal of Sexual Health. 2021;33(4):565-71.
5. Folkhälsomyndigheten. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige 2017. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2019 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-i-sverige-2017/?pub=60999
6. Folkhälsomyndigheten. Nationell handlingsplan för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2023 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/16547c34486946a5be85ec8caff2b3eb/nationell-handlingsplan-sexuell-reproduktiv-halsa-rattigheter-srhr-2023-2033.pdf
7. Jämställdhetsmyndigheten. Resultatrapporten 2025 – Jämställdhet som strategi för att hantera och förebygga vår tids samhällsutmaningar. Göteborg: Jämställdhetsmyndigheten; 2025 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://jamstalldhetsmyndigheten.se/media/cwrkzvd0/rapport-2025-15-resultatrapporten-2025-04-16.pdf
8. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsopolitikens mål, ramverk och genomförande – Folkhälsopolitiken och arbetet för god och jämlik hälsa. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2024 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/94818c561f2b4e089731038d99eb6a56/folkhalsopolitikens-mal-ramverk-genomforande.pdf
9. Socialdepartementet. Makt, mål och myndighet: feministisk politik för en jämställd framtid: Regeringens skrivelse 2016/17:10. Stockholm: Socialdepartementet; 2016 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/skrivelse/2016/11/skr.-20161710
10. Dzwonkowska-Godula K. Imagining a New Gender Contract for SRHR. A New Gender Equality Contract for Europe: Feminism and Progressive Politics: Springer; 2024. s. 9-41.
11. Folkhälsomyndigheten. Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2024 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/c1d9794fdfc74710b19cea8bbe31e2f5/nationell-strategi-mot-hiv-aids-andra-sexuellt-overforbara-infektioner-24175.pdf
12. Folkhälsomyndigheten. Handlingsplan mot hiv, aids och vissa andra sexuellt överförbara infektioner. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2025 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/7af53c49f83e4156a30b25829a9a1900/nationell-handlingsplan-hiv-aids-sexuellt-overforbara-infektioner.pdf
13. Tikkanen RH, Abelsson, J., Forsberg, M. UngKAB09 Kunskap, attityder och sexuella handlingar bland unga. Göteborg, Göteborgs Universitet; 2011. Hämtad från: https://gupea.ub.gu.se/server/api/core/bitstreams/6621eb2c-b7ca-493a-8376-9b07723311fd/content
14. Folkhälsomyndigheten. Sexualitet och hälsa bland unga i Sverige UngKAB15 – en studie om kunskap, attityder och beteende bland unga 16–29 år. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2017 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/11272529714342b390d40fe3200f48cf/sexualitet-halsa-bland-unga-sverige-01186-2017-1-webb.pdf
15. Folkhälsomyndigheten. Ungas hälsa, relationer och sexliv – Resultat från UngKAB23. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2025 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/u/ungas-halsa-relationer-och-sexliv-resultat-fran-ungkab23/?pub=141028
16. Carroll C. The #MeToo Movement, Sexual Violence, and the Law in Sweden. Feminist Formations Johns Hopkins University Press. 2021; Volume 33, Issue 3, Winter 2021.
17. Folkhälsomyndigheten. Forskningssammanställning om digital medieanvändning och psykisk, fysisk och sexuell hälsa samt levnadsvanor bland barn och unga. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2024 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/e7ca33c8783a4bfc86a4b431f950b8ea/forskningssammanstallning-digital-medieanvandning-psykisk-fysisk-sexuell-halsa-levnadsvanor-barn-unga.pdf
18. Socialdepartementet. Uppdrag att följa upp regionernas insatser inom ramen för överenskommelsen inom området förlossningsvård och kvinnors hälsa för 2024. Stockholm: Socialdepartementet; 2024 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/contentassets/83974e62f69949afb820a8202eaf2e1d/uppdrag-att-folja-upp-regionernas-insatser-inom-ramen-for-overenskommelsen-inom-omradet-forlossningsvard-och-kvinnors-halsa-for-2024.pdf
19. Sveriges kommuner och regioner. Kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa genom livet. Vårdens utmaningar och vägar framåt. Stockholm: Sveriges kommuner och regioner; 2022 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://extra.skr.se/download/18.542a096a18019210a486453/1649764736293/Kvinnors-sexuella-och-reproduktiva%20h%C3%A4lsa%20genom%20livet.pdf.
20. Brottsförebyggande rådet. Nationella trygghetsundersökningen 2025. Rapport 2025:15. Stockholm: Brottsförebyggande rådet; 2025 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://bra.se/download/18.2ea97252199c925f9182bbe/1760088515540/2025_15_Nationella%20trygghetsunders%C3%B6kningen%202025.pdf
21. Svensk författningssamling. Brottsbalken (SFS 1962:700). Stockholm: Sveriges Riksdag; 1962.
22. Myndigheten för vård och omsorgsanalys. Kostnadsfria preventivmedel till unga. En uppföljning av satsningen på kvinnors hälsa. Stockholm: Myndigheten för vård och omsorgsanalys; 2020 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.vardanalys.se/rapporter/kostnadsfria-preventivmedel-till-unga/
23. Skolverket. Läroplan för specialskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2022. Stockholm: Skolverket; 2022 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.skolverket.se/download/18.11f7c7851925054d8c644/1727947674465/pdf13076.pdf
24. Skolinspektionen. Undervisningen om sexualitet, samtycke och relationer. Rapport 2025:4. Stockholm: Skolinspektionen; 2025 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.skolinspektionen.se/globalassets/02-beslut-rapporter-stat/granskningsrapporter/regeringsrapporter/redovisning-av-regeringsuppdrag/2025/undervisningen-i-sexualitet-samtycke-och-relationer/undervisningen-om-sexualitet-samtycke-och-relationer_uppdaterad_260108.pdf
25. Arbetsmarknadsdepartementet. Fri och trygg utan våld och förtryck: åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024-2026. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet; 2024 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/contentassets/a82a7847ffc24e9b93f92750f94a1ea9/fri-och-trygg-utan-vald-och-fortryck-atgardsprogram-for-att-forebygga-och-bekampa-mans-vald-mot-kvinnor-vald-i-nara-relationer-och-hedersrelaterat-vald-och-fortryck-samt-prostitution-och-manniskohandel-20242026.pdf
26. Arbetsmarknadsdepartementet. Stolt och trygg. Handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet; 2025 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/globalassets/regeringen/bilder/arbetsmarknadsdepartementet/hbtq/stolt-och-trygg_handlingsplan-for-hbtqi-personers-lika-rattigheter-och-mojligheter-250124.pdf
27. Söderqvist J, Gullsby, K., Stark, L., Wikman, M., Karlsson, R., Herrmann, B., . Internet-based self-sampling for Chlamydia trachomatis testing: a national evaluation in Sweden. Sexually Transmitted Infections 2020 May 1;96(3):160-5.
28. Socialdepartementet. Överenskommelse om en förbättrad förlossningsvård och insatser för kvinnors hälsa. Stockholm: Socialdepartementet; 2015 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/contentassets/29d6bf47c7b94b1282bfbc20303c3d9f/overenskommelse-om-en-forbattrad-forlossningsvard-och-insatser-for-kvinnors-halsa.pdf
29. Socialstyrelsen. Vård av barn och ungdomar med könsdysfori: nationellt kunskapsstöd med rekommendationer till profession och beslutsfattare. Stockholm: Socialstyrelsen; 2022 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/5e53acc447b04fe28484f9807455e61b/2022-12-8302.pdf
30. Europaparlamentet och Europeiska unionens råd. Förordning (EU) 2016/679 – om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmänna dataskyddsförordningen). Strasbourg: Europaparlamentet, 2016 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://eur-lex.europa.eu/eli/reg/2016/679/oj?locale=sv
31. Svensk författningssamling. Lag (SFS 2001:99) om den officiella statistiken. Stockholm: Sveriges Riksdag; 2001.
32. Svensk författningssamling. Förordning (SFS 2001:100) om den officiella statistiken. Stockholm: Sveriges Riksdag; 2001.
33. Doring N, Kramer N, Mikhailova V, Brand M, Kruger THC, Vowe G. Sexual Interaction in Digital Contexts and Its Implications for Sexual Health: A Conceptual Analysis. Front Psychol. 2021;12:769732. DOI:10.3389/fpsyg.2021.769732.
34. McCabe MP, Sharlip ID, Lewis R, Atalla E, Balon R, Fisher AD, et al. Risk Factors for Sexual Dysfunction Among Women and Men: A Consensus Statement From the Fourth International Consultation on Sexual Medicine 2015. J Sex Med. 2016;13(2):153-67. DOI:10.1016/j.jsxm.2015.12.015.
35. Internetstiftelsen. Svenskarna och internet 2025. Stockholm: Internetstiftelsen; 2022 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://svenskarnaochinternet.se/app/uploads/2025/09/internetstiftelsen-svenskarna-och-internet-2025.pdf
36. Potenza M. Pornography in the current digital technology environment: An overview of a special issue on pornography. Sexual Addiction & Compulsivity 2018 Oct 2;25(4):241-7.
37. Hakkim S, Parsa, A., Arafat, Y., Mahmud, I., Sathian, B., Sivasubramanian, M., Kabir, R.,. Pornography—Is It Good for Sexual Health? A Systematic Review. Journal of Psychosexual Health. 2022. DOI:10.1177/26318318221088949.
38. Malki K, Rahm C, Oberg KG, Ueda P. Frequency of Pornography Use and Sexual Health Outcomes in Sweden: Analysis of a National Probability Survey. J Sex Med. 2021;18(10):1735-51. DOI:10.1016/j.jsxm.2021.08.003.
39. Svedin CG, Donevan M, Bladh M, Priebe G, Fredlund C, Jonsson LS. Associations between adolescents watching pornography and poor mental health in three Swedish surveys. Eur Child Adolesc Psychiatry. 2023;32(9):1765-80. DOI:10.1007/s00787-022-01992-x.
40. Svensk författningssamling. Smittskyddslag (SFS 2004:168). Stockholm: Sveriges Riksdag; 2004.
41. Hognert H, Alfonzo, E. Antikonception, internetmedicin.se. Göteborg: Sahlgrenska Universitetssjukhuset; 2026 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.internetmedicin.se/obstetrik-och-gynekologi/antikonception
42. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer 2025 – Graviditet, förlossning och tiden efter. Stockholm: Socialstyrelsen; 2025 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/regler-och-riktlinjer/nationella-riktlinjer/nationella-riktlinjer-graviditet-forlossning-och-tiden-efter/
43. Sveriges kommuner och regioner. Graviditetsvårdkedjan och kvinnors hälsa. Kvinnors upplevelser och medicinska utfall 2024.; Stockholm: Sveriges kommuner och regioner; 2024 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://extra.skr.se/download/18.9674ca5197625a14355ad77/1750335266265/Graviditetsva%CC%8Ardkedjan%20och%20kvinnors%20ha%CC%88lsa%202024.pdf.
44. Quenby S, Gallos ID, Dhillon-Smith RK, Podesek M, Stephenson MD, Fisher J, et al. Miscarriage matters: the epidemiological, physical, psychological, and economic costs of early pregnancy loss. Lancet. 2021;397(10285):1658-67. DOI:10.1016/S0140-6736(21)00682-6.
45. Filippa S, Jayaweera RT, Blanchard K, Grossman D. Do miscarriage care practice recommendations align with individuals' needs?: A scoping review. Contraception. 2024;136:110448. DOI:10.1016/j.contraception.2024.110448.
46. Svensk författningssamling. Abortlag (SFS 1974:595). Stockholm: Sveriges Riksdag; 1974.
47. Tirado V, Ekstrom AM, Orsini N, Hanson C, Stromdahl S. Knowledge of the abortion law and key legal issues of sexual and reproductive health and rights among recently arrived migrants in Sweden: a cross-sectional survey. BMC Public Health. 2023;23(1):551. DOI:10.1186/s12889-023-15399-z.
48. Wangborg A, Schmidt J, Mattison C, Bourret K, Klingberg Allvin M. The road to equity: A scoping review of the evidence and practices on abortion policies and services in Sweden. Sex Reprod Healthc. 2025;43:101071. DOI:10.1016/j.srhc.2025.101071.
49. Socialstyrelsen. Statistik om aborter. Stockholm: Socialstyrelsen; 2025 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/424c1688ea874235888d3b08d7a0f2f1/2025-5-9592.pdf
50. Mishra GD, Davies MC, Hillman S, Chung HF, Roy S, Maclaran K, et al. Optimising health after early menopause. Lancet. 2024;403(10430):958-68. DOI:10.1016/S0140-6736(23)02800-3.
51. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer 2026: Klimakteriebesvär. Stockholm: Socialstyrelsen; 2025 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/df3afefc9c2a4803a3ce7d236c4e1ca5/2026-4-10199.pdf
52. Harrington AG, Maxwell JA. It takes two to tango: Links between traditional beliefs about both men’s and women’s gender roles and comfort initiating sex and comfort refusing sex. Sex roles. 2023;88(11):514-28.
53. Mallory AB. Dimensions of couples' sexual communication, relationship satisfaction, and sexual satisfaction: A meta-analysis. J Fam Psychol. 2022;36(3):358-71. DOI:10.1037/fam0000946.
54. Jämställdhetsmyndigheten. Arbete mot prostitution och människohandel i Sverige 2024 Göteborg: Jämställdhetsmyndigheten; 2025 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://jamstalldhetsmyndigheten.se/media/ao0jiyip/rapport-2025-11-nspm-arsrapport-2025-04-11.pdf
55. Svensk författningssamling. Lag (SFS 1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster. Stockholm: Sveriges Riksdag; 1998.
56. McBride B, Shannon K, Strathdee SA, Goldenberg SM. Structural determinants of HIV/STI prevalence, HIV/STI/sexual and reproductive health access, and condom use among immigrant sex workers globally. AIDS. 2021;35(9):1461-77. DOI:10.1097/QAD.0000000000002910.
57. Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer. Våld i samband med prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Göteborg: Västra Götalandsregionens;2020 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://mellanarkiv-offentlig.vgregion.se/alfresco/s/archive/stream/public/v1/source/available/sofia/rhs7438-1286040036-118/surrogate/Genv%c3%a4g%20till%20forskning%2012%2c%20V%c3%a5ld%20i%20samband%20med%20prostitution%20och%20m%c3%a4nniskohandel%20f%c3%b6r%20sexuella%20%c3%a4ndam%c3%a5l%2c%20VKV.pdf
58. Miele C, Maquigneau A, Joyal CC, Bertsch I, Gangi O, Gonthier H, et al. International guidelines for the prevention of sexual violence: A systematic review and perspective of WHO, UN Women, UNESCO, and UNICEF's publications. Child Abuse Negl. 2023;146:106497. DOI:10.1016/j.chiabu.2023.106497.
59. Världshälsoorganisationen (WHO). Violence against women prevalence estimates, 2023: global, regional and national prevalence estimates for intimate partner violence against women and non-partner sexual violence against women. Geneva: World Health Organization; 2025 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.who.int/publications/i/item/9789240116962
60. Dworkin ER, Krahe B, Zinzow H. The Global Prevalence of Sexual Assault: A Systematic Review of International Research Since 2010. Psychol Violence. 2021;11(5):497-508. DOI:10.1037/vio0000374.
61. Dworkin ER, Jaffe AE, Bedard-Gilligan M, Fitzpatrick S. PTSD in the Year Following Sexual Assault: A Meta-Analysis of Prospective Studies. Trauma Violence Abuse. 2023;24(2):497-514. DOI:10.1177/15248380211032213.
62. Dworkin ER, DeCou CR, Fitzpatrick S. Associations between sexual assault and suicidal thoughts and behavior: A meta-analysis. Psychol Trauma. 2022;14(7):1208-11. DOI:10.1037/tra0000570.
63. Johansson F, Edlund K, Sundgot-Borgen J, Björklund C, Côté P, Onell C, et al. Sexual harassment, sexual violence and subsequent depression and anxiety symptoms among Swedish university students: a cohort study. Soc Psych Psych Epid. 2024;59(12):2313-22. DOI:10.1007/s00127-024-02688-0.
64. Dutra K, Lewis AL, Counts R. Sexually Transmitted Infection Considerations Following Sexual Assault. Clin Obstet Gynecol. 2025;68(2):223-31. DOI:10.1097/GRF.0000000000000928.
65. Van Bavel J., Partner choice and partner markets. In Research Handbook on the Sociology of the Family 2021 Jun 11 (pp. 219-231). Edward Elgar Publishing.
66. McDermott E, Gabb J, Eastham R, Hanbury A. Family trouble: Heteronormativity, emotion work and queer youth mental health. Health-London. 2021;25(2):177-95. DOI:Artn 1363459319860572 10.1177/1363459319860572.
67. Bejanyan K, Marshall TC, Ferenczi N. Associations of collectivism with relationship commitment, passion, and mate preferences: opposing roles of parental influence and family allocentrism. PLoS One. 2015;10(2):e0117374. DOI:10.1371/journal.pone.0117374.
68. Buss DM. Oxford Handbook of Human Mating [Elektronisk resurs]. Oxford: Oxford University Press, Incorporated; 2023.
69. McMunn A. Unpaid labour is a neglected social determinant of health. Lancet Public Health. 2023;8(4):e250-e1. DOI:10.1016/S2468-2667(23)00050-6.
70. Statistikmyndigheten SCB. En fråga om tid (TID2021). En studie av tidsanvändning bland kvinnor och män 2021. Örebro: Statistikmyndigheten SCB; 2022 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.scb.se/contentassets/4e98132b0b784a01b6e4762e909a6fa2/le0103_2021a01_br_lebr2202.pdf
71. Jämställdhetsmyndigheten. Livspusslet som inte går ihop. Rapport 2023:17. Göteborg: Jämställdhetsmyndigheten; 2023 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://jamstalldhetsmyndigheten.se/media/3s4naedu/rapport-2023-17.pdf
72. Lundmark S, Backström K. Predicting Survey Nonresponse with Registry Data in Sweden between 1993 and 2023: Cohort Replacement or a Deteriorating Survey Climate? Surv Res Methods-Ger. 2025;19(3):247-65. DOI:10.18148/srm/2025.v19i2.8278.
73. Statistikmyndigheten SCB. Befolkningens utbildning 2024. Örebro: Statistikmyndigheten SCB; 2025 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.scb.se/contentassets/29b6a64dcf684f1887d6f64ec7a0b479/uf0506_2024a01_br_a40br2504.pdf
74. Folkhälsomyndigheten. Socioekonomisk områdestyp som redovisningsgrupp. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2025 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/b3cb2fe4443a47f1bccc156f884c1c6c/socioekonomisk-omradestyp-redovisningsgrupp.pdf
75. Flynn KE, Lin L, Bruner DW, Cyranowski JM, Hahn EA, Jeffery DD, et al. Sexual satisfaction and the importance of sexual health to quality of life throughout the life course of US adults. The journal of sexual medicine. 2016;13(11):1642-50.
76. Kashdan TB, Goodman FR, Stiksma M, Milius CR, McKnight PE. Sexuality leads to boosts in mood and meaning in life with no evidence for the reverse direction: A daily diary investigation. Emotion. 2018;18(4):563.
77. Rausch D, Rettenberger M. Predictors of sexual satisfaction in women: A systematic review. Sexual medicine reviews. 2021;9(3):365-80.
78. Vasconcelos P, Carrito ML, Quinta-Gomes AL, Patrão AL, Nóbrega CA, Costa PA, et al. Associations between sexual health and well-being: a systematic review. Bulletin of the World Health Organization. 2024;102(12):873.
79. Graham CA, Mercer CH, Tanton C, Jones KG, Johnson AM, Wellings K, et al. What factors are associated with reporting lacking interest in sex and how do these vary by gender? Findings from the third British national survey of sexual attitudes and lifestyles. BMJ Open. 2017;7(9):e016942. DOI:10.1136/bmjopen-2017-016942.
80. Krasnow SS, Maglio A-S. Female sexual desire: what helps, what hinders, and what women want. Sex Relatsh Ther. 2021;36(4):318-46.
81. Nimbi FM, Tripodi F, Rossi R, Navarro-Cremades F, Simonelli C. Male Sexual Desire: An Overview of Biological, Psychological, Sexual, Relational, and Cultural Factors Influencing Desire. Sex Med Rev. 2020;8(1):59-91. DOI:10.1016/j.sxmr.2018.12.002.
82. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer - indikatorer för vård vid provocerad vulvodyni. Stockholm: Socialstyrelsen; 2022 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/fde9bf337e684d628c41d27f018d37c6/2022-11-8176.pdf
83. Arora V, Mukhopadhyay S, Morris E. Painful sex (dyspareunia): a difficult symptom in gynecological practice. Obstetrics, Gynaecology & Reproductive Medicine. 2020 Sep 1;30(9):269-75.
84. Emtell Iwarsson K, Larsson EC, Bizjak I, Envall N, Kopp Kallner H, Gemzell-Danielsson K. Long-acting reversible contraception and satisfaction with structured contraceptive counselling among non-migrant, foreign-born migrant and second-generation migrant women: evidence from a cluster randomised controlled trial (the LOWE trial) in Sweden. BMJ Sex Reprod Health. 2022;48(2):128-36. DOI:10.1136/bmjsrh-2021-201265.
85. Envall N, Wallstrom T, Gemzell Danielsson K, Kopp Kallner H. Use of contraception and attitudes towards contraceptive use in Swedish women: an internet-based nationwide survey. Eur J Contracept Reprod Health Care. 2022;27(5):409-17. DOI:10.1080/13625187.2022.2094911.
86. Vogel JP, Jung J, Lavin T, Simpson G, Kluwgant D, Abalos E, et al. Neglected medium-term and long-term consequences of labour and childbirth: a systematic analysis of the burden, recommended practices, and a way forward. Lancet Glob Health. 2024;12(2):e317-e30. DOI:10.1016/S2214-109X(23)00454-0.
87. Grussu P, Vicini B, Quatraro RM. Sexuality in the perinatal period: A systematic review of reviews and recommendations for practice. Sex Reprod Healthc. 2021;30:100668. DOI:10.1016/j.srhc.2021.100668.
88. Folkhälsomyndigheten. Sexuell hälsa efter graviditet och förlossning. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2025 2022 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/sexuell-halsa-efter-graviditet-och-forlossning-en-kvalitativ-intervjustudie/?pub=148982
89. Statistikmyndigheten SCB. Utan barn – skillnader i barnlöshet mellan kvinnor och män i olika grupper. Örebro: Statistikmyndigheten SCB; 2020 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.scb.se/contentassets/bfc0f68c6559485d89b77b071e12fe91/be0701_1970i2018_br_be51br2001.pdf
90. Boxem AJ, Blaauwendraad SM, Mulders A, Bekkers EL, Gaillard R, Jaddoe VWV. Age among women and men, time to pregnancy and risk of miscarriage. BMC Med. 2025;23(1):639. DOI:10.1186/s12916-025-04462-8.
91. Shetty A, Issac A, Dhiraaj S, Vr V, Thimappa L, Balakrishnan D, et al. Global prevalence of post-miscarriage anxiety, depression, and stress: a systematic review and meta-analysis. J Glob Health. 2025;15:04245. DOI:10.7189/jogh.15.04245.
92. Díaz-Pérez E, Haro G, Echeverria I. Psychopathology present in women after miscarriage or perinatal loss: A systematic review. Psychiatry International. 2023;4(2):126-35.
93. Chetty M, Duncan WC. Investigation and management of recurrent miscarriage. Obstetrics, Gynaecology and Reproductive Medicine. 2015 Feb 1;25(2):31-36. Epub 2014 Dec 30. doi: 10.1016/j.ogrm.2014.11.004.
94. Bilardi JE, Temple-Smith M. We know all too well the significant psychological impact of miscarriage and recurrent miscarriage: so where is the support? Fertility and sterility. 2023;120(5):937-9.
95. Socialstyrelsen. Vård och behandling vid klimakteriebesvär i primärvården samt i den gynekologiska specialistvården. Stockholm: Socialstyrelsen; 2021 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/4064bd7c6a70410fbd3d6bf1e6a3f472/2021-9-7583.pdf
96. Socialstyrelsen. Statistik om läkemedel 2025. Stockholm, Socialstyrelsen; 2026 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/13ea78bb244f48a28500218c69d827a3/2026-4-10194.pdf
97. Khera D, Champion A, Walton K, Pedersen C. Why men don't say no: sexual compliance andgender socialization in heterosexual men. Psychol Sex. 2022;13(5):1336-49. DOI:10.1080/19419899.2022.2031263.
98. Jämställdhetsmyndigheten. Prostitution och människohandel. Rapport 2021:23. Göteborg: Jämställdhetsmyndigheten; 2021 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://jamstalldhetsmyndigheten.se/media/impbhoid/rapport-prostitution-och-manniskohandel-2021-23-pdf.pdf
99. Polismyndigheten. ”Varför tog ni just oss? Alla håller ju på med det!” Slutrapport från Projekt Människohandel. Stockholm: Polismyndigheten; 2023 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://polisen.se/siteassets/dokument/ovriga_rapporter/slutrapport-projekt-manniskohandel-230503.pdf
100. King BM. The Influence of Social Desirability on Sexual Behavior Surveys: A Review. Arch Sex Behav. 2022;51(3):1495-501. DOI:10.1007/s10508-021-02197-0.
101. Människohandel för sexuella och andra ändamål. Polismyndighetens rapport för 2024. Stockholm: Polismyndigheten; 2024 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://polisen.se/48c18fe85a69656e5190514d17c3c2eb/siteassets/dokument/manniskohandel/manniskohandel-lagesrapport-26.pdf
102. Fjelkegård L, Franke Björkman K, Patel E. Köp av sexuella tjänster. En uppföljning av lagens tillämpning [Elektronisk resurs]2022.
103. Thomas JC, Kopel J. Male Victims of Sexual Assault: A Review of the Literature. Behav Sci-Basel. 2023;13(4). DOI:ARTN 30410.3390/bs13040304.
104. Brottsförebyggande rådet. Sexualbrott. Hämtad från: https://bra.se/amnen/sexualbrott.
105. Jämställdhetsmyndigheten. Det gränslösa våldet - en kartläggning av den digitala teknikens betydelse för mäns våld mot kvinnor och våld mot barn. Rapport 2026:12026. Göteborg: Jämställdhetsmyndigheten; 2026 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://jamstalldhetsmyndigheten.se/media/ebxhbu5n/rapport-2026-1-digitala-dimensioner-2026-02-25.pdf
106. Patel U, Roesch R. The Prevalence of Technology-Facilitated Sexual Violence: A Meta-Analysis and Systematic Review. Trauma Violence Abuse. 2022;23(2):428-43. DOI:10.1177/1524838020958057.
107. Brottsförebyggande rådet. Våld i ungas parrelationer. Stockholm: Brottsförebyggande rådet; 2021 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://bra.se/download/18.47bb43da192711ebb3721b8/1729178820836/2021_15_Vald_i_ungas_parrelationer.pdf
108. Franzén A, Gottzén L. Våldsprevention i Sverige: En forskningsöversikt. Rapport 2020:2. Stockholm: Stockholms universitet; 2020 [citerad 15 maj 2026]. Hämtad från: https://jamstalldhetsmyndigheten.se/media/hqqnpekx/valdsprevention-i-sverige_en-forskningsoversikt_2020.pdf
109. Elaies N, Rabe TN. Understanding "Honor-Based Violence" In Scandinavia: A Qualitative Meta-Synthesis of Honor-Based Violence Conceptualizations in Research Studies. Deviant Behav. 2025. DOI:10.1080/01639625.2025.2565443.
110. Strid S, Baianstovu RI, Enelo JM. Inequalities, isolation, and intersectionality: A quantitative study of honour-based violence among girls and boys in metropolitan Sweden. Women Stud Int Forum. 2021;88. DOI:ARTN 10251810.1016/j.wsif.2021.102518.
111. Craig L, Mullan K. Parenthood, Gender and Work-Family Time in the United States, Australia, Italy, France, and Denmark. J Marriage Fam. 2010;72(5):1344-61. DOI:10.1111/j.1741-3737.2010.00769.x.
112. Carlson DL, Soller B. Sharing's more fun for everyone? Gender attitudes, sexual self‐efficacy, and sexual frequency. J Marriage Fam. 2019;81(1):24-41.
113. Smith MG, Bradbury TN, Karney BR. Division of Housework, Sexual Intimacy, and Relationship Quality in Different‐Sex and Same‐Sex Couples. J Marriage Fam. 2026.
114. Petts RJ, Carlson DL, Wong JS. Cognitive housework and Parents' relationship satisfaction. J Marriage Fam. 2025;87(4):1767-82.

• Bilaga 1: Enkätfrågor SRHR 2024
• Bilaga 2: Teknisk rapport SRHR 2024
• Bilaga 3: Bortfallsanalys SRHR 2024
• Bilaga 4: Sociodemografisk fördelning, oviktade andelar SRHR 2024

Vill du ta del av bilagorna till denna publikation kan du beställa dessa via e-post. Ange artikelnummer och publikationens titel. Om utlämnandet av bilagor innebär en avgift kommer du att bli meddelad detta.

info@folkhalsomyndigheten.se