I den här rapporten presenteras resultaten från en systematisk kartläggning av svensk forskning om ungdomsmottagningar, med fokus på tre centrala frågeställningar: 1) ungas upplevelser av ungdomsmottagningar, 2) vilka grupper av unga som inte besöker ungdomsmottagningar, samt 3) jämlik tillgång till ungdomsmottagningar.

Ungdomar beskriver ungdomsmottagningar som en viktig och trygg plats för både sexuell och reproduktiv hälsa och psykiskt stöd. Positiva upplevelser förutsätter dock tillämpning av integritet, respektfull dialog och anpassning till ungas livsvillkor. Upplevelsen av ungdomsmottagningar varierar beroende på kön, migrantbakgrund och socioekonomiska villkor.

Forskningen identifierar tre typer av icke-besök: 1) unga med behov som inte söker vård alls, 2) unga som söker mer sällan än behovet motiverar, och 3) unga som utesluts på grund av verksamhetens utformning.

Hinder såsom bristande kunskap om det svenska systemet och ungdomsmottagningar funktion, språksvårigheter, stigma, låg upplevd relevans och organisatoriska barriärer gör att vissa grupper, särskilt unga män, unga med migrantbakgrund och de i socioekonomisk utsatthet, inte tar del av stödet som erbjuds vid ungdomsmottagningar. Icke-besök beror sällan på bristande motivation, utan snarare på ett samspel mellan strukturella och individuella faktorer som hindrar att behov av stöd leder till ett besök på ungdomsmottagningen.

Ungdomsmottagningar beskrivs som ungdomsvänliga, men tillgången är ojämlik i praktiken. Ojämlikheten uppstår i mötet mellan ungas livsvillkor (som kunskap om det svenska systemet och ungdomsmottagningar funktion, språkliga förutsättningar, normer och socioekonomiska villkor) och verksamhetens utformning (öppettider, bemanning, sekretess och kommunikation). För att stärka jämlikheten krävs organisatoriska anpassningar, kulturell lyhördhet, aktivt inkluderingsarbete och förtroendeskapande insatser, inte enbart informationsspridning.

Kunskapsläget har begränsningar, bland annat på grund av regionala skillnader och underrepresentation av vissa grupper i studierna, vilket riskerar att underskatta ojämlikheten.

This report presents results from a systematic mapping of Swedish research about youth clinics, with a focus on three central questions: (1) young people’s experiences of youth clinics, (2) which groups of young people do not visit youth clinics, and (3) equitable access to youth clinics.

Young people describe youth clinics as an important and safe space for sexual and reproductive health services as well as mental health support. However, positive experiences depend on conditions guaranteeing privacy, respectful dialogue practices, and age-appropriate atmosphere within the clinic. Experiences vary depending on gender, immigrant background, and socioeconomic conditions.

The research identifies three types of non-attendance among young people (1) those with needs who do not seek care at all, (2) those who seek care less often than their needs warrant, and (3) those who are unable to seek care due to organisational structure of services.

Barriers such as limited knowledge, language difficulties, stigma, perceived irrelevance, and organizational obstacles result in certain groups – particularly young men, young people with immigrant backgrounds, and youth experiencing socioeconomic disadvantages – do not access available support. Non-attendance rarely reflects a lack of motivation; rather, it results from an interaction between structural and individual factors that prevents individual needs from resulting in visits to the youth clinic.

Youth clinics are described as youth-friendly, but access is unequal in practice. Inequalities arise in the interaction between young people’s life conditions (such as knowledge, language skills, norms, and socioeconomic circumstances) and the structural organization of services (opening hours, staffing, confidentiality, and communication). Improving equity means beyond the dissemination of information the clinics must make organizational adaptations, include cultural responsiveness and proactive inclusion practices, as well as trust-building initiatives.

The available research has limitations, and does not address regional differences and the underrepresentation of certain groups in available studies, which may lead to an underestimation of existing inequalities.

Detta är en underlagsrapport inom Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens gemensamma regeringsuppdrag om att genomföra insatser för att utveckla ungdomsmottagningarnas arbete. I rapporten redovisas metod och resultat från en sammanställning av forskning runt ungas upplevelser av tillgång till och användning av ungdomsmottagningar.

Folkhälsomyndigheten

Lennie Lindberg

Avdelningschef, Avdelningen för livsvillkor och psykisk hälsa

Ungdomsåren är en viktig period livet där identitet, relationer och frågor om fysisk, psykisk, sexuell och reproduktiv hälsa ofta är central, särskilt i samband med livsövergångar, utsatthet eller behov av stöd. Ungdomsmottagningarna i Sverige utgör en central och etablerad verksamhet för att möta ungas behov inom dessa områden. Verksamheten är frivillig för kommuner och regioner, vilket innebär att den bedrivs under varierande organisatoriska förutsättningar över landet. Trots variationer i lokal organisering har ungdomsmottagningarna ett gemensamt mål: att, utifrån en helhetssyn på ungas hälsa, arbeta hälsofrämjande, förebyggande och med tidiga insatser (1).

Tidigare kartläggningar och utvärderingar visar att ungdomsmottagningar generellt åtnjuter ett högt förtroende bland unga som använder verksamheten (1, 2). Unga beskriver ofta mottagningarna som trygga, tillgängliga och präglade av ett respektfullt bemötande, vilket i sin tur skapar goda förutsättningar för att ta upp svåra eller känsliga frågor. Samtidigt pekar flera studier på att verksamheterna inte når alla grupper av unga i samma utsträckning (1, 2). Det gäller exempelvis unga män, hbtqi-personer, unga i socioekonomiskt utsatta områden och situationer, unga i hederskontexter samt andra grupper av unga som av olika skäl står längre ifrån vård- och stödinsatser (till exempel nyanlända eller asylsökande unga, unga med missbruk eller riskbruk, unga i glesbygd). Rapporter från Folkhälsomyndigheten visar också att ungdomsmottagningarnas roll, särskilt när det gäller psykisk hälsa, kan uppfattas som otydligt och att arbetssätt, resurser och samverkan varierar mellan olika delar av landet (1-3). Samtidigt lyfts mottagningarnas ungdomscentrerade och lågtröskelbaserade arbetssätt fram som en särskild styrka, inte minst i relation till att främja tillit och tidigt fånga upp behov av stöd.

Mot denna bakgrund finns ett behov av att sammanställa och analysera befintlig vetenskaplig kunskap om hur unga själva upplever besök på och användning av ungdomsmottagningar. En sådan översikt kan bidra med fördjupad förståelse för vilka faktorer som främjar respektive hindrar tillgänglighet, delaktighet och upplevd kvalitet ur ungas perspektiv, samt utgöra ett kunskapsunderlag för det fortsatta utvecklingsarbetet inom ramen för regeringsuppdraget.

Denna rapport redovisar resultatet från ett delprojekt inom uppdraget att genomföra insatser för att utveckla ungdomsmottagningarnas arbete (dnr. S2025/01846), med syftet att genomföra en kartläggande litteraturöversikt (med syntes) om ungas upplevelser av tillgång till och användning av ungdomsmottagningar i Sverige.

Syftet är att genom en litteraturöversikt kartlägga, sammanställa och syntetisera vetenskaplig forskning om ungas upplevelser av besök på ungdomsmottagningen.

1. Vad finns det för forskning om ungas upplevelser av besök på ungdomsmottagningar?
2. Vilken forskning finns om vilka unga som inte besöker ungdomsmottagningar och varför?
3. Vilken forskning finns om en jämlik tillgång till ungdomsmottagningar bland olika grupper unga?
4. Vad är kunskapsläget om ungas upplevelser av ungdomsmottagningar utifrån den välgjorda forskningen?

Den första övergripande frågeställningen styr sökstrategin, medan de två efterföljande frågeställningarna fungerar som vägledning vid sammanställning och analys av resultaten. Den andra övergripande frågeställningen syftar till att syntetisera kunskap med litteraturöversiktens urvalskriterier och forskningens metodologiska kvalitet.

Denna litteraturöversikt har genomförts som en kartläggande litteraturöversikt (4) med betoning på systematisk identifiering, kategorisering, och beskrivning av forskningsfältet (5, 6) och på syntes av kunskapsläget (7) utifrån översiktens syfte och frågeställningar.

Då översikten syftade till att täcka in olika frågeställningar med bäring på ungas upplevelser och användning av ungdomsmottagningar, ställdes sökfrågan upp enligt det strukturerade frågeformatet PEO (Population, Exponering, Observationsutfall) (8) enligt följande:

• Population: unga personer (12–25 år)
• Exponering: ungdomsmottagningar i Sverige
• Observationsutfall: upplevelser av/motiv till besök, skäl bakom bortfall/uteblivna besök, upplevelser av tillgång till mottagningar

• Studier som fångar
• ungas upplevelser av besök på ungdomsmottagning,
• unga som inte besöker ungdomsmottagning och varför,
• jämlik tillgång till ungdomsmottagning bland unga.
• Studier som berör unga i åldersspannet 12–25 år (då dessa motsvarar målgruppen för ungdomsmottagningar).
• Studier med kvalitativ, kvantitativ och mixad metod.
• Primärstudier och litteraturöversikter (endast om översikternas inkluderade primärstudier identifierades som relevanta).
• Vetenskapliga artiklar som genomgått sakkunniggranskning.
• Studier genomförda i Sverige.

• Studier på andra språk än engelska, svenska, danska eller norska.
• Studier som endast berör och/eller utvärderar ungdomsmottagningars syfte, uppdrag och operationalisering på generell/övergripande nivå.
• Studier där ungdomsmottagningar enbart utgjorde arena för rekrytering av studiedeltagare.
• Grå litteratur såsom rapporter, konferensabstrakt, redaktionella bidrag och kommentarer, protokoll och förpublicerade manus.
• Litteratursökning

En informationsspecialist tog i samråd med övriga i arbetsgruppen fram en sökstrategi som kombinerade sökord för ungdomsmottagningar med sökord för ungdomar och unga personer (12–25 år) samt Sverige.

Litteratursökning genomfördes sedan av informationsspecialisten i december 2025 i databaserna PubMed, Web of Science, CINAHL och ProQuest Premium (inklusive APA PsycInfo, International Bibliography of the Social Sciences (IBSS), Social Science Database, Sociology Collection). Sökningen avgränsade inte resultatet efter bestämda publiceringsår utan inkluderade allt som fångades upp. För fullständig dokumentation av sökningen, se Bilaga 1a och 1b (Sökstrategi RU Ungdomsmottagningar).

Sökträffar från respektive databas exporterades till referenshanteringsverktyget EndNote (9) i vilket dubblettrensning genomfördes (10). Det dubblettrensade sökresultatet exporterades sedan till Rayyan (11, 12) för relevansbedömning. I Rayyan hittades ytterligare 18 dubbletter.

Som komplement till databassökningen genomfördes även riktade sökningar på svenskspråkiga tidskrifters webbsidor för att identifiera relevanta studier som inte indexreglerats internationellt. Endast två tidskrifter, Socialmedicinsk tidskrift (n = 3) och Tidskrift för genusvetenskap (n = 1), resulterade i relevanta sökresultat.

Relevansgranskningen genomfördes i två steg.

I det första steget granskades titel och abstrakt med en tillåtande och inkluderande ansats. Studier inkluderades för vidare granskning om ungdomsmottagningar förekom i studien, även om det inte gick att avgöra i vilket syfte, på vilket sätt eller i vilken omfattning ungdomsmottagningar ingick i studiens design, analys eller resultat.

I det andra steget granskades fulltexter efter en mer restriktiv bedömning av studiens innehåll i förhållande till översiktens frågeställningar.

Samtliga studier relevansgranskades av två utredare. Därutöver genomförde en tredje utredare stickprovskontroller motsvarande 10 procent av materialet. I de fall där bedömningarna skiljde sig åt diskuterades dessa gemensamt för att uppnå konsensus.

Kvalitetsgranskningen genomfördes för att bedöma i vilken utsträckning respektive studie är metodologiskt väl genomförd i relation till sitt eget syfte, sin egen design, och sina egna metoder. Det innebär att:

• kvalitativa studier har granskats med fokus på transparens i forskningsprocessen, datainsamling, analys och tolkning,
• kvantitativa studier har granskats med avseende på exempelvis studiedesign, urval, mätmetoder och risk för snedvridningsfel,

studier med mixad metod har granskats med verktyg som beaktar både de kvalitativa och kvantitativa komponenterna samt hur dessa integrerats.

I kvalitetsgranskningen bedömdes dels studiernas metodologiska kvalitet (hur väl studien är genomförd i relation till sin design), dels graden av policyrelevant bidrag (i vilken utsträckning studiens resultat direkt och empiriskt belyser översiktens frågeställningar).

Samtliga inkluderade studier uppfyllde relevanskriterierna, men de varierade i hur explicit deras resultat kunde användas. Bedömningen av policyrelevant bidrag syftade därför till att skilja mellan studier där resultaten direkt adresserar frågeställningarna och studier där bidraget är mer indirekt eller kontextuellt.

Kvalitetsgranskningen av de kvalitativa studierna utfördes med CASP (Critical Appraisal Skills Programme) (15–20).

Granskningen fokuserade på tydlig redovisning av forskningsfråga, studiedesign, urval, datainsamling, analysprocess, forskarens roll och etiska överväganden, dock utan poängsättning. Syftet med granskningen var att identifiera metodologiska svagheter och ”röda flaggor” (till exempel bristande metodredovisning eller avsaknad av reflexiva överväganden), baserat enbart på explicit rapporterat material. Alla studier granskades av en utredare, med stickprovskontroll (motsvarande 10 procent) av en andra utredare (se Bilaga 2).

Kvantitativa studier granskades med verktyg från Joanna Briggs Institutet (JBI), som innefattar anpassade checklistor för olika studiedesigner med fokus på risk för snedvridningsfel, intern validitet och rapportering (13-16). Instrumentvalideringsstudier bedömdes med COSMIN (17). (Se tabell 1för använda granskningsmallar.)

Kvalitetsgranskningen fördelades mellan två utredare med olika metodologisk erfarenhet. Två ytterligare utredare gjorde oberoende stickprovskontroller av 10 procent vardera. För fullständig bedömning, se Bilaga 3.

Inkluderade studier med kombinerade studiedesigner kvalitetsgranskades med MMAT (Mixed Methods Appraisal Tool) (18). Verktyget möjliggör en sammanhållen bedömning av studiens metodologiska kvalitet genom att beakta kvaliteten i de ingående kvalitativa och kvantitativa delarna, samt hur dessa integreras inom ramen för den övergripande studiedesignen (19, 20). Granskningen utgår från studiens angivna design och fokuserar på metodologisk transparens, genomförande och logisk samstämmighet mellan syfte, metod och analys.

Samtliga studier med mixad metod kvalitetsgranskades av en utredare.

För fullständig bedömning, se Bilaga 2 Kvalitetsbedömning CASP och MMAT.

Den samlade kvalitetsbedömningen baserades på varje studies metodologiska egenskaper i relation till syfte och frågeställningar. Styrkor och svagheter redovisas med fokus på hur identifierade egenskaper påverkar studiens trovärdighet, överförbarhet och relevans.

Denna översikt har tillämpat en fokuserad kvalitativ analysmetod för att syntetisera resultat från inkluderade studier (21, 22). Metoden valdes för att möjliggöra en systematisk och transparent sammanställning av relevanta fynd från studier med kvalitativ, kvantitativ eller mixad metod i linje med översiktens syfte och frågeställningar. Analysen utgick från det som uttrycks tydligt i texten, inte från underliggande eller dolda betydelser.

Analysen drog inspiration från ett flertal publicerade studier (23-29) och genomfördes i flera steg. (Se tabell 2 för detaljerad redogörelse.)

Den tillämpade analysmetoden kan beskrivas som en fokuserad tematisk analys, och skiljer sig från traditionell tematisk analys genom att den inte bygger på linjär kodning av primärdata (22, 29). Metoden prioriterar istället strukturerad sammanfattning, jämförelse och syntes av studiers rapporterade resultat (22, 29).

Denna översikt har tillämpat narrativ syntes som metod för sammanvägning av resultaten (7). Valet av syntesmetod gjordes utifrån översiktens frågeställningar och den metodologiska heterogenitet som kännetecknade den inkluderade forskningen, avseende såväl studiedesign och utfallsmått som kontextuella förutsättningar.

Syntesarbetet genomfördes med fokus på att (a) utveckla en preliminär sammanställning av resultaten från de inkluderade studierna, (b) identifiera och utforska återkommande mönster och variationer mellan studier, samt (c) bedöma syntesens robusthet i relation till studiernas metodologiska kvalitet och relevans (7).

Litteratursökningen identifierade totalt 1 905 referenser via databaser (PubMed n = 1 114; Web of Science n = 164; CINAHL n = 504; databaser via ProQuest Premium n = 123). Efter dubblettrensning (n = 478) återstod 1 427 referenser för screening av titel och abstrakt.

Vid relevansbedömningen exkluderades 1 270 referenser. Totalt 157 referenser gick vidare till fulltextgranskning. Av dessa togs 95 inte vidare till nästa steg (då de inte uppfyllde urvalskriterierna av olika skäl), vilket innebar att 62 artiklar bedömdes i sin helhet avseende behörighet och relevans. Därutöver granskades 14 artiklar identifierade via andra metoder (Socialmedicinsk tidskrift n = 3; Tidskrift för genusvetenskap n = 1; kompletterande sökning n = 10) i fulltext, varav 5 exkluderades eftersom ungdomsmottagningen enbart utgjorde rekryteringsplats och inte studiens egentliga fokus.

Sammanlagt inkluderades 71 studier till nästa steg då de i någon mån (direkt, indirekt eller endast kontextuellt) besvarade någon av översiktens frågeställningar, varav 62 identifierades via databassökningar och 9 via andra sökvägar.

Innan syntesen påbörjades, gick de identifierade 71 studier igenom ytterligare steg av relevansgranskning och kvalitetsbedömning. Av dessa bedömdes 34 studier vara både relevanta utifrån urvalskriterierna och av tillräckligt bra kvalitet för att kunna inkluderas i syntesen av kunskapsläget, medan de övriga 37 studierna enbart användes i beskrivningen av forskningen (se Bilaga 4 PRISMA flödesschema RU Ungdomsmottagningar). Klassificeringen av studiernas empiriska bäring (direkt, selektiv/indirekt eller kontextuell relevans) framgår av Bilaga 5 Matris över inkluderade studiers bidrag till forskningsfrågorna).

Av de totalt 71 studierna hade 40 en kvalitativ design (intervjuer, fokusgrupper eller dokumentanalys), 26 hade en kvantitativ design (enkätstudier, tvärsnittsstudier, kohortstudier, randomiserade kontrollerade studier, prevalensstudier, instrumentvalideringsstudier samt registerbaserade totalpopulationsstudier) och fem (n = 5) använde mixad metod (se Bilaga 6 Karaktäristika för identifierade studier). De kvalitativa studierna analyserades huvudsakligen genom olika former av tematisk analys eller kvalitativ innehållsanalys, medan de kvantitativa studierna omfattade både deskriptiva och analytiska ansatser, inklusive regressionsanalyser och effektutvärderingar.

Samtliga 71 studier var genomförda i Sverige, i enlighet med översiktens urvalskriterier. En studie hade en komparativ design mellan Sverige och Spanien (30).

Målgrupperna varierade mellan studierna. En majoritet undersökte enbart besökare, det vill säga unga personer i åldrarna 12–25 år (n = 42). Tjugo studier (n = 20) fokuserade enbart på personal vid ungdomsmottagningar, såsom barnmorskor, kuratorer, sjuksköterskor och läkare. Sex studier (n = 6) inkluderade både besökare och personal. En studie (n = 1) inkluderade även sakkunniga som separat målgrupp (31), en studie (n = 1) undersökte föräldrars erfarenheter av ungdomsmottagningar (32) och en studie (n = 1) utgjordes av en ren dokumentanalys av policydokument, strategier och insatser utan några deltagare (33).

För frågeställning 1 (ungas upplevelser av besök på ungdomsmottagning) inkluderades totalt 13 studier med direkt empirisk relevans. För frågeställning 1.1 (vilka unga som inte besöker ungdomsmottagningen) inkluderades 18 studier. För frågeställning 1.2 (jämlik tillgång till ungdomsmottagning) inkluderades 24 studier. En och samma studie kunde bidra till två eller fler frågeställningar, beroende på hur empirin relaterade till respektive analysfokus. (Se tabell 4).

Sammantaget speglar materialet en bred och metodologiskt varierad forskning om svenska ungdomsmottagningar, där både ungas erfarenheter, personalens perspektiv och strukturella villkor för tillgång och jämlikhet belyses ur flera analytiska infallsvinklar.

Detta avsnitt redogör för syntesen av kunskapen från inkluderade studier med avseende på både relevans och kvalitet. Avsnittet är uppdelat i rubriker som vardera adresserar en av de huvudsakliga frågeställningarna. Avsnittet avslutas sedan med en samlad bedömning av kunskapsläget.

Sammanfattningsvis framträder ungdomsmottagningen i materialet som en viktig resurs när den kombinerar en låg tröskel med stark integritet, lyhörd och respektfull dialog samt anpassning till ungas livsvillkor. När dessa villkor uppfylls uppskattas mottagningen inte bara som en aktör för sexuell och reproduktiv hälsa, utan även som en plats för psykiskt stöd där möjlighet ges att bearbeta psykisk ohälsa som stress, ångest eller nedstämdhet (34-37). Samtidigt visar forskningen att upplevelsen är kontextbunden och ojämlikt fördelad mellan grupper av unga (34, 36-40).

Detta översiktsarbete har identifierat en betydande mängd forskningsresultat med bäring på ungas upplevelser av kontakt med ungdomsmottagningar, både vid fysiska besök och genom digitala tjänster (till exempel webbstöd och e-rådgivning). Sammantaget visar de inkluderade studierna att ungdomsmottagningar ofta upplevs som tryggare och mer ungdomsanpassade alternativ än andra vårdformer (38, 41, 42). Denna upplevelse påverkas dock av faktorer såsom sekretess, bemötande, tillgänglighet, fysisk miljö och sociala normer (34, 36, 37, 39). Vissa grupper, särskilt unga med migrantbakgrund, kan dessutom möta särskilda hinder i kontakten med en ungdomsmottagning (40, 43, 44).

En återkommande bild är att ungdomsmottagningen upplevs ha en låg tröskel och erbjuder besökare möjligheten att söka stöd på egna villkor. I en studie från norra Sverige beskrev unga hur miljö och stämning skiljer sig från vårdcentraler och sjukhus: lokalerna upplevdes som mer välkomnande, personalen som mer van vid att möta unga och besöket som mindre dramatiskt (38). Detta kunde underlätta samtal om frågor som annars upplevs som svåra, pinsamma eller skamfyllda. Samtidigt framkommer att unga ofta känner sig sårbara i mötet, och att integritet och avskildhet är avgörande – särskilt när ämnena är känsliga och när risken träffa en bekant är överhängande (37-39, 41).

När ungas berättelser före, under och efter kontakt analyseras framträder flera motiv till att söka sig till ungdomsmottagningen. Vanliga skäl rör sexuell och reproduktiv hälsa, men även psykisk ohälsa och stress (34-36, 39, 42). I en interventionsstudie om stresshantering beskrev unga kvinnor gruppdeltagandet som en ”social oas” – ett sammanhang där de kunde dela erfarenheter med andra, reflektera över känslor, tankar och intentioner samt få konkreta verktyg (såsom övningar för fysisk avslappning) för att hantera stressrelaterade besvär (35). Det hjälpsamma låg inte enbart i interventionens faktiska innehåll, utan också i att den erbjöd ett tryggt och stödjande utrymme för gemensam förståelse.

Flera studier visar att samtalens innehåll och hur frågor ställs har stor betydelse för hur besöket upplevs. När frågor om våld eller alkohol introduceras som rutinfrågor på mottagningen beskrivs detta ofta som respektfullt och legitimt, särskilt av unga med erfarenhet av utsatthet (36, 37, 39). Att bli tillfrågad möjliggör för unga att sätta ord på svåra erfarenheter och i vissa fall utgöra en startpunkt för förändring, exempelvis att lämna en destruktiv relation eller söka ytterligare stöd (37). Samtidigt visar vissa studier att unga besökare och personal inte alltid delar samma uppfattning om risk och riskbeteende (34, 36) – särskilt när det gäller alkohol, där unga oftare kopplar risk till direkta konsekvenser av alkoholkonsumtion snarare än konsumtionsmängden över tid (36).

Olika bedömningsinstrument och strukturerade verktyg i mötet på ungdomsmottagningen kan upplevas som både stödjande och krävande. I en studie om SEXIT – en metod (frågeformulär) som syftar till att unga som är sexuellt risktagande eller utsatta och/eller personer med erfarenhet av våld, ska identifieras och erbjudas relevant vård och stöd – framgår det att upplägget med självskattning, följt av en gemensam genomgång av de angivna svaren, kan skapa tydlighet och trygghet hos besökaren (45). Samtidigt förutsätter detta sociala utbyte att mottagningen hanterar integritet, informationsdelning och uppföljning varsamt, eftersom frågorna rör privata och potentiellt känsliga erfarenheter (38, 41, 45).

Även digitala kontaktvägar och e-tjänster framstår i forskningen som betydelsefulla verktyg för kommunikation (46). Beroende på utformning kan de erbjuda anonymitet, kontroll och möjlighet att närma sig känsliga frågor stegvis och mindre konfrontativt. En studie om utformning av webbplatser och digitala tjänster visar att designval kan stärka ungas handlingsutrymme genom tydliga valmöjligheter och vägledning (46). Men digitala verktyg riskerar likväl att begränsa ungas handlingsutrymme om systemen i sig upplevs otydliga eller styrande (46). Från ungas perspektiv är det centralt att digitala lösningar ger både upplevd och faktisk kontroll över vad som delas, när det delas och med vem.

Demografiska och sociala skillnader framträder också tydligt i materialet. I en större enkätstudie från norra Sverige skattade majoriteten av både svensk-skandinaviska unga och unga med migrantbakgrund ungdomsmottagningarna som mycket ungdomsvänliga (40). Samtidigt gav unga med migrantbakgrund genomgående något mer negativa omdömen, särskilt avseende bemötande, upplevd jämlikhet och kvaliteten på samtalens innehåll (40, 43). Rädsla för att bli sedd (och dömd) av föräldrar eller andra vuxna framkom som ett hinder bland båda grupperna av unga (40).

Kvalitativa studier fördjupar bilden ytterligare. För vissa unga med migrantbakgrund framstår ungdomsmottagningen som en trygg plats; för andra är den förknippad med stigma, skam och ryktesspridning, vilket kan minska benägenheten att söka vidare stöd (34, 43). En studie om thailändska ungdomar som nyligen flyttat till Sverige visar på att mottagningens tillgänglighet, konfidentialitet och låga kostnad uppskattas – samtidigt som normer från ursprungslandet påverkar synen på sexualitet, sexuell hälsa och graviditet (44). Oro för sociala konsekvenser inom den egna diasporan, exempelvis vid en oplanerad graviditet, kan indirekt påverka hur och när stöd söks – även när tillgången till stöd formellt sett är god.

Forskningen visar även att vissa ungdomar med migrantbakgrund bär med sig bristande kunskap eller missuppfattningar om preventivmedel, trots tidigare exponering för sexualundervisning (44). Detta indikerar att informationens tillgänglighet inte automatiskt innebär att den internaliseras eller används korrekt. Tillgänglighet och ungdomsvänlighet handlar därför inte enbart om öppettider och bemötande, utan också om kulturell lyhördhet och ett proaktivt arbete med frågor om skam, stigma, anonymitet och sekretess (34, 40, 43).

Sammantaget visar de identifierade studierna att forskningen om unga som inte besöker ungdomsmottagningen främst beskriver tre former av icke-besök: (a) unga med behov som ändå inte söker vård, (b) unga som endast söker vid vissa typer av ärenden eller mer sällan än behovet motiverar, samt (c) unga som i praktiken hamnar utanför till följd av hur verksamheten är organiserad eller upplevs vara. Studierna visar tydliga skillnader mellan grupper (47-52). Kön, könsidentitet, migrantbakgrund, socioekonomiska villkor – och i vissa fall även rättslig status eller särskilda administrativa förutsättningar (till exempel unga asylsökande eller unga med skyddade personuppgifter) – hänger samman med lägre användning eller större hinder för att söka stöd.

Övergripande visar forskningen att icke-besök vid ungdomsmottagningar sällan kan förklaras med bristande motivation. Snarare handlar det om att unga – särskilt unga män och unga med migrantbakgrund, och i synnerhet de som lever med ekonomisk eller rättslig osäkerhet – kan ha behov men möter en kombination av brist på kunskap och information, språksvårigheter, oro kring bemötande, stigma och skam, låg upplevd relevans samt organisatoriska villkor och hinder (49, 50, 53-55). Det är i detta samspel som vägen från upplevda behov till faktiska besök ofta bryts.

En återkommande iakttagelse är att unga män och personer som inte passar in i en traditionell föreställning om vem ungdomsmottagningen är till för oftare hamnar längre från verksamheten (30, 51, 52). Flera studier visar att gruppen män samt personer som inte identifierar sig inom en binär könsindelning (till exempel transpersoner, icke-binära och personer med intersexvariation) kan ha betydande behov av stöd, men samtidigt möta större svårigheter att omsätta behov i faktisk användning av stödtjänster (30, 43, 51, 55). Hindren uppstår ofta i steget mellan att identifiera ett behov och att faktiskt ta kontakt. Det handlar inte enbart om kunskap av att en mottagning finns, utan om kunskap om hur man söker stöd, om trygghet i kontakten och om tillit till att bli bemött med respekt. I flera studier kopplas dessa hinder till att ungdomsmottagningar historiskt och kulturellt associeras med sexualitet, preventivmedel och vård för kvinnor, vilket kan göra verksamheten mindre självklar för vissa unga män och andra grupper (32, 43, 51, 52, 55).

Unga med migrantbakgrund beskrivs i flera studier som en grupp med lägre användning av ungdomsmottagningar, men orsakerna till detta är komplexa och mångfacetterade. Kvantitativa studier lyfter bristande kunskap om det svenska systemet, språksvårigheter, väntetider och kostnader (47, 50, 52, 53, 56-58). Kvalitativa studier ger en mer fördjupad förståelse: negativa föreställningar om mottagningen, praktiska svårigheter att ta sig dit, osäkerhet kring rättigheter och en upplevelse av att sexuell och reproduktiv hälsa inte är relevant ”för en själv” just där och då (30, 32, 34, 43, 51, 54, 55, 59, 60). Icke-besök kan därmed handla om hur mottagningen tolkas – vad den är och vem den är till för – snarare än om att faktiska behov saknas.

Ungas familjekontext framträder också som en viktig men ofta indirekt faktor (32, 47, 49). En studie visar att föräldrar kan ha en ambivalent inställning: de ser mottagningen som en trygg plats för unga – men de oroar sig samtidigt för att vissa insatser kan uppmuntra sexualitet, vilket vissa föräldrar uppfattar som olämpligt (32). Brist på information och missuppfattningar om vad som faktiskt erbjuds på en ungdomsmottagning kan därav bidra till misstro (32). För unga innebär detta att handlingsutrymmet påverkas av förväntat stöd eller motstånd i hemmet. Icke-besök blir därmed inte enbart ett individuellt val.

Tillit och trygghet återkommer genomgående som centrala förutsättningar för besök till en ungdomsmottagning. Samtidigt visar flera studier på att tillit skapas i mötet mellan yrkesverksamma och unga och är beroende av organisatoriska villkor – såsom tillgängliga kontaktvägar, rimliga väntetider, bemanning och kompetens bland personalen (48, 53, 54, 59). När sådana villkor brister (eller saknas) ökar risken att de unga som redan tvekar avstår från att söka hjälp. Studier visar även på att hindren ofta ligger före själva besöket och rör brist på information, språksvårigheter och upplevelsen av att det är krångligt eller osäkert att ta kontakt med en ungdomsmottagning (47, 49, 57, 60). I vissa situationer förstärks dessa hinder av administrativa och ekonomiska omständigheter, exempelvis osäker rättslig status (till exempel asylsökande) eller ekonomisk oro (34, 56, 57). När vardagen präglas av osäkerhet och begränsade resurser kan ett vårdbesök bli svårt att prioritera, även när behov faktiskt finns. Även om besöken i sig är kostnadsfria kan de innebära indirekta kostnader, såsom resor eller förlorad tid, vilket ytterligare kan försvåra möjligheten att söka stöd.

Forskningen visar också att icke-besök inte enbart kan förstås på individnivå. Hinder uppstår i samspelet mellan normer, stigma, kunskap och språkliga förutsättningar på efterfrågesidan – och bemötande, tillit, kulturell kompetens samt organisatoriska villkor på utbudssidan (32, 43, 47). Från ett sådant perspektiv framstår icke-besök som ett resultat av hur kunskap, tillit, normer och tillgänglighet samspelar och påverkar varandra.

När studierna läses sammantaget framträder flera mönster. För det första är kön och könsidentitet återkommande kopplat till lägre användning, särskilt bland unga män (43, 51, 52, 55). För det andra är migrantbakgrund förknippad med både lägre upplevd tillgänglighet och specifika hinder relaterade till språksvårigheter, kunskap om det svenska systemet och ibland upplevelse av stigma, skam eller rädsla (32, 47, 49, 60). För det tredje påverkar socioekonomiska villkor möjligheten att ta sig till och använda tjänster (34, 56). För det fjärde visar studier som fokuserar på verksamheternas organisation att öppettider, kontaktvägar, bemanning och kompetens bland personal kan förstärka eller minska ojämlikhet i ungas användning (43, 48, 53, 54, 57, 59).

Samtidigt skiljer sig studierna åt i vad de faktiskt kan säga om ungas icke-besök. Vissa undersöker direkt behov, användning och skäl till att avstå från att besöka en mottagning (49, 55). Andra visar vilka villkor som krävs för att mottagningen ska upplevas som tillgänglig och trygg, och bidrar därmed indirekt till förståelsen av varför vissa grupper blir sällan-besökare eller icke-besökare (53, 54). Tillsammans ger de en sammansatt bild där olika delar kompletterar varandra.

Sammantaget visar de inkluderade studierna att ojämlik tillgång sällan kan förstås som ett individuellt problem. Ojämlikhet uppstår i mötet mellan ungas livsvillkor och hur verksamheten är utformad. Jämlik tillgång handlar därför både om ungas förutsättningar att efterfråga och använda stöd – såsom kunskap om mottagningen, språkliga förutsättningar, normer, stigma, familjekontext samt ekonomiska och rättsliga villkor (30, 38, 40, 43, 48, 55, 56, 59, 61) – och om hur verksamheten är organiserad. Det gäller exempelvis kontaktvägar, öppettider, bemanning, kompetensbredd, hur sekretess tillämpas i praktiken och hur mottagningen kommunicerar vem den är till för (33, 38, 40, 43, 47, 48, 50, 55, 61-63).

Forskningen visar att ungdomsmottagningar i Sverige ofta beskrivs som i grunden ungdomsvänliga verksamheter, men att tillgången i praktiken inte är jämlik. Ojämlikheten framträder både i vilka som använder mottagningarna och i hur olika grupper upplever bemötande, trygghet och möjlighet att ta kontakt (39, 40, 43, 47, 49, 57, 59, 61, 62, 64). Sammantaget framstår ungdomsmottagningen som en viktig lågtröskelresurs, men också som en verksamhet där vissa grupper hamnar längre från stödet (34, 48, 50, 52-54, 57, 62). Detta sker inte på grund av ett enskilt hinder, utan genom ett samspel mellan normer, tillit, organisatoriska villkor och bristande kunskap om vad mottagningen faktiskt erbjuder.

Ett tydligt jämlikhetsmönster rör kön och könsidentitet. Flera studier, särskilt om bortfall och icke-besök, visar att unga män oftare står längre från ungdomsmottagningen trots att behov kan finnas inom gruppen (34, 39, 43, 50, 51, 57, 59). Verksamheten förknippas historiskt och kulturellt med sexualitet, preventivmedel och vård för unga kvinnor, vilket gör den mindre självklar för unga män (30, 38, 39, 50, 55). Maskulinitetsnormer kan bidra till göra det svårare att söka stöd, och rädslan för att bli sedd av föräldrar eller andra vuxna kan förstärka tröskeln ytterligare (38, 55). Även verksamhetens organisation spelar roll. I en studie om mottagningars arbete med stöd vid oplanerade graviditeter framgår att individuellt stöd till unga män (fäderna) inte är rutin vid majoriteten av mottagningarna (50). Det illustrerar hur inkludering av unga män kan vara ojämnt integrerad i arbetssätten.

Ett återkommande mönster gäller unga med migrantbakgrund. I studier om bortfall och icke-besök framträder lägre användning och särskilda hinder – såsom bristande kunskap om det svenska systemet, språksvårigheter och oro för stigma, skam eller ryktesspridning – bland denna grupp av unga (40, 43, 47, 48, 61). I vissa sammanhang kan dessa faktorer väga tyngre än den formella möjligheten att få vård. Studier lokaliserade i socioekonomiskt utsatta och mångkulturella områden beskriver hur traditionella eller religiösa normer kan påverka unga kvinnors möjligheter att söka stöd, medan unga män kan hämmas av normer som begränsar uttryck för behov av hjälp (40, 43, 47, 48, 61). Informationsfrågan framstår som central. Unga efterfrågar tydligare kunskap om vad mottagningen erbjuder och hur sekretess fungerar (38, 43, 55). Detta kopplas till ett rättighets- och jämlikhetsperspektiv med bäring på tillgänglighet och acceptabilitet.

Ett ytterligare mönster rör socioekonomiska skillnader i användningen av ungdomsmottagningar. En kvantitativ studie från norra Sverige visar att besök vid ungdomsmottagning är mer koncentrerade till unga i hushåll med högre inkomster, särskilt bland unga kvinnor (57). Ojämlikheten kvarstår även efter att hänsyn tagits till självskattad hälsa och andra behovsfaktorer, vilket innebär att användningen inte fullt ut kan förklaras av skillnader i vårdbehov (57). Resultaten tyder därmed på en horisontell ojämlikhet, där unga med starkare socioekonomisk position i högre grad använder ungdomsmottagning än vad ett strikt behovsperspektiv skulle motivera. Samtidigt beskriver yrkesverksamma stora skillnader mellan mottagningar när det gäller resurser, bemanning och styrning, vilket ger olika praktiska förutsättningar att nå olika grupper (40, 47, 48, 61-63).

När resultaten kopplas till ungas upplevelser av besök blir det tydligt att jämlik tillgång inte enbart handlar om huruvida en ungdomsmottagning finns. Den behöver också upplevas som trygg, relevant och möjlig att använda (38, 43, 48, 52, 57, 59, 62). Låg tröskel, respektfullt bemötande och tydlig sekretess gör mottagningen särskilt viktig i frågor som upplevs som känsliga bland unga (38, 43, 47, 48, 52, 62). Men samma faktorer kan fungera exkluderande om tilliten saknas. Om en ung person inte litar på sekretesshanteringen, oroar sig för att bli igenkänd eller förväntar sig att bli dömd och kritiserad, höjs tröskeln (38, 40, 43, 48, 62). Detta drabbar oftare grupper som redan står längre från vården, exempelvis unga som lever under negativ social kontroll. I studier om bortfall och icke-besök syns hindren ofta i steget mellan upplevt behov och faktisk kontakt (40, 43, 47, 57). Det räcker inte att känna till mottagningen; unga behöver också veta hur man går tillväga, våga ta steget och förvänta sig ett respektfullt bemötande (38, 40, 43, 48, 52, 57, 62).

Hur verksamheten är organiserad kan både förstärka och minska ojämlikhet (33, 60, 63). I studier om tillgång till psykisk och psykosocial hälsa i kontakt med ungdomsmottagningar lyfts tillit som en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning (60, 63). Tilliten behöver kombineras med konkreta strukturer, såsom tvärprofessionell kompetens, god tillgänglighet och särskild kunskap om psykisk ohälsa. Vissa studier aktualiserar också frågan om hur en mer diversifierad grupp unga, exempelvis unga med migrantbakgrund eller unga hbtqi-personer, ska känna tillräcklig tillit för att ta första kontakten med en mottagning (30, 60, 63). I en enkätstudie om upplevd ungdomsvänlighet skattar unga generellt mottagningarna högt, men särskilda grupper av unga ger lägre omdömen (47). Det gäller unga med migrationsbakgrund samt unga som inte är heterosexuella eller identifierar sig inom en binär könsindelning (38, 39, 43, 47, 48, 61). Detta visar att hög genomsnittlig kvalitet kan samexistera med systematiska skillnader mellan grupper.

Digitalisering framstår som både möjlighet och risk. I en studie om digital sexuell och reproduktiv vård beskriver barnmorskor hur digitala alternativ kan öka tillgängligheten och passa unga som annars är svårare att nå, exempelvis unga med social ångest, neuropsykiatriska svårigheter eller unga män (56). Samtidigt tar studien upp risken för omvänd digital ojämlikhet. Unga i trångbodda hem, under negativ social kontroll eller utan e-legitimation kan få svårare att använda digitala tjänster (56). Digitala lösningar kan alltså öka tillgången för vissa grupper, men förstärka skillnader om de ersätter snarare än kompletterar fysiska mottagningar (40, 43, 56).

När resultaten från frågeställningarna läses tillsammans – om ungas upplevelser av besök, om vilka unga som inte besöker ungdomsmottagningen samt frågan om jämlik tillgång – framträder en relativt samstämmig bild i den forskningen som sammanställts i denna översikt. Denna bild rymmer både styrkor och tydliga utvecklingsområden.

För det första är stödet starkt för att ungdomsmottagningar i Sverige i grunden uppfattas som ungdomsvänliga och lågtröskelbaserade verksamheter. Detta mönster återkommer i både kvantitativa enkätstudier och kvalitativa intervjuer med unga, och gäller såväl fysiska besök som digitala kontaktvägar. Sammanställda studier visar att miljö, bemötande och upplevd sekretess har avgörande betydelse för hur kontakten värderas. När mottagningen upplevs som trygg, respektfull och anpassad till ungas livsvillkor kan den fungera som en viktig ingång inte bara till sexuell och reproduktiv hälsa utan även till psykiskt och psykosocialt stöd.

Samtidigt är det väl belagt att användningen inte är jämlikt fördelad. I studier med bredare urval och mer transparent redovisning av metodologiska val återkommer ett antal systematiska mönster. Unga män använder mottagningarna i lägre grad än unga kvinnor, även när behov finns. Unga med migrantbakgrund rapporterar både lägre användning och fler hinder, såsom språksvårigheter, bristande kunskap om det svenska systemet och oro för stigma. Även socioekonomiska skillnader framträder i kvantitativa analyser, där användningen i vissa studier är högre bland unga med starkare socioekonomisk position. Dessa mönster återkommer över flera studier och kan därför bedömas ha relativt starkt empiriskt stöd.

Den sammanställda forskningen visar också att icke-besök sällan kan förstås som bristande motivation. I stället uppstår hinder i steget mellan upplevt behov och faktisk kontakt. Kunskap om hur man söker stöd, tillit till sekretess, förväntningar på bemötande och upplevelsen av att mottagningen är ”till för någon som mig” framstår som centrala faktorer. Dessa individuella förutsättningar samspelar med organisatoriska villkor – såsom öppettider, kontaktvägar, bemanning och kompetens – vilket innebär att ojämlikhet formas i mötet mellan ungas livsvillkor och verksamhetens utformning.

När det gäller digitala lösningar pekar den sammanställda forskningen i två riktningar. Studier med mer transparent redovisning av metodologiska val visar att digitala tjänster kan sänka trösklar för vissa grupper, exempelvis unga med social ångest eller unga män. Samtidigt finns belägg för risk för digital ojämlikhet, där unga i trångbodda hem, under negativ social kontroll eller utan e-legitimation kan få svårare att ta del av stödet. Sammantaget talar forskningen för att digitala lösningar fungerar bäst som komplement, inte som ersättning.

Det finns även metodologiska begränsningar att beakta. Flera studier är genomförda i specifika regioner eller inom enskilda verksamheter, vilket påverkar överförbarheten. Enkätstudier riskerar att underskatta ojämlikhet eftersom de ofta fångar dem som redan har kontakt med mottagningen. Kvalitativa studier ger fördjupad förståelse men har i regel mindre och selekterade urval. Sammantaget innebär detta att kunskapen om skillnader sannolikt är mer robust än kunskapen om deras exakta omfattning.

Den samlade bedömningen utifrån forskningen är därför följande:

• Det finns ett stabilt stöd för att ungdomsmottagningar upplevs som ungdomsvänliga och viktiga lågtröskelverksamheter.
• Det finns återkommande och välbelagda skillnader i användning och upplevelse kopplade till kön, könsidentitet, migrantbakgrund och socioekonomiska villkor.
• Ojämlikhet uppstår i samspelet mellan ungas livsvillkor – såsom kunskap, språkförutsättningar och sociala normer – och hur verksamheten är organiserad och tillgänglig.
• Digitalisering kan både minska och förstärka ojämlikhet beroende på hur den utformas och implementeras.

Sammanfattningsvis kan den sammanställda forskningen inte ge stöd för att ungdomsmottagningarna är ojämlika i sin grundidé eller ambition. Däremot ger den ett tydligt och samstämmigt stöd för att tillgång och användning i praktiken är ojämlikt fördelad mellan grupper av unga. För att stärka en jämlik tillgång krävs därför inte enbart fortsatt informationsspridning, utan också organisatoriska anpassningar, kulturell lyhördhet och ett aktivt arbete med tillit från målgrupperna och inkludering hos verksamheterna. Arbetet bör utgå från ungas behov och erfarenheter, bygga på ett helhetsperspektiv på ungas hälsa, stödja ett brett hälsofrämjande och förebyggande arbete. Det gäller särskilt unga som i dag nås i lägre utsträckning, till exempel unga män, unga hbtqi-personer, unga med funktionsnedsättning och unga med migrantbakgrund.

Hbtqi är ett samlingsbegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner. Begreppet används för att synliggöra grupper som på olika sätt bryter mot normer kring kön, könsidentitet eller sexualitet.

Icke-binär en person vars könsidentitet inte är kvinna eller man. Ickebinär betyder inte samma sak för alla som definierar sig så: en del är både kvinna och man, medan andra befinner sig mellan eller utanför de två kategorierna.

Sexuell identitet handlar om hur en person själv definierar och benämner sin sexualitet, till exempel som heterosexuell, homosexuell, bisexuell eller queer. Sexuell identitet kan, men behöver inte, överensstämma med en persons sexuella läggning.

Sexuell läggning handlar om vem en person blir kär i och/eller attraherad av. Exempel är heterosexuell, homosexuell och bisexuell.

Transperson ett samlingsbegrepp för personer vars könsidentitet eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön som personen tilldelades vid födseln. Begreppet inbegriper så väl binära kön, det vill säga transkvinnor som transmän, och den som vars könsidentitet inte täcks av de orden, till exempel icke-binära.

Kön används för att kategorisera människor, oftast som kvinnor eller män. Begreppet kan avse både juridiskt kön och sociala föreställningar om kön.

Könsidentitet handlar om en persons självupplevda kön, det vill säga det kön man känner sig som.

Könsuttryck handlar om hur en person uttrycker sitt kön, till exempel genom kläder, kroppsspråk, namn eller röst.

Heteronormativitet åsyftar de normer och föreställningar som utgår från att heterosexualitet är det självklara och önskvärda, och att kön delas in i två tydliga kategorier.

Normer handlar om sociala föreställningar om vad som anses normalt eller önskvärt. Normer påverkar hur människor förväntas vara och kan bidra till att vissa grupper inkluderas medan andra osynliggörs eller begränsas.

Jämlik tillgång åsyftar att alla grupper i befolkningen har likvärdiga möjligheter att nå och använda en verksamhet, oavsett till exempel kön, könsidentitet, sexuell läggning, socioekonomiska villkor eller bakgrund.

Tillgänglighet åsyftar i vilken utsträckning en verksamhet är möjlig att nå och använda. Det kan handla om praktiska faktorer (till exempel öppettider och kontaktvägar) men också om upplevd trygghet, bemötande och relevans.

1. Folkhälsomyndigheten. Ungdomsmottagningars arbete med psykisk hälsa. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2023 [citerad 23 mars 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/u/ungdomsmottagningars-arbete-med-psykisk-halsa/.
2. Folkhälsomyndigheten, Umeå universitet. Ungdomsmottagningarnas betydelse i arbetet med ungas psykiska hälsa: Fallstudier i tre län. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2024 [citerad 23 mars 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/u/ungdomsmottagningarnas-betydelse-i-arbetet-med-ungas-psykisk-halsa-fallstudier-i-tre-lan/.
3. Folkhälsomyndigheten. Statliga stimulansmedel och ungdomsmottagningars arbete med psykisk hälsa. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2024 [citerad 23 mars 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/statliga-stimulansmedel-och-ungdomsmottagningars-arbete-med-psykisk-halsa/.
4. Folkhälsomyndigheten. Handledning för litteraturöversikter: Förutsättningar och metodsteg för kunskapsframtagande baserat på forskningslitteratur vid Folkhälsomyndigheten (version 2.0). Solna: Folkhälsomyndigheten; 2017 [citerad 23 mars 2026]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/h/handledning-for-litteraturoversikter/.
5. Grant MJ, Booth A. A typology of reviews: an analysis of 14 review types and associated methodologies. Health Inf Libr J. 2009;26(2):91-108. DOI:10.1111/j.1471-1842.2009.00848.x.
6. Campbell F, Tricco AC, Munn Z, Pollock D, Saran A, Sutton A, et al. Mapping reviews, scoping reviews, and evidence and gap maps (EGMs): the same but different—the “Big Picture” review family. Syst Rev. 2023;12(1):45. DOI:10.1186/s13643-023-02178-5.
7. Popay J, Roberts H, Sowden A, Petticrew M, Arai L, Rodgers M, et al. Guidance on the Conduct of Narrative Synthesis in Systematic Reviews: A Product from the ESRC Methods Programme Lancaster: University of Lancaster; 2006 [citerad 23 mars 2026]. Hämtad från: https://www.academia.edu/download/39246301/02e7e5231e8f3a6183000000.pdf.
8. Hosseini M-S, Jahanshahlou F, Akbarzadeh MA, Zarei M, Vaez-Gharamaleki Y. Formulating research questions for evidence-based studies. J Med Surg Public Health. 2024;2(0):100046. DOI:10.1016/j.glmedi.2023.100046.
9. Bramer WM, Milic J, Mast F. Reviewing retrieved references for inclusion in systematic reviews using EndNote. J Med Libr Assoc. 2017;105(1):84-7. DOI:10.5195/jmla.2017.111.
10. Bramer WM, Giustini D, De Jonge GB, Holland L, Bekhuis T. De-duplication of database search results for systematic reviews in EndNote. J Med Libr Assoc. 2016;104(3):240-3. DOI:10.5195/jmla.2016.24.
11. Johnson N, Phillips M. Rayyan for systematic reviews. J Electron Resour Librariansh. 2018;30(1):46-8. DOI:10.1080/1941126X.2018.1444339.
12. Ouzzani M, Hammady H, Fedorowicz Z, Elmagarmid A. Rayyan—a web and mobile app for systematic reviews. Syst Rev. 2016;5(1):210. DOI:10.1186/s13643-016-0384-4.
13. Jordan Z, Lockwood C, Munn Z, Aromataris E. The updated Joanna Briggs Institute Model of Evidence-Based Healthcare. JBI Evid Implement. 2019;17(1):58-71. DOI:10.1097/XEB.0000000000000155.
14. Barker TH, Hasanoff S, Aromataris E, Stone JC, Leonardi-Bee J, Sears K, et al. The revised JBI critical appraisal tool for the assessment of risk of bias for cohort studies. JBI Evid Synth. 2025;23(3):441-53. DOI:10.11124/JBIES-24-00103.
15. Barker TH, Stone JC, Sears K, Klugar M, Tufanaru C, Leonardi-Bee J, et al. The revised JBI critical appraisal tool for the assessment of risk of bias for randomized controlled trials. JBI Evid Synth. 2023;21(3):494-506. DOI:10.11124/JBIES-22-00430.
16. Munn Z, Barker TH, Moola S, Tufanaru C, Stern C, McArthur A, et al. Methodological quality of case series studies: an introduction to the JBI critical appraisal tool. JBI Evid Synth. 2020;18(10):2127-33. DOI:10.11124/JBISRIR-D-19-00099.
17. Mokkink LB, Prinsen CAC, Bouter LM, De Vet HCW, Terwee CB. The COnsensus-based Standards for the selection of health Measurement INstruments (COSMIN) and how to select an outcome measurement instrument. Braz J Phys Ther. 2016;20(2):105-13. DOI:10.1590/bjpt-rbf.2014.0143.
18. Hong QN. Revision of the Mixed Methods Appraisal Tool (MMAT): A Mixed Methods Study. Montreal: McGill University; 2018 [citerad 23 mars 2026]. Hämtad från: https://escholarship.mcgill.ca/concern/theses/4b29b8336.
19. Hong QN, Fàbregues S, Bartlett G, Boardman F, Cargo M, Dagenais P, et al. The Mixed Methods Appraisal Tool (MMAT) version 2018 for information professionals and researchers. Educ Inf. 2018;34(4):285-91. DOI:10.3233/EFI-180221.
20. Hong QN, Gonzalez-Reyes A, Pluye P. Improving the usefulness of a tool for appraising the quality of qualitative, quantitative and mixed methods studies, the Mixed Methods Appraisal Tool (MMAT). J Eval Clin Pract. 2018;24(3):459-67. DOI:10.1111/jep.12884.
21. Taylor B, Henshall C, Kenyon S, Litchfield I, Greenfield S. Can rapid approaches to qualitative analysis deliver timely, valid findings to clinical leaders? A mixed methods study comparing rapid and thematic analysis. BMJ Open. 2018;8(10):e019993. DOI:10.1136/bmjopen-2017-019993.
22. Assarroudi A, Heshmati Nabavi F, Armat MR, Ebadi A, Vaismoradi M. Directed qualitative content analysis: the description and elaboration of its underpinning methods and data analysis process. J Res Nurs. 2018;23(1):42-55. DOI:10.1177/1744987117741667.
23. Lewinski AA, Crowley MJ, Miller C, Bosworth HB, Jackson GL, Steinhauser K, et al. Applied Rapid Qualitative Analysis to Develop a Contextually Appropriate Intervention and Increase the Likelihood of Uptake. Med Care. 2021;59(0):S242-S51. DOI:10.1097/MLR.0000000000001553.
24. St. George SM, Harkness AR, Rodriguez-Diaz CE, Weinstein ER, Pavia V, Hamilton AB. Applying Rapid Qualitative Analysis for Health Equity: Lessons Learned Using “EARS” With Latino Communities. Int J Qual Methods. 2023;22(0):1-12. DOI:10.1177/16094069231164938.
25. Mathieson A, Elvey R, Wilson P. Development and application of a qualitative rapid analysis framework in a hybrid trial within primary care. BMJ Open. 2024;14(7):e076792. DOI:10.1136/bmjopen-2023-076792.
26. Kowalski CP, Nevedal AL, Finley EP, Young JP, Lewinski AA, Midboe AM, et al. Planning for and Assessing Rigor in Rapid Qualitative Analysis (PARRQA): a consensus-based framework for designing, conducting, and reporting. Implement Sci. 2024;19(1):71. DOI:10.1186/s13012-024-01397-1.
27. Keniston A, McBeth L, Astik G, Auerbach A, Busch J, Kangelaris KN, et al. Practical Applications of Rapid Qualitative Analysis for Operations, Quality Improvement, and Research in Dynamically Changing Hospital Environments. Jt Comm J Qual Patient Saf. 2023;49(2):98-104. DOI:10.1016/j.jcjq.2022.11.003.
28. Earle-Richardson G, Nestor C, Prue CE. Progressive Development of a New Tool for Rapid Thematic Analysis of Community Perceptions and Concerns During Health Emergencies. Glob Health Sci Pract. 2025;13(2):e2400281. DOI:10.9745/GHSP-D-24-00281.
29. Nevedal AL, Reardon CM, Opra Widerquist MA, Jackson GL, Cutrona SL, White BS, et al. Rapid versus traditional qualitative analysis using the Consolidated Framework for Implementation Research (CFIR). Implement Sci. 2021;16(1):67. DOI:10.1186/s13012-021-01111-5.
30. Pastor Bravo MDM, Linander I. Access to healthcare among transgender and non-binary youth in Sweden and Spain: A qualitative analysis and comparison. PLoS One. 2024;19(5):e0303339. DOI:10.1371/journal.pone.0303339.
31. Lostelius PV, Mattebo M, Adolfsson ET, Söderlund A, Andersén M, Vadlin S, et al. Development and usability evaluation of an electronic health report form to assess health in young people: a mixed-methods approach. BMC Med Inform Decis Mak. 2023;23(1):91. DOI:10.1186/s12911-023-02191-7.
32. Anyango CN, Nkulu Kalengayi FK, Goicolea I, Linander I. "A one-size-fits-all model is not good"? Ambivalent perceptions and experiences of African immigrant parents towards Swedish sexual and reproductive health services for young people. BMC Res Notes. 2020;13(1):449. DOI:10.1186/s13104-020-05289-7.
33. Brunet Johansson A, Hurtig AK, Nkulu Kalengayi FK. Sexual and Reproductive Health and Rights for Young Migrants in Sweden: An Ideal-Type Analysis Exploring Regional Variations of Accessible Documents. Int J Public Health. 2024;69(0):1606568. DOI:10.3389/ijph.2024.1606568.
34. Hällström M, Ranjbar V, Ascher H. Adolescent health care in a multi-cultural area: a qualitative study from adolescents' perspective. Int J Adolesc Youth. 2017;22(1):107-21. DOI:10.1080/02673843.2015.1137777.
35. Strömbäck M, Malmgren-Olsson EB, Wiklund M. 'Girls need to strengthen each other as a group': experiences from a gender-sensitive stress management intervention by youth-friendly Swedish health services—a qualitative study. BMC Public Health. 2013;13(0):907. DOI:10.1186/1471-2458-13-907.
36. Palm A, Danielsson I, Högberg U, Norbergh KG. How do youth with experience of violence victimization and/or risk drinking perceive routine inquiry about violence and alcohol consumption in Swedish youth clinics? A qualitative study. Sex Reprod Healthc. 2017;13(0):51-7. DOI:10.1016/j.srhc.2017.06.004.
37. Olsson J, Melke A. Beyond Solitude: The Role of Group Therapy in Empowering Young Survivors of Sexual Abuse. J Child Sex Abus. 2025;34(2):148-63. DOI:10.1080/10538712.2025.2466544.
38. Thomson A, Christensen E, Wiklund M, Christianson M. A safe place—Adolescents' and young adults' perceptions of youth clinics in northern Sweden. Sex Reprod Healthc. 2022;33(0):100752. DOI:10.1016/j.srhc.2022.100752.
39. Wendt EK, Lidell EAS, Westerståhl AKE, Marklund BRG, Hildingh CI. Young women's perceptions of being asked questions about sexuality and sexual abuse: a content analysis. Midwifery. 2011;27(2):250-6. DOI:10.1016/j.midw.2009.06.008.
40. Baroudi M, San Sebastian M, Hurtig AK, Goicolea I. The perception of youth health centres' friendliness: does it differ between immigrant and Swedish-Scandinavian youths? Eur J Public Health. 2020;30(4):780-5. DOI:10.1093/eurpub/ckaa077.
41. Kånåhols AF, Magnusson H, Alehagen S. Swedish adolescents' experiences of educational sessions at Youth Clinics. Sex Reprod Healthc. 2011;2(3):119-23. DOI:10.1016/j.srhc.2011.05.003.
42. Andersén MB, Revenäs Å, Lostelius PV, Olsson EMG, Bring A, Ring L. "It's about how you take in things with your brain"—young people's perspectives on mental health and help seeking: an interview study. BMC Public Health. 2024;24(1):1095. DOI:10.1186/s12889-024-18617-4.
43. Amroussia N, Lindroth M, Andersson C. Young people with migration experience and their (non) encounters with Swedish sexual and reproductive health services and information: An explorative study. J Migr Health. 2024;10(0):100270. DOI:10.1016/j.jmh.2024.100270.
44. Udmuangpia T, Häggström-Nordin E, Worawong C, Tanglakmankhonge K, Bloom T. A Qualitative Study: Perceptions Regarding Adolescent Pregnancy Among a Group of Thai Adolescents in Sweden. Pac Rim Int J Nurs Res. 2017;21(1):75-87. https://he02.tci-thaijo.org/index.php/PRIJNR/article/view/65206.
45. Hammarström S, Bernhardsson S, Nilsen P, Elisson J, Frostholm E, Lindroth M. Ask me, listen to me, treat me well and I shall tell: a qualitative study of Swedish youths' experiences of systematic assessment of sexual health and risk-taking (SEXIT). Sex Reprod Health Matters. 2022;30(1):2146032. DOI:10.1080/26410397.2022.2146032.
46. Lundmark S, Evaldsson AC. Click-guides and panic buttons: Designed possibilities for youth agency and user empowerment in online youth counselling services. Child-Glob J Child Res. 2017;24(2):260-78. DOI:10.1177/0907568216656761.
47. Baroudi M, Kalengayi FN, Goicolea I, Jonzon R, Sebastian MS, Hurtig AK. Access of Migrant Youths in Sweden to Sexual and Reproductive Healthcare: A Cross-sectional Survey. Int J Health Policy Manag. 2022;11(3):287-98. DOI:10.34172/ijhpm.2020.123.
48. Goicolea I, Ahlin CH, Waenerlund AK, Marchal B, Christianson M, Wiklund M, et al. Accessibility and factors associated with utilization of mental health services in youth health centers. A qualitative comparative analysis in northern Sweden. Int J Ment Health Syst. 2018;12(0):69. DOI:10.1186/s13033-018-0249-4.
49. Baroudi M. Beyond supply and demand: a new ecological framework for understanding the access of young migrants to sexual and reproductive health services in Sweden. Glob Health Action. 2023;16(1):2251783. DOI:10.1080/16549716.2023.2251783.
50. Holmberg LI. Unga män och oplanerade graviditeter: Stödet på Sveriges ungdomsmottagningar är fortfarande otillräckligt. Soc Med Tidskr. 2006;83(4):340-6. DOI:10.62607/smt.v83i4.46115.
51. Larsson FM, Nielsen A, Briones-Vozmediano E, Stjärnfeldt J, Salazar M. Indifferent, ambiguous, or proactive? Young men's discourses on health service utilization for Chlamydia trachomatis detection in Stockholm, Sweden: A qualitative study. PLoS One. 2021;16(9):e0257402. DOI:10.1371/journal.pone.0257402.
52. Wagenius CM, San Sebastián M, Gustafsson PE, Goicolea I. Access for all? Assessing vertical and horizontal inequities in healthcare utilization among young people in northern Sweden. Scand J Public Health. 2019;47(1):1-8. DOI:10.1177/1403494818774965.
53. Lundberg A, Hurtig AK, Nkulu-Kalengayi FK. Awareness and utilization of Swedish youth clinics among migrants enrolled in Swedish language programmes: a cross-sectional study. Glob Health Action. 2024;17(1):2401658. DOI:10.1080/16549716.2024.2401658.
54. Hultstrand Ahlin C, Carson D, Goicolea I. "There is no reward penny for going out and picking up youths": issues in the design of accessible youth healthcare services in rural northern Sweden. BMC Res Notes. 2019;12(1):74. DOI:10.1186/s13104-019-4108-4.
55. Pettersson J, Baroudi M. Exploring barriers and strategies for improving sexual and reproductive health access for young men in Sweden: Insights from healthcare providers in youth clinics. Sex Reprod Healthc. 2024;39(0):100942. DOI:10.1016/j.srhc.2023.100942.
56. Hellsten L, Ahlqvist VH, Nielsen AM, Brandén G, Ekström AM, Kosidou K. Youth Uptake of Digital Sexual and Reproductive Health Services Across Sociodemographic Groups (2018-2022): A Total Population Study from Stockholm, Sweden. Mayo Clin Proc Digit Health. 2025;3(3):100251. DOI:10.1016/j.mcpdig.2025.100251.
57. Mosquera PA, Waenerlund AK, Goicolea I, Gustafsson PE. Equitable health services for the young? A decomposition of income-related inequalities in young adults' utilization of health care in Northern Sweden. Int J Equity Health. 2017;16(1):20. DOI:10.1186/s12939-017-0520-3.
58. Nielsen A, Marrone G, De Costae A. Chlamydia trachomatis among Youth—Testing Behaviour and Incidence of Repeat Testing in Stockholm County, Sweden 2010-2012. PLoS One. 2016;11(9):1-11. DOI:10.1371/journal.pone.0163597.
59. Zettergren L, Larsson EC, Hellsten L, Kosidou K, Nielsen AM. Implementing digital sexual and reproductive health care services in youth clinics: a qualitative study on perceived barriers and facilitators among midwives in Stockholm, Sweden. BMC Health Serv Res. 2024;24(1):411. DOI:10.1186/s12913-024-10932-1.
60. Tirado V, Engberg S, Holmblad IS, Strömdahl S, Ekström AM, Hurtig AK. "One-time interventions, it doesn't lead to much"—healthcare provider views to improving sexual and reproductive health services for young migrants in Sweden. BMC Health Serv Res. 2022;22(1):668. DOI:10.1186/s12913-022-07945-z.
61. Amroussia N. Providing sexual and reproductive health services to migrants in Southern Sweden: a qualitative exploration of healthcare providers' experiences. BMC Health Serv Res. 2022;22(1):1562. DOI:10.1186/s12913-022-08967-3.
62. Thomée S, Malm D, Christianson M, Hurtig AK, Wiklund M, Waenerlund AK, et al. Challenges and strategies for sustaining youth-friendly health services—a qualitative study from the perspective of professionals at youth clinics in northern Sweden. Reprod Health. 2016;13(1):147. DOI:10.1186/s12978-016-0261-6.
63. Hammarström S, Alehagen S, Kilander H. Violence and sexual risk taking reported by young people at Swedish youth clinics. Ups J Med Sci. 2022;127(1):e7823. DOI:10.48101/ujms.v127.7823.
64. Baroudi M, Waenerlund AK, San Sebastian M, Goicolea I. Assessing the dimensionality of YFHS-Swe: a questionnaire to assess youth-friendliness in differentiated health services. Glob Health Action. 2017;10(1):1380399. DOI:10.1080/16549716.2017.1380399.