Sedan 2020 har Folkhälsomyndigheten ett uppdrag att förmedla kunskap och föra dialog med allmänheten om psykisk hälsa och suicidprevention. För att kunna genomföra ändamålsenliga kunskapshöjande insatser är det viktigt att återkommande kartlägga aktuella kunskapsbehov och intressen hos olika grupper i befolkningen. Därför har vi genomfört två målgruppsanalyser – den första vid uppdragets start 2021 och en andra under 2025. Denna rapport sammanfattar resultaten från vår andra målgruppsanalys och vänder sig till aktörer som arbetar med psykisk hälsa och kommunikation på nationell, regional och lokal nivå.

Målgruppsanalysen utgick från följande frågeställningar:

• Vilka kunskapsbehov finns kring psykisk hälsa och suicidprevention hos allmänheten?
• Vilka källor använder allmänheten för att få kunskap om psykisk hälsa och suicidprevention?
• Vilka format och vilken typ av innehåll kopplat till psykisk hälsa och suicidprevention föredrar allmänheten

För att besvara frågeställningarna använde vi flera metoder:

• djupintervjuer med 11 sakkunniga inom psykisk hälsa och hälsokommunikation
• en befolkningsenkät med cirka 3 700 svarande i syfte att kartlägga intresse och behov kring psykisk hälsa
• fokusgruppsintervjuer med 39 personer i olika åldersgrupper för att få fördjupad förståelse för människors behov och intresse
• analys av tidigare kartläggningar från Folkhälsomyndigheten
• en workshop med 14 civilsamhällesorganisationer verksamma inom psykisk hälsa för att få in fler perspektiv på olika målgruppers behov.

Resultaten från målgruppsanalysen identifierar flera kunskapsbehov. Allmänheten behöver följande kunskapsinsatser:

• Ökad förståelse för psykisk hälsa, med fokus på välbefinnande: allmänhetens kunskap om psykisk ohälsa ökat med åren, men förståelsen för de positiva dimensionerna av psykisk hälsa såsom välbefinnande har inte ökat i samma takt, enligt intervjuerna med sakkunniga.
• Bättre kunskap om hur olika faktorer kan påverka den psykiska hälsan: det finns ett stort intresse för kunskap om hur levnadsvanor kan påverka det psykiska måendet, till exempel sömn, balans i vardagen och sociala medier, enligt fokusgruppsdeltagare. Det finns även ett intresse i befolkningen för att lära sig mer om stresshantering, oro och ångest, samt identitet, självkänsla och relationer.
• Stärkt förmåga att identifiera och uttrycka känslor: förmågan att identifiera och sätta ord på känslor upplevs utmanande för många. Män uppgav oftare än kvinnor att det är svårt att sätta ord på känslor i enkätundersökningen. Fokusgruppsintervjuerna fördjupade bilden av den svårigheten hos män.
• Stärkt förmåga att prata om psykisk hälsa med nära och kära: det upplevs som positivt att kunna prata om sin psykiska hälsa med nära och kära, och att det kan förebygga psykisk ohälsa, enligt fokusgruppsintervjuerna. Samtidigt upplevdes det ibland svårt att prata om dessa ämnen, och vissa föredrar att prata med en professionell i stället. Det är dessutom vanligt i befolkningen att uppleva det som svårt att ge stöd till en vän som mår dåligt.
• Fler verktyg för att ta hand om den psykiska hälsan och hantera vanliga psykiska besvär: trots att många vet vad som är bra för deras psykiska hälsa är det svårt att omsätta den kunskapen i verkligheten, enligt fokusgruppsintervjuerna. Att hantera vanliga psykiska påfrestningar som stress och oro kan också upplevas svårt. Kvinnor och yngre åldersgrupper uppgav i högre utsträckning än andra att det är svårt att hantera stress och oro i enkätundersökningen.
• Stärkt förmåga att avgöra när vård eller stöd behövs – och hitta rätt: många i befolkningen upplever det svårt att avgöra vilka psykiska besvär som kräver professionell hjälp. Flera fokusgruppsdeltagare beskrev osäkerhet kring skillnaden mellan normala känslomässiga reaktioner på utmaningar i livet och besvär som kräver vårdinsatser.

Resultaten av målgruppsanalysen visar även att olika grupper i befolkningen har olika behov i relation till psykisk hälsa. Dessa behov skiljer sig till exempel utifrån ålder, kön och erfarenhet av psykisk ohälsa.

De viktigaste källorna som används för att få information om psykisk hälsa är olika digitala källor som sökmotorer, AI, sociala mediekanaler och aktörer i närmiljön som vänner, familj, skola, arbetsplats och hälso- och sjukvård. Allmänheten använder flera olika källor för att få kunskap om psykisk hälsa, och dessa källor varierar beroende på ålder, intresse och tillgänglighet.

Trots att det finns många kunskapskällor kan det upplevas svårt att hitta och värdera relevant kunskap om psykisk hälsa. Fokusgruppsintervjuer och intervjuer med sakkunniga visar att det finns ett överflöd av information om psykisk hälsa som kan kännas överväldigande, och att förekomsten av desinformation gör det svårt att veta vad som är trovärdigt.

Utifrån resultaten från målgruppsanalysen föreslår vi följande utvecklingsområden för att stärka kunskapen om psykisk hälsa och suicidprevention hos allmänheten:

• Kommunikationsinsatser om de positiva dimensionerna av psykisk hälsa – som välbefinnande, motståndskraft, främjande och förebyggande strategier – behöver fortsatt stärkas.
• Utvecklingsinsatser för att stärka hälsofrämjande strategier för att ta hand om sin egen psykiska hälsa behöver utvecklas och nå ut brett till allmänheten. Det finns även behov av information som normaliserar vardagliga påfrestningar och strategier för att hantera dessa besvär.
• Kunskapshöjande insatser inom psykisk hälsa är en del av arbetet för att motverka stigma. Den upplevda svårigheten att prata öppet om känslor och mående som beskrevs i resultaten belyser det fortsatta behovet av att arbeta med att normalisera samtal om psykisk hälsa, samt hur man kan ge medmänskligt stöd.
• Långsiktiga kommunikationsstrategier krävs för att stärka kunskapen om psykisk hälsa hos allmänheten. Det är också nödvändigt att följa upp insatser och utvärdera deras räckvidd och effekt.
• Anpassad, tillgänglig och riktad information behövs för att nå fler målgrupper, både digitalt och på fysiska platser där målgrupperna befinner sig. Samverkan med olika samhällsaktörer på olika nivåer är avgörande för att säkerställa att insatserna når fram och är hållbara. Allmänheten är en heterogen grupp med olika behov och förutsättningar. Det behövs därför olika strategier för att nå olika grupper i befolkningen.

In 2020, the Public Health Agency of Sweden has been commissioned by the government with disseminating knowledge and engaging in dialogue with the public on mental health and suicide prevention. To ensure effective knowledge-raising efforts, it is essential to regularly map the current knowledge needs and interests of different groups of the population. We have thus conducted two target group analyses – one at the start of the assignment in 2021 and a second in 2025. This report summarises the findings from our second target group analysis and is intended for stakeholders working with mental health and communication at the national, regional and local levels.

Three main questions guided the analysis:

• What knowledge needs exist regarding mental health and suicide prevention among the public?
• What sources does the public use to obtain knowledge about mental health and suicide prevention?
• What formats and types of content related to mental health and suicide prevention does the public prefer?

To answer these questions, we employed multiple methods:

• in-depth interviews with 11 experts in mental health and health communication
• a population survey with approximately 3 700 respondents to map interest and needs related to mental health
• focus group interviews with 39 participants across different age groups to gain a deeper understanding of people’s needs and interests
• analysis of previous mappings conducted by the Public Health Agency of Sweden
• a workshop with 14 civil society organisations engaged in mental health to incorporate additional perspectives on the needs of different target groups

The results of the target group analysis identify several knowledge needs among the public:

• Increased understanding of mental health, with a focus on wellbeing: while public knowledge of mental health problems has increased over the years, understanding of the positive dimensions of mental health, such as wellbeing, has not grown at the same pace, according to expert interviews.
• Better knowledge of how various factors can affect mental health: there is large interest in understanding how lifestyle habits – such as sleep, balance in everyday life, and social media–can impact mental wellbeing, as highlighted in focus group discussions. The public is also interested in learning more about stress management, worry, anxiety, identity, self-esteem, and relationships.
• Strengthened ability to identify and express emotions: it is common to find it challenging to identify and articulate emotions. Men reported more often than women that they find it difficult to put their feelings into words, according to the survey. Focus group interviews further confirmed this difficulty among men.
• Strengthened ability to talk about mental health with loved ones: talking about mental health with friends and family is perceived as positive and as a preventative measure against mental ill-health. Yet, it is also perceived as difficult. Some prefer to speak with a professional instead. Additionally, it was common among participants in the survey to report that they find it difficult to support a friend who is struggling.
• More tools for taking care of one’s own mental health and managing common mental health problems: despite knowing what is good for one’s own mental health, it was common to find it difficult to put this knowledge into practice, according to focus group interviews. Managing everyday mental stressors, such as stress and worry, can also be challenging. Women and younger age groups reported greater difficulty in managing stress and worry in the survey.
• Strengthened ability to determine when care or support is needed – and how to find it: it was common to experience difficulty to distinguish between normal emotional reactions to life’s challenges and issues that require professional help, as described by focus group participants.

The results also show that different groups in the population have varying needs related to mental health, depending on factors such as age, gender, and experience of mental health problems.

The most important sources used to obtain information about mental health include digital sources such as search engines, AI, social media channels, and different actors like friends, family, schools, workplaces, and healthcare providers. The public uses multiple sources to gain knowledge about mental health, and these sources vary depending on age, interest, and accessibility.

Despite the availability of many knowledge sources, it can be difficult to find and evaluate relevant information about mental health. Focus group interviews and expert interviews reveal that the abundance of information can feel overwhelming, and the presence of misinformation makes it hard to determine what is credible.

Based on the results of the target group analysis, we propose the following areas for development to strengthen public knowledge of mental health and suicide prevention:

• Communication efforts about the positive dimensions of mental health – such as wellbeing, resilience, and preventive strategies – need to be further strengthened.
• Development of efforts to strengthen health-promoting strategies for managing one’s own mental health need to be expanded and reach the general public more broadly. There is also a need for information that normalises everyday stressors and strategies for managing them.
• Knowledge-raising initiatives in mental health are an important part of combating stigma. The perceived difficulty in openly discussing emotions and mental health, as described in the results, highlights the ongoing need to normalise conversations about mental health and how to provide peer support.
• Long-term communication strategies are important to strengthen public knowledge of mental health. It is also necessary to follow up on and evaluate the reach and impact of these efforts.
• Tailored, accessible, and targeted information is needed to reach more target groups, both digitally and in physical spaces where these groups are present. Collaboration with various societal actors at different levels is crucial to ensure that initiatives are effective and sustainable. The public is a heterogeneous group with different needs and conditions, requiring varied strategies to reach different segments of the population.

Sedan 2020 har Folkhälsomyndigheten ett uppdrag att föra dialog med allmänheten om psykisk hälsa och suicidprevention. När uppdraget startade genomförde myndigheten en målgruppsanalys för att kartlägga allmänhetens kunskapsbehov inom området. År 2025 genomfördes det en ny målgruppsanalys som vi redovisar i denna rapport.

Syftet med rapporten är att kartlägga aktuella kunskapsbehov hos allmänheten och få insikter för fortsatt kunskapshöjande arbete. Rapporten redovisar resultat från en befolkningsenkät, fokusgruppsintervjuer, expertintervjuer och workshop med civilsamhällsorganisationer som arbetar med psykisk hälsa.

Rapporten vänder sig till olika aktörer som arbetar med psykisk hälsa och kommunikation kring psykisk hälsa till allmänheten på nationell, regional och lokal nivå.

Ansvarig utredare har varit Galit Andersson och Johanna Ahnquist ansvarig enhetschef, båda vid Enheten för psykisk hälsa och suicidprevention.

Folkhälsomyndigheten

Lennie Lindberg

Avdelningschef, Avdelningen för livsvillkor och psykisk hälsa

I arbetet med att förmedla kunskap till och föra dialog med allmänheten om psykisk hälsa är det viktigt att förstå vilka kunskapsbehov som finns, och vilka strategier och kanaler som olika grupper i befolkningen söker och tar till sig information genom. Med hjälp av den kunskapen kan vi sprida information som är målgruppsanpassad, tillgänglig och relevant. Det finns många aktörer som kan bidra till att öka informationen om psykisk hälsa i samhället och till att nå ut med strategier för att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa hos allmänheten. Denna rapport kan vägleda arbetet med att planera kommunikationsinsatser riktade till allmänheten för att öka kunskapen om psykisk hälsa och suicid på nationell, regional och lokal nivå.

Allmänheten är en stor och differentierad grupp och behoven kopplade till psykisk hälsa är ständigt föränderliga. För att nå ut med relevant och målgruppsanpassad kommunikation behöver vi återkommande kartlägga aktuella kunskapsbehov och intressen hos allmänheten. Vi behöver också undersöka vilka kommunikationsinsatser och kommunikationskanaler som är ändamålsenliga och möter målgruppens behov. Syftet med den här målgruppsanalysen var att följa upp kunskapsbehoven hos allmänheten och få nya insikter att ta med i det fortsatta arbetet med kunskapsspridning.

Målgruppsanalysen utgick från följande frågeställningar:

• Vilka kunskapsbehov finns kring psykisk hälsa och suicidprevention hos allmänheten?
• Vilka källor använder allmänheten för att få kunskap om psykisk hälsa och suicidprevention?
• Vilka format och vilken typ av innehåll kopplat till psykisk hälsa och suicidprevention föredrar allmänheten?

För att kartlägga allmänhetens behov och intresse inom psykisk hälsa användes flera metoder. Här redovisas dessa metoder kortfattat. För detaljerad metodbeskrivning, se Bilaga 1. Det kvalitativa materialet (fokusgruppsintervjuer, djupintervjuer med sakkunniga och workshop med civilsamhällsorganisationerna) samlades in och analyserades i samarbete med Lumell Association.

En enkät skickades till 4 940 personer, 16 år och äldre i Folkhälsomyndighetens panel, Hälsorapport. Panelen är representativ för den svenska befolkningen avseende ålder, kön och region. Frågor ställdes även om var allmänheten söker information och stöd relaterad till psykisk hälsa. Enkäten besvarades av 3 683 personer (75 procent). Svaren analyserades deskriptivt med andelar i befolkningen, i olika åldersgrupper eller utifrån kön. Enkäten innehöll även några fritextsfrågor, som analyserades kvalitativt.

Fokusgruppsintervjuer genomfördes med personer som representerar olika åldersgrupper (16–19, 30–50, 51–64 år) för att utforska allmänhetens kunskap och behov inom psykisk hälsa.

Totalt genomfördes sex fokusgruppsintervjuer och fem kompletterande individuella intervjuer för att kompensera för bortfall av vissa åldersgrupper i fokusgrupperna. Intervjuerna analyserades tematiskt.

Folkhälsomyndigheten har tagit fram flera underlag med fokus på psykisk hälsa hos unga, unga vuxna och äldre som användes i den här målgruppsanalysen (1-4).

Underlagen bygger bland annat på intervjuer och fokusgruppsintervjuer, och handlar om psykisk hälsa i stort hos målgrupperna. Vi har inkluderat nyckelinsikter, som handlar om kunskapsbehov och källor till kunskap, från de underlagen i resultatdelen i denna rapport.

Totalt genomfördes 11 djupintervjuer med experter inom psykisk hälsa, suicidprevention, hälsokommunikation, socialmedicin och kommunikation. Intervjuerna omfattade frågor om allmänhetens behov av kunskap om psykisk hälsa samt om effektiv kommunikation och metoder för att nå ut med information – både till allmänheten i stort och målgrupper med särskilda behov. Intervjuerna med sakkunniga analyserades tematiskt.

En digital workshop hölls med 14 civilsamhällsorganisationer för att få deras perspektiv på de preliminära resultaten av målgruppsanalysen. Under workshoppen presenterade vi de preliminära resultaten och därefter diskuterade organisationerna resultaten utifrån deras erfarenheter och perspektiv.

Genom triangulering av information från djupintervjuer med sakkunniga, fokusgrupper, befolkningsenkät och civilsamhällsorganisationer identifierades viktiga teman som belyser allmänhetens kunskaper, intressen och behov inom området psykisk hälsa.

Resultat från kvalitativa metoder (intervjuer, fokusgrupper, workshop) kompletterade och fördjupade enkätdata. Enkätresultaten analyserades deskriptivt utifrån kön och ålder, och i vissa fall även utifrån erfarenheter av psykisk ohälsa.

Den här målgruppsanalysen har flera begränsningar som bör uppmärksammas. Resultaten bygger delvis på kvalitativa metoder som alltid innehåller en viss subjektivitet. För att öka trovärdigheten har flera datakällor använts i analysen. Även om resultaten från fokusgrupperna speglar djup och variation i upplevelser, är dessa inte representativa för hela befolkningen. Rekryteringsprocessen till fokusgrupperna innehåller också vissa begränsningar. Deltagarna rekryterades främst digitalt och på svenska, vilket kan ha lett till att vissa grupper – som exempelvis personer med låg digital närvaro eller bristande svenskkunskaper – är underrepresenterade.

Det finns ett antal områden där kunskaperna i befolkningen skulle kunna stärkas, enligt den här målgruppsanalysen. Kunskapsbehoven identifierades utifrån intresse – teman som allmänheten vill lära sig mer om – och upplevda svårigheter kopplade till psykisk hälsa i befolkningen. De identifierade kunskapsbehoven pekar på att allmänheten behöver

• öka sin förståelse för psykisk hälsa, med fokus på välbefinnande
• bättre kunskap om hur olika faktorer kan påverka den psykiska hälsan
• stärka sin förmåga att identifiera och uttrycka känslor
• stärka sin förmåga att prata om psykisk hälsa med nära och kära
• fler verktyg för att hantera vanliga psykiska besvär
• lära sig fler strategier för att ta hand om sin psykiska hälsa och få stöd för att omsätta dem i vardagen
• stärka sin förmåga att avgöra när vård eller stöd behövs – och hitta rätt.

Resultat från fokusgruppintervjuer visar att förståelsen för begreppet psykisk hälsa varierar. Vissa kopplar begreppet till positiva dimensioner såsom välbefinnande och motståndskraft, andra tolkar begreppet som frånvaro av psykisk ohälsa. Det finns ibland även en uppfattning att psykisk hälsa är synonymt med psykisk ohälsa:

”När jag hör psykisk hälsa, då tänker jag först på de dåliga sakerna, en person som mår dåligt psykiskt och behöver hjälp.”
– Intervjudeltagare, 16–19 år

Sakkunniga beskriver att allmänhetens kunskap om innebörden av psykisk hälsa har ökat med åren, tack vare en ökad uppmärksamhet i samhällsdebatten och populärkulturen. Samtidigt menar sakkunniga att den ökande kunskapen i allmänheten handlar mer om psykisk ohälsa än om hälsa:

”Fortsätter vi bara informera och prata om psykisk ohälsa så tror jag att vi hamnar lite fel. Vi måste ju se till att förstå och hjälpa dem som mår allra sämst. Men vi kommer aldrig få en riktigt bra förflyttning om vi inte jobbar med det psykiska välbefinnandet.”
– Sakkunnig

Intresset för hur olika levnadsvanor kan påverka den psykiska hälsan var över lag stort i befolkningen. Enkätresultaten visar att intresset var störst för levnadsvanor som handlar om sömn (41 procent), kost och motion (31 procent) och sociala medievanor (22 procent). Intresset för dessa områden lyftes även i diskussioner i fokusgrupperna:

”[Jag vill veta mer om] hur man får en balans mellan de här områdena som sömn, träning, sociala medier, orolig omvärld, ekonomi, fritidsaktiviteter och alkoholvanor till exempel. Hur man får en bra balans i det för att främja den mentala hälsan eller psykiska hälsan.”
– Intervjudeltagare, 30–50 år

Den yngsta åldersgruppen tenderade att uppge oftare att de var intresserade av att lära sig mer om de olika levnadsvanornas påverkan på den psykiska hälsan. Intresset var relativt stort i de övriga åldersgrupperna, men sjönk med stigande ålder, se figur 1.

Figur 1. Följande levnadsvanor kan påverka den psykiska hälsan. Är det något/några av följande områden som du skulle vilja lära dig mer om? (Fördelning utifrån ålder n=3 623).

Intresset i befolkningen var även stort för andra faktorer som kan påverka den psykiska hälsan såsom hantering av stress (35 procent), oro eller ångest (35 procent), identitet, självkänsla och självförtroende (24 procent), vänner, familj och relationer (20 procent), och ofrivillig ensamhet (16 procent). Den yngsta åldersgruppen 16–29 år svarade betydligt oftare än övriga åldersgrupper att de skulle vilja lära sig mer om dessa områden (figur 2a, 2b och 2c). Kvinnor uppgav också i högre utsträckning att de skulle vilja lära sig mer om dessa områden, jämfört med män (figur 3a och figur 3b).

Figur 2a. Följande faktorer kan också påverka den psykiska hälsan. Är det något/några du skulle vilja lära dig mer om? Fördelning utifrån ålder.

Figur 2b. Följande faktorer kan också påverka den psykiska hälsan. Är det något/några du skulle vilja lära dig mer om? (Fördelning utifrån ålder n=3 611).

Figur 2c. Följande faktorer kan också påverka den psykiska hälsan. Är det något/några du skulle vilja lära dig mer om? (Fördelning utifrån ålder n=3 611).

Figur 3a. Följande faktorer kan också påverka den psykiska hälsan. Är det något/några du skulle vilja lära dig mer om? (Fördelning utifrån kön n=3 611).

Figur 3b. Följande faktorer kan också påverka den psykiska hälsan. Är det något/några du skulle vilja lära dig mer om? (Fördelning utifrån kön n=3 611).

Från enkätens fritextsvar och fokusgruppsintervjuerna framkommer ytterligare områden av intresse. Exempel på dessa är ekonomi och en orolig omvärld. Även sakkunniga betonar att allmänhetens kunskap om hur externa faktorer kan påverka den psykiska hälsan skulle behöva stärkas. De understryker bland annat behovet av att negativa reaktioner och känslor som denna typ av händelser kan generera normaliseras.

”Vad är normala reaktioner på kris och krig? Jag kan också tänka mig att det är många professionella som skulle behöva vägledning i hur man ska bemöta den typen av frågor. Det är ju fullt normalt också att känna oro över sådana saker. Det är ju en oro som vi inte heller kan ta bort.”
– Sakkunnig

I enkätsvaren uppgav 38 procent att de tycker att det är ganska eller mycket svårt att sätta ord på känslor (figur 4). Yngre åldersgrupper uppgav oftare att de tycker det är svårt jämfört med äldre åldersgrupper. Män uppgav i högre utsträckning att de tycker det är svårt att sätta ord på känslor jämfört med kvinnor (se figur 5).

Resultaten från fokusgruppsintervjuerna visar att det kan upplevas svårt att identifiera och dela sina känslor med andra. Män uttryckte sådana svårigheter ofta under intervjuerna, framför allt män som är 30 år och äldre. Intervjupersonerna delade också erfarenheter av hur maskulinitetsnormer påverkar hur män tänker kring att prata om sina känslor och att samtal om känslor var tabulagda förr i tiden.

”Sen är man väl lite uppvuxen med att man ska hålla tyst om vad man känner. Så jag tycker det är lättare att prata med folk som inte är ens närmsta.”
– Intervjudeltagare, 30–50 år

”Många har ideal liksom att man ska bita ihop som man och inte visa känslor och så där. Det är lite knepigt. Jag har ju väldigt lätt för att öppna mig egentligen, men då blir det ju liksom att sätta relationen på spel om jag öppnar vad jag tycker och känner. Så mansrollen kommer in i bilden där. Jag vill liksom inte leva efter den stereotypa mansrollen, men samtidigt så blir det en balansgång att relationen går åt skogen om man inte följer den här normen.”
– Intervjudeltagare, 30–50 år

Figur 4. Andel i befolkning som tycker det är ganska eller mycket svårt att sätta ord på känslor.

Figur 5. Hur lätt eller svårt tycker du det är att sätta ord på känslor? (Fördelning utifrån kön n=3 650).

Cirka var femte person i enkätundersökningen uppgav att de skulle vilja lära sig mer om hur man pratar om sina känslor (22 procent). Yngre åldersgrupper uppgav att de skulle vilja lära sig det betydligt oftare än övriga åldersgrupper (se figur 2a).

Att prata om sina känslor och sitt mående med personer nära en kan upplevas som svårt enligt fokusgruppsintervjuer och sakkunniga. Det kan till exempel handla om att samtal om hur man mår psykiskt ska uppfattas som någonting tabulagt, normavvikande eller besvärligt.

”I livet så bygger man ju upp en liten image kring sig, en fasad man har i arbetslivet och med vänner. Det känns som man tappar ansiktet lite om man börjar prata om problem. Det är mycket det som hindrar mig från att öppna upp.”
– Intervjudeltagare, 51–64 år

Av dessa anledningar berättar flera deltagare i fokusgruppsintervjuerna att de hellre skulle prata om sin psykiska hälsa med en professionell person än med en närstående.

”Jag hade hellre velat prata med någon som jobbar med det än någon som jag känner, för att man är ju rädd att man blir dömd, eller folk vill inte lyssna på hur man mår och så vidare.”
– Intervjudeltagare, 16–19 år

Ett av de stora hindren för att prata om sin egen psykiska hälsa beskrivs också vara att få vågar ta första steget att inleda denna typ av samtal. Flera av deltagarna i fokusgruppsintervjuerna menar att det är viktigt att någon annan vågar öppna upp för att de själva ska känna sig bekväma med att dela med sig.Samtidigt beskriver de att det är få i deras omgivning som gör det.

”Det är lättare att dela med sig om någon annan också delar med sig. Det svåra är att någon behöver börja öppna med det. Det kan vara svårt att hitta ett bra tillfälle också, känner jag.”
– Intervjudeltagare, 16–19 år

På enkätfrågan om hur lätt eller svårt man upplever att det skulle vara att prata om sitt psykiska mående med någon som jobbar med dessa frågor svarade drygt var femte person (22 procent) att de tycker det skulle vara ganska eller mycket svårt. Det var flesta unga, 16–29 år, som uppgav det. (35 procent).

Resultaten visar att nästan varannan person i enkätundersökningen tycker att det är ganska eller mycket svårt att ge stöd till en vän som mår dåligt (Figur 6). Från fokusgruppsintervjuerna och fritextsvaren i enkäten framgår att det kan vara svårt att bedöma andras mående och veta var gränsen för den personliga integriteten går i fråga om samtal kring psykisk hälsa. Vissa känner sig också osäkra på sin egen förmåga att ge stöd i frågor som rör psykisk hälsa. Att kunna ge stöd till andra personer nära kan också leda till att färre söker sig till vården med vardagliga besvär, enligt sakkunniga. Mot denna bakgrund understryker sakkunniga behovet av mer kunskap och fler verktyg för att våga fråga, lyssna och öppna upp i frågor som rör psykisk hälsa.

”Det har blivit en sådan snedvridning från något mer kollektivt, att man hjälper varandra i samhället, till att man blir så individualistisk. […] Jag tror att många söker vård för att de vill ha förklaringar till varför de mår dåligt och de vill ha hjälp. Men vi inom professionerna tycker inte att den att hjälpen ska komma från oss.”
– Sakkunnig

Figur 6. Andel i befolkningen som tycker det är ganska eller mycket svårt att ge stöd till en vän som mår dåligt.

I enkätundersökningen uppgav 42 procent att de tycker att det är ganska eller mycket svårt att hantera oro. Betydligt fler kvinnor (50 procent) än män (35 procent) rapporterade detta (figur 7 och figur 8). Även yngre i befolkningen, 16–29 år, uppgav detta oftare än övriga åldersgrupper (61 procent) (figur 9). Intervjuer med sakkunniga och fokusgruppsdeltagare förtydligar att upplevd oro ibland handlar om större världshändelser som ligger utanför individens kontroll. Som en intervjudeltagare uttrycker det:

”Jag kan inte sparka Trump. Jag kan inte stoppa kriget i Gaza […] Vad gör man åt den oron?”
– Intervjudeltagare, 51–64 år

Sakkunniga menar att allmänheten behöver strategier för att hantera oro som acceptans för ibland välbefogad oro.

”Vi kan inte förändra världsläget men hur lär man sig att leva med det här och ändå känna hopp för framtiden?”
– Sakkunnig

Figur 7. Hur lätt eller svårt tycker du det är att hantera oro? (Fördelning utifrån kön n=3 649).

Figur 8. Andel kvinnor i befolkningen som tycker det är ganska eller mycket svårt att hantera oro.

Figur 9. Hur lätt eller svårt tycker du det är att hantera oro? (Fördelning utifrån ålder n=3 649).

Att hantera stress upplevs också som svårt i en krävande vardag eller livssituation, enligt fokusgruppsdeltagarna. Drygt var tredje person uppgav att det är ganska eller mycket svårt att hantera stress i vardagen (36 procent). Det var också betydligt fler kvinnor (42 procent) än män (28 procent) som uppgav det. Åldersgruppen 30–49 också uppgav oftare än övriga åldersgrupper att det är ganska eller mycket svårt att hantera stress i vardagen (47 procent). En intervjudeltagare förklarar på detta sätt:

”Vid den här åldern är man fullt medveten om vad som är bra för en och inte. För mig har det just nu handlat om att jag har känt mig för stressad. Att det inte har varit en tydlig gräns mellan skolan och fritiden. Jag kan sitta på kvällarna, jag kan sitta på helgerna. Och det blir ju inte bra […].”
– Intervjudeltagare, 30–50 år

Cirka var tredje person (29 procent) uppgav att det är ganska eller mycket svårt att göra saker som är bra för den egna psykiska hälsan i praktiken (figur 10). Detta var vanligast bland unga i åldersgruppen 16–29 år (45 procent). Fokusgruppsdeltagare beskrev att även om de vet vad som är bra för deras psykiska hälsa är det svårt att implementera och upprätthålla det i vardagen. De beskrev också hur bra rutiner kan upphöra när man inte mår bra och behöver de som mest.

”Jag tränar, promenerar mycket, mediterar, gör yoga. Försöker sova bra och äta bra. Så fort jag mår lite sämre så vet jag att jag inte gjort någonting av det här.”
– Intervjudeltagare, 30–50 år

Flera deltagare upplever att deras stora utmaning är att omsätta kunskap om vad som är bra för deras psykiska hälsa i praktik. Vissa deltagare påpekar att det kan kännas överväldigande och ansträngande när råden som de får om hälsofrämjande aktiviteter inte går i linje med deras intressen eller innebär allt för stora livsstilsförändringar. Det kan också upplevas svårt att prioritera hälsofrämjande aktiviteter i vardagen och att balansera dessa mot krav från exempelvis arbetsliv och familj. Ansträngande ekonomisk situation kan också försvåra hälsofrämjande aktiviteter.

”Jobbet vill ha grejer gjorda. Familjen vill fira jul. Och då blir det ju det här att du går ju in i ekorrhjulet och du tänker ’jag tar hand om min psykiska hälsa på lördag’. Så skjuter man upp det.”
– Intervjudeltagare, 51–64 år

”Ofta ställer ekonomin till det för en för att kunna göra saker. Så att det sätter käppar i hjulet för mig som lever på sjukersättning att göra saker som får mig att må bra psykiskt.”
– Intervjudeltagare, 30–50 år

Flera av deltagarna från fokusgruppsintervjuerna och i fritextsvaren i enkätundersökningen beskriver svårigheter i att upprätthålla goda rutiner på grund av att insatserna sällan ger omedelbara resultat, vilket påverkar motivationen över tid.

”Effekterna är inte omedelbara, utan du behöver ta dig tid och göra det kontinuerligt. Då blir det svårt att hålla motivationen uppe."
– Intervjudeltagare, 30–50 år

Figur 10. Andel i befolkningen som tycker det är ganska eller mycket svårt att göra saker som är bra för deras egna psykiska hälsan.

Även ensamhet och avsaknad av exempelvis någon att träna tillsammans med beskrivs kunna försvåra en långvarig beteendeförändring. Flera deltagare efterfrågar strategier för att upprätthålla goda vanor och förklaringsmodeller som visar varför strategierna fungerar.

”Jag tycker att mycket information bara säger att ’det är viktigt att få återhämtning’, ’det är viktigt att röra på sig’ och så vidare, men jag tror inte många som mår dåligt är ovetande om det. Det man behöver är ju information om HUR man får återhämtning när alla drar i en samtidigt eller HUR man rör på sig när man inte orkar någonting alls.”
– Respondent, enkätundersökning

Flera av de sakkunniga bekräftar svårigheten i att skapa och vidmakthålla beteendeförändringar, trots kunskap om vad som främjar den psykiska hälsan. I intervjuerna betonar de att allmänheten behöver mer kunskap om hur de kan omsätta främjande strategier i praktiken och skapa långsiktiga beteendeförändringar.

”De flesta verkar ha koll på att motion är bra, det är bra att äta regelbundet, se till att sova, sådana saker. Om man skulle ta den till nästa steg, så tänker jag att det skulle handla mer om hur man kan applicera det i sitt liv. Hur man kan börja jobba för att få in träning, fortsätta med sömnen och så.”
– Sakkunnig

Varannan person i befolkningen (51 procent) tycker att det är ganska eller mycket svårt att avgöra vilka psykiska besvär som kräver professionell hjälp. Fokusgruppsdeltagarna och fritextsvaren från enkätundersökningen belyser att deltagare kan ha svårt att avgöra om de har livskriser som är övergående eller besvär som kräver professionell hjälp.

”Jag tycker att det är väldigt svårt att avgöra om oro, ångest och nedstämdhet som man känner är såpass allvarlig eller utdragen att den kräver vård och när det bara handlar om tillstånd som alla människor upplever under perioder i sitt liv.”
– Respondent, enkätundersökningen

”[Jag hade velat veta] hur man vet om det man känner är normalt, eller om man behöver söka hjälp.”
– Intervjudeltagare, 16–19 år

Resultaten visar även att var femte person (22 procent) uppger att de tycker att det är ganska eller mycket svårt att hitta information om vart de kan vända sig för att få professionell hjälp. Enligt sakkunniga kan brist på kunskap handla om att det inte finns tydlighet och information kring vart man ska vända sig inom vårdsystemet för att få stöd.

”Det känns ju också som att det är viktigt att man vet vart man vänder sig. Det är inte helt tydligt. […] Antingen kan jag ringa en volontärbaserad stödlinje eller 112. Men vad finns det däremellan? På något sätt är det lite konstigt att det inte finns. […] Och det ser olika ut i landet också med tillgång till samtalsstöd till exempel. Så det här med vart man ska vända sig, det tänker jag är fortfarande en kunskapslucka som vi inte har löst”.
– Sakkunnig

I målgruppsanalysen framgår att det finns skillnader i intresse och upplevda utmaningar kopplat till psykisk hälsa bland olika grupper i befolkningen. De identifierade målgrupperna kan överlappa och variera vad gäller behov kopplat till psykisk hälsa. Resultaten om identifierade målgrupper bygger på analyser av insamlade bakgrundsfaktorer i enkätundersökningen (kön, ålder, egenrapporterad erfarenhet av psykisk hälsa), intervjuer med sakkunniga och dialog med representanter för civilsamhällesorganisationer, samt resonemang som framkommit i fokusgruppsintervjuerna.

Unga i befolkningen (16–29 år) uttrycker genomgående i enkätundersökningen både större intresse för psykisk hälsa och större svårigheter med att hantera sitt psykiska mående. De rapporterar oftare än andra åldersgrupper att de skulle vilja lära sig mer om olika levnadsvanor påverkan på den psykiska hälsan som sömn, sociala medievanor och kost och motion. I fokusgruppsintervjuer, intervjuer med sakkunniga samt workshoppen med representanter för civilsamhällesorganisationer framgår det att unga skulle gynnas av en stärkt förmåga att sätta ord på och hantera känslor som tillhör livet och få en förståelse för att livskriser inte nödvändigtvis leder till bestående skador på den psykiska hälsan. Från enkätundersökningen framgår det dessutom att yngre respondenter i högre grad upplever svårigheter med att hantera stress och oro i vardagen samtidigt som det framkommer en stor efterfrågan om att lära sig att hantera vardagliga besvär. I intervjuerna resonerar sakkunniga kring att detta delvis kan förklaras av brist på träning i att hantera motgångar och utmaningar. Avsaknaden av träning i detta leder dels till en sämre förmåga, dels till brist på erfarenhet av att dessa svårigheter är övergående.

Äldre personer i befolkningen uppger genomgående i enkätundersökningen mindre intresse för olika områden inom psykisk hälsa. Det framkom dessutom att i många av frågorna har äldre (65 år och äldre) uppgett svaret Vet inte. Detta kan tyda bland annat på att frågorna i enkäten inte var lika tydliga eller relevanta för den åldersgruppen. Tidigare kartläggningar pekar att äldre kan behöva information om psykisk hälsa, hur psykisk ohälsa yttrar sig, vilka skyddsfaktorer och riskfaktorer som finns och hur man kan stödja andra som mår dåligt. Även information om hälsofrämjande rutiner och goda levnadsvanor kan stärkas hos gruppen.

Enligt några sakkunniga, tror många äldre personer att psykisk ohälsa är en naturlig del av åldrandet och att denna syn ibland också speglas i samhället och bland samhällsaktörer. Detta är ett hinder för att främja psykisk hälsa och behandla psykisk ohälsa på adekvat sätt bland äldre personer enligt de sakkunniga.

Resultaten visar genomgående på könsskillnader i svaren, där män i högre utsträckning uppgav att det är svårt att sätta ord på sina känslor än kvinnor. Kvinnor uppgav ett större intresse för psykisk hälsa samtidigt som de upplever utmaningar kopplade till psykisk hälsa, inte minst i fråga om vardagliga besvär.

Från fokusgruppsintervjuerna framgår att män kan uppleva särskilda svårigheter när det kommer till att prata om känslor, bland annat kan dessa svårigheter ha koppling till rådande könsnormer. Det nämns bland annat i fokusgruppsintervjuer hur relationer, förväntningar och uppväxt kan påverka förmågan att öppna upp och prata om sina känslor. Manliga fokusgruppsdeltagare efterfrågar information som bidrar till att normalisera samtal om känslor.

”Vi [män] måste prata mer om [psykisk hälsa], för det är väldigt tabubelagt. Det är så lustigt om man är några stycken som aldrig har träffats och så är det någon som lyfter en fråga så visar det sig att i princip alla har samma funderingar. Kan vi bara komma fram till att mina funderingar inte är unika?”
– Intervjudeltagare, 51–64 år

Analysen av enkätsvaren för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa visar att den gruppen i större utsträckning har svårigheter kopplade till psykisk hälsa också senare i livet. Bland annat var det vanligare bland personer med erfarenhet av psykisk ohälsa att uppleva svårigheter med att sätta ord på känslor, att prata med någon professionell om sitt mående, att hantera oro och stress, att avgöra vilka behov som kräver professionell hjälp och att hitta information om vart de kan vända sig för stöd.

I fokusgruppsintervjuer beskriver flera deltagare att de i perioder av psykisk ohälsa kan ha svårigheter med att tänka klart, veta vad de ska göra samt uppleva brist på motivation och ork att utföra aktiviteter som annars bidrar till välmående. Enstaka sakkunniga beskriver att det behövs mer kunskap om att det går att främja välbefinnande även om man lever med ett psykiatriskt tillstånd. Det finns annars en risk att en diagnos likställs med att en god psykisk hälsa är ouppnåeligt.

Vårdnadshavare är en målgrupp som kan uppleva särskilda utmaningar i att ta hand om sin psykiska hälsa i praktiken, både till följd av större upplevd stress och mindre utrymme för att prioritera sig själv. Detta framkommer i fokusgruppsintervjuer där flera deltagare beskriver att de ofta nedprioriterar de egna behoven för att möta krav från familj och jobb, och att de inte har någon energi över för att ta hand om sig själva vid dagens slut. Dessutom har många vårdnadshavare stora krav på sig själva, enligt sakkunniga. Flera sakkunniga lyfter här behovet av att normalisera den stress som rollen som vårdnadshavare kan innebära och att skapa realistiska förväntningar på föräldraskapet.

Flera sakkunniga betonar dessutom att vårdnadshavare har en viktig roll i att lära barn om psykisk hälsa. Barn behöver träna på att klara motgångar och svårigheter, och det är viktigt att föräldrar stöttar dem i det. Vårdnadshavare kan behöva vägledning i hur de kan stötta sina barn genom vardagliga utmaningar, som misslyckanden eller prestationsrelaterad stress.

Resultaten från enkäten visar att 26 procent har sökt information om psykisk hälsa under de senaste 6 månaderna. Kvinnor och yngre åldersgrupper sökte information betydligt oftare. Personer med erfarenhet av psykisk ohälsa uppgav att de sökt information i högre utsträckning än de som inte har sådan erfarenhet.

Tre huvudsakliga typer av källor till kunskap används enligt intervjuer med sakkunniga och fokusgruppsdeltagare:

• digitala källor som sökmotorer, webbplatser, AI-tjänster och sociala medier
• aktörer i närmiljön som arbetsplats eller skola, närstående och hälso- och sjukvården
• övriga källor exempelvis litteratur, podcaster och radio, tv-program, öppna föreläsningar och information från civilsamhällesorganisationer.

Från intervjuer med sakkunniga och fokusgruppsintervjuer framgår att digitala källor är en av de främsta vägarna till kunskap om psykisk hälsa, i samtliga åldersgrupper. Till de digitala källorna som används hör:

• Sökmotorer (till exempel Google) används ofta som första steg för att söka efter specifik information, baserat på symtom eller avgränsade frågeställningar.
• AI-tjänster har blivit allt vanligare, särskilt för att få direkta svar på aktuella frågor. Vissa fokusgruppsdeltagare problematiserar samtidigt att det kan vara svårt att veta om det går att lita på innehållet från AI-tjänster.
• Webbplatser – många webbplatser erbjuder information om psykisk hälsa. 1177.se är den mest använda tack vare dess etablerade roll inom hälsoinformation och praktiska funktioner som tidsbokning och journalåtkomst. Andra webbplatser som nämndes var Mind, Socialstyrelsen, Umo.se, BUP online, Studenthälsa.se och regioners webbplatser.
• Sociala medier (Instagram, TikTok, Facebook, Reddit, Discord, YouTube) är viktiga källor, både för aktiv sökning och för passiv exponering via algoritmer, reklam och sponsrat innehåll. Unga använder främst Instagram och TikTok, medan äldre mest använder Facebook. Olika sociala medier används också för att ta del av erfarenheter från personer i liknande situationer.

De viktigaste aktörerna i närmiljön som fokusgruppsdeltagare nämnde att de får information om psykisk hälsa ifrån är följande:

• Närstående: vänner och familj är centrala informationskällor, särskilt för individanpassade råd. Unga har stor tillit till familj och vårdnadshavare.
• Arbetsplats och skola: arbetsplatser kan vara viktiga informationskällor när dessa erbjuder råd, kurser och föreläsningar om psykisk hälsa. Skolan är en viktig källa för unga, både genom undervisning och stöd från lärare eller andra vuxna.
• Hälso- och sjukvården: vårdcentraler och ungdomsmottagningar är viktiga arenor för information och stöd, även i samband med besök för somatiska besvär.
• Andra aktörer: hälsocoacher och privata tränare nämndes också som informationskällor, främst bland personer som är 30 år och äldre. Civilsamhällsorganisationer nämndes också som en kunskapskälla.

Fokusgruppsdeltagarna får även, i viss utsträckning, information från annan media. I sammanhanget nämns:

• Litteratur: biografier, facklitteratur och populärvetenskapliga böcker används som kunskapskällor främst av personer över 30 år, ofta av generellt intresse snarare än för akuta frågor.
• Tv-program når framför allt äldre och kan nå även de som inte aktivt söker information.
• Podcaster och radioprogram är populära bland personer över 30 år, och kan nå personer som söker specifik information.
• Öppna föreläsningar uppskattas för möjligheten att ställa frågor direkt till sakkunniga och för att hålla sig uppdaterad.

I enkätundersökningen tyckte 41 procent att det är ganska eller mycket lätt att hitta information om vad som är bra för ens psykiska hälsa, medan 12 procent tyckte att det är ganska eller mycket svårt. Bland personer med erfarenhet av psykisk ohälsa uppgav 22 procent att de tycker att det är svårt att hitta information kring vad som är bra för den psykiska hälsan (se figur 11 och 12).

Figur 11. Hur lätt eller svårt tycker du det är att hitta information, fakta eller tips om vad som är bra för ditt psykiska mående? (Fördelning utifrån kön n=3 632).

Figur 12. Hur lätt eller svårt tycker du det är att hitta information, fakta eller tips om vad som är bra för ditt psykiska mående? (Fördelning utifrån erfarenhet av psykisk ohälsa n=3 632).

Enkäten undersökte även upplevd förmåga att hitta information om olika sätt att hantera psykiska besvär eller påfrestningar. 15 procent av enkätens respondenter uppgav att det är ganska eller mycket svårt. Samtidigt uppgav 41 procent att de anser att det är ganska lätt eller mycket lätt att hitta den typen av information.

Från intervjuer med sakkunniga och fokusgruppsintervjuer framkommer att det kan upplevas svårt att hitta kunskap om psykisk hälsa. Detta trots, eller på grund av, att det sprids mycket information inom området och att det är många aktörer som gör det. Trots den stora tillgången till information framkommer det att det kan vara svårt att både hitta rätt information och värdera vilka tips och råd som är relevanta. Dessutom beskrev deltagare att det finns stora mängder desinformation och myter kring psykisk hälsa, som konkurrerar med faktabaserad information. Det kan ytterligare försvåra möjligheterna att värdera tillgänglig information.

”Vid information om fysisk hälsa märker jag att det är väldigt lätt att myter sprids, vilket även påverkar det psykiska i viss mån. Det pratas om att ´den här maten kommer göra att du mår bäst´, eller ´om du tar de här till kosten så kommer du sova perfekt.”
– Sakkunnig

Vilken kunskap som individer exponeras för påverkas av en rad olika faktorer som exempelvis sociala sammanhang, algoritmer, institutionell tillit, ekonomiska förutsättningar och vana att söka information.

Det kan enligt sakkunniga och representanter för civilsamhällesorganisationer vara en fördel att nyttja befintliga kanaler och arenor för att nå ut med information, snarare än att försöka etablera nya. Forum där målgrupperna redan befinner sig, som lokala träffpunkter och välbesökta digitala plattformar, behöver identifieras och nyttjas.

Civilsamhällsorganisationer och sakkunniga betonar att kommunikationen riktas specifikt till utvalda målgrupper ökar sannolikheten för att nå fram. Civilsamhällesrepresentanter lyfter exempelvis fram erfarenheter av att det är lättare att nå ut till män genom att specifikt tilltala dem i kommunikationen. Sakkunniga lyfter fram vikten av att målgruppsanpassa kommunikationen om psykisk hälsa exempelvis genom att rikta den till olika åldersgrupper.

Språket utgör en viktig del av denna målgruppsanpassning, och lyfts fram av både intervjuade sakkunniga och deltagare. Informationen behöver ta hänsyn till rådande tonalitet och ordval. I vissa fall behöver information även spridas på andra språk än svenska.

”Jag tänker att det är viktigt att man lägger informationen på rätt nivå i förhållande till målgruppen för att den ska uppfattas trovärdig. Då känns den mycket mer pålitlig och genuin för den som tar emot den om det sägs på samma nivå där man själv är i språk så.”
– Intervjudeltagare, 30–50 år

Kommunikationen bör även anpassas till målgruppens befintliga kunskapsläge och förförståelse. I grupper med en annan grundsyn på psykisk hälsa är detta särskilt viktigt – dels för att kunna bemöta existerande stigma, dels för att budskapet ska nå fram. Exempelvis lyfter representanter för civilsamhällesorganisationer att kvarvarande stigma kring psykisk ohälsa hos äldre kan göra att äldre inte blir mottagliga för information som innehåller ordet psykisk ohälsa. Här kan man behöva tänka annorlunda, för att möta målgruppen på deras nivå och villkor.

Vidare underlättas kunskapsspridning av att det går att känna igen sig själv i kommunikationen, enligt fokusgruppsdeltagare och representanter för civilsamhällesorganisationer.

”Om man till exempel ska försöka nå ut till unga, då kanske man ska ha någon yngre, så att man kan relatera till personen som talar. Och ifall man vill nå ut till unga mammor då kanske man ska ha någon kvinna som kanske är i deras ålder. Så det känns som att man kan relatera till personen, att den som talar vet vad den pratar om.”
– Intervjudeltagare, 16–19 år

I fokusgruppsintervjuerna och intervjuerna med sakkunniga lyftes att det finns önskemål om kunskapsspridning genom olika kanaler och format. Vilka kanaler som deltagarna föredrar stämmer dock i hög utsträckning överens med de källor som används i dagsläget.

Annonser och inlägg i sociala medier efterfrågades av många fokusgruppsdeltagare inom alla åldersgrupper. Både sakkunniga och fokusgruppsdeltagare poängterar i sammanhanget att det finns en missuppfattning om att äldre har en låg digital närvaro, och att möjligheten att också nå ut till äldre via digitala plattformar inte bör underskattas.

Breda kommunikationskampanjer i offentliga miljöer beskrevs av fokusgruppsdeltagare i samtliga åldersgrupper som ett effektivt sätt att nå ut med information. Flera deltagare lyfte affischer i kollektivtrafiken som ett exempel på kommunikationskampanjer som de själva ofta tar del av.

För att nå ut till unga lyftes skolanfram som den enskilt viktigaste arenan. Undervisning i ämnet, information förmedlad av skolsköterska eller kurator samt affischer på anslagstavlor är exempel på insatser som efterfrågades av fokusgruppsdeltagarna.

På motsvarande sätt lyfts arbetsplatsen fram som ett viktigt forum av personer på arbetsmarknaden. Insatser som nämndes var bland annat digitala utbildningar via intranätet och föreläsningar på arbetsplatsen. Det framkom även önskemål om information via företagshälsovårdenoch enstaka deltagare efterfrågade diskussionsforum om ämnet.

För att nå ut med information till den äldre målgruppen kan kommunala verksamheter och pensionärsföreningar spela en viktig roll enligt sakkunniga. Samarbete med hemtjänst och boendestödjare är exempel som lyftes fram. Vidare betonades vikten av att information finns tillgänglig på platser där många äldre vistas, exempelvis i form av affischer på kommunala aktivitetscenter och bibliotek.

Flera deltagare i samtliga åldersgrupper lyfte brevutskick från en statlig myndighet som en effektiv och trovärdig metod för kunskapsspridning. Informationen skulle kunna innehålla enkla och handfasta råd för att ta hand om den egna och andras psykiska hälsa.

Fokusgruppsdeltagarna lyfte även att de önskar mer av den typ av media som de redan får information genom idag såsom podcaster, TV- och radioprogram samt öppna föreläsningar.

Mot bakgrund av att det finns stora mängder tillgänglig information är det viktigt att kunskapen som sprids uppfattas som intressant och trovärdig. Flera sakkunniga beskriver en tydlig trend mot ett allt kortare uppmärksamhetsfönster, där mottagare snabbt tappar intresset. Det ställer krav på att informationsinsatser väcker ett omedelbart intresse. Exempelvis beskrev sakkunniga hur digital information inte bör vara mer än ett fåtal knapptryck bort och att texter och videor inte får vara för långa. Det kan därför vara mer effektivt att redan i en annons förmedla kunskapshöjande information snarare än att driva trafik till en längre informationstext på en webbsida enligt sakkunniga.

Fokusgruppsdeltagarna beskrev att trovärdigheten påverkas av en rad olika faktorer, däravsändaren är den enskilt viktigaste. De beskrev också att det är viktigt att avsändaren inte har en vinstdrivande eller politisk agenda. De uttryckte även en viss skepsis mot exempelvis influencers.

Fokusgruppsdeltagarna uppgav också att de i högre utsträckning litar på information som hänvisar till forskning, som går att hitta på flera ställen eller baseras på egen erfarenhet.

Resultatet från den här målgruppsanalysen visar att flera behov kvarstår från den tidigare analysen som genomfördes 2020–2021: till exempel att kunna sätta ord på känslor, att veta var och när man ska söka hjälp, att hitta strategier för att hantera vardagliga psykiska påfrestningar och att kunna stödja nära och kära när de mår dåligt. Detta talar för att de tidigare identifierade kunskapsbehoven fortsatt är relevanta, och understryker också vikten av att fortsätta sprida kunskap inom dessa områden.

Den här målgruppsanalysen pekar på att intresset för psykisk hälsa är stort i befolkningen. Allmänhetens kunskap om psykisk ohälsa har enligt flera sakkunniga ökat, men förståelsen för de positiva dimensionerna av psykisk hälsa – som välbefinnande, motståndskraft, främjande och förebyggande strategier – behöver fortsatt stärkas. Kommunikationsinsatser som fokuserar på hur man kan stärka psykiskt välbefinnande och den psykiska motståndskraften är därför viktiga.

Exempel på utmaningar som visar sig i denna analys är att många upplever det svårt att omsätta kunskapen om vad man ska göra för att ta hand om sin psykiska hälsa i praktiken. Att hantera stress, oro och andra vardagliga psykiska påfrestningar upplevs också som utmanande, särskilt för unga, kvinnor och personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Dessa resultat belyser att utöver kommunikation om psykisk hälsa och vad man kan göra för att ta hand om den, finns det ett behov av att kommunicera om hur man kan göra detta och stötta allmänheten i att utveckla konkreta strategier som kan hjälpa till att skapa och upprätthålla hälsofrämjande vanor. Det finns även behov av information som normaliserar vardagliga påfrestningar och ger strategier för att hantera dessa besvär.

Allmänheten är en heterogen grupp som använder många olika källor för att söka kunskap om psykisk hälsa – från digitala plattformar och AI till nära och kära, skolor och arbetsplatser. Det ställer krav på att informationen anpassas både till olika målgruppers behov och till de olika kanaler som de föredrar. Det kan handla om att till exempel använda både bild- och videokampanjer i sociala medier och offentliga miljöer, brevutskick till svenska hushåll och en aktiv medverkan i samhällsdebatten. För att på bästa sätt göra informationen tillgänglig och relevant för olika målgrupper är det viktigt att involvera dem i arbetets olika delar.

Den upplevda svårigheten att prata öppet om känslor och mående som beskrevs i resultaten, framför bland män belyser det fortsatta behovet av att arbeta med att normalisera samtal om psykisk häls, samt hur man kan ge medmänskligt stöd. Kunskapshöjande insatser inom psykisk hälsa är en del av arbetet för att motverka stigma.

Det finns fler grupper i samhället med särskilda kunskapsbehov och förutsättningar, och det är viktigt att komma ihåg det intersektionella perspektivet i det kommunikativa arbetet. Det behövs därför olika strategier för att nå olika grupper i befolkningen och en blandning av parallella och samordnade insatser inom olika samhällssektorer kan vara viktiga för att nå ut brett. Detta främst för att möta gruppers unika behov av kunskap och för att nå ut med information till grupper som är särskilt svåra att nå.

Flera perspektiv som inte specifikt har beaktats i denna undersökning, men som är viktiga att ha med i planering och anpassning av kommunikationsinsatser till olika målgrupper, är bland annat socioekonomiska förutsättningar, kulturell bakgrund, språkkompetens och kognitiva funktionsnedsättningar.

Resultaten visar också att det kan vara svårt att navigera bland all information som sprids om psykisk hälsa i olika digitala kanaler. Det är därför viktigt att motverka desinformation genom att fortsätta sprida vetenskapligt förankrad information brett där olika grupper inom allmänheten befinner sig och att kontinuerligt bevaka och möta felaktig information.

Resultaten understryker också att uthållighet i kommunikationsarbetet är avgörande för långsiktig attityd- och kunskapsförändring. Kunskapshöjning hos allmänheten är tidskrävande och det finns behov av upprepade informationsinsatser. Det är därför viktigt att fortsätta med långsiktiga strategier och sprida nyckelbudskap över flera år.

Uppföljning av insatser är nödvändig för att utvärdera räckvidd och effekt – oavsett om det är ett kort- eller ett långsiktigt arbete. Insatserna kan på så vis utvecklas för att nå ut bredare och få större genomslag.

Många aktörer förmedlar kunskap om psykisk hälsa på olika sätt till olika grupper inom allmänheten. Det kan vara till exempel myndigheter, vårdgivare, arbetsgivare och skolor, eller civilsamhällesorganisationer. För att tillgängliggöra information om psykisk hälsa för olika målgruppers behov kan det vara viktigt med samverkan mellan aktörer både på nationell, regional och lokal nivå, inte minst de som möter målgrupperna i sina verksamheter. Samverkan mellan olika aktörer möjliggör att kunskapen blir mer relevant, trovärdig, användbar och att den sprids via rätt kanaler så att den verkligen når fram till den tänkta målgruppen.

1. Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Att inte bara överleva utan att faktiskt också leva, En kartläggning om ungas psykiska hälsa. 2023.
2. Folkhälsomyndigheten, Högskolan Väst. Ungas röster om psykisk hälsa. Unga personer 16–25 år beskriver sina upplevelser av psykiska besvär och psykiskt välbefinnande – en intervjustudie och en kvalitativ analys av enkätfrågor. Folkhälsomyndigheten; 2023.
3. Folkhälsomyndigheten. Vad behöver unga för att må bra? En intervjustudie med unga personer (16–25 år) om deras resurser och strategier för att främja psykisk hälsa. Folkhälsomyndigheten; 2024.
4. Folkhälsomyndigheten. Samma behov – andra förutsättningar. Kartläggning av äldres psykiska hälsa med fokus på deras egna erfarenheter och upplevelse. Folkhälsomyndigheten; 2025.

Flera metoder användes för att besvara frågeställningarna: djupintervjuer med sakkunniga, fokusgruppsintervjuer med allmänheten, en befolkningsenkät samt workshop med civilsamhällesorganisationer. Lumell Associates anlitades av Folkhälsomyndigheten för att genomföra Fokusgruppsintervjuer, djupintervjuer med sakkunniga och workshop med civilsamhällsorganisationer. Folkhälsomyndigheten ansvarade för befolkningsenkäten. De olika metoderna som används beskrivs nedan.

Sakkunniga intervjuades om deras perspektiv av allmänhetens förståelse för psykisk hälsa, vilka kunskapsbehov som finns, samt hur information om psykisk hälsa kan spridas till olika målgrupper.

Sakkunniga identifierades inom områdena psykisk hälsa, suicidprevention, hälsokommunikation, socialmedicin och digital kommunikation. I urvalet inkluderades experter som arbetar med äldres såväl som ungas psykiska hälsa.

En intervjuguide togs fram i samråd med Folkhälsomyndigheten. Intervjuguiden omfattade frågor om allmänhetens behov av kunskap om psykisk hälsa samt om effektiv kommunikation och metoder för att nå ut med information – både till allmänheten i stort och målgrupper med särskilda behov. Totalt genomfördes elva semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes digitalt och pågick i snitt i 50–60 minuter. Eftersom de sakkunniga hade olika expertområden täcktes inte alla frågor med samtliga intervjupersoner. Exempelvis var kunskapsbehov kopplade till psykisk hälsa huvudsakligt fokus för experter inom psykisk hälsa medan intervjuer med hälsokommunikatörer fokuserade på strategier för att nå ut med kunskap.

Efter att intervjuerna genomförts transkriberades innehållet med stöd av den internetbaserade mjukvarutjänsten Klang. I och med att intervjuerna hade något varierande fokus analyserades varje intervju enskilt, genom att huvudsakliga teman identifierades. För att säkerställa anonymitet anges inte de sakkunnigas enskilda expertområden i citaten, utan de presenteras endast som ”sakkunnig”.

En befolkningsenkät utfördes för att kartlägga allmänhetens kunskap och intresse för psykisk hälsa, den upplevda förmågan att hantera och samtala om psykisk hälsa, vilka källor som används för kunskap i dag samt hur lätt eller svårt det upplevs vara att hitta information om psykisk hälsa och vart man kan vända sig för stöd. Samtliga enkätfrågor går att hitta i Bilaga 2.

Enkätfrågorna togs fram av Folkhälsomyndigheten med utgångspunkt i målgruppsanalysens frågeställningar och den enkät som användes vid den senaste målgruppsanalysen. Myndighetens enkätstöd och Lumell Associates bistod i utvecklingen av enkätfrågor. Enkätundersökningen genomfördes med hjälp av Folkhälsomyndighetens enkätpanel Hälsorapport. Panelen är representativ för den svenska befolkningen avseende ålder, kön och region och består av 7800 deltagare mellan 2–96 år. Urvalet av paneldeltagare har gjorts av statistikmyndigheten SCB som ett stratifierat obundet slumpmässigt urval där stratifieringen utgår från kön, ålder och utbildningsnivå.

Enkäten skickades ut till samtliga panellister över 16 år (4940 personer). Av dessa besvarade 3 683 enkäten (75 procent svarsfrekvens).

Svaren på befolkningsenkäten analyserades deskriptivt av Folkhälsomyndigheten, utifrån redovisningsgrupperna kön, ålder och i vissa fall av erfarenhet av psykisk ohälsa. De åldersgrupper som användes var 16–29 år, 30–49 år, 50–64 år, 65–79 år samt 80 år och äldre.

I rapportens resultatavsnitt inkluderas enkätsvar, uppdelat per åldersgrupp och kön då det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna (utifrån icke-överlappande konfidensintervall på 95 procent), eller när skillnaderna avviker från den övergripande trenden (exempelvis när män uppger större svårigheter än kvinnor).

Resultaten för de frågor och redovisningsgrupper som inte inkluderas i rapporten går att hitta i Bilaga 3.

Även enkätens fritextsvar analyserades tematiskt av Folkhälsomyndigheten. I de fall fritextsvar har tillfört insikter eller nyanser kopplat till målgruppsanalysens frågeställningar har de inkluderats i den samlade analysen och lyfts i rapporten.

För att fördjupa förståelsen för allmänhetens kunskap om psykisk hälsa och önskemål om kunskapsspridning hölls fokusgruppsintervjuer i åldersgrupperna 16–19 år, 30–50 år samt 51–64 år. Inga fokusgruppsintervjuer hölls med unga vuxna mellan 20–29 år eller personer äldre än 64 år. Anledningen till detta var att myndigheten nyligen genomförde kartläggningar av psykisk hälsa hos dessa grupper, vilka inkluderades i resultaten (se Tidigare underlag och Avgränsningar längre ner). För att säkerställa ett tillräckligt underlag från fokusgruppsintervjuerna togs beslut i samråd med Folkhälsomyndigheten att inkludera 12–20 deltagare per åldersgrupp.

Personer över 18 år rekryterades i första hand via digitala annonser på Facebook och Instagram. Rekryteringen av deltagare i åldern 16–19 år genomfördes med hjälp av lokala ambassadörer runt om i landet, som spred information om projektet. Dessa ambassadörer kunde exempelvis vara rektorer, fritidsledare eller lärare. Ambassadörerna valdes ut med ambitionen att säkerställa spridning vad gäller socioekonomi, geografi och större/mindre städer. Ambassadörerna kontaktades via mejl och tillfrågades om att sprida information om projektet. De fick, i samband med denna kontakt, tillgång till rekryteringsunderlag innehållande en länk till intresseanmälan för fokusgruppsintervjuerna.

I samband med intresseanmälan samlades bakgrundsvariabler för fokusgruppsdeltagarna in. Dessa användes sedan som underlag i det slutgiltiga urvalet av deltagare. Detta för att möjliggöra en spridning bland deltagarna, i fråga om kön, utbildningsnivå, ålder, bostadsort och födelseland.

Totalt genomfördes sex semistrukturerade fokusgruppsintervjuer, två per åldersgrupp. Samtliga fokusgrupper genomfördes digitalt och varade i två timmar, inklusive en tio minuters paus. Av de 59 personer som kontaktades för medverkan deltog 39 i intervjuerna. För att hantera bortfallet och nå fördefinierat antal deltagare på minst tolv personer i varje åldersgrupp, beslutades i samråd med Folkhälsomyndigheten att komplettera datainsamlingen med fem individuella intervjuer (tre i åldersgruppen 16–19 år och två i åldersgruppen 30–50 år). Deltagarna till de individuella intervjuerna rekryterades från inkomna intresseanmälningar till fokusgruppsintervjuerna, med hänsyn till ovan nämnda faktorer i spridning. De kompletterande intervjuerna täckte samma frågor som fokusgruppsintervjuerna. Samtliga deltagare kompenserades med ett presentkort för sin medverkan.

Intervjuerna transkriberades med hjälp av den webbaserade tjänsten Klang, och röjandekontroll utfördes manuellt. Därefter analyserades innehållet tematiskt, med stöd av programvaran ATLAS.ti. Samtliga deltagare, både i fokusgruppsintervjuerna och i de kompletterande intervjuerna, tilläts besvara alla frågor, en och en, varpå följdfrågor ställdes. Fokusgruppsintervjuerna tog därför längre tid, men antal per person var jämförbara, vilket möjliggjorde att svaren kunde analyseras tillsammans. Samtliga citat presenteras som ”intervjudeltagare” och redovisas enbart uppdelat på åldersgrupp, för att säkerställa deltagarnas anonymitet.

Folkhälsomyndigheten har nyligen publicerat flera underlag som belyser psykisk hälsa hos unga, unga vuxna och äldre:

1. Att inte bara överleva utan att faktiskt också leva – En kartläggning om ungas psykiska hälsa
2. Vad behöver unga för att må bra? – En intervjustudie med unga personer (16–25 år) om deras resurser
3. Ungas röster om psykisk hälsa – En intervjustudie och en kvalitativ analys av enkätfrågor
4. Samma behov – andra förutsättningar – Kartläggning av äldres psykiska hälsa med fokus på deras egna erfarenheter och upplevelser

Underlagen bygger bland annat på intervjuer och fokusgruppsintervjuer och handlar om psykisk hälsa i stort bland målgrupperna. Nyckelinsikter som handlar om kunskapsbehov och källor till kunskap har inkluderats i resultatdelen i denna rapport. Däremot återges inga direkta citat från underlagen.

För att inhämta civilsamhällesorganisationers perspektiv på kunskapsbehov och kunskapsspridning genomfördes en workshop med organisationer som arbetar med frågor som rör psykisk hälsa och/eller suicidprevention.

Organisationerna identifierades i dialog med Folkhälsomyndigheten. Totalt bjöds 35 organisationer in att medverka i workshopen. Dessa organisationer mottog ett e-postmeddelande med information om workshopen samt en länk till ett anmälningsformulär. Tre påminnelsemejl skickades till de organisationer som inte anmälde sitt intresse.

Workshopen utfördes digitalt och tog två timmar. Totalt deltog representanter för 14 organisationer.

Representanterna fick under workshopen ta del av preliminära resultat och tilläts resonera kring dessa, under ledning av en samtalsledare. Diskussioner ägde rum i mindre grupper, baserade på organisationens huvudsakliga målgrupp. Samtalsledaren förde anteckningar över diskussionerna, varpå resultaten analyserades och sammanställdes.

Vid planering av arbetet gjordes ett antal avgränsningar gällande vilka målgrupper som skulle inkluderas för fokusgruppsintervjuer. För målgrupperna personer över 65 år samt unga vuxna i åldern 20–29 år bedömdes ytterligare datainsamling som överflödig, då dessa målgrupper redan täcktes av ovan nämnda underlag som integrerades i rapporten. Dessutom genomförde Folkhälsomyndigheten nyligen en omfattande kunskapssatsning riktad till unga vuxna, där även målgruppens kunskapsbehov undersökts som en del av uppföljningarna.

Inga fokusgruppsintervjuer genomfördes för unga under 16 år eftersom de i dagsläget inte ingår i funktionens tilltänka målgrupp, som är från 16 år och uppåt.

Vid analys av både kvantitativa och kvalitativa data har allmänhetens behov i första hand analyserats utifrån ålder och kön, vilket möjliggör jämförelser med den målgruppsanalys som genomfördes 2020. En sådan kategorisering bidrar också till att en stor del av befolkningen inkluderas, vilket i sin tur kan belysa relevanta skärningspunkter för framtida fördjupade analyser.

Datainsamlingen byggde i stor utsträckning på kvalitativa analyser, vilka oundvikligen innehåller en viss grad av subjektivitet. För att minska denna risk och stärka trovärdigheten tillämpades metod- och datatriangulering. Analysen genomfördes gemensamt inom arbetsgruppen på Lumell Associates, vilket ytterligare minskade risken för individuella tolkningar.

Det är viktigt att understryka att resultaten från fokusgruppsintervjuerna inte är generaliserbara till befolkningen i stort, eftersom metoden syftar till att fånga djup och variation i upplevelser snarare än representativa mönster. Dessutom var antal deltagare begränsat vilket innebär att fullständig mättnad sannolikt inte uppnåddes inom alla de aspekter som undersöktes.

Vid rekrytering till fokusgrupper finns det risk för selektionsbias i flera steg av processen. Deltagarrekryteringen skedde främst digitalt, vilket innebar att personer med låg digital närvaro eventuellt inte nåddes i samma utsträckning. En annan sak att ta hänsyn till är att informationen i rekryteringsunderlagen enbart var på svenska, vilket sannolikt har lett till en underrepresentation av deltagare med bristande kunskaper i svenska språket. Det är även troligt att de som valde att delta hade tilltro till Folkhälsomyndigheten samt ett större intresse och kunskap i frågor om psykisk hälsa än befolkningen i stort. Detta kan ha lett till en underrepresentation av grupper med låg institutionell tillit eller begränsat ämnesintresse. Ersättningen i form av presentkort kan också ha påverkat vilka som anmälde intresse att delta.

Det finns även risk för snedvridning i vilka som fullföljde datainsamlingen. En enkät med många frågor kan ha varit mer lättillgänglig för personer med hög läsförståelse och god kognitiv förmåga. På motsvarande sätt kan vissa deltagare i fokusgrupperna ha avbrutit sitt deltagande till följd av obehag inför gruppformatet, begränsad förståelse för ämnet eller tekniska hinder.

Vid tolkning av resultat bör hänsyn tas till risken för socialt önskvärda svar, särskilt om anonymiteten upplevdes som otillräcklig, vilket är en risk vid fokusgruppsintervjuer.

1. Har du sökt information, fakta, tips, råd eller stöd relaterat till psykisk hälsa någon gång under de senaste 6 månaderna?

Nej; Ja; Vet inte

2. Har du någon gång besökt nedanstående webbplatser för att hitta information om psykisk hälsa?

Markera samtliga svarsalternativ som stämmer för dig.

1177.se; Dinpsykiskahälsa.se; Umo.se; BUP online; Mind.se; Uppdragpsykiskhälsa.se; Socialstyrelsen.se; Studenthälsa.se; Annat: [fritextsvar]; Minns inte webbplatsens namn; Inget av ovanstående

3. Hur lätt eller svårt tycker du det är hitta information, fakta eller tips om vad som är bra för ditt psykiska mående?

Mycket svårt; Ganska svårt; Ganska lätt; Mycket lätt; Vet inte

4. Hur lätt eller svårt tycker du det är att göra saker som är bra för ditt psykiska mående i praktiken?

Mycket svårt; Ganska svårt; Ganska lätt; Mycket lätt; Vet inte

5. Hur lätt eller svårt tycker du det är att hitta information, fakta, tips eller stöd om sätt att hantera psykiska besvär eller påfrestningar?

Det kan till exempel vara oro, ångest, stress, sorg, ensamhet eller liknande.

Mycket svårt; Ganska svårt; Ganska lätt; Mycket lätt; Vet inte

[Följdfråga vid valt svarsalternativ ”ganska svårt” eller ”mycket svårt”]

Beskriv gärna nedan om du vill lyfta något som du tycker är svårt när det handlar om att hitta information, fakta, tips eller stöd om att hantera psykiska besvär eller påfrestningar.

Det är viktigt att du inte skriver några namn eller annan information som innebär att någon person kan identifieras.

6. Hur lätt eller svårt tycker du det är att hantera stress i vardagen?

Mycket svårt; Ganska svårt; Ganska lätt; Mycket lätt; Vet inte

7. Hur lätt eller svårt tycker du det är att hantera oro?

Mycket svårt; Ganska svårt; Ganska lätt; Mycket lätt; Vet inte

8. Hur lätt eller svårt tycker du det är att hantera stress i vardagen?

Mycket svårt; Ganska svårt; Ganska lätt; Mycket lätt; Vet inte

9. Hur lätt eller svårt tycker du det är att sätta ord på känslor?

Mycket svårt; Ganska svårt; Ganska lätt; Mycket lätt; Vet inte

10. Hur lätt eller svårt tycker du det skulle vara att prata om ditt psykiska mående med någon som jobbar med dessa frågor?

Mycket svårt; Ganska svårt; Ganska lätt; Mycket lätt; Vet inte

11. Hur lätt eller svårt tycker du att det är att ge stöd åt en vän som mår dåligt psykiskt?

Mycket svårt; Ganska svårt; Ganska lätt; Mycket lätt; Vet inte

12. Hur lätt eller svårt tycker du det är att hitta information om vart du kan vända dig för att få professionell hjälp om du eller någon annan mårpsykiskt dåligt?

Mycket svårt; Ganska svårt; Ganska lätt; Mycket lätt; Vet inte

13. Hur lätt eller svårt tycker du det är att avgöra vilka psykiska besvär som kräver professionell hjälp?

Mycket svårt; Ganska svårt; Ganska lätt; Mycket lätt; Vet inte

[Följdfråga vid valt svarsalternativ ”ganska svårt” eller ”mycket svårt”]

Beskriv gärna nedan om du vill lyfta något som du tycker är svårt när det handlar om att avgöra vilka psykiska besvär som kräver professionell hjälp, och vad som eventuellt skulle underlätta.

Det är viktigt att du inte skriver några namn eller annan information som innebär att någon person kan identifieras.

14. Följande levnadsvanor kan påverka den psykiska hälsan. Är detnågot/några av följande områden som du skulle vilja lära dig mer om?

Markera samtliga svarsalternativ som stämmer för dig.

Sömn och återhämtning; Kost- och motionsvanor; Alkoholkonsumtion; Sociala medievanor; Dataspelande; Spel om pengar (lotter, poker, vadslagning och casino etc.); Fritidsaktiviteter som till exempel idrott, kultur, natur och friluftsliv; Inget av ovanstående; Vet inte

15. Följande faktorer kan också påverka den psykiska hälsan. Är det något/några av följande områden som du skulle vilja lära dig mer om?

Markera samtliga svarsalternativ som stämmer för dig.

Stresshantering; Hantering av oro eller ångest; Hur man pratar om sitt mående och sina känslor; Identitet, självkänsla och självförtroende; Vänner, familj, föräldraskap och nära relationer; Mobbning, trakasserier eller diskriminering; Trauma, t ex sjukdom, dödsfall eller svåra händelser; Ofrivillig ensamhet; Arbetsliv och studier; Inget av ovanstående; Vet inte

16. Är det något annat område som du vill veta mer om när det gäller psykisk hälsa? Beskriv gärna här.

17. Har du erfarenhet av psykisk ohälsa?

Markera samtliga svarsalternativ som stämmer för dig.

Har själv haft psykisk ohälsa, men inte sökt hjälp för det; Har själv haft psykisk ohälsa och sökt hjälp för det; Har erfarenhet genom min utbildning eller mitt arbete; Har erfarenhet genom en familjemedlem, nära vän eller annan närstående som upplevt psykisk ohälsa; Annan erfarenhet; Har ingen erfarenhet

18. Har du några övriga kommentarer eller medskick?

Det är viktigt att du inte skriver några namn eller annan information som innebär att någon person kan identifieras.

Nedan följer figurer som inte redovisas i rapporten. Samtliga figurer beskriver enkätsvar fördelat per kön, åldersgrupper och i visa fall utifrån erfarenhet av psykisk ohälsa.

Figur 1. Har du någon gång besökt nedanstående webbplatser för att hitta information om psykisk hälsa? (n=3 521).