Folkhälsomyndigheten har tagit fram det här kunskapsunderlaget för att ge stöd till regionala beslut om vaccination mot fästingburen hjärninflammation (TBE). Syftet är att minska förekomsten av TBE-relaterad sjukdom, död och långvariga restsymtom i Sverige. Målet är att bidra till en förbättrad folkhälsa.

Kunskapsunderlaget presenterar Folkhälsomyndighetens utredning om vaccination mot TBE. Utredningen innehåller bland annat en sammanställning av vetenskaplig litteratur, en beskrivning av TBE-relaterad sjukdomsbörda i Sverige samt en bedömning av hur tillgängliga vaccin kan förväntas bidra till minskad sjukdom till följd av TBE. Kunskapsunderlaget riktar sig till beslutsfattare inom regionerna.

I kunskapsunderlaget sammanfattas också den hälsoekonomiska analys som ingår i utredningen. Den hälsoekonomiska analysen är ett underlag för regionernas beslut om eventuell finansiering av TBE-vaccination och beskrivs i sin helhet i rapporten En hälsoekonomisk utvärdering av vaccination mot TBE, artikelnummer 26053. I detta kunskapsunderlag finns även en redogörelse för diskussioner om implementering av vaccinsubventioner med företrädare för barnhälsovård, elevhälsa och regioner som infört subventioner för TBE-vaccination.

Slutligen presenteras även Folkhälsomyndighetens rekommendationer om vaccination mot TBE. Rekommendationerna riktar sig till regionerna och beskriver vilka personer som har en medicinsk nytta av vaccination mot TBE. Rekommendationerna är inte bindande.

I arbetet med kunskapsunderlaget har flera av Folkhälsomyndighetens enheter medverkat, liksom flera externa aktörer, Läkemedelsverket och Statens Veterinärmedicinska anstalt. Projektledare och ansvarig utredare vid Folkhälsomyndigheten har varit Ulrika Marking, och ansvarig enhetschef är Tina Crafoord, båda vid enheten för vaccinationer. I den slutliga handläggningen har också tillförordnad avdelningschef och statsepidemiolog Erik Sturegård deltagit.

Kunskapsunderlaget publiceras i maj 2026.

Folkhälsomyndigheten

Olivia Wigzell

Generaldirektör

Fästingburen hjärninflammation, TBE (från engelskans tick-borne encephalitis), är en sjukdom som orsakas av TBE-viruset, ett flavivirus som sprids framför allt via fästingbett. Sjukdomen kan ge svåra neurologiska symtom, långvariga restsymtom och i sällsynta fall leda till döden. TBE förekommer i alla åldrar, men flest fall rapporteras i åldersgruppen 50–59 år. Förekomsten av TBE har ökat med runt 6 procent årligen i Sverige under den senaste tioårsperioden. Ett allt varmare klimat leder till en längre fästingsäsong och fler fästingar, vilket bidrar till spridning till nya områden, även norrut.

I Sverige finns två godkända vacciner: FSME-Immun och Encepur. Båda vaccinen är säkra och ger god skyddseffekt. Vaccinen har funnits på den svenska marknaden i cirka 30 år, och personer som har vaccinerat sig har med vissa undantag stått för kostnaden själva. Inga exakta uppgifter om vaccinationstäckningen finns eftersom vaccination mot TBE inte registreras i nationella register, men uppskattningar visar att ungefär hälften av befolkningen i vissa områden med hög förekomst av TBE har vaccinerat sig. WHO rekommenderar vaccination mot TBE om sjukdomen förekommer hos mer än 5 per 100 000 ovaccinerade personer årligen. Denna utredning beräknar att incidensen av TBE bland skattat ovaccinerade invånare i flera områden i Sverige överskrider 10 per 100 000, och att stora områden kring Sveriges tre största sjöar har en incidens av TBE som är högre än 5 per 100 000.

Årligen vårdas 250–350 personer på sjukhus i Sverige på grund av TBE, vilket motsvarar cirka 65 procent av alla rapporterade fall. Långvariga restsymtom är vanligt bland dem som sjukhusvårdas. Under 2021–2025 registrerades runt 30 000 sjukskrivningsdagar årligen på grund av TBE. Folkhälsomyndighetens hälsoekonomiska analys visar att ett vaccinationsprogram som erbjuder primärvaccination av 25-åringar medför en kostnad per vunnet QALY som är lägre än 500 000 kronor vid en TBE-förekomst som motsvarar 12 rapporterade fall per 100 000 ovaccinerade. Motsvarande incidensnivå för 3-åringar är 19 rapporterade fall per 100 000 ovaccinerade.

Folkhälsomyndighetens har i denna utredning bedömt den medicinska nyttan av vaccination mot TBE i Sverige, och utrett vid vilken TBE-förekomst sannolikheten att drabbas av TBE är så hög att vaccination är att rekommendera. Rekommendationen är grundad i vaccinnytta, det vill säga omfattningen av vaccinförebyggbar sjukdomsbörda, och tar inte hänsyn till hur vaccinationerna finansieras. Folkhälsomyndigheten bedömer att vaccination mot TBE är en effektiv åtgärd för att förebygga allvarlig sjukdom och långvariga restsymtom som orsakats av TBE. I detta underlag presenteras i vilka områden vaccination rekommenderas, och lämpliga intervall mellan vaccindoser.

TBE-vaccination ingår inte i ett statligt finansierat nationellt vaccinationsprogram. Vacciner som inte omfattas av de nationella vaccinationsprogrammen bekostas som regel av den enskilda individen, med några få undantag. Detta gäller även vaccinationer som Folkhälsomyndigheten rekommenderar. Regionerna kan besluta om att subventionera vaccination, vilket ur ett hälsoekonomiskt perspektiv framför allt kan bli aktuellt i områden där sjukdomsbördan är stor. För att underlätta regionala beslut om eventuell finansiering av vaccination har vi tagit fram resultat för kostnaden i förhållande till nyttan av vaccination vid olika incidensnivåer.

Folkhälsomyndighetens rekommendationer om TBE-vaccination utgår från en geografisk indelning i riskområden för TBE, vilka presenteras på en karta i figur 1.

Mellan Dalälven och Vätterns södra spets till stor del riskområde 1. Söder om Vättern är ungefär hälften av ytan riskområde 2, resten 3.

Figur 1. Karta över riskområden för TBE i Sverige.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination mot TBE till:

• Vuxna och barn från tre års ålder som riskerar att bli fästingbitna i riskområde 1.
• Personer med nedsatt immunförsvar som är bosatta eller regelbundet vistas i riskområde 1 eller 2, eller i en kommun som angränsar till riskområde 1 eller 2.

Rekommendationer för antal vaccindoser och dosintervall presenteras i avsnittet ”Folkhälsomyndighetens bedömning och slutsatser”.

Även immunfriska vuxna och barn från tre års ålder som riskerar att bli fästingbitna i riskområde 2 kan ha nytta av att vaccinera sig, särskilt om de får många fästingar. Folkhälsomyndigheten utfärdar dock inte någon formell rekommendation för vaccination i detta område, eftersom risken att drabbas av TBE generellt är låg.

Tick-borne encephalitis (TBE) is an infectious disease caused by the tick-borne encephalitis virus, a flavivirus that is mainly spread via tick bites. The disease can cause severe neurological symptoms, long-term residual symptoms and, in rare cases, death. TBE can occur at any age but most cases are reported in the 50–59 age group. The incidence of TBE in Sweden has increased by approximately 6 per cent over the last 10 years. A warmer climate is leading to a longer tick season and more ticks, which is contributing to the disease spreading to new areas, including further north.

There are two vaccines approved in Sweden: FSME-Immun and Encepur. Both vaccines are safe and provide good protection. The vaccines have been on the market in Sweden for approximately 30 years and, with certain exceptions, those taking the vaccine have paid for it themselves. There are no exact figures concerning vaccination coverage as there is no national register of TBE vaccinations, but it is estimated that roughly half of the population in certain areas with high incidence of TBE have taken the vaccine. The World Health Organization (WHO) recommends the vaccination of people of all ages where TBE is highly endemic (average annual pre-vaccination incidence ≥ 5 cases/100,000 population). This investigation calculates the incidence of TBE among unvaccinated inhabitants of several areas of Sweden to exceed 20 per 100,000, and that large areas around Sweden’s three largest lakes have an incidence of TBE above 5 per 100,000.

Between 250 and 350 people are hospitalised with TBE in Sweden each year. Long-term residual symptoms are common among those who have been treated in hospital. Approximately 30,000 days of sick leave due to TBE were registered annually during the period 2021–2025.

In its investigation, the Public Health Agency of Sweden has assessed the medical benefits of vaccination against TBE in Sweden, and at what incidence of TBE the likelihood of infection is so high that vaccination should be recommended. The recommendation is based on the proven benefit of vaccination in terms of preventing infection; it does not give any consideration to how vaccinations should be financed. It is the assessment of the Public Health Agency of Sweden that TBE vaccination is an effective measure for preventing serious illness and the long-term residual symptoms of TBE. This document presents the areas in which vaccination is recommended and suitable intervals between doses.

TBE vaccines are not included in the national vaccination programme. With a few exceptions, vaccines that are not covered by the national programme are paid for by the individual. This is the case regardless of whether the Public Health Agency of Sweden recommends vaccination. Regions may decide to subsidise vaccination, something that from a health economics perspective would be especially relevant in areas where the burden of disease is high. To facilitate regional decisions concerning any future funding of TBE vaccination, we have conducted a cost-effectiveness analysis of vaccination at various rates of incidence. According to this analysis, at a pre-vaccination incidence of 12 per 100,000, the cost per gained Quality-Adjusted Life Year (QALY) is lower than SEK 500,000 for vaccinating 25-year-olds. The corresponding incidence for 3-year-olds is 19 per 100,000.

The Public Health Agency of Sweden’s recommendations are based on a map of risk areas for TBE infection, see Figure 1.

Figure 1. Map of TBE risk areas in Sweden: Risk Zone 1 has a moderate to high incidence of TBE (defined as over 5 reported cases per 100,000 in the unvaccinated population during 2021-2025). Risk Zone 2 has a low incidence of TBE (defined as over 1 reported case per 100,000 in the unvaccinated population during any five-year period since 2004); Risk Zone 3 has no or low incidence of TBE (defined as less than 1 reported case during all five-year periods since 2004).

The Public Health Agency of Sweden recommends that Swedish regions offer vaccination against TBE to:

• adults and children from three years of age at risk of tick bite in Risk Zone 1; and
• immunocompromised persons who live in or regularly visit Risk Zones 1 or 2 or a municipality that borders on these zones.

Folkhälsomyndigheten har till utredningen om nationella rekommendationer om vaccination mot TBE sammankallat en extern expertgrupp, där representanter från Svenska Infektionsläkarföreningen, Smittskyddsläkarföreningen och Smittskyddssjuksköterskeföreningen deltagit. Syftet med expertgruppen var att säkerställa utredarnas tillgång till en god förståelse för immunologiska aspekter av TBE-vaccination, för stöd i vissa bedömningar av till exempel dosintervall och för diskussion om antaganden till den hälsoekonomiska analysen. Även Nationellt programområde infektionssjukdomar tillfrågades om representanter till expertgruppen men valde att inte delta.

Folkhälsomyndighetens externa expertgrupp bestod av två kliniskt verksamma infektionsläkare och forskare, en smittskyddsläkare och en smittskyddssjuksköterska. Gruppen har träffats cirka var tredje vecka under utredningens gång. Samtliga representanter har lämnat in en deklaration om jäv, intressekonflikter och övriga bindningar, och utifrån dessa har Folkhälsomyndigheten bedömt att inget jäv som kan påverka utredningens resultat föreligger.

Sjukdomen fästingburen encefalit (TBE, från engelskans tick-borne encephalitis) orsakas av TBE-viruset (TBEV). Detta virus ingår i släktet flavivirus och tillhör samma virusfamilj som de virus som orsakar bland annat denguefeber, japansk encefalit och gula febern. Det finns tre subtyper av TBEV: europeisk (TBEV-Eu, kallas även western TBEV), sibirisk (TBEV-Sib) och far eastern (TBEV-FE). Dessa virusvarianter är mycket lika både genetiskt och antigenmässigt, med en skillnad i aminosyrasekvens på mindre än 6 procent (1). Endast den europeiska subtypen har hittills påvisats i Sverige (2). De två andra subtyperna orsakar vanligen svårare sjukdom med en något högre dödlighet och en högre risk för att utveckla permanenta neurologiska restsymtom (3).

Asymtomatisk TBE-infektion är vanligt (4, 5). Hos personer som insjuknar är inkubationstiden från fästingbettet 4–28 dagar, vanligen 7–14 dagar. Den första, viremiska, fasen varar normalt 2–4 dagar och kännetecknas av ospecifika symtom som feber, huvudvärk, muskelvärk, trötthet, illamående och kräkningar och följs normalt av spontan förbättring inom cirka en vecka.

Hos 20–30 procent av de som insjuknat ses efter cirka en veckas symtomfri period en andra fas med feber som uppträder tillsammans med neurologiska symtom (4). Ett sådant bifasiskt insjuknande är ett klassiskt kliniskt kännetecken vid TBE i Sverige men monofasiska förlopp, utan en symtomfri period innan debut av neurologiska symtom, är inte ovanliga. Hos vuxna yttrar sig klinisk TBE i ungefär hälften av fallen som encefalit, i 30–40 procent som meningit och i cirka 10 procent av fallen ses en klinisk bild som vid encefalomyelit. Tillstånden kan förekomma samtidigt (6-10). Omkring 5–10 procent av personer med symtomgivande TBE behöver intensivvård, och långvarig sjukhusvård – upp till ett år – kan krävas för en del patienter (7, 11). Det finns en koppling mellan stigande ålder och svårare sjukdom liksom mer uttalade neurologiska restsymtom (4, 11-14).

Generellt är dödligheten vid sjukdom orsakad av TBEV-Eu relativt låg, 0,5–2 procent (15-18). Två svenska kohortstudier och en fall-kontrollstudie undersökte falldödligheten i TBE i Sverige. En studie publicerad 2022 uppskattade den till 1,1 procent bland 2 500 fall (19), och en annan publicerad 2025 fann att 1,4 procent av 703 svenska slutenvårdade TBE-patienter avled (12). Fall-kontrollstudien rapporterade en falldödlighet på 0,5 procent och en standardiserad dödlighetskvot (SMR) på 3,96, vilket innebär en nästan fyra gånger högre dödlighet för personer med TBE jämfört med en frisk kontrollpopulation (20). Majoriteten av de personer som avlider av TBE är äldre, och dödligheten bland TBE-patienter över 80 år är i publicerade studier runt 3 procent (20-22). En aktuell jämförelse mellan antal rapporterade fall av TBE, och antal avlidna i TBE från Socialstyrelsens dödsorsaksregister, tyder dock på en ännu högre dödlighet bland personer 80 år och äldre under de senaste åren.

I de svenska material som citeras ovan inträffade 30 av 39 dödsfall (90 procent) bland personer i åldern 60 år och äldre, och inga dödsfall sågs bland personer yngre än 40 år (20). Det är mycket ovanligt att barn avlider till följd av TBE (23). Personer med nedsatt immunförsvar löper dock en påtagligt ökad risk att avlida om de drabbas av TBE (12).

Sjukdomsförloppet vid TBE tenderar, som tidigare beskrivits, att bli mer långvarigt med längre vårdtider och allvarligare restsymtom med stigande ålder. En svensk analys av samtliga anmälda fall av TBE mellan 2006 och 2015 visar att underliggande sjukdom, till exempel neurologisk sjukdom, kardiovaskulär sjukdom, hematologisk cancer eller diabetes, också ökar risken för allvarlig sjukdom och död vid TBE (12). Liknande fynd rapporteras i studier från andra länder (13, 18, 24). Högst risk för mycket svåra utfall i TBE, såsom behov av intensivvård eller död, löper personer med nedsatt immunförsvar. Dödligheten bland personer med nedsatt immunförsvar i den svenska studie som beskrivs ovan uppgick till 15 procent, vilket är åtta gånger högre än bland personer utan nedsatt immunförsvar i samma patientmaterial (12).

Det finns ingen specifik behandling mot TBE (3, 4, 25). Behandlingen inriktas helt på symtomatiskt understöd i det akuta skedet, vilket kan innefatta intensivvård med respiratorbehandling. Efter den akuta fasen inriktas vården på rehabiliteringsinsatser.

Långa uppföljningsstudier på vuxna patienter har visat att 20–50 procent drabbas av någon form av restsymtom efter TBE, vilka kan finnas kvar i månader till år eller ibland vara livslånga. Restsymtomen kan innefatta kognitiva symtom, huvudvärk och förlorad motorik. Symtombilden ser olika ut och i vilken omfattning livet påverkas för den som drabbats varierar (6-8, 26). Tio procent av personer med TBE anses utveckla allvarliga restsymtom (7, 8, 12, 17, 27, 28), och upp till 30 procent av personer med TBE kan behöva långvarig rehabilitering (11, 17). Risken för kvarstående besvär är högre om de akuta sjukdomssymtomen varit allvarliga och ökar generellt med stigande ålder (8, 11, 14, 23).

En svensk genomgång från 2022 undersökte sjukvårdskonsumtion bland patienter som haft TBE och jämförde med en frisk referensgrupp. Personer som fått en TBE-diagnos hade under året efter diagnos tio gånger så många slutenvårdsdygn och tre gånger så många specialistvårdsbesök som referensgruppen, och drygt sex gånger så många sjukskrivningsdagar (19). Falldödligheten under uppföljningstid med TBE-orsakade restsymtom har i studier beräknats till 0,2 respektive 0,8 procent (7, 29).

Under 2025 var 39 av totalt 505 rapporterade TBE-fall barn mellan 2 och 18 år (30). Hos barn är asymtomatisk infektion vanligare, det bifasiska förloppet mer sällsynt och sjukdomsbilden generellt mildare samt med högre förekomst av helt reversibel meningit (31, 32). Det är dock viktigt att notera att svåra fall av TBE, inklusive enstaka dödsfall, förkommer även bland barn (16), även om allvarliga former av TBE är mer ovanligt än i högre åldrar. Hos barn kan symtomen vara diffusa och sjukdomen därför svåridentifierad, och det faktum att barn inte alltid har möjlighet att uttrycka sina besvär på samma sätt som vuxna gör sannolikt att diagnosen ibland missas. Tidigare antogs att barn sällan fick kvarstående restsymtom, men senare studier har visat att kvarstående minnes- och koncentrationssvårigheter bland barn är vanligare än man tidigare antagit (23, 33-36).

Restsymtom som rapporteras bland drabbade barn är huvudvärk , minnes- och koncentrationssvårigheter samt svårigheter att klara skolan (35, 36). Till objektivt verifierbara fynd hör EEG-förändringar och hyperreflexi (37). En svensk studie från 2013 rapporterar att två tredjedelar av barn som haft neurologiska symtom under akutfasen av TBE upplevde restsymtom vid långtidsuppföljning mer än fyra år efter sjukdomstillfället, ofta bekräftade av föräldrar och lärare (34).

Infektioner med TBE-virus, även asymtomatiska, genererar både ett cellmedierat och ett antikroppsbaserat immunsvar (38-41). TBE-specifika, neutraliserande IgG-antikroppar som utlösts av infektion kan kvarstå livslångt och immuniteteten anses långvarig, även hos äldre personer (42). Antikroppsnivåer har visats korrelera med skydd mot TBE-infektion (11), men det finns inte någon påvisad antikroppsnivå som anses skyddande, alltså inget etablerat ”serologiskt korrelat till skydd mot sjukdom”, varken efter vaccination eller genomgången infektion (39).

TBE förekommer i tempererade klimat på norra halvklotet, bland annat i länderna kring Östersjön inklusive Åland, i östra och centrala Europa, Ryssland samt stora delar av norra Asien (27). I endemiska områden förekommer TBE-virus i avgränsade områden med gynnsamma förhållanden (27). Dessa områden kan variera i storlek från ett par kvadratmeter till flera kvadratkilometer (43).

Sjukdomen ses nu i områden där den tidigare inte varit lika utbredd, däribland områden i Tyskland, Skandinavien och Ryssland. Högst incidens i EU/EES per 100 000 invånare rapporterades 2022–2024 i Litauen, Estland och Tjeckien med 12,9, 10,1 respektive 7,7 fall per 100 000 invånare (25, 44, 45).

TBE diagnostiserades i Sverige för första gången 1954 och sedan dess har antalet fall successivt ökat. Sjukdomen blev anmälningspliktig den 1 juli 2004. Incidensen har fortsatt att öka signifikant, med viss variation mellan åren. Mellan 2016 och 2025 sågs i medeltal en ökning med omkring 6 procent per år, figur 1. Denna ökning ses trots att en allt större andel av befolkningen har skydd mot infektionen tack vare vaccination. Majoriteten av svenska TBE-fall är ovaccinerade (12).

Figur 1. Incidens av TBE (heldragen blå linje) och skattad trend (streckad orange linje). Källa: Folkhälsomyndigheten.

Antalet rapporterade TBE-fall påverkas av olika faktorer som klimatförhållanden och antal infekterade fästingar, men också av individers beteende, vaccinationsstatus och följsamhet till påfyllnadsvaccination (46-49). Även benägenhet till provtagning påverkar hur många fall som upptäcks och rapporteras.

En jämförelse av data från patientregistret (Socialstyrelsen) och Sminet visar att av anmälda TBE-fall under de senaste fem åren har knappt 65 procent vårdats på sjukhus, vilket innebär att andelen TBE-fall i Sverige som behöver sjukhusvård är hög. Detta tyder också på en låg benägenhet till testning utanför sjukhus, vilket är förståeligt med tanke på att symtomen kan vara ospecifika och att specifik behandling mot TBE saknas. Över 90 procent av TBE-diagnoser under 2025 ställdes på sjukhus. Uppföljningar av antikroppsnivåer vittnar om att ungefär 10 procent av alla personer som infekteras med TBE-virus i Sverige får TBE-diagnos (5).

I Sverige sjukhusvårdades 2023 närmare 350 fall med TBE, figur 2. Medelvårdtiden för en patient med TBE är, enligt Socialstyrelsens statistikdatabas, generellt längre än medelvårdtiden i svensk slutenvård. I en svensk studie från 2024 beskrivs att upp emot 75 procent av TBE-patienterna i Stockholm behövde vård på sjukhus, med en medianvårdtid på sju dagar (12).

Figur 2. Antal personer som vårdats på sjukhus med huvuddiagnos Virusencefalit överförd av fästingar i Sverige. Källa: Socialstyrelsens statistikdatabas.

TBE förekommer i alla åldrar och har de senaste tio åren förekommit med högst frekvens i åldersgruppen 50–59 år (50). I åldersgrupper mellan 30 och 80 år har den nationella incidensen sedan 2020 varit mellan 4,4 och 6,5 fall per 100 000 invånare, tabell 1. Endast 1 procent av de rapporterade TBE-fallen har varit barn under 5 år; i denna åldersgrupp är incidensen lägre än 1 fall per 100 000 invånare. Att högst incidens ses bland vuxna speglar vad som rapporteras från andra länder (4, 11, 23).

Omkring 60 procent av de TBE-fall som rapporteras årligen är män, och 40 procent kvinnor. Den ojämna könsfördelningen ses i alla åldersgrupper från 10 års ålder. Liknande fördelning rapporteras från andra länder utan att någon förklaring kunnat påvisas (11, 12, 23).

Sedan 2023 publicerar Folkhälsomyndigheten årligen en karta över kommuner som under någon 5-årsperiod sedan 2005 har haft en statistiskt säkerställd incidens på 1 fall eller mer per 100 000 invånare, figur 3.

Folkhälsomyndigheten utgår i framtagandet av kartan från de fall av TBE som har anmälts sedan den 1 januari 2005, och i vilka kommuner dessa misstänks ha smittats.

Figur 3. Karta över Sverige där kommuner med förhöjd förekomst av TBE är färgade (rött). Uppgiften om sjukdomens förekomst baseras på var bekräftade fall uppgivit att de har smittats.

TBE-virus förekommer i allt fler områden i Sverige. Parallellt med ökningen av antalet fall under 2000-talet, ökade utbredningen i landet norrut och i landets västra delar. Numera rapporteras TBE-fall från Skåne i söder till södra Dalarnas län i norr, och längre norrut längs med Östersjökusten. Flest personer smittas av TBE i Stockholms, Södermanlands och Uppsala län, längs Östersjökusten och utmed Mälarens mellersta och östra delar. Söder om Dalälven finns det numera bara enstaka kommuner som aldrig rapporterats som smittort för fall av TBE. Dessa kommuner angränsar dock till områden med konstaterad smitta.

TBE är en zoonos och den viktigaste vektorn för TBE-virus är fästingarterna vanlig fästing (Ixodes ricinus) och tajgafästing (Ixodes persulcatus) (2).

Den vanliga fästingen är etablerad över stora delar av Sverige, även i Norrlands inland (2, 51). Fästingbett är den vanligaste spridningsvägen för TBE-virus, även om ungefär en tredjedel av fallen inte minns att de blivit bitna av någon fästing före insjuknandet (47). Viruset finns i fästingens spottkörtlar, och kan överföras redan under de första minuterna efter fästingbettet (52).

I Europa har 0,1–5 procent av de vanliga fästingarna (I. ricinus) visats bära på TBE-virus. Stora lokala och regionala variationer förekommer. I södra Sverige uppskattades år 2014 0,25 procent av fästingarna bära på TBE-viruset, med variationer upp till närmare 5 procent i vissa områden (46). Vuxna fästingar bidrar i större utsträckning till TBE-spridning än nymfer (46). De bästa åtgärderna för att förhindra fästingbett anses vara skyddande klädsel vid utomhusaktiviteter och noggrann inspektion av huden efter utomhusvistelse för att avlägsna fästingar som ännu inte bitit.

TBE kan också spridas via opastöriserade mjölkprodukter, men denna smittväg är betydligt mer sällsynt än fästingbett (53). TBE-virus har visats behålla sin förmåga att infektera även efter flera dagars kylförvaring av opastöriserad mjölk, och tål magsyra (4, 54). Pastörisering inaktiverar dock viruset (4). Smitta mellan människor förekommer som regel inte. I sällsynta fall har dock TBE-virus överförts via organtransplantation, blodtransfusion och amning (15, 55).

Fästingar finns naturligt i skog och mark men även i stadsnära parker och i trädgårdar. Enligt Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) är fästingar aktiva året runt i södra och mellersta Sverige, även om aktiviteten är lägre under de kallare månaderna. I södra och mellersta Sverige bedöms fästingar vara bitaktiva framför allt under mars–november och i norra delarna av landet under maj–oktober. Fästingar kan även bita sällskapsdjur som hundar och katter, varför det indirekt finns risk för människor att bli bitna av fästingar när deras sällskapsdjur tar med sig fästingar in i hemmet. Detta gäller även under kallare årstider.

SVA uppger att tajgafästingen i norra Sverige blir aktiv betydligt tidigare under året än vanlig fästing, redan så snart snön smälter. De icke-endemiska fästingarterna, som flyttfågelfästingen (Hyalomma marginatum), brokig får- eller hundfästing (Dermacentor marginatus respektive Dermacentor reticulatus) och kennelfästingen (Rhipicephalus sanguineus), kan förekomma vid extrema väderhändelser som till exempel lång tid med torka och värmebölja. Importfall kan också ses från både människor och djur. Enligt SVA har fästingarter som tillhör släktet Dermacentor förutsättningar att bli endemiska i Sverige men är inte det idag. Flyttfågelfästingen kan komma till Sverige via flyttfåglar sommartid och har hittats på häst, nötkreatur och människa, men denna fästing kräver ett varmt och torrt klimat för att etablera sig.

Klimatförändringar påverkar den geografiska spridningen av olika sjukdomsbärande vektorer. Förändring i årstidernas klimat och längd underlättar för fästingar och värddjur att överleva och föröka sig i nya geografiska områden (48, 56). Kortare och mildare vintrar, tidiga varma vårar samt långa och fuktiga vegetationsperioder med temperaturer som är gynnsamma för fästingar och deras värddjur, ökar fästingarnas utbredningsområde både norrut och på högre höjd (48, 57). I Sverige väntas generellt ökad medeltemperatur och ökad nederbörd, med en ytterligare förlängning av vegetationsperioden och därmed bättre förutsättningar för fästingen.

Varmare och blötare vintrar spelar en viktig roll för fästingarnas övervintring, etablering och när de är aktiva. Det finns studier som visar att fästingar i vissa delar av Sverige nu är bitaktiva året runt (58). Klimatförändringen i norra Europa har även format ett geografiskt område där nya fästingarter kan etableras. Till exempel har tajgafästingen etablerats i Sverige och dess utbredning ökar, främst längs norra Norrlandskusten och i Västernorrland (2, 51, 57).

Utredningen har följt Folkhälsomyndighetens projektmodell Praktisk projektstyrning (PPS) och med projektledning från Enheten för vaccinationer. Flera av Folkhälsomyndighetens andra enheter har deltagit i utredningen, för att säkerställa relevant kompetens inom epidemiologi, hälsoekonomi, statistik, kommunikation, serologi och immunologi. Utöver den sammankallade externa expertgruppen har vi samverkat med flera externa aktörer för att diskutera såväl sakfrågor som strategier runt implementering av vaccination och vaccinsubventioner.

Vi har använt nationella och regionala data, vetenskaplig litteratur och litteratursammanställningar författade inom och utanför Sverige. Under utredningen har vi samverkat med Läkemedelsverket, Nationell samverkansgrupp för läkemedel och medicinteknik, Adda, regionala smittskyddsenheter och smittskyddsläkare, representanter för barnhälsovården och elevhälsan, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), och kliniskt verksamma läkare inom pediatrik och rehabilitering.

För att uppskatta TBE-vaccinationstäckningen i Sveriges regioner har publicerade sammanställningar och analyser kompletterats med en undersökning av antikroppsförekomst i tidigare insamlade prover från ett stickprov av befolkningen i 11 regioner. Denna undersökning beskrivs i avsnittet ”Beräkning av TBE-incidens bland ovaccinerade”.

I Sverige marknadsförs två vacciner mot TBE vid namn FSME-Immun respektive Encepur. Båda vaccinen är avdödade helvirusvacciner och ska som regel ges intramuskulärt. De baseras på virusstammar av den europeiska subtypen (TBEV-Eu): Encepur baseras på stammen Karlsruhe (K-23) och FSME-Immun på stammen Neudörfl (3). Vaccinerna är antigenmässigt likartade.

Båda vaccinerna odlas i kycklingembryoceller, men kan administreras till personer med äggallergi. Hos personer med allvarlig överkänslighet, det vill säga anafylaxi, mot ägg och hönsprotein finns det enligt tillverkarna en risk för att vaccinet kan orsaka allvarliga reaktioner och vaccination av dessa personer ska ske under medicinsk övervakning.

FSME-Immun har varit godkänt sedan 1988 via en europeisk process, vilket betyder att produktresumén är densamma för de länder som omfattas, bland annat de övriga nordiska länderna. Encepur har varit godkänt i Sverige sedan 2003 via ett nationellt godkännande, och godkänd produktresumé kan därför skilja sig från andra europeiska länders version för samma vaccin. Båda vaccinerna är år 2025 upphandlade via SKR/Adda, Encepur för 15 regioner och FSME-Immun för 6 regioner. Båda vaccinerna finns i såväl vuxen- som barnberedning, den senare med halverad antigenmängd, kallade Encepur barn respektive FSME-Immun junior. Encepur började ges som halvdos till barn 1996 efter att studier visat att denna dos gav tillräcklig skyddseffekt (59). För FSME-Immun skedde motsvarande ändring år 2001 (60).

Båda vaccinerna är godkända från ett års ålder med grundvaccination om tre doser och därefter påfyllnadsdoser. I produktresumén har båda vaccinerna ett alternativt vaccinationsschema för grundvaccination där doserna ges med kortare intervall, ett så kallat snabbschema. Folkhälsomyndigheten rekommenderar inte att detta accelererade schema används om inte särskilda skäl föreligger, se avsnitt ”Folkhälsomyndighetens bedömning och slutsatser”.

Både Encepur och FSME-Immun har visat sig vara effektiva och säkra i kliniska studier (3, 4, 61). Det finns också stöd för att vaccinerna skyddar mot alla subtyper av TBEV, det vill säga att vaccinerna inducerar ett korsskydd (4, 62).

Flera publicerade studier beräknar skydd mot infektion i vaccinerade befolkningar, och rapporterar generellt en hög skyddseffekt på över 95 procent (63-70). Det finns inget serologiskt korrelat till skydd mot TBE, men neutraliserande antikroppar anses vara den viktigaste metoden för att bedöma skyddande immunitet. Det finns för närvarande dock inget standardiserat neutralisationstest (71). Det vanligaste definitionen av förekomst av neutraliserande antikroppar är att använda ett tröskelvärde på minst 10 i ett levande virus-neutralisationstest (29, 72). Även ELISA-baserad metodologi förekommer men riskerar i högre utsträckning att korsreagera med andra flavivirus, och sannolikt korrelera något sämre till skyddseffekt.

Systematiska sammanställningar av tillgängliga data efter marknadsförandet av vaccinen har upprepade gånger visat att en hög andel av vaccinerade individer serokonverterar efter fullföljd grundvaccination (61, 73). Upprepade studier visar att det bildas både neutraliserande antikroppar (59) och reaktiva T-celler (74-76) efter vaccination, och att nivåerna av reaktiva T-celler korrelerar till antikroppsnivåerna (77).

Vaccininducerade antikroppsnivåer minskar gradvis efter vaccination. Ålder spelar stor roll för immunsvarets varaktighet och hos personer över 50 år avtar både skyddseffekt och antikroppsnivåer efter vaccination fortare än hos personer yngre än 50 år (41).

De kliniska studier som ligger till grund för godkännandena av vaccinerna för barn har visat både en hög grad av serokonversion och att antikropparna kvarstår i minst 3‒5 år efter grundvaccinationen (78, 79). De studier som jämfört vaccinationssvaret hos barn i olika åldersgrupper har visat att 1- och 2-åringar kortsiktigt svarar lika bra, och i vissa fall till och med något bättre, på vaccinationen som äldre barn eller vuxna (59, 73, 80-82).

En studie som jämför de två vaccinen drar slutsatsen att båda har hög effektivitet och ger skydd över lång tid, samt föreslår att vaccinen är utbytbara, det vill säga att det går bra att växla mellan vaccinerna i vaccinationsserien (4). I en svensk klinisk prövning som inkluderade barn 5–15 år (n = 267) såg man dock att antikroppsnivåer 5 år efter grundvaccination var lägre om man kombinerade Encepur barn och FSME-Immun junior i grundvaccinationen (83). I en annan multicenterstudie som inkluderade barn från Österrike, Polen och Tyskland, administrerades tre doser FSME-Immun junior i barn åldrarna 1–15 år (n = 172) som grundvaccination, och där kunde man observera att 84,9 procent fortfarande hade neutraliserande antikroppar efter 5 år (71). En slutsats av befintliga studier är att man, så långt det är möjligt, vid vaccination av barn bör genomföra hela grundvaccinationsserien med samma vaccin.

En liten andel av personer som vaccineras, omkring 4‒6 procent, utvecklar inte ett tillräckligt antikroppssvar för att vara skyddade mer än en till två säsonger och kan även efter flera doser ha låga antikroppsnivåer. I denna grupp är medelåldern betydligt högre än bland de personer som svarar bra på vaccinet (84).

Det finns data som tyder på att vaccinationsgenombrott kan ge upphov till svårare sjukdom än TBE hos icke eller ofullständigt vaccinerade (12, 70, 85, 86). En sådan bild kan förklaras av att en individ som inte får ett skyddande immunsvar efter vaccination med ett helvirusvaccin inte heller får ett tillräckligt bra immunsvar vid infektion med viruset, men en hypotes som ibland förs fram handlar om antikroppsberoende förstärkning (ADE) (86). Vid ADE resulterar antikroppar, som kan vara en följd av infektion eller vaccination mot samma eller ett liknande virus, till en förstärkt sjukdomsbild. I en opublicerad litteraturgenomgång genomförd vid Folkehelseinstituttet i Norge granskades i maj 2025 ett antal publikationer om TBE och ADE. Man bedömde att det i nuläget inte finns vetenskapligt stöd för att vaccination bidrar till kliniskt relevant ADE vid TBE, men att frågan bör få fortsatt uppmärksamhet (87).

Eventuella biverkningar av TBE-vaccinerna har undersökts i ett antal kliniska prövningar, med resultat som framgår av respektive vaccins produktresumé (78, 79, 88, 89). Vaccinerna tolereras generellt väl och har likartade säkerhetsprofiler (3, 4, 61, 73). Övervakning av biverkningar efter vaccination har gjorts i stora populationer under lång tid efter vaccinens godkännande, och båda vaccinen betraktas som säkra. Lindriga lokala reaktioner, som rodnad eller svullnad vid injektionsstället, är relativt vanliga. Allmänna symtom som sjukdomskänsla, kropps- och huvudvärk kan förekomma hos upp till 10 procent av de vaccinerade. Däremot är frekvensen låg av generella reaktioner, såsom feber. Mer allvarliga reaktioner som anafylaxi är mycket sällsynta (1,5‒2,0 tillfällen per 100 000 vaccinerade) (90). Den enda neurologiska biverkning som anses ha ett säkert samband med TBE-vaccination är övergående postvaccinal neurit (övergående nervinflammation som kan ge domningar eller stickningar) vilket rapporterats hos en av en miljon vaccinerade (91).

Hos barn kan feber förekomma mer frekvent än hos vuxna: hos mer än 1 per 10 vaccinerade 1-2 åringar, och hos mellan 1 per 10 och 1 per 100 vaccinerade 3-10 åringar (78, 79). Febern är dock oftast lägre än 39 grader och relativt snabbt övergående. Även i uppföljningsstudier efter vaccinens godkännande har förekomsten av feber har visats vara högre bland barn under 2 år (15 procent), än bland barn 3–11 år (5 procent) (23, 60).

Grundvaccination, även kallad primärvaccination, omfattar enligt båda vaccinernas produktresumé tre vaccindoser. Rekommenderad ålder för start av grundvaccination av barn i Sverige har varierat mellan 1 och 7 års ålder, och i vissa svenska regioner med hög förekomst av TBE rekommenderas vaccination idag från 1 års ålder av regionala smittskyddsenheter (92). Det finns mycket lite data på vaccination mot TBE av gravida.

Personer äldre än 50 år och personer med nedsatt immunförsvar har i data från studier och omfattande användning visat sig behöva en förstärkt grundvaccination för att få en bra skyddseffekt av vaccination mot TBE.

Det är känt att immunsvaret avtar med åldern vilket ger ett generellt sämre svar på vaccination hos äldre. Detta gäller även vid TBE, och vid vilken ålder man startar grundvaccination är en viktig faktor för hur skyddet och antikroppsnivåerna sedan utvecklar sig (49, 73, 84, 93-101).

En svensk studie tittade på genombrottsinfektioner som uppkommit hos korrekt grundvaccinerade personer inom tre år från föregående dos och såg att äldre hade högre risk för genombrottsinfektion än yngre. Medianåldern vid genombrott var 59 år (102). En registerstudie av TBE-fall i Stockholm 2005–2011 ur Sminet visade att 5 procent av registrerade TBE-fall var genombrottsinfektioner (100), och att 80 procent av genombrottsinfektionerna skedde hos personer äldre än 50 år. Dock påvisades inga genombrott bland personer äldre än 60 år som fått fyra doser i grundvaccinationsschemat. Författarna till denna studie föreslår en extrados i grundvaccinationsserien för personer äldre än 50 år, vilket blivit praxis på många håll i Sverige och utomlands.

En annan studie genomförd i Sverige 2011 studerade olika vaccinationsscheman till personer äldre än 50 år och såg att ett schema med fyra doser över dag 0, 7, 21 och 360 gav signifikant (p < 0,05) hgre titrar av neutraliserande antikroppar n standardschema med tre doser>(98). Primärt utfall var neutralisationstitrar vid uppföljning 400 dagar efter första dosen och studien var designad för att detektera en 2,5-faldig skillnad i antikroppsnivåer. Även ett schema likt det som används i Sverige, dag 0, 30, 90 och 360, testades, och även om detta schema gav högre antikroppsnivåer än tredos-schemat var skillnaden inte signifikant. Här hade en längre uppföljningsperiod varit intressant för att se om snabbschema ger högre immunsvar initialt men sämre på sikt, och data på skyddseffekt hade varit värdefullt för att se om skillnad i risk för genombrottsinfektion finns mellan grupperna.

Immunsuppression försämrar generellt möjligheten att svara på vaccination, och det är visat att det konventionella tredos-schemat mot TBE inte ger ett skyddande immunsvar i tillräckligt stor omfattning bland personer med nedsatt immunsvar, även om de är yngre än 50 när vaccinationsserien inleds (101). Därför har flera studier gjorts på ett ökat antal doser i grundvaccinationen till denna grupp. Sammantaget visar de att fyra doser i grundvaccinationen ger ett bättre, om än inte helt komplett, vaccinsvar och att följsamhet till påfyllnadsdoser är viktigt för att upprätthålla skyddseffekten (99-101, 103, 104).

Tillverkaren av FSME-Immun nämner i produktresumén att man bör överväga att bekräfta serokonversion fyra veckor efter vaccination av personer med nedsatt immunsvar, och att vaccinationen upprepas i de fall serokonversion inte kan påvisas.

Dosintervallet mellan påfyllnadsdoser kan spela roll för både vaccinationstäckningen avseende grundvaccination och följsamheten till rekommendationen om påfyllnadsdoser, och därmed få effekter på skyddet på befolkningsnivå. Dessutom påverkar dosintervallet mellan påfyllnadsdoser den totala kostnaden för vaccination.

Det finns stöd i litteraturen och erfarenhet från både Sverige och andra länder att erbjuda 5 år mellan påfyllnadsdoser (efter dos 5) istället för 3 år som är angivet för personer 50 år och äldre (60 år för FSME-Immun) i vaccinens respektive produktresuméer. Det finns därtill stöd i litteraturen (49, 105) och erfarenhet från länder som Schweiz, Finland, Belgien och Lettland att utöka intervallet mellan påfyllnadsdoser upp till 10 år, framför allt i grupper yngre än 50 år (29, 49, 105).

Ett förlängt dosintervall riskerar i praktiken att utvidgas till ännu längre intervall, i fall då påfyllnadsvaccinationer inte sker i tid. En systematisk genomgång utförd med stöd av tillverkaren av FSME-Immun poängterar dock att vaccineffektiviteten i vaccinerade befolkningar förblir hög, även om följsamheten till dosintervall inte är perfekt (49). Detta verifieras av en nylig publikation från Österrike (70).

För att inte rekommendera fler vaccindoser än nödvändigt, och därmed sänka barriärer mot vaccination och öka vaccinationstäckningen, har en diskussion under lång tid förts om att förlänga dosintervallet mellan påfyllnadsdoser från de 5 år som tidigare angavs i båda produktresuméerna till 10 år, i delar av befolkningen. I Finland rekommenderas vaccination med 10 års intervall till immunfriska personer yngre än 50 år och detta schema ser enligt uppföljningsdata ut att fungera väl.

En serologisk undersökning i Schweiz (106, 107) visade lång hållbarhet av antikroppsnivåer efter vaccination varför man i Schweiz 2006 justerade det rekommenderade dosintervallet mellan påfyllnadsdoser efter grundvaccinationen. Intervallet förlängdes då till 10 år i syfte att få fler att grundvaccinera sig och öka följsamheten till påfyllnadsdoser. Det förlängda intervallet har haft en positiv effekt på vaccinationstäckningen avseende TBE-vaccin i Schweiz utan många genombrottsinfektioner (105). En retrospektiv fall-kontrollstudie undersökte vaccineffekt vid olika tidpunkter efter senaste dos, och konkluderade att de vaccinerade som hade minst 10 år sedan senaste dos fortfarande hade 98,5 procent i vaccineffekt (108). En liknande studie undersökte vaccineffekt hos barn och ungdomar i Schweiz, med slutsatsen att vaccineffekten var fortsatt hög 10 år efter påfyllnadsdos (109).

En systematisk genomgång poängterar att en grundvaccinationsserie om tre doser ger upphov till detekterbara antikroppsnivåer i längre än 10 år hos fler än 90 procent av yngre personer, vilket talar för ett hållbart vaccinskydd (49, 110). En studie i Österrike och Tyskland på barn och unga såg att andelen seropositiva 5 år efter första påfyllnadsdosen var 99,4 procent, och efter 10 år 90,3 procent med neutralisationstest (71). Rendi-Wagner et al. visade att stigande ålder och ett lågt antal föregående vaccindoser var associerade till lägre antikroppsnivåer, men att neutraliserande antikroppar var detekterbara även lång tid efter vaccination och konkluderade att dosintervallet kan förlängas, framför allt till yngre (84). Det finns därtill ett immunologiskt resonemang som pekar på att det minne som skapats via vaccination snabbt väcks vid en infektion och neutraliserar viruset innan någon symtomgivande infektion med engagemang av nervsystemet uppstår, och att denna minnesfunktion inte nödvändigtvis återspeglas i antikroppsnivåer.

En tjeckisk studie på Encepur, där tillverkaren var medförfattare, gjordes 5 år efter första påfyllnadsdos given 3 år efter avslutad grundvaccination (111). Två armar vaccinerades enligt produktresumén, snabbschema (dag 0, 7, 21) eller konventionellt schema (dag 0, 28, 300). Till gruppen som vaccinerats enligt snabbschemat lades en subgrupp som fått fjärde dosen 12–18 månader efter dos 3. Ytterligare två armar hade annan tid till dos 2 än konventionellt schema: accelererat (0, 14, 300) eller modifierat (0, 21, 300) schema. Seropositivitet definierades som NT ≥ 10. Alla grupper hade minst 97 procent seropositivitet 5 år efter påfyllnadsdosen. Man såg ingen skillnad mellan olika subgrupper med olika scheman i grundvaccinationsserien. Samma författare gjorde därefter ytterligare två femårsuppföljningar efter första påfyllnadsdos. En studie följde deltagarna upp till 10 år (112) och den sista uppföljningen gjordes 11–15 år efter påfyllnadsdosen och konstaterade att skyddet kvarstod (113). Över 95 procent av de som fullföljde hela studiens uppföljningstid på 15 år hade ett antikroppssvar över hela perioden, med ett genomsnittsvärde runt 150 i NT (114). Genomsnittet sjönk något med stigande ålder (definierat som äldre än 50 år). Man såg ingen skillnad mellan de kvarvarande armarna som fått olika grundvaccination med snabbschema (0, 7, 21), accelererat schema (0, 14, 300) och konventionellt schema (0, 28, 300). Det bör noteras att studien lagt ihop de två grupper i snabbschema-armen som haft 12–18 månader respektive 3 år mellan dos 3 och 4. Författarna anser sig finna stöd för 10 år mellan påfyllnadsdoser, även vid olika intervall i grundvaccinationsserien, och menar att ett sådant schema skulle kunna sänka kostnaden och höja vaccinationstäckningen.

Tillverkaren av Encepur var medförfattare även till en litteraturstudie om förlängda dosintervall mellan påfyllnadsdoser och såg där ingen signifikant skillnad i skydd mellan olika intervall mellan påfyllnadsdoser (29). Intervallet mellan påfyllnadsdoser i produktresumén för Encepur förlängdes 2025 till 5–10 år för personer mellan 12 och 49 år (114).

Även tillverkaren av FSME-Immun var medförfattare till en systematisk översikt som tittade på förlängt intervall till 10 år mellan påfyllnadsdoser, där inget stöd för att ett längre intervall ökade risken för genombrottsinfektion kunde påvisas (49). Produktresumén för FSME-Immun har inte ändrats, och tillverkaren av FSME-Immun anger 5 års dosintervall till immunfriska personer mellan 16 och 60 år (89).

I båda vaccinens produktresuméer anges användning enligt nationella/officiella rekommendationer som indikation. Att vaccinera med förlängt intervall mellan påfyllnadsdoser enligt denna rekommendation bedöms därmed ingå i vaccinets avsedda indikation, (se avsnittet ”Folkhälsomyndighetens bedömning och slutsatser”).

I Sverige har det funnits konsensus kring ett vaccinationsschema för vaccination mot TBE med något av de i Sverige tillgängliga vaccinerna. Vaccinationsschemat grundar sig i vaccinernas produktresuméer och togs fram av Svenska smittskyddsläkarföreningen. Svenska Infektionsläkarföreningen publicerade 2025 riktlinjer för TBE-vaccination med liknande innehåll, där man anser att intervallet mellan påfyllnadsdoser kan förlängas till 10 år bland immunfriska personer som hunnit få fyra doser vaccin före 50 års ålder (115).

Exakt följsamhet till vaccinationsscheman enligt en produktresumé eller rekommendation är utmanade. En vaccinationsserie som inte följer rekommenderade intervall är dock förknippad med något ökad risk för genombrottsinfektion (70). Bland annat Askling et al. har undersökt immunsvaret efter försenade påfyllnadsdoser, och sett att seropositivitet (NT-titrar ≥ 5) effektivt väcks av en påfyllnadsdos även om intervallet mellan doser blivit längre än det rekommenderade (116). Liknande resultat ses i andra studier (117), inklusive sådana som innefattar skyddseffekt (66), och verifierades 2013 i en klinisk prövning av 1 115 vuxna och 125 barn (96). Dessa data ger stöd för att man i de flesta fall kan fortsätta vaccinera där man är i vaccinationsserien även om intervallet mellan doser av någon anledning blivit för långt.

Läkemedelsinformationscentralen Karolic gjorde 2013 en genomgång av likvärdigheten mellan TBE-vaccinerna på den svenska marknaden (118). Man fann ett antal studier där man gett de två första doserna med samma vaccin och därefter bytt fabrikat till dos 3 och fått gott immunsvar. Utifrån detta har det generella rådet blivit att helst hålla sig till samma vaccin för dos 1 och 2, och att det därefter går bra att byta vaccintillverkare för att vaccinationen ska kunna ske utan dröjsmål. I läkemedelsupphandlingar har vaccinerna länge definierats som medicinskt likvärdiga. Som nämns under avsnittet ”Immunsvar vid vaccination av barn” finns data som styrker att det vid vaccination av barn kan vara särskilt värdefullt att ge hela primärvaccinationsserien, det vill säga alla tre doserna, av samma vaccin.

Det finns idag ingen exakt information om täckningen av TBE-vaccination i Sverige, eftersom TBE-vaccination inte registreras i något nationellt register. Dock finns flera uppskattningar av vaccinationstäckningen. Albinsson et al. uppskattade genom en seroprevalensundersökning av blodgivare 2024 i nio regioner att 25 procent av blodgivare i de undersökta regionerna var vaccinerade mot TBE, med en regional variation mellan 8,7 och 40 procent. Vaccinationstäckning mot TBE i Sverige har undersökts i fyra publicerade enkätstudier, med varierande resultat och generellt högre täckning i områden som av författarna beskrivs som riskområden för TBE (119-122). Vaccinationstäckningen varierar i dessa studier mellan 13–18 procent i områden med få fall av TBE och 33–53 procent i områden som beskrivs som riskområden. Sammantaget tyder flera datakällor på en vaccinationstäckning runt 50 procent i de områden där TBE förekommit i många år, och vaccination marknadsförts och erbjudits på egen bekostnad.

TBE-vaccination har marknadsförts i Sverige sedan 1998 och erbjuds idag med subvention till vissa grupper i nio regioner, se avsnittet ”Regionala subventioner av vaccination”. Vaccination erbjuds av aktörer både inom och utanför den regionala hälso- och sjukvården, där primärvårdens organisationer kompletteras av till exempel vaccinationsmottagningar, apotek och vaccinationsbussar. Vaccinationsmottagningar har på många större orter etablerat sig framför allt i de områden där efterfrågan på vaccin varit stor (92).

Det är visat att hög kunskap om TBE och de risker infektionen medför är associerat till hög vaccinationstäckning (69, 120). Likaså ses högre vaccinationstäckning bland personer som lever i hushåll med hög inkomst (119, 120). Att vaccinationen är för dyr uppgavs i en svensk studie som skäl att avstå vaccination av 25 procent av ovaccinerade (119). Knappt var femte ovaccinerad person angav i samma studie rädsla för biverkningar som skäl att avstå vaccination, för övriga angavs bland annat att risken för TBE uppfattades som låg som huvudsakligt skäl (119).

Medvetenhet om TBE och kunskap om de risker infektionen medför spelar roll för en persons beslut att vaccinera sig (120, 121). I Skandinavien har kvinnor visats ha högre riskmedvetenhet om TBE än män (47, 123).

WHO rekommenderar i ett så kallat position paper från 2011 vaccination mot TBE vid en incidens bland ovaccinerade på 5 per 100 000 (3). Flera europeiska länder, där förekomsten av den europeiska varianten av TBE-virus dominerar, har infört allmän vaccination mot TBE med goda resultat på sjukdomens förekomst. Vaccinationstäckningen varierar mycket mellan olika länder i EU/EES (121).

Österrike var det första landet i världen att 1981 implementera en nationell vaccinationsstrategi mot TBE, vilket minskade antalet fall med över 90 procent (63, 70). Vaccinationsstrategin riktades initialt till grupper med hög exposition för fästingar, såsom skogsarbetare, jordbrukare och laboratoriepersonal som hanterade smittämnen men kom inom kort att omfatta även andra stora delar av befolkningen. Barn vaccinerades från 1 års ålder, i högriskområden från 6 månaders ålder. Österrike har högst vaccinationstäckning av europeiska länder, med cirka 88 procent av befolkningen vaccinerad. Det nationella vaccinationsprogrammet för barn i skolålder uppges ha bidragit till den höga vaccinationstäckningen (63). Sedan arbetet med vaccination mot TBE initierades har ett enda fall av genombrottsinfektion före 20 års ålder rapporterats. Antalet genombrottsinfektioner är generellt få, även om följsamheten till de rekommenderade intervallen för påfyllnadsdos troligen inte är komplett, vilket tyder på att vaccinationen har god effekt även när följsamheten till produktresuméns dosintervall inte är exakt (66).

På Åland infördes ett vaccinationsprogram med kostnadsfri vaccination mot TBE 2006 som minskat antalet slutenvårdade TBE-fall med två tredjedelar (124). Mellan 2006 och 2013 har majoriteten av befolkningen tagit emot den kostnadsfria grundvaccinationen om tre doser och vaccinationstäckningen mot TBE ökade med programmets införande från cirka 25 procent till cirka 70 procent. De TBE-fall som nu rapporteras på Åland ses främst bland ovaccinerade individer. En undersökning av förekomst av antikroppar analyserade blodprover insamlade från blodgivare på Åland vid två tidpunkter, 1995 och 2018 (124). I denna påvisades en betydande ökning av andelen av ovaccinerade personer som hade antikroppsmönster talande för genomgången infektion, från 3,3 procent 1995 till 7,0 procent 2018. Detta illustrerar att TBE fortsatt är vanligt bland ovaccinerade, och talar för att det låga antalet TBE-fall på Åland kan förklaras av den höga vaccinationstäckningen. Författarna drar slutsatsen att vaccinationsprogrammet haft en positiv effekt på folkhälsan på Åland (124).

I Lettland har förekomsten av TBE varit hög men incidensen har sjunkit efter att ett TBE-vaccinationsprogram för barn infördes 2006. Vaccinationstäckningen ökade från 22 upp till 77 procent (i högendemiska områden) bland barn till följd av det nationella TBE-vaccinationsprogrammet. Även bland vuxna ökade vaccinationstäckningen, från 39 procent år 2009 till 52 procent 2015. Incidensen av TBE minskade från 14,6 fall per 100 000 invånare 2010 till 6,7 fall per 100 000 invånare 2015, och TBE-vaccination bedöms ha varit en effektiv åtgärd (16, 125).

I Tjeckien initierades vaccination mot TBE 1993 med stor effekt på sjukdomens förekomst bland vaccinerade vuxna och barn. Tjeckien har dock på grund av utmaningar att nå en hög vaccinationstäckning kvarvarande sjukdomsbörda med en ungefärlig incidens på 7 fall per 100 000 invånare och 2023 rapporterades cirka 23 procent av alla TBE-fall till European Centre for Disease Prevention and Control (ECDC) från Tjeckien (68).

Flera analyser har tidigare utvärderat i vilken utsträckning kostnaderna för vaccination mot TBE kan anses vara rimliga i förhållande till nyttan i Sverige, med delvis olika slutsatser (126-128).

Resultaten från en svensk studie visar att kostnaderna för TBE-vaccination av treåringar är rimliga i förhållande till den förväntade nyttan (126). Analysen bygger på en Markovmodell med livstidsperspektiv och jämför ett scenario med 100 procents vaccinationstäckning, inklusive påfyllnadsdoser, med ett scenario där 53 procent grundvaccineras men ingen antas ta påfyllnadsdos. Studien utvärderar förhållanden i Region Stockholm, och utgår från en stigande incidens av TBE med ökande ålder, från cirka 3,2 till 11,5 fall per 100 000 ovaccinerade.

Vidare, visar resultaten att en situation med 100 procent vaccinationstäckning ger en lägre kostnad per QALY när vaccination ges till treåringar jämfört med vaccination till 40- eller 50-åringar. Detta beror till stor del på att vaccination i yngre ålder innebär fler kvarstående levnadsår under vilka TBE-relaterade komplikationer undviks, jämfört med en äldre åldersgrupp (126).

I en tysk studie fann man motsatt relation, där kostnaderna bedömdes vara rimligare i äldre åldersgrupper (65–85 år) (129). Analysen utgick från genomsnittlig incidens i Tyskland 2018–2022. Författarna av denna studie fann att vid ett tröskelvärde på motsvarande 1 miljon kronor innebar vaccination av 65–85 åringar en rimlig kostnad per vunnet QALY, medan vaccination av övriga åldersgrupper inte var det.

I Finland genomförde Institutet för hälsa och välfärd, THL, en hälsoekonomisk utvärdering av TBE-vaccination som visade att grundvaccination med tre doser kan vara kostnadsbesparande vid en incidens på 15 per 100 000, ha en rimlig kostnad i förhållande till nyttan vid en incidens på 10 per 100 000 men inte ha en rimlig kostnad i förhållande till nyttan vid en incidens på 5 per 100 000 (130, 131). Resultatet varierade i känslighetsanalyser och påverkades av antaganden om TBE-orsakad andningsförlamning, vilket förekommer med högre frekvens i Finland än i Sverige.

Risken att smittas av TBE skiljer sig mellan Sveriges regioner, vilket gör att vaccination kan vara kostnadseffektivt i vissa regioner men inte i andra. Nio regioner har infört någon typ av subvention av kostnaden för vaccination mot TBE, figur 4. De flesta har prioriterat att erbjuda kostnadsfri vaccination till barn och ungdomar från 1 eller 3 års ålder. Dessa beslut har i viss utsträckning tagits mot bakgrund av hälsoekonomiska utvärderingar, och i andra fall antagits vara den mest rimliga åtgärden för att på sikt öka TBE-vaccinationstäckningen i regionen (92). Bedömningarna av vilka aspekter som är avgörande för ett beslut om subventioner mot TBE vaccination har varierat mellan regioner.

Figur 4. Karta över Sverige. De regioner som subventionerar vaccination mot TBE till vissa grupper är färgade (grönt).

Region Jönköping erbjuder sedan 1 januari 2024 kostnadsfri vaccination för barn och unga. Alla doser är kostnadsfria, med start från 3 års ålder fram till 19-årsdagen (132).

Från 1 april 2025 är vaccination mot TBE kostnadsfritt för barn mellan 3 och 18 års ålder (133).

Från 2025 är vaccination mot TBE kostnadsfritt för alla 3-åringar. Den barnkohort som fyller 3 innevarande år erbjuds att inleda kostnadsfri vaccination mot TBE. Subventionen omfattar samtliga doser till 18 års ålder (134).

Södermanland var 2018 första region att erbjuda kostnadsfri TBE-vaccination för barn. Alla doser är kostnadsfria, med start från 3 års ålder fram till 1 januari det år de fyller 20 år (135).

TBE-vaccination till barn och unga är kostnadsfritt för barn och unga mellan 1 och 19 års ålder. I mars 2022 infördes kostnadsfri vaccination från 3 år, åldersgränsen har sedan sänkts till 1 år under 2024 (136).

TBE-vaccination till barn och unga mellan 3 och 19 års ålder är kostnadsfritt sedan april 2023 (137).

Från och med 2026 erbjuder Västra Götalandsregionen gratis grundvaccination mot TBE till alla 3-åringar (138).

Region Östergötland har tidigare subventionerat TBE-vaccination för vuxna men beslutade inför 2024 om att upphöra med detta (139). Barn och unga mellan 3 och 19 års ålder får fortsatt de tre första doserna, det vill säga grundvaccinationen, kostnadsfritt (140).

Från och med 2025 är vaccination kostnadsfri för barn och ungdomar mellan 3 och 18 års ålder, och vuxna betalar ett reducerat pris (141).

En sammanställning av TBE-incidensen i andra europeiska länder visar att de baltiska länderna, Tjeckien, Slovenien, Österrike och Sverige alla har områden där incidensen överstiger 5 per 100 000.

En översikt över enskilda europeiska länders rekommendationer om vaccination finns i tabell 5 i bilaga 2. Några av dessa nämns i mer detalj nedan.

I Finland erbjuds personer som bor eller vistas långvarigt i ett område med en årlig incidens av TBE som överskrider 15/100 000 personer kostnadsfri vaccination mot TBE. TBE-vaccination har sedan 2006 erbjudits som en del av barnvaccinationsprogrammet i vissa områden, till barn vid 3 års ålder (44, 45).

I Finland rekommenderas vaccination på egen bekostnad till personer som vistas mycket utomhus i områden med en incidens som överstiger 1 per 100 000 (142).

Ticovac (motsvarande FSME-Immun) och Encepur finns godkända i Finland. Grundvaccination och första påfyllnadsdos (efter 3 år) ges enligt produktresumé, men därefter rekommenderar THL 10 år mellan påfyllnadsdoser till personer under 50 år (143). Tajgafästingen är vanligare i Finland, och även den sibiriska formen av TBE-virus, vilken rapporteras ge en allvarligare form av TBE, förekommer i landet.

I Danmark bekostas vaccinet av den enskilda individen. Likt i Finland finns både Encepur och Ticovac tillgängligt. En nationell rekommendation från Statens Serum Institut finns för barn från 1 års ålder samt vuxna som långvarigt vistas i riskområden, som till exempel Bornholm med en incidens på 3,81 fall per 100 000 invånare. Vaccination sker enligt respektive produktresumé (144, 145).

Norge har likt Danmark inget nationellt program mot TBE men en nationell rekommendation från Folkehelseinstituttet angående vaccin till barn och vuxna som ofta (mer än ett par gånger per år) blir fästingbitna i riskområden (146). Ticovac är det enda vaccinet på den norska marknaden och personer över 60 år samt personer med nedsatt immunförsvar rekommenderas en extrados i primärserien med hänvisning till svenska data.

FSME-Immun togs fram i Österrike 1976 och 5 år senare påbörjades en bred vaccination vilket resulterade i 88 procents vaccintäckning av minst en dos, vilket minskade TBE-relaterad sjukdom avsevärt (66, 70). För närvarande ges en generell rekommendation att vaccinera sig från 1 år enligt ordinarie schema för FSME-Immun. I högriskområden rekommenderas individer att vaccinera sig från 6 månaders ålder. För individer med yrkesmässig risk för att smittas av TBE erbjuds vaccination kostnadsfritt, i övrigt finns ingen statlig subvention men vissa sjukförsäkringar kan delvis täcka kostnaden (147).

Lettland har rapporterat hög incidens i Europa under flera år och hade enligt ECDC, 2021, 11,7 fall per 100 000 invånare (25). Både FSME-Immun och Encepur finns på marknaden. Lettland var först ut med att 2006 inkludera TBE-vaccination i det nationella barnvaccinationsprogrammet från 1 års ålder (142). Vaccination rekommenderas vid en årlig incidens på mer än 1 fall per 100 000, eller vid mycket hög risk för fästingbett även i områden med lägre förekomst av TBE (mindre än 1 fall per 100 000 per år) (143). Barn mellan 1 och 18 år erbjuds vaccination kostnadsfritt (148). Vissa vuxna med mycket hög risk för fästingbett, till exempel via sitt yrke, får också subventionerad vaccination (28). Vaccination sker i enligt med respektive vaccins produktresumé.

I Schweiz finns en nationell rekommendation med kostnadsfri vaccination för alla vuxna och barn från 6 år som bor i riskområden. Större delen av landet räknas som riskområde (149, 150). Sedan 2006 rekommenderas en förlängning av intervallet mellan påfyllnadsdoser till 10 år efter dos 3, det vill säga även till första påfyllnadsdosen.

I Tyskland rekommenderar Robert Koch-institutet (RKI) vaccination för de som bor eller långvarigt vistas i de endemiska områdena i södra delarna av landet, schema enligt produktresumé (151). Riskområde definieras som en femårsincidens på mer än 1 fall per 100 000 personer.

En persons medicinska nytta av vaccination avgörs av flera faktorer, där sannolikheten för sjukdom och konsekvenser av att drabbas är avgörande. I avsnittet ”Epidemiologi och sjukdomsbörda i Sverige” beskrivs hur stor sjukdomsbördan i Sverige är och hur den varierar över landet.

Här presenteras vilken medicinsk nytta som är rimligt att förvänta sig av ökad vaccination mot TBE. En persons risk att drabbas av TBE beror i hög utsträckning på i vilken omfattning och var i Sverige personen får fästingbett. Det är därför svårt att använda traditionella mått som antal personer som behöver vaccineras för att undvika ett fall av TBE (ofta förkortat NNV, från engelskans ”numbers needed to vaccinate”). Vi har därför kompletterat detta mått med en uppskattning av den medicinska nyttan genom en kvantifiering av antal fall som vaccination kan antas förebygga, vid en viss incidens.

Vaccination mot TBE syftar i första hand till att förhindra allvarlig sjukdom, det vill säga sjukdom i det centrala nervsystemet och de restsymtom som i många fall uppstår, samt dödsfall på grund av TBE.

Hur många fall av TBE som kan förebyggas beror på åldern vid första vaccinationen, vaccinationstäckning, följsamhet till påfyllnadsdoser och hur vanlig sjukdomen är. I ett analyserat scenario har vi utgått från en incidens på 10 fall per 100 000 ovaccinerade, en grundvaccinationstäckning på 60 procent för och följsamhet till påfyllnadsdoser på 90 procent för barn respektive 40 procent för vuxna. Vid vaccination vid 3 års ålder ser vi att under dessa förutsättningar kan cirka 309 fall förebyggas per 100 000 personer över återstående livslopp. Motsvarande siffra vid 25 års ålder är cirka 263 fall, och vid 50 års ålder cirka 153 fall.

Vaccinationen kan även förebygga svåra neurologiska sekvele efter TBE-infektion. Under samma förutsättningar som ovan kan vaccination vid 3 års ålder förebygga cirka 27 sådana fall per 100 000 personer över återstående livslopp, vid 25 års ålder kan cirka 25 fall förebyggas, och vid 50 års ålder cirka 14 fall.

Dessa beräkningar innebär att vid en jämnt fördelad exponering för TBE-virus och en TBE-incidens på 10 per 100 000 ovaccinerade behöver cirka 2200 3-åringar vaccineras för att undvika ett fall av svåra neurologiska sekvele, och 200 3-åringar vaccineras för att undvika ett fall av TBE under sin återstående livstid. Resonemanget förutsätter hög följsamhet till påfyllnadsdoser.

Enligt data från Försäkringskassan står idag TBE för runt 30 000 sjukskrivningsdagar årligen, och kring 300 personer sjukskrivs varje år. Vaccination mot TBE kan således även förebygga förlorad arbetsförmåga och den ohälsa som kopplas till det, samt reducera kostnader inom sjukförsäkringssystemet.

Den rapporterade incidensen av TBE varierar mellan Sveriges kommuner och påverkas i hög grad av hur stor andel av befolkningen som är vaccinerad. Eftersom vaccinationer mot TBE inte registreras systematiskt finns inte tillförlitliga uppgifter om vaccinationstäckningen. Folkhälsomyndigheten har därför gjort en uppskattning av vaccinationstäckningen på regional nivå. Till denna uppskattning har vi använt regionala data över givna vaccinationer, två undersökningar av förekomst av antikroppar mot TBE i stickprov av befolkningen i elva regioner, figur 5, samt vetenskapligt publicerade enkätstudier som undersökt vaccinationstäckningen mot TBE i olika områden (119, 120, 152).

Förekomsten av antikroppar mot TBE har analyserats i två seroprevalensundersökningar. Den ena undersökte antikroppsmönstret bland blodgivare och publicerades av Albinsson et al. 2024 (5). En motsvarande undersökning genomfördes 2026 med samma analysmetod (153) på blodprover insamlade från kliniska laboratorier i sju regioner 2024/2025.

Figur 5. Regioner som ingår i de seroprevalensundersökningar som använts för att skatta vaccinationstäckningen i befolkningen.

Studien är ett samarbete mellan Folkhälsomyndigheten och Zoonosis Science Center, IMBIM, Uppsala universitet. I studien undersöks förekomst av två sorters antikroppar som är riktade mot TBE-viruset, helvirus-antikroppar och antikroppar mot det så kallade NS1-antigenet. Helvirus-antikroppar utlöses av både infektion och vaccination, medan NS1-antikroppar i princip förutsätter infektion med TBE-viruset för att utvecklas.

I analysens metodbeskrivning framkommer att cirka 94 procent av vaccinerade individer utvecklar helvirus-antikroppar, och att neutralisationsförmågan generellt är hög bland de personer som har påvisbara helvirus-antikroppar (153). Vi har därför valt att betrakta ett helvirus-antikroppssvar utan samtidigt TBE NS1-antikroppssvar som vaccinutlöst, och antar i vår uppskattning att personer med sådant antikroppsmönster har skydd mot infektion genom sin vaccination, medan de som saknar båda typerna av antikroppar anses ovaccinerade i skattningen.

Antalet rapporterade fall kan skilja sig mycket mellan olika kommuner inom samma region. Vaccinationstäckningen är sannolikt inte jämnt fördelad över en regions befolkning, utan kan skilja sig mellan ingående kommuner. En skattning av vaccinationstäckning per kommun är dock inte genomförbar i en nationell utredning som denna. I beräkningen av TBE-incidens per 100 000 skattat ovaccinerade personer i respektive region har vi därför valt att använda samma vaccinationstäckning för alla kommuner i en och samma region.

För en del regioner saknas information om andelen vaccinerade helt. I dessa fall har vi extrapolerat data från en närliggande region med liknande TBE-incidens och vaccinationsstrategi, och förankrat tillvägagångssättet med berörda smittskyddsenheter. I tabell 2 redovisas den uppskattade vaccinationstäckningen som använts för att beräkna incidensen bland skattat ovaccinerade.

I figur 6 visas incidens på kommunnivå, med hänsyn tagen till skattning av underliggande vaccinationstäckning. Notera att figuren visar antal TBE-fall med angiven kommun som smittort, vilket inte är en direkt återspegling av risken att smittas i en kommun för dem som bor där. Antalet rapporterade fall påverkas i hög grad av antal besökare, och har en kommun många besökare kommer fall att rapporteras även från människor som är folkbokförda på andra platser. Vice versa gäller att antalet rapporterade fall kan vara lågt även från en kommun där risken att smittas är hög, om få personer exponeras för fästingar där.

Vaccinationstäckningen (figur 6) skattas på regional nivå och baseras på förekomst av antikroppar i befolkningen, och på enkätstudier som undersökt vaccinationstäckningen. Genombrottsinfektioner, det vill säga infektioner hos vaccinerade individer, är inte med i sammanställningen.

Figur 6. Antal ovaccinerade personer som angett berörd kommun som smittort av TBE per 100 000 skattat ovaccinerade folkbokförda personer, genomsnittligt värde per år under 2021–2025.

Den hälsoekonomiska analys som genomförts inom ramen för denna utredning jämför vaccination mot TBE med ett scenario helt utan vaccination. Parameterskattningar bygger i huvudsak på svenska data och vetenskaplig litteratur. Analysen beskrivs i sin helhet i rapporten ”Hälsoekonomisk analys av vaccination mot TBE”, artikelnummer 26053.

I analysen utgår vi från att vaccin mot TBE erbjuds till en ålderskohort. Analysen har gjorts för 6 olika ålderskohorter, vilka är valda dels utifrån redan implementerade vaccinationsinsatser i några regioner, och dels som tänkbara alternativ för implementering av TBE-vaccin med annan samvaccination för skolbarn, eller för gymnasieungdomar. Eftersom incidensen för TBE ökar kring 25 års ålder har även denna åldersgrupp inkluderats i analysen. Vaccination från 50 års ålder omfattar fler doser, varför även denna åldersgrupp är inkluderad.

Den hälsoekonomiska analysen visar att kostnaden per vunnet QALY minskar med stigande TBE-incidens. Eftersom incidensen varierar mellan olika regioner kan det därmed vara kostnadseffektivt att vaccinera en viss åldersgrupp i en region medan det inte är kostnadseffektivt för en annan region.

Analysen utgår från en vaccinationstäckning på 60 procent för doserna under grundvaccinationen och minst 40 procent för påfyllnadsdoserna livet ut. Maxålder för individer i modellen är 100 år vilket innebär att tidshorisonten är längst för den yngsta åldersgruppen. Kostnaden för vaccin är baserad på listpris.

Rapporten presenterar en kostnad per vunnet QALY vid vaccination av respektive ålderskohort, vid årliga incidensnivåer från 1–30 fall per 100 000 ovaccinerade personer. Resultaten i grundanalysen utgår från en årlig incidens på 10 fall per 100 000.

Sammantaget visar analysen att vaccination av barn förhindrar flest fall av TBE över hela tidshorisonten. Dock innebär vaccination av åldersgrupper där incidensen är högre att fall av TBE kan undvikas kortare inpå vaccination än vid vaccination av yngre barn där incidensen är relativt låg. Kostnaden per QALY blir därmed lägre för 25-åringar än för 3-åringar. Med dagens vaccinpris ligger kostnaden per vunnet QALY mellan 628 000 och 1,3 miljoner kronor vid en incidens på 10 per 100 000 ovaccinerade, beroende på ålder vid grundvaccination. Kostnaden per vunnet QALY för vaccination av 25-åringar understiger 500 000 kronor vid en incidens på cirka 12 per 100 000 ovaccinerade individer, och för vaccination av 3-åringar vid en incidens på cirka 19 per 100 000 ovaccinerade individer, se tabell 3.

Resultaten (tabell 3) presenteras vid sex olika åldrar för primärvaccination, för olika incidensnivåer mellan 1 och 30 fall per 100 000 ovaccinerade individer.

För att en vaccination ska kunna omfattas av ett statligt finansierat nationellt vaccinationsprogram ska den enligt smittskyddslagen (2 kap 3 e § och 2 kap 3 a–f §§)

• effektivt förhindra spridning av smittsamma sjukdomar i befolkningen
• vara samhällsekonomiskt kostnadseffektiv
• vara hållbar från etiska och humanitära utgångspunkter.

Bedömningen görs vidare utifrån tretton faktorer som beskrivs i smittskyddsförordningen.

Folkhälsomyndigheten bedömer att vaccination mot TBE är en effektiv åtgärd för att förhindra TBE-relaterad sjukdom och död. Mot bakgrund av sjukdomens allvarlighetsgrad, analyser från andra länder med likvärdig epidemiologi, nuvarande regionala rekommendationer om vaccination mot TBE och vaccinets säkerhetsprofil bedömer myndigheten att personer som riskerar fästingbett i områden med en femårsincidens högre än 5 rapporterade fall per 100 000 ovaccinerade har medicinsk nytta av vaccination.

Folkhälsomyndigheten utfärdar därför rekommendationer om vaccination mot TBE, vilka beskrivs nedan.

Folkhälsomyndigheten ger ut rekommendationer om vaccination mot flera sjukdomar. Dessa rekommendationer är inte bindande. En rekommendation om vaccination från Folkhälsomyndigheten baseras på den medicinska nyttan av vaccination och innebär inte att vaccinationen är vara gratis för den som vaccineras, eller att åtgärden kan anses vara kostnadseffektiv. I värderingen av medicinsk nytta ingår bland annat en bedömning av hur stor riskminskning vaccination innebär för individen, och i vilken omfattning sjukdomsbördan i befolkningen kan minskas med vaccination. Regionerna fattar själva beslut om vaccinationerna ska erbjudas befolkningen och på vilket sätt, samt om eventuella avgifter för den som vaccineras.

Det finns utmaningar med att identifiera områden där människor löper risk att smittas av TBE, bland annat eftersom förekomst av provtagning kan se olika ut, vaccinationstäckningen påverkar incidensen av TBE i många områden, och för att antalet TBE-smittade fästingar varierar mellan olika år. Dessutom finns ibland små välavgränsade platser där TBE-virus finns, även i områden som i övrigt är TBE-fria. TBE-virus har påvisats hos fästingar i områden utan några bekräftade fall av TBE hos människa och andelen infekterade fästingar samvarierar inte nödvändigtvis med antalet rapporterade fall.

Eftersom TBE-virus breder ut sig i Sverige, rekommenderar Folkhälsomyndigheten vaccination till personer som riskerar fästingbett även i områden där förekomsten av TBE hittills varit måttlig. En sådan rekommendation möjliggör att TBE-fall kan förebyggas i områden där TBE-förekomsten kan förväntas öka, och tar höjd för att områden med få besökare genererar färre fall av TBE – även om risken för personer som vistas där kan vara hög (154).

Folkhälsomyndighetens rekommendationer utgår från en incidens bland skattat ovaccinerade. Beräkningen beskrivs i mer detalj i avsnittet ”Beräkning av TBE-incidens bland ovaccinerade”.

En persons risk att få TBE avgörs till stor del av om personen får fästingbett, och i så fall hur många bett. Sannolikheten för att TBE-virus ska överföras vid ett enskilt bett är i de flesta områden låg, och det är den sammanlagda sannolikheten vid återkommande fästingbett som avgör risken att få TBE. Även i områden varifrån många fall av TBE rapporteras är risken vid ett enskilt fästingbett låg, och inte en anledning att undvika utomhusvistelse eller naturnära aktiviteter. Med ökat antal fästingbett ökar dock sannolikheten för TBE-virusinfektion.

TBE kan leda till allvarlig sjukdom med långvariga komplikationer oavsett ålder och andra riskfaktorer. Därför konstaterar Folkhälsomyndigheten att alla som riskerar att bli fästingbitna i områden där TBE finns kan i någon utsträckning ha nytta av vaccination, och att denna nytta ökar med både ökad förekomst av TBE i området och antalet fästingbett en person utsätts för. I flera av de områden där TBE rapporterats är dock förekomsten så låg att en generell rekommendation inte är motiverad. Folkhälsomyndigheten har därför tagit fram tre nivåer som beskriver hur vanligt förekommande TBE är i ett område.

Riskområden för TBE definieras utifrån hur många personer som rapporterat att de smittats av TBE i kommunen, hur många som bor där och hur stor andel av befolkningen i regionen som är vaccinerad. Fall av TBE hos fullvaccinerade individer bidrar ej till denna statistik.

I figur 7 visas en karta över riskområden för TBE. Incidensnivåerna baseras på antal rapporterade fall vid en nationell provtagningsfrekvens som innebär att cirka 65 procent av alla rapporterade fall behöver vårdas på sjukhus.

• Riskområde 1: Måttlig till hög förekomst av TBE (5-årsincidens som med statistisk säkerhet är högre än 5 fall per 100 000 uppskattat ovaccinerade personer, under perioden 2021–2025).
• Riskområde 2: Låg förekomst av TBE (5-årsincidens som med statistisk säkerhet är högre än 1 fall per 100 000 uppskattat ovaccinerade personer, utan att möta definitionen för riskområde 2, under någon 5-årsperiod sedan 2004).
• Riskområde 3: Ingen eller mycket låg förekomst av TBE (5-årsincidens som med statistisk säkerhet är mindre än 1 fall per 100 000 uppskattat ovaccinerade personer, under samtliga 5-årsperioder sedan 2004.)

Kartan över riskområden kommer att uppdateras och publiceras på Folkhälsomyndighetens webbplats ungefär vart tredje år, och ersätter 2026 kartorna över områden med förhöjd förekomst av TBE som tidigare publicerats.

Figur 7. Karta över riskområden för TBE.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination mot TBE till:

• Vuxna och barn från tre års ålder som riskerar att bli fästingbitna i riskområde 1.
• Personer med nedsatt immunförsvar som är bosatta eller regelbundet vistas i riskområde 1 eller 2, eller i en kommun som angränsar till riskområde 1 eller 2.

Även immunfriska vuxna och barn från tre års ålder som riskerar att bli fästingbitna i riskområde 2 kan ha nytta av att vaccinera sig, särskilt om de får många fästingar. Folkhälsomyndigheten utfärdar dock inte någon formell rekommendation om att vaccination ska erbjudas till personer som riskerar fästingbett i detta område, eftersom risken att drabbas av TBE generellt är låg.

De markerade riskområdena följer inte regiongränser. Personer som rör sig mellan kommuner kan riskera fästingbett i ett riskområde oavsett var de bor.

Skyddseffekten beräknas inträda två veckor efter andra dosen i grundvaccinationsserien.

TBE drabbar sällan de allra yngsta barnen men båda de vaccin mot TBE som finns i Sverige är godkända från 1 års ålder. Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination från 3 års ålder.

Grundvaccinationen innehåller tre doser. De första två doserna ges med 1–3 månaders mellanrum, och den tredje dosen ges 5–12 månader efter dos 2. Första påfyllnadsdos ges 3 år efter dos 3. Mot bakgrund av det resonemang som redovisas ovan rekommenderar Folkhälsomyndigheten därefter att påfyllnadsdoser till immunfriska personer som primärvaccinerats som barn ges med 10 års dosintervall.

Den TBE-relaterade sjukdomsbördan ökar runt 25 års ålder. I en ovaccinerad befolkning är därmed nyttan av vaccination särskilt stor bland ovaccinerade unga vuxna.

Grundvaccinationen innehåller tre doser. De första två doserna ges med 1–3 månaders mellanrum, och den tredje dosen ges 5–12 månader efter dos 2. Första påfyllnadsdos ges 3 år efter dos 3. Mot bakgrund av det resonemang som redovisas ovan rekommenderar Folkhälsomyndigheten därefter att påfyllnadsdoser till immunfriska personer som hunnit få fyra doser vaccin i åldern 18–49 år ges med 10 års dosintervall, även efter att de har fyllt 50 år.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att personer som inleder sin grundvaccination före 50 års ålder, ordineras det grundvaccinationsschema som rekommenderas för personer 18–49 år, dvs grundvaccination med tre doser, även om 50-årsdagen infaller under tidsperioden för grundvaccinationen.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att personer som grundvaccineras med tre doser före 50 års ålder, men inte hinner få sin första påfyllnadsdos, dos 4, före femtioårsdagen, ordineras påfyllnadsdoser på samma sätt som de som inleder sin vaccination efter femtioårsdagen, det vill säga med ett intervall på fem år.

Det är svårare att väcka ett effektivt immunsvar vid vaccination av personer som är 50 år och äldre, som därför riskerar otillräcklig skyddseffekt. Det finns erfarenhet från såväl Sverige som från andra länder, och stöd i litteraturen för att en extrados i grundvaccinationen behövs för personer som är äldre än 50 år.

Grundvaccinationen innehåller därför fyra doser för personer 50 år och äldre. De första tre doserna ges med 1–3 månaders mellanrum följt av en fjärde dos 5–12 månader efter dos 3. Dos 5 ges 3 år efter dos 4. Folkhälsomyndigheten rekommenderar därefter att påfyllnadsdoser till personer som grundvaccinerats efter 50 års ålder ges med ett dosintervall på 5 år.

Personer med nedsatt immunförsvar (immunsuppression) har sämre förutsättningar att svara på vaccination och riskerar mer allvarlig sjukdom vid infektion med TBE-virus. Folkhälsomyndigheten rekommenderar därför att en tredje dos vaccin ges i grundvaccinationsserien enligt samma principer som för personer äldre än 50 år.

Dosintervallet mellan påföljande doser bör om möjligt följa rekommendationen för personer äldre än 50 år. Vid läkemedelsorsakad immunsuppression kan det vara av stor vikt att vaccinera innan den immunsuppressiva behandlingen inleds, eller i lämplig tidsmässig relation till behandlingen för att väcka ett bra immunsvar.

Vaccination mot TBE innan behandling som sätter ned immunförsvaret inleds är särskilt angeläget för personer som utsätts för fästingar i områden med hög förekomst av TBE. Personer som är färdiga med sin grundvaccination när de inleder en immunsupprimerande behandling ska vaccineras med påfyllnadsdoser enligt schemat för personer 50 år och äldre.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar inte att accelererat schema används rutinmässigt, på grund av risken för ett sämre långtidsskydd och endast små tidsvinster, jämfört med vid vaccination med de något längre dosintervallen.

Ett oavsiktligt för långt intervall mellan doser behöver inte påverka den fortsatta vaccinationsserien. Intervall till nästkommande dos avgörs av vilken dos i ordningen som ges, även om denna blivit försenad. Vaccinationsserien behöver i regel inte startas om. Personer med immunsuppression eller äldre som bara fått en dos, eller två doser för många år sedan, har dock inte fått en tillräckligt bra priming för att det ska räcka med påfyllnadsdos. Dessa personer kan därför behöva börja om sin grundvaccination för ett att få bästa möjliga vaccinskydd.

Det saknas erfarenhet av vaccination av gravida för båda vaccinen. Därför ska gravida bara vaccineras efter en noggrann värdering av risk och nytta i det enskilda fallet. Folkhälsomyndigheten bedömer att produktresumén ska följas och vaccination mot TBE i första hand planeras till perioder utan graviditet.

Folkhälsomyndigheten bedömer att de två vaccin som marknadsförs i Sverige är likvärdiga, för både grundvaccination och påfyllnadsdoser.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att de två första vaccinationerna i grundvaccinationsserien om möjligt genomförs med vaccin från samma tillverkare. Om detta inte är möjligt anser Folkhälsomyndigheten att en fullföljd grundvaccination är viktigare än att samma fabrikat används. Detta innebär att det är viktigare att fullfölja grundvaccinationsschemat än att se till att alla doser kommer från samma tillverkare.

Såväl ekonomiska och medicinska som praktiska faktorer behöver beaktas vid beslut om regionala åtgärder för ökad TBE vaccination. Folkhälsomyndighetens underlag och bedömningar är vägledande, men är inte bindande.

Ovanstående rekommendationer om vaccination baseras på i vilka områden som Folkhälsomyndigheten bedömer att individer har medicinsk nytta av vaccination mot TBE. Vaccinationer som inte ingår i ett nationellt vaccinationsprogram bekostas som regel av den enskilda individen. Detta gäller även vaccinationer som Folkhälsomyndigheten rekommenderar.

Regionerna kan besluta om att subventionera eller finansiera vaccinationer till vissa grupper. Som stöd till regionala beslut om eventuell finansiering av vaccination presenterar Folkhälsomyndigheten en hälsoekonomisk utvärdering.

I en del av de områden där Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination mot TBE är sjukdomen fortfarande inte särskilt vanlig. Det gör att vaccinnyttan inte nödvändigtvis är tillräckligt stor för att motivera kostnaden för vaccination ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, förutsatt nuvarande vaccinpris. Den hälsoekonomiska analysen visar i sådant fall att kostnaden inte är rimlig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, och vaccination anses därmed inte kostnadseffektivt. Ett sådant ställningstagande är dock inte samma sak som att vaccination inte kan göra nytta. I många områden i Sverige kan vaccination mot TBE förebygga tillräckligt många fall för att vaccination ska rekommenderas, men inte tillräckligt många fall för att samhället ska se det som motiverat att betala för vaccinationerna.

Eftersom förekomsten av TBE varierar mellan olika regioner har Folkhälsomyndigheten tagit fram en matris som visar hur stor kostnaden per vunnet QALY är för vaccination vid olika incidensnivåer. Denna matris och den hälsoekonomiska analysen beskrivs mer utförligt i rapporten En hälsoekonomisk utvärdering av TBE-vaccination, artikelnr 26053.

I vissa regioner subventioneras delar av vaccinkostnaden, vilket innebär att budgetpåverkan för regionen blir lägre än den totalkostnad för vaccin som används i den hälsoekonomiska analysen. En eventuell regional subvention påverkar dock inte slutsatserna i kostnadseffektivitetsanalysen, eftersom en sådan analys inte tar hänsyn till vem kostnaden tillfaller.

Folkhälsomyndighetens hälsoekonomiska analys är baserad på nationella data för till exempel vårdkonsumtion och produktionsbortfall. Analyserna kan behöva anpassas till regionala förhållanden om en region bedömer att deras hantering av TBE skiljer sig nämnvärt från genomsnitt i riket. Därtill kan hantering av vaccination skilja sig mellan regioner. Till exempel kan individer i vissa regioner få sitt vaccin i samband med annan vård i större utsträckning än i andra regioner, vilket skulle kunna leda till lägre administrationskostnader än vad vi utgått ifrån i den hälsoekonomiska analysen. Dessutom kan vaccination av olika åldersgrupper i olika regioner vara förknippade med olika vaccinupptag, eller informationsinsatser, vilket också påverkar den totala bedömningen.

Om regioner väljer att finansiera vaccination är det vanligt att de upphandlar vaccin till ett lägre pris än det listpris som vi utgått från i analyserna. Ett lägre pris leder till en lägre kostnad per QALY och vaccination kan därmed bedömas som kostnadseffektivt vid en lägre incidensnivå än vad som är resultatet från grundanalysen.

Rekommendationen om vaccination utgår från TBE-incidensen bland uppskattat ovaccinerade individer, och den hälsoekonomiska analysen baseras därför på TBE-risken för ovaccinerade individer. Folkhälsomyndigheten har i utredningen gjort en uppskattning av hur stor andel av befolkningen i respektive region som kan antas vara ovaccinerade. Denna uppskattning beskrivs i närmare detalj i avsnittet ”Beräkning av TBE-incidens bland ovaccinerade”.

Den uppskattning av vaccinationstäckning som gjorts tillämpas på samtliga kommuner i en region. I vissa fall är en regions uppskattade vaccinationstäckning en extrapolering från situationen i ett närliggande region vilket i förekommande fall förankrats med smittskyddsläkare i berörda regioner. Beräkningen medför att i en kommun där vaccinationstäckningen är lägre än dess regionsspecifika uppskattning kommer incidensen bland ovaccinerade att överskattas, och vice versa. En region som inför egna överväganden vill justera vaccinationstäckningen i vissa kommuner kan kontakta Folkhälsomyndigheten för att få del av den data som ligger till grund för beräkningarna.

Vid ställningstagande till regionala subventioner av vaccination är sjukdomsbördan för den egna regionen sannolikt mer användbar än en karta över smittort på kommunnivå. Folkhälsomyndigheten har därför tagit fram även en karta som visar regional incidens bland skattat ovaccinerade, figur 8 och tabell 4. Data i figur 8 och tabell 5 tar inte hänsyn till smittort, utan rapporterar den faktiska sjukdomsbördan bland skattat ovaccinerade i respektive region. Fall av TBE bland fullvaccinerade personer bidrar inte till denna statistik.

Figur 8. Genomsnittligt årligt antal rapporterade fall av TBE per 100 000 skattat ovaccinerade personer i respektive region, under år 2021–2025.

Informationen i tabell 4 tar inte hänsyn till smittort, utan är en sammanställning av den faktiska sjukdomsbördan bland respektive regions invånare. Fall av TBE bland fullvaccinerade personer bidrar inte till denna statistik.

TBE-vaccination har funnits tillgängligt i många år i Sverige, och en bred rekommendation till personer som riskerar att få TBE har tagits fram av andra aktörer än Folkhälsomyndigheten. Vaccination mot TBE har framför allt skett genom att individer bekostar vaccinationen själva, men nio regioner har beslutat att subventionera vaccination på olika sätt. Majoriteten av de subventioner som införts har riktats mot barn och unga. För att ta vara på lärdomar från regionalt arbete med vaccination mot TBE har vi diskuterat erfarenheter från implementering av subventioner av TBE-vaccination med flera olika aktörer. Diskussioner har förts med smittskyddsläkare i berörda regioner, representanter för barnhälsovård och elevhälsa, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och vårdgivare utanför den regionala hälso- och sjukvården som vaccinationsmottagningar/vaccinationsbussar. I detta avsnitt presenteras de framgångsfaktorer och lärdomar som Folkhälsomyndigheten har fått ta del av. Vi poängterar också ett par områden som vi uppfattar som särskilt viktiga att beakta. Detta avsnitt ska ses som en vägledning och inte en rekommendation.

Att vaccinationsstrategier ser olika ut i olika regioner är rimligt, eftersom incidensen i TBE varierar mycket och frågan därför är olika högt prioriterad. I flera regioner har en välfungerande struktur byggts upp och det är inte säkert att förändringar av sätten att erbjuda TBE vaccination leder till en högre vaccinationstäckning eller ett mer ändamålsenligt användande av vaccin . Detta kan innebära att det i vissa regioner är bättre att fortsätta med en fungerande strategi än att implementera vaccination enligt Folkhälsomyndighetens förslag i detta dokument.

Vissa grupper, såsom personer med nedsatt immunförsvar, riskerar att drabbas mycket hårt av TBE och för att förhindra allvarliga fall av TBE är det viktigt att i implementering av vaccination göra extra insatser för att dessa ska nås av erbjudande om vaccination.

Så länge en stor del av den vuxna befolkningen är ovaccinerad är åtgärder som leder till hög vaccinationstäckning bland vuxna ur ett behovsperspektiv mer rimligt än sådana som främjar hög täckning bland barn. Detta då sjukdomsbördan och dödligheten till följd av TBE är avsevärt högre bland vuxna, med stigande allvarlighet med stigande ålder. Det är bra att subventioner möjliggör att vaccination inleds under barn- och ungdomsåren, men så länge en stor del av den vuxna befolkningen är ovaccinerad är det rimligt att då även erbjuda vaccinsubventioner till vuxna. Hög ålder ökar risken för komplicerad sjukdom och död.

Vaccination av barn är ett bra och välkänt sätt att förebygga infektionssjukdomar och acceptansen för vaccination av barn är generellt hög i Sverige. TBE ger upphov till viss, men begränsad, sjukdomsbörda bland barn, och förekomsten av TBE-associerad sjukdom är väsentligt lägre i barngruppen än motsvarande för till exempel pneumokocker, kikhosta och vattkoppor utan vaccination.

Många regioner har valt att erbjuda subventionerad vaccination från 3 års ålder, vilket är logiskt ur ett vaccinologiskt perspektiv, då immunförsvarets svar på grundvaccination har förutsättningar att bli bra med god hållbarhet. Dessutom finns ofta förutsättningar för framgångsrik implementering vilket sannolikt bidragit till beslut om subvention av TBE-vaccination till små barn. Även om det är rimligt att förvänta sig ett något större antal overifierade kliniska fall av TBE bland barn än bland vuxna, finns inte något starkt stöd i data över sjukdomsbörda för att prioritera just de yngsta barnen när vaccination av en generellt ovaccinerad befolkning inleds. Åtgärden ger snabbare hälsovinster vid vaccination av unga vuxna eftersom det sammanfaller med en period då sjukdomsbördan är större. Som en långsiktig målsättning kan dock vaccination av små barn vara lämpligt, om det inte påverkar acceptans för vacciner inom barnvaccinationsprogrammet.

Subventioner har i de regioner de införts lett till ett ökat intresse för TBE-vaccination, och det finns flera exempel på att även personer som själva inte omfattas av subvention, till exempel föräldrar, valt att vaccinera sig då den subventionerade vaccinationen lett till att tillfälle erbjudits för hela familjen (92). Det har dock i flera områden visat sig vara en utmaning att nå barn och personer utanför den grupp som tidigare vaccinerat sig på egen bekostnad. För att få fler familjer att anta erbjudandet om vaccination har flera tillvägagångssätt prövats, som till exempel informationsspridning via barnhälsovården och ökad närvaro av mobila vaccinationsenheter i områden med låg vaccinationstäckning.

Den svenska barnhälsovården har högt förtroende och når ut till nästan alla barn som växer upp i landet. Det är också en avgörande faktor för den höga vaccinationstäckningen vi ser i barnvaccinationsprogrammet.

Barnhälsovården har många viktiga uppgifter förutom vaccinationer. Innehållet i programmet är noga avvägt i förhållande till barns utveckling och tidpunkterna för vaccinationerna i barnvaccinationsprogrammet. Det är viktigt att noggrant bedöma om BVC-åldern och BVC som arena är det mest ändamålsenliga för en vaccination som skall implementeras till barn, innan något adderas till barnhälsovårdsprogrammet.

Folkhälsomyndigheten anser att det är viktigt att i implementeringen av en rekommendation om TBE-vaccination värna barnvaccinationsprogrammet. Med tanke på den relativt sett låga TBE-incidensen, och den låga allvarlighetsgraden, under barnets fem första år tycker vi att det i de flesta regioner kan vara rimligt att prioritera vacciner som ingår i barnvaccinationsprogrammet de år då barn regelbundet besöker barnavårdscentralen. Från två regioner som infört TBE-vaccination på BVC rapporteras att några föräldrar valt att skjuta upp vaccination inom barnvaccinationsprogrammet till fördel för TBE-vaccination. Om man i en region väljer att implementera TBE-vaccination via BVC behöver det finnas beredskap för att arbeta även med dessa aspekter (92).

Barnhälsovården har tillfrågats i utredningen och menar att det är viktigt att barnen får komma på besök på barnavårdscentralen utan att få sprutor. Uppfattningen är att dessa stick-fria besök är värdefulla för det breda uppdraget. Barnhälsovårdens företrädare påpekar vid våra samtal att ytterligare vaccinationer på BVC kan riskera att påverka upptaget av vaccinerna i barnvaccinationsprogrammet.

För att inte påverka barnvaccinationsprogrammet ser Folkhälsomyndigheten att vaccination mot TBE av barn under fem år i första hand kan ske utanför barnhälsovården. Situationen ser dock olika ut i olika regioner, och implementering av vaccinationer är ytterst en regional insats. En region som identifierar områden med mycket hög förekomst av TBE kan göra en annan bedömning än Folkhälsomyndigheten.

Eftersom kommunala organisationer är huvudmän för elevhälsan ser förutsättningarna för vaccination i skolan olika ut, men det skulle i vissa fall kunna finnas synergier i att vaccinera mot TBE till exempel tillsammans med HPV i åk 5. Ordinationsrätt för behöriga sjuksköterskor omfattar i nuläget inte TBE-vaccin. Vaccination inom elevhälsan skulle därför behöva ordineras av skolläkaren eller utformas som en särskild avgränsad insats i samarbete med regionala aktörer, eftersom sjuksköterskor idag saknar ordinationsrätt. Ett sådant tillvägagångssätt blir sannolikt endast aktuellt i kommuner och regioner med mycket hög incidens av TBE.

Vaccination i skolan är ett effektivt sätt att nå en stor del av skolbarnen. Flera regioner rapporterar en avsevärt högre täckning då vaccination mot covid-19 respektive HPV erbjudits i skolan jämfört med på vaccinationsmottagningar och vårdcentraler. Folkhälsomyndigheten ser därför att vaccination via elevhälsan på vissa platser kommer att vara mer framgångsrikt än att erbjuda vaccination på vaccinationsmottagningar och vårdcentraler.

Tillgången till vaccin anses generellt god i riskområden, men kostnaden är en barriär mot vaccination. Det finns utrymme att öka jämlikheten med stärkt tillgång till vaccination i vissa grupper och områden, både genom fler enheter som vaccinerar och genom subvention av hela eller delar av kostnaden.

Tillgänglighet är en viktig faktor även vid implementering av subventionerad vaccination. För att inte förstärka ojämlik tillgång till vaccination är det viktigt att se till att vaccination erbjuds på många platser och i alla områden. Flera regioner som infört vaccinsubventioner med erbjudande via vaccinationsmottagningar ser i uppföljningar att vaccinationstäckningen blivit högre i socioekonomiskt starka områden där vaccinationscentraler funnits etablerade. För att vaccinsubventioner ska leda till ökade hälsovinster är det viktigt att de införs på ett sätt som leder till att geografiska områden och åldersgrupper med många ovaccinerade nås av erbjudandet om vaccination.

Det är visat att benägenheten att vaccinera sig mot TBE samvarierar med kunskap om TBE-sjukdomen och den upplevda risken. Även om sannolikheten för att få TBE vid varje enskilt fästingbett är låg även i områden där relativt sett många TBE-fall rapporteras, kan konsekvenserna av TBE-virusinfektion vara stora. Det är svårt för den enskilda individen att värdera den faktiska risken kopplad till TBE och fästingbett och information behöver finnas lättillgängligt för att ge förutsättningar för ett informerat beslut om vaccination. Sådan information tillgängliggörs med fördel på flera språk.

Insatser för öka vaccinationstäckningen mot TBE behöver utformas på ett sätt som inte medför undanträngning av annan vaccination eller andra prioriterade hälso- och sjukvårdsinsatser.

Målet med vaccination mot TBE är att minska TBE-relaterad sjukdom i nervsystemet och komplikationer som kan uppstå. Eftersom vaccination mot TBE, med dagens reglering, inte kan registreras i Nationella vaccinationsregistret, försvåras uppföljningen av rekommendationernas hälsoeffekter. Det kommer inte att vara möjligt att utvärdera vaccinationstäckning eller vaccineffektivitet genom hälsodataregister på nationell nivå. Regional datainsamling fyller därför en central roll i uppföljningen av vilka hälsoeffekter rekommendationerna och eventuella beslut om regionala subventioner av vaccination har. Vaccinationstäckningen behöver följas via regional datainsamling och eventuellt även via undersökningar som enkätstudier. Uppföljning av vilken effekt dessa rekommendationer har på sjukdomsbördan i TBE kommer på nationell nivå att göras via aggregerade specialistvårdsdata, försäljningssiffror och rapporterade genombrottsinfektioner i Sminet.

Folkhälsomyndigheten uppmuntrar regioner som har möjlighet att själva följa upp och utvärdera effekterna av vaccination mot TBE.

Inom ett par av de områden som myndigheten analyserar saknas i nuläget fullständig information. Utredningen har därför behövt göra antaganden på ett par punkter.

För att räkna ut hur vanligt TBE är bland ovaccinerade personer, har Folkhälsomyndigheten gjort en uppskattning av andelen ovaccinerade i varje region. En sådan uppskattning är särskilt viktigt i regioner med hög vaccinationstäckning, där enbart rapporterade fall inte ger en fullständig bild av den faktiska risken för TBE hos en ovaccinerad person, men medför flera osäkerhetsfaktorer. Vi bedömer dock att vi genom att ta hänsyn till en uppskattad vaccinationstäckning får en mer rättvisande uppfattning om sannolikheten att drabbas av TBE i befolkningen än vad en beräkning av antal fall utan hänsyn till vaccinationstäckningen ger.

Samma uppskattning har använts för alla kommuner i en region, även om vaccinationstäckningen sannolikt varierar mellan kommuner i en region. Folkhälsomyndigheten bistår gärna i de fall regioner själva vill göra egna beräkningar och variera vaccinationstäckningen mellan kommuner i sin region.

Hur rutinerna för testning för TBE ser ut påverkar hur många fall som diagnosticeras. En region som har mer frikostig testning kommer att identifiera och rapportera fler fall av TBE, varav relativt sett fler fall förmodligen är milda. Som en markör för hur vanligt det är att milda fall av TBE identifieras har vi undersökt hur stor andel av testade fall som behövt vård på sjukhus i respektive region. Vi ser att andelen TBE-fall som vårdas på sjukhus varierar mellan regioner, men bedömer inte att variationen är så stor att den påverkar hur vår rekommendation utformas.

ECDC – European Centre for Disease Prevention and Control (europeiska smittskyddsmyndigheten).

ICER – Incremental Cost-Effectiveness Ratio, en kvot som anger hur kostnaderna förhåller sig till hälsoeffekterna.

ELISA – en laboratoriemetod för att mäta antikroppar.

ADE – antikroppsberoende förstärkning. Vid ADE förstärker befintliga antikroppar de sjukdomssymtom som orsakas av en infektion.

QALY – kvalitetsjusterat levnadsår; ett mått som kombinerar två dimensioner av hälsa: livslängd och livskvalitet

Sminet – nationellt register för anmälningspliktiga sjukdomar.

SVA – Statens veterinärmedicinska anstalt.

TBE – fästingburen encefalit (från engelskans tick-borne encephalitis).

TBEV – TBE-virus, det virus som orsakar TBE.

TBEV-Eu – europeisk subtyp av TBE-viruset.

TBEV-FE – far eastern (fjärran östern) subtyp av TBE-viruset.

TBEV-Sib – sibirisk subtyp av TBE-viruset.

THL – Institutet för hälsa och välfärd i Finland.

Adda – Sveriges regioners gemensamma upphandlingsorganisation, som samordnar upphandling och inköp för kommuner och regioner.

Anafylaxi – allvarlig allergisk reaktion.

Antikroppar – en del av immunförsvaret, ett protein som kroppen bildar för att känna igen och stoppa virus eller bakterier.

Asymtomatiskt infekterad – att ha en infektion men inte känna några symtom.

Avdödat vaccin – innehåller hela, men avdödade, virus eller bakterier som inte kan orsaka sjukdom, men som ändå får immunförsvaret att bygga upp ett skydd och producera till exempel antikroppar.

Bifasiskt sjukdomsförlopp – ett sjukdomsförlopp med två faser med en symtomfri period mellan faserna.

Encefalit – inflammation i hjärnvävnaden, oftast orsakad av virus.

Encefalomyelit – samtidig inflammation i både hjärna och ryggmärg.

Encepur – ett av två TBE-vaccin som används i Sverige.

Endemisk – när en infektionssjukdom finns etablerad i ett område.

Epidemiologi – läran om hur sjukdomar sprids i befolkningen, till exempel var och när människor blir sjuka.

FSME-Immun – ett av två TBE-vaccin som används i Sverige.

Fästingnymf – utvecklingsstadium mellan larv och vuxen fästing.

Genombrottsinfektion – en infektion som sker trots vaccination.

Hälsoekonomisk utvärdering – en analys av kostnader och hälsoeffekter av en åtgärd i relation till ett jämförelsealternativ.

IgG – en typ av antikropp som kroppen bildar efter en infektion eller vaccination.

Immunitet – kroppens förmåga att skydda sig mot en sjukdom, antingen efter att ha haft sjukdomen eller efter vaccination.

Immunologiskt minne – immunförsvarets förmåga att komma ihåg ett virus och snabbt svara om man möter det igen.

Immunsuppression – nedsatt immunförsvar, till exempel på grund av en sjukdom eller ett läkemedel.

Incidens – hur många nya fall av en sjukdom som uppstår i en befolkning under en viss tid, vanligen under ett år.

Korsskydd – att ett vaccin skyddar mot flera liknande virus.

Meningit – hjärnhinneinflammation.

Monofasiskt sjukdomsförlopp – ett sjukdomsförlopp med en fas, som inte avbryts av ett symtomfritt intervall.

Neutraliserande antikroppar – antikroppar som kan stoppa virus från att komma in i en värdcell.

Pastörisering – en metod att värmebehandla mat eller dryck (till exempel mjölk) för att döda skadliga mikroorganismer.

Prevalens – hur vanlig en sjukdom är i en befolkning, till exempel hur många procent som har antikroppar mot TBE.

Grundvaccination – de första doserna av ett vaccin, den del av vaccinationsserien som behövs för att få ett skydd mot infektionen vaccinet är designat för att skydda mot.

Postvaccinal neurit – nervinflammation som kan ge övergående domningar eller stickningar

Produktresumé – tillverkarens beskrivning av ett läkemedel eller vaccin, med information om dosering, biverkningar och hur produkten ska användas.

Påfyllnadsdos – en extra dos av vaccin som ges en tid efter grundvaccinationen för att förstärka vaccinskyddet.

Restsymtom – kvarstående symtom eller skador efter en sjukdom eller infektion.

Serokonversion – när antikroppar går att påvisa i blod efter vaccination eller infektion.

Seroprevalens – den andel av befolkningen som har antikroppar mot en sjukdom.

Seropositiv – att ha antikroppar mot ett visst smittämne.

Skyddseffekt – hur bra ett vaccin eller en infektion skyddar mot sjukdom.

Subtyp – en variant, av till exempel ett virus.

Subvention – ekonomiskt stöd där exempelvis stat eller region betalar hela eller en del av en kostnad för att minska kostnaden för den enskilda individen.

Titer – ett mått på koncentration av antikroppar.

Vaccinationstäckning – hur stor andel av befolkningen som är vaccinerad mot en viss sjukdom.

Vektor– ett djur som överför sjukdomsalstrande mikroorganismer mellan infekterade individer.

Viremisk fas – den fas av ett sjukdomsförlopp då virus förökar sig.

Zoonos – sjukdom som kan spridas mellan djur och människor.

Vi vill rikta ett särskilt tack till ett par av våra externa samverkanspartners, som generöst delat med sig av tid och erfarenhet och kommit med viktiga bidrag till denna utredning.

Deltagande i utredningens externa expertgrupp:

• Sara Gredmark Russ, Svenska Infektionsläkarföreningen
• Malin Veje, Svenska Infektionsläkarföreningen
• Charlotta Rydgård, Smittskyddsläkarföreningen
• Veronica Woxén, Smittskyddssköterskeföreningen

Till Zoonosis Science Center, IMBIM, Uppsala universitet, för samarbete med seroprevalensundersökning 2026:

• Åke Lundkvist, Bo Albinsson, Tove Hoffman.

1. Ecker M, Allison SL, Meixner T, Heinz FX. Sequence analysis and genetic classification of tick-borne encephalitis viruses from Europe and Asia. J Gen Virol. 1999;80 ( Pt 1):179-85.
2. Statens veterinärmedicinska anstalt. Fästingar i ett förändrat klimat [Internet]. [updated 2023-07-04. Available from: https://www.sva.se/amnesomraden/klimatforandring/en-omvarld-i-forandring/smittor-och-smittbarare/fastingar-i-ett-forandrat-klimat/.
3. Vaccines against tick-borne encephalitis: WHO position paper. Wkly Epidemiol Rec. 2011;86(24):241-56.
4. Taba P, Schmutzhard E, Forsberg P, Lutsar I, Ljostad U, Mygland A, et al. EAN consensus review on prevention, diagnosis and management of tick-borne encephalitis. European journal of neurology. 2017.
5. Albinsson B, Hoffman T, Kolstad L, Bergström T, Bogdanovic G, Heydecke A, et al. Seroprevalence of tick-borne encephalitis virus and vaccination coverage of tick-borne encephalitis, Sweden, 2018 to 2019. Euro surveillance : bulletin Europeen sur les maladies transmissibles = European communicable disease bulletin. 2024;29(2).
6. Günther G, Haglund M, Lindquist L, Forsgren M, Sköldenberg B. Tick-bone encephalitis in Sweden in relation to aseptic meningo-encephalitis of other etiology: a prospective study of clinical course and outcome. J Neurol. 1997;244(4):230-8.
7. Haglund M, Gunther G. Tick-borne encephalitis--pathogenesis, clinical course and long-term follow-up. Vaccine. 2003;21 Suppl 1:S11-8.
8. Kaiser R. The clinical and epidemiological profile of tick-borne encephalitis in southern Germany 1994-98: a prospective study of 656 patients. Brain. 1999;122 ( Pt 11):2067-78.
9. Kaiser R. Tick-borne encephalitis. Infect Dis Clin North Am. 2008;22(3):561-75.
10. Kaiser R. Tick-borne encephalitis: Clinical findings and prognosis in adults. Wien Med Wochenschr. 2012;162(11-12):239-43.
11. Orenstein W. Plotkin's Vaccines - Electronic. 8 ed. Philadelphia: Elsevier - OHCE; 2023.
12. Bartholdsson S, Hergens MP, Hansson KE, Ragnarsson J, Hodosi P, Kus I, et al. Clinical Characteristics of Tick-Borne Encephalitis in Adult Patients: A 10-year Retrospective Study in Stockholm, Sweden. J Infect Dis. 2025;231(1):e195-e205.
13. Lenhard T, Ott D, Jakob NJ, Pham M, Bäumer P, Martinez-Torres F, et al. Predictors, Neuroimaging Characteristics and Long-Term Outcome of Severe European Tick-Borne Encephalitis: A Prospective Cohort Study. PLoS One. 2016;11(4):e0154143.
14. Haglund M, Forsgren M, Lindh G, Lindquist L. A 10-year follow-up study of tick-borne encephalitis in the Stockholm area and a review of the literature: need for a vaccination strategy. Scandinavian journal of infectious diseases. 1996;28(3):217-24.
15. Riccardi N, Antonello RM, Luzzati R, Zajkowska J, Di Bella S, Giacobbe DR. Tick-borne encephalitis in Europe: a brief update on epidemiology, diagnosis, prevention, and treatment. Eur J Intern Med. 2019;62:1-6.
16. Zavadska D, Odzelevica Z, Karelis G, Liepina L, Litauniece ZA, Bormane A, et al. Tick-borne encephalitis: A 43-year summary of epidemiological and clinical data from Latvia (1973 to 2016). PLoS One. 2018;13(11):e0204844.
17. Kohlmaier B, Schweintzger NA, Sagmeister MG, Švendová V, Kohlfürst DS, Sonnleitner A, et al. Clinical Characteristics of Patients with Tick-Borne Encephalitis (TBE): A European Multicentre Study from 2010 to 2017. Microorganisms. 2021;9(7).
18. Radzišauskienė D, Urbonienė J, Kaubrys G, Andruškevičius S, Jatužis D, Matulytė E, et al. The epidemiology, clinical presentation, and predictors of severe Tick-borne encephalitis in Lithuania, a highly endemic country: A retrospective study of 1040 patients. PLoS One. 2020;15(11):e0241587.
19. Slunge D, Boman A, Studahl M. Burden of Tick-Borne Encephalitis, Sweden. Emerg Infect Dis. 2022;28(2):314-22.
20. Varnaitė R, Gredmark-Russ S, Klingström J. Deaths from Tick-Borne Encephalitis, Sweden. Emerg Infect Dis. 2022;28(7):1471-4.
21. Beaute J, Spiteri G, Warns-Petit E, Zeller H. Tick-borne encephalitis in Europe, 2012 to 2016. Euro surveillance : bulletin Europeen sur les maladies transmissibles = European communicable disease bulletin. 2018;23(45).
22. Bogovic P, Strle F. Tick-borne encephalitis: A review of epidemiology, clinical characteristics, and management. World J Clin Cases. 2015;3(5):430-41.
23. Steffen R. Tick-borne encephalitis (TBE) in children in Europe: Epidemiology, clinical outcome and comparison of vaccination recommendations. Ticks and Tick-borne Diseases. 2019;10(1):100-10.
24. Nygren TM, Pilic A, Böhmer MM, Wagner-Wiening C, Wichmann O, Hellenbrand W. Recovery and sequelae in 523 adults and children with tick-borne encephalitis in Germany. Infection. 2023;51(5):1503-11.
25. ECDC. Factsheet about tick-borne encephalitis (TBE). ECDC; 2024.
26. Veje M, Nolskog P, Petzold M, Bergström T, Lindén T, Peker Y, et al. Tick-Borne Encephalitis sequelae at long-term follow-up: a self-reported case-control study. Acta Neurol Scand. 2016;134(6):434-41.
27. Lindquist L, Vapalahti O. Tick-borne encephalitis. Lancet. 2008;371(9627):1861-71.
28. Mickiene A, Laiskonis A, Günther G, Vene S, Lundkvist A, Lindquist L. Tickborne encephalitis in an area of high endemicity in lithuania: disease severity and long-term prognosis. Clin Infect Dis. 2002;35(6):650-8.
29. Schelling J, Einmahl S, Torgler R, Larsen CS. Evidence for a 10-year TBE vaccine booster interval: an evaluation of current data. Expert Rev Vaccines. 2024;23(1):226-36.
30. SmiNet_TBE fall under 2025. 2025.
31. Krawczuk K, Czupryna P, Pancewicz S, Ołdak E, Moniuszko-Malinowska A. Comparison of tick-borne encephalitis between children and adults-analysis of 669 patients. J Neurovirol. 2020;26(4):565-71.
32. Bogdanavičienė K, Gudavičiūtė G, Šeškutė M. A Retrospective Analysis of Tick-borne Encephalitis in Children Treated in Kaunas Hospital During 2012 to 2019. Pediatr Infect Dis J. 2022;41(9):702-5.
33. Fröding Inga H, Marika. Svår TBE med resttillstånd kan drabba även yngre barn Vaccinationsråd till barn bör individualiseras, grad av exponering avgörande Läkartidningen. 2013.
34. Fowler Å, Forsman L, Eriksson M, Wickström R. Tick-borne encephalitis carries a high risk of incomplete recovery in children. J Pediatr. 2013;163(2):555-60.
35. Bergman K, Fowler Å, Ygberg S, Lovio R, Wickström R. Neurocognitive outcome in children and adolescents following infectious encephalitis. Child Neuropsychol. 2024;30(6):882-99.
36. Engman ML, Lindström K, Sallamba M, Hertz C, Sundberg B, Hansson ME, et al. One-year follow-up of tick-borne central nervous system infections in childhood. Pediatr Infect Dis J. 2012;31(6):570-4.
37. Halsby K, Davidson A, Davis J, Zens K, Dobler G, Pilz A, et al. Incidence of tick-borne encephalitis in unvaccinated populations across Europe (2020-2023). Int J Infect Dis. 2025;160:108052.
38. Blom K, Braun M, Pakalniene J, Lunemann S, Enqvist M, Dailidyte L, et al. NK Cell Responses to Human Tick-Borne Encephalitis Virus Infection. J Immunol. 2016;197(7):2762-71.
39. Blom K, Braun M, Pakalniene J, Dailidyte L, Béziat V, Lampen MH, et al. Specificity and dynamics of effector and memory CD8 T cell responses in human tick-borne encephalitis virus infection. PLoS Pathog. 2015;11(1):e1004622.
40. Lampen MH, Uchtenhagen H, Blom K, Varnaitė R, Pakalniene J, Dailidyte L, et al. Breadth and Dynamics of HLA-A2- and HLA-B7-Restricted CD8(+) T Cell Responses against Nonstructural Viral Proteins in Acute Human Tick-Borne Encephalitis Virus Infection. Immunohorizons. 2018;2(6):172-84.
41. Ackermann-Gäumann R, Lang P, Zens KD. Defining the "Correlate(s) of Protection" to tick-borne encephalitis vaccination and infection - key points and outstanding questions. Front Immunol. 2024;15:1352720.
42. Baldovin T, Mel R, Bertoncello C, Carpenè G, Soppelsa F, Giliberti A, et al. Persistence of immunity to tick-borne encephalitis after vaccination and natural infection. J Med Virol. 2012;84(8):1274-8.
43. Michelitsch A, Wernike K, Klaus C, Dobler G, Beer M. Exploring the Reservoir Hosts of Tick-Borne Encephalitis Virus. Viruses. 2019;11(7).
44. Tick-Borne Encephalitis: Recommended vaccinations. ECDC; 2024.
45. ECDC. Tick-borne encephalitis - Annual Epidemiological Report for 2022. . 2024 20250620.
46. Pettersson JH, Golovljova I, Vene S, Jaenson TG. Prevalence of tick-borne encephalitis virus in Ixodes ricinus ticks in northern Europe with particular reference to Southern Sweden. Parasit Vectors. 2014;7:102.
47. Slunge D, Boman A. Learning to live with ticks? The role of exposure and risk perceptions in protective behaviour against tick-borne diseases. PLoS One. 2018;13(6):e0198286.
48. Cambiamenti GGFCE-Ms, Climatici (CMCC)) CTC. European Climate Risk Assessment. European Climate Risk Assessment https://www.eea.europa.eu/en/analysis/publications/european-climate-risk-assessment; 2024 01.2024.
49. Steffen R, Erber W, Schmitt HJ. Can the booster interval for the tick-borne encephalitis (TBE) vaccine 'FSME-IMMUN' be prolonged? - A systematic review. Ticks Tick Borne Dis. 2021;12(5):101779.
50. Folkhälsomyndigheten. TBE (Tick Borne Encephalitis) 2016. 2017 [Available from: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistikdatabaser-och-visualisering/sjukdomsstatistik/tick-borne-encephalitis-tbe/.
51. Statens veterinärmedicinska anstalt. Över 10 000 rapporter om fästingar till ny tjänst. 2023 2023-06-27.
52. Suss J. Epidemiology and ecology of TBE relevant to the production of effective vaccines. Vaccine. 2003;21 Suppl 1:S19-35.
53. Tomassone L, Martello E, Mannelli A, Vicentini A, Gossner CM, Leonardi-Bee J. A Systematic Review on the Prevalence of Tick-Borne Encephalitis Virus in Milk and Milk Products in Europe. Zoonoses Public Health. 2025;72(3):248-58.
54. Wallenhammar A, Lindqvist R, Asghar N, Gunaltay S, Fredlund H, Davidsson Å, et al. Revealing new tick-borne encephalitis virus foci by screening antibodies in sheep milk. Parasites & Vectors. 2020;13(1):185.
55. Lipowski D, Popiel M, Perlejewski K, Nakamura S, Bukowska-Osko I, Rzadkiewicz E, et al. A Cluster of Fatal Tick-borne Encephalitis Virus Infection in Organ Transplant Setting. J Infect Dis. 2017;215(6):896-901.
56. Folkhälsomyndigheten. Hälsokonsekvenser av klimatförändring i Sverige – En risk- och sårbarhetsanalys. https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/d12dc30a4b6b47549b018b53adf2b11a/halsokonsekvenser-klimatforandring-sverige.pdf; 2024.
57. Omazic A, Han S, Albihn A, Ullman K, Choklikitumnuey P, Perissinotto D, et al. Ixodid tick species found in northern Sweden - Data from a frontier area. Ticks Tick Borne Dis. 2023;14(6):102244.
58. Kjellander P, Bergvall UA, Chirico J, Ullman K, Christensson M, Lindgren PE. Winter activity of Ixodes ricinus in Sweden. Parasit Vectors. 2023;16(1):229.
59. Girgsdies OE, Rosenkranz G. Tick-borne encephalitis: development of a paediatric vaccine. A controlled, randomized, double-blind and multicentre study. Vaccine. 1996;14(15):1421-8.
60. Pavlova BG, Loew-Baselli A, Fritsch S, Poellabauer EM, Vartian N, Rinke I, et al. Tolerability of modified tick-borne encephalitis vaccine FSME-IMMUN "NEW" in children: results of post-marketing surveillance. Vaccine. 2003;21(7-8):742-5.
61. Demicheli V, Debalini MG, Rivetti A. Vaccines for preventing tick-borne encephalitis. Cochrane Database Syst Rev. 2009;2009(1):Cd000977.
62. Domnich A, Panatto D, Arbuzova EK, Signori A, Avio U, Gasparini R, et al. Immunogenicity against Far Eastern and Siberian subtypes of tick-borne encephalitis (TBE) virus elicited by the currently available vaccines based on the European subtype: systematic review and meta-analysis. Hum Vaccin Immunother. 2014;10(10):2819-33.
63. Kunz C. TBE vaccination and the Austrian experience. Vaccine. 2003;21 Suppl 1:S50-5.
64. Baroutsou V, Zens KD, Sinniger P, Fehr J, Lang P. Analysis of Tick-borne Encephalitis vaccination coverage and compliance in adults in Switzerland, 2018. Vaccine. 2020;38(49):7825-33.
65. Erber W, Khan F, Zavadska D, Freimane Z, Dobler G, Böhmer MM, et al. Effectiveness of TBE vaccination in southern Germany and Latvia. Vaccine. 2022;40(5):819-25.
66. Heinz FX, Holzmann H, Essl A, Kundi M. Field effectiveness of vaccination against tick-borne encephalitis. Vaccine. 2007;25(43):7559-67.
67. Heinz FX, Stiasny K, Holzmann H, Grgic-Vitek M, Kriz B, Essl A, et al. Vaccination and tick-borne encephalitis, central Europe. Emerg Infect Dis. 2013;19(1):69-76.
68. Kyncl J, Angulo F, Orlikova H, Zhang P, Vlckova I, Maly M, et al. Effectiveness of Vaccination Against Tick-Borne Encephalitis in the Czech Republic, 2018-2022. Vector borne and zoonotic diseases (Larchmont, NY). 2024;24.
69. Nygren TM, Pilic A, Böhmer MM, Wagner-Wiening C, Wichmann O, Harder T, et al. Tick-borne encephalitis vaccine effectiveness and barriers to vaccination in Germany. Sci Rep. 2022;12(1):11706.
70. Raffl S, Springer DN, Aberle SW, Florian DM, Kundi M, Stiasny K, et al. Tick-borne encephalitis: Burden of disease and impact of vaccination, Austria (2000-2024). Vaccine. 2025;66:127854.
71. Poellabauer E, Angermayr R, Behre U, Zhang P, Harper L, Schmitt HJ, et al. Seropersistence and booster response following vaccination with FSME-IMMUN in children, adolescents, and young adults. Vaccine. 2019;37(24):3241-50.
72. WHO. Grading of scientific evidence in support of key recommendations (duration of protection). 2011.
73. Rampa JE, Askling HH, Lang P, Zens KD, Gültekin N, Stanga Z, et al. Immunogenicity and safety of the tick-borne encephalitis vaccination (2009-2019): A systematic review. Travel Med Infect Dis. 2020;37:101876.
74. Varnaitė R, Blom K, Lampen MH, Vene S, Thunberg S, Lindquist L, et al. Magnitude and Functional Profile of the Human CD4(+) T Cell Response throughout Primary Immunization with Tick-Borne Encephalitis Virus Vaccine. J Immunol. 2020;204(4):914-22.
75. Gomez I, Marx F, Saurwein-Teissl M, Gould EA, Grubeck-Loebenstein B. Characterization of tick-borne encephalitis virus-specific human T lymphocyte responses by stimulation with structural TBEV proteins expressed in a recombinant baculovirus. Viral Immunol. 2003;16(3):407-14.
76. Aberle JH, Schwaiger J, Aberle SW, Stiasny K, Scheinost O, Kundi M, et al. Human CD4+ T Helper Cell Responses after Tick-Borne Encephalitis Vaccination and Infection. PLoS One. 2015;10(10):e0140545.
77. Aberle JH, Stiasny K, Kundi M, Heinz FX. Mechanistic insights into the impairment of memory B cells and antibody production in the elderly. Age (Dordr). 2013;35(2):371-81.
78. Produktresumé FSME-Immun Junior.
79. Produktresumé Encepur Barn.
80. Prymula R, Pöllabauer EM, Pavlova BG, Löw-Baselli A, Fritsch S, Angermayr R, et al. Antibody persistence after two vaccinations with either FSME-IMMUN® Junior or ENCEPUR® Children followed by third vaccination with FSME-IMMUN® Junior. Hum Vaccin Immunother. 2012;8(6):736-42.
81. Pöllabauer EM, Fritsch S, Pavlova BG, Löw-Baselli A, Firth C, Koska M, et al. Clinical evaluation to determine the appropriate paediatric formulation of a tick-borne encephalitis vaccine. Vaccine. 2010;28(29):4558-65.
82. Pöllabauer EM, Pavlova BG, Löw-Baselli A, Fritsch S, Prymula R, Angermayr R, et al. Comparison of immunogenicity and safety between two paediatric TBE vaccines. Vaccine. 2010;28(29):4680-5.
83. Wittermann C, Izu A, Petri E, Gniel D, Fragapane E. Five year follow-up after primary vaccination against tick-borne encephalitis in children. Vaccine. 2015;33(15):1824-9.
84. Rendi-Wagner P, Kundi M, Zent O, Dvorak G, Jaehnig P, Holzmann H, et al. Persistence of protective immunity following vaccination against tick-borne encephalitis--longer than expected? Vaccine. 2004;22(21-22):2743-9.
85. Lotrič-Furlan S, Bogovič P, Avšič-Županc T, Jelovšek M, Lusa L, Strle F. Tick-borne encephalitis in patients vaccinated against this disease. J Intern Med. 2017;282(2):142-55.
86. Wagner JN, Sonnberger M, Troescher A, Krehan I, Hauser A, Panholzer J, et al. Patients with breakthrough tick-borne encephalitis suffer a more severe clinical course and display extensive magnetic resonance imaging changes. European journal of neurology. 2020;27(7):1201-9.
87. Folkhälsomyndigheten. Samtal med Ingeborg S. Aaberge och Hanne Nøkleby, Folkehelseinstittutet. 2025.
88. Produktresumé Encepur.
89. Produktresumé FSME-Immun Vuxen.
90. Zent O, Bröker M. Tick-borne encephalitis vaccines: past and present. Expert Rev Vaccines. 2005;4(5):747-55.
91. Hofmann H. [After vaccination for tick-borne encephalitis must onset of neurologic disorders be expected?]. Wien Klin Wochenschr. 1995;107(17):509-15.
92. Folkhälsomyndigheten. Samtal med smittskyddsläkare i regioner som infört subventionerad TBE-vaccination. 2025.
93. Loew-Baselli A, Poellabauer EM, Pavlova BG, Fritsch S, Koska M, Bobrovsky R, et al. Seropersistence of tick-borne encephalitis antibodies, safety and booster response to FSME-IMMUN 0.5 ml in adults aged 18-67 years. Hum Vaccin. 2009;5(8):551-6.
94. Weinberger B, Keller M, Fischer K-H, Stiasny K, Neuner C, Heinz FX, et al. Decreased antibody titers and booster responses in tick-borne encephalitis vaccinees aged 50–90 years. Vaccine. 2010;28(20):3511-5.
95. Paulke-Korinek M, Kundi M, Laaber B, Brodtraeger N, Seidl-Friedrich C, Wiedermann U, et al. Factors associated with seroimmunity against tick borne encephalitis virus 10 years after booster vaccination. Vaccine. 2013;31(9):1293-7.
96. Schosser R, Reichert A, Mansmann U, Unger B, Heininger U, Kaiser R. Irregular tick-borne encephalitis vaccination schedules: the effect of a single catch-up vaccination with FSME-IMMUN. A prospective non-interventional study. Vaccine. 2014;32(20):2375-81.
97. Konior R, Brzostek J, Poellabauer EM, Jiang Q, Harper L, Erber W. Seropersistence of TBE virus antibodies 10 years after first booster vaccination and response to a second booster vaccination with FSME-IMMUN 0.5mL in adults. Vaccine. 2017;35(28):3607-13.
98. Kantele A, Rombo L, Vene S, Kundi M, Lindquist L, Erra EO. Three-dose versus four-dose primary schedules for tick-borne encephalitis (TBE) vaccine FSME-immun for those aged 50 years or older: A single-centre, open-label, randomized controlled trial. Vaccine. 2022;40(9):1299-305.
99. Lindblom P, Wilhelmsson P, Fryland L, Matussek A, Haglund M, Sjöwall J, et al. Factors determining immunological response to vaccination against tick-borne encephalitis virus in older individuals. PLoS One. 2014;9(6):e100860.
100. Hansson KE, Rosdahl A, Insulander M, Vene S, Lindquist L, Gredmark-Russ S, et al. Tick-borne Encephalitis Vaccine Failures: A 10-year Retrospective Study Supporting the Rationale for Adding an Extra Priming Dose in Individuals Starting at Age 50 Years. Clin Infect Dis. 2020;70(2):245-51.
101. Hertzell KB, Pauksens K, Rombo L, Knight A, Vene S, Askling HH. Tick-borne encephalitis (TBE) vaccine to medically immunosuppressed patients with rheumatoid arthritis: A prospective, open-label, multi-centre study. Vaccine. 2016;34(5):650-5.
102. Rydgård Andersson C, Vene S, Insulander M, Lindquist L, Lundkvist A, Günther G. Vaccine failures after active immunisation against tick-borne encephalitis. Vaccine. 2010;28(16):2827-31.
103. Einarsdottir S, Nicklasson M, Veje M, Bergström T, Studahl M, Lisak M, et al. Vaccination against tick-borne encephalitis (TBE) after autologous and allogeneic stem cell transplantation. Vaccine. 2021;39(7):1035-8.
104. Prelog M, Almanzar G, Stern R, Robrade K, Holzer MT, Winzig C, et al. Humoral and cellular immune response to tick-borne-encephalitis (TBE) vaccination depends on booster doses in patients with Juvenile Idiopathic Arthritis (JIA). Vaccine. 2021;39(40):5918-27.
105. Schmidt AJ, Altpeter E, Graf S, Steffen R. Tick-borne encephalitis (TBE) in Switzerland: does the prolongation of vaccine booster intervals result in an increased risk of breakthroughs? J Travel Med. 2022;29(2).
106. Kind A. Wie viele Auffrischungsimpfungen sind notwendig gegen die Zeckenenzephalitis FSME? (Frühsommermeningoenzephalitis). ZFA (Stuttgart). 2004;80(06):233-6.
107. Kind A, Ritzmann P, Marty F, Zimmermann H. Der Impfschutz gegen die Zeckenenzephalitis hält viel länger als bisher angenommen. ZFA (Stuttgart). 2008;84(04):153-6.
108. Zens KD, Haile SR, Schmidt AJ, Altpeter ES, Fehr JS, Lang P. Retrospective, matched case-control analysis of tickborne encephalitis vaccine effectiveness by booster interval, Switzerland 2006-2020. BMJ Open. 2022;12(4):e061228.
109. Zens KD, Altpeter E, Wymann MN, Mack A, Baer NB, Haile SR, et al. A combined cross-sectional analysis and case-control study evaluating tick-borne encephalitis vaccination coverage, disease and vaccine effectiveness in children and adolescents, Switzerland, 2005 to 2022. Euro surveillance : bulletin Europeen sur les maladies transmissibles = European communicable disease bulletin. 2024;29(18).
110. Kunz C, Hofmann H, Dippe H. [Early summer meningoencephalitis vaccination, a preventive medicine measure with high acceptance in Austria]. Wien Med Wochenschr. 1991;141(12):273-6.
111. Beran J, Xie F, Zent O. Five year follow-up after a first booster vaccination against tick-borne encephalitis following different primary vaccination schedules demonstrates long-term antibody persistence and safety. Vaccine. 2014;32(34):4275-80.
112. Beran J, Lattanzi M, Xie F, Moraschini L, Galgani I. Second five-year follow-up after a booster vaccination against tick-borne encephalitis following different primary vaccination schedules demonstrates at least 10 years antibody persistence. Vaccine. 2019;37(32):4623-9.
113. Beran J, Lattanzi M, Costantini M, Pammolli A, Galgani I. Sustained antibody persistence for at least 15 years after a booster vaccination against tick-borne encephalitis following different primary vaccination schedules: Third 5-year follow-up. Vaccine. 2023;41(23):3518-24.
114. Produktresumé Encepur, 2025.
115. Svenska Infektionsläkarföreningen. Riktlinjer för TBE-vaccination. 2025.
116. Askling HH, Vene S, Rombo L, Lindquist L. Immunogenicity of delayed TBE-vaccine booster. Vaccine. 2012;30(3):499-502.
117. Aerssens A, Cochez C, Niedrig M, Heyman P, Kühlmann-Rabens I, Soentjens P. Analysis of delayed TBE-vaccine booster after primary vaccination. J Travel Med. 2016;23(2):tav020.
118. Ingen större medicinsk skillnad på vaccinerna mot fästingburen encefalit: Region Stockholm; 2013 [Available from: https://janusinfo.se/nyheter/nyheter/2013/ingenstorremedicinskskillnadpavaccinernamotfastingburenencefalit.5.467926b615d084471ac15155.html.
119. Askling HH, Insulander M, Hergens MP, Leval A. Tick borne encephalitis (TBE)-vaccination coverage and analysis of variables associated with vaccination, Sweden. Vaccine. 2015;33(38):4962-8.
120. Hansen MF, Shorter J, Jepsen MT, Boman A, Jokelainen P, Jore S, et al. Vaccination against tick-borne encephalitis virus in Denmark, Norway and Sweden. Vaccine: X. 2025;24:100625.
121. Pilz A, Erber W, Schmitt H-J. Vaccine uptake in 20 countries in Europe 2020: Focus on tick-borne encephalitis (TBE). Ticks and Tick-borne Diseases. 2023;14(1):102059.
122. Slunge D, Jore S, Krogfelt KA, Jepsen MT, Boman A. Who is afraid of ticks and tick-borne diseases? Results from a cross-sectional survey in Scandinavia. BMC Public Health. 2019;19(1):1666.
123. Jepsen MT, Jokelainen P, Jore S, Boman A, Slunge D, Krogfelt KA. Protective practices against tick bites in Denmark, Norway and Sweden: a questionnaire-based study. BMC Public Health. 2019;19(1):1344.
124. Hoffman T, Albinsson B, Kolstad L, Nordberg M, Vene S, Ellström P, et al. The effect of the TBE vaccination program in the Åland Islands. Vaccine: X. 2025;27:100727.
125. Zavadska D, Freimane Z, Karelis G, Ermina I, Harper LR, Bender C, et al. Effectiveness of tick-borne encephalitis vaccination in Latvia, 2018-2020: an observational study. Clin Microbiol Infect. 2023;29(11):1443-8.
126. Shedrawy J, Henriksson M, Hergens M-P, Askling HH. Estimating costs and health outcomes of publicly funded tick-born encephalitis vaccination: A cost-effectiveness analysis. Vaccine. 2018;36(50):7659-65.
127. Folkhälsomyndigheten. Hälsoekonomisk analys av TBE-vaccination i Stockholms läns landsting (SLL). Solna: Folkhälsomyndigheten; 2018 2018-12-18. Contract No.: 18125.
128. Stockholm centrum för hälsoekonomi. Hälsoekonomiskt underlag: TBE-vaccination i Region Stockholm. 2022.
129. Müller M, Lintener H, Henkel V, Pilz A, Halsby K, Malerczyk C, et al. Does the Vaccination against Tick-Borne Encephalitis Offer Good Value for Money for Incidence Rates below the WHO Threshold for Endemicity? A Case Study for Germany. Vaccines (Basel). 2024;12(10).
130. THL. Rapport från arbetsgruppen för vaccinering mot fästingburen encefalit 2013: Borde TBE-vaccinationsprogrammet utvidgas? (på finska med sammanfattning på svenska). 2013.
131. Samtal med Hanna Noynek, THL. 2025.
132. TBE-vaccination: Region Jönköpings län; 2024 [Available from: https://folkhalsaochsjukvard.rjl.se/vardstod/smittskydd-och-vardhygien/smittskydd-och-vardhygien/tbe-vaccination/?pageId=21910&blockId=133203.
133. Smittskyddsenheten RK. TBE vaccination 2025.
134. Gratis TBE-vaccin till 3-åringar nästa år mitti.se: MittiStockholm; 2024 [Available from: Gratis TBE-vaccin till 3-åringar nästa år.
135. Trysell K. TBE-vaccin gratis för barn i Sörmland. Läkartidningen. 2018;115:E69F.
136. Nu är TBE-vaccin gratis från ett års ålder: ”Hoppas kunna nå fler grupper”. SVT. 2024 2024-05-11.
137. Från och med 19 april 2023 är TBE-vaccination avgiftsfri för 3-19 åringar: Region Västmanland; 2024 [Available from: Från och med 19 april 2023 är TBE-vaccination avgiftsfri för 3-19 åringar.
138. Västra Götalandsregionen. Avgiftsfri vaccination mot TBE för 3-åringar i Västra Götaland 2025 [Available from: https://www.vgregion.se/halsa-och-vard/vardgivarwebben/vardriktlinjer/vaccinationer/aktuellt-vaccinationer/avgiftsfri-vaccination-mot-tbe-for-3-aringar-i-vastra-gotaland/.
139. Beslut om överenskommelser och uppdrag inför 2024: Region Östergötland; 2023 [Available from: Beslut om överenskommelser och uppdrag inför 2024.
140. Östergötland R. Vaccination mot TBE 2024 [Available from: https://www.1177.se/ostergotland/undersokning-behandling/vaccinationer/vaccination-mot-tbe/.
141. 1177. Vaccinationspriser för Region Örebro län 2015 [Available from: https://www.1177.se/Orebrolan/sa-fungerar-varden/varden-i-orebro-lan/vaccinationspriser-i-orebro-lan/.
142. Health policy program in the field of prevention and early detection of tick-borne diseases for 2021-2024. Agencja Oceny Technologii Medycznych i Taryfikacji; 2021.
143. Kuchar E, Zajkowska J, Flisiak R, Mastalerz-Migas A, Rosińska M, Szenborn L, et al. [Epidemiology, diagnosis, and prevention of tick-borne encephalitis in Poland and selected European countries - a position statement of the Polish group of experts]. Med Pr. 2021;72(2):193-210.
144. SSI. Centraleuropæisk hjernebetændelse-vaccine (Ticovac). In: Danmark Ssi, editor. 2023.
145. seruminstitut S. TBE report 2024 2024 [updated 20250328. Available from: https://en.ssi.dk/surveillance-and-preparedness/surveillance-in-denmark/annual-reports-on-disease-incidence/t/tbe-report-2024.
146. Skogflåttencefalitt (TBE-virusinfeksjoner). In: Norge FF, editor. 2024.
147. Impfplan Österreich In: Bundesministeriums für Soziales G, Pflege und Konsumentenschutz und den Mitgliedern des Nationalen Impfgremiums (Austria in german), editor.
148. National Health Service RoL. Vaccination. 2025.
149. Health FOoP. Tick-borne encephalitis (TBE). 2025.
150. The Government of Switzerland. Official information from the authorities CC. Vaccination against meningitis (TBE). 2025.
151. Epidemiologisches
152. Bulletin - english version. Robert Koch Institute Germany; 2023.
153. Slunge D. The Willingness to Pay for Vaccination against Tick-Borne Encephalitis and Implications for Public Health Policy: Evidence from Sweden. PLoS One. 2015;10(12):e0143875.
154. Albinsson B, Vene S, Rombo L, Blomberg J, Lundkvist Å, Rönnberg B. Distinction between serological responses following tick-borne encephalitis virus (TBEV) infection vs vaccination, Sweden 2017. Euro surveillance : bulletin Europeen sur les maladies transmissibles = European communicable disease bulletin. 2018;23(3).
155. Kunze M, Banović P, Bogovič P, Briciu V, Čivljak R, Dobler G, et al. Recommendations to Improve Tick-Borne Encephalitis Surveillance and Vaccine Uptake in Europe. Microorganisms. 2022;10(7).