Vägledningen syftar till att minska risken för smittspridning av MRSA inom vård- och omsorg. Fokus ligger på att identifiera och hantera riskfaktorer som ökar risken för smitta. För personal är det förekomst av riskfaktorer som avgör huruvida arbete nära vård- och omsorgstagare eller vårdrelaterat arbete är möjligt.

Både verksamheterna och personalen har ett ansvar för att identifiera riskfaktorer som för MRSA framför allt är kopplade till huden.

Basala hygienrutiner ska tillsammans med andra vårdrutiner och systematiskt arbetsmiljöarbete vara så välfungerande att det inte uppstår undvikbara infektioner och smittspridning med eller utan resistens.

Vägledningen ger rekommendationer om åtgärder för att förebygga smittspridning av MRSA (Meticillinresistenta Staphylococcus aureus) inom vård och omsorg.

I arbetet mot antibiotikaresistens är det viktigt att minska behovet av antibiotika genom att både förebygga vårdrelaterade infektioner och att förebygga spridning av både känsliga och resistenta mikroorganismer inom vård och omsorg. Så även MRSA.

Folkhälsomyndigheten har tagit fram denna vägledning utifrån den kunskap och erfarenhet som byggts upp under ett långvarigt arbete i såväl Sverige som internationellt.

Arbetet har skett i samråd med en extern referensgrupp med representanter från Svenska Infektionsläkarföreningen, Svensk förening för vårdhygien, Svenska Hygienläkarföreningen, Riksföreningen för MAS/MAR, Föreningen för klinisk mikrobiologi, NAG Vårdhygien, Smittskyddsläkarföreningen, Socialstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Svensk Smittskyddssjuksköterskeförening och MRSA-mottagningen i Region Stockholm.

Vägledningen riktar sig framför allt till smittskyddsenheter, vårdhygienenheter, MRSA-mottagningar, infektionskliniker och ansvariga för vård- och omsorgsverksamheter i regioner och kommuner.

Syftet är att bidra till en likartad handläggning av MRSA i hela landet med särskilt fokus på MRSA hos personal.

Folkhälsomyndigheten

Erik Sturegård

Avdelningschef

Avdelningen för smittskydd och beredskap

Staphylococcus aureus tillhör människans normala flora av bakterier. De flesta är periodvis bärare av bakterien, vanligen i näsa, svalg och eller på huden, utan att ha några symtom. Men denna bakterie kan även orsaka variga sårinfektioner, bölder och allvarliga djupa infektioner i exempelvis leder och sepsis. MRSA är resistenta mot penicilliner och andra betalaktamantibiotika men kan också vara resistenta mot fler antibiotikaklasser. Det finns antibiotika som kan användas för behandling av MRSA utifrån svar på resistensbestämning, men resistensen kan försvåra och försena effektiv behandling och utgör då ett hot mot patientsäkerheten.

Spridningsvägarna för MRSA skiljer sig inte från spridningen av andra hudbakterier. Smitta sker både i samhället och inom vården. MRSA kan överföras vid kontakt mellan människor, mellan människor och djur samt via föremål och ytor i miljön. Inom vård och omsorg finns en risk för smittspridning via händer, medicintekniska produkter eller andra föremål. Vistelser i länder eller miljöer med hög förekomst av MRSA är en riskfaktor för att smittas.

MRSA orsakar ökad sjuklighet och dödlighet och är ett hot mot hälsa och patientsäkerhet runt om i världen. Förutom resistensen skiljer sig inte MRSA från meticillinkänsliga Staphylococcus aureus (MSSA) och förebyggs med samma metoder där basala hygienrutiner är centralt.

MRSA blev anmälningspliktigt i Sverige 1 januari 2000 efter omfattande smittspridningar på sjukhus och klassificeras sedan 2004 som en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen. Det gäller både symtomgivande infektion och bärarskap utan symtom. Genom systematiskt förbättrade vårdhygieniska rutiner har smittspridning av MRSA på sjukhus i Sverige sedan dess reducerats. Däremot har spridningen och förekomsten i samhället långsamt ökat sedan övervakningen startade. Det kan ses genom en ökning av MRSA från ca 1 procent av blododlingar med Staphylococcus aureus till drygt 2 procent (Swedres-Svarm 2025).

Länkar och referenser:

Sjukdomsinformation MRSA-infektion (Folkhälsomyndigheten)

Smittskyddsblad läkarinformation om MRSA (Smittskyddsläkarföreningen)

Clinical Overview of Methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA) in Healthcare Settings (CDC)

Swedres-Svarm (Folkhälsomyndigheten och Statens veterinärmedicinska anstalt SVA)

Hälso- och sjukvårdsverksamhet ska enligt 5 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Det innebär bland annat att vården ska vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet.

Både bärarskap av och infektion med MRSA hos människa är klassat som anmälningspliktig och allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (2004:168). Vid ett nyupptäckt fall av MRSA ska behandlande läkare ge information till individen, göra en smittskyddsanmälan, bedöma vilka förhållningsregler som ska ges, och bedöma omfattningen av smittspårning och uppföljning.

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2015:10) om basal hygien i vård och omsorg.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2022:44) om smittförebyggande åtgärder i vissa verksamheter enligt SoL och LSS.

För att skydda arbetstagare måste arbetsmiljöarbetet organiseras och bedrivas systematiskt.

Enligt 3 kap. 3 a § arbetsmiljölagen (1977:1160) och 2 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166) finns en skyldighet för arbetsgivaren att, utan dröjsmål, underrätta Arbetsmiljöverket om dödsfall eller svårare personskada som har inträffat i samband med arbetets utförande och om skador i samband med arbetet som drabbat flera arbetstagare samtidigt och om tillbud som inneburit allvarlig fara för liv och hälsa. Bestämmelsen är straffsanktionerad.

Arbetsmiljöverket har beslutat föreskrifter och allmänna råd som innehåller ytterligare reglering:

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön. Se särskilt 11 kap. Smittrisker.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:11) om arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning – säker användning. Se särskilt 15 kap. Val och användning av personlig skyddsutrustning.

Vårdgivare inom regioner och kommuner ansvarar för att säkerställa både god arbetsmiljö och hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård. För att förebygga smittspridning av MRSA krävs ett systematiskt och förebyggande arbete som har betydelse för såväl personal som patienter och omsorgstagare.

Arbetsmiljö och patientsäkerhet regleras genom olika lagstiftningar men bygger på liknande arbetssätt, såsom riskanalyser, åtgärdsplaner och rapportering av tillbud och avvikelser. Båda områdena utgår från ett systemperspektiv med fokus på säkra organisationer och kontinuerligt förbättringsarbete.

Brister i arbetsmiljön kan öka risken för att vårdhygieniska rutiner inte följs, vilket kan leda till smittspridning och vårdrelaterade infektioner. Därför bör arbetsmiljö och patientsäkerhet integreras i verksamhetens kvalitetsarbete för att skapa helhetssyn, delaktighet och effektivitet. Den främsta skillnaden mellan områdena är att arbetsmiljöarbete främst skyddar medarbetare medan patientsäkerhetsarbete främst skyddar patienter, även om de i praktiken är nära sammankopplade.

Det finns många riskfaktorer för smitta mellan människor i vård och omsorg. Det gäller både mellan vård- och omsorgstagare samt till och från personal och vård- och omsorgstagare.

Risken för att förvärva MRSA ökar om den exponerade har hudlesioner, exempelvis eksem, pågående hudinfektion eller infart och samtidigt vistas i en miljö med förekomst av MRSA.

Samma individberoende riskfaktorer ökar också risken hos MRSA-bäraren för att smitta andra.

Dokumentet kompletteras av ett stöddokument för verksamhetsansvariga om att förebygga smittspridning från vård- och omsorgspersonal som utöver riskfaktorer i huden tar upp riskfaktorer kopplade till luftvägs- och mag-tarminfektioner (länk)

I all vård och omsorg finns det patienter och omsorgstagare med ökad mottaglighet för att förvärva MRSA, och där infektion med MRSA kan få stora konsekvenser. Därför behöver följsamheten till basala hygienrutiner och arbetssätt som förebygger vårdrelaterade infektioner och smittspridning vara god i alla verksamheter.

Baseras på klinisk bedömning, kännedom om MRSA-bärarskap, epidemiologi och om svaret bedöms ha betydelse för vidare handläggning.

I första hand provtas individer med riskfaktorer. Prov tas alltid från riskfaktor i hud och slemhinna, och även från näsa, svalg, perineum om det bedöms påverka fortsatt handläggning. Individer utan riskfaktorer kan provtas i särskilda fall, exempelvis vid utbrottsutredning inom vård och omsorg då initial provtagning och vidtagna åtgärder inte förhindrat fortsatt smittspridning. Bedömningar sker enligt regionala riktlinjer eller i samråd med smittskydd eller vårdhygienisk enhet.

Screening genomförs vid särskild indikation om resultatet bedöms påverka vårdhygienisk handläggning. Rekommendationer för screening finns i regionala dokument.

Det nationella dokumentet är under uppdatering
Screening för antibiotikaresistenta bakterier (Folkhälsomyndigheten)

Prov tas från näsa, svalg, perineum och eventuella riskfaktorer.

För att förhindra risk för smittspridning ska behandlande läkare ge information och ta beslut om förhållningsregler. De förhållningsregler som kan vara aktuella finns beskrivna i smittskyddsblad för såväl patient som behandlande läkare och ska meddelas till den smittade både muntligt och skriftligt. Smittskyddsbladen beskriver bland annat smittskyddsåtgärder, smittspårning och förhållningsregler.

Smittskyddsblad (Smittskyddsläkarföreningen)

Patientinformationen finns översatt till många språk.

Uppföljning sker enligt en individuellt utformad plan avseende bedömning av riskfaktorer och provtagning för MRSA. Prov tas från näsa, svalg, perineum och eventuell riskfaktor.

Avskrivning innebär att förhållningsreglerna tas bort och att fortsatt uppföljning upphör

• Hos en person utan individuella riskfaktorer för smittspridning kan kontrollerna avslutas och förhållningsreglerna tas bort när individen varit kontinuerligt negativ för MRSA vid minst två provtagningstillfällen och då minst tre månader har gått mellan de negativa proven.
• Hos personer med kvarstående riskfaktor som varit kontinuerligt negativ för MRSA vid minst två provtagningstillfällen och då minst tre månader har gått mellan de negativa proven tas beslut om eventuell avskrivning i samråd med smittskyddsläkare eller enligt regionala riktlinjer. Ytterligare provtagningstillfällen och längre observationstid kan bli aktuellt.

Ovan beskrivna riskfaktorer gäller även för personal och oavsett MRSA status.

Likartade riskfaktorer ökar risken för att sprida alla typer av mikroorganismer och att själv bli smittad.

Både inför anställning, praktik och under pågående arbete är det viktigt att identifiera om det förekommer riskfaktorer hos personal och studenter.

Alla verksamheter behöver säkerställa att all personal känner till betydelsen av dessa riskfaktorer. Verksamheterna behöver ha väl fungerande rutiner för att identifiera, åtgärda och följa upp riskfaktorer hos personalen. Vårdgivaren ansvarar för att bedömning görs om riskfaktorn förhindrar arbete nära patient eller omsorgstagare och vårdrelaterat arbete. Diskutera vid behov med vårdhygienisk enhet eller smittskyddsenhet.

Läs även stöddokumentet om att förebygga smittspridning från vård- och omsorgspersonal.

Att förebygga smittspridning från personal i vård- och omsorg (Folkhälsomyndigheten)

Möjlighet att desinfektera händer och underarmar i enlighet med basala hygienrutiner är en grundförutsättning för arbete nära patient eller omsorgstagare och vårdrelaterat arbete.

Huden ska vara hel på händer och underarmar och fri från förband, stödskenor eller motsvarande för att kunna följa rutinen för handhygien. Sår eller eksem medför ökad risk för smittspridning både till patienter och till arbetstagare. Personal med riskfaktorer på händer eller underarmar bör informera sin chef och kan inte delta i direktkontakt med vård- och omsorgstagare eller vårdrelaterat arbete. Man behöver då ta ställning till anpassade arbetsuppgifter och prioritera åtgärder som möjliggör återgång till ordinarie arbete.

Täckta sår utan tecken på infektion på övriga kroppen är normalt inget hinder för arbete. På vissa arbetsplatser som till exempel operationsenhet och sterilteknisk enhet kan det finnas särskilda rutiner.

Figur 1 Mall för bedömning av riskfaktorer och åtgärder

Förklarande text av figur 1: Mall för bedömning av riskfaktorer och åtgärder

Vid nyanställning och praktik

1. Identifiera aktuella riskfaktorer eller pågående infektion i huden
2. Bedöm om arbetsuppgifterna behöver anpassas
3. Riskfaktor som förhindrar arbete, till exempel sår eller eksem på händer och underarmar
4. Åtgärda riskfaktor
5. Utvärdering: är riskfaktorn borta?
6. Om ja, kan man arbeta med ordinarie arbetsuppgifter
7. Om nej, gå tillbaka till bedömning under punkt 2

Vid pågående anställning

1. Identifiera nytillkomna riskfaktorer eller pågående infektion i huden
2. Bedöm om arbetsuppgifterna behöver anpassas
3. Riskfaktor förenligt med arbete, till exempel täckt sår utan tecken på infektion utanför händer och underarmar
4. Om ja, kan man arbeta med ordinarie arbetsuppgifter

Provtagning bör för korrekt handläggning och av sekretesskäl inte ske med svar till den egna arbetsplatsen.

Handläggs som för patienter.

I normala fall rekommenderas inte provtagning av personal i samband med utbrott på en enhet, men det kan bli aktuellt om smittspridningen inte upphör trots vidtagna åtgärder. Provtagning inkluderar då i första hand personal med individberoende riskfaktorer.

Vid de tillfällen då provtagning av personal är motiverat bör det ske i början av ett arbetspass, och gärna efter en ledig dag, för att minimera risken för att identifiera tillfälliga bärarskap.

Personal utan individberoende riskfaktorer är sällan aktuella för screening då det inte bedöms som en meningsfull åtgärd. Gäller även efter arbete eller vistelse utanför Sverige. Fokus ska ligga på identifiering och åtgärder av riskfaktorer.

Vård- och omsorgspersonal som diagnostiseras med MRSA får information och individuellt anpassade förhållningsregler av behandlande läkare.

Personal har enligt smittskyddslagen en skyldighet att förebygga smittspridning och bör informera sin chef vid förekomst av riskfaktorer som kan påverka möjligheten till arbete, men har inte skyldighet att informera om bärarskap av MRSA. Det är förekomst av riskfaktorer som avgör behov av anpassade arbetsuppgifter.

Vård- och omsorgspersonal med riskfaktorer som föranlett anpassade arbetsuppgifter bör prioriteras till åtgärder för att möjliggöra snabb återgång till ordinarie arbetsuppgifter.

Behandlande läkare kan vid behov kontakta smittskyddsenhet eller vårdhygienisk enhet för vägledning.

Behandlande läkare kan i dialog med patienten erbjuda eradikeringsbehandling.

Vård- och omsorgstagare med känd MRSA bör i första hand vårdas på enkelrum med eget hygienutrymme. Prioritering av enkelrum baseras på förekomst av riskfaktorer för smittspridning, och verksamhetens förutsättningar.

Vid överföring till annan vård- eller omsorgsverksamhet och i samband med vårdplanering ska mottagande enhet informeras om MRSA-bärarskapet och eventuella riskfaktorer för smittspridning. Mottagande verksamhet kan kontakta vårdhygienisk enhet vid behov av stöd.

Redan vid ett nytt fall hos en vård- och omsorgstagare med känt eller oklart epidemiologiskt samband bör man ta ställning till smittspårning på enheten.

Utredning av smittspridning på enheten startas alltid då det finns två eller flera fall med misstänkt epidemiologiskt samband.

Principer vid utbrottsutredning:

• Identifiera möjlig smittkälla.
• Identifiera vård- och omsorgstagare som kan ha exponerats. Fokus på individer med riskfaktorer.
• Säkerställ att basala hygienrutiner och smittförebyggande arbetssätt är kända och tillämpas av personalen.
• Ta ställning till vård på eget rum utifrån riskfaktorer och verksamhetens förutsättningar.
• Besluta om provtagning av exponerade kontakter, provtagning vid utskrivning och/eller veckovisa provtagningar.
• Säkerställ att god vård och omsorg kan bedrivas och ta hänsyn till de negativa konsekvenser som utbrottsutredningen kan medföra.
• Bedöm behov av samverkan mellan vårdhygienisk enhet, Smittskydd och verksamhetsledning.

Eradikering bör genomföras i samråd med läkare med goda kunskaper om MRSA.

Inför beslutet bör man väga in:

• behandlingsmålet och nyttan för individen
• sannolikheten för att individen spontant gör sig av med MRSA
• risker med behandlingen
• sannolikhet för lyckad eradikering utifrån individens eventuella riskfaktorer
• risken för återsmitta.

Handläggning:

• börja med att åtgärda påverkbara riskfaktorer.
• beslutas av läkare med goda kunskaper om MRSA, i enlighet med gällande behandlingsrekommendationer.

Att förebygga smittspridning från personal i vård- och omsorg (LÄNK)

Joint Healthcare Infection Society (HIS) and Infection Prevention Society (IPS) guidelines for the prevention and control of meticillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA) in healthcare facilities

mrsa-veilederen_FHI.Norge_.pdf (folkhälsoinsitituttet Norge)

Smittskyddsblad läkarinformation om MRSA (Smittskyddsläkarföreningen)

Information om behandling af MRSA-baerertilstand - Dansk.pdf (statensseruminstitut Danmark)

Multiresistenta bakterier - Vårdhandboken (Vårdhandboken)

Omsorgstagare: Individer som får vård och omsorg i kommunal regi inklusive privata verksamheter.

Personal: Alla som utför arbete eller studiepraktik nära patient eller omsorgstagare samt vårdrelaterat arbete.

Screening: Provtagning av symtomfria personer. Kan avse patienter, omsorgstagare och personal.

Smittspårning: En utredning som görs i syfte att identifiera källan till smittan och för att hitta personer som kan ha blivit smittade.

Utbrottsutredning: I det här dokumentet avses handläggning av utbrott i vård och omsorg.

Vård och omsorg: Hälso- och sjukvård och omsorgsverksamheter där personer vårdas, bor eller vistas.

Vårdrelaterat arbete: Arbete med rengöring, städning, läkemedelsberedning, livsmedelshantering eller hantering av material som ska användas till vård- och omsorgstagare.