Uppdaterad 7 januari 2019

Mäta spelproblem bland unga

Förutsättningarna att kartlägga och mäta ungas spelproblem skiljer sig till viss del från vuxnas. Det beror på skillnader i deras situation och erfarenhet. Använd därför gärna mätinstrument som är anpassade för unga.

Unga har sällan hunnit få så allvarliga problem att de uppfyller kriterierna för spelproblem hos en vuxen person. Risken är därför stor att deras problem med spelande avfärdas med att unga oftare tar risker och har ett problembeteende. Den risken undviker man genom att använda mätinstrument som är anpassade för unga.

Specifika mätinstrument för unga

tre unga människor

Mätinstrument som är speciellt anpassade för unga är DSM-IV-MR-J och SOGS-RA.

I Swelogs får 16–17-åringarna samma frågor om spelproblem som de vuxna, enligt mätinstrumentet PGSI. I vissa analyser av spelproblem bland unga har vi inkluderat både viss risk och problemspelande.

I Stockholmsenkäten till årskurs 9 och årskurs 2 på gymnasiet, ställer Stockholms stad tre frågor för att identifiera spelproblem bland dem som spelar om pengar. De som säger sig ha minst ett av följande problem, klassificeras ha problem med spel om pengar:

  • försökt minska sitt spelande
  • känt sig rastlösa och irriterade om de inte kunnat spela
  • ljugit om hur mycket de spelat.

Mätinstrument Lie/Bet används bland annat i Centralförbundet mot narkotikas undersökning Skolelevers drogvanor.

Finns ingen allmän definition av spelproblem bland unga

Det finns ingen allmänt accepterad definition av ungas spelproblem. Det råder därmed inte konsensus om vad som kännetecknar spelproblem hos unga och vad man bör mäta.

Instrumenten för att mäta ungas spelproblem är under utveckling. Resultaten kan därför skilja sig beroende på vilket mätinstrument man använder.