Fördjupningskriterier vatten och avlopp
Här följer ett antal kriterier som förslag på ytterligare antibiotikasmarta arbetssätt. Dessa kriterier riktar sig till verksamheter som vill ta sitt arbete framåt ytterligare. Det finns inget krav på uppföljning av dessa kriterier för diplomering men om ni vill dela med er av ert arbete till andra verksamheter bidrar ni till en erfarenhetsbank med exempel på hur verksamheter kan arbeta antibiotikasmart.
1. Mätning av inkommande vatten
Om man vill veta mer om vad som händer på reningsverket kan man försöka mäta halter av antibiotikasubstanser i inkommande vatten. Genom att mäta på inkommande vatten kan en indikation fås gällande risken för resistensutveckling på reningsverken, om uppmätta halter jämförs med de PNEC-värden som presenteras i Tabell 1.
Halter i inkommande vatten kan även jämföras med utgående halter för att få en uppfattning om hur halterna förändras av reningsprocesserna på reningsverket. Med mätdata insamlat på alla antibiotikasmarta VA-verksamheter förväntas även reduktionsgraden av olika substanser för reningsverk med olika reningssteg kunna jämföras. Man bör dock vara medveten om utmaningen att jämföra inkommande och utgående vatten i och med att inkommande avloppsvatten är en svåranalyserad matris. Om mätningar på inkommande vatten görs bör dessa mätningar utföras vid samma tidpunkt och reningsverk som mätningarna på utgående vatten i kriterium 2 och rapporteras in tillsammans med dessa.
2. Minskad förbiledning av biologiskt reningssteg
Det finns indikationer på att den biologiska reningen har stor betydelse för minskning av resistens i avloppsvattnet. Det uppmuntras därför till att verksamheten har ett dokumenterat förebyggande arbete samt en målsättning för att minska volymen avloppsvatten som leds förbi det biologiska reningssteget. Det dokumenterade arbetet kan exempelvis innebära att en plan är framtagen som inkluderar en eller flera av följande åtgärder: bygga ut kapaciteten för biologisk rening, minska mängden tillskottsvatten eller andra väl motiverade åtgärder, samt uppföljning av dessa åtgärder. Om ett dokumenterat förebyggande arbete för att minska volymen avloppsvatten som leds förbi det biologiska reningssteget görs, får detta gärna rapporteras in tillsammans med övrig kriterieuppfyllnad.
3. Slamhantering som minskar risken för spridning av patogener och antibiotikaresistens
För VA-verksamheter där slam uppstår bör slam behandlas och användas på ett sådant sätt att risken för spridning av patogener och antibiotika till miljön minimeras. Detta omfattar såväl jordbruksanvändning som tillverkning av anläggningsjord och täckning av deponier. Lämplig slamhantering bör användas för att undvika att slam från reningsverk blir en spridningsväg för antibiotikaresistens. Alla bakterier är inte antibiotikaresistenta, men genom att hålla antibiotika- och bakteriehalten nere hålls även halten antibiotikaresistenta bakterier nere.
Vilken slamhantering som minskar antibiotikahalter är osäker och mer forskning behövs på området. I SOU 2020:3 Hållbar slamhantering hänvisas till de hygieniseringsmetoder som föreslås i Naturvårdsverkets rapport 6580 Hållbar återföring av fosfor från 2013. En studie av Jönsson m.fl. (2007) visar på att oxidationsförhållande är avgörande för reduktionen av antibiotika i slam och att en lång lagringstid (1 år) eller kompostering (6 månader) till stor grad (> 90 %) kan reducera antibiotikahalterna i slam.