Den här sidan ger en överblick av hur transportsystemets utformning påverkar rörelse, vilka aktörer som gör vad och hur arbetet med att främja rörelse kan stärkas.
Hur samhället planerar, bygger och förvaltar transportsystemet påverkar vilka transportmöjligheter som finns och hur människor rör sig i vardagen. Infrastruktur, trafikmiljöer och tillgång till gång-, cykel- och kollektivtrafik avgör i praktiken vilka resealternativ som är möjliga och fungerar.
Varför är transporternas utformning viktig för att främja rörelse?
När gång-, cykel- och kollektivtrafik är tillgängliga, säkra och väl utformade blir det lättare att välja färdsätt som innebär rörelse i vardagen. Det påverkar både hur människor tar sig fram och i vilken utsträckning vardagsrörelse kan bli en naturlig del av det dagliga livet.
Många resor i Sverige är korta och skulle kunna göras till fots eller med cykel. När transportsystemet underlättar sådana val kan fysisk aktivitet bli en del av resandet. På samhällsnivå kan transportlösningar som främjar aktivt resande bidra till ökad vardagsrörelse och en stärkt folkhälsa.
Aktivt resande innebär
- resor som görs till fots, med rullstol eller med cykel.
- resor där gång eller cykling kombineras med kollektivtrafik.
Främja rörelse genom aktivt resande
Inspirationsfilm till att jobba med aktivt resande. Filmen handlar om att daglig fysisk aktivitet är grundläggande för vår hälsa. Hur kan samhället uppmuntra fler att röra sig mer i vardagen?
Så kan transportsektorn göra för att främja rörelse
Aktörer inom transport kan bidra till ökad fysisk aktivitet genom att aktivt resande vävs in i planering, drift och utveckling. Här är några konkreta steg som regioner och kommuner kan genomföra.
Bidra till jämlik hälsa
Människors möjligheter till vardagsrörelse påverkas av förutsättningarna i samhällets infrastruktur. Förutsättningarna varierar mellan olika platser och bostadsområden, till exempel tillgång till trygga gång- och cykelvägar, säkra övergångar över vägar och trafikleder och fungerande kollektivtrafik.
När sådana förutsättningar saknas blir det svårare att gå eller cykla i vardagen. Det kan särskilt påverka barn, äldre, personer med funktionsnedsättning och boende i områden med hög trafik eller långa avstånd till service och kollektivtrafik. På sikt kan skillnaderna leda till att vissa grupper får betydligt mindre vardagsrörelse, vilket bidrar till ojämlik hälsa.
Genom att planera transportlösningar som är trygga, tillgängliga och användbara för fler skapar samhället mer jämlika förutsättningar för fysisk aktivitet i hela befolkningen.
Vem gör vad inom transportsektorn?
Möjligheterna att främja aktivt resande formas av beslut på flera nivåer – från nationell styrning till hur transportsystem planeras, byggs och förvaltas i vardagen. Här är en överblick över vilka aktörer som påverkar vad.
- På nationell nivå har bland annat myndigheter som Trafikverket, Transportstyrelsen, Trafikanalys och Statens väg- och transportforskningsinstitut en viktig roll för styrning, vägledning och uppföljning av hur gång-, cykel- och kollektivtrafik planeras, byggs och används. Folkhälsomyndigheten bidrar med samordning som belyser hur transportsystemets utformning påverkar fysisk aktivitet, hälsa och jämlikhet.
- På regional nivå påverkar regioner genom trafikförsörjningsprogram, kollektivtrafikplanering och transportstrategier som styr tillgänglighet, bytespunkter och resmöjligheter.
- På lokal nivå har kommuner ansvar genom översiktsplaner, detaljplaner och beslut om utbyggnad, drift och underhåll av gång- och cykelvägar, samt lokala trafikmiljöer.
- På verksamhetsnivå påverkar både offentliga och enskilda väghållare roll. Samverkan mellan kommunala och privata aktörer sker för att planera infrastrukturen för transporter och kollektivtrafik.
- Flera yrkesgrupper påverkar det dagliga arbetet:
- Trafik- och samhällsplanerare genom hur de utformar gång-, cykel- och kollektivtrafiklösningar.
- Verksamheter inom drift- och underhåll genom hur de sköter vägar, belysning, vinterunderhåll och tillgänglighet.
- Aktörer inom kollektivtrafiken, till exempel regionala kollektivtrafikmyndigheter och trafikoperatörer, genom hur de utformar hållplatser, bytespunkter och reskedjor så att det blir enkelt att kombinera gång, cykel och kollektivtrafik.
- Fastighetsägare och olika verksamheter genom cykelparkeringar, gångvägar och andra lösningar vid arbetsplatser, skolor och service.
- Civilsamhälle och lokala organisationer genom att ta initiativ som stärker trygghet, trafiksäkerhet och cykling i vardagen.
Fyra insatsområden för att främja rörelse
För att öka möjligheterna till rörelse i samhället mer genomgripande och långsiktigt behöver fyra områden prioriteras. De ger en riktning för hur det rörelsefrämjande arbetet kan stärkas och utvecklas. Så här kan man arbeta med dem vad gäller transporter:
- Stärk kunskapen: Sprid kunskap om hur olika sätt att resa påverkar hälsa och bidrar till vardagsrörelse. Det ger bättre underlag för att planera och utforma gång-, cykel- och kollektivtrafiken.
- Prioritera platser och ytor: Planera för gång- och cykelvägar och vistelseytor som gör aktivt resande enkelt, attraktivt och tryggt: skapa sammanhängande stråk, god belysning och tillgängliga miljöer.
- Använd regelverk och riktlinjer: Säkerställ att riktlinjer och planeringsprinciper omsätts i praktiken – till exempel genom att integrera gång- och cykelperspektivet i översiktsplaner, detaljplaner och regionala transportstrategier.
- Följ upp arbetet och använd resultaten: Följ upp hur människor använder gång-, cykel- och kollektivtrafik samt hur infrastruktursatsningar påverkar resvanor. Uppföljningen bidrar till att stärka både kunskapsunderlaget och förbättra den långsiktiga planeringen.
Använd filmen i din kommunikation
Läs mer
