Frågor och svar om TBE

TBE är en engelsk förkortning för tick-borne encephalitis, fästingburen hjärninflammation. TBE orsakas av ett virus som överförs till människa huvudsakligen via fästingar. TBE kan kategoriseras som en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan spridas mellan djur och människor.

TBE orsakas av TBE-virus, som hör till familjen flavivirus. Det finns tre varianter av TBE-virus: en europeisk (västlig) typ, en sibirisk typ och en fjärran östern-typ. I Sverige förekommer, så vitt man känner till idag, endast den europeiska typen.

TBE-virus sprids framför allt via fästingbett. Viruset finns i fästingens spottkörtlar och kan snabbt överföras vid ett bett.

TBE smittar inte mellan människor och det finns inga kända fall där viruset överförts från en gravid kvinna till hennes foster. I vissa länder förekommer att människor smittas av TBE genom att dricka opastöriserad mjölk från smittade kor, getter eller får. Några sådana fall har inte rapporterats i Sverige.

Det tar oftast mellan 1 till 2 veckor från fästingbettet tills man blir sjuk. En relativt stor andel av dem som insjuknar i TBE har inte märkt att de blivit fästingbitna före insjuknandet.

De flesta som smittas av TBE blir inte sjuka. Symtom utvecklas hos ungefär 10–30 procent av de infekterade. Dessa personer får oftast en influensaliknande sjukdom med feber, huvud- och muskelvärk. Dessa symtom går vanligen över efter 4–7 dagar, men cirka 20–30 procent av personerna som haft dessa tidiga symtom drabbas av en andra fas efter ungefär en vecka. Då kan de insjukna i hjärn- och/eller hjärnhinneinflammation med hög feber, svår huvudvärk, illamående, förvirring och andra neurologiska problem som ofta kräver sjukhusvård. En del får dessa allvarliga symtom direkt, utan någon föregående feberepisod.

De flesta som insjuknar blir helt återställda, men ungefär en tredjedel av dem som haft neurologiska symtom får långvariga eller bestående besvär, till exempel uttalad trötthet och minnesproblem. Vissa personer får bestående förlamningar även om det är ovanligt. Dödsfall kan också förekomma men är sällsynta. Hos barn ger TBE oftast milda symtom men barn kan också drabbas av allvarlig sjukdom.

Vid en akut TBE-infektion bildas antikroppar mot TBE-virus, vilka kan påvisas genom blodprov. I vissa fall kan även virusets arvsmassa påvisas med molekylärbiologiska metoder.

Det finns inget specifikt läkemedel som är verksamt mot TBE-virus. Behandlingen blir därför symtomatisk, det vill säga den inriktas mot att lindra patientens symtom.

Nej, allt tyder på att genomgången sjukdom ger ett livslångt skydd (immunitet) mot att insjukna igen.

Det beror sannolikt på en kombination av olika faktorer så som ökad förekomst av smittade fästingar och värddjur (exempelvis gnagare och hjortdjur), vegetationsperiodens längd och vädret.

Sjukdomen förekommer i stora delar av Sverige och i övriga Östersjöländer, samt i östra och centrala Europa och i stora delar av Asien.

I Sverige förekommer TBE främst i Götaland och Svealand. Sjukdomen har under de senaste decennierna spridit sig framförallt västerut men även norrut i landet. Den har bland annat blivit vanligare kring Vättern och Vänern.

Se vilka kommuner som ingår i olika riskområden, Riskområden för TBE.

Även i områden där många personer smittas är det bara en liten andel av fästingarna som bär på TBE-viruset, som mest några få procent. Därför är risken att smittas vid ett enstaka fästingbett generellt låg.

TBE-förekomsten kan variera mycket mellan olika områden som ligger nära varandra, och mellan olika år.

Vissa regioner har mer information om förekomsten av TBE på 1177.se.

Folkhälsomyndighetens rekommendation om vaccination mot TBE riktar sig till regionerna och utgår från en karta över riskområden.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination mot TBE till:

• Vuxna och barn från 3 års ålder som riskerar att bli fästingbitna i riskområde 1.
• Personer med nedsatt immunförsvar som är bosatta eller regelbundet vistas i riskområde 1 eller 2, eller i en kommun som angränsar till riskområde 1 eller 2.

Se karta eller lista över riskområden: Riskområden för TBE

Se information på 1177.se om vad som gäller i din region.

Det finns inget som talar för att det är farligt att vaccinera sig mot TBE under graviditet.

Samtidigt finns det inte särskilt mycket forskning om TBE-vaccination under graviditet. Därför är det klokt att bara vaccinera sig under graviditet om en läkare har bedömt att nyttan med vaccination är större än risken. De flesta kan vänta med vaccination till efter graviditeten.

Efter vaccinationen kan det bli rött, ömt och svullet där du har fått sprutan. En del personer kan även få ont i huvudet, känna sig sjuka eller få feber. Besvären brukar gå över inom en till några dagar.

Allvarliga biverkningar av TBE-vaccin är mycket ovanliga.

De två vacciner som finns mot TBE skyddar mot TBE-virus orsakat av den europeiska varianten av viruset. Det är den variant som finns i Sverige.

Nej, TBE-vaccin skyddar inte mot borrelia och andra fästingburna sjukdomar. Studier av vaccin mot bland annat borrelia pågår, men ännu finns inget vaccin.

Nej, TBE-vaccinet hindrar inte fästingen från att bita sig fast i huden. Vaccinet skyddar mot den sjukdom som TBE-viruset kan orsaka.

Vaccination mot TBE behöver du oftast betala själv. Läs mer om vad som gäller i din region på 1177.se.

Vaccination mot TBE (1177.se)

Fästingar använder olika djur som värddjur under sin livscykel. Smågnagare, såsom möss och sorkar, samt andra viltlevande däggdjur, särskilt rådjur och andra hjortdjur, är vanliga värddjur. Även boskap, husdjur och människor samt fåglar kan fungera som värddjur för fästingar. Dessutom kan vissa fåglar transportera fästingar över långa avstånd och bidra till deras spridning.

Katter och hundar kan föra med sig fästingar, som kan krypa över på människor. För att minska risken bör man kamma djurets päls efter vistelse i områden med känd fästingförekomst och döda/avlägsna de eventuella fästingar man upptäcker. En blodfylld fästinghona som släpper från hund eller katt kan lägga upp till 2 000 ägg, som alla kan utvecklas till nya blodsugande fästinglarver. Fästingägg och fästingar överlever dock inte länge i torr inomhusmiljö.

Fästingar är normalt aktiva mellan mars och oktober i Sverige, men perioden varierar beroende på var i landet du befinner dig. Fästingarna är aktiva vid temperaturer över 5 plusgrader, vilket innebär att de kan vara aktiva nästan året om i delar av södra Sverige. I norra Sverige kommer fästingsäsongen igång senare, vanligen i maj, och avslutas i september. De flesta TBE-fallen insjuknar dock under högsommaren och tidig höst, vilket beror på att det är då människor exponeras mest för fästingar.

Det är viktigt att följa råden om hur man skyddar sig mot fästingbett och tar bort fästingar, oavsett om man är vaccinerad eller inte.

Fästingar trivs i gräs- och buskvegetation, särskilt där det är fuktigt, och är aktiva under vår, sommar och höst. Eftersom fästingar ofta tar ganska lång tid på sig att välja ett lämpligt bettställe kan följande råd minska risken att bli fästingbiten:

• Kontrollera huden och kläderna regelbundet för att upptäcka och ta bort eventuella fästingar.
• Eftersom fästingar kan komma innanför kläderna bör hela kroppen granskas efter vistelse i områden där fästingar förekommer.

Ta tag om fästingen med en pincett eller fästingborttagare så nära huden som möjligt och dra rakt ut. Försök få med hela fästingen, men om en liten del blir kvar kan du låta den vara. Kroppen stöter oftast själv bort resterna.

Kontrollera huden där du blev biten. Ett mindre rött märke och övergående klåda är normalt att få. Kontakta 1177 om en påtaglig rodnad uppträder efter några veckor (eventuell borrelia) eller om du till exempel får feber, huvudvärk eller känner dig sjuk på annat sätt.