Sjukdomsinformation
Sidans information syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar och gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad.
Diagnostiserade fall av gonorré i Sverige har ökat kraftigt sedan 2009. Gonorré är betydligt vanligare bland män eftersom smittspridningen främst sker bland män som har sex med män.
Gonorré är en sexuellt överförbar infektion som orsakas av bakterien Neisseria gonorrhoeae. Bakterien kan infektera urinröret, ändtarmen, svalget, slidan och livmoderhalsen. Ögon kan infekteras via kontaktsmitta med infekterade kroppsvätskor. Bakterien kan också överföras till nyfödda vid vaginal förlossning.
En genomgången infektion ger inte immunitet mot sjukdomen.
Inkubationstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, är kort: några dygn till någon vecka.
Gonorré kan ge olika symtom beroende på var i kroppen infektionen sitter:
Till följd av en gonorréinfektion kan kvinnor drabbas av äggledarinflammation och män kan få inflammation i bitestiklarna. Båda tillstånden kan leda till infertilitet. I sällsynta fall kan bakterien spridas ut i blodet och orsaka blodförgiftning och ledinfektion. En person kan också vara helt symtomfri, men ändå sprida sjukdomen vidare.
Om en gravid kvinna har gonorré kan smittan föras vidare till barnet via kontaktsmitta i samband med förlossningen. Det kan leda till att barnet drabbas av antingen ögoninfektion eller lunginflammation.
Gonorré behandlas med antibiotika. Tidig behandling minskar risken för komplikationer. Vanligtvis tar man ett nytt prov efter cirka två veckor för att kontrollera att infektionen är borta. En infektion i svalget kan vara mer svårbehandlad och kräver därför speciell antibiotikabehandling.
Gonorré övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar, omvärldsbevakning samt sjukdomsspecifik övervakning. Sjukdomen ska enligt smittskyddslagen rapporteras av behandlande läkare och diagnostiserande laboratorium.
Diagnos ställs med molekylärbiologiska metoder och bakterieodling. Provtagningslokaler väljs utifrån sexuell praktik (det vill säga vilken typ av sex personen haft: vaginalt, oralt, analt). Prov tas på första urinportionen hos män. Hos kvinnor tas vaginalprov och/eller cervixprov. Prov kan också tas från ändtarmen, svalget eller ögat. Gonorré kan diagnostiseras på landets mikrobiologiska laboratorier.
På grund av en ökande antibiotikaresistens ingår Neisseria gonorrhoeae i Folkhälsomyndighetens mikrobiella övervakningsprogram. Högresistenta isolat skickas till det nationella referenslaboratoriet i Örebro. Analys utförs därför inte regelmässigt vid Folkhälsomyndigheten.
Neisseria gonorrhoeae – Mikrobiellt övervakningsprogram
Nationella referenslaboratorier för bakteriell STI
Kondom är ett relativt säkert skydd mot gonorré och även mot andra sexuellt överförbara infektioner, förutsatt att kondomen är hel och används under hela samlaget.
Eftersom många kan ha gonorré utan att veta om det, är det viktigt att personer som har haft oskyddat samlag med en ny eller tillfällig partner eller som misstänker att de kan vara smittade lämnar prov.
Det finns inget vaccin mot sjukdomen.
Gonorré klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom som ska smittspåras. Bekräftade fall anmäls av laboratoriet och behandlade läkare avidentifierat till smittskyddsläkaren samt till Folkhälsomyndigheten. Enligt smittskyddslagen finns det vissa förhållningsregler som är aktuella:
Utöver dessa förhållningsregler, rekommenderas även personer att avstå från sex under tiden de gäller, för att inte riskera att sprida smittan vidare.
Förhållningsreglerna gäller till dess kontrollprovet är negativt.
I de fall kontrollprov inte tas, avgör behandlande läkare på specialistkliniken hur länge förhållningsreglerna gäller.
Alla fall av misstänkt gonorré bör behandlas av en specialistläkare, dels eftersom infektionen fortfarande är förhållandevis ovanlig, dels för att bakterien ofta har nedsatt känslighet för olika slags antibiotika.
Anmäl anmälningspliktig sjukdom i Sminet
Sidans information syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar och gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad.