Sjukdomsinformation om MRSA-infektion

MRSA-infektion orsakas av bakterien Staphylococcus aureus, en typ av gul stafylokock som är resistent mot viktiga antibiotika. Den sprids främst genom kontaktsmitta. I Sverige är förekomsten av MRSA lägre än i många andra länder. MRSA kan orsaka sårinfektioner, bölder och i sällsynta fall sepsis.

Vad orsakar MRSA-infektion och hur sprids sjukdomen?

Gula stafylokocker (Staphylococcus aureus) är bakterier som ingår i människans normala bakterieflora. De flesta människor är periodvis bärare av bakterien utan att ha några symtom. Bakterien finns vanligen i näsa, svalg eller på huden. Den är också den vanligaste orsaken till sårinfektioner och bölder.

MRSA (meticillinresistent Staphylococcus aureus) är stammar av bakterien som är resistenta mot en stor och mycket viktig grupp antibiotika, inklusive penicillin.

MRSA sprids på samma sätt som andra hudbakterier. Smittspridning sker både i samhället och inom vården. Bakterien kan överföras vid kontakt mellan människor, mellan människor och djur samt via föremål och ytor. Inom vård och omsorg finns en risk för smittspridning via händer, medicinsk utrustning eller andra föremål. Vistelse i länder eller miljöer med hög förekomst av MRSA är en riskfaktor för att smittas.

Personer som bär på MRSA smittar vanligtvis inte andra personer vid vanliga sociala kontakter. I ett hushåll har man ofta närmare kontakt, och då är smittrisken större.

Personer med en pågående hudinfektion, öppna eller vätskande sår eller eksem har en ökad risk att bli smittade av MRSA. De har även en ökad risk att föra smittan vidare till andra. I dessa fall är det viktigt att sätta förband på sår, behandla eksem och ha god handhygien.

Symtom och behandling

Personer som inte har riskfaktorer som sår eller eksem, är vanligtvis kortvariga bärare av MRSA och gör sig av med bakterien utan antibiotikabehandling.

MRSA kan, precis som vanliga gula stafylokocker, orsaka lindriga hud- och mjukdelsinfektioner (infektioner i hud och underliggande vävnad). Men MRSA kan även orsaka allvarliga tillstånd, till exempel sårinfektioner efter operation eller infektioner från implantat och proteser. Om bakterien sprids till blodet eller hjärtklaffarna kan det leda till sepsis (blodförgiftning) och komplicerade förlopp med risk för dödsfall.

Kliniska infektioner behandlas med antibiotika som vid resistensbestämning har visat sig vara verksamma mot den aktuella MRSA-stammen.

Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik

Sjukdomen övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar, omvärldsbevakning samt sjukdomsspecifik övervakning.

Sjukdomen diagnostiseras på landets mikrobiologiska laboratorier. Bakterieisolaten kan därefter karaktäriseras med typning och jämförande släktskapsanalyser av helgenomsekvenser, vilket utförs lokalt eller vid Folkhälsomyndigheten.

Förebyggande åtgärder

MRSA sprids huvudsakligen genom kontaktsmitta. Basala hygienrutiner ska tillämpas i alla vårdsituationer och i alla vård- och omsorgsmiljöer. MRSA avdödas vid handdesinfektion, och god handhygien är den enskilt viktigaste förebyggande åtgärden.

Den som är känd bärare av MRSA och behöver vård måste informera sjukvårdspersonalen om sitt bärarskap. Patienter som misstänks vara MRSA-bärare provtas med odling för MRSA och andra multiresistenta bakterier. Orsaker till misstänkt bärarskap kan till exempel vara tidigare känt bärarskap, vistelse på vårdinrättning utanför Norden, eller vistelse på vårdinrättning eller i en miljö inom Norden med känd smittspridning.

Symtomfritt bärarskap av MRSA innebär inga särskilda begränsningar utanför vårdmiljöer.

Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

MRSA-infektioner ska enligt smittskyddslagen anmälas till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten. Fyndet ska även föranleda en smittspårning och att personen får individuellt utformade förhållningsregler. All handläggning och utredning av patienter och/eller personal med MRSA sker i samråd med lokal vårdhygienisk expertis.

Anmäl anmälningspliktig sjukdom i Sminet

Kommentar

MRSA uppmärksammandes i Sverige på 1990-talet när den började spridas inom och mellan olika vårdinrättningar. Numera sker den mesta spridningen inom familjer och i samhället. Vissa MRSA-stammar har egenskaper som gör att de sprids lättare än andra.

En särskild typ av MRSA är spridningsbenägen bland lantbruksdjur och har påvisats bland annat hos hästar och i grisbesättningar, framför allt utomlands men även i Sverige. Varianten benämns ofta MRSA CC398 eller LA-MRSA (från engelskans livestock-associated MRSA). Både vanlig MRSA och LA-MRSA kan smitta mellan djur och mellan djur och människa. Resultat från typningar visar att LA-MRSA är ovanlig bland människor i Sverige.

Läs mer