Sjukdomsinformation om neoehrlichios

Vad orsakar neoehrlichios och hur sprids sjukdomen?

Neoehrlichios orsakas av bakterien Neoehrlichia mikurensis, som infekterar celler i blodkärlens väggar.

Sjukdomen är en vektorburen zoonos, vilket innebär att den kan överföras mellan djur och människa. Den främsta reservoaren (värddjuret) för smittan i naturen är smågnagare. Bakterien sprids via fästingar, i Sverige främst av den vanliga fästingen, Ixodes ricinus, som även finns i stora delar av övriga Europa.

Neoehrlichios beskrevs första gången hos människa 2010, i samband med ett fall i Sverige. Retrospektiva studier har dock visat att infektionen förekom redan tidigare, utan att ha blivit upptäckt. Sjukdomen har därefter identifierats hos fler patienter i Europa, främst hos personer med nedsatt immunförsvar. Det är ännu inte klarlagt hur vanlig infektionen är, men den tros vara underrapporterad, dels på grund av svårigheter i diagnostiken, dels på grund av ospecifika symtom.

Det finns inga bevis för att sjukdomen kan överföras direkt mellan människor.

Symtom och behandling

Inkuba­tionstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, är inte exakt fastställd, men neoehrlichios utvecklas vanligen inom några veckor efter ett fästingbett.

Symtomen vid neoehrlichios varierar, men är ofta ospecifika och inkluderar feber, frossa, svettningar, trötthet och allmän sjukdomskänsla. Muskel- och ledvärk är också relativt vanligt förekommande, liksom mer diffusa symtom såsom nacksmärta, domningar eller svullnad i benen. Hos vissa, särskilt personer med nedsatt immunförsvar, kan infektionen leda till inflammation i blodkärlen och blodproppsrelaterade komplikationer. Infektionen kan dessutom förekomma utan symtom, både hos individer med normalt och nedsatt immunförsvar.

Neoehrlichios kan behandlas med antibiotika.

Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik

Det finns inget epidemiologiskt övervakningsprogram för neoehrlichios vid Folkhälsomyndigheten utan sjukdomens utbredning följs via omvärldsbevakning.

Diagnostik sker med molekylära metoder (PCR) på specialiserade laboratorier. Analys utförs inte vid Folkhälsomyndigheten.

Nationell analyslista

Förebyggande åtgärder

Risken att smittas av neoehrlichios kan minskas genom att skydda sig mot fästingbett. Mygg- och fästingmedel ger dock inget tillförlitligt skydd.

Fästingar trivs i gräs- och buskvegetation, särskilt i fuktiga miljöer. De är främst aktiva under vår, sommar och höst. Följande råd kan minska risken för att bli fästingbiten:

• Kontrollera huden och kläderna regelbundet för att upptäcka och ta bort eventuella fästingar.
• Kontrollera hela kroppen efter vistelse i ett fästingområde, eftersom fästingar kan ha kommit innanför kläderna.

Ta bort fästingen så snart som möjligt:

1. Ta tag om fästingen med pincett eller fästingborttagare så nära huden som möjligt och dra rakt ut. Försök få med hela fästingen. Är en liten del av fästingen kvar i huden, kan du låta den vara. Kroppen stöter oftast själv bort resterna.
2. Tvätta bettstället med tvål och vatten eller desinfektionsmedel.
3. Kontrollera huden där du blev biten. Ett mindre rött märke och övergående klåda är normalt att få. Men om en påtaglig rodnad uppträder inom några veckor eller om du till exempel får feber, huvudvärk eller känner dig sjuk på annat sätt, bör du kontakta vården.

Åtgärder vid inträffade fall

Neoehrlichios är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Det finns inga specifika rekommendationer om åtgärder vid enstaka fall.

Läs mer

Tick-borne diseases in the North Sea region–A comprehensive overview and recommendations for diagnostics and treatment (sciencedirect.com)