Sjukdomsinformation
Sidans information syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar och gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad.
Neoehrlichios är en ovanlig, fästingburen sjukdom som orsakas av bakterien Neoehrlichia mikurensis. Infektionen kan ge feber och allvarlig sjukdom, främst hos personer med nedsatt immunförsvar. Få fall har rapporterats i Sverige.
Neoehrlichios orsakas av bakterien Neoehrlichia mikurensis, som infekterar celler i blodkärlens väggar.
Sjukdomen är en vektorburen zoonos, vilket innebär att den kan överföras mellan djur och människa. Den främsta reservoaren (värddjuret) för smittan i naturen är smågnagare. Bakterien sprids via fästingar, i Sverige främst av den vanliga fästingen, Ixodes ricinus, som även finns i stora delar av övriga Europa.
Neoehrlichios beskrevs första gången hos människa 2010, i samband med ett fall i Sverige. Retrospektiva studier har dock visat att infektionen förekom redan tidigare, utan att ha blivit upptäckt. Sjukdomen har därefter identifierats hos fler patienter i Europa, främst hos personer med nedsatt immunförsvar. Det är ännu inte klarlagt hur vanlig infektionen är, men den tros vara underrapporterad, dels på grund av svårigheter i diagnostiken, dels på grund av ospecifika symtom.
Det finns inga bevis för att sjukdomen kan överföras direkt mellan människor.
Inkubationstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, är inte exakt fastställd, men neoehrlichios utvecklas vanligen inom några veckor efter ett fästingbett.
Symtomen vid neoehrlichios varierar, men är ofta ospecifika och inkluderar feber, frossa, svettningar, trötthet och allmän sjukdomskänsla. Muskel- och ledvärk är också relativt vanligt förekommande, liksom mer diffusa symtom såsom nacksmärta, domningar eller svullnad i benen. Hos vissa, särskilt personer med nedsatt immunförsvar, kan infektionen leda till inflammation i blodkärlen och blodproppsrelaterade komplikationer. Infektionen kan dessutom förekomma utan symtom, både hos individer med normalt och nedsatt immunförsvar.
Neoehrlichios kan behandlas med antibiotika.
Det finns inget epidemiologiskt övervakningsprogram för neoehrlichios vid Folkhälsomyndigheten utan sjukdomens utbredning följs via omvärldsbevakning.
Diagnostik sker med molekylära metoder (PCR) på specialiserade laboratorier. Analys utförs inte vid Folkhälsomyndigheten.
Risken att smittas av neoehrlichios kan minskas genom att skydda sig mot fästingbett. Mygg- och fästingmedel ger dock inget tillförlitligt skydd.
Fästingar trivs i gräs- och buskvegetation, särskilt i fuktiga miljöer. De är främst aktiva under vår, sommar och höst. Följande råd kan minska risken för att bli fästingbiten:
Ta bort fästingen så snart som möjligt:
Neoehrlichios är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Det finns inga specifika rekommendationer om åtgärder vid enstaka fall.
Sidans information syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar och gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad.