Vinterkräksjuka – statistik
Statistik över sjukdomsfall av vinterkräksjuka (calicivirus) sammanställs i en årsrapport.
Vi följer vinterkräksjukan i Sverige genom frivillig laboratorierapportering, mellan vecka 40 och vecka 20. Läget sammanfattas i lägesrapporter som publiceras varannan vecka från att epidmin börjat i Sverige. Statistiken baseras på rapportering av prover tagna från patienter i både öppen- och slutenvård där vinterkräksjuka har bekräftats med ett diagnostiskt test (laboratorieverifiering). Vi analyserar även antalet sökningar med sökordet vinterkräksjuka på 1177.se för att uppskatta spridningen av vinterkräksjuka i samhället. När säsongen är slut sammanfattas den i en årsrapport.
Sjukdomsinformation
Vinterkräksjuka – calicivirusinfektion 2011–2012
Sammanfattning
I familjen calicivirus ingår bland annat norovirus och sapovirus, som båda kan orsaka vinterkräksjuka. Norovirus är vanligast och man räknar med att cirka en miljon svenskar drabbas årligen. Eftersom genomgången infektion bara ger ett kortvarigt skydd, är återinsjuknanden inte ovanliga. Viruset utsöndras i mycket stora mängder främst i avföringen och smittar lätt via direkt eller indirekt kontakt mellan personer. Livsmedel som hanterats och förorenats av en person som är eller nyligen har varit sjuk, är också en vanligt förekommande smittväg. Grönsaker och råa skaldjur kan smittas av förorenat vatten.
Även vårdrelaterad smitta är vanlig och ger stora problem med ökade kostnader för vården och för äldreboenden. Infektioner med noro- och sapovirus är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen, men sedan 2003 rapporterar landets viruslaboratorier antalet diagnostiserade fall per vecka till SMI. Rapporteringen är frivillig och övervakningen återspeglar främst norovirus-infektioner inom vården. SMI följer också antalet sökningar på ordet ”kräk” och ”diarré” på vårdguidens hemsida. Detta ger en indikation på läget i samhället, särskilt i början av säsongen.