Den svenska narkotikasituationen

Publicerad: 12 mars 2019Uppdaterad: -Folkhälsomyndigheten

Sammanfattning

I den här publikationen sammanfattar vi delar av 2017 års data till EU:s narkotikabyrå (EMCDDA). Vi redovisar även senast tillgängliga data för åtgärder för att förebygga narkotikarelaterade dödsfall samt för användning av cannabis och nya psykoaktiva substanser.

Kommunerna använder ett brett urval av insatser i det ANDT-förebyggande arbetet

En stor del av det hälsofrämjande och narkotikaförebyggande arbetet i Sverige sker på lokal nivå i kommunerna, där insatserna oftast koordineras av lokala ANDT-samordnare. År 2017 hade 77 procent av kommunerna lokala samordnare för det narkotikaförebyggande arbetet, vilket är samma nivå som 2011. Däremot minskade den arbetstid som kommunerna avsatte för att samordna och planera det ANDT-förebyggande arbetet.

I det lokalt förebyggande arbetet används ett brett urval av insatser för att påverka narkotikabruket.

Cannabis är vanligast och står för flest beslag

Cannabis var den narkotikatyp som flest individer i befolkningen hade använt 2018. I den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor rapporterade 3 procent av befolkningen (16–84 år) att de hade använt cannabis under de senaste 12 månaderna. Fler män än kvinnor uppgav att de hade använt cannabis. Det fanns även skillnader utifrån ålder, där fler i den yngre åldersgruppen (16–29 år) hade använt cannabis under de senaste 12 månaderna jämfört med de äldre. Andelen som använt cannabis har ökat under 2000-talet.

Under 2017 sågs en ökning av antalet narkotikabeslag och narkotikabrott. Cannabis stod för drygt hälften av alla beslag gjorda 2017, följt av narkotikaklassade läkemedel och amfetaminpreparat.

Majoriteten av personerna som fick narkotikarelaterad vård använde mer än en substans och ofta opioider

De flesta som behandlades för sitt narkotikabruk under 2017 hade sökt vård för användning av flera substanser där det inte går att identifiera en primärdrog. När en primärdrog angavs var droggruppen opioider vanligast. Sedan 2006 ses även en ökning av antalet patienter som fått läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (LARO).

Fler landsting erbjuder sprututbyte

Bland personer som injicerar droger är infektionssjukdomar som hepatit C, hiv och hepatit B vanliga. Dessa virus kan spridas när man delar injektionsverktyg. Sprututbytesprogram erbjuds därför för att minska smittrisken, och antalet landsting som väljer att starta upp sprututbytesprogram har ökat.

Opioider förekommer i flest dödsfall

År 2017 ökade antalet narkotikarelaterade dödsfall jämfört med 2016. Ungefär tre av fyra dödsfall är män. Män avlider i högre utsträckning i yngre ålder och kvinnor i äldre ålder. Överdoser är den vanligaste orsaken till narkotikarelaterade dödsfall, och opioider förekom i 95 procent av dödsfallen.

Om publikationen

Folkhälsomyndigheten samordnar och rapporterar varje år ett antal uppgifter som rör narkotikasituationen i Sverige till EU:s narkotikabyrå, European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction (EMCDDA). Rapporteringen omfattar många områden, som användning av narkotika, beslag, narkotikarelaterad vård och narkotikarelaterad dödlighet. Syftet med rapporteringen är att ge EU och dess medlemsstater en objektiv överblick över EU:s narkotikasituation och narkotikaproblem samt bidra till en faktabaserad grund för narkotikadebatten.

I den här publikationen sammanfattar vi delar av 2017 års data till EU:s narkotikabyrå (EMCDDA). Vi redovisar även senast tillgängliga data för åtgärder för att förebygga narkotikarelaterade dödsfall samt för användning av cannabis och nya psykoaktiva substanser. Sammanställningen vänder sig till regionala och lokala ANDT-samordnare och andra aktörer som arbetar med frågan eller har ett intresse av den svenska narkotikasituationen och dess utveckling.

Flera myndigheter och organisationer har bidragit till Folkhälsomyndighetens rapportering: Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Kriminalvården, Nationellt forensiskt centrum (NFC), Polismyndigheten, Tullverket, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse (SiS) och Åklagarmyndigheten.

Minskad arbetstid för ANDT-förebyggande arbete men bredd på genomförda insatser

Kommunernas arbete med att förebygga narkotikabruk leds ofta av lokala ANDT-samordnare, och 2017 hade 77 procent av kommunerna lokala samordnare för det narkotikaförebyggande arbetet vilket är samma nivå som 2011. Däremot minskade den arbetstid som kommunerna avsatte för samordning och planering av det ANDT-förebyggande arbetet 2011–2017. Generellt är det narkotikaförebyggande arbetet integrerat med det övriga ANDT-arbetet i kommunerna.

Det lokala förebyggande arbetet avser motverka de bakomliggande anledningarna till att unga börjar använda narkotika, men också hitta sätt att nå personer med förhöjd risk att utveckla problem. Det är därför viktigt att det lokala förebyggande arbetet utgår från en kartläggning och analys av den aktuella situationen i lokalsamhället. Det sker med hjälp av data som kan följas upp. I de senaste två ANDT-strategierna har regeringen lyft vikten av att följa upp det förebyggande arbetet både nationellt, regionalt och lokalt. Trots detta har uppföljningsarbetet ännu inte fått fullt genomslag bland kommunerna, och bara drygt hälften uppgav att de 2017 följde upp hela eller delar av det ANDT-förebyggande arbetet. Den andelen ökade inte heller under perioden 2011–2017. Ungefär en tredjedel av kommunerna uppgav att de under det senaste året genomförde en kartläggning av användningen och skadeverkningarna av ANDT i kommunen, och ungefär två tredjedelar uppgav att de undersökte ANDT-användningen i skolan.

Figur 1. Andelen kommuner som svarat att de genomfört kartläggning och uppföljning av det lokala ANDT-arbetet 2017.

Figuren visar andelen kommuner som följt upp hela eller delar av det ANDT-förebyggande arbetet, kartlagt ANDT-bruk och skadeverkningar och undersökt ANDT-användning bland skolelever. Uppgifterna kommer från den webbaserade undersökningen Länsrapporten som Folkhälsomyndigheten genomför varje år.

Brett urval av insatser som påverkar narkotikabruk används i det lokala förebyggande arbetet

Risk- och skyddsfaktorer, det vill säga faktorer som utgör en risk för respektive skyddar mot att unga börjar använda narkotika, finns på individuell, social och strukturell nivå. Inom preventionsområdet försöker man påverka dessa faktorer så att de bidrar till en positiv hälsoutveckling.

Förebyggande insatser till unga behöver också innefatta ett brett urval av insatser på olika nivåer i samhället som kompletterar varandra. Universell prevention vänder sig till en hel population. Det kan till exempel handla om en metod som riktar sig till alla i en skola eller i en kommun. Selektiv och indikerad prevention riktar sig till grupper respektive individer som har en förhöjd risk för, respektive redan har utvecklat, ANDT-relaterade problem.

Majoriteten av de 290 svenska kommunerna genomförde hälsofrämjande universella åtgärder som syftade till att stärka skyddsfaktorer och minska riskfaktorer för narkotikabruk under 2017. Cirka 70 procent av kommunerna genomförde till exempel insatser för att skapa en trygg skolmiljö och en aktiv fritid för barn och unga. De flesta kommuner genomförde även insatser riktade till grupper och individer, exempelvis elever med svårigheter i skolan, och insatser som bygger på samverkan mellan socialtjänst, öppenvård, föräldrar och polis för att tidigt upptäcka narkotikabruk bland unga.

Figuren visar hur stor andel av de svenska kommunerna som genomförde några vanliga lokala förebyggande insatser under 2017. Uppgifterna kommer från den webbaserade undersökningen Länsrapporten som Folkhälsomyndigheten genomför varje år.

Figur 2. Urval av några vanliga lokala förebyggande insatser och andelen kommuner som arbetade med dessa 2017.

Figuren visar hur stor andel av svenska kommuner som arbetade med några vanliga lokala förebyggande insatser under 2017. Uppgifterna kommer från den webbaserade undersökningen Länsrapporten som Folkhälsomyndigheten genomför varje år.

Cannabis är den vanligaste illegala drogen

Den vanligaste illegala drogen i Sverige är cannabis. I Folkhälsomyndighetens senaste nationella folkhälsoenkät Hälsa på lika villkor 2018 uppgav 3,0 procent av befolkningen i åldern 16–84 år att de hade använt cannabis de senaste 12 månaderna. Folkhälsoenkäten visade även att andelen män som använt cannabis var större (4,1 procent) än andelen kvinnor (1,8 procent), och användning av cannabis var vanligare bland yngre än äldre. I åldersgruppen 16–29 år uppgav 8,9 procent att de hade använt cannabis under de senaste 12 månaderna. I Centralförbundet för Alkohol- och narkotikaupplysnings (CAN:s) studie Vanor och konsekvenser, som utfördes 2017, uppgav 3,6 procent av befolkningen 17–84 år att de hade använt cannabis de senaste 12 månaderna. Andelen som använt cannabis har ökat under 2000-talet.

Figur 3. Andelen i befolkningen (16-84 år) som använt cannabis under de senaste 12 månaderna.

Diagrammet visar trenden mellan 2012 till 2018 av andelen i befolkningen (16-84 år) som använt cannabis under de senaste 12 månaderna. Uppgifterna kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät Hälsa på lika villkor.

Cannabis är den vanligaste drogen bland skolelever, enligt CAN:s rapport Skolelevers drogvanor. I CAN:s drogvaneundersökning 2018 uppgav 8 procent av pojkarna och 5 procent av flickorna i årskurs 9 samt 17 procent av pojkarna och 13 procent av flickorna i gymnasiets år 2 att de använt cannabis någon gång. Undersökningen visar att det är fler pojkar än flickor som har använt cannabis.

Figur 4. Andelen skolungdomar som använt cannabis någon gång. Uppgifterna kommer från CAN:s drogvaneundersökning (Skolelevers drogvanor).

Diagrammet visar trenden mellan 2012 till 2018 av andelen skolungdomar som använt cannabis någon gång. Uppgifterna kommer från CAN:s drogvaneundersökning (Skolelevers drogvanor).

Användning av nya psykoaktiva substanser bland skolungdomar visar på fortsatt minskning

Andelen skolelever i årskurs 9 och gymnasiets år 2 som använt någon form av ny psykoaktiv substans (NPS) har minskat sedan 2014. Andelen som 2018 rapporterade att de någon gång använt NPS var 0,8 procent i årskurs 9 och 1 procent i gymnasiets år 2. Den mest använda typen av NPS var syntetiska cannabinoider.

En viss minskning kan även ses i antalet NPS som upptäcks i Sverige. Under 2017 rapporterades 41 substanser som inte tidigare upptäckts i Sverige till EMCDDA:s system för tidig varning, jämfört med 46 stycken 2016. Samtidigt reglerades 41 substanser under 2017: 17 klassificerades som narkotika och 24 som hälsofarlig vara. Detta kan jämföras med 61 reglerade substanser under 2016. Större delen av de substanser som reglerades som narkotika eller hälsofarlig vara under 2017 hörde till substansgruppen opioider. Fentanylanaloger utgjorde majoriteten av antalet reglerade opioider och substansen har också varit prioriterad i regleringsarbetet. Detta efter att fentanylanaloger uppmärksammats i flertalet dödsfall under 2017.

Figur 5. Antal klassificerade substanser under 2017.

Diagrammet visar antalet substanser som klassificerades som narkotika eller hälsofarlig vara under 2017.

För att klassificera en ny substans som hälsofarlig vara krävs att den används eller kan antas användas i syfte att uppnå berusning och att den medför fara för människors liv eller hälsa.

För att klassificera en ny substans som narkotika krävs t.ex. att den har konstaterat beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekt, ett krav som saknas för hälsofarlig vara. Både läkemedel och hälsofarliga varor kan klassificeras som narkotika om kraven anses uppfyllda.

Drogmarknaden har utvecklats till att bestå av både illegala droger och narkotikaklassade läkemedel

Under 2017 ökade antalet beslag av narkotika i Sverige. Cannabis stod för drygt hälften av alla beslag gjorda 2017 (av tull och polis), följt av narkotikaklassade läkemedel och amfetaminpreparat. Generellt har drogmarknaden utvecklats till att bestå av både traditionella illegala droger och narkotikaklassade läkemedel som används utanför läkares ordination. Vanligast bland beslagen av narkotikaklassade läkemedel var substansgruppen bensodiazepiner och den syntetiska opioiden Tramadol.

Under 2017 sågs främst ökade beslag av hasch, kokain och ecstacy (MDMA). Ökade kokainbeslag har rapporterats sedan 2011 och i det kokain som beslagtagits ses även en ökad renhet, det vill säga att kokainet har blivit starkare. De ökade narkotikabeslagen beror till stor del på polisens och tullens prioriteringar och insatser, men kan även förklaras av ökad införsel i landet. Stort fokus på att bland annat kontrollera lastbilar och containrar resulterade i stora narkotikabeslag under 2017. Tullens senaste siffor visar på minskade beslag under 2018.

Sverige är främst en marknad för narkotika som produceras utomlands och smugglas in i landet. De flesta beslag görs i den södra delen av landet på grund av dess närhet till kontinenten och flertalet strategiska transportpunkter som hamnar och broar. Det är även vanligt med smuggling via postförsändelser, vilket är sammankopplat med försäljning av narkotika på internet. Denna typ av smuggling har ökat stadigt under de senaste åren och beslagen gäller främst mindre mängder narkotika.

Inhemsk produktion av cannabis har tidigare setts öka i Sverige över en längre period, och de högsta nivåerna i antal produktionsplatser nåddes 2014. Under 2017 rapporterades 500 fall av inhemsk cannabisproduktion, vilket är en minskning, och merparten av dessa gäller mindre produktion med ett fåtal plantor.

Figur 6. Antal anmälda brott mot narkotikastrafflagen.

Diagrammet visar trenden av antal anmälda brott mot narkotikastrafflagen mellan 2012 till 2017. Uppgifterna kommer från Brottsförebyggande rådet (BRÅ).

Eget bruk och innehav står för majoriteten av alla anmälda narkotikabrott

Narkotikabrotten tillhör de brottskategorier där antalet anmälda brott i hög grad påverkas av polisens och tullens spanings- och ingripandeverksamhet. Runt 100 000 brott mot narkotikastrafflagen rapporterades under 2017, vilket är en ökning med 11 procent jämfört med 2016. Av de narkotikabrott som rapporterades 2017 gällde majoriteten eget bruk och innehav.

Figur 7. Typ av anmälda narkotikabrott 2017.

Figuren visar olika typer av anmälda narkotikabrott 2017. Uppgifterna kommer från Brottsförebyggande rådet (BRÅ).

Narkotikabrott samt våldsbrott vanligaste orsakerna till anstaltsvistelse

Enligt publikationen Kriminalvård och statistik (KOS 2017), är en stor del av Kriminalvårdens klienter dömda för narkotikabrott. Bland dem som var inskrivna på en anstalt den 1 oktober 2017 var våldsbrott det vanligaste huvudbrottet, följt av narkotikabrott. Samtidigt var narkotikabrott det vanligaste huvudbrottet för nyintagna på anstalter under 2017.

Runt hälften av alla intagna hade använt narkotika under de senaste 12 månaderna före anstaltsvistelsen, och många klienter bedömdes ha problem med någon form av missbruk. Narkotikamissbruk var vanligast (31 procent), följt av blandmissbruk (18 procent).

Kriminalvården genomför flera åtgärder för att förhindra och förebygga narkotikabruk

Kriminalvården har en viktig roll inom behandlande och återfallsförebyggande insatser för personer med ett narkotikabruk, eftersom ett stort antal personer som använder narkotika kommer i kontakt med den myndigheten varje år. De erbjuder behandlingsprogram för intagna som har narkotikaproblem, och arbetar med uppsökande verksamhet så att hjälp kan erbjudas redan i häktet. Kriminalvården genomför även flera åtgärder för att förhindra och förebygga narkotikabruk inne på anstalterna, till exempel drogtester, narkotikahundar, visitationer och inpasseringskontroller.

Narkotikarelaterad vård är vanligast i yngre åldersgrupper och de flesta av patienterna är män

Enligt Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse fick drygt 31 000 personer narkotikarelaterad vård på sjukhus eller institution under 2017 (vissa personer kan ha fått både öppen- och slutenvård, men då räknas bara ett vårdtillfälle i denna statistik). Mer än 70 procent var 15–44 år vid start av behandling, och den största åldersgruppen var 15–29-åringar (39 procent). Medelåldern för dem som fick institutionsvård var lägre än för dem som behandlades inom öppen- och slutenvård. Majoriteten av patienterna som fick narkotikarelaterad vård var män.

Figur 8. Andel individer i narkotikarelaterad vård fördelade på ålder 2017.

Figuren visar andelen individer i narkotikarelaterad vård fördelad på ålder 2017.

Figur 9. Andel individer i narkotikarelaterad vård fördelade på kön 2017.

Figuren visar andelen individer i narkotikarelaterad vård fördelade på kön 2017.

Majoriteten av personer i behandling använder mer än en substans

Vanligast var att patienter i narkotikarelaterad vård under 2017 hade använt flera olika droger och att en primärdrog inte kunde identifieras. När en primärdrog angavs gällde det oftast droggruppen opioider, följt av gruppen hypnotika och lugnande medel samt därefter cannabis. Mönstret när det gäller primärdrog skiljde sig dock för dem som fått institutionsvård – där angavs opioder som vanligast följt av stimulantia (vanligast var amfetamin) och därefter hypnotika och lugnande medel.

Antalet patienter som får läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (LARO) ökar

Antalet patienter som registrerats i Socialstyrelsens läkemedelsregister med ett recept på något av de läkemedel som används inom läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (LARO) har ökat sedan 2006. Då hade bland annat begränsningen av antalet deltagare tagits bort. Tillgången till LARO varierar över landet och Socialstyrelsen bedömer att tillgången till LARO är god i drygt hälften av landstingen. LARO-läkemedel kan endast skrivas ut av läkare med specialistkompetens för den typen av behandling. Behandlingen kan i vissa fall fortgå på SiS-institutioner och anstalter, om en person redan får denna behandling eller får den ordinerad av läkare.

År 2017 var 4 468 individer registrerade i Läkemedelsregistret med ett recept på något av de läkemedel som används inom LARO, vilket är en ökning med 8 procent i jämförelse med 2016.

Fler sprututbytesprogram startar upp

Bland personer som injicerar droger är infektionssjukdomar som hepatit C, hiv och hepatit B vanliga. Dessa sjukdomar sprids framför allt genom delning av injektionsverktyg (kanyler, sprutor etc.). Flera landsting erbjuder därför sprututbytesprogram för att minska smittrisken. Genom sådana program kan personer som injicerar droger byta sina använda injektionsverktyg mot nya oanvända verktyg, samt få tillgång till basal hälso- och sjukvård som testning, vaccination och behandling för sjukdomar. Programmen ska även motivera personer som injicerar droger till rehabilitering och ett narkotikafritt liv. Idag finns effektiva mediciner för att behandla hepatit C, och WHO har fastställt målet att eliminera hepatit C i världen till 2030.

År 2017 erbjöd 8 av 21 län i Sverige sprututbyten, och det fanns 13 aktiva sprutbytesprogram. Med regeringens ändring i lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler i mars 2017, togs det kommunala vetot bort och åldern för deltagande i programmen sänktes från 20 till 18 år. Under 2018 har flera landsting startat upp sprututbytesprogram och fler planeras till 2019.

Hepatit C vanligt bland personer som injicerar droger

Personer som injicerar droger är en särskilt riskutsatt grupp. Under 2017 rapporterades totalt 1 664 personer med hepatit C-infektion i Sverige, av vilka 53 procent hade smittats i Sverige. I 69 procent av fallen som smittats i Sverige var smittvägen injektion av droger. Däremot har antalet fall som rapporterats med okänd smittväg ökat under de senaste åren, varför det inte går att utesluta att antalet fall med injektion av droger som rapporterad smittväg kan vara fler.

För hiv och hepatit B fortsätter antalet rapporterade fall att vara låga. Under 2017 rapporterades tio personer med hivinfektion och nio fall av hepatit B som hade smittats i Sverige via injektion av droger.

Den narkotikarelaterade dödligheten är fortsatt hög

Varje år rapporteras antalet narkotikarelaterade dödsfall in till EU:s narkotikabyrå (EMCDDA). EMCDDA använder ett mått som skiljer sig något från det mått som används i den svenska officiella statistiken (läkemedels- och narkotikaförgiftningar), men båda måtten visar samma utveckling. År 2017 ökade antalet narkotikarelaterade dödsfall jämfört med 2016. Totalt inträffade 626 narkotikarelaterade dödsfall under 2017. Av dessa var 464 män och 162 kvinnor.

De flesta dödsfallen var relaterade till opioider

Opioider fortsätter att vara den substans som dominerar, och 2017 förekom opioider i 95 procent av de narkotikarelaterade dödsfallen. Oavsiktliga förgiftningar (överdoser) var den vanligaste orsaken till narkotikarelaterade dödsfall, och det är denna typ av dödsfall som har ökat mest bland både män och kvinnor under de senaste fem åren.

Figur 10. Antal narkotikarelaterade dödsfall över tid fördelat på orsak.

Diagrammet visar antal narkotikarelaterade dödsfall fördelat på orsak mellan 2013 och 2017.

Ungefär tre fjärdedelar av de narkotikarelaterade dödsfallen är män. Skillnaderna mellan män och kvinnor är stora både när det gäller dödsorsaken och åldern vid dödsfallet. Det är betydligt vanligare att män avlider på grund av oavsiktliga överdoser. Suicid bedöms däremot vara en vanligare orsak till narkotikarelaterade dödsfall hos kvinnor.

Figur 11. Andel narkotikarelaterade dödsfall bland män och kvinnor fördelat på orsak 2017.

Diagrammet visar andel narkotikarelaterade dödsfall bland män och kvinnor fördelat på orsak 2017.

Män avlider i högre utsträckning i yngre ålder och kvinnor i högre utsträckning i äldre ålder. Drygt en fjärdedel av dödsfallen bland kvinnor inträffade bland dem som var 60 år eller äldre. Motsvarande siffra bland männen var 6 procent. Drygt 30 procent av männen och 15 procent av kvinnorna var 29 år eller yngre vid tiden för dödsfallet.

Figur 12. Andel narkotikarelaterade dödsfall fördelat på ålder 2017.

Figuren visar andel narkotikarelaterade dödsfall fördelat på ålder 2017.

Åtgärder för att förebygga narkotikarelaterade dödsfall

Under 2018 och 2019 har ett antal åtgärder genomförts som syftar till att förebygga narkotikarelaterade dödsfall. De flesta av dessa åtgärder är resultat av regeringsuppdrag till olika myndigheter. Under våren 2018 presenterades en rapport, i vilken möjligheterna med att införa ett varningssystem för ökat informationsutbyte mellan myndigheter, hälso- och sjukvård samt socialtjänst utreddes. Ett sådant varningssystem bedömdes kunna bidra till att minska dödsfallen, och möjligheterna att införa ett sådant system bedömdes som goda.

Flera föreskriftsändringar har genomförts för att göra naloxonläkemedel mer tillgängligt för personer i riskzonen för överdoser, samt för närstående och personal inom räddningstjänsten. I januari 2019 uppdaterades de nationella riktlinjerna för vård och stöd vid missbruk och beroende med en rekommendation om att hälso- och sjukvården bör erbjuda naloxon och utbildningsinsatser till personer med opioidberoende och risk för överdos. Samtidigt publicerades informationsfoldrar och samtalsstöd om överdosrisker och naloxonanvändning riktat till brukare och personer som möter brukare.

Slutligen är ett kunskapsstöd om läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende under framtagande. Kunskapsstödet syftar till att förbättra tillgängligheten till behandlingen och öka förutsättningarna för en likvärdig vård.

Den svenska narkotikasituationen

Denna publikation sammanfattar Sveriges narkotikasituation. Uppgifterna kommer i huvudsak från den årliga rapportering som Folkhälsomyndigheten gör till EU:s narkotikabyrå, European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, (EMCDDA). Sammanställningen syftar till att ge en översikt över narkotikasituationen i Sverige genom att presentera senast tillgängliga data.

Innehållet i årets översikt baseras på 2017-18 års data och omfattar många områden, som användning av narkotika, narkotikabeslag, narkotikarelaterad vård och narkotikarelaterad dödlighet. Data kommer från flera myndigheter och organisationer: Brottsförebyggande rådet, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, Inspektionen för vård och omsorg, Kriminalvården, Nationellt forensiskt centrum, Polismyndigheten, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Tullverket, Åklagarmyndigheten och Folkhälsomyndigheten.

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Publicerad: 12 mars 2019
  • Uppdaterad: -

Öppna publikationen

Läs publikation

Beställ

Denna publikation finns ej för beställning.

Gå till toppen av sidan