Handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

En vägledning för verksamhetsutövare

Publicerad: 26 april 2019Uppdaterad: -Folkhälsomyndigheten

Om publikationen

Den här publikationen vänder sig till dig som handlar eller har tänkt handla med teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat. Här kan du läsa om alkohollagen (2010:1622), de regler som gäller vid handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, och det ansvar du som verksamhetsutövare har. Publikationen innehåller även kort information om vilken roll Folkhälsomyndigheten har som tillsynsmyndighet för teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. Informationen är framtagen av Folkhälsomyndigheten som ett stöd för verksamhetsutövare.

Informationen i den här publikationen är inte bindande.

Observera att informationen inte är heltäckande. Kontrollera därför alltid mot den tryckta versionen av lag, förordning och föreskrift för fullständig och korrekt information.

Bedriver du handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat?

Du som handlar eller har tänkt handla med teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat omfattas av regler och krav i alkohollagstiftningen. Här kan du läsa om

  • alkohollagen (2010:1622) och de anslutande föreskrifterna
  • reglerna för handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
  • ditt ansvar som verksamhetsutövare.

Du behöver skilja mellan olika sorters varor

Det är i första hand ditt ansvar, som verksamhetsutövare, att bedöma vilken sorts alkoholhaltiga varor du hanterar. Teknisk sprit används huvudsakligen inom ramen för yrkesmässig verksamhet. Det kan t.ex. vara alkohol som används som förbruknings- och insatsråvara inom tillverkningsindustri och alkohol som används för vetenskapliga och medicinska ändamål. Alkoholhaltiga preparat är varor som färdigställts för slutlig användning och de brukar finnas tillgängliga för vanliga konsumenter. Exempel är kosmetika, desinfektionsmedel, spolarvätska, drivmedel och kosttillskott. I den här publikationen finns vägledning om hur du kan särskilja mellan teknisk sprit, alkoholhaltiga preparat och andra alkoholhaltiga varor.

Du behöver vara godkänd av Skatteverket och skicka in vissa uppgifter till Folkhälsomyndigheten

För att få bedriva handel med alkoholvaror måste du som verksamhetsutövare i de flesta fall ha ett godkännande från Skatteverket. Typen av godkännande beror på vilken handel du tänker bedriva: försäljning, inköp, införsel, import, utförsel eller export. Typen av handel hör också ihop med olika krav såsom anmälningsplikt, rapporteringsplikt och skyldighet att anlita kontrollbolag. Här har vi sammanställt information om vilka uppgifter som du ska skicka in till Folkhälsomyndigheten och förklarat vad som menas med de begrepp som förekommer i alkohollagstiftningen.

Alkoholen ska vara denaturerad i de flesta varor

I alkohollagstiftningen finns krav på hur teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat ska vara denaturerade. Denaturering är en metod, som i alkohollagens mening, innebär att ett eller flera ämnen sätts till sprit eller en vara som innehåller sprit. Syftet med att denaturera är att göra spriten eller varan otjänlig för förtäring.

Folkhälsomyndigheten har tillsyn över handeln

Folkhälsomyndigheten har ett tillsynsansvar över handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. Vi utövar operativ tillsyn över verksamhetsutövare som omfattas av lagar och bestämmelser på alkoholområdet gällande försäljning, införsel och import av dessa varor.

Reglering av handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Den svenska alkoholpolitikens mål är att främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. En restriktiv lagstiftning är ett av de främsta och mest grundläggande politiska instrumenten för att minska alkoholrelaterade skador.

Vid sidan om tillverkning av alkoholdrycker används alkohol för varierande ändamål inom exempelvis industri, hälsovård, undervisning och forskning. Alkoholhaltiga varor som inte är alkoholdryck eller läkemedel delas in i teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, under förutsättning att de omfattas av svensk lagstiftning. Teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat används inom många skilda områden och bidrar till en rad samhällsnyttiga effekter, men eftersom dessa varor innehåller alkohol finns en risk att de avleds och används för fel ändamål, t.ex. i berusningssyfte. Detta kan påverka folkhälsan negativt, och därför är det nödvändigt att reglera handeln med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat för att nå alkoholpolitikens övergripande mål.

Alkohollagstiftningen

Handeln med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat regleras huvudsakligen genom alkohollagen (2010:1622) och de föreskrifter som följer av denna, Folkhälsomyndighetens föreskrifter (FoHMFS 2014:4) om teknisk sprit och Folkhälsomyndighetens föreskrifter (FoHMFS 2014:10) om alkoholhaltiga preparat.

Alkohollagen och de anslutande föreskrifterna ska begränsa spridningen av och tillgängligheten till teknisk sprit samt så långt som möjligt förhindra eller begränsa förtäring av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat – utan att hindra den avsedda användningen av sådana varor. Lagen och föreskrifterna reglerar därför rätten till handel med teknisk sprit och innehåller även bestämmelser om denaturering och andra säkerhetskrav. Alkohollagens reglering av rätten till handel med teknisk sprit bygger till stora delar på att verksamhetsutövare är godkända som upplagshavare eller skattebefriade förbrukare enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt. Det är Skatteverket som utfärdar dessa godkännanden. Begränsningar och villkor i fråga om rätten till handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat kan även finnas i annan lagstiftning som exempelvis rör livsmedel, tullbestämmelser, kemikalier, marknadskontroll, produktsäkerhet och jordbruk.

Alkoholhaltiga varor i den svenska alkohollagstiftningen

Typen av alkoholhaltig vara som hanteras avgör vilka bestämmelser som gäller för en verksamhet. Det är därför viktigt att kunna skilja mellan olika typer enligt den svenska alkohollagstiftningen.

Det är i första hand den enskilda verksamhetsutövarens ansvar att bedöma vilken sorts alkoholhaltiga varor som hanteras i den egna verksamheten. Folkhälsomyndigheten kan ge information och råd i frågor som rör alkohollagens bestämmelser, men kan inte lämna några förhandsavgöranden eller godkännanden i enskilda fall.

Följande alkoholhaltiga varor angränsar definitionsmässigt till varandra enligt alkohollagen:

  • Teknisk sprit
  • Alkoholhaltiga preparat
  • Alkoholdrycker
  • Läkemedel

Läkemedel behandlas inte vidare här. Vid frågor om läkemedel hänvisas till Läkemedelsverket.

Som utgångspunkt ska definitionerna i alkohollagen användas för att identifiera och särskilja olika typer av alkoholhaltiga varor.

Teknisk sprit är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat jämförligt ändamål och klassificeras som KN-nr 2207 eller 2208 enligt Kombinerade nomenklaturen (KN) som är EU:s indelning i varugrupper (1 kap. 4 § alkohollagen).

Alkoholhaltigt preparat är en vara som färdigställts för slutlig användning och innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol men som inte är alkoholdryck eller teknisk sprit, och inte heller är ett läkemedel som omfattas av läkemedelslagen (1992:859) (1 kap. 10 § alkohollagen).

Alkoholdryck är en dryck med en alkoholhalt som överstiger 2,25 volymprocent. I alkohollagen delas de in i spritdrycker, vin, öl och andra jästa alkoholdrycker (1 kap. 5 § alkohollagen).

Gränsdragning mellan alkoholhaltiga varor

För att identifiera och skilja mellan teknisk sprit, alkoholhaltiga preparat och andra alkoholhaltiga varor utgår man från flera olika kriterier ibland i kombination med varandra. Exempel på dessa listas nedan. Mer information finns i regeringens proposition (prop. 2009/10:125) och promemorian (Ds. 2009:32) om förslag till ändring i alkohollagen.

Lägsta gränsvärde alkoholhalt. Varor som har lägre alkoholhalt än 2,25 volymprocent räknas enligt alkohollagen inte som alkoholhaltigt preparat eller alkoholdryck. Något motsvarande lägsta gränsvärde för teknisk sprit finns inte.

Högsta gränsvärde alkoholhalt. Varken alkohollagen eller förarbetena anger någon högsta alkoholhalt för att skilja alkoholhaltiga preparat från teknisk sprit. I förarbetena står dock att teknisk sprit ofta håller omkring 95–99 volymprocent etanol (s. 68, prop. 2009/10:125).

KN-nummer. EU:s kombinerade nomenklatur innehåller åttasiffriga varukoder för att dela in varor i olika grupper, och de används i den EU-gemensamma tulltaxan. Det är dock endast de fyra första siffrorna i två specifika varukoder som har betydelse för alkohollagens definitioner av alkoholhaltiga varor, nämligen KN-nr 2207 och 2208. De omfattar alla spritdrycker och annan etanol, oberoende av alkoholhalt och oavsett om alkoholen är denaturerad eller inte. KN-numret räcker inte för att bedöma vilket varuslag en vara tillhör enligt alkohollagen, för exempelvis kan en vara som hör till KN-nummer 2207 och 2208 vara både teknisk sprit och ett alkoholhaltigt preparat. För att kunna klassas som teknisk sprit måste dock varan räknas till något av de nämnda KN-numren. Verksamhetsutövaren är ansvarig för att varorna blir rätt klassificerade. Vid frågor om klassificering av KN-nummer hänvisas till Tullverket.

Avsett ändamål. För att en vara ska räknas som teknisk sprit, så ska den vara avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat jämförligt ändamål. Det finns ingen tydlig beskrivning av de nämnda ändamålen, varken i alkohollagen eller i förarbetena, och de bör anses ha en bred betydelse. Exempel på användningsområden för teknisk sprit är i tillverkningsprocesser, i rengöringssyfte och vid laboratorieexperiment. En samlad bedömning av varans ändamål, och huruvida den ska bearbetas vidare behövs för att bedöma om en vara är teknisk sprit eller ett alkoholhaltigt preparat. Kriteriet om avsett ändamål för teknisk sprit uppfylls troligen om en alkoholhaltig vara används som insatsråvara eller förbrukningsvara, i större mängd, i en yrkesmässig verksamhet. Både alkoholhaltiga essenser och spritdrycker kan exempelvis betecknas som teknisk sprit om de ska användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat sådant ändamål (s. 68 och 69, prop. 2009:10/125). Samma vara kan bedömas olika beroende på vad den ska användas till. En vara med KN-nr 2207 eller 2208 kan alltså räknas som teknisk sprit för en viss kundgrupp, när det gäller avsett ändamål, och för en annan kundgrupp kan den räknas som alkoholhaltigt preparat, om varan är färdigställd för slutlig användning. Varan bör då enligt alkohollagen och förarbetena kunna klassas som antingen teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat, beroende på det avsedda ändamålet och den aktuella kundgruppen.

Färdigställd för slutlig användning. Ett alkoholhaltigt preparat är färdigställt för slutlig användning, vilket innebär att varan är avsedd att användas direkt för ett visst slutligt ändamål. Den ska alltså inte bearbetas eller förädlas vidare (s. 155, prop. 2009/10:125). En samlad bedömning av kriteriet färdigställd för slutlig användning bygger på kundgrupp, mängd tillsatser och exempelvis förpackningens storlek och utformning, vilket också indirekt diskuteras i förarbetena (s. 69, prop. 2009:10/125).

Mängd tillsatser. En ökad mängd tillsatser i en vara resulterar i en minskad alkoholhalt. Det finns ingen uttalad lägsta alkoholhalt för teknisk sprit enligt alkohollagen, men ju fler tillsatser som en alkoholhaltig vara innehåller, desto mindre får varan karaktär av sprit och desto mer karaktär av en annan, tillskapad vara. Detta kan innebära att varan bör klassificeras enligt ett annat KN-nummer eller att den snarare räknas som ett alkoholhaltigt preparat om den är färdigställd för slutlig användning. Detta gäller oavsett om tillsatserna består av denatureringsämnen, färgämnen eller andra ämnen (s. 68, Ds 2009:32).

Yttre betingelser. Förarbetena till alkohollagen tar upp flera definierande kriterier, såsom förpackningens storlek och utseende, etiketter och bruksanvisningar som har betydelse för bedömningen. Förpackningsstorleken är i vissa fall avgörande för om en vara ska räknas som teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat. Som regel bör alkoholhaltiga preparat som säljs färdigförpackade i detaljhandeln ha en måttlig förpackningsstorlek. Vad som är en måttlig förpackningsstorlek får bedömas i varje enskilt fall (s. 69, prop. 2009:10/125).

Kundgrupp. Varorna har olika huvudsakliga kundgrupper:

  • Teknisk sprit som innehåller fullständigt denaturerad alkohol är i princip tillgänglig för konsumenter men inte lika vanligt förekommande i detaljhandeln som alkoholhaltiga preparat.
  • Teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad riktas helt och hållet till yrkesmässig verksamhet. Därför krävs godkännande från Skatteverket för att få handla med sådana varor.
  • Alkoholhaltiga preparat brukar finnas i detaljhandeln och riktar sig till både enskilda konsumenter och yrkesmässig verksamhet

Uteslutningsprincipen. Alkoholhaltiga preparat är, genom att tillämpa uteslutningsprincipen, varor som inte är alkoholdryck, teknisk sprit eller läkemedel som omfattas av läkemedelslagen.

Handel med teknisk sprit

Teknisk sprit används huvudsakligen i yrkesmässig verksamhet, t.ex. som förbruknings- och insatsråvara inom tillverkningsindustri och för vetenskapliga och medicinska ändamål.

För handel med teknisk sprit som är fullständigt denaturerad gäller i stort sett samma villkor som för handel i allmänhet eftersom bestämmelserna i 6 kap. alkohollagen inte är tillämpliga. Dock gäller krav på anmälan, redovisning anteckningar och förvaring för den som säljer, inför eller importerar sådan sprit.

Det krävs ett godkännande som upplagshavare för att få sälja, införa, importera, föra ut och exportera teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad.

Teknisk sprit som ska användas eller säljas inom landet, och som inte är fullständigt denaturerad, ska vara denaturerad på ett sätt som så långt det är möjligt hindrar förtäring, men utan att hindra den avsedda användningen av varorna (6 kap. 3 § alkohollagen).

I många fall finns villkor och skyldigheter för de handlande parterna. De gäller oberoende av om rätten till handel är reglerad eller inte, och oavsett i vilken utsträckning som alkoholen ifråga är denaturerad. Exempel på bestämmelser i alkohollagen är att säljaren ska förvissa sig om att en köpare av teknisk sprit har rätt att köpa in eller sälja sådan vara, och att spriten inte kommer att användas på ett otillåtet sätt. I Folkhälsomyndighetens föreskrifter (FoHMFS 2014:4) om teknisk sprit har bestämmelser om denaturering en särskilt framträdande roll men de innehåller även bestämmelser om anmälan, anteckningar och redovisning, förvaring, anlitande av kontrollbolag, andra säkerhetskrav och handel i övrigt. Mer information finns i avsnitten Anmäla handel med teknisk sprit, Föra anteckningar och redovisa handel med teknisk sprit, Årlig redovisning av tillverkning och import av jordbruksalkohol, Kontrollbolag och Förvaring.

För en del varor finns även annan lagstiftning som innebär begränsningar av och villkor för rätten till handel med teknisk sprit. Exempel på sådana varor är kosmetika och biocider.

Försäljning av teknisk sprit

Det finns inga begränsningar av rätten att sälja fullständigt denaturerad teknisk sprit (6 kap. 1 § alkohollagen).

Det finns däremot begränsningar av rätten att sälja teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad. Säljaren ska ha ett godkännande som upplagshavare från Skatteverket enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt (6 kap. 2 § alkohollagen). Mer om detta finns att läsa på Skatteverkets webbplats. Utöver detta får apotek lämna ut teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad under vissa förutsättningar som finns beskrivna i Läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit (HSLF-FS 2016:34). Exempelvis krävs en rekvisition för att lämna ut teknisk sprit till ett annat apotek, och det krävs ett recept för utlämning till en enskild användare.

Teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad får säljas till:

  • den som har rätt att tillverka alkoholdrycker (godkänd upplagshavare enligt 9 § lag (1994:1564) om alkoholskatt)
  • den som har godkänts som skattebefriad förbrukare för sådan vara enligt 31e § lag (1994:1564) om alkoholskatt.

I följande fall får teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad säljas till aktörer som saknar ett godkännande från Skatteverket:

  • apotek
  • universitet och högskolor för vetenskapligt ändamål
  • sjukhus för medicinskt ändamål.
  • grund- och gymnasieskolor får för sin verksamhet köpa in teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad – högst 15 liter per år.
  • näringsidkare som behöver små mängder teknisk sprit i sin verksamhet får köpa in teknisk sprit som är denaturerad enligt 19 § – högst 5 liter per år.

Med grund- och gymnasieskolor avses även komvuxutbildning på grundläggande och gymnasial nivå, se kap. 20 skollagen (2010:800).

Apotek får förutom till annat apotek lämna ut eller sälja tekniskt sprit endast efter förskrivning eller rekvisition av förskrivare. Det är Läkemedelsverket som meddelar föreskrifter om vem som är behörig att förskriva eller rekvirera teknisk sprit.

Säljaren ska förvissa sig om att köparen har rätt att köpa in eller sälja varan vidare (6 kap. 4 § alkohollagen), genom att kontakta köparen eller Skatteverket. Säljaren ska också förvissa sig om att spriten inte kommer att användas på ett otillåtet sätt. Köparen ska i sin tur kunna visa att denne har rätt att köpa spriten och vilken denaturering som krävs för det avsedda ändamålet.

Inköp av teknisk sprit

Det finns inga begränsningar av rätten att köpa fullständigt denaturerad teknisk sprit (6 kap. 1 § alkohollagen).

När det gäller teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad så framgår det vilka aktörer som får köpa dessa varor under avsnittet Försäljning av teknisk sprit (6 kap. 5 § alkohollagen).

Det är Skatteverket som utfärdar godkännande av upplagshavare och skattebefriade förbrukare. Mer om detta finns att läsa på Skatteverkets webbplats.

Grund- och gymnasieskolor och näringsidkare som vill köpa in teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad har rätt att göra det utan krav på godkännande från Skatteverket. Köpare måste dock föra anteckningar över inköp, förbrukning och lagersaldo, och de kan användas för att visa säljaren att de övre gränserna på 15 respektive 5 liter per år inte överskridits.

Köparen bör vidare vara medveten om att säljaren kan komma att ställa frågor om eventuella godkännanden, denaturering och ändamål för att uppfylla alkohollagens bestämmelser (6 kap. 4 § alkohollagen).

Införsel och import av teknisk sprit

Det finns inga begränsningar av rätten att föra in eller importera fullständigt denaturerad teknisk sprit (6 kap. 1 § andra stycket alkohollagen).

Det finns däremot begränsningar i rätten att föra in eller importera teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad. Den som inför eller importerar måste ha ett godkännande som upplagshavare från Skatteverket enligt 9 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt (6 kap. 2 § alkohollagen). Mer om detta finns att läsa på Skatteverkets webbplats. Teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad och som förs in till Sverige kan omfattas av undantag från bestämmelserna om denaturering (32 § FoHMFS 2014:4). Mer information finns i avsnittet Undantagsbestämmelser.

Utförsel och export av teknisk sprit

Det finns inga begränsningar i rätten att föra ut eller exportera fullständigt denaturerad teknisk sprit (6 kap. 1 § alkohollagen).

Det finns däremot begränsningar i rätten att föra ut eller exportera teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad. Den som för ut eller exporterar måste ha ett godkännande från Skatteverket enligt 9 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt (6 kap. 2 och 5 §§ alkohollagen). Mer om detta finns att läsa på Skatteverkets webbplats.

Anmäla handel med teknisk sprit

Den som i sin verksamhet säljer, för in eller importerar teknisk sprit ska anmäla detta till Folkhälsomyndigheten (2 § FoHMFS2014:4). Detta gäller all teknisk sprit, oavsett denaturering. Anmälan är endast är en registrering om att verksamhetsutövaren avser att bedriva handel med teknisk sprit. Folkhälsomyndigheten utfärdar inga godkännanden om att påbörja handel med teknisk sprit. För att få sälja, föra in eller importera teknisk sprit krävs dock ett godkännande som upplagshavare av Skatteverket.

Anmälan ska innehålla följande uppgifter:

  1. företagets organisationsnummer eller firmatecknarens personnummer om det gäller en enskild firma
  2. företagets namn, adress, postnummer och postadress
  3. kontaktperson med telefonnummer eller e-postadress
  4. typen av sprit, spritens ändamål, uppskattad mängd per år och på vilket sätt spriten har denaturerats, eller om spriten saknar denaturering
  5. det kontrollbolag som valts.

Kravet i punkt 5 gäller för den som säljer teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad. Det gäller även för den som inför eller importerar i större omfattning än 1000 liter i lösvikt vid ett och samma tillfälle (6 § FoHMFS 2014:4).

Den som anmäler behöver vara firmatecknare eller ha fullmakt från firmatecknare.

Anmälan ska skickas till: info@folkhalsomyndigheten.se eller via post till: Folkhälsomyndigheten, 171 82 Solna.

Försändelsen bör märkas med "Anmälan enligt 2 § i FoHMFS 2014:4, företagets namn."

Föra anteckningar och redovisa handel med teknisk sprit

Kvartalsvis redovisning av handel med teknisk sprit

Den som säljer, för in eller importerar teknisk sprit i sin verksamhet ska varje kvartal redovisa vissa uppgifter till Folkhälsomyndigheten (5 § FoHMFS2014:4). Det gäller för all teknisk sprit, oavsett denaturering.

Redovisningen ska innehålla följande uppgifter:

  1. Mängden teknisk sprit som har sålts, förbrukats och förts in respektive importerats under kvartalet.
  2. Lagersaldo vid kvartalets slut.

Redovisningen ska skickas till: info@folkhalsomyndigheten.se eller via post till: Folkhälsomyndigheten, 171 82 Solna senast 30 dagar efter utgånget kvartal.

Försändelsen bör märkas med "Redovisning enligt 5 § FoHMFS 2014:4, företagets namn".

Anteckningar över handel med teknisk sprit

Den som hanterar teknisk sprit i sin verksamhet ska löpande föra anteckningar om detta (5 § FoHMFS2014:4). Anteckningarna ska sparas i minst två år och redovisas om Folkhälsomyndigheten begär det.

Den som säljer teknisk sprit i sin verksamhet ska löpande föra anteckningar om försäljningen (5 § FoHMFS 2014:4). Det gäller all teknisk sprit, oavsett denaturering. Anteckningarna ska för varje enskild leverans innehålla uppgift om:

  1. köparens namn med organisationsnummer
  2. leveransadress
  3. leveransdag
  4. levererad mängd
  5. teknisk kvalitet
  6. användningsområde
  7. denatureringsmedel.

Den som köper teknisk sprit i sin verksamhet ska, om spriten inte är fullständigt denaturerad, anteckna:

  1. mängden teknisk sprit som har köpts in och förbrukats
  2. lagersaldo.

Den som för in eller importerar teknisk sprit i sin verksamhet, oavsett hur eller om spriten är denaturerad, ska löpande anteckna:

  1. mängden teknisk sprit som förts in och/eller importerats och förbrukats
  2. lagersaldo.

Om spriten omfattas av undantag från bestämmelserna om denaturering så ska verksamhetsutövaren kunna tillhandahålla uppgifter om vilka regler som denatureringen uppfyller, se avsnittet Undantagsbestämmelser.

Årlig redovisning av tillverkning och import av jordbruksalkohol

Jordbruksalkohol är alkohol som har tillverkats av jordbruksprodukter. Alla EU:s medlemsstater ska årligen anmäla tillverkad och överförd volym jordsbruksalkohol till kommissionen senast den 1 mars varje år, och anmälan ska gälla närmast föregående kalenderår. Detta framgår av artikel 12b och bilagan III, punkt 11 i Kommissionens genomförandeförordning EU nr 2017/1185 av den 20 april 2017.

Folkhälsomyndigheten har tillsyn och kontroll över de uppgifter som svenska tillverkare och importörer av jordbruksalkohol ska lämna enligt 9 och 16 §§ Förordning (2011:926) om EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter. Den som tillverkar eller importerar etanol av jordbruksprodukter ska därför lämna sin redovisning till Folkhälsomyndigheten senast den 1 februari varje år, för det närmast avslutade kalenderåret.

Redovisningen ska innehålla följande uppgifter:

  1. producerad volym etanol (framställning genom jäsning och destillering ) av jordbruksursprung, uttryckt i hektoliter ren alkohol, fördelad på de jordbruksråvaror som alkoholen har framställts av
  2. volym etanol av jordbruksursprung som har överförts (avsättning) från alkoholproducenter eller importörer för bearbetning eller förpackning, uttryckt i hektoliter ren alkohol och fördelad på följande kategorier: livsmedel och drycker, bränslen, och industriellt/andra.

Redovisningen ska skickas till: info@folkhalsomyndigheten.se eller via post till: Folkhälsomyndigheten, 171 82 Solna.

Försändelsen bör märkas med "Redovisning enligt 9 § SFS 2011:926, företagets namn".

Kontrollbolag

Den som säljer teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad ska anlita ett oberoende kontrollbolag för tredjepartskontroll av verksamheten. Det gäller även för den som vid ett och samma tillfälle inför eller importerar mer än 1 000 liter (i lösvikt) teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad. Som lösvikt räknas alla typer av leveranser där varorna inte hanteras styckvis i förpackad form (6 § FoHMFS 2014:4).

Det är kontrollbolaget som ska rapportera resultaten av dessa kontroller till Folkhälsomyndigheten, i samband med kontrollen. Kontroller ska ske en gång i månaden, eller vid varje tillfälle om det gäller införsel eller import mer sällan än en gång i månaden. Vid kontroll av verksamhetsutövare som enbart för in eller importerar ska endast momenten mottagande och rapportering kontrolleras. Verksamhetsutövaren ska se till att de dokument som kontrollbolaget behöver finns tillgängliga.

Redovisningen från kontrollbolaget ska innehålla uppgifter om kontroll av följande:

  • mottagande (7 §)
  • försäljning (8 §)
  • utlastning (9 §)
  • förvaring (10 §)
  • lagerinventering (11 §)
  • utredning (12 §)
  • anteckningar (13 §)
  • rapportering (14 §)

Redovisningen ska skickas till: info@folkhalsomyndigheten.se eller via post till: Folkhälsomyndigheten, 171 82 Solna.

Försändelsen bör märkas med "Rapport enligt 15 § i FoHMFS 2014:4, företagets namn".

Förvaring av teknisk sprit

Teknisk sprit ska ”stå under betryggande kontroll” och förvaras så att obehöriga inte kan komma åt den (16 § FoHMFS 2014:4). Vad som är betryggande kontroll kan bero på typen av teknisk sprit, mängden, verksamheten etc. Bestämmelserna i föreskrifterna om kontrollbolagens kontroll kan ge vägledning om vilken nivå av kontroll som är rimlig.

Det kan även finnas regler om förvaring av alkoholvaror som är kopplade till skattelagstiftningen. Skatteverket kan ge mer information om dessa regler.

Handel med alkoholhaltiga preparat

Alkoholhaltiga preparat finns som regel tillgängliga för enskilda konsumenter genom detaljhandeln. Exempel på varor är kosmetiska preparat, desinfektionsmedel, rödprodukter, spolarvätskor, drivmedel, essenser, och kosttillskott.

För handel med alkoholhaltiga preparat gäller i stort sett samma villkor som för handel i allmänhet. Däremot finns vissa begränsningar och allmänna krav i 6 kap. alkohollagen (2010:1622) och i Folkhälsomyndighetens föreskrifter (FoHMFS 2014:10) om alkoholhaltiga preparat. Preparaten får exempelvis inte säljas om man tror att köparen ska använda dem i berusningssyfte

Alkoholhaltiga preparat ska vara denaturerade på ett sätt som så långt som möjligt hindrar förtäring, men utan att hindra den avsedda användningen av varorna. Alkoholhaltiga preparat som är avsedda för förtäring denatureras inte av förklarliga skäl. För dessa typer av varor finns dock andra säkerhetskrav, som exempelvis konsumtionsreglerande ingredienser, största förpackningsstorlek och högsta tillåtna alkoholinnehåll. Bestämmelser om denaturering har en särskilt framträdande roll i föreskrifterna om alkoholhaltiga preparat, men de innehåller även bestämmelser om anmälan och redovisning, och handel i övrigt. Mer information finns i avsnitten Anmäla handel med alkoholhaltiga preparat ochFöra anteckningar över handel med alkoholhaltiga preparat.

Det finns även annan lagstiftning som kan innebära begränsningar och villkor i fråga om rätten till handel med alkoholhaltiga preparat, exempelvis för kosmetika och biocider. Alkoholhaltiga preparat som definieras som livsmedel faller även in under livsmedelslagstiftningen, t.ex. ”fikon i cognac”, choklad med likörfyllning och aromer (s. 132 prop. 2009/10:125).

Försäljning av alkoholhaltiga preparat

Alkoholhaltiga preparat får säljas inom landet under de villkor som gäller för handel i allmänhet, fast med de begränsningar som följer av alkohollagen eller annan lagstiftning (6 kap. 6 § alkohollagen).

Sådana preparat får inte säljas eller lämnas ut om det finns särskild anledning att anta att varan är avsedd att användas i berusningssyfte (6 kap. 7 § alkohollagen). Den som säljer eller lämnar ut preparatet ska ta ställning till detta.

Preparat som inte är avsedda för förtäring, och som ska användas eller säljas inom landet, ska vara denaturerade på ett sätt som så långt som möjligt hindrar att de förtärs (6 kap. 9 § alkohollagen). De får heller inte utformas så att de kan förväxlas med alkoholdryck eller så att det uppmuntrar till förtäring, till exempel genom smak- eller färgsättning eller genom förpackningen (6 kap. 8 § alkohollagen). Det är den som säljer i första led som är ansvarig för att dessa krav efterlevs. Försäljning i första led avser försäljning av preparat som importerats, införts eller tillverkats och som säljs vidare på den svenska marknaden, till en underleverantör eller konsument.

Alkoholhaltiga preparat omfattas av föreskrifternas bestämmelser om denaturering och andra säkerhetskrav (5–15 §§ FoHMFS 2014:10), men bestämmelserna gäller inte för ett preparat som lagligen tillverkas eller säljs i en annan medlemsstat inom EU, i Turkiet eller i något annat land som undertecknat EES-avtalet (16 § FoHMFS 2014:10). Folkhälsomyndigheten kan dock besluta att bestämmelserna om denaturering i föreskrifterna ska tillämpas även på dessa varor, om myndigheten kan visa att ett preparat inte uppnår en säkerhetsnivå som är likvärdig med den som garanteras genom föreskrifterna.

Kontraktstillverkning av alkoholhaltigt preparat

Vid kontraktstillverkning av alkoholhaltigt preparat kan en eller flera av de inblandade näringsidkarna vara säljare i första led, främst beroende på hur avtalet mellan verksamhetsutövarna är utformat.

  • En kontraktstillverkare är säljare i första led om den tillverkar och säljer ett alkoholhaltigt preparat vidare till ett anlitat företag.
  • Det anlitande företaget är också säljare i första led om det sätter sitt namn, varumärke eller annat kännetecken på det tillverkade preparatet, eller på annat sätt framstår som tillverkaren.
  • En kontraktstillverkare som endast säljer en tjänst till ett anlitande företag är inte säljare i första led.

Med kontraktstillverkning avses i detta sammanhang olika former av så kallad private label- och legotillverkning.

Införsel och import av alkoholhaltiga preparat

Alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda för förtäring, och som ska användas eller säljas inom landet, ska vara denaturerade på ett sätt som så långt som möjligt hindrar att de förtärs (6 kap. 9 § alkohollagen). De får heller inte utformas så att de kan förväxlas med alkoholdryck eller uppmuntrar till förtäring, till exempel genom smak- eller färgsättning eller genom förpackningen (6 kap. 8 § alkohollagen).

Alkoholhaltiga preparat omfattas av föreskrifternas bestämmelser om denaturering och andra säkerhetskrav (5–15 §§ FoHMFS 2014:10). Sådana alkoholhaltiga preparat som förs in till Sverige kan dock omfattas av undantag från bestämmelserna om denaturering och handel i övrigt (16 §§ FoHMFS 2014:10). Mer information om detta finns under avsnittet Undantagsbestämmelser.

Inköp, utförsel och export av alkoholhaltiga preparat

Den som köper, för ut eller exporterar alkoholhaltiga preparat omfattas inte av några bestämmelser i varken alkohollagen eller anslutande föreskrifter, oavsett om eller hur alkoholen är denaturerad. Det kan dock finnas annan lagstiftning att beakta inom till exempel tull- och skatteområdet.

Anmäla handel med alkoholhaltiga preparat

Den som säljer i första led, inför eller importerar alkoholhaltiga preparat i sin verksamhet ska anmäla detta till Folkhälsomyndigheten (2 § FoHMFS 2014:10). Det gäller oavsett om och hur alkoholen i varan är denaturerad. Det är i första hand den enskilda verksamhetsutövaren som ska avgöra om denne omfattas av anmälningskravet. Anmälan är endast är en registrering om att verksamhetsutövaren avser att bedriva handel med alkoholhaltiga preparat. Folkhälsomyndigheten utfärdar inga godkännanden om att påbörja handel med alkoholhaltiga preparat. En anmälan kan omfatta flera typer av alkoholhaltiga preparat.

Anmälan ska innehålla följande uppgifter:

  1. organisationsnummer eller firmatecknarens personnummer om det gäller en enskild firma
  2. företagets namn, adress, postnummer och postadress
  3. kontaktperson med telefonnummer eller e-postadress
  4. typ av preparat, preparatets ändamål och uppgift om på vilket sätt etanolen i preparatet denaturerats.

Anmälan ska skickas till: info@folkhalsomyndigheten.se eller via post till: Folkhälsomyndigheten, 171 82 Solna.

Försändelsen bör märkas med "Anmälan enligt 2 § i FoHMFS 2014:10, företagets namn".

Ändringar av ett alkoholhaltigt preparat

Om ett alkoholhaltigt preparat får förändrad sammansättning, eller ett annat avsett användningsområde, räknas varan som ett nytt alkoholhaltigt preparat och ska anmälas. Detsamma gäller om ett preparat i något distributionsled förses med en annan verksamhetsutövares namn, varumärke, eller annat kännetecken som gör att det framstår som om varan har en annan tillverkare. Man behöver inte anmäla en ändring av ett alkoholhaltigt preparats handels- eller trivialnamn.

Ägarbyte

Vid ägarbyte ska den verksamhetsutövare som övertar ett försäljningssortiment av varor anmäla sitt nya varusortiment, i egenskap av säljare i första led.

Redovisa handel med alkoholhaltiga preparat

Om Folkhälsomyndigheten begär det ska verksamhetsutövare som säljer i första led, för in eller importerar alkoholhaltiga preparat redovisa införd, importerad och såld mängd (4 § FoHMFS 2014:10).

Om preparaten omfattas av undantag från bestämmelserna om denaturering så ska verksamhetsutövaren kunna tillhandahålla uppgifter om vilka regler som denatureringen uppfyller, se avsnittet Undantagsbestämmelser.

Denatureringsbestämmelser

I alkohollagen innebär denaturering att ett eller flera ämnen sätts till sprit eller en vara som innehåller sprit, för att spriten eller varan ska bli otjänlig för förtäring (1 kap. 12 § alkohollagen). Ur ett folkhälsoperspektiv syftar denaturering till att motverka att teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat konsumeras av misstag, missbrukas eller i övrigt konsumeras som surrogat för alkoholdrycker.

Teknisk sprit som ska användas eller säljas inom landet ska vara denaturerad på ett sätt som så långt möjligt hindrar förtäring, men utan att det hindrar den avsedda användningen av varan. Samma krav på denaturering gäller även för alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda för förtäring.

Enligt alkohollagstiftningen i Sverige och inom EU, kan alkohol ha tre olika grader av denaturering: fullständigt denaturerad alkohol, delvis denaturerad alkohol och odenaturerad alkohol. Graden beror på varutyp och avsett användningsområde.

Här är exempel på några vanligt förekommande tillsatsämnen och deras denaturerande funktion:

  • Ämnen som hindrar förtäring genom att påverka luktsinnet (exempelvis metyletylketon)
  • Ämnen som hindrar förtäring genom att påverka smaksinnet (exempelvis denatoniumbensoat)
  • Ämnen som hindrar förtäring genom att framkalla kräkning (exempelvis aceton och isopropanol)
  • Färgämnen som på ett enkelt sätt gör det möjligt att visuellt identifiera varor (blåa och röda färgpigment är vanligast)
  • Spårämnen som gör det möjligt att identifiera varor som tillverkas, sprids eller används på ett olagligt sätt. Dessa kemiska markörer är mycket svåra att avlägsna från alkohol och kan detekteras i låga halter genom instrumentella analyser (exempelvis isopropylalkohol)

Genom att tillsätta flera ämnen med olika verkan i en och samma vara kan man få en ökad säkerhetsnivå.

Fullständigt denaturerad alkohol

Fullständigt denaturerad alkohol är sådan alkohol som är denaturerad i enlighet med Kommissionens genomförandeförordning EU nr 2017/1112 av den 22 juni 2017 om ändring av förordning EG nr 3199/93 om ömsesidigt erkännande av förfaranden för att fullständigt denaturera alkohol för att erhålla punktskattebefrielse. EU-förordningen innehåller en förteckning över godkända förfaranden för att fullständigt denaturera alkohol. I förteckningen finns bland annat ett denatureringsförfarande som de flesta medlemsstaterna använder, och som innebär att följande ämnen ska tillsättas per hektoliter absolut etanol för att få fullständig denaturering:

  • 1,0 liter isopropylalkohol (CAS-nr: 67-63-0)
  • 1,0 liter metyletylketon (CAS-nr: 78-93-3)
  • 1,0 gram denatoniumbensoat (CAS-nr: 3734-33-6)

Några medlemsstater, däribland Sverige, har anmält en annan metod för fullständig denaturering. Sveriges metod är baserad på samma denatureringsämnen som ovan, men med mer metyletylketon per hektoliter absolut etanol:

  • 1,0 liter isopropylalkohol (CAS-nr: 67-63-0)
  • 2,0 liter metyletylketon (CAS-nr: 78-93-3)
  • 1,0 gram denatoniumbensoat (CAS-nr: 3734-33-6)

Alkohol som tillverkas i Sverige ska innehålla ovanstående denaturering för att betraktas som fullständigt denaturerad. Det är alltså inte tillåtet att använda de andra denatureringsförfaranden som finns i förordningen för varor som tillverkas i Sverige.

Utöver de tillsatser som anges i förordningen får ett färgämne i samtliga fall tillsättas, för att den denaturerade alkoholen ska få en karaktäristisk färg som gör att den omedelbart kan identifieras.

Enligt EU-förordningen (EU nr 2017/1112) ska alkoholvaror befrias från den harmoniserade punktskatten om de distribueras i form av alkohol som blivit fullständigt denaturerad i enlighet med någon medlemsstats krav. Punktskatter, såsom alkoholskatten, är speciella konsumtionsskatter på särskilt utvalda varor och tjänster.

Delvis denaturerad alkohol

Alkohol som inte är fullständigt denaturerad kan innehålla ett eller flera denatureringsämnen, dock inte de ämnen som innebär fullständigt denaturerad alkohol i enlighet med Kommissionens genomförandeförordning EU nr 2017/1112. Alkohol som är delvis denaturerad omfattas av artikel 27.1.b idirektiv 92/82/EEG. Bestämmelsen hänvisar till EU:s medlemsstaters nationella krav på denaturering.

Bestämmelserna om delvis denaturerad alkohol finns i Folkhälsomyndighetens föreskrifter FoHMFS 2014:4 och FoHMFS 2014:10, om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. I föreskrifterna finns anvisningar om hur etanolen ska vara denaturerad beroende på typ av vara och användningsområde. För att kunna koppla en alkoholhaltig vara till en bestämmelse om denaturering eller andra säkerhetskrav måste varan först ha blivit identifierad som antingen teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat.

Denatureringsmetoder för teknisk sprit

Teknisk sprit som ska användas inom Sverige och som inte är fullständigt denaturerad ska vara denaturerad på ett sätt som så långt som det är möjligt hindrar förtäring av spriten, men utan att det hindrar den avsedda användningen (6 kap. 3 § alkohollagen). Därför är föreskrifternas bestämmelser om denaturering kopplade till specifika ändamål. Ändamålet beror på vilken bestämmelse i FoHMFS 2014:4 som går att tillämpa på spritens användningsområde. Någon av följande bestämmelser om denaturering gäller för teknisk sprit som inte innehåller fullständigt denaturerad alkohol:

  • Tillverkning av kosmetiska och hygieniska produkter (18 § FoHMFS 2014:4)
  • Vetenskapliga och medicinska ändamål (19 § FoHMFS 2014:4)
  • Inblandning av etanol i drivmedel (20–22 §§ FoHMFS 2014:4)
  • Underlåtelse av denaturering (23 § FoHMFS 2014:4)

I vissa fall kan det vara fler faktorer än användningsområdet som avgör vilken bestämmelse som ska tillämpas, till exempel alkoholhalt. Ett exempel på det är drivmedel, där etanolen ska vara denaturerad på olika vis beroende på etanolhalten i bränslet.

Odenaturerad alkohol

Odenaturerad alkohol är helt fri från denaturerande tillsatser. Enligt Folkhälsomyndighetens föreskrifter om teknisk sprit får sådan alkohol bara användas i ett fåtal typer av varor och för vissa specificerade avsedda ändamål.

Föreskrifterna anger att denaturering av teknisk sprit får underlåtas, det vill säga inte behövs, för vissa specifika ändamål om denatureringen hindrar den avsedda användningen (23 § FoHMFS 2014:4). Det gäller för följande övergripande ändamål:

  • Produktion av livsmedel (24 § FoHMFS 2014:4)
  • Produktion av läkemedel och medicintekniska produkter (25 § FoHMFS 2014:4)
  • Verksamhet vid laboratorier inklusive provinsamling i fält för vidare analys eller studier (26 § FoHMFS 2014:4)
  • Verksamhet vid polis- och tullmyndigheter (27 § FoHMFS 2014:4)
  • Undervisning på grund- och gymnasieskolor (28 § FoHMFS 2014:4)
  • Rengöring av optik (29 § FoHMFS 2014:4)
  • Metallografisk verksamhet (30 § FoHMFS 2014:4)
  • Konserveringsändamål (31 § FoHMFS 2014:4)

För varje övergripande ändamål innehåller föreskrifterna mer information om vilka specifika ändamål det gäller.

Denatureringsmetoder för alkoholhaltiga preparat

Alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda för förtäring och som ska användas eller säljas inom landet ska vara denaturerade på ett sätt som så långt möjligt hindrar att de förtärs (6 kap. 9 § alkohollagen). Hur etanolen ska vara denaturerad beror på vilken bestämmelse som preparatet omfattas av i FoHMFS 2014:10. Preparatet ska generellt denatureras enligt 6 § i föreskrifterna, om det inte omfattas av bestämmelserna i 7-12 §§. I några av bestämmelserna specificeras kraven på denaturering ytterligare, beroende på preparatets etanolhalt och ändamålet. Exempelvis ska desinfektionsmedel som innehåller 75 viktprocent etanol eller lägre, vara denaturerat enligt 8 § i FoHMFS 2014:10. En i övrigt likvärdig vara som innehåller mer än 75 viktprocent alkohol är formellt sett en annan typ av alkoholhaltigt preparat och ska vara denaturerad enligt 6 § i föreskrifterna.

Detaljreglerande denatureringsbestämmelser finns för följande typer av alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda för förtäring:

  • Huvudgrupp för vilka generella denatureringskrav gäller (6 § FoHMFS 2014:10)
  • Kosmetiska och hygieniska preparat samt luftfräschare (7 § FoHMFS 2014:10)
  • Desinfektionsmedel (8 § FoHMFS 2014:10)
  • Rödprodukter (9 § FoHMFS 2014:10)
  • Köldbärare för jord- och bergvärmeanläggningar (10 § FoHMFS 2014:10)
  • Spolarvätskor (11 § FoHMFS 2014:10)
  • Drivmedel (12 § FoHMFS 2014:10)

Andra konsumtionsreglerande bestämmelser

Alkoholhaltiga preparat som är avsedda för förtäring denatureras inte av förklarliga skäl. För dessa typer av varor finns i stället bestämmelser om exempelvis konsumtionsreglerande ingredienser, högsta tillåtna alkoholhalt och största tillåtna förpackningsstorlek (13–15 §§ FoHMFS 2014:10). Några förtärbara preparat saknar helt reglering i dessa avseenden.

Följande typer av alkoholhaltiga preparat som är avsedda för förtäring är i någon form detaljreglerade genom bestämmelser om andra säkerhetskrav i föreskrifterna:

  • Essenser som ska säljas till konsument (13 § FoHMFS 2014:10)
  • Vinbaserade produkter för matlagning med mera (14 § FoHMFS 2014:10)
  • Kosttillskott och tinkturer som ska säljas till konsument (15 § FoHMFS 2014:10)

Exempel på konsumtionsreglerande ingredienser är salt och capsicumextrakt samt andra ospecificerade ingredienser som kraftigt påverkar lukt, smak och färg, och därmed motverkar att preparaten används i berusningssyfte. Säkerhetskraven är anpassade till den avsedda kundgruppen eller det avsedda ändamålet, alltså om varan ska säljas till antingen industrin eller enskilda konsumenter.

Undantagsbestämmelser

Teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat som förs in till Sverige omfattas av undantag från bestämmelserna om denaturering i Folkhälsomyndighetens föreskrifter (32 § FoHMFS 2014:4, 16 § FoHMFS 2014:10). För att en vara ska omfattas av undantag ska åtminstone ett av följande kriterier vara uppfyllda:

  • Varan tillverkas lagligen i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen eller i Turkiet.
  • Varan säljs lagligen i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen eller i Turkiet.
  • Varan tillverkas lagligen i ett annat land som har undertecknat avtalet om Europeiska samarbetsområdet (det så kallade EES-avtalet).

Den som för in teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat behöver därför kunna tillhandahålla följande information om de varor som förs in:

  1. I vilken medlemsstat tillverkning eller försäljning lagligen sker eller, för länder som undertecknat EES-avtalet, i vilket land som tillverkning sker.
  2. Vilka regler som denatureringen uppfyller, i det land där varan lagligen tillverkas eller säljs (exempelvis föreskrifter eller enskilda beslut om varan).

Informationen ska på begäran lämnas till Folkhälsomyndigheten (9 kap. 13 § alkohollagen). Uppgifterna kan användas för att bedöma om verksamheter som omfattas av alkohollagens bestämmelser bedrivs i enlighet med reglerna.

Alla övriga bestämmelser i föreskrifterna är tillämpliga. Dessutom gäller bestämmelserna om denaturering ändå om Folkhälsomyndigheten kan visa att varan inte uppnår en säkerhetsnivå som är likvärdig med den som garanteras genom föreskrifterna, för sitt ändamål.

Ansöka om dispens från föreskrifternas bestämmelser

Teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat får bara hanteras på det sätt som beskrivs i alkohollagen och de anslutande föreskrifterna. Folkhälsomyndigheten kan dock medge dispens från bestämmelserna i föreskrifterna om vissa kriterier är uppfyllda (33 § FoHMFS 2014:4, 17 § FoHMFS 2014:10). Vid prövning av dispensärenden använder Folkhälsomyndigheten följande övergripande bedömningskriterier:

  • Skydd för liv och hälsa
  • Teknisk genomförbarhet
  • Orimliga kostnader
  • Beaktande av miljömål där så är möjligt

Det första kriteriet är avgörande, för Folkhälsomyndigheten ger som regel inte dispens om det finns en risk för missbruk och fara för liv och hälsa. För att få dispens måste det dessutom vara antingen tekniskt omöjligt att följa bestämmelserna i föreskrifterna, eller förenat med orimliga kostnader. Vad som kan anses vara orimliga kostnader bedöms i det specifika fallet. Andra kriterier kan tillämpas om det bedöms vara nödvändigt. En dispens kan förenas med villkor, och till exempel vara tidsbegränsad.

En ansökan om dispens ska generellt innehålla följande upplysningar:

  • Kontaktuppgifter
    • Företagets namn
    • Gatuadress eller postbox
    • Postnummer
    • Organisationsnummer
    • Kontaktperson
  • Fullmakt från firmatecknare (obligatorisk uppgift om kontaktpersonen inte är firmatecknare)
  • Beskrivning av ärendet
    • Beskrivning av varan eller varorna som ansökan gäller, typ av vara, alkoholhalt, användningsområde och avsedd kundgrupp
    • Tillämpliga bestämmelser
    • Förklaring till varför det inte är möjligt att följa bestämmelserna
    • Eventuella åtgärder (tester, processutveckling etc.) som har vidtagits för att försöka följa bestämmelserna
    • Planerade åtgärder för att verksamheten inom en viss tidsram om möjligt ska kunna bedrivas i enlighet med bestämmelserna
  • Myndighetsbeslut för kännedom
    • Godkännande från Kemikalieinspektionen (obligatoriskt om ansökan gäller varor som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning EU nr 528/2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter)
    • Övriga myndighetsbeslut som kan vara relevanta för ärendet
  • Verksamhetsbeskrivning
    • Beskrivning av företaget (endast uppgifter som bedöms vara relevanta för ärendet och som inte lämnas på annat sätt i ansökan)
    • Hanterad mängd alkoholhaltiga preparat fördelat på inköp, införsel, import, försäljning, tillverkning och förbrukning
    • Hanterad mängd teknisk sprit fördelat på inköp, införsel, import, försäljning, tillverkning och förbrukning
    • Förvaring av teknisk sprit och skyddsåtgärder för att hindra avledning.

Folkhälsomyndigheten kan kräva ytterligare uppgifter.

Ansökan om dispens ska undertecknas av kontaktpersonen och skickas till: info@folkhalsomyndigheten.se eller via post till: Folkhälsomyndigheten, 171 82 Solna.

Märk försändelsen med "Dispens enligt 33 § i FoHMFS 2014:4, företagets namn" alternativt "Dispens enligt 17 § i FoHMFS 2014:10, företagets namn".

Tillsyn

Folkhälsomyndigheten är tillsynsmyndighet enligt alkohollagen (9 kap. 1 § alkohollagen) och har operativ tillsyn över verksamhetsutövare som omfattas av lagar och bestämmelser på alkoholområdet. Myndighetens tillsynsansvar omfattar tillverkning av och partihandel med sprit och alkoholdrycker samt försäljning, införsel och import av teknisk sprit och försäljning i första led, införsel och import av alkoholhaltiga preparat. Operativ tillsyn handlar om en självständig granskning av att tillsynsobjekten uppfyller de krav som finns i alkohollagen och de anslutande föreskrifterna. Tillsynsobjekten är främst företagare som bedriver handel, men även intressenter inom offentlig verksamhet, till exempel universitet och kommuner.

Andra myndigheters tillsynsuppdrag

Det finns även andra centrala, regionala och lokala myndigheter som har tillsyn enligt de lagar som omfattas av Folkhälsomyndighetens ansvarsområde, och en del har tillsyn över de varor som omfattas av Folkhälsomyndighetens tillsynsansvar enligt andra regelverk. I de ärenden det finns behov har Folkhälsomyndigheten en dialog med andra tillsynsmyndigheter såsom Skatteverket, Tullverket, Polismyndigheten, Läkemedelsverket och Livsmedelsverket.

Författningar

Verksamhetsutövare som hanterar teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat kan omfattas av flera olika bestämmelser med koppling till alkoholområdet. Här finns en lista över författningar som är relevanta för sakområdet teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, med några viktiga bestämmelser som omfattas av dessa.

Lagar och förordningar

Alkohollagen (2010:1622)

  • Rätt att bedriva handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (6 kap. 1, 2, 5, 6 och 7 §§)
  • Denaturering av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (6 kap. 3 och 9 §§)
  • Undersökningsplikt för säljare av teknisk sprit (6 kap. 4 §)
  • Smak- och färgsättning av alkoholhaltiga preparat samt utformning av förpackningar för sådana varor (6 kap. 8 §)

Alkoholförordningen (2010:1626)

Lagen (1994:1564) om alkoholskatt

  • Godkännande av upplagshavare (9 §)
  • Godkännande av skattebefriad förbrukare (31e §)

Förordningen (2011:926) om EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter

  • Redovisning av tillverkad och överförd volym etylalkohol (9.2, 10 §§)

Föreskrifter

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om teknisk sprit (FoHMFS 2014:4)

  • Rätt till handel med teknisk sprit utan godkännande från Skatteverket (1 §)
  • Anmälan (2 §)
  • Anteckningar och redovisning (5 §)
  • Anlitande av kontrollbolag (6 §) och tillhörande moment (7-15 §§)
  • Förvaring (16 §)
  • Denaturering (17-31 §§)
  • Undantag baserade på principen om ömsesidigt erkännande (32 §)
  • Dispens (33 §)

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om alkoholhaltiga preparat (FoHMFS 2014:10)

  • Anmälan (2 §)
  • Anteckningar och redovisning (4 §)
  • Denaturering (5–12 §§)
  • Konsumtionsreglerande ingredienser (14 och 15 §§)
  • Högsta tillåtna alkoholhalt eller alkoholinnehåll (13–15 §§)
  • Största tillåtna förpackningsstorlek (14 och 15 §§)
  • Undantag baserade på principen om ömsesidigt erkännande (16 §)
  • Dispens (17 §)

Bestämmelser om konsumtionsreglerande ingredienser, högsta tillåtna alkoholhalt eller alkoholinnehåll och största tillåtna förpackningsstorlek gäller endast förtärbara alkoholhaltiga preparat. I den löpande texten kallas dessa bestämmelser för andra säkerhetskrav.

EU-lagstiftning

Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker

Kommissionens förordning EEG nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt erkännande av förfarande för att fullständigt denaturera alkohol för att erhålla punktskattebefrielse

Kommissionens genomförandeförordning EU nr 2017/1185 av den 20 april 2017 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordningar EU nr 1307/2013 och EU nr 1308/2013 vad gäller anmälan till kommissionen av uppgifter och handlingar och om ändring och upphävande av vissa kommissionsförordningar

Kommissionens genomförandeförordning EU nr 2017/1112 av den 22 juni 2017 om ändring av förordning EG nr 3199/93 om ömsesidigt erkännande av förfaranden för att fullständigt denaturera alkohol för att erhålla punktskattebefrielse.

Kommissionens förordning EG nr 2336/2003 av den 30 december om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning EG nr 670/2003 om inrättande av åtgärder för marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter

Ordförklaringar

Alkohol
Synonymt med etanol och etylalkohol (CAS-nr 64-17-15) i alkohollagens mening.

Alkoholhalt
Innehållet av alkohol uttryckt i volymprocent.

Alkoholhaltigt preparat
En vara som färdigställts för slutlig användning och innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol, men som inte är alkoholdryck eller teknisk sprit och inte heller är ett läkemedel som omfattas av läkemedelslagen (1992:859).

Alkoholinnehåll
En absolut mängd alkohol, uttryckt som antal gram alkohol per förpackning.

Avledning
En vara brukas av en annan konsumentgrupp och för ett annat ändamål än vad den ursprungligen var avsedd för.

Denaturering
Ett eller flera ämnen sätts till sprit eller en vara som innehåller sprit, för att göra spriten eller varan otjänlig för förtäring.

Etanol
Synonymt med etylalkohol och alkohol i alkohollagens mening.

Etylalkohol
Synonymt med etanol (CAS-nr 64-17-15).

Fullständig denaturering
Denaturering av alkohol på det sätt som beskrivs i kommissionens förordning (EEG) nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt erkännande av förfaranden för att fullständigt denaturera alkohol för att erhålla punktskattebefrielse.

Försäljning
Försäljning av en vara på den svenska marknaden.

Försäljning i första led
Försäljning av en vara som importerats, införts eller tillverkats och som säljs vidare på den svenska marknaden, till underleverantör eller konsument.

Import
En vara förs in till Sverige från tredje land, det vill säga ett land som inte ingår i EU.

Införsel
En vara förs in till Sverige från en annan medlemsstat inom EU.

Inköp
En vara köps in på den svenska marknaden.

Rödprodukter
Samlingsnamn för varor innehållande alkohol där man tillsatt rött färgämne, exempelvis lösningsmedel, frostskydd och spisbränsle.

Skattebefriad förbrukare
En fysisk eller juridisk person som har fått ett godkännande från Skatteverket att ta emot alkohol utan alkoholskatt från en svensk upplagshavare, för att använda till ett skattebefriat ändamål.

Sprit
En vätska som framställts genom destillering eller annan kemisk process och som innehåller alkohol.

Teknisk sprit
Sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat jämförligt ändamål och som klassificeras som KN-nummer 2207 eller 2208 enligt lydelse av den kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87.

Tillverkare
Den som yrkesmässigt tillverkar varor som avses i alkohollagen.

Underlåtelse av denaturering
Sprit utan denaturering får användas i vissa fall, om denatureringen hindrar den avsedda användningen.

Upplagshavare
En fysisk eller juridisk person som har fått ett särskilt godkännande från Skatteverket att i sin näringsverksamhet tillverka, bearbeta, förvara, ta emot och sända iväg punktskattepliktiga varor under uppskov av punktskatten, dvs. utan att skatten förfaller till betalning.

Handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Den här publikationen vänder sig till dig som handlar eller har tänkt handla med teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat. Här kan du läsa om alkohollagstiftningen, de regler som gäller vid handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, och det ansvar du som verksamhetsutövare har. I publikationen finns vägledning om hur du avgör vad som är teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat och i vilka fall du behöver ha ett godkännande från Skatteverket för att få påbörja handeln. Vi har sammanställt information om vad du ska anmäla och redovisa till Folkhälsomyndigheten och förklarat de begrepp som förekommer i alkohollagen och de relaterade föreskrifterna. I vägledningen finns information om regler för denaturering av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. Publikationen innehåller även kort information om vilken roll Folkhälsomyndigheten har som tillsynsmyndighet för dessa varor.

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Publicerad: 26 april 2019
  • Uppdaterad: -

Öppna publikationen

Läs publikation

Beställ

Denna publikation finns ej för beställning.

Gå till toppen av sidan