Rapporten ger en överblick över det hiv- och STI-preventiva arbetet, som bedrivs i Sverige och som specifikt riktar sig till migranter. Studien genomfördes genom att enkäter skickades till aktörer i landstingen och civila samhället såväl på nationell som lokal nivå. Kartläggningen ska öka kunskapen om hiv- och STI-preventionen i Sverige samt vilka grupper som nås för att utgöra ett stöd för framtida strategiskt utvecklings- och förbättringsarbete.

Bläddra och läs i publikationen längre ned

Sammanfattning

Den här rapporten beskriver Folkhälsomyndighetens kartläggning av det hiv och STI preventiva arbetet riktat till migranter. Kartläggningen har genomförts med hjälp av enkäter till kontaktpersoner i de landsting, storstadskommuner, kunskapsnätverk och ideella organisationer som åren 2009–2013 fick bidrag från Smittskyddsinstitutet för att genomföra hiv- och STI-prevention. Enkäten skickades också till ett antal organisationer som av olika anledningar möter migranter i sitt arbete.

Det huvudsakliga målet med kartläggningen är att få en ökad kunskap om existerande preventiva insatser, identifiera icke-tillgodosedda behov samt utveckla och förbättra arbetet.

Jämfört med övriga EU-länder har Sverige en hög andel migranter bland dem som nydiagnostiserats eller lever med hiv. Många bär på hiv redan när de kommer till Sverige men gruppen migranter är överrepresenterade också bland dem som infekteras med hiv i Sverige.

Såväl landsting som kunskapsnätverk har ett förebyggande arbete mot målgruppen, indirekt eller direkt. Man utbildar i hög grad de personer som möter migranter, t.ex. personal och tolkar som arbetar med hälsoundersökningar. Man ger också information till ensamkommande flyktingbarn, på SFI-undervisning1 och liknande. Ideella organisationer arbetar mer direkt med information och utbildning till målgruppen samt med socialt stöd. Informationen som organisationer tillhandahåller finns ofta tillgänglig på den egna webbplatsen och många tar fram informationsmaterial på olika språk.

Kartläggningen visar att hiv- och STI-preventionen till migranter i Sverige inte är systematisk. Dessutom saknas en kontinuitet både inom och mellan landstingen. Analysen av enkätsvaren visar att hiv- och STI-preventionen riktad till migranter i Sverige ofta är fragmentarisk och kortsiktig. Detta beror troligen på att aktiviteterna framför allt finansieras av statsanslaget 2:5 med årliga eller treåriga ansökningar som saknar långsiktighet genom stöd av landstingen. Men kartläggningen visar också att de ideella organisationernas och landstingens insatser kompletterar varandra.

Utöver hälsoundersökningarna förefaller övriga preventionsinsatser, som rapporteras, inte svara mot hiv-epidemiologin. Aktörerna möter i stor utsträckning inte specifikt de grupper som är mest berörda av hiv i Sverige eller de som löper störst risk att få eller överföra hiv.

Bläddra och läs

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Utgivningsdatum: 2014-10-03
  • Antal sidor: 72
  • Artikelnummer: 2014-10-14