Lägesrapport till regeringen om de nationella vaccinationsprogrammen 2019

Publicerad: 4 september 2019Uppdaterad: -Folkhälsomyndigheten

Sammanfattning

Vaccinationsprogrammet för barn

I dagsläget finns endast ett nationellt vaccinationsprogram: det allmänna vaccinationsprogrammet för barn, som länge omfattat skydd mot tio sjukdomar. Från och med den 1 september 2019 ingår även vaccination mot rotavirus i programmet. Landstingen och skolans huvudmän är skyldiga att erbjuda barn dessa vaccinationer.

Det är låg förekomst av sjukdomarna som omfattas av det allmänna vaccinationsprogrammet för barn, och de biverkningar som rapporterats för vaccinerna är huvudsakligen kända och övergående. Anslutningen till programmet fortsätter att vara hög med 97 procents vaccinationstäckning bland 2-åringarna. Andelen flickor som är vaccinerade mot humant papillomvirus (HPV) har ökat till 84 procent. Den höga vaccinationstäckningen visar att de allra flesta föräldrar i Sverige känner förtroende för vaccinationsprogrammet. Tillgången till vaccin har säkrats genom en ny nationell upphandling, som omfattar såväl ett fysiskt lager som beredskap för bristsituationer samt samordning av volymer, distribution och logistik.

Rekommenderade vaccinationer

Nationella rekommendationer är inte bindande, utan regionerna beslutar själva i vilken utsträckning de ska implementeras. I samtliga regioner erbjuds alla spädbarn vaccination mot hepatit B, och i de flesta erbjuds riskgrupper vaccination mot hepatit B, tuberkulos, influensa och pneumokocker på strukturerade sätt och i enlighet med Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Det är mer ovanligt med liknande strukturerade satsningar för att nå individer som behöver kompletterande vaccinationer mot t.ex. difteri, stelkramp eller mässling. Vaccinationstäckningen för rekommenderade vaccinationer är svår att uppskatta, men nådde 52 procent mot influensa bland personer över 65 år under influensasäsongen 2018‒2019. Under säsongen uppstod brist på influensavaccin på grund av ökad efterfrågan i Sverige och utomlands.

Regionala vaccinationsprogram

Ett tiotal regioner har under de senaste åren erbjudit spädbarn vaccination mot rotavirus inom ramen för regionala vaccinationsprogram, på samma sätt som de började erbjuda vaccination mot hepatit B. År 2018 startade Region Sörmland ett regionalt vaccinationsprogram för barn mot fästingburen hjärninflammation (TBE) och 2019 beslöt Region Blekinge att, i avvaktan på ett beslut om ett nationellt program, även erbjuda pojkar vaccination mot HPV från och med hösten 2020.

Inkomna synpunkter

Aktörer inom vaccinationsområdet har bland annat framfört att de vill se beslut om nationella vaccinationsprogram mot tuberkulos och hepatit B, eftersom sådana program skulle underlätta vaccination av barn som tillhör riskgrupper, bidra till ett jämlikt vaccinationserbjudande över landet och förenkla uppföljningen. De efterfrågar också beslut om huruvida även pojkar ska erbjudas HPV-vaccination. Vidare vill de se utredningar om nationella vaccinationsprogram och rekommendationer för vaccination, bland annat mot vattkoppor och TBE. Liksom tidigare år nämnde flera aktörer behovet av ett vaccinationsregister som omfattar alla vaccinationer och som är tillgängligt både för de som vaccinerar och för den enskilde. Man önskar också att elevhälsan ska få ansvaret för vaccinationer i förskoleklass som nu är obligatorisk. Flera aktörer lyfte att hälso- och sjukvårdspersonal behöver mer kunskap inom vaccinationsområdet och kontinuerlig fortbildning samt att det bör upprättas kompetenskrav för vaccination.

Aktuella frågor

Aktuella frågor inkluderar en global ökning av mässling och, delvis som en följd av det, diskussioner och lagförslag om obligatoriska vaccinationer. Den globala ökningen beror bland annat på bristfälliga vaccinationsprogram, idag och historiskt, men också på att allmänheten i flera länder är tveksam till vaccinationer. Världshälsoorganisationen (WHO) driver flera initiativ för att eliminera olika sjukdomar genom vaccination.

Folkhälsomyndighetens pågående arbete

Folkhälsomyndigheten utreder förutsättningarna för nationella vaccinationsprogram mot vattkoppor och bältros. Framöver kan utredningar om tidpunkten för HPV-vaccination, vaccinationsprogram mot TBE och vaccination av vuxna mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) bli aktuella. Vi arbetar också med ett antal kunskapssammanställningar och rekommendationer inom vaccinationsområdet, som stöd för hälso- och sjukvården. Med finansiering av EU-kommissionen deltar Sverige, genom Folkhälsomyndigheten, som ett av 20 länder i ett Joint Action med syftet att öka samarbetet och insatserna inom vaccinfältet. Det gäller bland annat vaccinationsregister, lager och tillgång, forskning, kampanjer och frågor om tveksamhet och förtroende.

Summary

This annual report summarizes the current state of the national immunization program for children, other recommended vaccinations and vaccination schemes implemented by the regions, as well as relevant legal changes and current issues, opinions from key stake-holders, and ongoing and planned work of the Public Health Agency of Sweden.

Most of the diseases against which vaccinations are given through the national immunization program for children are under effective control, the vaccines used continue to exhibit a good safety profile, and vaccination coverage remained high during 2018. (For more details, see the yearly monitoring report (1).) High coverage reflects a high trust in the program. A recent procurement, including a physical stock, will secure access to vaccines in the coming years (2). In March 2019, the government decided to expand the program with vaccination against rotavirus (3).

Vaccination of infants against hepatitis B is not part of the national immunization program, but is offered by all regions on their own initiative, and partly due to limited supply of pentavalent vaccines. One region offers their inhabitants vaccinations against TBE and others are considering introducing HPV-vaccination also for boys, ahead of implementation in the national immunization programme.

Risk groups are offered vaccinations against hepatitis B, tuberculosis, influenza and invasive pneumococcal disease in structured ways, in accordance with national recommendations (4-7). Supplementary vaccinations of adults against eg. measles and diphtheria are instead dependent on the individual’s own initiative. Influenza vaccine coverage among persons above 65 years reached 52 percent during season 2018‒2019, and a stock-out occurred in the country due to increased demand both domestically and abroad (8).

The stakeholders stated that they are awaiting decisions about national vaccination programmes for risk groups against hepatitis B and tuberculosis, as this would facilitate vaccination of children, contribute to an equitable program throughout the country and improve follow-up. Several other national programs were requested, eg. against varicella and TBE. As in previous years, several stakeholders mentioned the need for an immunization registry that includes all vaccinations, and which is accessible for both health-care staff and individuals. They also mentioned the need to raise the level of knowledge about vaccines among health-care staff, for continuing education and for competency certification.

Current issues include a global increase of measles, which so far has not affected Sweden much, discussions on mandatory vaccinations and vaccine hesitancy.

The Public Health Agency of Sweden is currently investigating national vaccination programs against varicella and shingles. In the future, the age for HPV-vaccination, vaccination against TBE, and vaccination of adults against measles, mumps and rubella may be investigated. The Agency is also preparing knowledge bases and guidance about eg. vaccination against diphtheria and tetanus, invasive pneumococcal disease, and TBE; maternal vaccination against pertussis, and vaccination of healthcare workers. The Agency has also been commissioned to strengthen the protection against communicable disease for children (9), and will therefore develop communication about vaccination and its support of child and school health care personnel.

Funded by the European Commission, the Public Health Agency of Sweden participates together with 19 other countries in the Joint Action on Vaccination, with overall aims to improve collaboration and actions concerning vaccinations in Europe. This includes e.g. Immunization Information Systems, stock and availability, research, campaigns and hesitancy.

The Agency continues its evaluation of measures taken within a project to increase vaccination coverage against measles, mumps and rubella in low-coverage communities, based on the WHO guidance for Tailoring Immunization Programmes (TIP) (10). The Agency is also involved in a Nordic collaboration on non-specific effects of vaccines: NONSEnse.

Om publikationen

Folkhälsomyndigheten ska varje år lämna en lägesrapport till regeringen om arbetet med de nationella vaccinationsprogrammen och om utvecklingen inom vaccinområdet. Detta regleras i smittskyddsförordningen (2004:255). Syftet med rapporten är att ge en överblick över nationella vaccinationsprogram och förändringar på vaccinationsområdet samt att underlätta jämförelser över tid.

Rapporten vänder sig i första hand till regeringen som är uppdragsgivare, men den kan även vara av intresse för andra aktörer som verkar inom vaccinationsområdet. Underlaget till rapporten kommer främst från Folkhälsomyndigheten, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) och Läkemedelsverket. Flera aktörer som arbetar med vaccinationsprogrammen har bidragit med sina perspektiv.

Rapporten har tagits fram av Hélène Englund och andra medarbetare vid enheten för vaccinationsprogram. I den slutliga bearbetningen har enhetschef Adam Roth och avdelningschef Britta Björkholm deltagit.

Folkhälsomyndigheten

Johan Carlson
Generaldirektör

Allmänt vaccinationsprogram för barn

I dagsläget finns endast ett nationellt vaccinationsprogram, det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Inom detta program erbjuds barn och ungdomar vaccinationer mot nio sjukdomar som är smittsamma och allvarliga, och som i vissa fall kan orsaka bestående skador, ge allvarliga sena effekter eller ha dödlig utgång. Programmet omfattar vaccinationer mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, allvarliga infektioner av Haemophilus influenzae typ b (Hib) och pneumokocker samt mässling, påssjuka och röda hund (MPR). Flickor erbjuds även vaccination mot humant papillomvirus (HPV). Programmet regleras närmare genom Folkhälsomyndighetens föreskrifter (HSLF-FS 2016:51) om vaccination av barn (11). Från och med den 1 september 2019 kommer även vaccination mot rotavirus att ingå i programmet, enligt regeringens beslut (3). Detta regleras genom ändringsföreskriften HSLF-FS 2019:17 (12).

Uppföljning av nuvarande program

Folkhälsomyndigheten följer löpande olika aspekter av vaccinationsprogrammet för att säkerställa att de fungerar optimalt och för att få underlag för förbättringar. I det här avsnittet ger vi en överblick över förekomsten av sjukdomarna som vaccinationsprogrammen omfattar, andelen vaccinerade inom programmet, säkerhetsuppföljningen av vacciner och kunskapen om och attityderna till vaccinationsprogrammen.

En fördjupad beskrivning av sjukdomsförekomst, vaccinationstäckning och säkerhetsuppföljning finns i den årsrapport om barnvaccinationsprogrammet som Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket ger ut gemensamt sedan 2013 (1). Den är mer omfattande och riktar sig primärt till hälso- och sjukvården. Nedan presenteras en sammanfattning som är baserad på årsrapporten.

Sjukdomsförekomst

De flesta sjukdomarna som ingår i programmet är under god kontroll. År 2018 rapporterades inga fall av röda hund eller polio och endast enstaka fall av stelkramp, difteri och invasiva infektioner orsakade av Hib. Under de senaste åren har endast ett fåtal fall av röda hund rapporterats per år, och alla gällde personer som smittats i andra länder. Stelkramp är en mycket ovanlig sjukdom i Sverige och drabbar framför allt äldre personer som inte vaccinerats alls eller som fått någon enstaka dos flera decennier före smittotillfället. Luftvägsdifteri fortsätter att vara en mycket ovanlig diagnos, i stället är det huddifteri som är den vanligaste kliniska formen. Difterivaccinet ger nämligen skydd mot allvarlig toxinutlöst sjukdom men inte mot att bli infekterad med difteribakterien. Invasiva Hib-infektioner hos barn är sällsynta och orsakas oftast av stammar som vaccinet inte skyddar mot.

Ett 20-tal fall av påssjuka rapporterades under året, huvudsakligen bland 20- och 30-åringar, varav en del var vaccinerade. Det är inte ovanligt att vaccinerade insjuknar, eftersom immuniteten mot påssjuka avtar med åldern. Det kan också bero på att man inte får lika hög immunitet mot alla typer av viruset som orsakar påssjuka.

Incidensen av invasiv pneumokockinfektion bland barn under 2 år var oförändrat låg; 40 fall rapporterades bland barn under 5 år, varav 19 var yngre än 2 år. De konjugerade pneumokockvaccinerna ger skydd mot antingen tio eller tretton olika serotyper av pneumokocker. Sedan 2011 har endast enstaka fall bland barn under två år varit orsakade av de tio serotyper som ingår i de båda vaccinerna.

Ungefär lika många fall av mässling rapporterades 2018 som föregående år, 43 stycken, varav 17 hörde till utbrottet i Göteborg som startade i december 2017. Trots att 18 personer hade smittats utomlands, ledde det bara till smittspridning inom landet vid tre tillfällen. Omfattningen var dock begränsad till 1‒2 sekundärfall vid respektive tillfälle.

Det totala antalet fall av kikhosta minskade jämfört med 2017 och antalet fall bland spädbarn, 68 stycken, var det lägsta sedan 2013. En påfyllnadsdos mot kikhosta för tonåringar (14–16 år) infördes 2016, och sedan dess har antalet fall minskat i den åldersgruppen.

Flera kliniska studier av HPV-vaccin samt uppföljningsstudier efter införandet av vaccinationsprogram har visat att vaccinerade har en lägre förekomst av infektioner, minskad risk för cellförändringar och förstadier till cancer, och lägre förekomst av HPV-relaterade cancerformer (13). Under 2019 publicerades den största sammanställningen av HPV-studier, som bekräftade vaccinernas goda effekt (14). Stora registerbaserade studier har också visat att risken för att drabbas av autoimmuna och neurologiska sjukdomar inte skiljer sig mellan vaccinerade och ovaccinerade flickor. Resultat från några av dessa studier finns sammanställda på Folkhälsomyndighetens webbsidor om HPV-vaccinuppföljning (15).

Andel vaccinerade inom programmet

Anslutningen till vaccinationsprogrammet fortsätter att vara hög: 97 procent av 2-åringarna var i januari 2018 fullvaccinerade enligt det schema som gäller för dem.

Andelen flickor som är vaccinerade mot HPV har ökat. I slutet av 2018 var 84 procent av alla 12-åriga flickor vaccinerade med minst en dos HPV-vaccin, jämfört med 79 procent året innan. Andelen varierar mellan olika län, vilket åtminstone delvis beror på hur väl registreringen i det nationella vaccinationsregistret fungerar. Den verkliga vaccinationstäckningen förutsätts vara något högre eftersom det finns en viss underrapportering i vaccinationsregistret. Vaccinationsstatistik på regional nivå redovisas på Folkhälsomyndighetens webbplats (16).

Säkerhetsuppföljning

Alla vacciner som används inom de nationella vaccinationsprogrammen har en fortsatt positiv nytta–riskbalans, det vill säga att nyttan överstiger de biverkningar som vaccinerna har. År 2018 registrerades över 1,3 miljoner vaccindoser i vaccinationsregistret, som getts inom det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Totalt rapporterades 406 misstänkta biverkningar för dessa vacciner. Säkerhetsuppföljningen visade att de rapporter som kom in från hälso- och sjukvården främst gällde redan kända och övergående biverkningar, i första hand feber och lokala reaktioner vid injektionsstället.

Kunskap och attityder

Den höga vaccinationstäckningen visar att de allra flesta föräldrar i Sverige låter vaccinera sina barn. Detta beslut påverkas av en mängd faktorer, och under de senaste åren har det kommit fler internationella studier om kopplingarna mellan kunskap, attityder, beteende och tillgång till erbjudandet om vaccination.

Inom ramen för regeringsuppdraget om att förbättra barns skydd mot smittsamma sjukdomar har vi genomfört kvalitativa studier av kunskap, attityder, beteende och kommunikationsbehov när det gäller vaccinationer, bland sjuksköterskor inom barnhälsovård och elevhälsa samt bland föräldrar. Studierna bekräftar bilden av att både föräldrar och sjuksköterskor är övervägande positiva till vaccinationer. Samtidigt visar resultaten att många föräldrar behöver mer kunskap – ett kunskapsbehov som förändras med nya föräldragenerationer och som påverkas av händelser i omvärlden. Sjuksköterskor inom barnhälsovård och elevhälsa som deltagit i studien beskriver att de till allra största delen känner sig trygga med att hantera detta, men att det ibland uppstår situationer där de skulle behöva ett utökat kunskapsstöd. Vi planerar nu en studie med kvantitativ metod, för att ytterligare kartlägga föräldrars behov och utforma en lämplig rutin för löpande uppföljningar.

Upphandling av vaccin

År 2018 avslutades upphandlingen Vaccin enligt det nationella barnvaccinprogrammet 2018, för vacciner till barnhälsovård och elevhälsa. Upphandlingen omfattar också ett fysiskt lager som beredskap för bristsituationer samt samordning av volymer, distribution och logistik hos kommuner, landsting och privata skolaktörer (2). Avtal är tecknade för samtliga anbudsområden, och de börjar gälla den 1 september 2019. Ramavtalen gäller i två år och kan förlängas vid ett eller flera tillfällen. När ramavtalet löpt i fyra år upphör det utan föregående uppsägning.

SKL Kommentus Inköpscentral AB (SKI) valde att direktupphandla HPV-vaccin. De motiverade förfarandet med att det bara fanns ett vaccin som uppfyllde specifikationerna och att upphandlingen därmed inte behövde annonseras. Upphandlingen överklagades dock av ett annat läkemedelsbolag. I slutändan gick förvaltningsrätten på SKI:s linje och avslog företagets ansökan om överprövning (17). Det innebär att flickor från och med hösten 2019 kommer att erbjudas vaccination med Gardasil 9, ett HPV-vaccin som ger skydd mot sju högrisktyper av HPV, och två HPV-typer som orsakar kondylom.

Uppgifter om leverantörernas priser omfattas av sekretess.

Tillgång till vaccin

Folkhälsomyndigheten har en regelbunden kontakt med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och SKI som ansvarar för den nationella upphandlingen av vaccin till vaccinationsprogrammen och bevakar tillgången till vaccin. Sedan den senaste lägesrapporten publicerades (oktober 2018) har det inte varit några särskilda problem med tillgången för det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. I Sverige finns god tillgång till HPV-vaccin, men globalt råder det brist på grund av en begränsad produktionskapacitet (18).

Rekommenderade vaccinationer

Utöver de nationella vaccinationsprogrammen kan Folkhälsomyndigheten rekommendera vaccination av vissa grupper eller individer som löper ökad risk att utsättas för särskilda sjukdomar eller bli allvarligt sjuka om de blir smittade. I dag finns rekommendationer för vaccination mot hepatit B (4), meningokocker (19), rabies (20), tuberkulos (5), influensa (6) och pneumokocker (7). I korthet rekommenderas vaccination mot hepatit B, tuberkulos och rabies till personer som löper ökad risk att utsättas för dessa sjukdomar. Vaccination mot hepatit B rekommenderas dessutom till samtliga spädbarn. Vaccination mot influensa och pneumokocker rekommenderas till personer som bedöms löpa ökad risk för svår sjukdom om de smittas. För pneumokocker innebär det att vissa individer bör erbjudas vaccination utöver vad som erbjuds inom det allmänna programmet för barn. Vaccination mot meningokocker rekommenderas både till dem som löper ökad risk att utsättas för smitta och till dem med ökad risk för svår sjukdom.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar även att alla i befolkningen har ett grundskydd mot difteri och stelkramp och mot mässling, påssjuka och röda hund, samt att vuxna som är grundvaccinerade tar en påfyllnadsdos mot difteri och stelkramp vart 20:e år (21, 22). Vuxna uppmanas att se över behovet av kompletterande vaccination mot mässling inför utlandsresor.

För tidigt födda barn bör erbjudas en extra dos hexavalent vaccin, för att ge dem ett bättre skydd mot kikhosta (23).

Implementering av rekommendationer

Rekommendationer är inte bindande, utan regionerna beslutar själva i vilken utsträckning de erbjuder befolkningen dessa vaccinationer och om eventuella avgifter för patienterna.

I samtliga regioner erbjuds alla spädbarn vaccination mot hepatit B, och i de flesta regioner erbjuds riskgrupper vaccination mot hepatit B, tuberkulos, influensa och pneumokocker på strukturerade sätt och i enlighet med Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Det är mer ovanligt med liknande strukturerade satsningar för att nå individer som behöver kompletterande vaccinationer mot t.ex. difteri, stelkramp eller mässling. Efter utbrottet av mässling i Göteborg vintern 2017‒2018 beslutade regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen att under 2018 erbjuda en kostnadsfri MPR-vaccination till alla vuxna som var födda efter 1960 och bosatta i regionen. Kampanjen förväntades nå omkring 40 000 personer, men endast omkring 8 000 doser gavs inom kampanjen.

Uppföljning av sjukdomar som omfattas av rekommendationer

Sjukdomsförekomst

Nedan presenteras information baserad på Folkhälsomyndighetens och Läkemedelsverkets gemensamma årsrapport om barnvaccinationsprogrammet, Folkhälsomyndighetens epidemiologiska årsrapporter och sammanfattningen av influensasäsongen 2018‒2019 (1, 8, 24).

År 2018 rapporterades 1 139 nya fall av hepatit B i Sverige, varav de flesta personerna var kroniska bärare, det vill säga inte smittade nyligen. Majoriteten av årets nyupptäckta fall hade fått infektionen utomlands och statistiken avspeglar migrationsströmmar från hepatit B-endemiska länder. Det totala antalet fall var något lägre än året innan, nästan hälften av antalet under 2015‒2016, och det lägsta under den senaste tioårsperioden (2009‒2018). Totalt 84 av fallen rapporterades bland barn, varav 2 var smittade i Sverige, av sina mödrar vid födelsen.

År 2018 anmäldes 506 nya fall av tuberkulos (TB) i Sverige, varav 15 procent misstänks ha smittats i Sverige. Antalet fall beror nästan helt på migrationsflödet från länder där TB fortfarande är vanligt. TB-fallen har också minskat sedan 2015, och det beror framför allt på färre asylsökande. De flesta som insjuknar i tuberkulos har kommit till Sverige under de senaste fem åren. Risken att insjukna minskar med tiden. Långt ifrån alla som har tuberkulos är smittsamma och smittsamheten försvinner snabbt när behandling sätts in.

Inget humanfall av rabies har rapporterats i Sverige sedan 2000; denna person hade smittats i Thailand. Dessförinnan rapporterades ett fall 1974, då en person hade smittats i Indien.

Influensasäsongen 2018‒2019 dominerades först av influensa A(H1N1)pdm09 och därefter av A(H3N2) (8). Den första virustypen orsakade influensapandemin 2009, men har sedan dess övergått till att cirkulera som en vanlig säsongsinfluensa. Totalt rapporterades 13 757 laboratoriebekräftade influensafall, vilket var färre än under föregående säsong. Enligt flera övervakningssystem var influensasäsongen 2018–2019 mindre intensiv än föregående säsonger och det var även färre personer som behövde intensivvård. Influensa A(H1N1)pdm09 har inte cirkulerat i större omfattning i Sverige sedan säsongen 2015–2016, och därför drabbades många yngre barn som inte hade träffat på denna virustyp. Det var däremot färre personer i gruppen 65 år och äldre som blev sjuka, och endast en något förhöjd influensarelaterad överdödlighet uppmättes.

År 2018 anmäldes 1 408 fall av invasiv pneumokockinfektion. Medianåldern bland fallen var 69 år. Förekomsten i befolkningen har legat på nästan samma nivå sedan 2012. Sedan vaccination mot pneumokocker infördes i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn ses en minskning av andelen sjukdomsfall som orsakas av de serotyper som ingår i konjugatvaccinerna (PCV10 och PCV13), i alla åldersgrupper. Bland vuxna ökade sjukdomsfallen som orsakas av de serotyper som inte ingår i vaccinerna fram till 2016.

År 2018 rapporterades 56 fall av invasiv meningokockinfektion, varav 5 avled (24). Majoriteten var smittade i Sverige, men den totala förekomsten fortsätter att vara låg och under gränsen för när WHO rekommenderar länder att införa vaccinationsprogram (25).

Vaccinationstäckning

Vaccinationer som endast omfattas av rekommendationer får inte registreras i det nationella vaccinationsregistret. Begränsningen gäller även vaccinationer mot sjukdomar som omfattas av det allmänna vaccinationsprogrammet för barn, när dessa ges till vuxna som kompletterande vaccination. Detta gör det svårt att uppskatta vaccinationstäckningen i befolkningen mot t.ex. mässling, och att uppskatta i vilken utsträckning rekommendationerna når fram. Vaccinationstäckningen i riskgrupper är särskilt svår att beräkna, eftersom gruppernas storlek är svåra att fastställa.

Nästan alla barn födda 2015 har omfattats av regionala vaccinationsprogram mot hepatit B, och nio av tio barn var vaccinerade vid 2 års ålder (1). Det finns inga uppgifter om antalet vuxna som vaccinerats mot hepatit B.

En fjärdedel av barnen födda 2015 var vaccinerade mot tuberkulos (1). Av de barn som hör till en riskgrupp för tuberkulos var 91 procent vaccinerade. Vuxna rekommenderas inte att vaccinera sig mot tuberkulos (5).

Folkhälsomyndigheten samlar in data om vaccination mot influensa från de smittskyddsläkare som har möjlighet att ta fram vaccinationsstatistik löpande och per åldersgrupp. Under säsongen 2018‒2019 medverkade 13 regioner som tillsammans omfattade 80 procent av Sveriges befolkning. Den genomsnittliga vaccinationstäckningen bland personer 65 år och äldre var 52 procent, vilket var högre än de föregående sju säsongerna (8). Täckningsgraden ökade i alla åldersgrupper och var som högst bland personer 85 år och äldre, vilket är positivt eftersom risken för svår sjukdom ökar med åldern. Totalt vaccinerade sig uppskattningsvis fler än 1 miljon personer i åldersgruppen 65 år och äldre under säsongen. Även bland personer under 65 år vaccinerade sig fler än under föregående säsong.

Folkhälsomyndigheten har inte några uppgifter om antalet som är vaccinerade mot pneumokocker (riskgrupper), rabies eller meningokocker.

Säkerhetsuppföljning

Enligt Läkemedelsverket kom det in ett 40-tal biverkningsrapporter från hälso- och sjukvården gällande olika influensavaccin som getts till vuxna, och ett 60-tal om pneumokockvaccin. Det kom inte in några biverkningsrapporter som rörde vaccin mot hepatit B eller tuberkulos och som gällde personer 12 år och uppåt.

Brist på influensavaccin

Hösten 2018 uppstod brist på influensavacciner i Sverige; en ökad efterfrågan gjorde att de upphandlade doserna tidigt gick åt. De övriga vaccindoserna på marknaden hade redan fördelats till andra länder i Europa där efterfrågan också var hög. Den 23 november 2018 gick Folkhälsomyndigheten ut med en rekommendation om att riskgrupper skulle prioriteras för vaccination, och den antogs av samtliga landsting (26). Veckan efter publicerade myndigheten rekommendationer om att prioritera vissa riskgrupper vid behov (27). I januari 2019 levererades ytterligare doser till Sverige men då hade vaccinationsarbetet och intresset för vaccination minskat. Totalt sett blev det en högre vaccinationstäckning mot säsongsinfluensa än de sju tidigare säsongerna.

Regionala vaccinationsprogram

Regionerna kan välja att erbjuda vaccinationer som inte omfattas av nationella vaccinationsprogram eller rekommendationer. Detta var länge fallet för vaccination av spädbarn mot hepatit B, vilket idag omfattas av nationella rekommendationer.

Tio regioner har under olika lång tid erbjudit spädbarn kostnadsfri vaccination mot rotavirus i väntan på ett nationellt vaccinationsprogram.

I juni 2019 beslutade regionfullmäktige i Region Blekinge att även erbjuda pojkar vaccination mot HPV från och med hösten 2020, i väntan på ett nationellt program. I Västra Götalandsregionen lades våren 2019 en motion med en uppmaning till hälso- och sjukvårdsstyrelsen om att införa ett sådant program, men program- och prioriteringsrådet beslöt att invänta nationella ställningstaganden. Region Stockholm tillsatte våren 2019 en utredning för att fastställa vad ett regionalt vaccinationsprogram skulle kosta, och även i Region Kalmar önskar politiker införa ett regionalt program. HPV-vaccination av pojkar finns vidare med i förslag till Regional cancerplan för Södra sjukvårdsregionen 2019–2022.

Vaccination mot TBE erbjuds sedan 2018 till barn i Region Sörmland, utan kostnad. I Region Stockholm beställde hälso- och sjukvårdsnämnden en hälsoekonomisk analys av tre vaccinationsstrategier. Analysen genomfördes av Folkhälsomyndigheten och visade att det med de nuvarande förutsättningarna inte vore kostnadseffektivt att erbjuda allmän vaccination mot TBE med någon av strategierna (28). En forskargrupp som genomfört en liknande analys, men med andra antaganden, kom däremot till motsatt slutsats: att vaccination i Region Stockholm vore kostnadseffektivt (29). Vaccinationsprogram för barn eller hela befolkningen har även utretts i Region Värmland och Västra Götalandsregionen samt föreslagits i Region Uppsala (30).

I Region Jönköpings län planerade man att införa ett vaccinationsprogram för äldre under 2019, som bland annat skulle omfatta kostnadsfria vaccinationer mot influensa, pneumokocker och bältros samt difteri, stelkramp och kikhosta (31). I regionen kallas nämligen alla 70-åringar till hälsosamtal, och vid detta besök skulle även behovet av vaccinationer kunna ses över på ett strukturerat sätt (32). Nämnden för folkhälsa och sjukvårds presidium tillstyrkte den utökade kostnaden, men återremitterade ärendet för komplettering. Läkemedelskommittén i regionen har sedan framhållit att rådet för nya terapier (NT-rådet) rekommenderat att avstå från bältrosvaccinet Zostavax, och Socialstyrelsen ansett att sådana vaccinationer endast bör ske efter en individuell bedömning (33, 34).

Förändringar på vaccinationsområdet

Följande förändringar avser perioden juli 2018juni 2019.

Tillgängliga vaccin och läkemedelsförmåner

År 2018 godkändes två tetravalenta influensavaccin (Fluarix tetra och Flucelvax tetra). Ett antal boostervacciner mot stelkramp, difteri och kikhosta (och polio i ett fall) fick utökad indikation för vaccination av gravida för att skydda det nyfödda barnet mot kikhosta.

TLV beslutade inte om subvention för några vacciner under 2018 eller de fyra första månaderna av 2019.

Reglering

Förskoleklass är nu obligatorisk för barn

Genom en ändring i skollagen (2017:1115) ingår förskoleklass sedan höstterminen 2018 i de klasser som omfattas av skolplikt. En del barn behöver kompletterande vaccinationer, och det behovet kan uppmärksammas i förskoleklass eftersom många skolor erbjuder ett hälsosamtal i samband med skolstarten. Enligt 2 kap. 3 f § smittskyddslagen är elever i förskoleklass dock undantagna från skolhuvudmannens ansvar att erbjuda vaccinationer. Det är i stället landstingen som har det ansvaret, eftersom förskoleklass tidigare inte var obligatorisk. I och med ändringen av skollagen skulle undantaget i smittskyddslagen nu kunna tas bort.

Sjuksköterskors ordinationsrätt regleras i nya föreskrifter

Den 1 november 2018 trädde Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2018:43) om behörighet för sjuksköterskor att förskriva och ordinera läkemedel i kraft. Föreskriften ersätter Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2001:16) om kompetenskrav för sjuksköterskor vid förskrivning av läkemedel. Bestämmelserna om sjuksköterskors behörighet att ordinera läkemedel för vaccination fördes i samband med detta över från den gamla till den nya föreskriften, och dessutom gjordes vissa mindre redaktionella och språkliga ändringar i bestämmelserna.

Socialstyrelsen rekommenderar screening mot SCID

Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården erbjuda screening för svår kombinerad immunbrist (SCID) till nyfödda barn (35). Screeningen kan bidra till att barn med SCID får en tidig diagnos, vilket ökar förutsättningarna för att de ska kunna få behandling med hematopoetisk stamcellstransplantation innan sjukdomen leder till allvarliga infektioner. Screeningen kan även förhindra att barn med SCID ges levande vaccin, till exempel vaccinerna mot tuberkulos och rotavirus. Hos dessa barn kan rotavirusvaccination nämligen medföra en långvarig tarminfektion som kan försena och kraftigt försämra förutsättningarna för en stamcellstransplantation.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn har ändrats

Under 2019 har Folkhälsomyndigheten ändrat föreskrifterna (HSLF-FS 2016:51) om vaccination av barn, eftersom regeringen beslutat att införa vaccination mot rotavirusinfektion i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn (11). I samband med framtagandet av ändringsförfattningen (HSLF-FS 2019:17) justerades även formuleringar och hänvisningar till andra författningar för att öka läsbarheten (12).

EU-kommissionen har antagit rådsrekommendationer om stärkt samarbete

Den 7 december 2018 antog EU-kommissionen rådsrekommendationer om stärkt samarbete mot sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination (36). Förslagen är ambitiösa, och för att genomföra dem behövs utökade insatser nationellt, från Folkhälsomyndigheten och andra aktörer. Rekommendationerna är inte bindande, men inom uppföljningen av dem kommer varje lands status och insatser att granskas.

Sverige har redan uppnått de sex målen i Världshälsoorganisationens (WHO:s) europeiska handlingsplan för vaccin, European Vaccine Action Plan (EVAP) (37). Särskilda satsningar kan däremot behövas för att

  • etablera ett system för livslång tillgång till vaccination, inklusive vaccinationsprogram för vuxna
  • minska antalet som saknar immunitet mot mässling
  • införa flera tillfällen där vaccinationsstatus kontrolleras och vaccinationer erbjuds, särskilt i vuxen ålder
  • öka tillgången till vaccinationer, både generellt och för utsatta grupper
  • stärka olika vårdutbildningar vad gäller kursinnehåll om vacciner, immunologi m.m., och säkra att vårdpersonalen har möjlighet till vidareutbildning inom kunskapsområdet
  • etablera elektroniska informationssystem för vaccinationer
  • stärka vaccinforskning, som även bör omfatta studier av att implementera vaccinationsprogram.

Vaccinationsprogram i Norden och EU

På Island avslutade man våren 2019 en studie om sjukdomsbördan av rotavirus. Studiens resultat kan användas som underlag för beslut om ett eventuellt isländskt vaccinationsprogram. Vaccination mot rotavirus ingår redan i vaccinationsprogrammen i Finland (sedan 2009), Norge (sedan hösten 2014) och ytterligare elva EU-länder (38, 39). I Danmark har man dock beslutat att inte införa vaccinationen eftersom sjukdomen inte bedöms vara tillräckligt allvarlig (39).

Vaccinationsprogram mot HPV för pojkar startade i Norge hösten 2018, i Danmark den 1 juli 2019 och i Storbritannien den 1 september 2019 (40). I Finland skickade Institutet för hälsa och välfärd (THL) en rekommendation om att införa vaccinationen för utvärdering till social- och hälsovårdsministeriet i januari 2019, och den nya regeringen har vaccinationen i sitt program (41, 42). På Island kommer man att utreda frågan inom kort.

Sedan maj 2019 rekommenderas att för tidigt födda barn i Norge får en extra dos hexavalent vaccin, liksom i Sverige.

På Island infördes i maj 2019 kostnadsfri vaccination av gravida kvinnor mot kikhosta (med kombinerat vaccin mot difteri, stelkramp och kikhosta).

Vaccination mot vattkoppor ingår i vaccinationsprogrammet i Finland och ytterligare sex EU-länder, och kommer att införas på Island under 2020 (38).

Vaccinationsprogram för alla barn mot meningokocker, antingen typ B, typ C eller typerna ACWY, finns i 17 EU-länder, men inte i något nordiskt land (38). I Norge rekommenderar man dock att ungdomar vaccineras (43).

I Finland har barn mellan 6 månader och 3 års ålder rekommenderats och erbjudits vaccination mot säsongsinfluensa. Nyligen expanderade man programmet så att det omfattar barn upp till 6 års ålder (44). Liknande program finns även i Lettland, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Storbritannien och Österrike (38).

På Island genomförde man 2018 en förändring av de elektroniska journalsystemen som används inom primärvården, vilket bör förbättra dokumentationen och möjligheten för enskilda kliniker att identifiera de barn som missat vaccinationer. Dessutom infördes ett bonussystem för ersättningen till primärvården, för att uppmuntra att vaccinationer ges i rätt tid.

År 2018 öronmärkte regeringen i Danmark pengar för nya initiativ inom vaccinationsområdet under de kommande fyra åren (45). Målet är att ännu fler barn ska vaccineras vid de rekommenderade tidpunkterna, att nya och mer effektiva vaccin ska användas, och att vaccinationer ska erbjudas till alla som kan ha nytta av det. Bland initiativen kan märkas att hälsovårdspersonal utbildas till att bli vaccinationsambassadörer, föräldrar påminns om aktuella vaccinationer, pojkar erbjuds vaccination mot HPV och vuxna erbjuds vaccination mot MPR. Man kommer också genomföra en stor studie för att undersöka faktorer som är kopplade till valet att inte vaccinera.

Inkomna synpunkter

Inför arbetet med denna lägesrapport fick aktörer inom vaccinationsområdet möjlighet att lyfta frågor som de anser är angelägna. Elva aktörer har bidragit med synpunkter: Distriktssköterskeföreningen, Läkemedelsverket, Riksföreningen för barnsjuksköterskor, Riksföreningen för skolsköterskor, SKL, Smittskyddsläkarföreningen, Socialstyrelsen, Svenska barnläkarföreningen, Svenska skolläkarföreningen, Svensk förening för allmänmedicin och TLV. Här presenteras några av de frågor som lyfts. Övriga synpunkter kommer att vara till nytta i Folkhälsomyndighetens löpande arbete, även om de inte nämns i denna rapport.

Beslut om nationella vaccinationsprogram

Det kommande vaccinationsprogrammet mot rotavirus välkomnas av flera aktörer. Ett vaccinationsprogram mot HPV för pojkar efterfrågas av flera aktörer, bland annat för att främja en likvärdig hälsa och få fler att ta ansvar för sexuell hälsa, oavsett kön. Det framfördes att en del familjer inväntar det nyligen upphandlade niovalenta HPV-vaccinet innan flickorna vaccineras.

Aktörerna framförde att de saknar beslut om vaccinationsprogram, speciellt de särskilda vaccinationsprogrammen mot tuberkulos och hepatit B. Båda dessa vaccinationer för riskgrupper inkluderar barn med familjeursprung i länder med hög förekomst av sjukdomarna, och de medför liknande praktiska svårigheter för hälso- och sjukvården. Barn som tillhör en riskgrupp omfattas visserligen av Folkhälsomyndighetens rekommendationer och erbjuds vaccinationen i de flesta regioner. Flera aktörer upplever dock att det blir krångligt om elevhälsan behöver skicka en remiss för vaccination på vårdcentral och att det begränsar tillgängligheten till erbjudandet om vaccinationen. I vissa kommuner ges därför vaccinationerna inom elevhälsan. Flera påpekade att det finns ojämlikheter när det gäller vaccination mot hepatit B eftersom barn i riskgrupper inte alltid nås av erbjudandet i sitt landsting, och eftersom vaccinationsbedömningen vid hälsoundersökningen i landstinget görs på olika sätt.

TLV lyfte återigen att de behöver vara remissinstans vid ändringar i nationella vaccinationsprogram och att det behöver finnas en rimlig tidsrymd (minst tre månader) från det att regeringen fattar beslut till dess att det träder i kraft. Det behövs för att de i god tid ska kunna ompröva beslut om subventioner.

Utveckling av nationella vaccinationsprogram och rekommendationer

Vaccination mot vattkoppor inom ett nationellt program ses som positivt och utredningen välkomnas, men genomförandet väcker frågor om kostnader och tidsåtgång för den personal som ska utföra vaccinationen.

Förslag om att tidigarelägga vaccinationer mot bl.a. HPV och MPR (andra dosen) lämnades.

Det framfördes också önskemål om nationella rekommendationer för vaccination mot

  • vattkoppor och bältros
  • TBE, för att främja jämlik hälsa
  • mässling till barn som ska resa utomlands före 9 månaders ålder, som stöd för BHV-läkare och sjuksköterskor
  • meningokocker till ungdomar som ska delta i stora evenemang utomlands, t.ex. scoutläger.

Vidare ansåg aktörerna att strategierna för att skydda de allra minsta barnen mot kikhosta behöver utvecklas, samt att kunskapsutvecklingen behöver bevakas och nya strategier omsättas löpande. Dessutom vore det önskvärt med ett vaccin mot kikhosta som ger bättre långtidsskydd och har en lindrig biverkningsprofil.

Svårigheter i genomförandet av vaccinationsprogrammet

Liksom tidigare år nämnde flera aktörer behovet av ett vaccinationsregister som omfattar alla vaccinationer. Önskemålet är en gemensam informationsplattform för alla som vaccinerar, oavsett om det sker i offentlig eller privat regi, och att enskilda personer ska ha tillgång till sina uppgifter. Detta skulle bland annat bidra till mer tillförlitliga uppgifter om vaccinationstäckningen i landet och göra det lättare för enskilda att hålla ordning på sina vaccinationer och påminnas om behov av kompletteringar. En sådan plattform skulle även underlätta den individuella vaccinationsrådgivningen och smittskyddsläkarnas uppgift att följa vaccinationstäckningen lokalt, samtidigt som den skulle kunna vara ett stöd vid mer akuta smittskyddsinsatser såsom en influensapandemi.

Eftersom förskoleklass blev obligatoriskt 2018 undrar elevhälsans aktörer om och när det kommer att bli aktuellt att förändra smittskyddslagen och resursfördelningen så att elevhälsan tar över ansvaret för vaccinationer i förskoleklass. I dagsläget är inte några vaccinationer förlagda till förskoleklass, men vid det hälsobesök som ofta genomförs då går man vanligtvis igenom barnets vaccinationer och ser om det behövs kompletteringar. Det skulle underlätta om dessa vaccinationer då också kunde erbjudas av samma huvudman, i stället för att barnen och föräldrarna ska hänvisas tillbaka till barnavårdscentralen.

Många aktörer beklagar att hepatit B inte omfattas av ett allmänt vaccinationsprogram – för alla barn. Detta leder till otydlighet och frågor från föräldrar vars spädbarn erbjuds vaccinationen inom regionala program. Det innebär också att äldre ovaccinerade barn inte ska erbjudas kompletterande vaccination. Det försvårar också kompletteringsvaccination av barn mot andra sjukdomar, eftersom man vanligen använder kombinationsvaccin – som sjuksköterskor dock inte har rätt att ordinera till barn över ett år.

Nationell samordning och långsiktighet efterfrågades för att undvika och hantera brist på olika vacciner. Nationell upphandling av vacciner efterfrågades, liksom ett nationellt nätverk med representation av både myndigheter, SKL och regioner och tydliga inbördes roller. Nationella avtal och lager säkrar förhoppningsvis tillgången till vaccin inom barnvaccinationsprogrammet framöver, men något motsvarande avtal finns inte för andra vaccin, såsom de mot influensa och tuberkulos. Detta efterfrågades.

Flera aktörer vill se mer effektiva sätt för att inhämta medgivande till vaccination från vårdnadshavare, eftersom dagens procedur upplevs försvåra arbetet och bidra till en lägre vaccinationstäckning. Detta gäller främst vaccinationer i skolåldern eftersom dessa ofta genomförs utan att en vårdnadshavare närvarar. Praxis är i stället att inhämta ett skriftligt medgivande, och om barnet har två vårdnadshavare krävs bådas underskrift. Att inhämta medgivanden på det här sättet innebär ett betydande merarbete för skolsköterskor, och om ett samtycke saknas, eller om föräldrarna är oense, får barnet inte vaccineras. I bästa fall får barnet en möjlighet att själv besluta om vaccinationen innan det fyller 18 år. I takt med att barnet blir äldre och mognar ska man nämligen ta allt större hänsyn till barnets egna synpunkter och önskemål. Annars får den unga vuxna själv planera och bekosta vaccinationen. I båda fallen blir dock vaccinationsskyddet försenat, och det finns en risk för att personen inte blir vaccinerad alls. Detta drabbar särskilt redan utsatta barn, för vilka det kan vara mycket svårt att få skriftliga godkännanden från båda vårdnadshavare, och barn vars föräldrar inte lever tillsammans. Ett förslag som lämnades gällde att samtliga vaccinationer i skolåldern (för nuvarande vaccinationer mot MPR, HPV och difteri, stelkramp och kikhosta) skulle kunna godkännas vid ett tillfälle, t.ex. i samband med skolstart. Ett annat förslag var att införa ”opt-out”, det vill säga ett besked från dem som i stället inte vill att barnet vaccineras.

Slutligen påpekades att det ökande antalet vaccinationstillfällen kräver mer resurser, och att primärvården är tungt belastad.

Attityder, kommunikation och utbildning

Trots en stabil och hög vaccinationsvilja generellt i Sverige upplever flera aktörer att föräldrar har fler frågor om vacciner och vaccinationer, och kan känna rädsla för att vaccinera sitt barn. Det är framför allt vaccinationen mot HPV som genererar oro och frågor. Föreningarna lyfte behovet av att arbeta aktivt med att upprätthålla förtroendet för vaccinationer och se över informationen om både de vacciner som ingår i nationella program och andra vacciner. Hälso- och sjukvårdspersonalen behöver också tid för att kunna möta dessa föräldrar på ett bra sätt.

Det kom in förslag om nationella informationskampanjer om vaccination mot influensa, för att öka täckningsgraden, och om att Folkhälsomyndigheten skulle skicka ut information om den årliga vaccinationsveckan tidigare så att fler verksamheter i landet kan engageras i spridningen av information och budskap.

Flera aktörer lyfte behovet av att hälso- och sjukvårdspersonal får mer kunskap om vaccination samt kontinuerlig fortbildning. Förslag lämnades om att inkludera vaccinologi och immunologi i läroplanerna för grund- och vidareutbildningar inom hälso- och sjukvården och utveckla målgruppsanpassade vidareutbildningar. Man vill också stärka regleringen av kompetenskrav för ordination av vaccinationer, inklusive krav på kontinuerlig fortbildning. En stor anledning är att hastigt skiftande sjukdomsförekomst över världen kräver god och aktuell kunskap för att kunna ge lämpliga råd inför t.ex. resor.

Vidare vill man se en högre kunskapsnivå bland allmänheten, framför allt barn och föräldrar, för att underlätta deras kommande beslut om vaccination. Vaccinationstemat skulle kunna inkluderas i grundskolans läroplan, lyftas i samband med mödravård under graviditet och ingå vid föräldrautbildning.

Hälso- och sjukvårdspersonal uppskattar mycket när det finns en rådgivande funktion, t.ex. inom smittskyddsläkarorganisationen, att konsultera vid särskilt komplicerad vaccinationsplanering. Smittskyddsläkarna i sin tur uppskattar det stöd som Folkhälsomyndigheten kan ge regionerna med information om vaccinationer och bemötande av rykten och falsk information.

Aktuella frågor

I detta avsnitt vill vi presentera några områden som det händer mycket inom just nu eller som medierna har valt att fokusera på under det senaste året.

Mässling

Under 2018 och 2019 har mässling fått mycket uppmärksamhet av medier och internationella organisationer, på grund av en ökande förekomst i världen och flera utbrott. År 2018 rapporterades mer än 80 000 fall av mässling i Europa, jämfört med omkring 25 000 fall året innan och 5 000 fall år 2016 (46, 47). Ökningen fortsatte under 2019; under årets sex första månader rapporterades nästan 90 000 fall (48).

European Centre for Disease Prevention and Control (ECDC) fastslog i sin senaste riskbedömning (publicerad i maj 2019) att det är hög risk för fortsatt spridning av mässling inom EU under den närmaste tiden, så länge det finns betydande immunitetsluckor och vaccinationstäckningen är för låg (49). Bland de största riskfaktorerna nämns att uppskattningsvis 4,5 miljoner människor under 20 års ålder saknar skydd mot mässling (som en följd av låg vaccinationstäckning både genom åren och idag) och att det finns risk för att virus importeras från andra länder.

Obligatoriska vaccinationer

I tio länder inom EU är vaccinationer av barn obligatoriska eller förenade med olika former av sanktionsåtgärder om föräldrarna väljer att avstå; de kan t.ex. få betala böter eller stängas ute från förskolor eller skolor. Dessa länder är Bulgarien, Frankrike, Italien, Kroatien, Lettland, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern (38, 50). I ytterligare två länder (Belgien och Malta) är en del vaccinationer obligatoriska, bland annat mot polio.

Diskussioner om obligatorium och sanktioner har den senaste tiden förts även i andra länder, bland annat i Storbritannien (51), särskilt eftersom mässling blivit vanligare. I juli 2019 lade hälsoministeriet i Tyskland fram ett lagförslag om att göra vaccination mot mässling ett krav för deltagande i förskole- och skolverksamheter (både som elev och personal), för verksamma inom vård och omsorg, samt för boende och arbetare vid andra inrättningar (t.ex. flyktingförläggningar), från den 1 mars 2020 (52).

Även i Sverige lyfts frågan regelbundet, framför allt av politiker på regional och nationell nivå, men eftersom vi har en mycket hög anslutning till det nationella vaccinationsprogrammet finns det inte någon anledning att införa ett obligatorium. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska dessutom vården bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet.

Tveksamhet till och förtroende för vaccination

Tveksamhet till vaccination har lyfts utifrån olika vinklar under den senaste tiden. I oktober 2018 publicerades en rapport om förtroendet för vaccinationer i EU (53) som tagits fram åt EU-kommissionen. Rapporten bygger på en återkommande intervjustudie av The Vaccine Confidence Project vid London School of Hygiene and Tropical Medicine, utökad med frågor om MPR-vaccination. Författarna hävdade bland annat att svenskarna hade det lägsta förtroendet för MPR-vaccinationer inom EU, och studien fick stort medialt genomslag. Detta påstående var dock felaktigt. En granskning visade att intervjufrågorna var felöversatta och därför innehöll begrepp som inte används i Sverige. T.ex. användes den engelska förkortningen MMR istället för MPR. Metodfel i studiens utförande medförde dessutom att de som inte hade förstått frågorna lades samman med dem som svarat att de hade ett lågt förtroende för vaccinationer. När frågorna hade formulerats om och ställts på nytt, visade resultatet på ett högt förtroende för vaccinationer i Sverige.

WHO listade vaccintveksamhet som ett av de tio främsta hoten mot den globala hälsan under 2019 (54). Detta innebar att uppmärksamheten från medier ökade markant under våren, med stort intresse för frågor om tveksamhet och förtroende för vaccinationer i Sverige. Eftersom acceptansen generellt är god i Sverige har Folkhälsomyndigheten försökt nyansera bilden av den svenska situationen, och berätta om de olika saker som enligt forskningen kan göra att människor inte vaccinerar sig – såsom att

  • inte nås av erbjudandet
  • inte hinna i tid
  • vara orolig för möjliga bieffekter av vaccination
  • sakna kunskap om sjukdomen som vaccinationen skyddar mot.

Flera olika initiativ har tagits på både nationell och internationell nivå för att bättre förstå både tveksamhet och acceptans för vaccinationer, och för att kunna möta behov som uppstår. Folkhälsomyndigheten deltar bland annat i ett nordiskt nätverk för förtroende för vaccinationer. Det kallas TAC, har fokus på kommunikation om vaccinationer och samordnas av ECDC. Vi ingår också i Vaccine Safety Network, som har fokus på vaccinsäkerhet och kommunikation och samordnas av WHO.

Under året som gått har även stora medieplattformar såsom Facebook och Youtube på olika sätt engagerat sig i frågan. De har bland annat beslutat att begränsa sökresultat respektive ta bort möjligheten till annonsintäkter för filmer som sprider felaktig information om vaccinationer.

Sjukdomseliminering

Eliminering inom ramen för the Global Vaccine Action Plan

År 2012 satte WHO upp ett antal mål inom the Global Vaccine Action Plan (GVAP), bland annat att utrota polio globalt (till 2018), eliminera neonatal stelkramp globalt (till 2015), eliminera mässling i minst fem av världens sex regioner (till 2020), och eliminera röda hund i minst två regioner (till 2015) (55). Dessa mål har inte uppnåtts. Eftersom tiden för GVAP nu löper ut driver WHO ett stort arbete för en ny global vaccinationsstrategi fram till 2030. Strategin är under konsultation och kommer att föredras för World Health Assembly i maj 2020.

Polio är eliminerat i Sverige sedan 1960-talet och i hela WHO:s Europaregion sedan 2002. Poliovirus förekommer i tre olika typer. Typ 2 upphörde att cirkulera 1999, och 2015 deklarerade WHO att denna virustyp har utrotats i hela världen. Poliovirus typ 3 har inte påvisats sedan 2012. Spridning av poliovirus typ 1 pågår nu bara i två länder: Afghanistan och Pakistan, som tillsammans under 2018 rapporterade 36 fall. Målet är nu att världen ska vara poliofri år 2023.

När GVAP antogs var neonatal stelkramp fortfarande ett problem i 40 länder. I december 2017 var det 16 länder (i Afrika och Asien) som ännu inte lyckats eliminera sjukdomen (56).

År 2017 hade 80 länder verifierats ha eliminerat mässling, däribland Sverige och ytterligare 36 länder i WHO:s Europaregion (56). Samtliga länder i den amerikanska regionen, och regionen som helhet, var då också friförklarade, men sedan dess har de förlorat denna status på grund av ett stort och långdraget utbrott i Venezuela.

Totalt 74 länder hade 2017 lyckats eliminera röda hund (56). I juni det året förklarade WHO:s regionala verifieringskommitté att röda hund formellt har eliminerats från Sverige.

Andra initiativ för att eliminera sjukdomar

WHO har också som mål att eliminera hepatit B och C som ett folkhälsohot till år 2030, det vill säga minska antalet som smittas med 90 procent och dödligheten med 65 procent jämfört med år 2015 (57).

Ett annat mål är att till 2030 förhindra alla dödsfall i rabies som orsakats av hundar, bland annat genom förbättrad tillgång till vaccination efter hundbett (58). WHO får stöd i detta av Gavi the Vaccine Alliance, som kommer att inkludera rabiesvaccin i sin nya investeringsstrategi för perioden 2021-2025 (59, 60).

I maj 2018 manade WHO:s generaldirektör till åtgärder för att eliminera livmoderhalscancer (61). Under 2019 arbetar WHO med att ta fram en global strategi för att eliminera sjukdomen som folkhälsoproblem inom de kommande 100
åren. För att uppnå detta behöver följande mål uppnås till 2030:

  • 90 procent av alla flickor får HPV-vaccin före 15 års ålder
  • 70 procent av alla kvinnor screenas vid 35 och 45 års ålder
  • 90 procent av alla kvinnor som diagnosticeras med förstadier till cancer eller cancer får vård och behandling.

En hög vaccinationstäckning förutsätter en god tillgång till HPV-vaccin, men i dag hämmas utvecklingen av en begränsad produktionskapacitet (18).

WHO håller också på att utarbeta en strategi för att besegra hjärnhinne-inflammation, ett tillstånd som kan orsakas av ett antal olika bakterier, virus, parasiter och svampar (62). Strategin omfattar bland annat utveckling av nya och bättre vacciner och ökad tillgång till vaccination.

Maternell vaccination

Vaccination av gravida kvinnor, så kallad maternell vaccination, ger kvinnorna ett eget skydd mot infektioner och skyddar även barnen: indirekt genom minskad smittrisk eftersom modern har ett skydd, och direkt genom överföring av skyddande antikroppar till barnet.

Gravida kvinnor utgör en riskgrupp för allvarlig influensa, och i Sverige erbjuds de vaccination under andra och tredje delen av graviditeten. Globalt är maternell vaccination mot stelkramp viktigt för att förhindra sjukdom hos barnen under nyföddhetsperioden. I många länder erbjuds kvinnor också vaccination mot kikhosta för att skydda spädbarnen mot allvarliga former av sjukdomen under de första levnadsmånaderna. Folkhälsomyndigheten arbetar just nu med denna fråga utifrån en svensk kontext (se nedan).

I framtiden kan maternell vaccination bli aktuell mot grupp B-streptokocker och respiratoriskt syncytialvirus (RSV); sådana vacciner är under utveckling. Det kommer att behövas baslinjestudier för att uppskatta bördan av sjukdomarna i Sverige, som stöd för beslut om vaccinationsprogram mot dessa sjukdomar.

Det saknas dock en plattform för vaccination av gravida kvinnor i Sverige. Mödrahälsovården (MHV) är väl utvecklad och har en hög anslutningsgrad, men barnmorskor saknar både formell utbildning och ordinationsrätt för att kunna vaccinera. MHV saknar även ett sådant uppdrag. Influensavaccination av gravida sker istället på vårdcentraler, men når i dag inte alla grupper.

Vaccination av vuxna

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att alla har ett grundskydd mot difteri, stelkramp, polio, mässling, påssjuka och röda hund – vaccinationer som ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Det finns däremot inte något nationellt vaccinationsprogram för vuxna, vilket innebär att de som missat sina vaccinationer som barn själva måste kontakta sin vårdcentral eller en vaccinationsmottagning och bekosta vaccinationerna. Utan en heltäckande vaccinationsdokumentation är det också svårt för enskilda personer att överblicka vilka vaccinationer som getts och vilka som saknas. För vissa yrken går företagshälsovården igenom immunitet och vaccinationer, men det finns inte något upparbetat system för att kontrollera och följa upp samtliga vuxnas vaccinationsstatus.

Vattkoppor

Även vattkoppor har varit föremål för flera nyhetsinslag. Sjukdomen är också ett återkommande tema för frågor inom barnhälsovården, särskilt mot bakgrund av den utredning som Folkhälsomyndigheten nu arbetar med (se nedan).

Folkhälsomyndighetens pågående arbete och framtida planering

Utredningar om nationella vaccinationsprogram

Våren 2018 inledde Folkhälsomyndigheten en utredning för att fastställa om vaccination mot vattkoppor för barn och ungdomar kan inkluderas i ett allmänt program, och om vaccination mot bältros för äldre kan inkluderas i ett särskilt program. Sjukdomarna utreds parallellt eftersom vaccination mot vattkoppor kan påverka förekomsten av bältros. Vi planerar att publicera ett kunskapsunderlag på temat under hösten 2019 och därefter eventuellt utarbeta ett förslag till nationellt vaccinationsprogram som beslutsunderlag för regeringen.

Folkhälsomyndighetens referensgrupp för nationella vaccinationsprogram har framfört att åldern för vaccination mot HPV och vaccinationsprogram mot TBE bör utredas, och dessa frågor kommer vi att arbeta vidare med. Dessutom önskar referensgruppen att vi undersöker möjligheterna till vaccinationsprogram för vuxna. Vaccination av vuxna innebär oftast att komplettera de vaccinationer som erbjuds till barn, och vi kommer att utreda på vilket sätt regleringen av nationella vaccinationsprogram kan anpassas för att även inkludera dessa.

Rekommendationer för vaccination

Folkhälsomyndigheten planerar att uppdatera Socialstyrelsens rekommendationer för profylax till vuxna mot difteri och stelkramp från 2009 (21). Vi kommer också att ta fram nationella rekommendationer för vaccination mot TBE, som sedan kan användas som underlag vid utredningen av ett nationellt vaccinationsprogram.

Kunskapssammanställningar

Vi kommer att uppdatera den vägledning om vaccination av barn som publicerades 2017 (63). Vägledningen ger stöd vid vaccination enligt Folkhälsomyndighetens föreskrifter och rekommendationer och innehåller anvisningar om hur vaccinationer läggs upp för de barn och ungdomar som inte har följt vaccinationsprogrammet.

Vi håller även på att ta fram en vägledning om vaccination av hälso- och sjukvårdspersonal, som arbetsgivare och vårdgivare kan utgå ifrån inför beslut om vilka anställda som ska erbjudas vilka vaccinationer.

Folkhälsomyndigheten bidrar till en expertgrupp, samordnad av ECDC, som kommer att ta fram ett kunskapsunderlag om särskilda typer av influensavacciner (högdosvacciner och adjuvanterade vacciner).

Folkhälsomyndigheten utförde en systematisk litteraturöversikt 2015, för att bedöma evidens för olika strategier som används för att förebygga allvarlig kikhosta hos spädbarn (64). Utifrån resultatet bedömde vi att det inte fanns tillräckligt med vetenskapliga underlag om effekt och säkerhet för att kunna rekommendera allmän vaccination av gravida mot kikhosta. Inte heller det rådande epidemiologiska läget motiverade ett sådant beslut. Nu tar vi fram ett kompletterande underlag om maternell vaccination mot kikhosta som inkluderar bedömning av de studier som tillkommit sedan litteraturöversikten utfördes 2015. Underlaget kommer att publiceras under 2019.

Folkhälsomyndigheten uppdaterar för tillfället underlaget om vaccination av äldre och medicinska riskgrupper mot pneumokocker, eftersom det kommit nya vetenskapliga data. Uppdateringen görs tillsammans med kollegor från norska Folkehelseinstituttet och danska Statens Serum Institut, och utgår från en systematisk litteraturöversikt. Målsättningen är att hösten 2019 lämna in ett upp-daterat underlag till regeringen om ett nationellt särskilt vaccinationsprogram. Vi kommer även att uppdatera våra rekommendationer utifrån utredningens resultat.

Regeringsuppdrag inom vaccinationsområdet

Sommaren 2018 fick Folkhälsomyndigheten ett regeringsuppdrag om att förbättra barns skydd mot smittsamma sjukdomar (9). Uppdraget ska slutredovisas till Socialdepartementet senast den 20 januari 2021. Uppdraget innebär att Folkhälsomyndigheten ska ”genomföra åtgärder för att förstärka och utveckla arbetet med information och kommunikation om vaccinationer”.

Inom uppdraget prioriterar vi att stödja barnhälsovårdens och elevhälsans arbete, och vi samarbetar med aktörer såsom Läkemedelsverket och 1177 Vårdguiden för att möta olika målgruppers behov samt identifiera hinder och möjligheter för att bemöta frågor och hantera kriser. Ett delmål är att genom samverkan stärka kommunikationsstrukturen för att kunna förebygga och dämpa fall i vaccinationstäckning, vid händelser som i Danmark 2015 då HPV-vaccinationer sattes i samband med syndromet POTS (posturalt ortostatiskt takykardisyndrom). För att stärka motståndskraften är det viktigt att föräldrar har grundläggande kunskap om de aktuella sjukdomarna och om vaccinationernas betydelse för hälsan. Det behöver också vara lätt att fatta ett beslut om vaccination utifrån kunskap och fakta.

Inför introduktionen av det nationella vaccinationsprogrammet mot rotavirus har Folkhälsomyndigheten ökat kontakten med 1177 Vårdguiden. Vi förstärker också samarbetet med Läkemedelsverket om riskkommunikation, och med regionernas olika aktörer som kan bidra till att sprida viktiga budskap, t.ex. i samband med Vaccinationsveckan i april.

Folkhälsomyndigheten har även ett uppdrag att följa och stödja överenskommelserna om ökad tillgänglighet i barnhälsovården 2018–2020, som ska bidra till en jämlik hälsa i befolkningen (65).

EU-samarbeten runt vaccinationer

EU-kommissionen finansierar sedan 2018 ett treårigt samarbete mellan 20 medlemsländer, ett så kallat Joint Action, för att långsiktigt stärka arbetet med de nationella vaccinationsprogrammen. Konkreta verktyg och riktlinjer ska tas fram inom åtta delprojekt som rör arbete med vaccintillgång, vaccinationsregister, vetenskapligt stöd för vaccinationsprogram, forskning och utveckling av vaccin samt acceptans för vaccinationer. Sverige deltar genom Folkhälsomyndigheten i samarbetet som koordineras av Inserm, en organisation under det franska hälsoministeriet. Folkhälsomyndigheten leder arbetet med den interna utvärderingen av projektets olika delar samt ansvarar för ett delprojekt om vaccinationsinsatser mot mässling som involverar flera länder.

I allt fler länder startas nationella rådgivande grupper inom vaccinationsfrågor, så kallade NITAG:s (National Immunization Technical Advisory Groups). I februari 2019 deltog vi i ett första möte med EU NITAG collaboration group för att utbyta kunskap och utveckla samverkansformer för att gemensamt ta fram underlag för beslut om vaccinationsprogram. Nätverket administreras genom ECDC.

Projekt för kunskap om barns hälsa och vaccinationer i Stockholm

Vaccinationstäckningen mot mässling, påssjuka och röda hund bland tvååringar har sedan 1990-talet legat betydligt lägre i två stadsdelar i Stockholm än genomsnittet i landet. För att analysera orsakerna och möta kunskapsbehov har Folkhälsomyndigheten sedan 2013 drivit ett projekt i samarbete med barnhälsovården i Stockholm och Karolinska Institutet (66). Projektet har baserats på en metod som WHO tagit fram: tailoring immunization programmes (TIP) (10). År 2018 började vi utvärdera de riktade kommunikationsinsatser som genomförts på somaliska och svenska, och 2018‒2019 har vi intervjuat referensgruppen, barnhälsovårdspersonal och de lokala kunskapsspridare som utbildats inom projektet. I dag finns en detaljerad plan för att följa vaccinationstäckningen i området och vi har beställt data för en djupare analys.

Nordiskt samarbetsprojekt om ospecifika effekter av vaccinationer

Som regel ses vacciner som ett redskap för att skydda mot en specifik sjukdom, till exempel ges mässlingsvaccin för att skydda mot just mässling. Ny forskning indikerar dock att vaccinationer dessutom kan påverka risken för att få andra infektioner och kroniska sjukdomar, dvs. att vaccinationer kan ha så kallade ”ospecifika effekter”. Fynden bygger nästan uteslutande på studier i låginkomstländer, och få studier har gjorts i Europa. WHO:s strategiska rådgivande expertgrupp för vaccinationer kom efter en systematisk litteraturgenomgång fram till att ospecifika effekter av vaccinationer bör undersökas ytterligare genom forskning (67).

Folkhälsomyndigheten deltar nu i ett nordiskt projekt, NONSEnse, tillsammans med Danmark, Norge och Finland, som omfattar en serie studier av nationella registerdata för att undersöka eventuella samband mellan barnsjuklighet och vaccinationer (68). Det övergripande syftet är att utvärdera om vaccinationer givna inom nationella vaccinationsprogram är associerade med ospecifika effekter på sjuklighet bland barn i de nordiska länderna.

Samverkan och utbildning

Referensgruppen för nationella vaccinationsprogram

Vid höstmötet i oktober 2018 diskuterade Folkhälsomyndighetens referensgrupp för nationella vaccinationsprogram bland annat vaccination av vuxna. I diskussionen om prioriterade utredningar lyfte referensgruppen tidpunkten för HPV-vaccination, vaccinationsprogram mot TBE och förnyade insatser för att förhindra att de yngsta spädbarnen drabbas av kikhosta. När det gäller förslag som rör vuxna bedömdes MPR-vaccination vara viktigast att utreda, särskilt eftersom Folkhälsomyndigheten redan har utrett och lämnat förslag om vaccinationsprogram mot influensa och pneumokocker, och eftersom vaccination mot bältros håller på att utredas.

Vid vårmötet i mars 2019 diskuterades placeringen av vaccinationer i skolåldern, det vill säga i vilken eller vilka årskurser olika vaccinationer bör erbjudas. Dessutom välkomnades representanter för två nya organisationer till gruppen: Barnmorskeförbundet och Svensk förening för obstetrik och gynekologi, vilka kan stödja arbetet med vaccination av gravida och nyfödda.

Minnesanteckningar från referensgruppens möten finns på Folkhälsomyndighetens webbplats (69).

Utbildningsdagar för barnhälsovård och elevhälsa

Under perioden genomfördes två utbildningsdagar (i Malmö respektive Falun) om barnvaccinationsprogrammet. Temat och innehållet för dessa utbildningsdagar utformades i samverkan med lokala representanter för barnhälsovård och elevhälsovård. Hösten 2019 planeras utbildningsdagar med liknande upplägg som tidigare år.

Ordlista

Allmänna vaccinationsprogram - Program med vaccinationer mot definierade sjukdomar som erbjuds hela befolkningen vid vissa åldrar

Genotyp - Variant av bakterie eller virus, som kan särskiljas utifrån dess genetiska sammansättning

Hematopoetisk - Med ursprung i blodet

Hexavalent vaccin - Kombinationsvaccin som ger skydd mot sex olika sjukdomar

Invasiv infektion - Infektion med mikroorganismer som spridit sig in i blodbanan och vidare till andra normalt sterila lokaler i kroppen

Konjugerat vaccin - Vaccin där en kolhydrat från bakteriens kapsel har kopplats till ett protein, vilket gör att även barn under två år kan bilda antikroppar mot bakterien

Maternell vaccination - Vaccination av gravida kvinnor

Serotyp - Variant av bakterie eller virus, som kan särskiljas utifrån strukturer på dess yta

Särskilda vaccinationsprogram - Program med vaccinationer som erbjuds personer i definierade riskgrupper

Förkortningar

ECDC - European Centre for Disease Prevention and Control (EU:s smittskyddsmyndighet)

EU - Europeiska unionen

EVAP - European Vaccine Action Plan

GVAP - Global Vaccine Action Plan

Hib - Haemophilus influenzae typ b

HPV - humant papillomvirus

MHV - mödrahälsovård

MMR - measles, mumps, rubella (engelska förkortningen av MPR)

MPR - mässling, påssjuka och röda hund

NITAG - National Immunization Technical Advisory Group (nationell rådgivande grupp avseende vaccinationsfrågor)

NT-rådet - rådet för nya terapier

PCV10, PCV13 - Pneumococcal Conjugate Vaccine (konjugerat vaccin mot pneumokocker med 10 eller 13 ingående serotyper)

POTS - posturalt ortostatiskt takykardisyndrom

RSV - respiratoriskt syncytialvirus

SCID - svår kombinerad immunbrist

SKI - SKL Kommentus Inköpscentral AB

SKL - Sveriges Kommuner och Landsting

TB - tuberkulos

TBE - Tick Borne Encephalitis (fästingburen hjärninflammation)

THL - Terveyden ja Hyvinvoinnin Laitos (Institutet för hälsa och välfärd i Finland)

TIP - Tailoring Immunization Programmes (metod för att anpassa vaccinationsprogram till olika målgrupper)

TLV - Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket

WHO - World Health Organization (Världshälsoorganisationen)

Referenser

1. Folkhälsomyndigheten. Barnvaccinationsprogrammet i Sverige 2018. Årsrapport. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2019. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/b/barnvaccinationsprogrammet-i-sverige-2018-arsrapport/.

2. SKL Kommentus Inköp. Vaccin enligt det nationella barnvaccinprogrammet 2018 [Internet]. [uppdaterad 2018-09-17; citerad 2019-05-14]. Hämtad från: https://www.sklkommentus.se/upphandling-och-ramavtal/vara-ramavtal-och-upphandlingar/planerade-och-pagaende-upphandlingar/vaccin-enligt-det-nationella-barnvaccinprogrammet-2018/.

3. Regeringskansliet. Rotavirus ska ingå i nationella vaccinationsprogrammet [Internet]. [uppdaterad 2019-03-21; citerad 2019-06-10]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/03/rotavirus-ska-inga-i-nationella-vaccinationsprogrammet/.

4. Folkhälsomyndigheten. Rekommendationer om vaccination mot hepatit B. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2019. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/r/rekommendationer-om-vaccination-mot-hepatit-b-/.

5. Folkhälsomyndigheten. Rekommendationer för preventiva insatser mot tuberkulos – hälsokontroll, smittspårning, behandling av latent infektion och vaccination. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2017. Rapportnummer: 497-2017. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/r/rekommendationer-for-preventiva-insatser-mot-tuberkulos-halsokontroll-smittsparning-och-vaccination/.

6. Folkhälsomyndigheten. Rekommendationer om influensavaccination till riskgrupper. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2018. Rapportnummer: 18117. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/r/Rekommendationer-om-influensavaccination-till-riskgrupper/.

7. Folkhälsomyndigheten. Rekommendationer om pneumokockvaccination till riskgrupper. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2019. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/r/rekommendationer-om-pneumokockvaccination-/.

8. Folkhälsomyndigheten. Influensa veckorapporter [Internet]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistikdatabaser-och-visualisering/sjukdomsstatistik/influensa-veckorapporter/arkiv-20182019/.

9. Uppdrag om att förbättra barns skydd mot smittsamma sjukdomar 2018-2020. Diarienummer: S2018/03919/FS.2018. Hämtad från: https://www.regeringen.se/regeringsuppdrag/2018/07/uppdrag-om-att-forbattra-barns-skydd-mot-smittsamma-sjukdomar-2018-2020/.

10. WHO Regional Office for Europe. The Guide to Tailoring Immunization Programmes (TIP). Increasing coverage of infant and child vaccination in the WHO European Region. Copenhagen: World Health Organization, 2013. Hämtad från: http://www.euro.who.int/en/health-topics/communicable-diseases/measles-and-rubella/publications/2013/guide-to-tailoring-immunization-programmes.

11. Folkhälsomyndighetens föreskrifter (HSLF-FS 2016:51) om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/hslf-fs-201651/.

12. Föreskrifter (HSLF-FS 2019:17) om ändring i Folkhälsomyndighetens föreskrifter (HSLF-FS 2016:51) om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/hslf-fs-201917/.

13. Luostarinen T, Apter D, Dillner J, Eriksson T, Harjula K, Natunen K, et al. Vaccination protects against invasive HPV-associated cancers. International journal of cancer. 2018;142(10):2186-7. DOI:10.1002/ijc.31231.

14. Drolet M, Bénard É, Pérez N, Brisson M, Ali H, Boily M-C, et al. Population-level impact and herd effects following the introduction of human papillomavirus vaccination programmes: updated systematic review and meta-analysis. The Lancet. DOI:10.1016/S0140-6736(19)30298-3.

15. Folkhälsomyndigheten. HPV-vaccinuppföljning [Internet]. [uppdaterad 2019-01-11; citerad 2019-05-14]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/vaccinationer/vaccinationsprogram/uppfoljning-av-vaccinationsprogram/hpv-vaccinuppfoljning/.

16. Folkhälsomyndigheten. Vaccinationsstatistik [Internet]. [citerad 2019-06-18]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistikdatabaser-och-visualisering/vaccinationsstatistik/.

17. Dagens medicin. Regionerna får rätt om upphandling av hpv-vaccin [Internet]. [uppdaterad 2019-01-31; citerad 2019-05-13]. Hämtad från: https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2019/01/31/regionerna-far-ratt-om-upphandling-av-hpv-vaccin/.

18. WHO. Global Market Study HPV Vaccines. WHO, 2018. Hämtad från: https://www.who.int/immunization/programmes_systems/procurement/v3p/platform/module2/WHO_HPV_market_study_public_summary.pdf.

19. Folkhälsomyndigheten. Rekommendationer om förebyggande åtgärder mot invasiv meningokockinfektion. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2018. Rapportnummer: 4321-2017. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/r/rekommendationer-om-forebyggande-atgarder-mot-invasiv-meningokockinfektion/.

20. Folkhälsomyndigheten. Rekommendationer om förebyggande åtgärder mot rabies. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2019. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/r/rekommendationer-om-forebyggande-atgarder-mot-rabies.

21. Socialstyrelsen. Rekommendationer för profylax till vuxna mot difteri och stelkramp. Stockholm: Socialstyrelsen, 2009. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/r/rekommendationer-for-profylax-till-vuxna-mot-difteri-och-stelkramp/.

22. Folkhälsomyndigheten. Rekommendationer för vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund [Internet]. [uppdaterad 2018-06-05; citerad 2019-05-13]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/vaccinationer/rekommendationer-for-vaccination/mpr/

23. Folkhälsomyndigheten. Vaccination av för tidigt födda barn [Internet]. [uppdaterad 2019-01-16; citerad 2019-05-14]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/vaccinationer/rekommendationer-for-vaccination/vaccination-av-prematura-barn/

24. Folkhälsomyndigheten. Årsrapporter 2018 [Internet]. 2019 [citerad 2019-05-24]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/arsrapporter-anmalningspliktiga-sjukdomar/arsrapporter-2018/

25. WHO. Meningococcal vaccines: WHO position paper, November 2011. Wkly Epidemiol Rec. 2011;86(47):521-39. http://www.who.int/entity/wer/2011/wer8647.pdf?ua=1

26. Folkhälsomyndigheten. Risk för brist på influensavaccin i vissa regioner [Internet]. [uppdaterad 2018-11-23; citerad 2019-05-14]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2018/november/risk-for-brist-pa-influensavaccin-i-vissa-regioner/

27. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndighetens rekommendationer vid brist på influensavaccin [Internet]. [uppdaterad 2018-11-27; citerad 2019-05-13]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2018/november/folkhalsomyndighetens-rekommendationer-vid-brist-pa-influensavaccin/

28. Folkhälsomyndigheten. Hälsoekonomisk analys av TBE-vaccination i Stockholms läns landsting (SLL). Solna: Folkhälsomyndigheten, 2018. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/halsoekonomisk-analys-av-tbe-vaccination-i-stockholms-lans-landsting-sll/

29. Shedrawy J, Henriksson M, Hergens MP, Askling HH. Estimating costs and health outcomes of publicly funded tick-born encephalitis vaccination: A cost-effectiveness analysis. Vaccine. 2018;36(50):7659-65. DOI:10.1016/j.vaccine.2018.10.086.

30. Macdisi V, Proos H, Regionråd (S). Ge unga gratis TBE-vaccination [Internet]. [uppdaterad 2019-06-08; citerad 2019-06-10]. Hämtad från: https://www.eposten.se/asikt/ge-unga-gratis-tbe-vaccination-unt5329680.aspx.

31. Region Jönköpings län. Region Jönköpings län erbjuder 70-åringar vaccinationspaket [Internet]. [uppdaterad 2018-11-09; citerad 2019-05-27]. Hämtad från: https://www.rjl.se/om-oss/pressrum/nyheter/Nyheter-fran-regionen/region-jonkopings-lan-erbjuder-70-aringar-vaccinationspaket/

32. 1177 Vårdguiden Region Jönköpings län. Hälsosamtal för förstagångsföräldrar samt 40-, 50-, 60- och 70-åringar [Internet]. [uppdaterad 2015-02-02; citerad 2019-05-27]. Hämtad från: https://www.1177.se/jonkopings-lan/liv--halsa/sunda-vanor/halsosamtal-for-forstagangsforaldrar-samt-40--50--60--och-70-aringar/

33. NLT-gruppen. NLT-gruppens yttrande till landstingen gällande Zostavax.2014. Hämtad från: https://www.janusinfo.se/download/18.11b119de1639e38ca5f25d9/1535626574786/Zostavax-140627-INAKTUELL.pdf

34. Socialstyrelsen. Vaccination mot bältros – vägledning för hälso- och sjukvårdspersonal. Stockholm: Socialstyrelsen, 2014. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/v/vaccination-mot-baltros-vagledning-for-halso-och-sjukvardspersonal/

35. Socialstyrelsen. Svår kombinerad immunbrist SCID – TREC i blodprov [Internet]. [citerad 2019-07-01]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/regler-och-riktlinjer/nationella-screeningprogram/slutliga-rekommendationer/svar-kombinerad-immunbrist/

36. Council of the European Union. Council recommendation on strengthened cooperation against vaccine-preventable diseases. Brussels: Council of the European Union, 2018. Hämtad från: http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-14152-2018-REV-1/en/pdf

37. WHO Regional Office for Europe. European Vaccine Action Plan 2015–2020. Copenhagen: WHO Regional Office for Europe, 2014. Hämtad från: http://www.euro.who.int/en/health-topics/disease-prevention/vaccines-and-immunization/publications/2014/european-vaccine-action-plan-20152020-2014

38. ECDC. Vaccine Scheduler [Internet]. [citerad 2019-05-28]. Hämtad från: https://vaccine-schedule.ecdc.europa.eu/

39. St-Martin G, Lindstrand A, Sandbu S, Fischer TK. Selection and Interpretation of Scientific Evidence in Preparation for Policy Decisions: A Case Study Regarding Introduction of Rotavirus Vaccine Into National Immunization Programs in Sweden, Norway, Finland, and Denmark. Frontiers in public health. 2018;6:131. DOI:10.3389/fpubh.2018.00131.

40. Public Health England. HPV vaccination programme [Internet]. [uppdaterad 2019-06-28; citerad 2019-07-19]. Hämtad från: https://www.gov.uk/government/collections/hpv-vaccination-programme

41. Institutet för hälsa och välfärd (THL). THL rekommenderar HPV-vaccin även som en del av vaccinationsprogrammet för pojkar [Internet]. [uppdaterad 2019-01-25; citerad 2019-05-31]. Hämtad från: https://thl.fi/sv/web/thlfi-sv/-/thl-rekommenderar-hpv-vaccin-aven-som-en-del-av-vaccinationsprogrammet-for-pojkar

42. Programme of Prime Minister Antti Rinne's Government. 2019. Hämtad från: https://valtioneuvosto.fi/en/rinne/government-programme

43. Folkehelseinstituttet. Ungdom og vaksine mot smittsom hjernehinnebetennelse [Internet]. [uppdaterad 2019-05-10]. Hämtad från: https://www.fhi.no/sv/smittsomme-sykdommer/hjernehinnebetennelse/vaksine-mot-smittsom-hjernehinnebetennelse/ungdom-bor-vurdere-a-vaksinere-seg-mot-smittsom-hjernehinnebetennelse/

44. Institutet för hälsa och välfärd (THL). Influensavaccin [Internet]. [uppdaterad 2019-03-18; citerad 2019-06-10]. Hämtad från: https://thl.fi/sv/web/vaccinationer/vaccin/influensavaccin

45. Sundhedsstyrelsen. Børnevaccinationsprogrammet 2018. Årsrapport 2018. København: Sundhedsstyrelsen, 2019. Hämtad från: https://www.sst.dk/-/media/Udgivelser/2019/Børnevaccinationsprogrammet-årsrapport/Årsrapport-for-børnevaccinationsprogrammet-2018.ashx?la=da&hash=3C1310602C94208AA24136A8FB8C770911B38A9D

46. Measles in Europe: record number of both sick and immunized [pressmeddelande]. WHO Regional Office for Europe, 2019-02-07.

47. Measles – European Region. Disease outbreak news - update [pressmeddelande]. WHO, 2019-05-06.

48. WHO Regional Office for Europe. WHO EpiData, No. 7/2019, July 2018—June 2019. Hämtad från: http://www.euro.who.int/en/health-topics/disease-prevention/vaccines-and-immunization/publications/surveillance-and-data/who-epidata/who-epidata,-no.-72019

49. ECDC. Risk assessment: Who is at risk of measles in the EU/EEA? Solna: ECDC, 2019. Hämtad från: https://ecdc.europa.eu/en/publications-data/risk-assessment-measles-eu-eea-2019

50. Fortune. Heavy Fines and Kindergarten Bans: Measles Vaccination Campaigns Are Escalating in Europe [Internet]. [uppdaterad ej angivet; citerad 2019-05-31]. Hämtad från: http://fortune.com/2019/05/09/measles-vaccine-mandatory-fine-kindergarten/

51. The Guardian. Matt Hancock 'won’t rule out' compulsory vaccinations [Internet]. [uppdaterad 2019-05-04; citerad 2019-05-31]. Hämtad från: https://www.theguardian.com/politics/2019/may/04/matt-hancock-wont-rule-out-compulsory-vaccinations

52. Bundesgesundheitsminister Jens Spahn: „Wir wollen möglichst alle Kinder vor einer Masernansteckung bewahren“. Kabinett beschließt Entwurf des Masernschutzgesetzes [pressmeddelande]. Berlin: Bundesministerium für Gesundheit, 2019-07-17.

53. Larson HJ, de Figueiredo A, Karafllakis E, Rawal M. State of vaccine confidence in the EU 2018. Luxembourg: Publications Office of the European Union, 2018. Hämtad från: https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/vaccination/docs/2018_vaccine_confidence_en.pdf

54. WHO. Ten threats to global health in 2019 [Internet]. [citerad 2019-05-31]. Hämtad från: https://www.who.int/emergencies/ten-threats-to-global-health-in-2019

55. WHO. Global Vaccine Action Plan 2011-2020. Geneve: WHO, 2012. Hämtad från: https://www.who.int/immunization/global_vaccine_action_plan/GVAP_doc_2011_2020/en/

56. WHO. Global Vaccine Action Plan. Monitoring, Evaluation & Accountability. Secretariat Annual Report 2018. Geneve: WHO, 2018. Licence: CC BY-NC-SA 3.0 IGO. Hämtad från: https://www.who.int/immunization/global_vaccine_action_plan/previous_secretariat_reports_immunization_scorecards/en/

57. WHO. Combating hepatitis b and c to reach elimination by 2030 - Advocacy brief. Geneva, Switzerland: World Health Organisation 2016. 24 s.

58. Global elimination of dog-mediated human rabies. I: Dr B. Abela Ridder, Neglected zoonotic diseases, redaktörer. Rabies Global Conference; 10–11 December 2015; Geneva, Switzerland: WHO, World Organization for Animal Health; 2016.

59. Eliminating rabies: potential investment in life-saving vaccines can bolster prospects for zero human rabies deaths [pressmeddelande]. Geneve: WHO, 2018-12-12.

60. Gavi the Vaccine Alliance. Gavi 5.0: The Alliance 2021-2025 Strategy. Juni 2019. [citerad 2019-07-19]. Hämtad från: https://www.gavi.org/about/governance/gavi-board/minutes/2019/26-june/

61. WHO. WHO Director-General calls for all countries to take action to help end the suffering caused by cervical cancer: WHO; 2018. Hämtad från: https://www.who.int/reproductivehealth/call-to-action-elimination-cervical-cancer/en/

62. WHO. Meningitis. Public consultation: Defeating Meningitis by 2030 [Internet]. [citerad 2019-07-19]. Hämtad från: https://www.who.int/immunization/research/development/meningitis/en/index1.html.

63. Folkhälsomyndigheten. Vaccination av barn och ungdomar – vägledning för vaccination enligt föreskrifter och rekommendationer Solna: Folkhälsomyndigheten, 2017. Artikelnummer: 16149.

64. Folkhälsomyndigheten. Att förebygga kikhosta hos spädbarn. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2015. Artikelnummer: 15033. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/a/att-forebygga-kikhosta-hos-spadbarn/

65. Uppdrag att följa och stödja överenskommelserna om ökad tillgänglighet i barnhälsovården 2018–2020. Diarienummer: S2018/00722/FS. Hämtad från: https://www.regeringen.se/regeringsuppdrag/2018/02/uppdrag-att-folja-och-stodja-overenskommelserna-om-okad-tillganglighet-i-barnhalsovarden-20182020/

66. Folkhälsomyndigheten. Projekt för kunskap om barns hälsa och vaccinationer. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/vaccinationer/vaccinationsprogram/allmant-program-for-barn/projekt-for-kunskap-om-barns-halsa-och-vaccinationer/

67. Higgins JPT, Soares-Weiser K, Reingold A. Systematic review of the non-specific effects of BCG, DTP and measles containing vaccines.2014. [citerad 23 October 2014]. Hämtad från: http://www.who.int/immunization/sage/meetings/2014/april/3_NSE_Epidemiology_review_Report_to_SAGE_14_Mar_FINAL.pdf?ua=1

68. NONSEnse [Internet]. [uppdaterad 2019-01-07; citerad 2019-08-19]. Hämtad från: https://www.bandim.org/nonsense

69. Folkhälsomyndigheten. Referensgrupp för nationella vaccinationsprogram [Internet]. [uppdaterad 2019-02-01]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/vaccinationer/vaccinationsprogram/referensgrupp-for-nationella-vaccinationsprogram/

Lägesrapport till regeringen om de nationella vaccinationsprogrammen 2019

Rapporten ger en överblick över det aktuella läget och förändringar på vaccinationsområdet, med fokus på perioden oktober 2018–juni 2019. Innehållet omfattar en uppföljning av det allmänna vaccinationsprogrammet för barn och rekommenderade vaccinationer, regionala vaccinationsprogram, inkomna synpunkter, vaccinationsprogram i andra länder, aktuella frågor och den planering som myndigheten har för det fortsatta arbetet.

Rapporten vänder sig i första hand till regeringen, som är uppdragsgivare, men kan även vara av intresse för olika aktörer på vaccinationsområdet.

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Publicerad: 4 september 2019
  • Uppdaterad: -

Öppna publikationen

Läs publikation

Beställ

Denna publikation finns ej för beställning.

Gå till toppen av sidan