2013 startade Smittskyddsinstitutet (nuvarande Folkhälsomyndigheten) projektet MIRA – mått och indikatorer för rationell antibiotikaförbrukning.

Syftet med projektet var att ta fram ett förslag på mått och indikatorer för analys och utvärdering av antibiotikaförbrukningen ur ett kvantitativt (under- och överförskrivning) och kvalitativt perspektiv.

Förslaget presenteras nedan i rapport. De föreslagna indikatorerna bör följas nationellt och kan med fördel användas på landstingsnivå.

Bläddra och läs i publikationen längre ned

Sammanfattning

Projektmetod

Denna rapport innehåller förslag på mått och metoder för att följa antibiotikaförbrukningen, detta utifrån en nulägesanalys och en önskelägesanalys. Dessa analyser baseras på en inventering av erfarenheter och kunskaper från nationella och internationella experter, lokala Stramagrupper i landstingen samt genom en litteraturundersökning. Prioriteringen är gjord med hjälp av ett sammankallat expertgruppsmöte och en workshop med Stramarådet (dåvarande SMI:s rådgivande organ i frågor som rör antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens). De mått och indikatorer som prioriterades i projektet klassificerades i tre olika klasser, 1–3. Ju högre siffra en indikator tilldelas, desto bättre och mer detaljerat mäter den antibiotikaförskrivningen.

Cirka 90 procent av all antibiotikaförskrivning sker i öppenvården, och därför har fokus i projektet legat på att hitta mått och indikatorer för att följa upp antibiotikaförskrivning på recept.

Resultat

Klass 1-indikatorer

Klass 1-indikatorer är enkla mått och metoder som endast visar deskriptiv statistik och som inte har någon koppling till diagnos. Projektgruppen prioriterar ett fåtal klass 1-indikatorer som med hjälp av apotekens försäljningsstatik kan tas fram i samtliga landsting och på nationell nivå. Förändringar eller avvikelser som ses i denna statistik behöver kompletteras med fördjupningsstudier för att få bättre analyser och säkrare slutsatser.

Klass 2-indikatorer

Klass 2-indikatorer är mått eller studier där det går att koppla diagnos till antibiotikaförskrivning. Dessa indikatorer mäter därmed antibiotikaförbrukningen på ett bättre sätt än de i klass 1 och möjliggör säkrare utvärderingar i förhållande till behandlingsrekommendationerna. Ett antal indikatorer är framtagna för vanliga diagnoser i öppenvård, enligt en generell matris. Indikatorerna mäter hur stor andel av patienter med vissa specifika diagnoser (t.ex. akut mediaotit) som antibiotikabehandlas och hur stor andel som får förstahandsantibiotika enligt behandlingsrekommendationerna. Det finns svårigheter med denna typ av indikatorer, bland annat diagnosglidning samt skillnader mellan förskrivare när det gäller val av diagnoskod för infektioner. Matrisen för klass 2-indikatorer är uppbyggd för att försöka täcka problematik kring diagnosglidningar, t.ex. genom att mäta förhållandet mellan diagnoser som vanligtvis inte ska antibiotikabehandlas och diagnoser som ska antibiotikabehandlas. Som tillägg till den generella matrisen har projektgruppen prioriterat vissa indikatorer som rör diagnostiska tester.

De metoder och källor som prioriterats i detta projekt för klass 2-indikatorer är Nationellt system för Primärvårdskvalitet (NPK), tidigare kallt Nationellt primärvårdsregister (NPR), och Infektionsverktyget.

Klass 3-indikatorer

Klass 3-indikatorer mäter antibiotikaförbrukningen på bästa sätt och inkluderar ytterligare parametrar som underbygger diagnosen och motiverar den insatta behandlingen i förhållande till nationella rekommendationer. Ett antal klass 3-indikatorer är framtagna för vanliga diagnoser i öppenvård. Ett problem är dock att det finns många olika journalsystem i landet och att det inte finns något standardiserat format för hur uppgifter förs in i journaler. Detta gör det svårt att bygga automatiserade system för att ta ut data till klass 3-indikatorer.

För att följa klass 3-indikatorerer för specifika diagnoser krävs journalgenomgångar. Journalgenomgångar är dock mycket resurskrävande och därför inget som föreslås som nationell lösning. En möjlig automatiserad metod är fritextsökningar ur journalerna genom t.ex. Nationell patientöversikt (NPÖ). Detta är dock mycket svårt och det finns en stor risk för att sökningen fångar fel uppgifter. Därför anser Folkhälsomyndigheten att det vore bra om standardiserade mallar för vissa infektionsdiagnoser utvecklas och prövas.

Underförskrivning

Det finns hittills mycket få erfarenheter i Sverige och i Europa av att mäta underförskrivning av antibiotika. Med anledning av detta har projektgruppen lagt stort fokus på att ta fram indikatorer och studier som mäter underförskrivning.

För att mäta komplikationer och effekter av eventuell underbehandling av antibiotika har Folkhälsomyndigheten identifierat NPÖ som möjlig nationell källa. VAL-databasen är en annan källa som föreslås i detta syfte även om det är en lokal databas i Stockholms läns landsting (SLL). Folkhälsomyndigheten föreslår i detta dokument en pilotstudie i VAL-databasen för att ta fram en metod och protokoll som senare ska kunna appliceras i NPÖ på nationell nivå. I både NPÖ och VAL-databasen kan individer följas i vårdkedjan.

I dag finns inga nationella metoder för att övervaka komplikationer, såsom eventuella effekter av underbehandling. Därför avser Folkhälsomyndigheten att på årsbasis ta fram, analysera och sammanställa statistik från Socialstyrelsens patientregister över antalet komplikationsdiagnoser.

Bläddra och läs

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Utgivningsdatum: 2015-06-30
  • Antal sidor: 65
  • Artikelnummer: 15047