Det svenska uppföljningsprogrammet för kikhosta (pertussis) är unikt och följs internationellt. Den viktigaste frågan idag är hur man ytterligare ska kunna minska spädbarnens kikhosta, särskilt hos de barn som inte fått något vaccin (mindre än 3 månaders ålder) eller ännu inte har ett fullgott skydd. Den här rapporten syftar till att belysa den sortens frågor.

Bläddra och läs i publikationen längre ned

Sammanfattning

Under 2013 var incidensen 2,3/100,000 och totalt rapporterades 223 laboratorieverifierade fall. Incidensen av laboratorieverifierad kikhosta i Sverige minskade från 121-150/100,000 under åren 1993-1995 till under 10/100,000 år 2001, under 5/100,000 år 2008 och som lägst på 1,8/100,000 år 2011. Totalt har incidensen av kikhosta i landet legat på en relativt konstant nivå under åren 2008-2013 (1,4 - 4/100 000). De relativt få fall av mild kikhosta som rapporterats i uppföljningen är inte i överensstämmelse med data i de randomiserade kontrollerade studierna 1992-5 och 1993-6 och talar för en underrapportering av milda fall bland vaccinerade barn.

Kikhosta hos spädbarn

2013 var det 39 laboratorieverifierade fall i landet. Bland spädbarn har incidensen av kikhosta stadigt minskat och de senaste sex åren har vi haft en stabil låg nivå med 40-45 spädbarnsfall per år. De flesta spädbarnsfallen inträffar innan fem månaders ålder, innan barnen fått den andra vaccindosen. Under 2013 hade 33 av de 39 (85 procent) spädbarnen fått kikhosta innan de fyllt fem månader. Huvuddelen av de yngsta spädbarnen sjukhusvårdas och många får komplikationer med ibland dödlig utgång. Det har under uppföljningsperioden rapporterats ett dödsfall ungefär vartannat år i denna grupp. Redan den första vaccindosen vid tre månaders ålder medför en mindre risk för svår sjukdom och innebär därmed färre sjukhusinläggningar och färre komplikationer.

I årets rapport har även data om incidenser för spädbarn i intervallen sept 1997 till dec 2002, jan 2003 till dec 2008 samt jan 2009 till dec 2013, alltså sedan början av kikhosteuppföljningen sammanställts. För spädbarnen ses en kontinuerlig minskning av kikhosteincidensen mellan de tre 5-årsintervallen för åldrarna 0-3, 3-5 och 5-12 månader.

Post-expositionsprofylax med antibiotika till spädbarn yngre än 6 månader har sedan 1982 rekommenderats av Socialstyrelsen. Dessutom rekommenderas snar behandling vid första symtom på kikhosta till spädbarn i åldern 6-12 månader gamla. Andelen som fått antibiotikabehandling i åldersgrupperna <3, 3-<5 och 5-12 månader under denna uppföljningsstudie i Sverige sedan 2003 har varit 90,5 procent, 80,4 procent respektive 70,6 procent. Om spädbarnet fått post-expositions profylax med antibiotika kan detta resultera i kortare hostperiod (Carlsson 2015).

Kartläggningen av smittvägar från 2009 visar att spädbarn som får kikhosta ofta har exponerats för hosta av någon i den närmaste familjen. Hosta mer än sju dagar har förekommit hos endera av föräldrarna eller syskonen i ungefär lika hög grad, men hos ungefär en tredjedel av spädbarnen har veterligen inte exponerats för hosta i omgivningen. Har barnet exponerats för minst 7 dagars hosta hos modern får barnet en betydligt tidigare kikhosta än om någon annan i omgivningen utgör smittkällan.

Baserat på resultat från uppföljningen anser vi att falldefinitionen för kikhosta bör inkludera spädbarn som har hostat mindre än 14 dagars tid, eftersom allvarligt och till och med fatalt sjukdomsförlopp förekommit hos spädbarn med kortare tids hosta än två veckor. Telefonintervjuerna i uppföljningen av kikhosta i Sverige indikerar att kikhosteattacker med kikningar hos spädbarn inte känns igen av hälso-och sjukvården och inte diagnosticeras tillräckligt tidigt.

Kikhosta hos barn och vuxna

Det totala antalet personer mer än 10 år gamla med rapporterad laboratorieverifierad kikhosta var 2013 totalt 136 fall. Under den första perioden (1997-2002) av kikhosteuppföljningen en relativt hög incidens bland förskolebarn i åldern -5 år (18-23/100 000) följt av en sjunkande incidens under perioden 2003-2008 (9-16/100 000). Bland skolbarn i åldern 7-9 år sågs en högre incidens (28-30/100 000) under perioden 2003-2008, som dock följdes av en låg incidens (1-5/100 000) under perioden 2009-2013 och upp till och med 14 års ålder. Under samma period observerades en högre incidens hos 15- och 16-åringar (8 och 11/100 000). Eftersom data har beskrivit en avtagande skyddseffekt redan ca 4-6 år efter grundvaccinationen infördes en boosterdos vid 5-6 års ålder i Sverige år 2007. En tydlig effekt av denna påfyllnadsdos har kunnat ses med sjunkande kikhosteincidens i yngre skolåldern som följd men även lägre incidens bland spädbarn vilket talar för flockimmunitet.

Kikhosta har ökat hos ungdomar som är 15-16 år gamla. Detta kan bero på att de inte har något skydd kvar av sina primärvaccinationer med acellulärt kikhostevaccin i dessa kohorter. En boosterdos kommer att ges vid 14-16 års ålder från och med 2016 varvid det är viktigt att ha grunddata åren dessförinnan för att bedöma påverkan av denna påfyllnadsdos på incidensen av kikhosta.

Rapporteringen av kikhosta hos vuxna är låg och incidensen av kikhosta underskattas kraftigt enligt de populationsbaserade seroprevalensstudier och modelleringar som gjorts av Smittskyddsinstitutet (nuvarande Folkhälsomyndigheten).

Underrapporteringen beror framförallt på att symtomen av kikhosta inte är typiska hos vuxna ofta med en långvarig hosta som enda manifestation. För de över 65 års ålder (Liu 2012) kan dock kikhosta ge en svårare sjukdomsbild.

Konklusion

Under 2013 var incidensen av kikhosta bland spädbarn låg liksom de föregående fem åren och så var även incidensen av kikhosta i den svenska befolkningen (<5/100 000). Rapporten visar dock en ökad rapportering av kikhosta bland 15-16-åringar vilket kan bero på avsaknad av grundskydd efter vaccinationerna under spädbarnsåret. En boosterdos som ges till 14-16 åringar kommer dock att från och med 2016 ingå i det nationella vaccinationsprogrammet. Den goda vaccinationstäckningen bland barn ska förhoppningsvis bestå och även i fortsättningen förhindra att det i Sverige uppstår epidemier med flertal dödsfall bland spädbarn, som setts i andra länder.

De som drabbas allvarligast av kikhosta är framförallt barn under sex månader som inte har hunnit få de två första vaccindoserna. Folkhälsomyndighetens kommer därmed i första hand inrikta informationsarbetet mot att skydda spädbarn mot kikhosta genom att informera om vikten av tidig provtagning och insättande av post-expositionsprofylax vid misstanke om kikhosta, att informera om den goda vaccinationstäckningens betydelse och vikten av att alla spädbarn vaccineras vid rätt tid.

Bläddra och läs

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Utgivningsdatum: 2016-04-29
  • Antal sidor: 161