Denna kunskapssammanställning sammanfattar Folkhälsomyndighetens litteraturöversikt om vaccinernas skyddseffekt och hälsoekonomi för trivalenta och tetravalenta inaktiverade influensavacciner, samt tetravalenta levande attenuerade influensavacciner. Detta relateras även till de influensavirus som cirkulerat i Sverige under de senaste 22 säsongerna. Relevant hälsoekonomisk litteratur sammanfattas.
Dokumentet är ett stöd till landsting, regioner och kommuner som underlag för upphandling och vaccinationsrekommendationer.

Bläddra och läs

Sammanfattning

Sedan 2009 cirkulerar fyra influensastammar världen över: A(H1N1)pdm09, A(H3N2), B/Victoria och B/Yamagata. De trivalenta inaktiverade säsongsinfluensavaccinerna innehåller tre olika stammar: båda influensa A-stammarna och en av de två linjetyperna av influensa B. De tetravalenta inaktiverade och levande attenuerade vaccinerna innehåller även den andra linjetypen av influensa B. Under säsonger då de trivalenta vaccinerna innehåller fel influensa B-linjetyp (så kallad missmatchning) är skyddseffekten lägre för de vacciner som innehåller tre influensastammar än för de som innehåller fyra stammar, om man antar att de tetravalenta vaccinerna innehåller rätt stam av den missmatchade linjetypen. Trivalenta och tetravalenta inaktiverade influensavacciner har samma säkerhetsprofil och de flesta är godkända att ges till individer från 6 månaders ålder. Det levande attenuerade influensavaccinet finns endast i tetravalent form. Detta vaccin har en god säkerhetsprofil och är godkänt för barn 2–17 år.

Sett över tid har majoriteten av alla laboratorieverifierade influensadiagnoser varit orsakade av influensa A, främst A(H3N2). Av influensa B är det främst B/Yamagatalinjetypen som har cirkulerat. För de senaste 22 influensasäsongerna i Sverige har influensa A dominerat under 15 säsonger, influensa B under 3 säsonger och fördelningen mellan influensa A och B har varit relativt jämn under 4 säsonger. Vid drygt hälften av säsongerna när influensa B cirkulerat har rätt linjetyp ingått i det trivalenta vaccinet.

Under de senaste 22 säsongerna hade ett tetravalent inaktiverat vaccin (om ett sådant hade varit tillgängligt) gett en högre skyddseffekt under de två säsonger när missmatchad influensa B-linjetyp dominerade spridningen (60%) och under de tre säsonger då en missmatchad influensa B-linjetyp orsakat en betydande del (>10%) av de laboratorierapporterade influensafallen. I Sverige rekommenderas vaccination av riskgrupper, och det är främst de direkta besparingarna av minskad sjukhusvård vid ökad skyddseffekt som gör att tetravalenta vacciner blir kostnadseffektivt jämfört med trivalenta vid missmatchning i linjetyp.

Alla de studier som inkluderats i den hälsoekonomiska litteraturöversikten visar att vaccination av riskgrupper med tetravalenta inaktiverade influensavacciner kan anses vara kostnadseffektivt, i jämförelse med trivalenta vacciner. Alla studier som har angett inkrementell kostnadseffektivitetskvot, ICER, alltså kostnaden per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår (QALY), skulle också anses vara kostnadseffektiva i en svensk kontext. Resultaten är känsliga för match av influensa B-linjetyp och för priset på vaccinerna.

I Sverige varierar de upphandlade priserna på TIV respektive QIV per landsting men enligt uppgifter från flera landsting är priserna som landstingen betalar, både för trivalenta och tetravalenta vaccin, lägre än de priser som anges i de hälsoekonomiska studierna som ingår i översikten. Sedan tidigare har Folkhälsomyndigheten bedömt att vaccination av riskgrupper med TIV är kostnadseffektivt, jämfört med ingen vaccination (1). Folkhälsomyndighetens bedömning är att det bör vara kostnadseffektivt att vaccinera riskgrupperna med tetravalent inaktiverade influensavacciner i jämförelse med trivalent vaccin, även i Sverige.

Bläddra och läs

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Utgivningsdatum: 2018-10-02
  • Antal sidor: 31
  • Artikelnummer: 18078