Rapporten ger en överblick av kunskapsläget kring metoder för detektion av norovirus i vatten. Projekt och publicerade metoder från 2008 och framåt med utgångspunkt från svenska och nordiska förhållande redovisas med fokus på metodologi. Även fynd av norovirus och hur halterna har hanterats i riskbedömningar har inkluderats.

Sammanställningen utgör en grund för vidare utveckling av metoder och belyser svårigheterna med påvisning av virus i vatten. Jämförelser mellan metoder är svåra att genomföra då de skiljer sig åt i bland annat utförande och utvärdering av resultat.

Rapporten riktar sig till dricksvattenproducenter, utvecklingsingenjörer, VA-konsulter, forskare och smittskyddsläkare.

Bläddra och läs i rapporten

Sammanfattning

Att kunna analysera förekomsten, och ibland även halterna, av virus i vatten är nödvändigt för att utreda vattenburna utbrott och bedöma risker i dricksvattenkedjan.
Denna sammanställning av de senaste årens forskning visar att det saknas standardiserade metoder för att påvisa virus i vatten. Fokus för rapporten har varit metoder för norovirus. Metoder har tagits fram och utvärderats på olika sätt, vilket gör det svårt att jämföra dem. Faktorer såsom vattnets kvalitet och val av kontrollvirus påverkar metodens utbyte. Utbytet varierar även inom en metod och är ofta lågt.

Alla befintliga metoder bygger på att koncentrera en större volym vatten till en mindre, genom filtrering eller flockulering. Viruspartiklar som koncentrerats till en yta elueras med en buffert för vidare analys. Sekundär koncentrering ingår i vissa metoder. Norovirus och andra virus påvisas sedan med hjälp av realtids-PCR (polymerase chain reaction). PCR-analysen anger om det finns genetiskt material från viruspartiklar i provet, men den visar inte om viruspartiklarna är intakta och därmed kan orsaka sjukdom hos människa.

Norovirus går inte att odla. Mottagaren av provsvaret ställs därför inför svårigheten att värdera analysresultatet i förhållande till både ett lågt utbyte och ett eget antagande om halten viabla virus i provet. Norovirus i ytråvatten påvisas i samtliga undersökta råvattnen, framför allt under vinterhalvåret.

Dricksvattenproducenter måste ha god kännedom om sitt råvatten för att kunna säkerställa att abonnenterna får ett hälsosamt och rent dricksvatten. De kan bland annat göra olika typer av riskbedömningar såsom MBA (mikrobiologisk barriäranalys) och QMRA (kvantitativ mikrobiologisk riskanalys) för att få mer kunskap om sin beredning i förhållande till sitt råvatten. Faroanalyser är också ett bra komplement i processen med att säkerställa ett hälsosamt dricksvatten.

Det finns sammanfattningsvis ingen metod för att påvisa virus i vatten som fungerar optimalt under alla förutsättningar. Resultat från metoderna kan därför inte direkt inkorporeras i riskmodeller utan kräver att dricksvattenproducenten förstår metoden samt vet hur olika virus är beskaffade och hur riskmodellerna fungerar. De behöver ständigt vara medvetna om risken för virus i råvatten och ta med denna osäkerhet i det dagliga arbetet. Vid misstanke om utbrott finns det stort värde i att analysera vatten för att se eventuell närvaro av virus och att jämföra viruspartiklar hos patienter och vattenprov för att utröna om vatten kan vara en trolig smittkälla.

Bläddra och läs

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Utgivningsdatum: 2018-06-11
  • Antal sidor: 64
  • Artikelnummer: 18046