Resultaten i rapporten baseras på en enkätundersökning som hösten 2017 skickades till 10 000 personer med finländskt ursprung. Urvalet var slumpmässigt och drogs från en databas som Statistiska centralbyrån har tillgång till. Databasen innehåller data om 700 000 individer med finländskt ursprung i tre generationer. Svarsfrekvensen i enkätundersökningen var 39 procent.

Syftet var dels att följa upp hälsosituationen bland personer av finländskt ursprung, vilket inkluderar hälsoutfall och olika faktorer som kan påverka hälsan, och dels att undersöka en möjlig metod för att följa upp hälsosituationen i gruppen.

Grupper med personer av finländskt ursprung (sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar) har i många fall rapporterat att de har sämre hälsa, sämre levnadsvanor och livsvillkor än Sveriges befolkning. För att kunna föreslå riktade åtgärder som kan förbättra livsvillkoren för personer med finländskt ursprung är det viktigt att undersöka vad dessa skillnader kan bero på.

Det självrapporterade allmänna hälsotillståndet var detsamma för personer med finländskt ursprung och Sveriges befolkning och en större andel sverigefinnar och finnar svarade att de har någon långvarig sjukdom. Det är bland annat mer vanligt med högt blodtryck och fetma. Bland finnar förekom diabetes i större utsträckning medan astma och allergi var vanligare bland sverigefinnar.

En större andel sverigefinnar och finnar har värk i olika delar av kroppen och tinnitus, jämfört med Sveriges befolkning. Det var också mer vanligt med mage - och tarmbesvär, eksem, inkontinens och yrsel bland dem med finländskt ursprung.

Däremot var ängslan, oro, ångest och trötthet mindre vanligt än bland Sveriges befolkning. Sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar känner sig mer stressade än Sveriges befolkning, men det fanns ingen skillnad när det gäller psykisk hälsa. Däremot var det mer vanligt bland sverigefinnar och finnar att ha övervägt att ta sitt liv eller försökt att ta sitt liv, jämfört med Sveriges befolkning.

Resultatet visar inga skillnader i fysisk aktivitet och stillasittande mellan personer med finländskt ursprung och Sveriges befolkning. Sverigefinnar och finnar äter i högre utsträckning frukt och grönsaker. Finnar har i högre grad en hög riskkonsumtion av alkohol jämfört med Sveriges befolkning, och fler har använt narkotika. Dessutom var det en större andel finnar som svarade att de röker dagligen, jämfört med Sveriges befolkning.

En lägre andel sverigefinnar och finnar har eftergymnasial utbildning, jämfört med Sveriges befolkning. Finlandssvenskars utbildningsnivå är ungefär densamma som i den svenska befolkningen. Sysselsättningsnivån är också i stort sett densamma mellan Sveriges befolkning och personer med finländskt ursprung.

Bland finnar var det en större andel som inte skulle klara en oväntad utgift och som har svårt att klara löpande utgifter, jämfört med Sveriges befolkning. Bland grupperna med finländskt ursprung var det också mer vanligt med rädsla för att gå ut ensam, utsättas för hot om våld och utsättas för våld.

Ett slumpmässigt urval från SCB:s databas ansågs vara en bättre metod för att nå de olika finländska grupperna än den tidigare som endast byggde på uppgift om födelseland, Finland. I den här undersökningen gick det att särskilja grupperna sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar eftersom respondenterna själva fick ange vilken grupp de ansåg sig tillhöra.

Företrädare för olika sverigefinska organisationerna ville ha utökad information om andra och tredje generationens sverigefinnar. SCB:s urvalsram sågs som en god möjlighet att nå dessa grupper. Endast 18 procent av de svarande tillhörde dock gruppen sverigefinnar och därmed var det inte möjligt att redovisa de resultaten utifrån generationstillhörighet.

Enkäten som sändes ut kunde besvaras via en webbenkät eller pappersenkät. På webben fanns enkäten tillgänglig på både svenska och finska medan pappersenkäten endast var på svenska.

Metodvalet var lämpligt på flera sätt, och en fördel är att respondenterna själva fick avgöra vilken etnisk grupp de tillhör. Dessutom var webbenkäten översatt till finska. Dock går det inte att redovisa resultat utifrån flera redovisningsgrupper t.ex. kön, ålder och utbildning samtidigt, eftersom svarsandelarna var för låga i de olika finländska grupperna. Folkhälsomyndigheten kommer att fortsätta metodutvecklingsarbetet för att följa upp hälsoläget bland olika nationella minoriteter.

Raportin tulokset perustuvat kyselytutkimukseen, joka lähetettiin vuoden 2017 syksyllä 10 000 suomalaislähtöiselle henkilölle. Tutkimukseen sisällytetyt henkilöt valittiin satunnaisesti tilastokeskus Statistiska centralbyrån käytettävissä olevasta tietokannasta. Tietokannassa on tiedot 700 000 suomalaislähtöisestä henkilöstä kolmessa sukupolvessa. Kyselytutkimuksen vastausprosentti oli 39.

Tavoitteena oli osin seurata suomalaislähtöisten henkilöiden terveystilannetta sisältäen terveystulokset sekä erilaiset terveyteen mahdollisesti vaikuttavat tekijät ja toisaalta myös tutkia mahdollista menetelmää ryhmän terveystilanteen seurantaan.

Suomalaislähtöisillä henkilöryhmillä (ruotsinsuomalaiset, suomalaiset ja suomenruotsalaiset) on useassa tapauksessa raportoitu olevan huonompi terveys, elintavat ja elinolosuhteet kuin Ruotsin väestöllä keskimäärin. Jotta suomalaislähtöisten henkilöiden elinolosuhteiden parantamiseen pyrkiviä suunnattuja toimia voidaan ehdottaa, on tärkeää tutkia, mistä nämä erot voivat johtua.

Itse kerrottu yleinen terveyden tila oli sama niin suomalaislähtöisillä henkilöillä kuin Ruotsin väestölläkin keskimäärin, ja suurempi osuus ruotsinsuomalaisista ja suomalaisista vastasi, että heillä on jokin pitkäaikaissairaus. Esimerkiksi korkea verenpaine ja ylipaino ovat tavallisempia. Suomalaisten keskuudessa diabetesta esiintyy enemmän, kun taas ruotsinsuomalaisilla yleisempiä ovat astma ja allergiat.

Suurempi osa ruotsinsuomalaisista ja suomalaisista kärsii myös säryistä sekä tinnituksesta verrattuna Ruotsin väestöön keskimäärin. Myös vatsa- ja suolisto-ongelmat, ekseema, inkontinenssi ja tasapainohäiriöt olivat tavallisempia suomalaislähtöisten keskuudessa.

Toisaalta ahdistus, huolet ja väsymys olivat epätavallisempia kuin Ruotsin väestön keskuudessa keskimäärin. Ruotsinsuomalaiset, suomalaiset ja suomenruotsalaiset kokevat olonsa stressaantuneemmiksi kuin Ruotsin väestö keskimäärin, mutta mielenterveyden osalta eroa ei ollut. Sitä vastoin ruotsinsuomalaisten ja suomalaisten keskuudessa itsemurha-ajatukset ja -yritykset olivat tavallisempia verrattuna Ruotsin väestöön keskimäärin.

Tulokset eivät osoita eroa suomalaislähtöisten henkilöiden ja Ruotsin väestön välillä keskimäärin fyysisen aktiviteetin ja paikallaan istumisen välillä. Ruotsinsuomalaiset ja suomalaiset syövät enemmän hedelmiä ja vihanneksia. Suomalaisilla alkoholin riskikulutus on yleisempää verrattuna Ruotsin väestöön keskimäärin ja useammat myös käyttävät huumeita. Lisäksi suurempi osuus suomalaisista vastasi tupakoivansa päivittäin verrattuna Ruotsin väestöön keskimäärin.

Ruotsinsuomalaisista ja suomalaisista pienemmällä osalla on korkea-asteen koulutus verrattuna Ruotsin väestöön keskimäärin. Suomenruotsalaisten koulutustaso on suunnilleen sama kuin ruotsalaisella väestöllä keskimäärin. Työllisyysaste on myös kutakuinkin sama Ruotsin väestön keskitason ja suomalaislähtöisten henkilöiden välillä.

Suomalaisten keskuudessa suuremmalla osalla olisi ongelmia selvitä odottamattomasta kulusta ja juoksevista kuluista verrattuna Ruotsin väestöön keskimäärin. Suomalaislähtöisten ryhmien keskuudessa oli myös yleisempää pelätä yksin ulos menemistä, altistua väkivallalle ja uhkauksille sekä joutua väkivallan uhriksi.

SCB:n tietokannasta haetun satunnaisotannan katsottiin olevan parempi menetelmä eri suomalaislähtöisten ryhmien tavoittamiseen kuin aiemman menetelmän, joka perustui Suomeen syntymämaana. Tässä tutkimuksessa oli mahdollista eritellä ruotsinsuomalaiset, suomalaiset ja suomenruotsalaiset, koska vastaajat saivat itse valita, mihin ryhmään he katsoivat kuuluvansa.

Eri ruotsinsuomalaisten organisaatioiden edustajat halusivat lisätietoja toisen ja kolmannen sukupolven ruotsinsuomalaisista. SCB:n valintakehys katsottiin hyväksi mahdollisuudeksi näiden ryhmien tavoittamiseen. Kuitenkin vain 18 prosenttia vastaajista kuului ruotsinsuomalaisten ryhmään, eikä mahdollisuutta tulosten esittämiseen sukupolvien perusteella siksi ollut.

Lähetettyyn kyselyyn voi vastata netissä tai paperilla. Kysely oli saatavana netissä sekä ruotsiksi että suomeksi ja paperimuotoinen kysely vain ruotsiksi.

Menetelmävalinta oli monessa mielessä sopiva, ja eräs eduista oli se, että vastaajat saivat itse päättää, mihin etniseen ryhmään he kuuluivat. Lisäksi nettikysely oli käännetty suomeksi. Tuloksia ei kuitenkaan voida esittää samanaikaisesti useammalla kriteerillä, kuten sukupuolen, iän tai koulutuksen mukaan, sillä eri suomalaislähtöisten ryhmien väliset vastaajamäärät olivat liian pieniä. Kansanterveysviranomainen jatkaa menetelmän kehitystyötä seuratakseen kansallisten vähemmistöjen terveyden tilaa.

The results in this report are based on a survey conducted in autumn 2017. A questionnaire was sent to a random sample of 10,000 people of Finnish origin drawn from a database held at Statistics Sweden (SCB) that contained 700,000 individuals with Finnish origin over three generations. The response rate in the survey was 39 percent.

The aim of the study was to follow up the health situation among people of Finnish origin, which includes both health outcomes and various factors that can affect health, and to review a possible method for following up the health situation in the group.

Groups of people with Finnish origin (Swedish-Finns, Finns, and Finnish-Swedes) report in many cases that they have poorer health than Sweden's general population as well as poorer living habits and living conditions. In order to recommend targeted actions that can improve the living conditions of people with Finnish origin, it is important to examine what these differences might be caused by.

The self-reported general health condition was the same for people of Finnish origin and the general Swedish population, and a larger proportion of Swedish-Finns and Finns reported that they had a long-term illness, in particular high blood pressure and obesity. Among Finns, diabetes occurred to a greater extent, while asthma and allergies were more common in Swedish-Finns.

A larger proportion of Swedish-Finns and Finns have pain in different parts of the body and have tinnitus compared to Sweden's general population. Persons of Finnish origin also reported more stomach and intestinal disorders, eczema, incontinence, and dizziness.

However, anxiety and fatigue were less common than among the general Swedish population. Swedish-Finns, Finns, and Finnish-Swedes reported higher levels of stress than Sweden's general population, but there was no difference in terms of psychological health. However, it was more common among Swedish-Finns and Finns to have considered taking their lives or to have tried to take their lives compared to Sweden's general population.

The results show no differences in physical activity or sedentary behaviour between people with Finnish origin and the general Swedish population. However, Swedish-Finns and Finns eat fruit and vegetables to a greater extent. Finns have a higher alcohol consumption than Sweden's general population, and more have used recreational drugs. In addition, there was a larger proportion of Finns who responded that they smoke daily compared to Sweden's general population.

A lower proportion of Swedish-Finns and Finns have post-secondary education compared to Sweden's general population, while the level of education among Finnish-Swedes is about the same as in the general Swedish population. The employment level is also similar between the Swedish population and people with Finnish origin.

Among Finns, there was a larger proportion who would not be able to manage an unexpected cost and who have difficulty with monthly expenses compared to Sweden's general population. Among the groups of Finnish origin, there was also greater fear of going out alone, being exposed to threats of violence, and being subjected to violence.

A random sample from SCB's database was considered to be a better method for reaching the various Finnish groups than the one previously based solely on the country of birth, Finland. In this study, it was possible to distinguish the groups of Swedish-Finns, Finns, and Finnish-Swedes because the respondents themselves could state which group they belonged to.

Representatives of various Swedish-Finns organizations wanted more information about second and third-generation Swedish-Finns, and SCB's framework was seen as a good opportunity to reach these groups. However, only 18 percent of the respondents reported being Swedish-Finns and therefore it was not possible to report the results based on different generations.

The questionnaire that was sent out could be answered via the web or on paper. On the web, the questionnaire was available in both Swedish and Finnish, while the paper survey was only in Swedish.

The choice of method was suitable in several ways, and an advantage is that the respondents themselves had to decide which ethnic group they belong to. In addition, the web survey was translated into Finnish. However, it is not possible to report the results in several groups, e.g. gender, age, and education, at the same time because the response rates were too low in the various Finnish groups. The Public Health Agency will continue to develop methods to follow up the health situation among different national minorities.

Folkhälsomyndigheten har ett nationellt ansvar för folkhälsofrågor och ska verka för god folkhälsa. Det gör vi bland annat genom att följa hälsoläget i befolkningen och i olika grupper, såsom de med olika etnisk bakgrund eller de som löper risk att drabbas av ohälsa.

Folkhälsomyndighetens arbete som rör nationella minoriteter har främst utgått från regeringsuppdragen i regleringsbreven för 2014–2018. Syftet har varit att följa och analysera hälsoutvecklingen för de nationella minoriteterna, i samråd med de olika grupperna.

Syftet med denna rapport är tvådelat: dels att följa upp hälsosituationen i den nationella minoriteten sverigefinnar, vilket inkluderar både hälsoutfall och olika faktorer som kan påverka hälsan, dels att se över en möjlig metod för att följa upp hälsosituationen i gruppen.

De primära målgrupperna för resultaten i rapporten är regeringen och Socialdepartementet, men innehållet kan även vara intressant för beslutsfattare på regional och lokal nivå inom hälsoområdet samt personer med finländskt ursprung.

Ansvariga för uppdraget har varit utredarna Malin Kark, Karin Junehag Källman och Elisabet Mörk. Ahmed Farah har deltagit i arbetet med de statistiska analyserna. Tidigare enhetschef Ann Lindstrand var ansvarig chef under tiden datainsamlingen pågick. I den slutliga redigeringen av rapporten har enhetschef Nina Lindqvist och avdelningschef Anders Tegnell deltagit.

Folkhälsomyndigheten

Johan Carlson
Generaldirektör

Folkhälsomyndigheten har ett nationellt ansvar för folkhälsofrågor. Enligt instruktionen från regeringen ska myndigheten verka för god folkhälsa och följa hälsoläget i befolkningen och faktorer som påverkar det. Myndigheten ska fästa särskild vikt vid grupper som har annan etnisk bakgrund såsom nationella minoriteter.

I utredningen om en stärkt minoritetspolitik från 2017 lyftes att det finns ett stort behov av kunskap om nationella minoriteters och urfolks hälsosituation (1-2). Flera tidigare studier har också visat att grupperna rapporterar sämre hälsa samt har sämre förutsättningar för hälsa, t.ex. vad gäller levnadsvanor och livsvillkor, jämfört med övrig befolkning (1-4).

Folkhälsomyndighetens arbete med nationella minoriteter utgår främst ifrån regeringsuppdragen i regleringsbreven för 2014–2018. Det står att myndigheten ska ”upprätta och utveckla långsiktiga former för dialog med respektive grupp, utifrån respektive minoritetsgrupps förutsättningar och behov, i syfte att bidra till myndighetens arbete med att följa och analysera hälsoutvecklingen för de nationella minoriteterna” (3-7).

År 2010 publicerade Statens folkhälsoinstitut rapporten Hur mår Sveriges nationella minoriteter, vilken hade till syfte att beskriva hälsoläget bland Sveriges nationella minoriteter och urfolk (5). I den rapporten betonades att Sveriges befolkning och myndigheter generellt har låg kunskap om nationella minoriteter och de olika gruppernas kulturer, rättigheter och hälsosituationer. I rapporten beskrevs också att det finns stora utmaningar för folkhälsoarbetet i minoritetsgrupperna. Diskriminering, utanförskap och arbetslöshet har lyfts fram som viktiga områden att rikta åtgärder till.

Folkhälsomyndigheten har haft samråd med företrädare för Sverigefinska riksförbundet, Finska pensionärers riksförbund i Sverige (FPRS), Sverigefinländarnas delegation och Sverigefinska Ungdomsförbundet. I samråden har myndigheten beskrivit uppdraget i regleringsbrevet och resonerat kring områden som är betydelsefulla att beakta för gruppens hälsosituation: psykisk och fysisk ohälsa, språk, självkänsla och identitet (3). Företrädarna för de sverigefinska organisationerna ser det som intressant att undersöka om det finns regionala skillnader i upplevelsen av den egna hälsosituationen. De menar att sverigefinnar i mindre orter och glesbygd måste inkluderas i uppföljningen. Företrädarna har varit positiva till att i datainsamlingen använda frågor från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät (Hälsa på lika villkor, HLV) och ser inga problem med att utgå från Statistiska centralbyråns (SCB:s) databaser och register. SCB har en databas som innehåller födelseland och ett register med koppling till flera generationer när det gäller personer med finländskt ursprung (3).

Det finns ett flertal studier av sverigefinnars hälsa, som beskrivits i kunskapsöversikter och rapporter. Dessa studier berör mestadels äldre personer i den första generationen sverigefinnar som själva invandrat från Finland. Det finns obetydligt med kunskap om de senare generationerna (4-6).

Agenda 2030 är den globala agendan för hållbar utveckling. Agenda 2030 innefattar 17 globala mål och utgör en samlad målstruktur för att skapa ett inkluderande, hållbart, fredligt och rättvist samhälle för alla överallt. Den är global, men förutsätter samverkan och förändring på alla nivåer, och stor del av arbetet med målen omsätts i praktiken på den regionala och lokala nivån. Att minska ojämlikhet i hälsa är en prioriterad fråga på såväl global och europeisk som nationell nivå. Agenda 2030 är viktig i arbetet med Sveriges nationella minoriteter, då den berör områden som ojämlikhet i hälsa.

I de globala målen för hållbar utveckling har målen 3, 5, 10 och 17 stor betydelse i arbetet med nationella minoriteter. Mål 3 är att säkerställa att alla kan leva ett hälsosamt liv och verka för alla människors välbefinnande i alla åldrar. Mål 5 är att uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt, medan mål 10 gäller att minska ojämlikheten inom och mellan länder. Mål 17 handlar om samverkan där myndigheter, organisationer och civila samhället är viktiga aktörer inom arbetet med nationella minoriteter (8).

Judar, romer, sverigefinnar, tornedalingar och samer är nationella minoriteter som är tillförsäkrade vissa rättigheter genom lagstiftning (9). Rätten till hälsa är en av de mänskliga rättigheter som värnas inom den svenska minoritetspolitiken.

I Sverige är sverigefinnar den ojämförligt största gruppen av de nationella minoriteterna (1-2), och finsktalande invånare har funnits i det som i dag är Sverige sedan medeltiden. Gruppen sverigefinnar kom att växa kraftigt med den omfattande arbetskraftsinvandringen från Finland till Sverige på 1960- och 70-talen. Det är dock inte den sentida invandringen som lett till att sverigefinnar är en nationell minoritet i Sverige, utan den långa historiska närvaron av invånare med rötter i det finska språket och kulturen.

Självidentifikationsprincipen innebär att den enskilda individen och gruppen vill tillhöra minoritetsgruppen och strävar efter att behålla sin identitet. Därmed kan många av dem som kom till Sverige under 1960- och 1970-talen se sig som sverigefinnar, men alla sverigefinländare är inte per automatik även sverigefinnar.

Ett syfte med rapporten är att följa upp hälsosituationen bland personer med finländskt ursprung (se ordlistan) sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar och jämföra dem med den svenska befolkningen, vilket inkluderar både hälsoutfall och andra faktorer såsom levnadsvanor och livsvillkor. Ett annat syfte är att se om den valda metoden fungerar för uppföljning av hälsosituationen i gruppen. Med Sveriges befolkning avses i denna rapport det urval för 2016 som har besvarat Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät.

Folkhälsomyndigheten har i samråd och dialog med företrädare för judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar undersökt behovet av och förutsättningarna för att följa upp gruppernas hälsosituation. Myndigheten har även undersökt behov och förutsättningar när det gäller lämpliga uppföljningsmetoder för varje grupp (6). Den här rapporten är ytterligare ett steg i utvecklingen av uppföljningen av hälsosituationen för den nationella minoriteten sverigefinnar.

Folkhälsomyndigheten har haft regelbundna samråd med företrädare för den nationella minoriteten sverigefinnar genom Sverigefinska riksförbundet, Finska pensionärers riksförbund i Sverige (FPRS), Sverigefinländarnas delegation och Sverigefinska ungdomsförbundet. I dessa samråd har det framkommit särskilda områden som organisationerna anser behöver belysas, t.ex. psykisk hälsa, levnadsvanor såsom rökning och alkoholkonsumtion, språk, identitet och självkänsla.

Folkhälsomyndigheten har också sett över frågorna i den nationella folkhälsoenkäten (se nästa avsnitt)och i samråd med företrädare för sverigefinska organisationer valt ut relevanta frågeområden.

För att besvara frågeställningarna konstruerades en enkät till personer med finländskt ursprung.

Frågorna berör fysisk och psykisk hälsa, levnadsvanor, sociala relationer och diskriminering. Dessutom ingår några mer specifika frågor som belyser språk, ursprung och självkänsla. Beskrivning av frågorna finns i bilaga 1. Flertalet frågor utgår från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät (HLV).

Viss information till undersökningen har hämtats in från register vid SCB. Det gäller uppgifter om

• kön, ålder, civilstånd, familjeställning och antal barn
• eget födelseland, föräldrars födelseland och far- och morföräldrars födelseland, medborgarskap (i grupper), invandringsår och boendeområde
• utbildning, inkomster, bidrag och sjuk- och aktivitetsersättning.

Enkäten består av 13 sidor (se bilaga 2 för utförligare beskrivning av frågorna) med 46 frågor. Den skickades ut till ett urval av personer med finländskt ursprung som fick välja om de ville svara via webb- eller pappersenkät. HLV-statistik om Sveriges befolkning fungerar som en jämförelsegrupp, för att möjliggöra jämförelser mellan befolkningen i stort och personer med finländskt ursprung – däribland den nationella minoriteten sverigefinnar.

SCB följer befolkningsutvecklingen i Sverige när det gäller t.ex. födelsetal, dödstal och migration. Där finns uppgifter om finska invandrare, statistiken är indelad i tre generationer, vilket var den urvalsram som användes till den aktuella undersökningen. År 2016 omfattade statistiken omkring 700 000 finska invandrare. Den första generationen är född i Finland, medan andra generationen är född i Sverige och har minst en förälder som är född i Finland. Tredje generationen är också född i Sverige och har minst en mor- eller farförälder som är född i Finland. För att ingå i statistiken måste antingen föräldrarna eller föräldrarnas föräldrar vara födda 1932 eller senare. Dessutom måste de vara folkbokförda i Sverige någon gång efter 1960, eller varit folkbokförda i Sverige vid registertillfället den 31 december 2016.

Folkhälsomyndigheten har tidigare studerat den första generationen av personer med finländskt ursprung (5). Enkätundersökningen genomfördes 2017 och alla tre generationerna ingick i urvalet. Avsikten var att beskriva hälsosituationen och de faktorer som påverkar hälsan för personer med finländskt ursprung, bl.a. sverigefinnar, och jämföra dem med Sveriges befolkning.

I maj 2017 beställde Folkhälsomyndigheten ett obundet slumpmässigt urval utan återläggning (OSU u.å.) med storleken 10 000 personer från Statistiska centralbyrån. Populationen utgjordes av personer med födelseår 1932–2000. Åldersgruppen 65–84 år i andra generationen och åldersgruppen 45–84 år i den tredje generationen var inte intressant för undersökningen eftersom dessa personer är födda i Sverige och har minst en förälder respektive mor- eller farförälder som är född i Finland. De är dessutom mycket få till antalet. Själva datainsamlingen startade i oktober 2017 och avslutades i december samma år.

Den statistiska analysen som redovisas i rapporten består av beskrivande statistik, vilket är en lämplig metod för att få en uppfattning om hur t.ex. hälsan ser ut i olika grupper av befolkningen, eller hur den ser ut i denna undersökning. Medelvärdet i en grupp av människor är en skattad parameter som redovisas i procentuella andelar tillsammans med ett konfidensintervall som har konfidensgraden 95 procent (se exempel och tabellverk med resultat i bilaga 3).

För att se om det finns skillnader mellan t.ex. sverigefinska män och män från Sveriges befolkning studerar vi varje konfidensintervall. När konfidensintervallet för två grupper inte har gemensamma tal mellan konfidensintervallets ytterpunkter finns det en statistiskt säkerställd skillnad mellan dessa grupper. Motsatsen gäller när det finns gemensamma tal mellan respektive konfidensintervalls ytterpunkter, för i det fallet kan man inte säkerställa en statistisk skillnad mellan grupperna. De skillnader mellan grupper som redovisas i den här rapporten är i samtliga fall statistiskt säkerställda.

För att kunna analysera skillnader mellan grupperna har logistisk regressionsanalys använts (se ordlista). Metoden gör det möjligt att analysera om risken för sämre hälsa, levnadsvanor och livsvillkor är större bland sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, i jämförelse med Sveriges befolkning. Denna risk kan bero på olika faktorer såsom fördelning av kön, ålder och utbildning i olika urval. Med logistisk regression som analysmodell har det även varit möjligt att justera för kön, ålder och utbildningsnivå. Uppgifterna har hämtats från både nationella folkhälsoenkäten (HLV) 2016 och enkätundersökningen bland personer med finländskt ursprung 2017.

De värden man tittar på i en logistisk regressionsanalys är oddskvoter (se ordlista), vilka ger en uppfattning om sannolikheten för ett visst förhållande. I det här fallet gäller det eventuella skillnader i hälsa, levnadsvanor och livsvillkor bland sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, jämfört med Sveriges befolkning.

För att statistiskt avgöra avvikelsen mellan två populationsmedelvärden användes också hypotesprövning, och genom den får man ett p-värde. Om det ligger under 0,05 anses det finnas en statistiskt säkerställd skillnad mellan t.ex. sverigefinska män och män i Sveriges befolkning (för mer information om tillvägagångssättet, se bilaga 3).

Det finns ett antal publikationer som specifikt behandlar hälsan hos personer som kommer från Finland. Flertalet som publicerats sedan 2005 har sammanställts i en kunskapsöversikt som genomfördes 2012 (4). Översikten behandlar studier om den uppskattade hälsan bland personer med finländskt ursprung och jämförelser mellan personer som har invandrat till Sverige från Finland och personer som är fortsatt är bosatta i Finland. I översikten lyfts att invandringen till Sverige verkar påverka hälsan positivt när det gäller exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar och rökning, men den självrapporterade hälsan var lägre bland kvinnor som flyttat till Sverige än bland de som bor kvar i Finland. I samma översikt beskrevs också att finlandsfödda i Sverige har sämre fysisk hälsa än sverigefödda. Vidare visar översikten att finländare i andra generationen, dvs. de som har minst en förälder som är född i Finland, löper en större risk än den svenska majoritetspopulationen att få långvariga psykiska besvär. Första generationens finländare (personer som är födda i Finland och talar finska) har också en större risk att läggas in på sjukhus eller avlida på grund av hjärtsjukdom. Det var även mer vanligt i både första och andra generationens finländare att vårdas på sjukhus för alkohol- och drogmissbruk, i jämförelse med Sveriges befolkning.

Statens folkhälsoinstitut publicerade en litteraturöversikt fram till år 2010, och fann att finlandssvenskar skattade sin hälsa som god och uppgav att de går i pension sent. Finländare skattade sin hälsa som mindre god och går i pension tidigt på grund av hälsoproblem (5). Översikten visade också att andra generationens ungdomar med föräldrar som är födda i Finland upplevde sig diskriminerade och mobbade, jämfört med ungdomar vars föräldrar är födda i Turkiet och Mellanöstern. Ungdomar med ursprung i Finland uppgav också i större utsträckning att de hade använt cannabis och att de drack alkohol. Både första och andra generationens invandrare från Finland löpte hög risk att bli inlagda på sjukhus och behandlas för alkohol- och drogmissbruk. Ungdomar i andra generationens invandrare fick i större utsträckning sjukhusvård för psykisk ohälsa (emotionella besvär, psykosomatiska svårigheter och beteendesvårigheter) än referensgruppen infödda svenskar i samma åldrar. Andra generationens finländare löpte också större risk att begå självmord än första generationen, men risken var för båda generationerna större än bland infödda svenskar (referensgruppen). Vidare visade översikten att finska invandrarbarn 5–8 år gamla hade en dålig tandhälsa och att deras tandhälsa försämrades fram till 8 års ålder.

Statens Folkhälsoinstitut gjorde en kartläggning bland finlandsfödda i rapporten Hur mår Sveriges nationella minoriteter? från 2010 (5). I kartläggningen ingick personer som var födda i Finland, och som svarade på HLV år 2004 eller åren 2006–2009, dessa jämfördes med den övriga svenska befolkningen. Resultaten visade att en lägre andel skattade sin hälsa som god bland finlandsfödda kvinnor och män jämfört med hela befolkningen. Bland de finlandsfödda fanns också en högre andel med långvarig sjukdom och svår värk jämfört med hela befolkningen. Finlandsfödda män angav i större utsträckning att de hade högt blodtryck. En högre andel finlandsfödda män angav vidare att de hade nedsatt psykiskt välbefinnande, medan situationen var den omvända för kvinnor. En högre andel finländska kvinnor rökte dagligen, och en högre andel finländska män upplevde sig som ekonomiskt utsatta jämfört med hela befolkningen. Både finländska män och kvinnor upplevde att de hade ett lågt socialt deltagande jämfört med hela befolkningen.

Folkhälsomyndigheten har 2017 uppdaterat en tidigare litteraturöversikt vilken ingick i rapporten Samråd och dialog med nationella minoriteter och urfolk i syfte att förbättra förutsättningarna för gruppernas hälsa från 2014 (3). Den nya versionen omfattar studier fram till och med 2018, utifrån databassökningar i Pubmed och PsycINFO med hjälp av MeSH-termer, thesaurustermer och fritextord. Det finns fortfarande få studier av hälsan bland andra, tredje och fjärde generationens finländare. Flera nya studier har dock tillkommit och de visade att äldre personer som immigrerat från Finland till Sverige, och samtidigt var fysiskt och psykiskt sårbara, riskerade en betydligt sämre hälsa än infödda svenskar (10). Hälsan påverkas av migrationsprocessen i sig, men upplevelsen av sämre hälsa har också samband med avsaknad av släktingar, dålig ekonomi och språkproblem. Studien visar att man kan förebygga ohälsa genom hälsofrämjande insatser utifrån ett personcentrerat arbetssätt, med syfte att stärka individens egna hälsoresurser (10). I en annan studie konstaterades att manliga släktingar till immigranter från Finland (andra generationen) hade högre risk för att dö i förtid än manliga släktingar med svenskfödda föräldrar (11). Risken för död minskade när analysen justerades för inkomst. Vid justering för utbildning sågs ingen skillnad mellan grupperna. Det fanns ingen ökad risk bland kvinnliga släktingar med ursprung från Finland.

Vidare visar Wändell m.fl. i sin forskning att olika hjärtproblem såsom hjärtsvikt är mer förekommande bland personer 45 år och äldre med finländskt ursprung än i Sveriges befolkning (12), liksom förmaksflimmer bland kvinnor i den åldersgruppen (13).

I en registerbaserad studie bland svenska personer som var 60 år och äldre fann forskarna en ökad risk för schizofreniliknande psykos sent i livet, bland personer som invandrat från Finland jämfört med de som är födda i Sverige (14).

I en intervjustudie fann författarna att äldre personer som invandrat från Finland och bott i Sverige i flera decennier, inte skiljer sig från en grupp med äldre svenska personer när det gäller känsla av sammanhang (15). Eftersom de bott länge i Sverige har de troligen integrerats väl i det svenska samhället, och flytten från Finland till Sverige tycks inte ha påverkat dem negativt, de kan ha övervunnit tidigare utmaningar. När det gäller hälsoproblem tycks ingen skillnad finnas jämfört med äldre svenskar. Därmed anser författarna att samma typ av interventioner kan användas till båda grupperna.

I en systematisk genomgång av studier sågs en ökad risk för dödlighet, oavsett orsak, bland personer i Sverige som var födda utomlands, särskilt i nordiska länder såsom Danmark och Finland (16). Dödlighet i cirkulationsorganens sjukdomar var mer vanligt bland personer som invandrat från Finland. Genomgången visade att det finns få studier om hälsa och dödlighet där finska invandrare ingår. En annan studie gällde arbetslösa finska män som invandrat till Sverige, både första och andra generationens invandrare, och i den såg man en högre risk för dödlighet än bland infödda svenska män som var arbetslösa (17).

Resultaten i denna rapport bygger på svar från de personer med finländskt ursprung som deltog i enkätundersökningen. Av 10 000 tillfrågade personer var det 3 884 personer som svarade på enkäten, vilket ger en svarsfrekvens på 39,2 procent.

Bland de personer som deltog i undersökningen fanns sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar. Tabell 1 visar fördelningen efter kön och ålder, för varje grupp och totalt. Svarsfrekvensen var lägre bland yngre personer med finländskt ursprung i jämförelse med hela undersökningsresultatet. Bland de äldre var i stället personer med finländskt ursprung mer svarsbenägna.

Tabell 1. Fördelning av ursprung bland personer i åldrarna 16–84 år som deltagit i undersökningen, andel utifrån kön och ålder.

Bland de svarande tillhörde 27 procent den första generationen, 43 procent den andra generationen och 30 procent tillhörde den tredje generationen. Avsikten var från början att redovisa resultat för alla tre generationerna (se Ordlista för definition av generation), men efter datainsamlingen visade det sig att alltför få personer identifierade sig som sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar bland de 3 884 personer som svarade på enkäten. Det var därför inte möjligt att redovisa resultat efter generation i grupperna.

Som exempel var det cirka 54 procent av sverigefinnarna som tillhörde den första generationen (435 personer) och närmare 37 procent (214 personer) tillhörde den andra. I den tredje generationen var det färre än 100 personer och Folkhälsomyndigheten redovisar inte resultat som baserar sig på mindre än 100 personer.

Hela 80 procent (3 013 personer) av de som besvarade enkäten identifierade sig som svenskar, och 18 procent (787 personer) som finnar. Endast 16 procent (691 personer) identifierade sig som sverigefinnar. Därutöver såg 12 procent (538 personer) sig som finlandssvenskar och 5 procent (190 personer) identifierade sig med en annan grupp. Det fanns möjlighet att ange mer än ett svar på frågan och flera angav att de identifierar sig med mer än en grupp.

I enkäten ställdes en fråga om modersmål (flera alternativ kunde väljas), och 80 procent av de svarande hade svenska som modersmål. Drygt en fjärdedel (26 procent) hade finska som modersmål och färre än 100 personer hade ”annat språk” som modersmål eller svarade ”vet inte/vill inte svara”. Bland föräldrar eller mor- eller farföräldrar hade en större andel finska som modersmål, och variationen var 37–55 procent.

I enkäten ställs också frågan om man kan prata eller förstå finska, även om det inte är modersmålet, och 29 procent svarade att de kunde prata eller förstå finska ganska bra. Bland dem som identifierade sig som sverigefinnar respektive finnar var det 74 procent som kunde prata eller förstå finska ganska bra och bland finlandssvenskarna var det 36 procent. De som svarade ”ganska bra” eller ”lite” fick också en följdfråga, och svaren visar att 77 procent kunde förstå finska och 65 procent kunde tala finska. Mer än hälften (55 procent) kunde läsa finska och en lika stor andel kunde skriva på finska. Av dem som identifierade sig som sverigefinnar kunde 90 procent förstå finska och 83 procent kunde prata finska. Det var också 75 procent av sverigefinnarna som kunde läsa och skriva på finska.

Resultaten från enkätundersökningen visade att 34 procent av sverigefinska kvinnor och 33 procent av männen kände till vilka rättigheter lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk ger personer som tillhör den nationella minoriteten sverigefinnar i Sverige. Vidare upplevde 35 procent av sverigefinska kvinnor och 38 procent av männen att de institutioner, myndigheter och organisationer (t.ex. sjukvården, skolan, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen) som de haft kontakt med, hade kunskap om deras rättigheter som nationell minoritet.

Det går inte konstatera några skillnader mellan grupperna när det gäller det allmänna hälsotillståndet, men en större andel sverigefinnar och finnar svarade att de hade någon långvarig sjukdom. Mellan finlandssvenskar och Sveriges befolkning är det inte heller möjligt att påvisa några skillnader.

Det psykiska välbefinnandet tycks vara detsamma för personer med finländskt ursprung (sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar) och Sveriges befolkning. Däremot är det vanligare bland sverigefinnar och finnar att ha övervägt ta sitt liv eller försökt ta sitt liv, jämfört med Sveriges befolkning.

Resultaten för olika hälsotillstånd visar att det var vanligare med högt blodtryck bland personer med finländskt ursprung, jämfört med Sveriges befolkning. Vidare var diabetes vanligare bland finnar medan astma och allergi var vanligare bland sverigefinnar.

När det gäller symtom och besvär svarade en större andel sverigefinnar och finnar att de hade värk i olika delar av kroppen, jämfört med Sveriges befolkning. Det var också vanligare med besvär från mage och tarm, eksem och inkontinens bland sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar. Även tinnitus förekommer mer bland sverigefinnar och finnar. Däremot var ängslan, oro, ångest och trötthet inte lika vanligt bland sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, i jämförelse med Sveriges befolkning, men yrsel var vanligare. Förekomsten av huvudvärk eller migrän och sömnbesvär verkar vara densamma i grupperna som har finländskt ursprung och Sveriges befolkning. Däremot angav sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar i högre utsträckning att de upplever stress.

Det fanns ingen skillnad i självkänsla mellan personer med finländskt ursprung och svenskar. Bland sverigefinska kvinnor var laktosintolerans något vanligare, jämfört med svenska kvinnor.

Det allmänna hälsotillståndet har starka samband med dödlighet (18) och är viktigt i uppföljningen av hälsoutvecklingen i olika befolkningsgrupper (fråga 5 i enkäten).

Figur 1. Andel med bra eller mycket bra hälsa bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

Figur 1 visar att ungefär 70 procent av Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar, och finlandssvenskar har en bra eller mycket bra hälsa.

Frågan om långvarig sjukdom är viktig för att identifiera personer med långvarig sjukdom, men också som ett mått på vårdbehov (fråga 6 i enkäten).

Figur 2. Andel med långvarig sjukdom bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.>

Figur 2 visar att en större andel sverigefinnar (45 procent) och finnar (42 procent) har någon långvarig sjukdom, jämfört med Sveriges befolkning (36 procent). Det går inte att konstatera några skillnader mellan finlandssvenskar (41 procent) och Sveriges befolkning.

För att redovisa gott psykiskt välbefinnande användes ett instrument som belyser den mer positiva sidan av psykisk hälsa (WHO-5). Detta instrument har utvecklats av WHO just för att följa psykiskt välbefinnande (fråga 9 i enkäten).

Figur 3. Andel med gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

Figur 3 visar att omkring 70 procent av Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar tycker att de har ett gott psykiskt välbefinnande. I Sveriges befolkning och i grupperna med finländskt ursprung har drygt 35 procent ett mycket gott psykiskt välbefinnande.

För att redovisa nedsatt psykiskt välbefinnande används General Health Questionnaire (GHQ). Frågorna i detta instrument avser att indikera psykiskt nedsatt välbefinnande och mäter psykiska reaktioner av påfrestningar snarare än psykisk ohälsa. Det utvecklades som ett screeningsinstrument för att identifiera personer i befolkningen som kan ha lätt till måttlig psykisk ohälsa (fråga 10–14 i enkäten).

Figur 4. Andel med nedsatt psykiskt välbefinnande och ängslan, oro eller ångest bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 4 visar att en större andel av Sveriges befolkning (36 procent) upplever ängslan, oro eller ångest, än bland sverigefinnar (28 procent), finnar (26 procent) och finlandssvenskar (27 procent). Det går dock inte att konstatera några skillnader mellan grupperna när det gäller nedsatt psykiskt välbefinnande. Sammantaget uppgav 16–19 procent att de har ett nedsatt psykiskt välbefinnande.

I enkäten ställdes en fråga om självkänsla (Rosenbergs skala om självkänsla) och i tabell 2 syns hur de olika grupperna svarade (fråga 15 i enkäten).

Tabell 2. Andel med låg självkänsla bland sverigefinnar, finnar, finlandssvenskar och svenskar, 16–84 år, fördelat på kön.

Tabell 2 visar att 11–16 procent av kvinnorna och männen har en låg självkänsla. Det är inte möjligt att statistiskt konstatera några skillnader mellan personer med finländskt ursprung och svenskar, och inte heller mellan kvinnor och män.

Nedan visas fördelningen när det gäller värk i olika delar av rörelseorganen bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar (fråga 16 i enkäten).

Figur 5. Andel med symtom och besvär från värk i olika delar av kroppen bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.>

Figur 5 visar att värk i skuldror, nacke eller axlar är vanligare bland sverigefinnar (61 procent) och finnar (59 procent) än Sveriges befolkning (50 procent). Värk i rygg, höft eller ischias förekommer mer bland sverigefinnar (56 procent), finnar (55 procent) och finlandssvenskar (52 procent) än i Sveriges befolkning (46 procent). En större andel sverigefinnar (56 procent) och finnar (52 procent) har också värk i händer, armbågar, ben eller knän, jämfört med Sveriges befolkning (44 procent). Sett till alla fyra grupperna har 25–30 procent besvär av huvudvärk eller migrän, men ingen skillnad kan påvisas mellan grupperna.

En enkätfråga gällde somatiska besvär såsom symtom och besvär från eksem, tinnitus, inkontinens och mage- och tarmbesvär (fråga 16 i enkäten).

Figur 6. Andel med symtom och besvär från eksem, tinnitus, inkontinens och mage- och tarmbesvär bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 6 visar att 22 procent av Sveriges befolkning har besvär från eksem, vilket är klart mindre än bland sverigefinnar (40 procent), finnar (41 procent) och finlandssvenskar (46 procent). I Sveriges befolkning har 13 procent angett besvär med inkontinens, vilket kan jämföras med 42–44 procent bland grupperna med finländskt ursprung. Mage- och tarmbesvär är också vanligare bland sverigefinnar (63 procent), finnar (62 procent) och finlandssvenskar (61 procent) jämfört med Sveriges befolkning (27 procent). Även tinnitus är vanligare bland sverigefinnar (31 procent) och finnar (30 procent), i jämförelse med Sveriges befolkning (22 procent).

Nedan visas andelen personer som har angett att de har psykiska symtom, t.ex. trötthet, sömnbesvär och yrsel (fråga 16 i enkäten).

Figur 7. Andel med symtom och besvär såsom trötthet, sömnbesvär och yrsel bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 7 visar att en större andel av Sveriges befolkning (58 procent) har besvär med trötthet, än grupperna med finländskt ursprung (14–16 procent). Yrsel var däremot vanligare bland sverigefinnar (24 procent), finnar (23 procent) och finlandssvenskar (22 procent), i jämförelse med Sveriges befolkning (17 procent). Totalt 36–40 procent har sömnbesvär, men det går inte att påvisa några skillnader mellan grupperna med finländskt ursprung och Sveriges befolkning.

Här definieras stress som ett tillstånd, och skadlig stress uppkommer om stressreaktionen blir mycket långvarig och individen inte får tillfälle till återhämtning (19). Denna definition av skadlig stress tangerar det aktuella begreppet utbrändhet. En enkätfråga gällde om personen vid tillfället kände sig stressad. I figur 8 nedan visas svarsfördelningen för personer med finländskt ursprung och Sveriges befolkning (fråga 17 i enkäten).

Figur 8. Andel som är stressade eller mycket stressade bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 8 visar att en större andel sverigefinnar (19 procent), finnar (18 procent) och finlandssvenskar (18 procent) är stressade, jämfört med Sveriges befolkning (14 procent). I Sveriges befolkning svarade 3 procent att de var väldigt mycket stressade, jämfört med 5 procent av sverigefinnar och finnar.

Svarspersonerna fick ange om de har sjukdomarna diabetes, högt blodtryck, astma och allergi (fråga 18 i enkäten). Liknande informationen om sjuklighet finns i andra källor, t.ex. registerdata, men den informationen är inte lika tillgänglig för sjukdomar som inte kräver specialiserad sjukhusvård. Frågorna är väldigt trubbiga eftersom det handlar om självdiagnosticering, framför allt när det gäller frågan om allergi.

Figur 9. Andel med diabetes och högt blodtryck bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 9 visar att en större andel sverigefinnar (31 procent), finnar (32 procent) och finlandssvenskar (27 procent) har högt blodtryck, jämfört med Sveriges befolkning (20 procent). Även högt blodtryck med besvär är vanligare bland grupperna med finländskt ursprung (11–15 procent), än i Sveriges befolkning (7 procent). Diabetes förekommer också mer bland finnar (8 procent) än i Sveriges befolkning (6 procent), och diabetes med besvär är dubbelt så vanligt bland finnar (6 procent), jämfört med Sveriges befolkning (3 procent).

Figur 10. Andel med allergi och astma bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 10 visar att 31–34 procent i Sveriges befolkning och de finländska grupperna har allergi. Allergi med besvär är vanligare bland sverigefinnar (21 procent) än i Sveriges befolkning (18 procent), och en större andel sverigefinnar (15 procent) och finnar (14 procent) har astma, i jämförelse med Sveriges befolkning (10 procent). Astma med besvär förekommer också mer bland sverigefinnar (9 procent) och finnar (10 procent) än i Sveriges befolkning (6 procent).

Andelen laktosintoleranta varierar mellan olika länder. I Sverige anses 4–10 procent av de vuxna vara laktosintoleranta medan andelen är 15–20 procent i Finland (20). Tabell 3 nedan visar fördelningen i de finländska grupperna och bland svenskar (fråga 18 i enkäten).

Tabell 3. Andel med laktosintolerans och laktosintolerans med besvär, i grupperna med finländskt ursprung och svenskar, 16–84 år, fördelat på kön.

Tabell 3 visar att 12–20 procent har laktosintolerans, och det går inte att påvisa några skillnader mellan de finländska grupperna och svenskar. Sammantaget har 4–18 procent av kvinnorna och männen också laktosintolerans med besvär.

Övervikt och framför allt fetma är ett tilltagande folkhälsoproblem i ett globalt perspektiv (21f), eftersom det är en betydande riskfaktor för olika sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ 2, vissa cancerformer och förtida död (21-22). Personer med fetma har också betydligt oftare symtom såsom värk och nedsatt rörelseförmåga, i jämförelse med normalviktiga (22) (fråga 7–8 i enkäten).

Figur 11. Andel som har undervikt, övervikt och fetma bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 11 visar att 3–5 procent var underviktiga och 42–45 procent överviktiga i Sveriges befolkning och i grupperna med finländskt ursprung. Fetma förekommer mer bland sverigefinnar (34 procent), finnar (33 procent) och finlandssvenskar (29 procent), jämfört med Sveriges befolkning (24 procent).

En logistisk regressionsmodell har använts för att ta fram uppgifter om undervikt, övervikt och fetma, se Ordlista. Referensgruppen (jämförelsegruppen) är normalviktiga och statistiken är hämtad från nationella folkhälsoenkäten (HLV 2016).

Självmord föregås alltid av suicidtankar och ibland av ofullbordade suicidförsök. Självmordsrisken är hög för personer som har suicidtankar (23) och ännu högre för personer som tidigare gjort ett suicidförsök (24). För att förebygga självmord är det därför viktigt att följa utvecklingen av suicidtankar och suicidförsök i olika grupper (fråga 20–21 i enkäten).

Figur 12. Andel som har övervägt eller försökt att ta sitt liv under de senaste 12 månaderna bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 12 visar att det är vanligare bland finnar och finlandssvenskar (4–5 procent) att ha övervägt att ta sitt liv under de senaste 12 månaderna, jämfört med Sveriges befolkning (3 procent). Bland sverigefinnarna och finlandssvenskarna var det 1 procent som också försökt att ta sitt liv under det senaste året.

När det gäller fysisk aktivitet och stillasittande går det inte att påvisa några skillnader mellan grupperna med finländskt ursprung och Sveriges befolkning. Sverigefinnar och finnar äter dock mer frukt och grönsaker, och en mindre andel sverigefinnar och finnar har ett lågt intag av frukt och grönsaker. Finnarna uppgav emellertid ett lägre intag av fisk.

Hög riskkonsumtion av alkohol var vanligare bland finnar än Sveriges befolkning. Det var också vanligare att finnarna använde cannabis eller annan narkotika någon gång. Dessutom var det en större andel finnar som svarade att de röker dagligen, jämfört med Sveriges befolkning.

Regelbunden fysisk aktivitet förebygger högt blodtryck, övervikt och fetma samt motverkar uppkomsten av en mängd sjukdomar, t.ex. hjärt- och kärlsjukdom, stroke, diabetes typ 2 och tjocktarmscancer (22) (fråga 22–23 i enkäten).

Figur 13. Andel som är fysiskt aktiva respektive stillasittande bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 13 visar att 67 procent av sverigefinnarna är aktiva i 150 minuter per vecka, vilket är en något större andel än i Sveriges befolkning (65 procent). Sammantaget är 36–38 procent i Sveriges befolkning och i grupperna med finländskt ursprung aktiva i 300 minuter per vecka. I både Sveriges befolkning och grupperna med finländskt ursprung är 20–22 procent stillasittande i minst 10 timmar per dag.

Hälsosamma matvanor och säkra livsmedel har betydelse för en god hälsoutveckling i befolkningen. Den som äter tillräckligt med frukt, grönsaker och fibrer har exempelvis minskad risk för hjärt- och kärlsjukdom och vissa cancerformer, liksom den som har ett lågt intag av socker och salt (22, 25) (fråga 24 i enkäten).

Figur 14. Andel som äter mycket frukt och grönsaker, lite frukt och grönsaker, dricker läsk 2 gånger per vecka eller mer och fisk mindre än en gång per vecka bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 14 visar att en större andel sverigefinnar (25 procent) och finnar (24 procent) äter frukt och grönsaker mer än tre gånger per dag, jämfört med Sveriges befolkning (23 procent). Bland sverigefinnar och finnar äter 46 procent lite frukt och grönsaker, jämfört med 51 procent i Sveriges befolkning (upp till tre gånger per dag). Sverigefinnar (28 procent) och finnar (29 procent) har dock ett lågt intag av fisk (mindre än en gång per vecka), jämfört med Sveriges befolkning (24 procent). När det gäller läsk går det inte att konstatera några skillnader, men 25–28 procent i Sveriges befolkning och grupperna med finländskt ursprung dricker läsk två gånger per vecka eller mer.

Alkohol kan få en mängd olika negativa hälsoeffekter eller bidra till sådana, t.ex. levercirros, gastrit, alkoholpsykos, alkoholförgiftning och olycksfall (22).

Cannabis är den narkotika som personer i Sveriges befolkning vanligen anger att de har använt någon gång (26-27). Frekvent bruk av cannabis är förknippat med försämrade kognitiva funktioner, beroende och ökad risk för psykotiska symtom (28) (fråga 25–31 i enkäten).

Figur 15. Andel som riskkonsumerar alkohol och röker dagligen bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 15 visar att en större andel finnar (14 procent) röker dagligen, i jämförelse med Sveriges befolkning (9 procent). Riskkonsumtion av alkohol är vanligare bland sverigefinnar (24 procent), finnar (22 procent) och finlandssvenskar (19 procent), jämfört med Sveriges befolkning (17 procent).

Figur 16. Andel som använt cannabis eller annan narkotika under de senaste 12 månaderna bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 16 visar att 3–4 procent av Sveriges befolkning och grupperna med finländskt ursprung, har använt cannabis under de senaste 12 månaderna. Vidare har 2 procent av sverigefinnarna använt annan narkotika än cannabis, medan motsvarande andel för Sveriges befolkning är 1 procent.

Svaren på frågorna som rör livsvillkor visar att en större andel sverigefinnar och finnar endast har förgymnasial utbildning, medan en lägre andel har eftergymnasial utbildning jämfört med Sveriges befolkning. Finlandssvenskar har en liknande fördelning i utbildningsnivåer som Sveriges befolkning i stort.

Bland de som svarat på enkäten var finlandssvenska kvinnor ålderspensionärer i större utsträckning än svenska kvinnor, men i övrigt finns ingen skillnad i sysselsättningsnivå mellan personer med finländskt ursprung och Sveriges befolkning.

Andelen som inte klarar av en oväntad utgift och har svårt med löpande utgifter är större bland finnar än i Sveriges befolkning. Det är vanligare bland sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar att vara rädd för att gå ut ensam, utsättas för hot om våld och utsättas för våld. En större andel finnar har dessutom lågt socialt deltagande, i förhållande till Sveriges befolkning.

Bland sverigefinnar och finnar har männen ett större förtroende för olika institutioner i samhället än kvinnorna. För gruppen finlandssvenskar går det inte att redovisa resultat eftersom dataunderlaget inte är tillräckligt stort. Svarsmönstret ser lite olika ut för sverigefinnar respektive finnar.

I undersökningen finns information om utbildning för att identifiera eventuella skillnader i hälsa som kan ha samband med utbildningsnivå. I tabell 4 redovisas andelen personer med förgymnasial utbildning, gymnasial utbildning respektive eftergymnasial utbildning.

Tabell 4. Andel med förgymnasial, gymnasial och eftergymnasial utbildning i grupperna med finländskt ursprung och i Sveriges befolkning, 16–84 år, fördelat på kön.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Tabellen visar att en större andel sverigefinska kvinnor (24 procent) och män (31 procent) som högst har förgymnasial utbildning, jämfört med kvinnor (17 procent) och män (21 procent) i Sveriges befolkning. Bland finska kvinnor (24 procent) och män (31 procent) är det också en större andel som bara har förgymnasial utbildning.

I Sveriges befolkning har 40 procent av kvinnor och 35 procent av män en eftergymnasial utbildning, vilket är större andelar än bland sverigefinska kvinnor (29 procent) och män (18 procent). Även bland finska kvinnor (33 procent) och män (21 procent) är det en lägre andel som har eftergymnasial utbildning.

Syftet med enkätfrågorna om sysselsättning är att mäta sysselsättningsstatus och framför allt identifiera yrkesarbetande, arbetslösa och sjukfrånvarande. Svaren ger också information om andelen personer som studerar och är ålderspensionärer, se tabell 5 och 6 nedan.

Tabell 5. Sysselsättningsnivå bland kvinnor (16–84 år) i grupper med finländskt ursprung och i Sveriges befolkning, procent.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Tabell 5 visar att en större andel finlandssvenska kvinnor (34 procent) är ålderspensionärer, jämfört med svenska kvinnor (24 procent). Skillnader mellan övriga grupper och svenska kvinnor går inte att påvisa. Sammantaget har 47–52 procent av kvinnorna angett att de yrkesarbetar, medan 3–4 procent är arbetslösa, 5–7 procent har sjukpenning eller sjukersättning och 8–12 procent studerar eller praktiserar.

Tabell 6. Sysselsättningsnivå bland män (16–84 år) i grupper med finländskt ursprung och i Sveriges befolkning, procent.

Tabell 6 visar inga skillnader mellan grupper med finländskt ursprung och svenska män vad gäller sysselsättningsnivå. Sammantaget har 56–63 procent av männen angett att de yrkesarbetar, medan 4–7 procent är arbetslösa, 3–6 procent har sjukpenning eller sjukersättning, 6–11 procent studerar eller praktiserar och 19–25 procent är ålderspensionärer.

De frågor som ställs i enkäten om ekonomiska förhållanden avser att mäta ekonomisk marginal (klarar inte oväntad utgift) och ekonomisk kris (svårt med löpande utgifter) (fråga 32–33 i enkäten).

Figur 17. Andel som inte klarar en oväntad utgift och har svårt med löpande utgifter bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 17 visar att 27 procent av finnarna inte klarar av en oväntad utgift, och 19 procent har svårt att klara av löpande utgifter. En lägre andel i Sveriges befolkning har liten ekonomisk marginal och lever i ekonomisk kris, men 21 procent klarar inte av en oväntad utgift och 13 procent har svårt att klara av löpande utgifter. I de övriga grupperna med finländskt ursprung var det 24 procent som inte klarar av en oväntad utgift och 16 procent har svårt med löpande utgifter.

En fråga gällde förtroendet för myndigheter och institutioner i samhället (fråga 38 i enkäten), och denna tillit är en del i det sociala kapital som människor har. Nedan redovisas bara uppgifter för sverigefinska och finska kvinnor och män. Resultaten kunde inte redovisas för finlandssvenska kvinnor och män då det var för få svarande.

Figur 18. Andel sverigefinska kvinnor och män som har förtroende för olika institutioner i samhället, 16–84 år.

Figur 18 visar att en lägre andel sverigefinska kvinnor har förtroende för institutioner i samhället, jämfört med sverigefinska män. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är de institutioner som flest känner förtroende för. När det gäller Arbetsförmedlingen är andelarna 46 procent av kvinnorna och 56 procent av männen, och motsvarande andelar för Försäkringskassan är 35 procent respektive 37 procent. Förtroendet är däremot lågt för sverigefinska organisationer, med endast 4 procent av kvinnorna och 10 procent av männen, liksom för Barnavårdscentralen, med 11 procent av kvinnorna och 9 procent av männen.

Figur 19. Andel finska kvinnor och män som har förtroende för olika institutioner i samhället, 16–84 år.

Figur 19 visar att finska kvinnor generellt känner mindre förtroende för samhällsinstitutioner jämfört med finska män. Barnavårdscentralen och skolan är de institutioner i samhället som finska kvinnor och män har mest förtroende för. Av kvinnorna har 46 procent förtroende för barnavårdscentralen och motsvarande andel för männen är 45 procent. När det gäller förtroende för skolan är andelarna 28 procent av kvinnorna och 33 procent av männen. Förtroendet är lägre för Arbetsförmedlingen, med endast 8 procent av kvinnorna och 7 procent av männen, liksom för Polisen, med 20 procent respektive 18 procent.

Enkätfrågor om trygghet och kränkning ska ge en bild av känslan av trygghet och säkerhet i det bostadsområde man bor i. I enkäten ställs även frågor som avser att mäta hur vanligt det är med hot och våld. Dessutom ställs en fråga om socialt deltagande och deltagande i olika aktiviteter (fråga 39–41 och 43 i enkäten).

Figur 20. Andel som är rädda för att gå ut ensamma, utsättas för hot om våld och utsättas för våld samt har ett lågt socialt deltagande bland Sveriges befolkning, sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, 16–84 år.

*Statistiskt säkerställd skillnad p < 0,05.

Figur 20 visar att personer med finländskt ursprung i högre grad är rädda för att gå ut ensamma (34–37 procent) jämfört med Sveriges befolkning (25 procent). En större andel finnar än personer i Sveriges befolkning har också ett lågt socialt deltagande, 21 procent jämfört med 16 procent. Ungefär dubbelt så stor andel i grupperna med finländskt ursprung (8–9 procent) har utsatts för hot om våld, jämfört med Sveriges befolkning (4 procent). Det är också vanligare att de har utsatts för våld, 6–7 procent jämfört med 4 procent.

Först redovisas olika resonemang om hälsa och livsvillkor i grupperna med finländskt ursprung, därefter beskrivs valet av metod och de utmaningar som framkommit. Sist följer en avslutande reflektion av arbetet.

I flera olika rapporter lyfts vikten av en jämlik hälsa (7, 29-30). Det har bland annat påtalats att nationella minoriteter och andra grupper med risk för ohälsa, behöver få ökat inflytande och bli mer delaktiga i samhället, om de ska kunna uppnå en jämlik hälsa.

Ett flertal tidigare studier har visat att högt blodtryck är en etablerad riskfaktor för förmaksflimmer och hjärtsvikt (31-32). Resultaten i rapporten visar att högt blodtryck förekommer i större utsträckning bland personer med finländskt ursprung än i Sveriges befolkning. Dessa resultat styrker tidigare studier som har visat samma sak, vilket lyfter relevansen av hälsofrämjande och förebyggande insatser för dessa grupper. Det kan till exempel vara diagnostik, behandling och screening med syftet att minska ett högt blodtryck och därmed minska risken för förmaksflimmer och hjärtsvikt (4).

Andra besvär är inkontinens, tinnitus och eksem som rapporteras i större utsträckning bland sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar. Arbetsmiljön kan ha betydelse eftersom sådana besvär ofta uppstår i yrken där individen står och går i stor utsträckning samt även kan vara utsatta för kemikalier och buller (33-34). Mage- och tarmbesvär rapporterades i högre utsträckning bland personer med finländskt ursprung, jämfört med Sveriges befolkning. En något större andel sverigefinska kvinnor har också laktosintolerans än svenska kvinnor, vilket skulle kunna ha inverkan på mage- och tarmbesvär.

En tidigare utredning visar att personer från andra länder har upplevt kränkande behandling inom sjukvården (35). Det är ovisst om deltagarna i denna undersökning har haft liknande upplevelser, och därmed går med obehandlade besvär på grund av att de inte vill uppsöka sjukvården i samma utsträckning som den svenska befolkningen.

När det gäller den psykiska hälsan, t.ex. förekomst av ängslan, oro eller ångest, är det en större andel i den svenska befolkningen som har angett besvär, jämfört med grupperna med finländskt ursprung. Det är dock möjligt att personer med finländskt ursprung upplever sådana besvär på ett annat sätt än den svenska befolkningen. Detta skulle kunna vara en ”healthy migrant effekt”, vilken innebär att migranter är friskare och har en högre toleransnivå (36). I diskussionen med företrädare från den sverigefinska organisationerna nämndes att de finländska grupperna möjligen klagar mindre och undviker att prata om sina besvär.

I en studie visar författarna att om individer kommer in på arbetsmarknaden leder detta till ökad självkänsla och fler sociala kontakter, som i sin tur kan förbättra hälsan och minska upplevelser av stigmatisering och social isolering (17). Ett arbete räcker dock inte för att människor ska få en god hälsa utan det finns andra faktorer som har betydelse, till exempel levnadsvanor och andra livsvillkor.

Annan forskning har visat att olika livsvillkor kan påverka hälsan, t.ex. stressfaktorer före invandringen. Det finns dock annan forskning som menar att hälsan påverkas av förhållanden i det nya landet såsom avsaknad av socialt kapital, dålig integration och diskriminering (16). Resultaten från den här undersökningen visar att sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar upplever stress i högre utsträckning än Sveriges befolkning, vilket kan ha betydelse för hälsan. Ett annat resultat är att det är vanligare att vara rädd för att gå ut ensam, bli utsatt för hot om våld och bli utsatt för våld bland sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, jämfört med Sveriges befolkning. Även detta kan naturligtvis ha betydelse för hälsan.

Resultaten i rapporten visade att sverigefinnar och finnar uppgav fler fysiska besvär såsom långvarig sjukdom och värk i olika delar av kroppen, än den svenska befolkningen. En möjlig orsak skulle kunna vara att sverigefinnar och finnar är verksamma i yrken med högre fysisk arbetsbelastning, vilket kan påverka hälsan genom ovannämnda besvär negativt långt upp i åldrarna (37). Det är möjligt att personer med finskt ursprung inte har samma möjligheter att få arbeten med högre inkomster, och en svag ekonomisk situation kan ytterligare öka risken för problem med hälsan (38).

Som tidigare har beskrivits finns det obetydligt med information om hur hälsosituationen ser ut bland grupperna i dag, framförallt bland den yngre generationen. I litteraturgenomgången som gjordes inför rapporten Hur mår Sveriges nationella minoriteter lyftes att unga i andra generationens invandrare från Finland hade sämre utfall på användning av droger och psykisk ohälsa än svenskar i samma ålder. Den här rapporten har inte kunnat svara på frågan om det ser likadant ut i dag men det vore intressant att studera.

Äldre personer med finskt ursprung tenderar att behålla sin finska identitet, enligt svaren, medan de yngre går åt motsatt håll, till en svensk identitet (4). Resultaten i rapporten visar också att det är betydligt färre yngre och fler äldre som har svarat på enkäten bland sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar, jämfört med hela undersökningens deltagare där merparten anser sig vara svenskar. Ett annat etniskt ursprung skulle kunna vara en barriär i sökandet efter arbete men också en barriär för att söka vård (39-40). Det handlar ofta om olika kultur och språkkunskaper.

Ett syfte med undersökningen var att ta reda på om detta är en lämplig metod för att följa upp hälsosituationen i olika grupper. När det gäller metod och analys av hälsan hos nationella minoriteter är kunskapsunderlagen begränsade, bl.a. för att det inte går att använda registerdata (41). Denna undersökning lyckas till viss del i arbetet med metodutveckling, för att öka möjligheten att följa hälsosituationen i gruppen sverigefinnar.

Folkhälsomyndigheten menar att den här metoden är ett bättre sätt att nå grupperna än den metod som användes i 2010 års rapport (5) där man endast identifierade personer som hade Finland som födelseland och inte undersökte vilken etnisk grupp de tillhörde. I den här undersökningen gick det att särskilja grupperna sverigefinnar, finnar och finlandssvenskar eftersom respondenterna i en fråga själva får ange vilken grupp de anser sig tillhöra. Det ger bättre möjligheter att säga vad som orsakar ohälsa i vår tid. I flera utredningar har det framkommit att det är nödvändigt att förbättra uppföljningen av hälsosituationen bland grupper som riskerar ohälsa, dit nationella minoriteter räknas (1-2, 41). Dessutom är det nödvändigt att vidta specifika åtgärder för att främja hälsan i utsatta grupper på nationell, regional och lokal nivå.

Svarsfrekvensen i undersökningen är 39 procent, vilket är relativt lågt. Det är inte unikt för just den här undersökningen, utan trenden är densamma i de flesta enkätundersökningar som görs i dag. Det väcker dock frågan om bortfallet är större bland personer med finländskt ursprung. Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät hade en svarsfrekvens på 42 procent för 2018, så det är ingen större skillnad mellan undersökningarna.

Arbete pågår på Folkhälsomyndigheten kring om det går att hitta möjliga alternativ till att minska bortfallet i enkätundersökningar. Under tiden använder man kalibreringsvikter som ett sätt att justera bort skevheter från bortfallet. Genom detta får man skattningar av andelar som liknar de andelar om hela urvalet hade deltagit i undersökningen.

Enkäten kunde besvaras via en webbenkät eller som pappersenkät. På webben fanns enkäten tillgänglig på både svenska och finska medan pappersenkäten endast gick ut på svenska. Detta upplägg kan ha gjort det svårt att nå vissa grupper som inte kan svenska så bra och inte har tillgång till dator.

I samråden med företrädarna för de sverigefinska organisationerna lyftes att de inte hade så stort intresse av uppföljningar av hälsosituationen bland äldre, utan ville ha mer information om andra, tredje och fjärde generationens sverigefinnar då de ansåg att ungdomsperspektivet var viktigt. Det är svårt att hitta en urvalsram som speglar den aktuella målgruppen sverigefinnar, så myndigheten provade möjligheten att använda SCB:s databas med tre generationers finska invandrare. Efter datainsamlingen upptäcktes att materialet inte höll för att redovisa utifrån generationstillhörighet bland sverigefinnar. Det går alltså inte att se om de som tillhör andra och tredje generationens sverigefinnar har annorlunda hälsa, levnadsvanor eller livsvillkor än sina släktingar från den första generationen – som alltså haft sämre hälsa än Sveriges befolkning som helhet (3).

Grupperna med finländskt ursprung har i många fall rapporterat sämre hälsoutfall än Sveriges befolkning. Andra skillnader som har betydelse för hälsan är t.ex. att sverigefinnar och finnar har en lägre utbildningsnivå än genomsnittet i Sveriges befolkning. I flera av de nationella minoritetsgrupperna finns skillnader i hälsa och i bestämningsfaktorerna för hälsa. Det har därför stor betydelse att lyfta resultaten från den här rapporten i Folkhälsomyndighetens övergripande arbete med jämlik hälsa. Resultaten visar vidare vikten av att fortsatt undersöka vad dessa skillnader kan bero på, för att kunna sätta in riktade åtgärder med bäst förutsättningar för att åstadkomma förbättringar. Det behövs också fler fördjupade studier och forskning för att hitta förklaringar och mekanismer till resultaten i rapporten.

Undersökningen har utökat kunskapen om hur Folkhälsomyndigheten kan följa upp hälsosituationen i olika grupper med finländskt ursprung. Enkäten översattes till finska, vilket underlättade för de individer som inte kan svenska tillräckligt bra. Respondenterna fick möjlighet att själva ange vilken etnisk grupp de tillhörde. Efter datainsamlingen upptäcktes att inte tillräckligt många personer i varje finländsk grupp hade besvarat enkäten, och därför gick det inte att redovisa data i fler undergrupper. Arbetet med att följa upp hälsa bland svårnådda grupper handlar om att hitta en lämplig urvalsram som speglar den målgrupp man är ute efter, och i Folkhälsomyndighetens fall handlar det om sverigefinnar. I myndighetens fortsatta arbete kommer information från undersökningen att användas för ytterligare metodutveckling, men också i arbetet inom Agenda 2030 och jämlik hälsa.

Finlandssvenskar. Finlandssvenskar är finländare vilka har svenska som modersmål, oavsett vilket land de lever i.

Finländare. Finländare är personer som kommer från Finland, oavsett vilket språk de talar.

Finnar. Finnar är personer med finska som modersmål, oavsett vilket land de lever i. Majoriteten av finnar bor i Finland.

Generationer. I rapporten refereras till första, andra och tredje generationen invandrade personer från Finland. Med första generationen avses de personer som är födda i Finland och sedan har flyttat till Sverige. Med andra generationen avses de personer som är födda i Sverige men har minst en förälder som är född i Finland och har flyttat till Sverige. Slutligen är personer i tredje generationen de personer som är födda i Sverige men har minst en far- eller morförälder som är född i Finland och inflyttad till Sverige.

Konfidensintervall. Konfidensintervallet beskriver felmarginalen för populationsmedelvärdet. Ibland kallas konfidensintervall för osäkerhetsintervall, eftersom parameterns sanna värde förväntas finnas i detta intervall. Ofta redovisas ett populationsmedelvärde i procentuella andelar tillsammans med konfidensintervall som har konfidensgraden 95 procent (se exempel i bilaga 3).

Logistisk regressionsanalys. Logistisk regressionsanalys är en matematisk metod med vilken man kan analysera om det finns ett samband mellan en responsvariabel (Y), som endast kan anta två möjliga värden, och en eller flera förklarande variabler (X). Med en sådan metod kan man testa vilken effekt en viss förklarande variabel, till exempel nationell minoritet, har på ett visst hälsoutfall, exempelvis bra eller dålig självskattad hälsa. Med en regressionsanalys kan analysen omfatta ett antal variabler som har betydelse för upplevelsen av bra eller dålig hälsa. Det kan till exempel vara personens upplevelse av hälsa, oberoende av hens ålder. Det brukar kallas att justera för ålder. Man kan också säga att analysen kontrollerar för ålder eller att ålder är en konstant variabel.

Oddskvot. De värden en logistisk regressionsanalys visar är oddskvoter som anger hur en viss faktor X kan ha inflytande på ett utfall utan att andra faktorer påverkar. Oddskvoter kan ge en uppfattning om hur starkt sambandet är mellan exempelvis en person som tillhör en nationell minoritet och dålig hälsa. När oddskvoten bland personer som tillhör en nationell minoritet respektive inte gör det är lika med 1 finns det ingen skillnad i dålig hälsa mellan de två grupperna. Om oddskvoten däremot är större än 1 finns det en överrisk för personer tillhörande en nationell minoritet att ha dålig hälsa, och en oddskvot med ett värde långt över 1 betyder en mycket stark överrisk. Om oddskvoten däremot är mindre än 1 skulle det i detta fall betyda att det är mindre vanligt att skatta sin hälsa som dålig bland personer som tillhör en nationell minoritet.

Självidentifikationsprincipen. Självidentifikationsprincipen innebär att både den enskilda individen och gruppen vill tillhöra minoritetsgruppen och strävar efter att behålla sin identitet. Alla som anser sig tillhöra en nationell minoritet omfattas av de rättigheter som föreskrivs i minoritetslagstiftningen.

Sverigefinländare. Sverigefinländare är ett samlingsbegrepp för alla i Sverige bosatta personer som härstammar från Finland, oavsett vilken språkgrupp de tillhörde i Finland. Alla sverigefinländare är inte sverigefinnar.

Sverigefinnar. En sverigefinne är en person som lever i Sverige och är finskspråkig eller identifierar sig med finskspråkig kultur i Sverige. Sverigefinnarna är en nationell minoritet, med egen flagga och egen högtidsdag. Den historiska närvaron av finsktalande invånare i dagens Sverige går tillbaka ända till medeltiden, därför räknas sverigefinnar som en nationell minoritet. Gruppen kom att växa kraftigt i och med den omfattande arbetskraftsinvandringen från Finland till Sverige på 1960- och 70-talen.

Den nationella folkhälsoenkäten – Hälsa på lika villkor. Folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor (HLV) är en nationell undersökning om hälsa, levnadsvanor och livsvillkor. Folkhälsomyndigheten använder enkäten till att följa befolkningens hälsa och de faktorer som påverkar hälsan. Syftet med HLV är att undersöka hur Sveriges befolkning mår och följa upp förändringar i befolkningens hälsa över tid. Det finns mer information om variablerna från HLV i bilaga 1.

1. Regeringskansliet. Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik. SOU 2017:60. Stockholm: Regeringskansliet, 2017. [citerad 17 maj 2019] Hämtad från: https://www.regeringen.se/49d73d/contentassets/f869b8aae642474db1528c4da4d2b19a/nasta-steg-forslag-for-en-starkt-minoritetspolitik-sou-201760
2. Regeringskansliet. Nästa steg? Del 2. Förslag för en stärkt minoritetspolitik. SOU 2017:88. Stockholm: Regeringskansliet, 2017. [citerad 17 maj 2019] Hämtad från:https://www.regeringen.se/4ac4f9/contentassets/e430f9cd44004739a6c145deb85db796/nasta-steg-del-2.-forslag-for-en-starkt-minoritetspolitik
3. Folkhälsomyndigheten. Samråd och dialog med nationella minoriteter och urfolk i syfte att förbättra förutsättningarna för gruppernas hälsa. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2017. [citerad 17 maj 2019] Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/samrad-och-dialog-med-nationella-minoriteter-och-urfolk-i-syfte-att-forbattra-forutsattningarna-for-gruppernas-halsa/
4. Riksdagen. Kunskapsöversikt om nationella minoriteter (2011/12:RFR11). Stockholm: Riksdagen, 2012. [citerad 17 maj 2019]. Hämtad från: https://data.riksdagen.se/fil/99C4938D-1178-415F-A187-7C9B9853E7AB
5. Statens folkhälsoinstitut. Hur mår Sveriges nationella minoriteter? Kartläggning av hälsosituationen bland de nationella minoriteterna samt förslag till förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Östersund: Statens folkhälsoinstitut; 2010.
6. Folkhälsomyndigheten. Samråd med Sveriges nationella minoriteter. Behov, förutsättningar och metoder för datainhämtning om hälsosituationen bland Sveriges nationella minoriteter och urfolk. Stockholm 2014. [citerad 17 maj 2019]. Hämtad från:https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/c2e304c0bdd74e5898b
   6ac78d1fc9a37/slutrapport-samrad-nationella-minoriteter.pdf (PDF, 774 kB)
7. Kommissionen för jämlik hälsa. För en god och jämlik hälsa: en utveckling av det folkhälsopolitiska ramverket: delbetänkande av Kommissionen för jämlik hälsa SOU 2017:4. Stockholm: Regeringskansliet, 2017. [citerad 17 maj 2019]. Hämtad från:https://www.regeringen.se/490ab0/contentassets/26e1f3430b954a3b8e6e1
   04dd4df04eb/for-en-god-och-jamlik-halsa---en-utveckling-av-det-
   folkhalsopolitiska-ramverket-sou-2017_4.pdf
8. United Nations Development Programme (UNDP). Globala målen för hållbar utveckling. Stockholm: UNDP; 2015. [citerad 17 maj 2019]. Hämtad från: http://www.globalamalen.se/
9. Regeringskansliet. Lag (2018:1367) om ändring i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Stockholm: Kulturdepartementet. [citerad 17 maj 2019]. Hämtad från: http://rkrattsbaser.gov.se/sfsr?
   fritext=2009%3A724&upph=false
10. Arola LA, Mårtensson L, Häggblom Kronlöf G. Viewing oneself as a capable person – experiences of professionals working with older Finnish immigrants. Scand J Car Sci. 2016. doi:http://dx.doi.org/10.1111/scs.12395
11. Manhica H, Toivanen S, Hjern A, Rostila M. Mortality in adult offspring of immigrants: a Swedish national cohort study. PLoS One. 2015;10(2):e0116999. doi:10.1371/journal.pone.0116999.
12. Wändell P, Carlsson AC, Li X, Gasevic D, Ärnlöv J, Holzmann MJ, Sundqvist J, Sundqvist K. Atrial fibrillation in immigrant groups: a cohort study of all adults 45 years of age and older in Sweden. Eur J Epidemiol 2017;32:785-796. doi:10.1007/s10654-017-0283-6.
13. Wändell P, Carlsson AC, Li X, Gasevic D, Ärnlöv J, Holzmann MJ, Sundqvist J, Sundqvist K. Heart failure in immigrant groups: a cohort study of adults aged 45 years and over in Sweden. Scand Cardiovasc J 2018. doi:10.1080/140173431.2018.1546892.
14. Stafford J, Howard R, Dalman C, Kirkbride JB. The incidence of nonaffective, nonorganic psychotic disorders in older people: A population-based cohort study of 3 million people in Sweden. Schizophr Bull 2018: doi:10-1093/schbul/sby147.
15. Arola LA, Barenfeld E, Dahlin-Ivanoff S, Häggblom-Kronlöf G. Distribution and evaluation of sense of coherence among older immigrants before and after a health promotion intervention – results from the RCT study promoting aging migrants capability. Clin Interven Aging 2018;13:2317-2318. doi:10.2147/CIA.S177791
16. Honkaniemi H, Bacchus-Hertzman J, Fritzell J, Rostila M. Mortality by country of birth in the Nordic countries – a systematic review of the literature. BMC Public Health 2017;17:511. https://doi.org/10.1186/s12889-017-4447-9
17. Dunlavy AC, Juarez S, Rostila M. Employment status and risk of all-cause mortality among native- and foreign-origin persons in Sweden. Eur J Publ Health 2018;28:891-897. doi: 10.1093/eurpub/cky090.
18. Idler EL, Benyamini Y. Self-rated health and mortality: a review of twenty-seven community studies. J Health Soc Behav. 1997;38(1):21-37.
19. Albus C. Psychological and social factors in coronary heart disease. Ann Med. 2010;42(7):487-94. doi:10.3109/07853890.2010.515605.
20. Livsmedelsverket. Mjölk och laktos. [citerad 17 maj 2019]. Hämtad från: https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/sjukdomar-allergier-och-
    halsa/allergi-och-overkanslighet/mjolk-och-laktos
21. WHO. Obesity and overweight. [citerad 17 maj 2019]. Hämtad från: http://www.who.int/en/news-room/fact-sheets/detail/obesity-and-overweight
22. G.B.D. Risk Factors Collaborators. Global, regional, and national comparative risk assessment of 84 behavioural, environmental and occupational, and metabolic risks or clusters of risks, 1990-2016: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2016. Lancet. 2017;390(10100):1345-422. doi: 10.1016/S0140-6736(17)32366-8.
23. Hubers AAM, Moaddine S, Peersmann SHM, Stijnen T, van Duijn E, van der Mast RC, et al. Suicidal ideation and subsequent completed suicide in both psychiatric and non-psychiatric populations: a meta-analysis. Epidemiol Psych Sci. 2018;27(2):186-98. doi: 10.1017/S2045796016001049.
24. Bostwick JM, Pabbati C, Geske JR, McKean AJ. Suicide Attempt as a Risk Factor for Completed Suicide: Even More Lethal Than We Knew. Am J Psychiat. 2016;173(11):1094-100. doi:10.1176/appi.ajp.2016.15070854.
25. Brugård Konde Å, Bjerselius R, Haglund L, Jansson A, Pearson M, Sanner Färnstrand J, et al. Råd om bra matvanor – risk- och nyttohanteringsrapport. Uppsala: 2015. Rapport 5:2015.
26. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). Drogutvecklingen i Sverige 2017. Stockholm: CAN, 2017. [citerad 17 maj 2019]. Hämtad från: www.can.se/Publikationer/rapporter/drogutvecklingen-i-sverige-2017/.
27. Folkhälsomyndigheten. Den svenska narkotikasituationen 2015 – en översikt över rapporteringen till EU:s narkotikabyrå. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2017.
28. World Health Organization (WHO). The health and social effects of nonmedical cannabis use. Genève: WHO; 2017. www.who.int/substance_abuse/publications/cannabis_report/en/
29. United Nations. The sustainable development goals report 2016. New York 2016. [citerad 17 maj 2019]. Hämtad från: https://unstats.un.org/sdgs/report/2016/The%20Sustainable%20Development%
    20Goals%20Report%202016.pdf
30. Agenda 2030-delegationen. Agenda 2030 och Sverige: Världens utmaning – världens möjlighet. SOU 2019:13. Stockholm: Agenda 2030-delegationen, 2019. [citerad 17 maj 2019]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/493ab5/contentassets/a1d21f7c7c7c484e96c759f2b3
    c44638/agenda-2030-och-sverige-varldens-utmaning--varldens-mojlighet-sou-
    201913.pdf
31. Manolis AJ, Rosei EA, Coca A, Cifkova R, Kjeldsen S, Lip GY, Narkiewicz K, Parati G, Redon J, Scmieder R, Tsioufis C, Mancia G. Hypertension and atrial fibrillation: diagnostic approach, prevention and treatment. Position paper of the Working Group 'Hypertension Arrhythmias and Thrombosis' of the European Society of Hypertension. J Hypertens 2012;30:239-252. doi: 10.1097/HJH.0b013e32834f03bf.
32. NCD Risk Factor Collaboration (NCD-RisC). Worldwide trends in blood pressure from 1975 to 2015: a pooled analysis of 1479 population-based measurement studies with 19·1 million participants. Lancet 2017;389:37-55. doi: 10.1016/S0140-6736(16)31919-5.
33. Waters R, Dick RB. Evidence of Health Risks Associated with Prolonged Standing at Work and Intervention Effectiveness. Rehabil Nurs 2015;40:148-165. doi: 10.1002/rnj.166.
34. Folkhälsomyndigheten. Miljöhälsorapport 2017. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2017. [citerad 17 maj 2019]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/m/miljohalsorapport-2017/
35. Regeringskansliet. Hälsa, vård och strukturell diskriminering. SOU 2006:78. Red. Groglopo A, Ahlberg BM. Stockholm 2006. [citerad 17 maj 2019]. Hämtad från:https://www.regeringen.se/49bb01/contentassets/764bc18a973546cc90ee6
    9255f9f3fca/halsa-vard-och-strukturell-diskriminering-sou-200678
36. Diaz E, Kumar BN. Differential utilization of primary health care services among older immigrants and Norwegians: a register-based comparative study in Norway. BMC Health Serv Res;2014:14:623. doi: 10.1186/s12913-014-0623-0.
37. Von Bonsdorff MB, Bonsdorff M, Kulmara J, Törmäkangas T, Seitsamo J, Leino-Arjas P, Nygård CH, Ilmarinen J, Rantanen T. Job strain in the public sector and hospital in-patient care use in old age: a 28-year prospective follow-up. Age and Ageing 2014;43:393-399. doi: 10.1093/ageing/aft192.
38. Geyer S, Hemström Ö, Peter R, Vågerö D. Education, income, and occupational class cannot be used interchangeably in social epidemiology. Empirical evidence against a common practice. J Epidem Community Health 2006;60:804-810.
39. Duvander A-ZE. Do Country-Specific Skills Lead to Improved Labor Market Positions? Work Occup 2001;28:210-233. Doi.org/10.1177/0730888401028005.
40. Mangrio E, Sjögren Forss K. Refugees’ experiences of healthcare in the host country: a scoping review. BMC Health Services Research 2017;17:814. doi: 10.1186/s12913-017-2731-0.
41. Kommissionen för jämlik hälsa. Det handlar om jämlik hälsa – delbetänkande av Kommissionen för jämlik hälsa. SOU 2016:55. Stockholm: Regeringskansliet, 2017. [citerad 17 maj 2019]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/4a52ad/contentassets/ca4b953b5fbf403cbd1d1eaa58
    f9ea10/det-handlar-om-jamlik-halsa_sou-2016_55.pdf

Folkhälsomyndigheten redovisar de två första svarsalternativen på frågan om personer med finländskt ursprung bedömer sitt allmänna hälsotillstånd som bra eller mycket bra.

Långvarig sjukdom inkluderar de som svarade ja på frågan om de har någon långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, någon nedsatt funktion eller annat långvarigt hälsoproblem.

Frågorna om vikt och längd ligger till grund för beräkningar av BMI (body mass index) som redovisas i grupperna undervikt, normalvikt, övervikt och fetma (se definition i tabell B1).

Tabell B1. Indelning av BMI enligt WHO (World Health Organization. Obesity and overweight. 2018. Hämtad från: http://www.who.int/en/news-room/fact-sheets/detail/obesity-and-overweight.).

I enkäten finns ett instrument som belyser den mer positiva sidan av psykisk hälsa (WHO–5). En totalpoäng beräknas genom att summera svarsalternativen (0–5 poäng) och multiplicera summan med 4, vilket ger en totalpoäng mellan 0 och 100. En högre poäng visar ett bättre psykiskt välbefinnande.

För nedsatt psykiskt välbefinnande har Folkhälsomyndigheten använt frågor från instrumentet General Health Questionnaire (GHQ), och i denna enkät används 5 frågor. För att få fram ett mått på psykiskt nedsatt välbefinnande beräknas ett summaindex utifrån de fem frågorna. De första två svarsalternativen på varje fråga ger värdet 0, och det tredje och fjärde alternativet ger värdet 1. En summavariabel skapas och den kan ha ett värde mellan 0 och 5 poäng. Om summan är 2 eller mer har personen enligt definitionen ett nedsatt psykiskt välbefinnande.

Ett annat instrument som finns i enkäten är Rosenbergs skala om självkänsla. Man beräknar en totalpoäng genom att summera svarsalternativen (0–3 poäng) för 10 frågor. Man får då en totalpoäng mellan 0 och 30, och en låg summa visar en låg självkänsla. I detta material klassas en poäng på 15 eller lägre som låg självkänsla.

I rapporten redovisas andelen stressade personer utifrån en fråga i enkäten – om svarspersonen för närvarande upplever sig vara ganska eller väldigt mycket stressad. Andelen mycket stressade definieras som de personer som kände sig väldigt mycket stressade.

En fråga gäller om man har olika sjukdomar, exempelvis diabetes, astma, allergi, högt blodtryck och laktosintolerans. De olika sjukdomstillstånden redovisas om respondenten fyllde i något av de tre jakande svarsalternativen (med och utan besvär). Vidare grupperas jakande svar ihop för lätta och svåra besvär vid redovisningen av besvär för den rapporterade sjukdomen. Redovisningen av sjukdom med svåra besvär inkluderar endast de som svarade ja på frågan om svåra besvär.

Svarspersonerna får också ange om de allvarligt övervägt att ta sitt liv och om de försökt ta sitt liv. I den här rapporten redovisas personer som har haft tankar på att ta sitt liv under de senaste 12 månaderna respektive har försökt ta sitt liv under de senaste 12 månaderna.

WHO rekommenderar 150 minuters fysisk aktivitet per vecka, och i rapporten ställs två frågor om fysisk aktivitet som mäter vilka som uppnår rekommendationen. Resultaten från fråga 1 och 2 vägs samman till ett gemensamt mått som kallas aktivitetsminuter. Redovisningen gäller personer med ”otillräcklig fysisk aktivitet”, vilket är mindre än 150 minuters fysisk aktivitet per vecka, och personer som har en hög fysisk aktivitet, alltså 300 aktivitetsminuter per vecka.

För stillasittande finns en separat fråga, och för den redovisas personer som sitter i 10 timmar eller mer per dag.

I rapporten redovisas intag av frukt och grönsaker 1–3 gånger per dag, vilket innebär ett lågt intag av frukt och grönsaker, och intag av frukt och grönsaker 3 gånger eller mer, vilket innebär att personerna har ett högt intag av frukt och grönsaker. Rapporten redovisar också personer som dricker läsk och/eller sötade drycker 2 gånger per vecka eller mer samt de som äter fisk och/eller skaldjur mindre än 1 gång per vecka.

Redovisning av daglig rökning respektive daglig snusning utgår från frågor där svarspersonerna får ange om de röker eller snusar.

I enkäten finns också frågor om att nyttja hasch eller marijuana (även kallat cannabis) och/eller använder annan narkotika. Information som redovisas är andelen som använt hasch eller marijuana samt annan narkotika under de senaste 12 månaderna.

För att identifiera personer med riskkonsumtion av alkohol poängsätts svarsalternativen på de tre frågorna i AUDIT-C och poängen summeras (0–4 poäng). Testet kan således ge maximalt 12 poäng. Gränsvärdet för riskkonsumtion av alkohol har satts till 5 poäng för kvinnor och 6 poäng för män.

Enkäten innehåller två frågor om ekonomiska förhållanden. En gäller att kunna betala en oväntad utgift, och för den redovisas de som svarade nej. Den andra frågan handlar om svårigheter att klara löpande utgifter. Det räknas som ekonomisk kris om respondenten svarade ja, vid ett tillfälle eller ja, vid flera tillfällen.

Utbildning redovisas efter förgymnasial utbildning, gymnasial utbildning och eftergymnasial utbildning.

När det gäller frågor om trygghet redovisas om de svarande avstått från att gå ut ensamma på grund av rädsla, om de blivit utsatta för hot eller hotelser om våld och om de blivit utsatta för fysiskt våld.

I enkäten finns även en fråga om deltagande i olika sociala aktiviteter. Med hjälp av den har socialt deltagande beräknats genom att summera antalet aktiviteter som respondenterna deltagit i under de senaste 12 månaderna. Brytpunkten för ett lågt socialt deltagande läggs vanligtvis vid en (1) aktivitet. De som har deltagit i två eller fler aktiviteter anses vara socialt deltagande medan de som inte deltar i någon eller endast en aktivitet anses ha ett lågt socialt deltagande.

Enkätfrågorna (PDF, 350 kB)

Tabellverk med resultat (PDF, 479 kB)