Andelen med ganska eller mycket bra självskattad tandhälsa ökade med sex procentenheter under åren 2004-2016, från 72 procent till 78 procent. Detta resultat stämmer väl överens med tidigare studier på vuxna individer i Sverige (29), vilket indikerar att data är robusta och lämpar sig väl för att följa utvecklingen över tid. Yngre personer uppger sig generellt ha bättre tandhälsa än de äldre, men även i de äldre åldersgrupperna förbättrades den självskattade tandhälsan under mätperioden. Detta kan exempelvis bero på bättre förebyggande tandvård, t.ex. mer regelbunden tandborstning, och en bättre behandlande tandvård.
Det var stora skillnader mellan grupper vad gäller den självskattade tandhälsan – exempelvis angav 80 procent av dem med eftergymnasial utbildning att de hade ganska eller mycket bra tandhälsa, jämfört med 69 procent av dem med endast förgymnasial utbildning. Detta kan till viss del bero på att de svarande med förgymnasial utbildning är äldre än genomsnittet i populationen, eftersom andelen med eftergymnasial utbildning ökat över tid. De svarande som har upplevt en ekonomisk kris har generellt sett sämre tandhälsa än genomsnittet, och de som har avstått från att besöka tandvården av ekonomiska skäl har en betydligt lägre självskattad tandhälsa – 29 procent anger att tandhälsan är god, jämfört med genomsnittet på 74 procent. Det är också rimligt att anta att de med dålig tandhälsa avstår från att besöka tandvården, eftersom de förväntar sig höga tandvårdskostnader, vilket i sin tur leder till ännu sämre tandhälsa. Detta innebär att de med dålig ekonomi blir särskilt utsatta.
De svarande som röker eller snusar dagligen uppgav också att de har sämre självskattad tandhälsa än genomsnittet. Enligt en kunskapsöversikt om rökning och dålig tandhälsa från 2002 har rökare en genomgående sämre tandhälsa än icke-rökare, och tandhälsan blir sämre över tid än för personer som inte röker (34). Munhälsan hos tidigare rökare är bättre än hos rökarna, men fortfarande sämre än hos de som aldrig har varit rökare (34). Även snusning har en negativ påverkan på munhälsan och kan exempelvis leda till skador i munslemhinnan (35).
Personer med riskkonsumtion av alkohol och/eller ett BMI över 30 rapporterade en sämre tandhälsa än genomsnittet. Det finns ett samband mellan alkoholkonsumtion och en högre risk för muncancer. Detta utgör troligen en mycket liten del av den dåliga tandhälsan hos person med riskkonsumtion av alkohol eftersom det är en så pass ovanlig cancerform (36). Hos storkonsumenter av alkohol är munhälsan ofta misskött. Att ett BMI över 30 är korrelerat med sämre självskattad tandhälsa kan bero på att personer med fetma också kan ha kostvanor som innehåller stora mängder socker och sötade drycker. Det är dock inte en persons BMI i sig som bidrar till sämre självskattad tandhälsa, utan de levnadsvanor som kan leda till ett högt BMI, såsom ett större intag av sötade drycker.
Regressionsanalysen visar att både bakgrundsvariabler, såsom ålder, kön, socioekonomisk situation och levnadsvanor hade en signifikant påverkan på oddsen att skatta tandhälsan som ganska eller mycket bra. Detta tyder på att det finns socioekonomiska ojämlikheter i tandhälsa i Sverige, också eftersom socioekonomisk situation och levnadsvanor till viss del är sammanlänkade. Det finns studier från länder som kan anses vara jämförbara med Sverige, såsom Storbritannien, Kanada, USA och Tyskland (37-40), och även de visar sämre tandhälsa bland grupper med lägre inkomster och utbildningsnivå. Det finns alltså skillnader i självskattad tandhälsa mellan olika grupper i samhället, på grund av socioekonomisk situation och levnadsvanor – vilka ofta är relaterade till varandra. Genom att förändra och förbättra de underliggande socioekonomiska faktorerna kan man därför få en mer jämlik tandhälsa (41).
I denna rapport har vi använt självskattad tandhälsa, vilket är ett subjektivt mått. Antalet intakta tänder är ett objektivt mått som speglar tandhälsan, för vilket vi hade data för 2015 och 2016. En subanalys visar att det genomsnittliga antalet intakta tänder var signifikant lägre bland de som har upplevt en ekonomisk kris under de senaste tolv månaderna, än bland övriga. Tidigare studier har visat att personer med lägre socioekonomisk status tenderar att underskatta sitt tandvårdsbehov (42), så ett objektivt mått på tandhälsa skulle kunna visa ännu större skillnader mellan olika socioekonomiska grupper.
För att effektivt motverka hälsoskillnader som är relaterade till socioekonomisk position måste man först bilda sig en uppfattning om hur och varför de uppkommer. I den här studien har vi visat att, liksom för allmänt hälsotillstånd, tycks självskattad tandhälsa spegla den socioekonomiska statusen och utbildningsnivån. En möjlig förklaring till detta är att en sämre socioekonomisk situation i många fall innebär mindre inflytande över sin livssituation och därmed sämre möjligheter att förändra levnadsvanorna i positiv riktning.
Av resultaten drar vi två slutsatser i relation till det folkhälsopolitiska målet om att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. För det första; i det korta perspektivet behövs riktade insatser för att förändra levnadsvanorna i de grupper som har störst behov. Det gäller t.ex. tobaks- och alkoholvanor samt vanor som rör mat och fysisk aktivitet. Vi vet att klyftor mellan barn från olika socioekonomiska grupper tenderar att kvarstå över tid och således påverka individens tandhälsotillstånd under hela livet. För det andra; i det längre perspektivet bör fokus riktas mot breda förebyggande insatser redan under tidig barndom. Främjande och förebyggande arbete kan och bör visserligen bedrivas så att det påverkar människor genom hela livet, men det är alltid bättre att försöka bryta ett negativt förlopp så tidigt som möjligt. Ett framgångsrikt arbete med förebyggande insatser som fokuserar på barn och unga kan därför på sikt tänkas bidra till en god och jämlik tandhälsa i hela befolkningen. Ett exempel på sådan åtgärd är skolbaserade fluorlackningsprogram, som har positiva effekter på kariesutvecklingen i både det korta såväl som det längre perspektivet.