Ojämlikheter i psykisk hälsa

Ojämlikheter i psykisk hälsa uppstår när olika grupper har olika förutsättningar att må bra. Det beror på att tillgångar till resurser som är viktiga för hälsan skiljer sig åt, till exempel:

• Utbildning, arbete och försörjning
• Trygga uppväxtvillkor
• Socialt stöd och inkludering

Dessa resurser är sammankopplade och förstärker varandra genom hela livet. Konsekvenserna blir att vissa grupper löper högre risk för psykisk ohälsa, medan andra har bättre förutsättning att må bra. Psykisk hälsa är därmed både en förutsättning för och ett resultat av individens resurser. Läs mer om ojämlikhet i psykisk hälsa.

Vilka grupper är mest utsatta?

Den psykiska hälsan är ojämnt fördelad utifrån diskrimineringsgrunderna såsom kön, födelseland, funktionshinder samt sexuell läggning. Psykiska besvär är vanligare i vissa grupper, till exempel bland:

• Personer med låg inkomst eller ekonomiska svårigheter
• Arbetslösa och unga vuxna utan arbete
• HBTQ-personer
• Personer med funktionsnedsättning
• Ensamstående mödrar
• Mottagare av ekonomiskt bistånd
• Barn och unga i familjer med låg socioekonomisk status.

Insatser för att få ett mer inkluderande samhälle har positiv effekt eftersom otrygghet och kränkningar är viktiga faktorer för ojämlikheter i psykisk ohälsa. Läs mer om hur den psykiska hälsan ser ut i olika grupper.

Utsatthet bland barn och unga påverkar psykisk hälsa

Både internationella och svenska studier visar att det redan i tidig ålder finns ojämlikheter i psykisk hälsa. Barn och unga i familjer med låg socioekonomisk status rapporterar oftare psykiska och psykosomatiska besvär.

Uppväxtvillkor som ekonomisk utsatthet, föräldrars psykiska sjukdom eller frekventa flyttningar ökar risken för psykisk ohälsa senare i livet. Även faktorer som föräldrarnas födelseland, utbildningsnivå och familjesituation har betydelse för skillnader i barns och ungas psykiska hälsa.

Skolan och familjepolitiken kan spela en kompensatorisk roll för att minska ojämlikheterna i psykisk hälsa och förbättra förutsättningarna genom att:

• Stödja utsatta familjer ekonomiskt och socialt
• Skapa trygga miljöer i skolan för alla barn
• Förebygga mobbning och diskriminering

Läs mer om hur små barn mår i Sverige.

Sysselsättning och ekonomi påverkar psykisk hälsa

Socioekonomisk nivå, till exempel inkomst och utbildning, har stor betydelse för psykisk hälsa. Sambanden går åt båda hållen och är dessutom självförstärkande; psykisk ohälsa kan leda till minskad inkomst, och minskad inkomst kan leda till psykisk ohälsa.

Det finns stora ojämlikheter som hör ihop med inkomstnivån när det gäller psykiska besvär, psykiatriska tillstånd och suicid. Det finns också en gradvis skillnad i psykiska besvär i olika inkomstgrupper, med mindre psykiska besvär i grupper med högre inkomst.

Mycket tyder på att det inte bara är inkomsten som spelar roll, utan även vilken placering man har i den sociala hierarkin. Att vara arbetslös eller uppleva ekonomiska bekymmer är också förknippat med en högre risk för psykiska besvär.

Insatser för att minska ekonomisk utsatthet och främja sysselsättning kan därför minska ojämlikhet i psykisk hälsa.

Utbildning, arbete och inkomst är nära kopplade till psykisk hälsa:

• Stabil sysselsättning och ekonomisk trygghet är friskfaktorer
• Arbetslöshet ökar risken för stress, oro och psykisk ohälsa, både på grund av ekonomisk osäkerhet och förlust av social gemenskap.

Arbetsmiljöns betydelse

Ett meningsfullt arbete där man trivs gynnar den psykiska hälsan, medan:

• hög arbetsbelastning,
• brist på inflytande,
• trakasserier ökar risken för psykisk ohälsa.

Psykiatriska diagnoser står för hälften av alla sjukskrivningar – en siffra som ökat sedan 1990-talet. Arbetsgivaren har ansvar för arbetsmiljö, rimlig arbetsbelastning, att skapa förutsättningar för delaktighet och inflytande och att arbeta mot trakasserier och diskriminering. En god arbetsmiljö skapas i samspel mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Konsekvenser av nedsatt psykiskt välbefinnande

De som rapporterar ett nedsatt psykiskt välbefinnande har oftare:

• ekonomiska problem,
• brist på emotionellt och praktiskt stöd,
• ohälsosamma levnadsvanor,
• somatiska hälsoproblem såsom svår värk eller funktionsnedsättningar,
• lägre sysselsättning,
• högre dödlighet.

Personer som har vårdats inom den psykiatriska slutenvården dör tidigare jämfört med befolkningen som helhet. Dödligheten är dessutom högre bland personer med psykosdiagnoser än bland personer med depressionsdiagnoser, även om man utesluter suicid som dödsorsak. I varje diagnosgrupp finns också ett tydligt samband med utbildningsnivå för både män och kvinnor.