Frågor och svar om ebola

Ebola är en allvarlig virusinfektion som kan orsaka blödarfeber, vilket innebär att kroppens förmåga att stoppa blödningar inte fungerar. Personer som drabbas kan bli allvarligt sjuka och kräva omfattande vård. Dödligheten är mycket hög, särskilt i länder med otillräcklig sjukvård.

Ebolavirus smittar framför allt vid mycket nära kontakt med en sjuk person som har tydliga symtom. Smittan är inte luftburen och sprids inte ute i samhället vid vanliga sociala kontakter eller från personer som är smittade men inte fått symtom.

Ebolaviruset kan inte ta sig genom hel, oskadad hud. Viruset sprids via infekterade kroppsvätskor (blod, saliv, sädesvätska, diarré och kräk) om det kommer i kontakt med slemhinnor (till exempel öga eller mun) eller sår på huden.

Ofta sprids viruset när en sjuk person vårdas i hemmet eller på sjukhus utan att skyddsåtgärder finns på plats. Under utbrottet i Västafrika 2013–2015 smittades många i samband med begravningsceremonier, där nära kontakt med en avliden person ingår som en del av ritualen.

Idag anses fladdermöss vara den naturliga värden för ebolavirus, men det är inte helt klarlagt. Enligt den teorin kan viruset spridas direkt från fladdermöss till människor. Men smittvägen är sannolikt oftast indirekt och sker vid nära kontakt med andra infekterade vilda djur, till exempel apor och hjortdjur, i samband med jakt, hantering eller konsumtion av köttet.

Det finns inget som tyder på att ebolaviruset skulle kunna bli luftburet. Historiskt har ebolavirus orsakat flera utbrott utan att visa tecken på förändrad smittsamhet eller förändrade spridningsvägar. Ebolaviruset förökar sig dessutom i blodcellerna. Att det plötsligt skulle börja föröka sig i de övre luftvägarna och därmed öka risken för luftsmitta är osannolikt.

Risken att ebola sprids till andra länder är mycket liten. Det har hänt att sjukvårdspersonal som vårdat ebolasjuka rest tillbaka och insjuknat i sina hemländer. Att detta skulle leda till ett större utbrott i länder med välfungerande sjukvård är osannolikt.

Risken att någon ebolasmittad person skulle komma till Sverige är mycket låg. Det går dock inte att utesluta helt, till exempel i samband med större utbrott av sjukdomen.

Kontakta vården genom att ringa telefonnummer 1177 om du får feber eller andra symtom på en infektion efter en resa i tropiska områden. Det är viktigt för att utesluta malaria och andra tropiska sjukdomar. Berätta om du har rest i områden där ebola förekommer så att provtagning och undersökning kan ske på ett säkert sätt.

Sverige har ett välfungerande system för att hantera allvarliga smittsamma sjukdomar. Folkhälsomyndigheten övervakar internationella utbrott, samarbetar med andra europeiska och globala hälsomyndigheter och ansvarar för laboratoriediagnostik vid misstänkta fall i Sverige. Regionerna har beredskap för att snabbt identifiera, isolera och vårda smittsamma patienter samt att genomföra en smittspårning av personer som kan ha blivit utsatta för smittan.

Det finns godkända vacciner mot en av varianterna av ebolavirus, den som kallas zairevirus. Vaccinerna används främst för att begränsa smittspridning i samband med utbrott. Mot övriga varianter finns inget vaccin. Den variant som sprids i det nuvarande utbrottet är virusvarianten bundibugyo.

Mot ebola som orsakas av varianten zairevirus finns antivirala läkemedel. Mot ebola orsakad av andra virusvarianter saknas specifik behandling. Vården inriktar sig på att mildra symtomen och upprätthålla kroppens blod och vätskebalans.

Risken för att ebola sprids via varor som fraktas från drabbade afrikanska länder till Sverige bedöms som obefintlig. Studier har visat att viruset inaktiveras vid intorkning i rumstemperatur på ytor som glas, plast och metall. Det är dessutom ytterst osannolikt att kroppsvätskor från en smittsam person skulle hamna på gods avsett för export.

Folkhälsomyndigheten följer utvecklingen av utbrottet, bedömer riskerna och informerar andra myndigheter och hälso- och sjukvården om hur situationen utvecklas.

Om misstänkta fall skulle upptäckas i Sverige analyseras prover från de misstänkta fallen på Folkhälsomyndighetens laboratorier för att ställa diagnos. Myndigheten stöder också de regionala smittskyddsenheterna med smittspårning, riskbedömningar och kommunikation.