Efterlevande efter suicid

En sorgeprocess är alltid svår. En förlust genom suicid kan vara särskilt komplex och traumatisk. Sorgeprocessen försvåras ofta ytterligare av det stigma och tabu som finns runt självmord. För de närstående kan förlusten leda till både sämre psykisk och fysisk hälsa och högre suicidrisk. Efterlevande efter suicid anger oftare suicidtankar än efterlevande till personer som dött av andra orsaker.

Förutom den närmaste familjen har ett dödsfall i suicid en stark påverkan även på vänner, bekanta, släktingar och kollegor. Världshälsoorganisationen (WHO) beskriver att omkring 5–10 personer är närmast drabbade när någon avlider genom suicid.

Att stödja efterlevande efter suicid

Efterlevande är en riskgrupp för suicid och därför en särskilt viktig grupp att uppmärksamma. Efterlevande efter suicid anger många gånger att stödet till dem ofta är bristfälligt och att deras behov av vård inte alltid tillgodoses. Att utveckla stödet till efterlevande efter suicid är därför ett prioriterat område i den Nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention – Det handlar om livet.

I Sverige fyller ofta civilsamhället och kyrkan en viktig funktion i att ge stöd till drabbade. Till exempel finns Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd (SPES) som arbetar för att stödja efterlevande genom att bland annat arrangera samtalsträffar.

SuicidPrevention och Efterlevandes arbete (spes.se)

Organisationen HOPE – att leva vidare erbjuder också olika typer av stöd till efterlevande efter suicid.

Hope (hopeattlevavidare.se)

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten har också en viktig roll i det förebyggande arbetet, bland annat genom att kunna stödja närstående efter ett suicid och följa upp hur de mår.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har genom sin upplysningstjänst sammanställt forskning om effekter av olika typer av stöd till anhöriga efter suicid.

Stöd till anhöriga efter suicid (sbu.se)

Proaktivt efterlevandestöd vid suicid – lärdomar från Region Kalmar län

I Region Kalmar län finns sedan 2022 en länsgemensam rutin för efterlevandestöd vid suicid. Den omfattar samverkan mellan polis, efterlevandelotsar på hälsocentraler och kompletterande stödinsatser från civilsamhället och kyrkan. Rutinen innebär att efterlevande till en person som avlidit i suicid erbjuds stöd i form av en efterlevandelots. Efterlevandelotsen kan vara olika professioner inom primärvården vars funktion är att stödja och lotsa den efterlevande utifrån dennes behov.

Under 2024–2026 har forskare vid Linnéuniversitetet utvärderat Region Kalmar läns rutin. Forskarna har genom en kvalitativ studie undersökt hur rutinen upplevs av de efterlevande själva, och av yrkesverksamma som använder den.

Utvärderingen visar att rutinen är en viktig insats som gynnar efterlevande, polisen och lotsar. Rutinen underlättar tidig kontakt och samverkan mellan polisen och lotsarna vilket kan förebygga ohälsa hos efterlevande. Den ger också en tydlig struktur för de yrkesverksamma som bidrar till ett förbättrat och mer jämlikt stöd till efterlevande och kan främja både egen återhämtning och professionalism.

Utvärderingen lyfter fram några nyckelfaktorer i stödet till efterlevande:

• Tidig och uppsökande kontakt. Efterlevande har svårt att själva initiera kontakt i det akuta skedet. Rutinen bör säkerställa att kontakt etableras snabbt och proaktivt.
• Tydlig samverkan. Definierade roller och ansvar mellan polis, primärvård och civilsamhälle säkerställer kontinuitet och att ingen faller mellan stolarna.
• Individanpassat stöd. Flexibla, upprepade kontakter som anpassas till den efterlevandes förmåga, behov och förändrade omständigheter över tid.
• Specialiserad kompetens. Suicidspecifik utbildning, handledning och tid för reflektion för yrkesverksamma är avgörande i mötet med personer med komplex sorg efter suicid.
• Empatiskt bemötande. Professionell omtanke och respekt är centralt – rutiner kan inte ersätta mänsklig närvaro och förståelse.
• Kompletterande resurser. Samtalsgrupper och stöd från civilsamhället och kyrkan kompletterar det professionella stödet och möter olika behov.

Utvärderingen visar också att full implementering av en rutin är avgörande. När rutinen inte följs fullt ut riskerar efterlevande att möta bristfälligt stöd, stigmatiserande bemötande eller att själva behöva koordinera sin hjälp.

Läs mer

• Förebygg stigmatisering vid psykisk ohälsa
• Stöd till efterlevande (kunskapsguiden.se)