Denna rapport sammanfattar kunskap och föreslår förebyggande åtgärder, åtgärder för övervakning samt hantering av utbrott orsakade av Clostridium difficile. Rekommendationerna som ges bygger på en genomgång av andra länders riktlinjer vid CDI och har delats in i lagstadgade, starka, respektive svaga rekommendationer.

I Sverige har det saknats nationella rekommendationer gällande övervakning, prevention och utbrottshantering vid CDI. Folkhälsomyndigheten har därför i samverkan med experter från Smittskydd och vårdhygien i Region Jönköpings län och vid Universitetssjukhuset Örebro tagit fram detta kunskapsunderlag.

Åtgärderna är tänkta att ligga till grund för lokala rutiner och riktlinjer inom hälso- och sjukvård samt äldreomsorg.

Bläddra och läs i publikationen längre ned.

Sammanfattning

Kunskapsunderlaget ger rekommendationer för provtagning, diagnostisk algoritm, vårdhygieniska åtgärder, antibiotikaanvändning, samt övervakning och utbrottshantering, i syfte att begränsa spridningen och förebygga Clostridium difficile-infektion (CDI). Behandling av CDI tas ej upp i detta dokument, utan där hänvisas till ett nyligen publicerat nationellt vårdprogram för CDI, utarbetat och publicerat av Infektionsläkarföreningen 2017 (www.infektion.net).

Rekommendationerna är indelade i lagstadgade, starka och svaga rekommendationer (se metodavsnitt). Här redovisas endast lagstadgade och starka rekommendationer.

Provtagning

Patienter med diarré provtas snarast för CDI när det finns anamnestisk misstanke om sådan infektion. Asymtomatiska patienter provtas inte för CDI.
Rutinmässig miljöprovtagning för Clostridium difficile eller provtagning av asymtomatisk personal rekommenderas inte.
Eftersom små barn ofta är asymtomatiskt koloniserade görs undersökning för CDI på barn under två år endast vid stark klinisk misstanke.
Prov som består av fast/formad avföring undersöks inte för CDI.
Prov för CDI undersöks snarast (idealiskt inom 2 timmar) efter provtagning. Provet förvaras i kyl (4 °C) i högst 24 timmar.
Positiva resultat meddelas snarast till provtagande enhet. Om CDI inte fastställts kan nytt prov övervägas om patienten försämras.
Nytt prov kan övervägas vid misstänkt återfall. Provtagning under pågående behandling eller för utvärdering av behandlingseffekt rekommenderas inte.
Ett negativt Enzyme immunoassay (EIA)-test räcker inte för att utesluta CDI, utan nytt prov tas vid fortsatt klinisk misstanke, när denna metod används. Ta i så fall nytt prov tidigast efter 24 timmar.
För Nucleic acid amplification test (NAAT)-metoder räcker ett negativt test för att utesluta CDI.
Avföringsprov från alla CDI-fall sparas i frys, -20 °C i 3 månader, för eventuell odling och typning.

Diagnostik

Använd en metod och algoritm som har hög sensitivitet och hög specificitet för toxin och/eller toxingener.
Välj en metod som detekterar toxin B, eller toxin A plus toxin B, när det gäller immunologiska metoder. Använd inte immunologiska metoder som endast detekterar toxiner som enda diagnostiska test.
Använd en metod som detekterar en konserverad region av toxingenerna, när det gäller NAAT-metoder. Använd odling som komplement för kvalitetssäkring och för att möjliggöra epidemiologisk typning.

Vårdhygien

Förebyggande åtgärder skall alltid tillämpas som vid gastroenterit (SOSFS 2015:10). Avvakta inte provresultat för CDI. Händerna ska tvättas med tvål och vatten efter vårdtagarnära arbete hos individ med CDI. Därefter görs handdesinfektion.
Enkelrum med egen toalett rekommenderas för CDI-patienter med diarré.
Dagliga städrutiner med mekanisk avtorkning och rengöringsmedel med tensider är basal rutin och kombineras med efterföljande klorinnehållande desinfektion vid tecken på epidemisk spridning av CDI.

Antibiotikaanvändning (Antimicrobial stewardship)

Inför antibiotikapolicy-program, även kallat antimicrobial stewardship, som innebär ändamålsenlig, adekvat och tidsbegränsad antibiotikaanvändning. Minimera onödig och onödigt bred antibiotikabehandling genom att

  • dagligen utvärdera pågående antibiotikabehandling hos patienter med CDI och sätt ut den så snart det är möjligt
  • utvärdera pågående antibiotikabehandlingar hos alla patienter systematiskt avseende indikation, odling och resistensmönster
  • prioritera smalspektrumpreparat.

Förbättra antibiotikaordinationer genom att

  • dokumentera indikation
  • ordinera behandlingstid, eller ange stopp- eller utvärderingsdatum
  • utvärdera följsamhet till rekommendationer
  • följa lokal antibiotikaförbrukning.

Ge inte probiotika för att förebygga CDI vid ny antibiotikaexposition.

Övervakning och utbrottshantering

Utbrott ska enligt lag anmälas till smittskyddsläkare och Folkhälsomyndigheten vid anmärkningsvärd utbredning.
Övervaka förekomsten av CDI på olika nivåer i sjukvårdssystemet. Sätt mål för högsta accepterade incidensnivå.
Skapa förutsättningar för epidemiologisk typning av positiva fynd genom att spara prov eller uppodlade isolat. Utför epidemiologisk typning vid misstanke om utbrott eller om det förekommer en hög CDI-incidens lokalt
Kategorisera fallen i sjukvårds- respektive samhällsassocierade. Vid misstanke om utbrott, involvera vårdhygienisk expertis och sammankalla utbrottsgrupp.
Utvärdera och förbättra vid behov följsamheten till CDI-specifika hygien- och städrutiner och informera vårdtagare och besökare om CDI och förebyggande åtgärder. Det är särskilt viktigt att utvärdera följsamheten till handhygienrutiner rekommenderade för CDI. Utför noggrann mekanisk rengöring vid städning och använd spordödande medel.

I väntan på provsvar: Tillämpa CDI-rutiner för vårdtagare med diarré och stark misstanke om CDI.
Dokumentera utbrottet fortlöpande och sammanställ någon form av slutrapport.
Se över antibiotikaanvändningen.

Bläddra och läs

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Utgivningsår: 2017
  • Antal sidor: 66
  • Artikelnummer: 16134