Av de tio främsta riskfaktorerna för ohälsa och för tidig död i Sverige är hälften relaterade till matvanor och fysisk aktivitet. Ohälsan orsakar även kostnader både för samhället och för individen, och enbart fetma uppskattas kosta samhället ca 70 miljarder kronor per år.

Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket har på regeringens uppdrag tagit fram underlag och förslag till åtgärder för att främja hälsa som är relaterad till matvanor och fysisk aktivitet.

Det är möjligt att främja hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet på befolkningsnivå, men insatserna behöver vara långsiktiga och riktas både till individer och till deras sociala och fysiska miljö. Myndigheternas förslag beskriver en övergripande struktur på nationell nivå som kan öka förutsättningarna för andra aktörer i samhället att medverka i ett långsiktigt hälsofrämjande arbete kring mat och fysisk aktivitet.

Bläddra och läs i publikationen längre ned

Sammanfattning

Ohälsosamma matvanor är en av de största riskfaktorerna för ohälsa och för tidig död i Sverige, och av de tio främsta riskfaktorerna är hälften relaterade till matvanor och fysisk aktivitet. Sedan 1980 har förekomsten av fetma tredubblats hos vuxna och i dag är varannan svensk överviktig eller fet. Ohälsosamma matvanor, otillräcklig fysisk aktivitet och de relaterade folksjukdomarna är vanligare i grupper med lägre utbildning och inkomst. Ohälsan orsakar även kostnader både för samhället och för individen, och enbart fetma uppskattas kosta samhället ca 70 miljarder kronor per år. Det behövs insatser för att främja hälsa och livskvalitet och för att minska samhällets hälso- och sjukvårdskostnader. Sådana insatser är även en förutsättning för att nå hållbarhetsmålen i Agenda 2030.

Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket har på regeringens uppdrag tagit fram underlag och förslag till åtgärder för att främja hälsa som är relaterad till matvanor och fysisk aktivitet. Underlagen och åtgärdsförslagen bygger på kunskapssammanställningar, en aktörskartläggning, dialogmöten, en undersökning av möjligheterna till frivilliga åtaganden inom livsmedelskedjan och en utredning av utökad uppföljning på området. Arbetet har avgränsats till hälsofrämjande och förebyggande insatser i den friska befolkningen.

Det är möjligt att främja hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet på befolkningsnivå, men insatserna behöver vara långsiktiga och riktas både till individer och till deras sociala och fysiska miljö. Viktiga aktörer och samhällsstrukturer i ett sådant arbete är skola och förskola, arbetsplatser, hälso- och sjukvården, närområdet, föreningslivet, livsmedelskedjan och omsorgen. Det pågår en rad aktiviteter för att främja hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet inom offentlig, privat och ideell sektor i Sverige, men de räcker inte för att vända utvecklingen och minska de framtida samhällskostnaderna. De berörda aktörerna efterfrågar ett mer sammanhållet nationellt arbete med mat och fysisk aktivitet så att de får bättre möjligheter att prioritera frågorna i verksamheten och att arbeta mer samordnat.

Myndigheternas förslag beskriver en övergripande struktur på nationell nivå som kan öka förutsättningarna för andra aktörer i samhället att medverka i ett långsiktigt hälsofrämjande arbete kring mat och fysisk aktivitet.

Myndigheterna anser att det behövs en nationell målstyrning för att minska ohälsan i alla grupper och minska skillnaderna i hälsa, som är relaterade till matvanor och fysisk aktivitet. Denna målstyrning behöver beaktas i alla politikområden. Nationella mål ger förutsättningar för ett långsiktigt arbete, en effektiv samverkan mellan olika aktörer och för att olika insatser ska förstärka och komplettera varandra. En gemensam målbild på nationell nivå skulle också ge incitament för mobilisering och samordning även på regional och lokal nivå. 4

Folkhälsomyndigheten bör få i uppdrag att skapa en struktur för nationell samordning av folkhälsoarbetet som är relaterat till matvanor och fysisk aktivitet. Arbetet kan ske genom en myndighetssamverkansgrupp på nationell nivå och en intressentgrupp med representanter för bl.a. ideella organisationer, professionsföreningar, forskningslärosäten, näringslivet och arbetsmarknaden. En samordningsstruktur kan möjliggöra systematiska och samordnade insatser på nationell, regional och lokal nivå, som bygger på en nationell målstruktur. Det skulle även underlätta Regeringskansliets arbete med att samordna uppdrag eller göra särskilda insatser rörande matvanor och fysisk aktivitet.

De berörda nationella myndigheterna bör, inom sina respektive ansvarsområden, verka för ett kunskapsbaserat hälsofrämjande arbete på lokal, regional och nationell nivå. Arbetet bör omfatta behovsanalyser, kunskapsstöd, uppföljningar av användning och resultat samt utvärderingar av hälsofrämjande insatser. Det förebyggande och hälsofrämjande arbetet med matvanor och fysisk aktivitet bör integreras i en bred hälsofrämjande ansats, och kunskap och erfarenhet behöver tas tillvara och användas av de aktörer som ansvarar för att implementera kunskapen.

Professionen behöver rätt grundutbildning och fortbildningsmöjligheter. Därför är det viktigt att undersöka om pedagogiska utbildningar och hälso- och sjukvårdsutbildningar kan stärkas när det gäller förebyggande och hälsofrämjande arbete som är kopplat till matvanor och fysisk aktivitet. Dessutom behövs en översyn av vad som krävs för att huvudmän ska kunna verka för ett effektivt kunskapsbaserat förebyggande arbete på området matvanor och fysisk aktivitet.

Offentliga styrmedel kan användas för att främja förutsättningarna för hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet, till exempel lagar, regelverk, riktade statsbidrag, skatter, subventioner och avdragsmöjligheter. Vi föreslår en utredning av hur sådana styrmedel kan användas effektivt, och två angelägna områden är ekonomiska styrmedel på livsmedelsområdet samt begränsning av marknadsföring till barn när det gäller ohälsosam mat. Båda är exempel på strukturella åtgärder som syftar till att göra de hälsosamma valen naturliga och enkla för alla i samhället.

Det höga saltintaget står för en stor andel av sjukdomsbördan och de största källorna är vanliga livsmedel såsom kött- och charkprodukter, bröd och hel- och halvfabrikat. Därför behövs ett långsiktigt, nationellt program för att gradvis sänka salthalten i livsmedel generellt. Ett sådant program kan bygga på koordinerade frivilliga insatser från livsmedelsföretag eller reglering av saltinnehåll i livsmedel. Programmet bör kontinuerligt följas upp.

Folkhälsomyndigheten bör få i uppdrag att i samverkan med andra nationella aktörer utveckla uppföljningen och analysen av det främjande och förebyggande arbetet inom matvanor och fysisk aktivitet. Det förutsätter fördjupade analyser av individdata, vilket i stor utsträckning kräver att Folkhälsomyndigheten blir officiell statistikmyndighet. Det utvecklingsarbete som behövs bör i så stor utsträckning som möjligt integreras eller samordnas med övrigt utvecklingsarbete inom folkhälsoområdet. 5

Det är viktigt att uppföljningen bygger på målstyrning och beslutade nationella mål eftersom det ger en långsiktighet i arbetet, och ett bättre stöd för prioriteringar på såväl nationell som regional och lokal nivå.

Bläddra och läs

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Utgivningsdatum: 2017-05-02
  • Antal sidor: 359