Hur brukar insatser utformas när man vill minska allmänhetens stigma kring psykisk ohälsa och suicid ? Och hur utvärderar man dessa insatser?

Dessa två frågor försökte vi besvara genom att kartlägga och sammanställa så kallad "grå litteratur" inom området, - det innebär rapporter och annan information som inte har publicerats vetenskapligt. Vi fann 22 olika källor som uppfyllde kriterierna för att inkluderas i litteraturöversikten och dessa beskrev 8 nationella program och 14 mer avgränsade insatser som hade syftet att minska stigma. Det är vanligt att de avgränsade insatserna ingår i nationella program. De nationella programmen är nästan alltid initierade av en statlig myndighet, men regionala och lokala aktörer ansvarar för samordning och praktiskt genomförande av delaktiviteter.

Mediekampanjer, kontaktverksamheter mellan allmänheten och personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa, samt utbildningsinsatser är vanliga inslag i de nationella programmen. Förutom att ha en bred ansats med flera olika delaktiviteter, är lokal förankring och mobilisering viktiga framgångsfaktorer för dessa insatser. I utvärderingar har fokus varit att beskriva förändrade nivåer av stigma, antal evenemang utförda i interventionens namn, metodtrogenhet och kostnadseffektivitet.

Rapporten riktar sig till tjänstemän och andra intressenter på nationell, regional och lokal nivå som är involverade i planering av folkhälsoinsatser för att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa och suicid.