År 2005 antog riksdagen den nationella strategin mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar, och sedan dess har den varit vägledande för det strategiska hälsofrämjande och förebyggande arbetet i Sverige. I strategin finns angivna mål för arbetet mot hiv fram till 2016.

Folkhälsomyndigheten är sedan 2014 ansvarig myndighet för det nationella arbetet och har på regeringens uppdrag gjort en översyn av målen och det strategiska arbetet riktat till olika nyckelgrupper i samhället.

I rapporten finns exempel på viktiga strategiska områden inom vilka arbetet behöver effektiviseras för att spridningen och konsekvenserna av hiv ska begränsas i samhället och för enskilda personer samt för att diskrimineringen ska upphöra.

Bläddra och läs i rapporten längre ner

Sammanfattning

Denna rapport bygger på Folkhälsomyndighetens översyn av den nationella strategin mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar (proposition 2005/06:60) som antogs av riksdagen 2005. Översynen omfattade de nationella hivmålen, den nationella och internationella folkhälsopolitiken och situationen för strategins prioriterade nyckelgrupper utifrån epidemiologiska data och beteendevetenskapliga studier samt de insatser som genomförts under perioden 2006–2016.

Internationellt samarbete stärker det svenska arbetet

Sverige deltar i det arbete med hiv som pågår inom FN, EU men även i det regionala arbetet inom Norden och Östersjöområdet. Sverige stödjer FN:s, Världshälsoorganisationens och EU:s deklarationer samt rapporterar regelbundet om den svenska situationen. Hivprevention är ett globalt arbete och Sveriges internationella åtagande bidrar till att stärka det nationella arbetet.

Överföring och spridning av hiv i Sverige ligger på en låg och stabil nivå

Folkhälsomyndigheten konstaterar att antalet rapporterade fall av hiv minskade med en tredjedel under perioden 2006–2016 och att den inhemska spridningen ligger på en låg och stabil nivå. Andra sexuellt överförda infektioner såsom gonorré och syfilis har dock ökat under de senaste åren och klamydiainfektion är utbredd bland unga och unga vuxna. Hepatit C-spridningen bland personer som injicerar droger är också stor. Under den period som omfattas av rapporten fick alla som känner till att de har hiv och har kontakt med sjukvården i Sverige successivt tillgång till behandling. Idag är behandling, för flertalet, så effektiv att virusnivåerna är omätbara. År 2016 var Sverige ett av de första länderna i världen att nå UNAIDS mål: att år 2020 ska 90 procent av de som bär på hiv känna till sin diagnos, 90 procent av de med en känd hivdiagnos ska få behandling och 90 procent av dessa ska ha en väl fungerande behandling som innebär omätbara virusnivåer i blodet.

Fler behöver testa sig

Under den senaste femårsperioden har i medeltal 455 nya fall av hiv rapporterats varje år. Av dessa är 75 procent utlandsfödda, varav majoriteten smittats före ankomsten till Sverige. I Sverige liksom i övriga Europa speglar den epidemiologiska utvecklingen för hiv, och till viss del för andra sexuellt överförda infektioner, människors mobilitet.

Tidig identifiering av hivinfektion och andra sexuellt överförda och blodburna infektioner minskar smittspridning och förbättrar hälsan hos enskilda personer. Uppmärksamhet på och erbjudande om testning behöver därför öka inom primärvården men även generellt inom hälso-och sjukvården. Erbjudande om testning med målet att upptäcka hiv så snart som möjligt efter smittotillfället utgör fortsatt ett viktigt mål.

Stigmatisering och diskriminering ska upphöra

Drygt 7 000 personer lever idag (2016) med en diagnostiserad hivinfektion i Sverige. Fortfarande förekommer rädsla, diskriminerande handlingar och fördomar mot personer som lever med hiv. För att denna diskriminering och stigmatisering ska upphöra krävs fortsatt breda kunskapshöjande insatser om den effektiva behandlingen och hur det är att leva med hiv i dag, både till allmänheten och till professioner som möter personer med hiv.

Den sexuella hälsan är inte jämlik och jämställd

Det finns en ojämlikhet i sexuell hälsa som innebär att alla inte har samma förutsättningar och möjligheter till en god sexuell hälsa. Denna ojämlikhet påverkar också rätten till kunskap för att kunna göra egna välgrundade val och ta egna beslut. Ökad jämlikhet och jämställdhet i sexuell hälsa bör där-för vara vägledande i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet med hiv och andra sexuellt överförda och blodburna infektioner.

Det finns en högre förekomst av hiv, sexuellt överförda infektioner och hepatit B och C bland dem som är risktagande, riskutsatta och marginaliserade. Det behovsanpassade hälsofrämjande och förebyggande arbetet behöver därför hålla en fortsatt hög nivå samt utvecklas för att risksituationer och riskbeteenden ska minska.

Strategin behöver revideras

Översynen visar att målen för hivarbetet samt mycket av det strategiska arbete som beskrivs i den nationella hivstrategin fortfarande är relevanta men att vissa revideringar kan behövas utifrån ny kunskap och de erfarenheter som tillkommit under de tio år som gått. Det behöver fortsatt vara fokus på hiv men delmålen bör också kopplas till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Preventionsgruppernas benämning, avgränsning och relevans för det framtida arbetet behöver ses över då människor kan tillhöra flera preventionsgrupper.

reventionsgrupperna är inte homogena och riskutsattheten och risktagandet varierar inom dem. Därför behövs både generella och behovsanpassade och riktade insatser. I rapporten redovisas och diskuteras ett antal strategiska nyckelområden för det framtida hälsofrämjande och förebyggande arbetet.

Bläddra och läs

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Utgivningsår: 2017
  • Antal sidor: 102
  • Artikelnummer: 01517-2017