Sexuella erfarenheter som inte upplevs helt tillfredsställande men inte uppfattas som sexuellt våld, beskrivs av Muehlenhard med flera (18) med termer som oönskat och ofrivilligt sex:

• Oönskat sex (unwanted) sex kan ses som kopplat till viljan att ha sex.
• Ofrivilligt sex (nonconsensual) är kopplat till villigheten (samtycket) (18).

Förutom att innebörden i begreppet samtycke är omtvistat råder det även oenighet om på vilka villkor ett ”avtal” måste slutas för att ses som ett samtycke. Enligt forskning ska ett samtycke, för att vara giltigt, ske fritt utan tvång eller hot. När makt utövas mellanmänskligt, till exempel i termer av tvång och hot från den ena parten ifrågasätts samtycket även om den andra parten uttryckligen skulle säga ”ja” (4).

Tidigare forskning har visat att det är relativt vanligt att både män och kvinnor samtycker till sex fastän de inte vill eller inte har lust. Det är vanligare att kvinnor rapporterar sådana erfarenheter, medan det är vanligare att män uppger att de har svårt att säga nej till sex (11, 21).

Avsaknaden av sexuellt samtycke ingår i rapporten eftersom detta lyftes av intervjudeltagarna och visar på samtyckets komplexitet.

Flera sätt att kommunicera samtycke i sexuella relationer lyfts fram i deltagarnas berättelser. Deltagarna kommunicerar samtycke verbalt såväl som genom kroppsspråk. De skiljer mellan tydlig kommunikation i verbalt språk eller kroppsspråk och subtilt tydande av olika tecken. Vissa deltagare menar att verbal kommunikation ökar tydligheten, speciellt om de vill avbryta sex eller ta tillbaka sitt samtycke.

Malin (42 år) som är polysexuell beskriver att samtycke i vardagen innebär ”kommunikation, kommunikation och kommunikation”. Samtidigt upplever deltagarna ibland att det är svårt att kommunicera om sex och samtycke, och att det kan skilja sig mellan olika sexuella situationer och praktiker.

En del deltagare, exempelvis de som har erfarenheter av BDSM-praktiker, använder ”stoppord” under sex för att säga nej och tydligt markera smärta eller egna gränser:

När det börjar närma sig gränsen att det blir för mycket då har jag använt stoppordet. Och det fungerar jättebra. (Kerstin, 57 år)

Kroppsspråk innefattar blickar och hur man tar på eller kysser varandra, exempelvis under förspel men även under sex. Deltagarna beskriver också hur de kan ”vända ryggen till” för att kommunicera ett avvisande. I berättelserna finns utsagor om att ”sända och tolka signaler” på kåthet, lust-olust, vilja-motvilja och aktivitet-passivitet. Samtidigt betonar Lisa (26 år) att det inte räcker med att ”leta signaler” eftersom det är viktigt att prata med varandra för att inte såra eller göra någon obekväm.

David (42 år) beskriver svårigheter att ”läsa av kroppsspråk”, vilket påverkar hans sexuella relationer negativt eftersom de ofta innehåller subtila signaler och icke-verbal kommunikation. På liknande sätt lyfter Sven (49 år) fram erfarenheter av att använda och tolka kroppsspråk och subtila signaler:

Det är säkert kroppsspråk och subtila signaler som uppfattas. Och ibland uppfattas de fel. Det kan ju vara så att det ser ut som man inte har något intresse [skratt], men i själva verket så kanske man har intresse. Så att ja, så kan det vara. Men det lär man sig om man vågar stanna kvar i en relation med en människa. Man lär sig det inte om man hoppar runt hela tiden.

För vissa är det enklare att kommunicera sexuellt samtycke i långa relationer där de känner varandra, kan prata tryggt och kan läsa av varandras subtila signaler (före, under och efter sex – samt i vardagen), medan andra upplever det svårare att prata om sex även om de skulle vilja. I tillfälliga relationer upplever en del att det kan krävas ännu tydligare kommunikation, vilket ibland kan vara svårt. Dels för att de inte känner varandra, dels för att känslorna av lust kan vara starkare. Andra menar att det kan vara enklare i tillfälliga relationer eftersom det då är mer uppenbart att parterna verkligen vill ha sex med varandra.

För att initiera sex använder en del deltagare verbal kommunikation som inte uttryckligen handlar om sex, men som innefattar indirekta frågor om samtycke. Till exempel används och förstås frågor om att ”gå och lägga sig tidigt”, ”dricka te” eller ”gå och mysa” som inviter till sex och en påbörjan för att inhämta samtycke.

Frågor om preventivmedel är andra sätt att lyfta samtycke:

Sen finns det också en skillnad om du använder kondom som preventivmedel också. För där har du ett break liksom. Då kondomen kommer på, då blir det sex. Så i en relation där inte preventivmedel diskuteras så kan det lättare flyta ihop än när du måste göra liksom ett break i det där flödet och säga ”nu tar jag på en kondom”. Det är ungefär som att säga ”nu har vi penetrationssex” eller motsvarande. (Joakim, 39 år)

Även direkta frågor för att inhämta samtycke ställs: ”Ja, men hur är det, vill du ha sex ikväll?’" (Stina, 61 år) eller ”Ska vi ha sex?” (Martin, 36 år). Alice (26 år) tycker att föreställningar om att det är ”osexigt” att prata om samtycke inte alltid stämmer, och Benjamin (23 år) säger att det blir ”en mysig, rolig aspekt av det när man får frågan – ska vi ha sex?”.

Samtidigt som verbala frågor fungerar bra upplevs kroppsspråket många gånger vara tydligt nog för att förstå vad någon vill eller inte vill:

Först tänkte jag så här ”samtycke, måste man fråga och få ett ja”. Sen har jag insett att nej, så funkar det inte. Man kan ju se vad folk vill eller inte ändå. (Henrik, 50 år)

Det uttrycks också tvetydigheter i kroppsspråket:

Jag nickar och nekar samtidigt. (Klara, 33 år)

Även om man tror att en signal är väldigt tydlig så måste man ha med sig hur den andre uppfattar det. (Axel, 38)

Svårigheter att ställa direkta frågor om sex och samtycke berörs också. Alice (26 år) säger:

Jag tror att man är rädd för att någon ska säga ”hur kunde du tro att jag ville ha sex?” Att man skulle ha missförstått helt från början.

Även när deltagarna avböjer och säger nej till sexuella inviter kan de använda indirekt kommunikation: ”Nej, jag har mens”, ”Jag är trött” eller ”Ska vi gå och diska?”

Kommunikationen om samtycke innefattar enligt deltagarna mycket mer än att enbart säga ja eller nej innan sex. I en ömsesidig relation förstås sexuellt samtycke därför som något kontinuerligt och pågående, där ett givet samtycke kan omvärderas och tas tillbaka när som helst.

Denna pågående ”avstämning” beskrivs som att ”ta reda på hur det är” eller som Joakim (39 år) uttrycker det, ”man gjorde små steg och så fick man motsvar, så då fortsatte man”. Den fortlöpande dialogen beskrivs som att ”känna av stämningen”, ”läsa av varandra”, och tolka varandras kroppsspråk och ansiktsuttryck:

... får man minsta lilla tvekan att det kanske inte är … hon kanske inte är sugen längre, så måste man försöka få det klart för sig. … genom det växelvisa, att man helt enkelt backar lite. Följer den andra efter då, så att säga? Och då är hon nog sugen [skratt]. Liksom, gör hon inte det eller verkar vara nöjd med att man backar, då är det nog så att man ska backa. (Hampus, 41 år)

Ett gemensamt ansvarstagande karaktäriserat av samspel och lyhördhet formuleras som en viktig del i såväl sexuella som vardagliga situationer:

... en kan tro att ”ja, men vi delar den här upplevelsen” och så plötsligt så ”nej, men jag känner inte alls så”. Även i helt, helt andra ytterst vardagliga situationer /.../ och även i de situationerna är det viktigt att hela tiden stämma av, är vi okej här? Både ta sitt eget ansvar att kommunicera hur det känns men också kolla med omgivningen om det är okej. (Elisabet, 52 år)

Återkommande nej i en längre relation uppfattas dock av en del deltagare som sårande, vilket kan få en att tvivla på relationen och den egna attraktiviteten – exempelvis som Anna (26 år) beskriver en känsla av att ”nej, nej, men du vill inte ha mig.”.

En del betonar dessutom att det är viktigt att efter sex ”utvärdera” parternas upplevelser. Några deltagare, av alla kön, önskar att de oftare skulle få frågan om hur de ”vill ha det” (Johan, 44 år) eller som ”jag hade velat att någon frågade mig” (Benjamin, 23 år). Elin (29 år) upplever utifrån egna erfarenheter att kommunikationen under sex kan vara enklare med andra kvinnor eftersom ”kvinnor är bättre på att prata” om exempelvis känslor och därför är på samma ”våglängd”, medan andra deltagare inte tycker att det är någon skillnad mellan att kommunicera med män och kvinnor.

Samtal om sex och samtycke beskrivs tydliggöra lust, vilja och gränser, på samma gång som verbaliserandet och orden kan riskera att ”ta hål på sexets magi” och sexets ”magiska bubbla”. Reflektionerna belyser komplexiteten kring kommunikation om sex och sexuellt samtycke.

Överlag upplevs samtal med sexuella partner och andra personer som positivt för sexlivet, bland annat genom att öka förståelsen för vad den andra tänker kring sex, preferenser eller vad den andra inte gillar. Samtal beskrivs till exempel av Elias (35 år) hjälpa en själv att tydliggöra egna preferenser kring sex och ”vad man själv tror att man vill ha” eftersom det inte alla gånger är tydligt. Samtidigt menar deltagare att det finns en ”mystik”, ”spänning” eller ”laddning” som kan gå förlorad vid verbal kommunikation. En del tycker exempelvis att ”sitta och prata om sexlivet vid köksbordet” kan förstöra spänningen. En tvetydighet till verbalisering beskrivs av deltagare:

... eller jag upplevde det förut, tror jag, att ibland kunde det finnas en spänning i det här att inte riktigt veta, ”ska det hända någonting i kväll eller ska det inte hända någonting i kväll?” Men jag tror inte att man förstör det genom att man säger liksom ”ska vi ligga med varandra?” så där tydligt. Men det fanns en liten spänning i det där, att man tog det så här långsamt och man visste inte riktigt var det skulle sluta och man fick liksom längta och hoppas litegrann också. (Alice, 26 år)

Samtal om sex när en person inte har sex upplevs vara mer oladdat medan verbal kommunikation i en sexuell situation anses kunna ”sticka hål på bubblan” eller göra att ”man tappar koncentrationen”.

Fördelen med att prata om sex och sexuella preferenser vid en icke-sexuell situation uttrycks till exempel så här:

Att såhär: ”kommer du ihåg den där gången? Hur kändes det? Hur va det?” För då tror jag också den här spänningen släpper lite att det ska vara just vid det tillfället man har sex, att det är då man ska ta upp så mycket grejer. /.../ Att man kände att ”nej, men det här tyckte inte jag var skönt” eller ”det där tyckte jag inte blev bra”. Och då kan man säga det att ”du till nästa gång, kan vi göra det här annorlunda”. Och det kan vara ganska skönt i en situation som inte ska vara sexuell, utan att man gör det i en mer neutral situation. (Alice, 26 år)

Denna typ av kommunikation beskrivs i framförallt längre relationer. I intervjuerna framträder också kommunikation som en färdighet, något som en person behöver träna på.

Sex beskrivs både uttryckligen och underförstått som ”tabubelagt”, som pinsamt och laddat. Det upplevs försvåra samtal om sex och samtycke. Svårigheten att kommunicera och det tabutbelagda sexet kan visa sig i vardagliga situationer. Deltagare saknar till exempel möjligheten att kunna prata mer öppet om sex och samtycke i vänskapsrelationer.

Vissa deltagare menar att det är specifika samtal om sex som är tabubelagda, till exempel med partner och kompisar:

Det är ändå så mycket som är tabu tycker jag, så det är svårt. När folk pratar om sex så blir det till kiss- och bajshumor eller så blir det erövringsprat. Men att bara kunna typ prata typ ”ja, men vad tycker du är skönt?” eller ”vad gillar du?” och så. Jag har försökt några gånger men det har inte alltid funkat så bra. (Elias, 35 år)

Vidare beskrivs samtal om sex som inte riktigt fungerar som stigmatiserat:

Ja, men ett stigma att prata om såna här saker [sex], utan alla förväntade sig att ha bra relationer. (Elin, 29 år)

Att sex upplevs som tabubelagt och att svårare samtal om sex upplevs som stigmatiserat blir problematiskt då det hindrar samtal om samtycke och möjligheter till att lära av varandras erfarenheter.

På frågan om hur deltagarna förstår sexuellt samtycke uttrycker de att samtycke handlar om respekt, hänsynstagande, tillit, tydlighet, tillåtelse, frivillighet, lyhördhet och att vara överens. Samtycke beskrivs också som ett ömsesidigt samspel där parterna är på samma våglängd och lyssnar in varandra. Följsamhet och tillit gör det möjligt att ändra sig under pågående sex utan att det uppfattas som problematiskt. Martin (36 år) som är heterosexuell uttrycker till exempel att ”samtycke bygger på en jämställd och bra relation”.

Vissa deltagare menar att sexuellt samtycke inte skiljer sig nämnvärt från samtycke i andra typer av situationer, medan andra deltagare upplever att sex är annorlunda än andra situationer. De menar att sex är en särskilt känslig eller sårbar situation som kräver andra typer av samtyckespraktiker än i vardagen i stort:

Sex är ändå ganska speciellt på något sätt /…/ En utsatt situation, eller känslig situation på ett annat sätt, så det är nog svårt att dra ett likhetstecken mellan en sexuell situation och andra situationer skulle jag nog säga. /…/man utelämnar sig själv på ett sätt, som man inte gör i andra situationer, och det är laddat på något sätt ändå. Du är ganska, ja, men utelämnad. /.../ Du kanske allra oftast är ensam med en annan person och det finns inga andra däromkring. Det är bara du och en annan person, och då är det mycket mer tillit mellan varandra för att det finns ingen annan där som kan säga så här att ”nej, men stopp nu. Det där är inte okej”. Ja, så det är väl det som är den stora skillnaden. (Anna, 26 år)

Sexuella erfarenheter där samtycket fungerat bra beskrivs som en slags ”samlust” till sex där parterna har sexuell lust. Elias (35 år) uttrycker det som att ”lusten är synonym med samtycket”. Det sexuella samtycket kan då inte misstolkas, eftersom ”när båda har lust och vill ha sex så är det uppenbart”.

Bland annat nämns förspelet som avgörande för hur sexet och samtycket utvecklas och stäms av. Robyn (30 år) beskriver samtycke som ”många små samtycken i en och samma situation” beroende på hur sexet utvecklas, bland annat eftersom en kan behöva backa, ge utrymme och vänta tills den eller de andra är redo:

Det finns så himla många olika slags samtycken. Och om man tänker på det som små samtycken hela tiden, då blir det så mycket lättare också att … men ett ”nej” mitt i en sexuell händelse blir inte så stort, för att då får man i stället ”nä, men det här i stället”. Och då får man ett samtycke med nej-et, så det blir ett ”ja” till något annat. (Robyn, 30 år)

Detta belyser att det finns många olika nyanser av samtycken som behöver stämmas av kontinuerligt. Sådana återkommande avstämningar underlättar, enligt deltagarna, för samtycken i ömsesidigt samförstånd.

Undertemat samförstånd inom givna eller flexibla ramar förmedlar deltagarnas erfarenheter av att sexuellt samtycke kan fungera på olika sätt i olika typer av livssituationer, och utifrån olika typer av relationer och individuella förutsättningar. Även olika sexuella preferenser och praktiker utgör ramar för samtycke. Det vill säga att ”vara överens”, som en del beskriver samtyckets innebörd, kan innebära att tillåta och förhålla sig till en flexibilitet inom vissa givna ramar. Detta skiljer sig från hur samtycke av en del deltagare ses som ett kontrakt eller ett avtal i form av en överenskommelse och ett godkännande.

Ramar för samförstånd kan förändras under ändrade livsomständigheter, och i en del fall innefatta samförstådda kompromisser. Exempelvis kan skiftarbeten med behov av sömn, ett stressigt liv eller situationen som småbarnsförälder ge nya eller andra förutsättningar för sexlivet. På liknande sätt beskriver en del deltagare en slags ”samvilja” där de under vissa omständigheter inte upplevt det som problematiskt att ha sex trots att de själva inte riktigt haft lust, exempelvis när det handlat om att värna relationen, vara snäll eller ge något fint till sin partner. Ett annat exempel på samvilja är ”sex för reproduktion” då båda parterna vill ha barn. Det finns alltså erfarenheter av att sex där alla inte har samma lust kan kännas ”okej” och samtyckt – så länge tillit och samförstånd finns.

Relationernas karaktär, exempelvis äktenskap, nätdejting eller parallella partner, kan också skapa ramar för samtycke och vad som förväntas vara okej eller inte. Bland deltagarna finns erfarenheter av kortare eller längre sexuella relationer där samförståndet framförallt handlar om att träffas för sex (”längre kk-relation”, ”speciell vän”). Inom en del av dessa relationer beskrivs samtycket som underförstått eller förhandlat i förväg, eller som en slags ”tyst överenskommelse”. Kristoffer (30 år) uttrycker detta som att de ”visste på förhand vad som skulle hända”, vilket även beskrivs i en relation på distans:

Ja, när det gäller sex och samtycke och så, då är det väl mer någon slags tyst överenskommelse att bara … Ja, men när vi väl ses, då kör vi. Nu bor hon i X-stad så det är att ganska långt att … Det är ganska omständligt att ta sig dit och då är det som att bara ”ja, men när jag nu har bokat biljett och tagit ledigt från jobbet” och så vidare, då är det ”on” liksom. Och jag upplever att det är samma från hennes sida. (Fredrik, 28 år)

Om parterna i en relation vill ha sex ungefär lika ofta och tar ungefär lika många initiativ förstås det av vissa som att underlätta möjligheten för ett fritt samtycke. En sådan ”balans” gör att båda är nöjda och ingen behöver pressa den andra för att få till sex. Ett nej till en sexuell invit i en sådan relation beskrivs som odramatiskt, för ”då blir det en annan gång”.

Individuella förutsättningar beskrivs kunna påverka hur samförstånd till samtycke kan uppfattas och praktiseras. En del av deltagarna upplever att det är positivt att känna sig själv och att veta sina egna gränser och preferenser för att kunna samtycka och ha sex på det sätt en vill. På liknande sätt beskrivs en god självkänsla och ett gott självförtroende öka chanserna att sätta gränser efter de egna behoven.

Samförstådda samtycken kan också knytas till den specifika sexuella praktiken, eller till vilken typ av sex som parterna föredrar. Exempelvis har en del av deltagarna erfarenheter av BDSM-sex eller ”swingersliv”, vilket utifrån deras erfarenheter sätter gränserna för vad som förväntas i en sexuell relation. Deltagare beskriver att BDSM ger tydliga ramar för hur samtycke och det sexuella samspelet kommuniceras och efteråt utvärderas, eller som en deltagare säger:

Just för mig så är det här med BDSM det klara, tydliga samspelet före, under och efter. (David, 42 år)

Swingerskulturen beskrivs av Pernilla (48 år) innehålla ”jättestrikta regler” och att ”den som missköter sig, den åker ut och är inte välkommen tillbaka”, vilket antas bidra till färre övertramp.

Samlust kan ibland uppstå ur samvilja eller viss motvilja. Gunilla (45 år) berättar om erfarenheter med sin dåvarande man:

Han kunde nog pusha lite grann men jag kände mig ändå inte tvingad. Alltså hade jag sagt nej så var det nej. Men då [under småbarnsåren] var det ibland bra att han kanske pushade /…/ och sen när man väl hade sex så ’varför väntade vi så länge?´

Detta visar på samtyckets gråzoner som nästa tema belyser vidare.

Deltagarna benämner gråzoner som ”tjatsex” och ”husfridssex”, vilket innebär ”att ställa upp på sex mot sin vilja”. Aina (41 år) benämner detta gränsland som ”ett spektrum” men säger att det är ”ett stort steg från tjat eller övertalning till våldtäkt”, samtidigt som erfarenheterna ändå är ”inom samma kategori”. Sådana erfarenheter finns från mångåriga äktenskap eller längre samboförhållanden:

Ja, sen när man hade längre förhållanden och man bodde tillsammans med killar och så där, då var det väl inte alltid som man tyckte att det var så intressant att ha sex varje gång och så vidare, men man ställde upp. (Stina, 61 år)

Det upplevs problematiskt att i en partnerrelation återkommande ”serva” den andra, eller att ”ställa upp” på sex för att undvika bråk eller ”sexsurande”. En del ställer upp för att partnern inte ska känna sig oattraktiv eller sårad, eller för att minska risken för att själv bli lämnad.

Elias (35 år) pekade på ett ”könat mönster” av att ”kvinnor kanske oftare hamnar i det läget” av att ställa upp för den andra personen. Kopplat till erfarenheter av husfridssex och tjatsex uppfattas även en ojämlik fördelning av hemarbete spela roll. Det beskrivs innebära en obalans i relationen, eftersom kvinnor oftare tar ansvar för barn och städning och därmed inte orkar eller har lust till sex.

Återkommande tjatsex och husfridssex beskrivs göra en person ”sexuellt avstängd” och irriterad, samt ge en känsla av att ”inte vilja att ens partner tar på en”. Aina (41 år) beskriver det som att hon inte ”ville skicka ut några signaler, för jag ville bara vara ifred”. Tjatsex som en form av samtyckets gråzon kan alltså problematiseras: ibland är det en förhandling, ibland är det ett sexuellt övergrepp.

Undertemat när sexet skaver belyser sexuella erfarenheter som av någon anledning inte känts helt bra, eller där deltagarna av olika anledningar och i olika grad varit osäkra på sig själva eller den eller de andra vad gäller samtycke och lust till sex. Deltagarna berättar också om gränsland och situationer som varit svåra att benämna som direkta överträdelser eller kränkningar. Johan (44 år) kallar detta för ”sex på fel premisser”. Här finns även exempel på sex som börjat i samlust men som tagit en negativ vändning för någon part.

Dessa typer av situationer och relationer beskrivs som ”obekväma” eller ”obehagliga”, samtidigt som förtroenden, tillit eller ramar satts ur spel. Deltagarna kan själva ha missförstått eller blundat för andras tveksamhet, eller känt sig osäkra på sitt eget samtycke. Ett exempel är sexuella närmanden som skett när de sovit över hos vänner eller när flera delat säng på en fest. En deltagare berättar om en situation när han som ung tonåring sov över på en fest och tjejen bredvid honom började göra sexuella närmanden, vilket i stunden och efteråt innebar kluvna känslor av obehag, sexuell upphetsning och skam:

Ja, jag har dåligt samvete att jag inte sa till om någonting. Men jag kunde ... jag vet inte, det var som att det var väldigt svårt i den situationen, där vi ... /.../ jag klarade inte av det i den situationen, det kändes som att jag var lite fast där. Och jag ville inte göra någon större grej av det än vad det var, jag tänkte att ”äh hon kramar om mig lite”. (Benjamin, 23 år)

Samtidigt reflekterar en del över att de inte alltid själva vet vad de vill, att den egna viljan inte alltid är jättetydlig, bland annat eftersom de ”som sexuella personer förändras i olika kontexter”.

I såväl tillfälliga som längre sexuella relationer uppfattade en del deltagare som en förväntan på att ”löpa linan ut”. Anna (26 år) uttrycker det som att ”men nu har jag gått med på det här så då får man löpa linan ut”.

Att exempelvis gå hem ihop från krogen tillsammans kan uppfattas som att man redan samtyckt till sex:

I grund och botten så är det väl att man ska kunna ändra sig när man själv känner att ”nej, men det här känns inte helt hundra”, även om det har känts bra fram till dess. Men lite så har det väl inte varit. Att det är mer … ja, har man tagit fan i båten så får man ro han i land, ungefär, får man stå sitt kast. (Pernilla, 48 år)

Uppväxten, speciellt tonåren, förstås som en ”känslig period” för sex och samtycke – med erfarenheter som deltagare tagit med sig in i sina vuxna sexuella relationer. Dessa deltagare reflekterar över att de i yngre åldrar haft svårare att veta sina egna gränser och att de i efterhand förstått att de gått med på att ha sex trots att de inte riktigt haft lust. I tonåren upplevde en del av deltagare en social press att ha sex som till exempel innebar en tidigare sexdebut än de önskat, eller att det skett i situationer som de i efterhand förstått inte varit bra.

Deltagande män beskriver att de i yngre ålder varit mer ”egocentrerade” och främst tänkt på sig själva. Benjamin (23 år) säger att ”målet var att ha sex och inte kvaliteten på sex”.

I efterhand har deltagare insett att det kanske inte alltid funnits något uttalat samtycke i dessa situationer.

När man ser tillbaka på det så kan jag känna så här ”vad jobbigt det måste ha varit att vara den andra partnern”. Sex ska ju vara någonting roligt och härligt, inte någonting man blir övertalad till på något sätt. Och jag kan bli förvånad att man tyckte att sexet var viktigare än att båda ville det. Nu har jag väldigt svårt att förstå varför man skulle vilja ha sex med en person som inte skulle vilja ha sex med mig. (Henrik, 50 år)

Med tiden har de förändrat sin syn och ser numera att samtycke i samförstånd är en förutsättning för en god sexuell relation. Med fler erfarenheter och referensramar beskriver de sig säkrare i sig själva, vilket gör att de tydligare vet var egna och andras gränser går.

Undertemat överträdelser och sexuellt våld belyser främst kvinnliga deltagares erfarenheter av sexuella hot och våld, inklusive våldtäktsförsök och våldtäkter. Obekväma hot och överträdelser via sms beskrivs också. Gemensamt för dessa upplevelser är att samtycke saknats, aldrig inhämtats eller överträtts – samtidigt som deltagarna ”förhandlar” om förståelsen och definitionen av sina upplevelser. Ibland har de inte kunnat förstå vad de har varit med om förrän det förflutit tid och de har fått distans till händelsen. Förståelsen kan också ha orsakats av en förändrad syn på samtycke, exempelvis i samband med att de sett brister på samtycke lyftas av andra personer i kampanjer såsom #metoo.

För en del deltagare är det svårt att berätta om hur samtycke saknats, samt att benämna och förstå situationerna som hot, våld eller övergrepp. De upplever det även svårt att förlägga ansvaret på den som överskridit en gräns, och uttrycker istället egna tvetydiga känslor av skuld, skam och ansvar för att de gått med på att ha sex:

Hur kunde jag? … jag var mest arg på mig själv. /…/ Det fanns ett nej som lyssnades på, men det hade redan gått för långt. (Aina, 41 år)

Ja, men jag skulle ha varit tydligare, jag kanske skulle ha sagt nej tidigare? ... jag behöver väl inte göra en grej av det här. (Alice, 26 år)

Jag tog skulden på mig själv, jag hade bjudit in de här, då får man stå sitt kast. (Pernilla, 48 år)

I jämförelse benämner några deltagande kvinnor utan tveksamheter sina erfarenheter av sexuellt våld. De berättar om ”våldtäkt”, ”överfallsvåldtäkt”, ”våldtäktsförsök” och ”övergrepp”. Den person som utsatt dem för våld fanns både i deras familj, bekantskapskrets, inom kk-relationer och bland bekanta eller främmande män.

Sex utan samtycke eller utan vilja från båda sidor beskrivs vara knutet till dålig självkänsla, psykisk ohälsa, sjukdom eller svåra livshändelser. Också alkohol, droger och mediciner uppfattas störa möjligheten till ett helt fritt samtycke. Som exempel berättar en deltagare hur han dagen efter en fest med stora mängder alkohol vaknade upp med obehag och oro efter oskyddat sex trots att han i början av kvällen nekat till sex.

Konsekvenser av erfarenheterna av sexuellt våld och sexuella överträdelser ”bärs med kroppsligen” och upplevs påverka ens hälsa, självkänsla och framtida sexuella relationer.

Erfarenheter av ofrivilligt och oönskat sex upplevs påverka självkänslan om en inte ”stått upp för sig själv” eller satt tydliga gränser. Även framtida sexuella relationer påverkas, vilket Alice (26 år) uttrycker som att:

”även om den [överträdelsen] inte har traumatiserat mig så är det ändå något som har påverkat mig i hur jag väljer mina sexuella situationer efteråt”.

Erfarenheter av sexuellt våld beskrivs av deltagare även i termer av att ”må dåligt”, exempelvis nedan av Pernilla (48 år) efter att hon som 18-åring blivit utsatt för en våldtäkt på en förfest:

Då gav han sig på mig utan att jag ville det, och han klämde ner mig i sängen och han slet sönder strumpbyxorna, och han höll fast mig och så där. Och det mådde jag jättedåligt av.

Överträdelser av samtycke beskrivs påverka den fysiska såväl som den psykiska hälsan. För några deltagare innebär erfarenheterna att de i någon mån också blivit ”stärkta” med en känsla av att ingen mer ska få överskrida en sådan kroppslig gräns som sexuellt våld innebär.

Pernilla (48 år) uttrycker det som: ”ja, men nu, den här gränsen går inte att överskrida fler gånger”.

Aina (41 år) beskriver att det inte borde vara så svårt att förstå ett bristande samtycke:

Men vad är det som är så svårt att förstå? /…/ när man visar med hela kroppen att man vill, det är tydligt. Och allt som inte är det, är ett nej.

Det är inte bara personer som själva har erfarenheter av sexuellt våld som beskriver negativa konsekvenser, utan även nya partner. En del män berättar att de i relationer med kvinnor som erfarit sexuellt våld känt ”kollektiv skam” (Håkan, 50 år). Andra män berättar att partnerns tidigare erfarenheter av sexuellt våld präglar den nya relationen och det sexuella samspelet.

Jag tycker också det är lite sorgligt att hon har alla de här dåliga erfarenheterna tidigare och alla de erfarenheterna påverkar ju vem hon är nu och vår sexuella relation. Och det får mig också att bli ibland så försiktig så att jag inte vågar ta initiativ. (Elias, 35 år)

Det framgår tydligt i deltagarnas berättelser att de uppfattar en hierarki och maktrelation mellan män och kvinnor som de framförallt anser påverkar kvinnors möjlighet att fritt samtycka till sex. Exempelvis Martin (36 år) problematiserar kön, sexualitet och makt i relation till samtycke:

Ja, om vi lever i ett samhälle som är sexistiskt eller om vi lever i ett samhälle som är patriarkalt eller om vi lever i ett samhälle som är ’heteronormt’ så kommer det stora flertalet att bli kvinnor och män på ett visst sätt. Och ett samhälle som objektifierar kvinnor eller framhäver att män ska vara på ett visst sätt. Då blir det på något sätt svårt att vara någonting utanför det.

Deltagare av alla kön resonerar att föreställningar om ”kvinnlig passivitet och underlägsenhet” i sexuella relationer kan innebära att kvinnor som är öppnare med sin sexualitet, tar initiativ och visar att de vill ha sex får ett helt annat negativt rykte än om män gör det. Det nämns att sexuellt initiativrika kvinnor betraktas som ”lössläppta” eller ”horor”. Den stereotypa synen på kvinnor som antingen sexuellt aktiva eller sexuellt otillgängliga beskrivs skapa en konflikt i praktiken:

Jag tror att det kommer tillbaka till det här att antingen så är du madonnan eller så är du horan. Man vill ha både och men samtidigt inte. Jag tänker hur mina bröder har valt ut sina partners. De vill ju ha en kvinna som ska föda deras barn, men samtidigt så får hon inte heller vara för sexuell, frigjord, men samtidigt vill de ha någon som är sexuellt frigjord i sängen. Då blir det som att den där bilden inte går ihop. Det blir en konflikt. (Elin, 29 år)

Föreställningar om ”mäns starkare sexualdrift” och förväntningar på män att vara de ”drivande” som tar initiativ till sex upplevs bland deltagare av alla kön som besvärande. Klara (33 år) som är bisexuell menar att hon lättare säger ja till sex med män eftersom de ”har ett behov som behöver tillgodoses”, medan hon inte upplever det lika dramatiskt att avstå sex i relationer med kvinnor. Att män skulle ha sådana egenskaper beskrivs både bero på en manlighetsnorm och en biologisk grund. Henrik (50 år) benämner det som en ”inneboende biologisk drivkraft”.

Vidare reflekterar deltagare över manlig dominans, bland annat i relation till ”hardcore-porrens” förskjutningar av gränser för vad som förväntas och accepteras i sexuella relationer.

Män är så vana att bara köra över, oavsett. Allt ifrån vad de konsumerar, porr och allt möjligt. Och att mannen ska ta för sig. (Aina, 41 år)

Den bild av sexualitet som pornografin förmedlar är skapad främst ur ”mannens synvinkel”, menar vissa deltagare, som menar att detta upprätthåller föreställningar om ”kvinnor som sexuella objekt” och ”män som sexuella subjekt” och som ”sexuellt dominerande”.

Det framkommer både skillnader och likheter mellan samkönade och olikkönade sexuella praktiker. Elisabeth (52 år), som är bisexuell, berättar att hon blivit ”överraskad” över hur lika sexuella relationer med män och kvinnor kan vara. Hon beskriver ”att en kvinna också kan vara pushig och okänslig” och att det i en sådan situation kan vara ”lika svårt att formulera ett nej” som i en liknande situation tillsammans med en man. Elisabeth reflekterar även kring att hon själv ”inte varit lyhörd” nog mot andra kvinnor.

I kontrast mot Elisabeths resonemang upplever Linda (26 år) att det är ”lättare att säga nej och få gehör hos en annan kvinna”, att ”ett nej är ett nej”, och att tjejer ”inte tjatar till sig sex” till skillnad mot killar. Kvinnliga deltagare berättar att det vid samkönat sex kan vara mer oklart när sexet börjar eller slutar. Samtidigt ifrågasätter deltagare föreställningar om ”heterosex” där en tydlig start med ökande intensitet ska leda mot målet som är orgasm. Det utmanar också föreställningar om att det endast är en part som initierar sex och att den andra parten sedan ska svara på inviten. Deltagarnas berättelser visar att initiativet istället kan komma samtidigt från båda parterna.

Förväntningar på kvinnlig och manlig sexualitet och praktik styr även vems njutning som ska stå i centrum, och vem som ska ta ansvar för den andras och/eller den egna orgasmen:

… men sen när man hårdrog det och frågade ut folk, då visade det sig att nej, men det var nästan ingen tjej som jag kände som tyckte att sexet var någonting som de njöt av. De väntade bara på att killen skulle bli klar. Det var ingen som hade fått orgasm. Du vet, där någonstans började tankar väckas att man ... varför ställer vi upp då? Om det inte är för min njutning, vad blir vi då? Är vi bara då ett objekt? Är vi till då för mannens njutning om det inte ger oss något? (Elin, 29 år)

Deltagare tycker att män i heterosexuella relationer ofta får ansvar för att sexet ska sluta i orgasm, för både dem själva och kvinnan. En del manliga deltagare beskriver att de upplever detta som betungande. Johan (44 år) kände därför en stor lättnad när hans kvinnliga partner sa till honom att ”du inte behöver ta ansvar för min sexualitet. Det fixar jag jättebra själv”.

Deltagare av alla kön berättar att de inte känner igen sig i stereotypa könsroller och idéer om kvinnlig och manlig sexualitet. Några deltagare försöker utmana förväntningarna baserade på kön och sexualitet. Äldre kvinnor berättar exempelvis att de med ökad ålder har fått större självförtroende och därmed utrymme till att utmana idéer om kvinnlig passivitet. De har i större utsträckning börjat att ”ta för sig” och leva ut sin sexualitet.

En del manliga deltagare känner inte igen sig i ”machorollen” och att vara den ”bossiga” och ”spänniga typen”, och att förväntas vara ”drivande”, visa sig ”duglig” och ”leverera” i sexuella relationer. Några manliga deltagare upplever att förväntningar på dem att ”alltid vilja ha sex” och leverera sin egen såväl som partnerns orgasm bidrar till svårigheter för dem själva och andra att säga nej till sex. Flera deltagare beskriver idéer om och förväntningar på manlig sexualitet som ett problem för samtycke. De menar att synen på att mäns sexuella lust inte kan ”stoppas” eller att den sexuella aktiviteten ”inte får” avbrytas, under heterosexuellt penetrerande sex, försvårar att samtycke kommuniceras och uppnås.

Ideal för och förväntningar på relationer beskrivs både uttryckligen och underförstått i intervjuerna. Enligt deltagarna kan tvåsamma relationer innebära förväntningar om ”romantisk kärlek”, kanske framförallt i längre relationer där frågor om lust och begär blir centrala över tid. Detta beskrivs också som en utmaning. Erfarenheter av att lusten i långa relationer ”går i vågor”, att parterna kan ha olika mycket lust och att den därför kan behöva ”tas om hand på ett varsamt sätt” (Gustav, 39 år) lyfts.

Fredrik (28 år) beskriver att sexet i en sådan relation kan innebära ”att ligga med en person utan att man har de där Hollywood-känslorna i hela kroppen”. Brist på sexuell lust i relationen kan resultera i påtryckningar och skapa situationer av ”ofrivilligt sex”, där någon för att exempelvis inte såra eller förlora sin partner går med på sex. Somliga deltagare upplever att det är enklare med sexlusten i tillfälliga eller kortare relationer.

Förväntningar på att kärleksrelationer är tvåsamma och monogama upplevs av en del deltagare som begränsande och kan hämma åtrån till en person som inte är den fasta partnern. Genom sina sexuella relationer utmanar några deltagare dessa förväntningar genom att ha flera relationer samtidigt eller ha en ”primär relation” med mer tillfälliga sexuella relationer vid sidan om. Samtycke och dess kommunikation beskrivs i dessa fall som avgörande för att en sådan ”öppen” relation ska fungera.

#Metoo-rörelsen och diskussionerna om den nya sexualbrottslagstiftningen beskrivs av många som viktiga ”ögonöppnare”, som främjat både självreflektion och diskussion med andra om sexuellt samtycke. Andra sammanhang och livssituationer som beskrivs ha fungerat som ögonöppnare är universitetsstudier, föräldraskap och ”feministiska rum” såsom organisationer och föreningar där det finns en medvetenhet om kön, sexualitet och makt.

Framför allt är det erfarenheter i gråzonen som blivit tydligare genom #metoo-debatten, där ansvarsfrågor omvärderats och deltagarna fått nya insikter om innebörden av samtycke:

I samband med #metoo-grejen så började jag faktiskt fundera på saker kring mitt eget liv och sexuellt samtycke och insåg att ... Jag hade egentligen inte reflekterat så mycket över sånt tidigare, saker som man gjorde när man var yngre eller som man var med om när man var yngre. Jag började då tänka på saker som kanske inte var okej. (Anna, 26 år)

Att reflektera och prata om samtycke tycker deltagarna har givit nya perspektiv på tidigare erfarenheter som ”normaliserats”:

Det är märkligt egentligen, i och med den här #metoo, allting som kom upp då, då får man som en verkligen ... Ja, det är förskräckligt. Men det har varit helt normalt, alltså inget konstigt alls. Vi har inte ens reflekterat över det. (Pernilla, 48 år)

Kvinnliga deltagare nämner överträdande beteenden som de tidigare tycker varit normaliserade och de därför varit tvungna att acceptera att exempelvis få ett ”nyp i rumpan” på krogen, men att de nu kan ifrågasätta och reagera mot detta i och med #metoo.

Manliga deltagare uttrycker hur de tack vare #metoo-debatten blivit mer medvetna om och fått syn på ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män i samband med sex. Johan (44 år) säger till exempel att ”jag har aldrig förstått hur sårbara kvinnor är gentemot män. Jag har aldrig hajat det förut”. Några deltagare menar att kvinnor fortsättningsvis behöver stärkas för att våga säga nej till oönskat sex och sexuella kräkningar, medan andra poängterar att en förändring främst måste innebära att mäns beteenden och privilegier utmanas. Vad gäller den nya sexualbrottslagstiftningen uppfattar deltagarna att lagen vänder på perspektiven genom att ”om det inte är ett ja så är det ett nej”, samt att det ”inte är en straffråga utan en utbildningsfråga för att förändra människors förhållningssätt” (Kristoffer, 30 år).

Det finns också deltagare som har en mer avvaktande hållning till #metoo, eller berättar om diskussioner bland vänner och bekanta där #metoo ifrågasätts. Någon menar att den så kallade samtyckeslagen riskerar att förlöjligas om den tolkas för bokstavligt. Andra deltagare nämner att samtyckesfrågan bidrar till oro för att ”någon blir oskyldigt dömd” (Håkan, 50 år). Stina (61 år) funderar på om någon har ”utnyttjat det här med #metoo också för att sätta dit någon”.

Deltagarna uttrycker en förhoppning om att #metoo på sikt kan förändra och öppna upp för bättre förutsättningar för sexuellt samtycke och sexuell praktik. För att sex ska ske med samtycke menar deltagarna att det inte räcker att enbart arbeta med samtyckesfrågan. I stället betonar en del att samhälleliga maktrelationer, framför allt kopplade till kön, behöver utmanas och förändras för att sex och samtycke ska kunna ske på lika villkor. En del menar att sexuellt samtycke bör ses som en bredare jämställdhetsfråga. Således ger de uttryck för att förståelsen av samtycke redan har förändrats, men även fortsättningsvis behöver utmanas för att öka möjligheterna för bra och jämlika relationer samt en god sexuell hälsa.

För att social förändring ska ske nämner deltagarna att det är viktigt att börja med barnen och förmedla respekt för deras (kroppsliga) integritet och hur de själva kan sätta gränser. Sex- och samlevnadsundervisningen menar de behöver utvecklas för att ge stöd och konkreta verktyg för sexuell kommunikation, samt för samtal om känslor och samtyckets komplexitet. Speciellt efterlyser deltagande män forum för samtal kring sex och samtycke, inklusive miljöer och öppna samtal om sexualitet och samtyckesfrågor.

Resultaten visar på en komplexitet kring samtycke. Samtyckespraktiker kan präglas av ambivalens och osäkerhet, vilket Muehlenhard med flera (15) beskriver. Resultatet i den här rapporten visar exempelvis att sexuell kommunikation kan ses som såväl enkel och självklar som komplicerad och svår.

Samtycke uppfattas av deltagarna som självklart samtidigt som det är subtilt, svårfångat och fyllt av gråzoner. Olika erfarenheter av sex utan ömsesidig sexuell lust kan möjligtvis förstås i relation till skillnaden mellan vilja och villighet, eller mellan samvilja och ofrivilligt sex eller sex utan vilja (12). Individer kan alltså ha anledningar till att både vilja och inte vilja ha sex (15).

Förståelsen av samtycke som ett spektrum är i linje med ett antal tidigare studier som ifrågasatt och komplicerat förståelsen av samtycke (15, 16), det vill säga att sex antingen sker med samtycke eller inte, och att sex utan samtycke är sexuellt våld. En förståelse av samtycke som antingen fullt samtycke eller avsaknad av samtycke hindrar en mer komplex förståelse av sexuella erfarenheter (19).

Att ha sex för andras skull, eller av andra anledningar än att själv ha sexuell lust, beskrivs av deltagare oavsett könsidentitet. För vissa deltagare är det problematiskt att ha sex utan sexuell lust, medan andra inte beskriver det som en stor sak, eller att det kan vara något som har andra fördelar. I den kvantitativa fördjupningsstudien hade de som gått med på att ha sex fast de egentligen inte ville främst gjort det för partnerns skull, för relationens skull eller på grund av förväntningar på sex (7).

Erfarenheter av sex utan ömsesidig sexuell lust kan även innebära motstridiga känslor, alltså att kroppen kan reagera och vara kåt även om man inte vill ha sex (20). Deltagare i denna studie beskriver att sådana erfarenheter kan bidra till skamkänslor och olust.

Deltagarna berättar om ofrivilliga och oönskade sexuella erfarenheter som de benämner eller förstår som överträdelser, övergrepp eller sexuellt våld. Sådana erfarenheter kan ses som en normalisering av ofrivilligt sex (47). Svårigheter att definiera överträdelser kan också vara sammankopplade med föreställningar om vad sexuellt tvång eller våld är (19).

Sexuella erfarenheter kan omförhandlas och omprövas i relation till förändrade föreställningar i samhället. En sådan omförhandling påverkas exempelvis av förväntningar på sexuellt beteende baserat på idéer om kön och sexualitet, men också av tidigare sexuella erfarenheter. Exempelvis kan den sexuella erfarenheten upplevas som mer negativ om det egna samtycket upplevs påverkat av påtryckningar eller förväntningar.

Sammanhanget och relationen samt personerna inblandade påverkar också möjligheterna till att kommunicera och praktisera sexuellt samtycke.

Precis som i flera tidigare studier (17, 22, 30) beskriver deltagarna att icke-verbal kommunikation sker för att visa både vilja och ovilja till sex. Deltagarna menar att det ofta krävs verbal kommunikation för att säga nej till eller avbryta sex, trots att kroppsspråk och passivitet tydligt signalerar ointresse. Något som försvårar för verbal kommunikation är att uttalade ord kan förstöra stämningen eller ”magin” före och under sex. Därför undviker deltagarna ibland verbala frågor om samtycke. Föreställningar om det ”magiska sexet” och att sex sker spontant kan således skapa hinder för att sluta uttalade avtal i förväg (15). Trots det uttrycker en del deltagare i denna och andra studier att de föredrar en uttalad fråga i stället för att samtycke bara antas (48).

Deltagarnas positiva sexuella erfarenheter visar hur njutbara sexuella relationer, förtroende och kommunikation påverkar deras självkänsla och allmänna välbefinnande. Sådana erfarenheter är viktiga för den sexuella och reproduktiva hälsan (9).

Det finns få tidigare studier som undersöker konsekvenser av ofrivilligt och oönskat sex. Deltagare i denna studie beskriver att de bär med sig sexuella överträdelser av ofrivilligt sex och att sådana erfarenheter påverkar den sexuella hälsan negativt i form av sexuell avstängdhet, undvikande av beröring eller valet av framtida sexuella situationer och relationer. Resultatet belyser hur problematiska sexuella erfarenheter påverkar den psykosociala hälsan genom sämre självkänsla och känslomässigt obehag, vilket även har visats i tidigare studier (10-12).

Även tidigare studier visar hur nya sexuella erfarenheter bidrar till att tidigare erfarenheter förstås på ett nytt sätt (20, 49). Om sexuell lust saknas, men viljan till sex fortfarande finns, kan det fortfarande vara en positiv erfarenhet. Således måste erfarenheter av att ha sex utan sexuell lust beskrivas och analyseras i relation till ideal och förväntningar för kvinnlig och manlig sexualitet, exempelvis i form av sexuella skript, men också till kontexten de sker i (16, 33).

I sexualitetens föränderlighet finns också en möjlighet till inte bara läkande av negativa erfarenheter utan en utökning av mer positiva sätt att tolka och praktisera så kallad kvinnlig och manlig sexualitet.

Ifråga om Sveriges jämställdhetspolitiska mål om allas rätt till kroppslig integritet visar den här rapporten att det finns utmaningar i det som rör sexuellt samtycke. Detta visar sig främst i fråga om de kvinnor som i studien har uppgivit att de har blivit utsatta för övergrepp och överträdelser av sin kroppsliga integritet. För män visar det sig i studien mer i en förväntan om sexuellt initiativtagande och ett konstant sexuellt intresse. Dessa förväntningar härleder en del av männen i studien till ideal för manlighet och manlig sexualitet.

Att mäns sexuella samtycke oftare tas för givet visar tidigare studier (16). Andra studier visar att män går med på att ha sex för att öka eller behålla sin sociala status och uppfylla föreställningar om maskulinitet (50, 51). Enligt SRHR2017 uppger män (73 procent) att de alltid eller oftast kan säga nej om de inte vill ha sex, jämfört med kvinnor (85 procent). Totalt uppgav även en högre andel män (6 procent) än kvinnor (2 procent) att de aldrig eller sällan kan säga nej om de inte vill ha sex (5). En tredjedel av respondenterna i fördjupningsstudien trodde att de skulle må bättre om de fick hjälp att förbättra sin kommunikationsförmåga (7).

Det finns med andra ord fortfarande tendenser till ett motsatsförhållande i hur kvinnor och män förväntas att kommunicera och agera vid sex som möjligen kan skapa gråzoner, otydliga och bristande sexuella samtycken. Med andra ord påverkas personerna i studien av traditionella sexuella skript och könsroller (15, 33). I fördjupningsstudien angav män exempelvis i högre utsträckning att de en eller flera gånger har försökt påverka någon till att ha sex. Vidare hade totalt 63 procent kvinnor och 34 procent män gått med på att ha sex trots att de egentligen inte ville (7).

En analytisk förklaring i form av en maktanalys baserad på kön är att idéer om mäns högre status i samhället, som i resultatet i den här intervjustudien uttrycks som dominans, praktiskt påverkar även sexuallivet och kan drabba kvinnor som betydligt oftare utsätts för sexuella övergrepp och trakasserier (52). Mäns sexuella hälsa är däremot inte opåverkad och enbart positiv. Utsatthet för män i relation till sexuellt samtycke och kommunikation förekommer, vilket både SRHR2017, den kvantitativa fördjupningsstudien och den här kvalitativa fördjupningsstudien visar (6, 7). Dessa idéer om manlig och kvinnlig sexualitet kan med andra ord vara destruktiva för såväl kvinnor som män.

I SRHR2017 och i den kvantitativa fördjupningsstudien om sexuellt samtycke framgår dock att det främst är bisexuella kvinnor och homo- och bisexuella män, till skillnad från homo- och heterosexuella kvinnor och män, som har gått med på att ha sex fast de egentligen inte ville (6, 7). Detta medför att det krävs ytterligare utredningar av sexuellt samtycke i relation till både kön och sexuell identitet. Till detta behövs bredare teoretiska förklaringsmodeller som gör det möjligt att förstå den högre utsattheten av sexuellt våld och bristande samtycke bland homo- och bisexuella personer. Därtill finns det skäl att i större utsträckning inkludera homo- och bisexuella personer i framtida kvalitativa studier som berör samtycke. Vidare finns ett behov av att studera hur samhällsstrukturella, sociala och individuella faktorer påverkar den sexuella hälsan bland befolkningen samt hur denna ojämlikhet kan förklaras.