Det framgår tydligt i deltagarnas berättelser att de uppfattar en hierarki och maktrelation mellan män och kvinnor som de framförallt anser påverkar kvinnors möjlighet att fritt samtycka till sex. Exempelvis Martin (36 år) problematiserar kön, sexualitet och makt i relation till samtycke:
Ja, om vi lever i ett samhälle som är sexistiskt eller om vi lever i ett samhälle som är patriarkalt eller om vi lever i ett samhälle som är ’heteronormt’ så kommer det stora flertalet att bli kvinnor och män på ett visst sätt. Och ett samhälle som objektifierar kvinnor eller framhäver att män ska vara på ett visst sätt. Då blir det på något sätt svårt att vara någonting utanför det.
Deltagare av alla kön resonerar att föreställningar om ”kvinnlig passivitet och underlägsenhet” i sexuella relationer kan innebära att kvinnor som är öppnare med sin sexualitet, tar initiativ och visar att de vill ha sex får ett helt annat negativt rykte än om män gör det. Det nämns att sexuellt initiativrika kvinnor betraktas som ”lössläppta” eller ”horor”. Den stereotypa synen på kvinnor som antingen sexuellt aktiva eller sexuellt otillgängliga beskrivs skapa en konflikt i praktiken:
Jag tror att det kommer tillbaka till det här att antingen så är du madonnan eller så är du horan. Man vill ha både och men samtidigt inte. Jag tänker hur mina bröder har valt ut sina partners. De vill ju ha en kvinna som ska föda deras barn, men samtidigt så får hon inte heller vara för sexuell, frigjord, men samtidigt vill de ha någon som är sexuellt frigjord i sängen. Då blir det som att den där bilden inte går ihop. Det blir en konflikt. (Elin, 29 år)
Föreställningar om ”mäns starkare sexualdrift” och förväntningar på män att vara de ”drivande” som tar initiativ till sex upplevs bland deltagare av alla kön som besvärande. Klara (33 år) som är bisexuell menar att hon lättare säger ja till sex med män eftersom de ”har ett behov som behöver tillgodoses”, medan hon inte upplever det lika dramatiskt att avstå sex i relationer med kvinnor. Att män skulle ha sådana egenskaper beskrivs både bero på en manlighetsnorm och en biologisk grund. Henrik (50 år) benämner det som en ”inneboende biologisk drivkraft”.
Vidare reflekterar deltagare över manlig dominans, bland annat i relation till ”hardcore-porrens” förskjutningar av gränser för vad som förväntas och accepteras i sexuella relationer.
Män är så vana att bara köra över, oavsett. Allt ifrån vad de konsumerar, porr och allt möjligt. Och att mannen ska ta för sig. (Aina, 41 år)
Den bild av sexualitet som pornografin förmedlar är skapad främst ur ”mannens synvinkel”, menar vissa deltagare, som menar att detta upprätthåller föreställningar om ”kvinnor som sexuella objekt” och ”män som sexuella subjekt” och som ”sexuellt dominerande”.
Det framkommer både skillnader och likheter mellan samkönade och olikkönade sexuella praktiker. Elisabeth (52 år), som är bisexuell, berättar att hon blivit ”överraskad” över hur lika sexuella relationer med män och kvinnor kan vara. Hon beskriver ”att en kvinna också kan vara pushig och okänslig” och att det i en sådan situation kan vara ”lika svårt att formulera ett nej” som i en liknande situation tillsammans med en man. Elisabeth reflekterar även kring att hon själv ”inte varit lyhörd” nog mot andra kvinnor.
I kontrast mot Elisabeths resonemang upplever Linda (26 år) att det är ”lättare att säga nej och få gehör hos en annan kvinna”, att ”ett nej är ett nej”, och att tjejer ”inte tjatar till sig sex” till skillnad mot killar. Kvinnliga deltagare berättar att det vid samkönat sex kan vara mer oklart när sexet börjar eller slutar. Samtidigt ifrågasätter deltagare föreställningar om ”heterosex” där en tydlig start med ökande intensitet ska leda mot målet som är orgasm. Det utmanar också föreställningar om att det endast är en part som initierar sex och att den andra parten sedan ska svara på inviten. Deltagarnas berättelser visar att initiativet istället kan komma samtidigt från båda parterna.
Förväntningar på kvinnlig och manlig sexualitet och praktik styr även vems njutning som ska stå i centrum, och vem som ska ta ansvar för den andras och/eller den egna orgasmen:
… men sen när man hårdrog det och frågade ut folk, då visade det sig att nej, men det var nästan ingen tjej som jag kände som tyckte att sexet var någonting som de njöt av. De väntade bara på att killen skulle bli klar. Det var ingen som hade fått orgasm. Du vet, där någonstans började tankar väckas att man ... varför ställer vi upp då? Om det inte är för min njutning, vad blir vi då? Är vi bara då ett objekt? Är vi till då för mannens njutning om det inte ger oss något? (Elin, 29 år)
Deltagare tycker att män i heterosexuella relationer ofta får ansvar för att sexet ska sluta i orgasm, för både dem själva och kvinnan. En del manliga deltagare beskriver att de upplever detta som betungande. Johan (44 år) kände därför en stor lättnad när hans kvinnliga partner sa till honom att ”du inte behöver ta ansvar för min sexualitet. Det fixar jag jättebra själv”.
Deltagare av alla kön berättar att de inte känner igen sig i stereotypa könsroller och idéer om kvinnlig och manlig sexualitet. Några deltagare försöker utmana förväntningarna baserade på kön och sexualitet. Äldre kvinnor berättar exempelvis att de med ökad ålder har fått större självförtroende och därmed utrymme till att utmana idéer om kvinnlig passivitet. De har i större utsträckning börjat att ”ta för sig” och leva ut sin sexualitet.
En del manliga deltagare känner inte igen sig i ”machorollen” och att vara den ”bossiga” och ”spänniga typen”, och att förväntas vara ”drivande”, visa sig ”duglig” och ”leverera” i sexuella relationer. Några manliga deltagare upplever att förväntningar på dem att ”alltid vilja ha sex” och leverera sin egen såväl som partnerns orgasm bidrar till svårigheter för dem själva och andra att säga nej till sex. Flera deltagare beskriver idéer om och förväntningar på manlig sexualitet som ett problem för samtycke. De menar att synen på att mäns sexuella lust inte kan ”stoppas” eller att den sexuella aktiviteten ”inte får” avbrytas, under heterosexuellt penetrerande sex, försvårar att samtycke kommuniceras och uppnås.